Hej livet nr 02 2016

Page 1

ett magasin om livsfrågor från Svenska kyrkan

hej|livet UNGA FÖRÄLDRAR

HELT VANLIGA MAMMOR

KVARTERET HALLARNA NORRKÖPINGS MEST KREATIVA PLATS

HEMMA HOS

EN KONSTINTRESSERAD

02 | 2016

n r e b u T u o Y

É E R I C E D A N I B SA

”Det är ju helt galet att nästan 100 000 personer följer mig och mitt liv”

TEMA UNGA MOT NORMEN MED PRIDE  |  DJURPARK OCH LAN LOCKAR UNGA TILL KONFIRMATION  |  UNGA OCH MILJÖMEDVETNA


kyrkoherde | Thomas Wärfman

Hej livet! Det var ett tag sedan jag själv var ung. Om jag då hade fått reda på att jag en dag skulle skriva en inledning i ett magasin som Svenska kyrkan ger ut och att jag själv skulle underteckna den som kyrkoherde hade jag nog blivit ganska förvånad – minst sagt. Det går att längta tillbaka till den tiden. Det är inte så länge sedan. Det är ganska nära till det som jag då trodde, drömde om och ville med livet. Jag bär det med mig. Någonstans inuti finns den killen fortfarande kvar och gör sig påmind ibland. Några av drömmarna är kvar. Därför är det gott att träffa en ung människa och få känna igen sig. Eller en riktigt gammal människa och också då få känna igen sig. För det vi alla har gemensamt är att vi alla är eller har varit unga. Att det vi har eller bär med oss från tiden då vi var unga är något mycket värdefullt. Något värt att ta med sig hela livet. Så låt oss mötas oftare över generationsgränserna. Vi har en del att tala om med varandra ... Hälsar Thomas Wärfman Kyrkoherde

”... det vi alla har gemensamt är att vi alla är eller har varit unga.”

2

hej|livet


Innehåll 4 TIO | Spaningar 6 RESA | Att vara ung förälder 9 VÅRA SIFFROR | Konfirmand 10 MÖTET | Sabina Decirée 14

EN FRÅGA | Fyra svar

16 UPPLEV | Kvarteret Hallarna, en plats för alla 20 RECENSIONER | Film, böcker och musik 21

SAGT OM | Framtid, hopp och ungdom

22

HEMMA HOS | Cilla Holmqvist, kommunikationschef

26 OM | S:t Johannes församlingshem 30 LIVET | Lite mer mig själv 40 HISTORIA | Konfirmation då och nu 42 FRÅGOR | Och svar 44 KRÖNIKA | Anna Ryding

ANSVARIG UTGIVARE Thomas Wärfman, kyrkoherde

TRYCK Norrköpings tryckeri

REDAKTION Cilla Holmqvist, redaktör och layout Matilda Wik, text, foto och layout Annelie Tollerå, text och foto Axel Arkstål, text och foto Therese Götberg, text Malin Åkerskog, layout

DISTRIBUTION Samhällsinformation/Postnord OMSLAGSBILD Sabina Decireé Splay Networks

KONTAKT Svenska kyrkan i Norrköping Box 263 601 04 Norrköping 011-24 10 00 norrkoping@svenskakyrkan.se

UTGIVARE Svenska kyrkan i Norrköping

hej|livet

3


tio | Spaningar

1

Svenska kyrkan på Snapchat

Svenska kyrkan har nyligen lanserat ett Snapchatkonto riktat till ungdomar i tonåren. Kontot blir ett vandringskonto, precis som det gemensamma Instagramkontot, och kommer att hanteras av unga ledare i olika församlingar runt om i landet. Snapchatkontot heter @konfirmand

Psalmboken fyller 30 år

2

Den senaste utgåvan av den svenska psalmboken (1986) jubilerar. Det är Svenska kyrkans fjärde officiella psalmbok. Den första psalmboken kom ut 1685 och sedan har nya utgåvor kommit 1819 och 1937. Till senaste utgåvan var det språkbruket som bearbetades hårdast då man ville ha ett mer modernt och naturligt språk i psalmtexterna.

Svenskt UppfinnareMuseum – vill inspirera

4

På Malmgatan 5 i Norrköping finns utställningen Dåtid, Nutid och Framtid att se. Här visas 141 svenska uppfinningar, allt ifrån lätta och smarta problemlösningar för vardagslivet till världsomvälvande innovationer. Museet vill skapa ett intresse för Sveriges omfattande innovationshistoria och inspirera till nya uppfinningar och lösningar.

3

RFSL Newcomers RFSL Newcomers är ett nätverk för asylsökande, papperslösa och nyanlända hbtq-personer i Sverige. Nätverket vänder sig till människor från alla delar av världen. Det är människor som flytt förföljelse i sitt hemland på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Newcomers skapades som en reaktion på ett behov då många asylsökande och nyanlända hbtq-personer upplever att de varken får stöd eller information om sina rättigheter vid ankomsten till Sverige. Läs mer på rfsl.se

Läs mer på svensktuppfinnaremuseum.se

Grönt te på frammarsch Det gröna teet Matcha som används i den japanska teceremonin blir allt mer populärt. Det är en speciell tesort som består av teblad som mals och pulveriseras. Bladen kommer från teplantor som har skuggats de sista veckorna innan plockning för att få sötare smak. Det färdiga pulvret vispas i varmt vatten som man dricker utan silning. Matcha har blivit allt mer populärt även i matlagning och bakning och det används till och med i glass.

4

hej|livet

5


6

Fotograf hyllar skönheten i fräknar

Brock Elbank, fotograf i Storbritannien, ledsnade på att rödhåriga och fräkniga människor ofta mobbas för sitt utseende. Elbank valde istället att hylla dessa med en porträttserie, i hopp om att kunna lyfta dem som något extraordinärt och vackert. Elbank får nu ta emot flera mail i veckan från personer som tidigare blivit mobbade för sina fräknar som barn, men som i och med detta projekt lärt sig se skönheten hos sig själva.

7

Vinnare av titeln Årets Unga Entreprenör

Årets Unga Entreprenör utsågs i mars. Det blev Erik Gatenholm, för sin affärsidé att 3D-printa fullt fungerande mänskliga organ och vävnader, för att innovatörer världen över ska kunna forska fram nya sätt att producera implantat och mänskliga organ. Förutsättningen för att bli korad till Årets Unga Entreprenör är att man är under 30 år, har en årsomsättning på minst 100 000 kronor och ses som en framtida förebild.

Verkstad konsthall – en plattform för samtida konst mitt i Norrköpings industrilandskap

Tjejgruppen Amiga! - om livet online

På Datamuseet IT-ceum i Linköping finns en satsning på tjejer, teknik och kultur, projektet Amiga! Det är till för att skapa en plats för tjejer i den traditionellt mansdominerade datakulturen. Projektet ska höja unga tjejers digitala kompetens och skapa ett forum för kritiskt tänkande kring IT-samhället och dess utmaningar. Amiga! arbetar med att synliggöra tjejernas perspektiv inom den digitala världen, bland annat genom diskussioner, workshops, studieresor, utställningar och Nördkollo. Årets Nördkollo anordnas 14-18 juni i Linköping och riktar sig till dig som identifierar dig som tjej, i åldern 13-19 år och som gillar skapande och vill lära dig att göra egna spel.

9

Verkstad konsthall är en spännande mötesplats där aktörer från många olika arenor träffas. På Kungsgatan 55 i Norrköping finns det alltid aktuella projekt och gestaltningar som genererar intressanta tankar och diskussioner. I Verkstad konsthall möts bland annat svenska och internationella konstnärer, forskare och kulturarbetare som ser konsten ”som en motor i samhället, där den speglar vår samtid och besitter en förmåga att omformulera den”.

8

Glassäsongen är här! Hos Norrköpings mest kända glasshak, Halvars Glass, kan du avnjuta glassar av många olika slag i sommarvärmen. Säsongens smaknyheter är bland annat Popcorn, Cherry cheesecake, American Dream, Kaffe, Rödbetssorbet, Röd Grapesorbet samt mjukglass med citronsmak.

10

hej|livet

5


resa | Unga föräldrar

Helt vanliga mammor I Sensus lokaler är det liv och rörelse, barnskratt och porslinsslammer. Här träffas gruppen ”Unga föräldrar” och deras barn varje torsdagseftermiddag för ”Lek och mellis”. På menyn idag står fattiga riddare med färska bär och vispad grädde. Text Therese Götberg Bild Matilda Wik

U

nga föräldrar har en plats här hos oss där de kan känna sig välkomna, sedda och respekterade, säger Marie Lindhwall som är ansvarig för verksamheten på Sensus. – Det är en mindre grupp som träffas i en familjär miljö för att lättare kunna lära känna varandra och knyta kontakter. De känner sig trygga här och har möjlighet till goda samtal och att skapa viktiga sociala nätverk, fortsätter Marie. Barn och vuxna gör allting tillsammans. Pratar, lyssnar, leker och gör mellis.

Beslutet att starta familj Sandra Jafari är snart 26 år och har tre barn. Zainab som är 9,5 år, Shahrbanoo som är 3,5 år och Setayesh som är 1,5 år. Hon fick sitt första barn när hon var 16 år. Det var

6

hej|livet

en planerad graviditet. – Jag har alltid längtat efter egna barn så länge jag kan minnas. Jag träffade min man när jag var 13 år. Han är 6 år äldre än jag. När jag fyllde 16 år bestämde vi oss för att vi ville skaffa barn. Sandra berättade då för sin mamma om sin längtan och önskan efter barn och att de skulle försöka bli gravida. Hon möttes av acceptans, men också med ett budskap om att ansvaret var helt hennes eget och att hon skulle få klara sig själv vid ett sådant beslut. Det har familjen också gjort, klarat sig själv. När deras äldsta dotter var 3 månader fick Sandra och hennes man beskedet att hon hade ett kromosomfel. De fick också veta från läkarna att det fanns 95 % risk att Zainab inte skulle överleva efter sitt första år. Idag är Zainab snart 10 år

och leker glatt tillsammans med de andra barnen här i Sensus lokaler. – Det är hektiska och intensiva vardagar, berättar Sandra som arbetar med personlig assistans för sin äldsta dotter. Vi har ett familjehemsbarn som bor hos oss också så vi har fyra barn i familjen. Han är 14 år och är inte så road av att följa med hit, skrattar Sandra. ”Lek och mellis”-träffarna med andra unga föräldrar beskriver hon som ett viktigt socialt forum där hon kan samtala med mammor i sin egen ålder.

Omvärldens bemötande Sandra berättar att hon inte gärna går till andra verksamheter såsom öppna förskolor på grund av alla förutfattade meningar och fördömande blickar hon får som ung mamma.


resa | Unga föräldrar Lek och mellis-träffarna med andra unga föräldrar är ett viktigt socialt forum.

Marie Lindhwall är ansvarig för Unga föräldrar på Sensus. Marie Lindvall är ansvarig för Unga föräldrar på Sensus.

SENSUS NORRKÖPING Sensus är ett studieförbund som finns i alla län och kommuner. Deras mål är att skapa och finnas med där mötesplatser för bildning och kultur utvecklas samtidigt som de lyfter fram relationer, rättigheter, hållbarhet och livsfrågor. I Norrköping finns Sensus på Teatergatan nära Resecentrum. Telefon | 011–24 67 00 Mail | norrkoping@sensus.se Adress | Teatergatan, Stadshuset, 602 22 Norrköping

hej|livet

7


resa | Unga föräldrar

Barn och vuxna gör allting tillsammans här, pratar, lyssnar, leker och gör mellis.

Rebecka Franzén nickar igenkännande och tillägger att hon har fått kämpa många gånger för att visa att hon duger som mamma. Rebecka är 22 år och har sönerna Hugo 3 år och Oscar 1,5 år. Rebecka berättar att hon under vissa veckor ansvarar helt själv för barnen då hennes man är lastbilschaufför och arbetar udda och varierande tider. Susanna Nybom känner också igen sig i vad Sandra och Rebecka berättar. Hon är 22 år och har två barn, Milya som är 4 år och Lily som är 1 år. – Jag har fått kommentarer som ”Men du är ju bara barnet själv”, ”Får man fråga hur gammal du är egentligen?” och ”Hur kan du klara dig när du är så ung?”. Det är ingen

8

hej|livet

som generellt säger ”Oj, vilken gammal mamma du är”, om du är äldre. Däremot uppmärksammar människor alltid att man är ung,

”Men du är ju bara barnet själv” men jag är bara mamma som vilken annan, säger Susanna. Jag har alltid klarat mig själv, fortsätter hon. När det endast var två månader kvar tills Milya skulle födas fixade jag en lägenhet helt själv till oss. Milyas pappa var inte redo att ta sitt ansvar

de första månaderna så då klarade vi oss själva. Idag lever Susanna ihop med Lilys pappa och Milya bor hos dem varannan vecka och varannan vecka hos sin pappa.

Trygga mammor Alla tre mammor håller med om att de har hittat en stor självtrygghet i sina livsresor i och med det ansvar de har tagit i ung ålder. De har gått sin egen väg trots samhällets ifrågasättanden och i den här gruppen får de en fristad och en fantastisk gemenskap. Här kan de bara vara, vara de mammor de är, helt vanliga mammor.


Våra siffror Konfirmationer under 2014 i siffror.

16

64,9

KONFIRMATIONSGUDSTJÄNSTER

PROCENT Av de som konfirmerades i Norrköping under 2014 identifierade sig 126 stycken som tjejer.

I Norrköpings pastorat under 2014.

35,1

28 833

PROCENT

KONFIRMERADES Av alla 15-16 åringar i Sverige, konfirmerades 29,1% i Svenska kyrkan.

Av de som konfirmerades i Norrköping under 2014 identifierade sig 68 stycken som killar.

Källa: Svenska kyrkan

hej|livet

9


PERSONLIGT Ålder | 22 år Bor i | Stockholm

Familj | Moster plus en stor fosterfamilj På tallriken | Veganska pannkakor I glaset | Grön smoothie På Spotify | Ben Howard, Drake, Laleh På YouTube | Casey Neistat I bokhyllan | Försoningen av Hannah Widell och Amanda Schulman Oanad talang | Är en mästare på fuldans

10

hej|livet


mötet | Sabina Decireé

Jag vill visa vem jag är Rubrikerna är korta och slagkraftiga, små avväpnande blänkare som lockar till nyfikenhet och klick. ”Så får du en bikinikropp” blir snabbt en visningsraket. ”Bleker tänderna med kol” och ”Låt oss prata om mens” skapar också mycket buzz i flödet. Text och bild Henrik Lenngren

N

är videobloggaren Sabina Decireé trycker på publiceraknappen och lägger ut ännu ett klipp på sin YouTube-kanal är den spontana känslan att ämnena är noggrant utvalda för att flirta till sig klick och kommentarer. Men de knappt 90 000 som dagligen prenumererar på Sabina Decireés uppdateringar vet bättre. Att lägga glättiga filter över vardagen är knappast hennes grej. När den glättiga fasaden rämnar smyger sig ofta hopplösheten in. Det är också anledningen till att hon inte drar sig för att lägga upp klipp på teman som ”Min dåliga pappa”, ”Ensam och ledsen” och ”Svår att älska”. – När jag startade kanalen ville jag vara som alla andra, jag skulle le

mig för att jag var tvungen att ta ansvar. Jag ville visa vem jag var på riktigt – och var jag kom ifrån.

Drömmarna höll mig vid liv

och vara glad. YouTube var bara ett happy place och det mesta handlade om yta. Efter ett tag tappade jag inspirationen, berättar Sabina. En dag, när hon som vanligt skummade igenom alla kommentarer som strömmat in, fick hon en rejäl tankeställare. – Många skrev att de tyckte att mitt liv verkade så coolt och perfekt, att jag var lycklig och rik och dessutom bodde i New York. ”De känner inte mig”, tänkte jag, och beslutade

Sabina Decireé har varit deprimerad i nästan halva sitt liv. När hon 2004 förlorade sin mamma i cancer kände hon sig som den mest ensamma elvaåringen inte bara i Hallonbergen utan i hela världen. Hennes kenyanska pappa hade lämnat familjen sedan lång tid tillbaka, och Sabina hamnade hos en fosterfamilj. – Den första tiden efter att mamma gått bort är som ett stort, mörkt moln. Drömmarna var det som höll mig vid liv, där kunde jag fantisera om allt jag ville göra. Det var så jag kom upp ur i sängen på morgnarna. Jag växte upp fattigt men bestämde mig tidigt för att jag en dag skulle ta mig till

hej|livet

11


mötet | Sabina Decireé

”Det känns faktiskt som att något händer på Yotube just nu, att allt fler börjar öppna upp sig. Man behöver inte längre dölja det som känns tungt.”

New York, hur töntigt det än låter. 2013 satt hon till slut i en gul taxi på en bro över till Manhattan och kunde med gapande mun studera skylinen. Med vilja kommer man långt, ibland från Hallonbergen till New York, från gymnasium till en tvåårig utbildning i modebusiness i sina drömmars stad. – Samtidigt startade jag min YouTube-kanal. När jag var liten recenserade jag filmer, bakade, gjorde väderleksrapporter och hade en egen ”Grynets show”. Jag har alltid velat bli programledare. Med

12

hej|livet

YouTube var det som om jag skapade en egen tv-kanal, berättar Sabina. Hon tittar ut genom fönstret och fnissar lite när hon tänker tillbaka på den första videon. – Herregud, jag var så stel. Den vloggen är inte offentlig längre, jag har gjort den till privat. Men jag minns fortfarande känslan när jag fick den första tummen upp. 632 fågelvägsmil därifrån var Sabinas kompisar hemma i Stockholm ovetandes om kanalen. – Jag är nog lite hemlig av mig, och det beror kanske på mitt dåliga

självförtroende. Jag har till exempel aldrig delat en vlogg på min Facebook. Jag blir ofta trött och irriterad på mig själv, och när jag har redigerat en video vill jag aldrig se mitt face ever again. Jag har aldrig förstått det fina i mina videor, säger Sabina. Det svajiga självförtroendet, konstaterar hon, är till viss del ett arv från saknaden av sin mamma. – När jag var ung och formbar kämpade hon hårt för att bygga mitt självförtroende, att jag skulle stå upp för mig själv och de svaga. Hon försvann innan jag ens kom in i


mötet | Sabina Decireé

Sabina vloggar om det mesta, här testar hon godis med bloggkollegan Ida Warg. Du hittar videon på hennes kanal www.youtube.com/sabinadeciree

tonåren och då sjönk självförtroendet. – Jag har självkänsla och respekterar mig själv, men tycker att alla andra YouTubers är bättre än mig. Jag blir varm, glad och lycklig när någon skriver eller säger någonting snällt, men folk kan inte bekräfta mig till bra självförtroende. Sabinas ständigt ökande följarskara vet vilket tungt bagage hon bär på. För Sabina själv fungerar kanalen som ett spjäll där hon kan prata av sig. – Även om jag i grund och botten är en glad person så kan jag känna en sorg som är lite läskig. Det sköna med YouTube är att jag insett att jag inte är ensam om att leva med hopplöshet. Det finns alltid någon som har upplevt någonting liknande.

ansvar gentemot dina följare? – Jag har ingen game plan och känner inte att jag måste vara en perfekt förebild, jag vill varken förfina saker eller dölja livets svårigheter. Jag har en livsstilskanal som gärna får fungera som en källa för inspiration. Mina följare ska inte ha som mål att ”bli som Sabina”. Jag försöker ju fortfarande hitta mig själv. Under tiden i New York erbjöd skolan psykologsamtal när Sabina mådde som sämst. Idag har YouTube på sätt och vis ersatt de samtalen. – Men jag klarar inte av att bota mig själv, utan behöver hjälp att lära mig att leva med sorgen efter min mamma. Det går inte att fly från sig själv. Men jag mår bättre och bättre.

Så äkta som möjligt

Nästan 100 000 följare

Sabina konstaterar att hennes mål är att vara så äkta som möjligt, att visa så många dimensioner om sitt liv och sina känslor som möjligt. – Annars är risken att folk får en skev bild. Det känns faktiskt som att det är något som händer på YouTube just nu, att allt fler börjar öppna upp sig. Man behöver inte längre dölja det som är tungt. Känner du att du har ett slags

De senaste månaderna har Sabina Decireé gått fram som en ångvält på YouTube. Drömgränsen på 100 000 prenumeranter (och en silver play button) närmar sig. – Jag försöker att inte bli besatt, och det går ju aldrig riktigt att greppa. Det är ju helt galet att nästan 100 000 personer följer mig och mitt liv. Men jag blir inte lyckligare om jag får 150 000 prenumeranter. Huvudsaken

är att jag kan göra någonting för dem. Nyligen gick Sabina ner på halvtid som personlig assistent och hoppas kunna försörja sig på sitt liv som YouTuber inom kort. – Det är svårt att veta sin kanals värde, det blir säkert ännu lättare att sälja in sig till företag när man når 100 000 prenumeranter. Det är ju en stor milstolpe. Det viktigaste för mig är att jag kan stå för de sponsorer som backar upp mig. Jag föredrar ekologiska produkter och äter mycket veganskt, så jag skulle tacka nej till McDonalds om de så ville sponsra mig med en miljard kronor. Jag måste kunna stå för den jag är, annars tappar jag trovärdigheten. Humlegården i Stockholm badar i sol och grönska när vi knäpper ett par bilder till reportaget. Sabina Decireé behöver inte kämpa för att smajla upp sig framför sin egen kamera med ultravidvinkelobjektiv, vinklingsbar LCD-skärm och inbyggt stativ. – Den här hänger med mig dagarna i ända, säger hon och skrattar. – När jag är 80 år och tittar tillbaka på mitt liv kommer jag vara tacksam för att jag vloggade min vardag. •

hej|livet

13


en fråga | Fyra svar

Vad har du för drömmar och mål?

För många är det svårt att veta vad man har för mål i livet, det tar tid att hitta den väg man vill gå. Kanske ännu svårare när man är ung och inte hunnit prova på så mycket av livet än. Och ibland kan det vara precis tvärtom, att man vet precis vad man vill uppnå och hur man vill känna.

Emma Axelsson – Studerande – 11 år När jag blir stor så vill jag jobba med konståkning, för jag tycker att det är det bästa som finns att göra. Jag vill bli jätteduktig i det och tävla på en ganska hög nivå. Om jag inte lyckas med det så vill jag antingen bli en tränare eller en domare. Ifall det inte funkar med konståkning så vill jag bli frisör för att jag älskar att hålla på med andras hår och klippa eller göra frisyrer. Jag tänker i alla fall ha minst en hund och en katt för att jag älskar djur. Men än så länge har jag bara en liten kanin.

Thindra Appelquist – Studerande – 13 år Mitt mål i livet är att få folk att vara stolta över vad jag som person har åstadkommit. Jag vill att min familj, vänner och andra människor jag känner, ska känna sig stolta över att ha haft mig i sina liv och känt mig. För att nå detta vill jag jobba så hårt jag kan, både inom jobbet och för att vara en så god människa som möjligt. Jag vill att mina närmaste ska må så bra det bara går i mitt sällskap. Jag vill också att alla djur jag möter i livet ska få det liv som de förtjänar och mår absolut bäst av. Djur är minst lika viktiga och värdefulla som oss människor och borde också behandlas utefter detta.

Fennie Gistedt – Studerande – 19 år Mitt mål i livet är att må bra. Jag vill skapa en familj som jag kan skämma bort så de mår bra. Jag vill se mina barn växa upp och må bra och göra vad de älskar. Så mitt mål är väl att se till att jag mår bra och älskar, och att mina framtida barn kommer bli älskade och älskar! Jag har vuxit upp i en stor familj som också är ganska splittrad, så därför önskar jag en ganska liten familj där jag och den andra föräldern verkligen har tid för våra barn och inte låter något av barnen bli bortglömt eller klämt på något sätt!

Tilda Karlsson – Arbetssökande –23 år Mitt mål är att skaffa mig ett jobb. Ett jobb som jag trivs på. För ett år sen tog jag studenten och har sedan dess varit arbetslös. För mig känns det viktigt att få ett jobb för att känna att jag tillför något till samhället. Att jag hjälper andra med något och tjänar mina egna pengar. Helst skulle jag vilja jobba antingen med support på till exempel, Telia eller också något företag som har med teknik att göra. När jag har nått mitt mål ska jag sluta stressa med att söka jobb!

14

hej|livet


foto: aris messinis/tt

SMS:a FLYKTING till 72 905 Syriska flyktingar köar för registrering i Presevo i Serbien.

och ge 100 kr

STÖD DE AKUTA INSATSERNA FÖR FLYKTINGAR I EUROPA!

PG 90 01 22-3 BG 900-1223 Läs mer på svenskakyrkan.se/internationelltarbete

hej|livet

15


upplev | Kvarteret Hallarna

Kvarteret Hallarna – en plats för alla ”Det är en fristad för alla, oberoende av läggning, bakgrund eller funktioner. Det är lätt att vara här!” –Pelle Filipsson Text Therese Götberg Bild Matilda Wik

H

allarna är en av Norrköpings mest kreativa platser. Det sprudlar av aktiviteter, evenemang och initiativ i detta kulturella centrum. Allt ifrån noviser till erfarna företagare huserar innanför kvarterets väggar. – Allt kan hända här, säger Pelle Filipsson som är verksamhetsansvarig för kreatörskvarteret. Under en och samma lördagskväll hade vi hardcorekonsert med straight edgare och en konsert med Blå Häst som lockade rullatordamer ut på en sväng, samtidigt som Teater Impuls höll en av sina galna improvisationsföreställningar här i huset, skrattar han.

En fristad Hela kvarteret andas kreativitet, både i inomhus- och i utomhusmiljö. På gården finns fantastiska konstverk att beskåda. Hallarnas olika lokaler ger ett härligt, varmt och knasigt intryck. De är välkomnande och snygga, alla unika på sitt sätt både i syfte och i

16

hej|livet

estetik. Dynamo, Teater Bråddgatan 34 och Kulturkollektivet är alla en del av Kvarteret Hallarna. Här inryms olika scener, replokaler, danssalar, musikstudios, teatergrupper, musikarrangörer och innovativa samarbeten. Studiefrämjandet, Sensus, Bilda, Vuxenskolan och Marieborgs folkhögskola är några av samarbetsparterna. – Vi slog publikrekord förra året. Vi hade så mycket som 342 olika evenemang under året, berättar Pelle. Då var det allt ifrån stora arrangemang som Where's The Music till en avantgardeteaterföreställning som hade fyra personer i publiken.

”Vi slog publikrekord förra året. Vi hade 342 evenemang!”

– Som ni förstår har vi många evenemang av olika slag med en stor bredd, fortsätter Kerstin Gunnarsson som arbetar med marknadsföring på Hallarna. Här finns inte bara ett stort rumsligt utrymme utan också en stor emotionell plats för alla. Här finns en tillåtande atmosfär. – Det är en fristad för alla, oberoende av läggning, bakgrund eller funktioner. Det är lätt att vara här! instämmer Pelle.

Hallarnas fyra nivåer För att möta upp det kulturella behovet i alla åldersgrupper har kvarteret en verksamhetsstrategi som består av trappsteg i fyra nivåer. – Den första är 3-åringen som kommer hit och vill prova på kultur, till exempel gå på sin första barnteaterföreställning, beskriver Pelle. I nästa nivå går det större barnet eller tonåringen vidare till att kanske gå på en av våra dramakurser eller startar ett band i en av våra replokaler. När man når den tredje nivån är man runt 16 år och vill pröva


PELLE FILIPSSON Arbetar som | Verksamhetsansvarig för Kvarteret Hallarna

KERSTIN GUNNARSSON Arbetar med | Marknadsföring för Kvarteret Hallarna

sina vingar. Då finns det möjlighet att göra sitt första arr, en diktläsning, en utställning eller en livekonsert, fortsätter han. När man har tagit steget upp till fjärde och sista nivån har man förmodligen hittat något man tycker är kul och känner går bra. Då finns alla förutsättningar att starta en egen verksamhet här hos oss. Det vill säga starta en förening eller ett eget företag och faktiskt tjäna pengar på det man tycker är kul. Hallarna ska täcka in alla dessa nivåer.

Kvarterets företagskultur Verksamhetsstrategin talar sitt tydliga språk. I Hallarna finns 28 medlemssällskap, de flesta är föreningar, men vissa är också företag. I kvarterets företagsateljéer finns 28 personer som delar på 17 rum. – Det skapar ett unikt och mycket kreativt utbyte när innovativa företagare delar lokaler på det sättet som de gör här, säger Kerstin. I företagsateljéerna finns bland annat konstnärer, arkitekter, filmare, keramiker, författare, skribenter,

hej|livet

17


Elever från Marieborgs folkhögskola repeterar en scen ur pjäsen ”Att baka en regnbåge”

perukmakare och designers. – Vi finns här för unga kreativa företagare och framtiden ligger mycket i professionell företagsverksamhet. Nu är vi på gång att omvandla ytterligare två våningsplan för nya verksamheter i företagsateljéerna, berättar Pelle.

De ungas kreatörskvarter Det finns ett stort fokus på unga och unga vuxna i Hallarnas verksamhet. Det är till exempel en stor efterfrågan på replokaler. Livekarusellen, en turné och tävling för unga band, har sin lokala hemvist här och är starkt förknippat med Dynamo. Dj-främjandet finns att hitta i lokalerna och riktar sig till den som är nyfiken på att dj:a och vill träna på bra utrustning med erfarna dj:ar.

18

hej|livet

Kulturkollektivet, som är en mötesplats för och med ungdomar och unga vuxna, har en given plats i kvarteret. De arrangerar bland annat Märta, ett musikoch musikproduktionsforum för tjejer. Kulturkollektivet har även ett livebandsevenemang på onsdagskvällar. Klubbverksamheten Brogrens finns också i Hallarnas utbud. Det är ett uteställe för personer med funktionsvariationer. Oavsett funktionsvariation är man välkommen att dansa och ha roligt utan förutfattade meningar eller rumsliga hinder. Högst uppe i Hallarnas lokaler finns Makers of Norrköping, en rörelse med ett eget så kallat makersspace. Här träffas bland

annat hantverkare, programmerare och uppfinnare i alla åldrar och skapar innovativa, kluriga och roliga lösningar och produkter tillsammans. Trottoarbaren fixar veggielunch varje vardag i kvarteret. Det är 100% vegetarisk, KRAVcertifierad mat som lagas från grunden med ekologiska råvaror. Kvarteret Hallarna är en ständigt växande och föränderlig plats med spännande och gränsöverskridande samarbeten. Pelle är noga med att poängtera att det finns ett lika stort utbud av vuxenkultur som ungdomskultur i lokalerna. Det är otroligt viktigt att Hallarna finns för alla menar han. Den visionen känns också väldigt tydligt när man besöker kvarteret. Alla är välkomna här!


upplev | Kvarteret Hallarna Blickfånget på innergården är skulpturen Bollop. En lackad glasfiberarmerad obelisk av konstnären Camilla Lothigius.

Inredningen på Dynamo är hemtrevlig och det mesta av den är inhandlad second hand.

hej|livet

19


recensioner | Böcker, film och musik

Musik, film och böcker Film, musik och böcker berör oss alla på olika sätt. Men ibland är det svårt att välja i det stora utbudet. Vi har valt ut några favoriter. BOK: Ja jag har mens, hur

FILM: Lånaren Arrietty

MUSIK: KISS Album: Unmasked

Författare: Clara Henry

(Originaltitel: Karigurashi no Arietti) Regi: Hirosama Yonebayashi

så?

När jag gick i skolan fick jag aldrig lära mig om skillnaden mellan pms och mens eller att pms kan medföra ångest. Inte under någon av mina utbildningar har ämnet mens på något sätt berörts, och då har jag ändå läst utbildningar som riktar sig till arbete bland ungdomar, av vilka då ungefär hälften är eller kommer att bli ”mensare”. Detta kunskapshål vill Clara Henry råda bot på! Clara Henry är en bloggare, författare, komiker och föreläsare, hon har blivit känd från sin videoblogg på youtube. Hon gav ut boken ”Ja jag har mens, hurså?” 2015 efter att ha pratat om ämnet i ett antal videoblogginlägg. I boken beskriver Clara utifrån egna erfarenheter hur det är att vara ”mensare”. Hon ger läsarna handfasta tips på hur man hanterar sin mens på smidigast sätt. Hon förklarar utifrån ett vetenskapligt perspektiv varför många faktiskt måste äta choklad under ”partyveckan”. Hon avdramatiserar ett enligt samhället tabubelagt ämne på ett komiskt, briljant/upplysande och feministiskt sätt. För mig har boken ökat min kunskap om och förståelse för mens och allt som hör därtill. Den här boken riktar sig till alla som är ”soon to be mensare”, ”vana mensare” eller ”icke mensare”. Jag tror framförallt att den här boken kan hjälpa en del av oss ”icke mensare” att sudda ut de fördomar som finns och förhoppningsvis göra oss till bättre medmänniskor.

/Olov Skottheim

20

hej|livet

Fjortonåriga Arrietty tillhör ett folk som är väldigt litet, bokstavligt talat. Hon bor med sina föräldrar under ett människohus där de gjort en hemtrevlig tillvaro. De kallar sig själva Lånare då de lånar saker som kex, sockerbitar och små ting från människorna. Sådant som ingen skulle märka om det försvann. Arriettys föräldrar påpekar ofta hur viktigt det är att inte bli upptäckt. Den sjuka pojken Sho flyttar in i huset hos sin faster i väntan på sin hjärtoperation. Han är ledsen då han tror att han kommer att dö, men även för att hans föräldrar bortprioriterat honom. Dock blir hans tillvaro i huset spännande och upplyftande eftersom han upptäcker lilla Arrietty. Detta gör dock att Arriettys föräldrar bestämmer sig för att de behöver lämna sitt hem eftersom människor aldrig får se dem. Detta är en härlig och mysig film från Studio Ghibli som passar hela familjen. Filmen har många budskap men framför allt att man ska värna om varandra, inte minst familjen. Det är en spännande och framför allt vacker film.

/Jasmine Zeylon

”De kallar sig själva Lånare då de lånar saker som kex, sockerbitar och små ting från människorna.”

Kan man så här i efterhand efter ungefär 30 års lyssnande förhålla sig objektiv till en skiva? En skiva som var den första du köpte för egna pengar hållandes farmor i handen. En skiva som du aldrig har slutat att lyssna på sen dess. Det finns så oerhört många minnen, känslor, glädje och barnasinne kopplat till den. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag hörde det inledande korta skriket ackompanjerat av trummor, bas och gitarr. Denna skiva räknas i Kiss historia som en av de minst säljande, nästan som en flopp. Den kom mitt i discoeran och Kiss försökte då hänga på den rådande trenden. Detta innebar att de tappade fans som tyckte att bandet hade producerat en popstinkande discoskiva. Jag själv tycker att den är en av de bästa popskivor som någonsin gjorts. Med låtar som till exempel Tomorrow och Shandi så fattar jag fortfarande inte hur dessa låtar inte tog sig in på dåvarande 10-i-topp-listor. Jag kan förstå fansens reaktioner så här i efterhand då jag under årens lopp har hört hela deras diskografi hundratals gånger. Skivan skiljer sig enormt mycket mot de skivor bandet släppte innan. I min värld kommer dock Unmasked alltid att vara en av mina favoritskivor, men är det egentligen en bra skiva? Jag kan inte svara på det. Jag lyssnar helt förutsättningslöst på grund av min nostalgiska koppling till den. Därför är detta en rekommendation rakt från hjärtat. Håll till godo!

/Joakim Götberg


sagt | Om ungdom, framtid och hopp

Sagt om ungdom, framtid och hopp ”Det krävs mod att våga hoppas! Det oroar och kallar till uppbrott. Det bär i sig en kallelse att röra sig mot framtiden.”

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” - Hebreerbrevet 11:1

-Per Larsson, Skapelsens frälsning, s.162

Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår! Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. – Herman Sätherberg

”I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt”

”Allrahelst minns jag framtiden.” - Salvador Dalí

- Romarbrevet 8:24-25

hej|livet

21


22

hej|livet


UTERUMMET Mot baksidan vätter uterummet som de inte hunnit med att renovera, utan som just nu fungerar som förråd och en ambition om övervintring för växter.

KÖRSBÄRSTRÄDET Cilla tycker om att pyssla i trädgården även om det inte finns så mycket tid till det. På framsidan av huset har körsbärsträdet som hon nyligen köpt, börjat blomma.

KANINBUR Husen i Smedby där Cilla bor, är byggda 1958. De kallas skämtsamt för kaninburar på grund av den platta och lite lådliknande formen. Sedan huset byggdes -58 har det just på Cillas hus, byggts till en del ut mot baksidan. Tillbyggnaden gjordes 1965.

hemma hos | Cilla Holmqvist

Min tro är fortfarande under utveckling Text och bild Matilda Wik

J

ag parkerar kyrkans elbil framför ett litet sött hus med alldeles platt tak, som jag senare får veta lite skämtsamt kallas för kaninburar. Det första jag noterar när jag kliver innanför ytterdörren är de stora tavlorna från Fotografiska. Cilla berättar att hon gillar både fotokonst, inredning och mode. – Jag tycker om utmaningen i foto, jag gillar konst också men målningar med ansikten tycker jag inte om, säger Cilla. Jag tycker det är lite otäckt med sådana målningar, kanske för att de inte är på riktigt. Men fotografier med ansikten tycker jag om! Vi börjar rundturen i sovrummet och Cilla pekar stolt på löpbandet. I

nästa andetag erkänner hon dock att det inte blir så ofta som hon önskar. Från sovrummet finns också en utgång till ett uterum. – Men där går vi inte ut, säger Cilla bestämt, vi använder det inte som uterum utan lite som förvaring och övervintring för växter.

Färgstarkt hem Vi går vidare till sonens rum och Cilla börjar genast plocka undan saker på det lite överbelamrade skrivbordet. Det märks att hon är noga med hur saker och ting ska vara, hon är mån om utseende både vad det gäller sig själv och sitt hem.   I alla sovrummen finns mängder

av tavlor och konstverk i olika stilar, färger och former. En hel del av dem har yngsta dottern målat. – Hon började måla i väldigt tidig ålder och har alltid haft ett öga för form, berättar Cilla. Vi fortsätter in i ett färgstarkt vardagsrum som jag tycker påminner om ett akvarium, med många blåa nyanser blandat med andra, klara färgklickar. – Jag har alltid gillat färg och form, berättar hon. Jag sydde mycket när jag var yngre, kläder var ju dyrt så jag tog mammas gamla gardiner och hittade på egna mönster som jag sydde upp. Cilla hade funderingar på att bli

hej|livet

23


hemma hos | Cilla Holmqvist

FAKTA OM CILLA Namn | Cilla Holmqvist Född | 1968 Familj | Maken Tobias, barnen Jonna 26 år, Elis 11 år och Disa 10 år Bor | Smedby Yrke | Kommunikationschef Brinner för | Rättvisor, integration och entreprenörsskap Äter helst | Färsk pasta, parmaskinka, parmesan och pesto

24

hej|livet


hemma hos | Cilla Holmqvist FOTOKONST Både i trappen som leder ner till källaren, och ovanför byrån i hallen, hänger tavlor från Fotografiska. Cilla tycker mycket om fotokonst, och utmaningen som ligger i fotograferande och hon tror att det beror på att det är så äkta.

FISKTAVLAN I vardagsrummet på central plats ovanför soffan, hänger Cillas favorittavla. Den har hon köpt i Moskva på en marknad. Hon hade gått förbi den flera gånger och kunde inte sluta tänka på den och till slut köpte hon den efter att ha fått hjälp av sin syster som kunde ryska, att pruta ner priset. Den ligger Cilla fortfarande väldigt varmt om hjärtat.

KONST Det är tydligt att hela familjen i någon mån är konstintresserad. I varje rum finns olika typer av målningar och andra konstnärliga ting och deras hem är överlag väldigt färgstarkt och varmt.

SOUVERNIRHYLLAN Familjen tycker mycket om att resa och från varje ställe de besöker köper de med sig en liten sourvernir hem. Mest är det souvernirer från storstäder, Cilla är ingen solmänniska och föredrar en stadsresa framför en charterresa.

textillärare, men när internet kom blev hon helt fascinerad av fenomenet och började istället läsa kommunikationsdesign med fokus på Internet. – Det var jätteroligt att vara med på den resan, vi var liksom med och formade Internet. Kommunikationskarriären tror hon själv började i ungdomens dagar, då hon var politiskt aktiv och därigenom fick lära sig retorikens konst. – Jag lärde mig att debattera, diskutera och att ha en åsikt, säger Cilla. Jag är inte rädd för att tycka saker! Vi sätter oss till sist i köket och jag frågar nyfiket hur det kom sig att hon hamnade i Svenska kyrkan. – Jag ville göra bra saker och började engagera mig i Rotary,

därigenom träffade jag Katarina (adjunkt, reds anm.) och sedan också Thomas (kyrkoherde, reds anm). Tjänsten som kommunikationschef för Svenska kyrkan i Norrköping blev ledig och Cilla kände att det var rätt organisation att komma med i. – Dels var det ju en bra karriärsmöjlighet givetvis, men jag kände också att det var en chans att få vara med och göra skillnad. Jag har mycket att ge som kan komma till godo både för Svenska kyrkan och för Norrköping.

Vill våga prata om tro Vi pratar vidare om Cillas tro och hon menar att hon är sökande och vill hitta trygghet i den. – Min egen tro är fortfarande under utveckling eftersom jag inte kan så

FAVORITTECKNING Cillas dotter Disa är road av färg och form. Redan i femårsåldern skapade hon den här teckningen, där baksidan är ritad precis som en baksida - man ser flickans hår och rygg i den genomskinliga ramen. Detta är Cillas favoritteckning.

mycket. Men om jag vågar prata om tro kanske andra vågar också. Eller åtminstone kanske de tänker till kring tro.   Hon möter många människor som förvånas över att hon har en tro överhuvudtaget och det tror hon beror på fördomar. – Man har någon typ av bild av hur en troende person ska vara, att det ska vara någon lite underlig person i yllekofta. Jag själv är ju väldigt färgstark och stämmer kanske inte in med den bilden. Men hon erkänner också att hon själv bär på samma fördomar. – Jag har ju själv blivit lika överaskad när folk berättat om sin tro för mig. Det är så skönt tycker jag att få sticka hål på fördomarna, jag gillar inte fördomar!

hej|livet

25


om | S:t Johannes

S:t Johannes levande församlingshem Svenska kyrkan är en plats för liv, tro, glädje och Gud. En gemenskap där du kan få stöd i dina svåra stunder, ett utrymme där du kan dela din glädje och en plats för att fira liv. S:t Johannes församlingshem är en plats dit många kommer för att få dela detta, att få dela liv, glädje och gemenskap. Text och bild Axel Arkstål

F

lera dagar i veckan rör det sig mycket människor på Hagebygatan 77, S:t Johannes församlingshem. Människor med vitt skilda bakgrunder, historier och anledningar till att besöka Svenska kyrkan. Det finns nämligen många olika anledningar att söka sig hit. Församlingshemmet har bland annat ett eget café där du erbjuds olika former av bakelser och kakor och kaffe, te och saft. Och caféet har i sig låst upp stora möjligheter för andra aktiviteter. Hageby, som är en del av S:t Johannes församling, är ett mångkulturellt område dit många första generationens invandrare kommer för att bo. Men köerna för att få inleda sin utbildning på SFI (Svenska för invandrare) kan vara extremt långa. Speciellt nu under flyktingkrisen när många tvingas lämna sina hemländer för att söka fred någon annanstans. Men hur gör du då när du befinner dig i ett land där du inte talar språket? För att möta församlingens behov grundades

26

hej|livet

det ett språkcafé i S:t Johannes församlingshem. Flera gånger i veckan träffas runt 70 personer för att prata och utvecklas i svenska. Det hela drivs i huvudsak av ideella, något som också är väldigt viktigt i församlingen. – Våra ideella är möjliggörare och basen i vårt integrationsarbete. Utan dem skulle vi till exempel inte kunna ha våra språkcafeér, säger Lena Anderson i S:t Johannes församling.

Träffpunkt Johannes En annan återkommande aktivitet som också är beroende av caféet och ideellt arbete är Träffpunkt Johannes. Ola Berggren, präst i S:t Johannes, berättar att Träffpunkten är en plats där människor samlas för att äta en sopplunch. Gemenskapen som träffpunkten erbjuder är viktig. Det blir en anledning och en möjlighet att komma ut och få nya bekantskaper. Kvällarna är inte heller de tysta och tomma i församlingshemmet. I församlingen finns nästan 200 körsångare fördelade på flera olika körer, och de flesta övar i just

församlingshemmet. Linn Smitterberg som är kantor och en av körledarna i församlingen berättar om körsångens positiva inverkan på människor. – Körverksamheten täcker kyrkans fyra uppdrag; gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Dessutom har sången en stor positiv inverkan på hälsan, som exempelvis att den minskar stress, ökar lungkapaciteten och oxylocinhalterna i kroppen. Det är rena hälsokuren att sjunga i kör! – Körerna sjunger ofta i gudstjänsterna vilket är ett viktigt pedagogiskt instrument för att tolka evangeliet och för att inspirera de andra kyrkobesökarna till att sjunga. Musiken spelar också en extra viktig roll nu när flyktingströmmen är stor. Det är fler som kommer till gudstjänsterna som kanske inte behärskar språket och då blir musiken ett sätt att beröra utan att man behöver förstå innebörden av vartenda ord. Musiken kan tala för sig själv.


Levande församlingshem Utöver alla de olika regelbundna aktiviteterna sker också mycket annat. Köp- och säljdagar, avslutningar, konserter, föredrag och en uppsjö av andra event tar plats i lokalerna på Hagebygatan 77. Det är en plats som i ordets rätta bemärkelse kan kallas för ett levande församlingshem.

Alla ska känna sig välkomna Men varför är det levande församlingshemmet viktigt? Lena Ohlsson Bohman arbetar som komminister och vikarierande församlingsherde i S:t Johannes församling, – Vi vill vara en mötesplats där alla känner sig välkomna, en plats som alla vill komma till och känna gemenskap. Här möts människor över alla gränser oavsett etnicitet, ålder eller social tillhörighet. Att se förbi gränserna är något som är väldigt viktigt i vårt samhälle. Kyrkan är till för alla människor, det är vårt uppdrag att skapa förutsättningarna för den gemenskapen.

hej|livet

27


livet | Lite mer mig själv

Mot normen med Pride Text och bild Annelie Tollerå

D

e är gifta sedan fem år och är trygga i sina identiteter som homosexuella. De håller varandra i händerna öppet på stan. De är engagerade i frågor som rör allas lika värde genom RFSL där Lotta är ordförande. Men ändå tar det ibland emot när de ska göra vanliga vardagliga ting, som när Cammilla skulle boka stuga till sommarsemestern på Gotland. – Det är jättelarvigt, säger Cammilla, men jag kunde inte säga ”min fru” om Lotta, utan jag sa ”min sambo” till mannen i telefonen. Om jag hade sagt ”min fru” hade han ju förstått och då tänkte jag att det kan bli jobbigt. Att man blir ifrågasatt. Lotta fyller i och säger att det är lätt att få tankar på att man kanske blir nekad att hyra stuga när man väl kommer dit för att man är två kvinnor. – Och så blir man besviken för att man inte vågat stå upp för sig själv och sagt att det är jag och min fru som kommer, punkt, säger Cammilla. De pratar om ett samhälle som har blivit öppnare, men som ändå har en bit kvar. – Ibland blir man rentav rädd att vi ska gå bakåt i acceptansen när man

28

hej|livet

ser vad som händer i världen idag, säger Lotta. Hemma i Norrköping håller vi handen, men om vi åker på utlandssemester då vågar vi inte. Allra helst skulle det vara skönt att inte göra en grej av vår kärlek. Det kan vara tärande att veta att var man än går så kommer folk reagera. De har båda en historia av att ha följt den givna samhällsnormen till att börja med. De gifte sig med män som de skaffade barn med. Äktenskapen varade i 20 respektive 21 år. – Det blev nog så pass långa äktenskap eftersom det var bekvämt. Vardagen fungerade och förhållandena baserades på vänskap till slut. Vi hade det riktigt bra och höll också ihop för barnens skull, säger Lotta.

Började som vänskap Lotta och Cammilla blev vänner redan för 16 år sedan. De umgicks med män och barn under alla år. När de sedan blev tillsammans blev alla chockade. – Att komma ut inför anhöriga och framförallt de egna barnen var jätteläskigt. Jag berättade det för min mamma via telefon, för jag våga inte ta det öga mot öga, säger Cammilla. Jag var så jätterädd. Jag var rädd

att förlora barnen, att de skulle ta avstånd. Det är barnen som man älskar över allt annat. Det är de man vill ha kvar. Det gjorde så ont i mitt hjärta av bara tanken att förlora dem. Barnen var mellan 9-15 år då. Det är en känslig ålder. – Första middagen med nya familjen var det värsta jag varit med om i hela mitt liv, berättar Lotta. Det var knäpptyst. Jag och Cammilla satt och försökte starta konversation, men barnen skyfflade in maten på två minuter och gick sedan snabbt från bordet. Där satt vi kvar vid bordet ensamma. Men sedan har det släppt, och nu har barnen verkligen jätteroligt tillsammans.

Internet öppnade världen Cammilla började söka tidigt. Det var internet som öppnade världen för henne. Då var det sidor som Sylvia, Sylvester och QX som gällde. Numera är det en självklarhet att det är många som träffas, pratar och söker information via nätet. Ännu längre tillbaka fanns inte den möjligheten.   – Jag kan tänka att det är jättesorgligt att det säkert finns äldre människor runtom i Norrköping som sitter och funderar på att de aldrig vågade ta steget, säger Lotta. Till


Homosexuell? Bisexuell? Transperson? Funderingar kring din könsidentitet? Unga hbtq-personers hälsa i siffror • En fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. • Var femte, 19 procent, av 16–25-åringarna i gruppen homosexuella och bisexuella har utsatts för fysiskt våld av en förälder, partner eller annan närstående vuxen. Det är en dubbelt så stor andel som bland unga heterosexuella.

dem vill jag verkligen ge rådet att komma ner till oss i RFSL:s lokaler på Kungsgatan en torsdagkväll mellan 17-20, då vi har öppet café. Då är vem som helst välkommen. Det kommer många straighta personer också och det är alla åldrar, från ungdomar ända upp till 70+. Det är en jättehärlig stämning.

Skillnad om vi varit unga idag – Det är klart att vi har varit med om saker där folk inte accepterat oss, men det kunde ha varit mycket värre, säger Lotta. Vi känner oss väldigt förskonade. Men det känns ändå i hjärtat varje gång något händer. – En gång när vi var i affären och handlade och höll varann i handen var det en äldre man som högt och demonstrativt utropade ”usch!”, berättar Cammilla. Jag har många gånger undrat varför folk har behov av att tycka så mycket kring vad andra gör.

– Om vi hade varit unga idag hade det nog inte tagit så lång tid att komma ut, säger Cammilla. Det är nog lite typiskt oss 70-talister och äldre att ha gått in i samhällsnormen för att det ska vara så. När vi var unga var det lite tabu att prata om känslor överhuvudtaget och att prata om homosexualitet var pinsamt. Man pratade helt enkelt inte särskilt mycket om det. Sexualundervisningen i skolan var länge helt inriktad på man och kvinna. Idag ser läget lite annorlunda ut och unga människor vågar förhoppningsvis vara sanna mot sig själva lite tidigare. Men det kan fortfarande vara en jätteprocess att komma ut, att berätta för föräldrar och att våga stå för den man är. Men man ska veta att läget aldrig är hopplöst. Det går alltid att hitta människor som stödjer och stöttar. RFSL Norrköping är en sådan organisation.

• Bland de unga homosexuella och bisexuella är det 65 procent av kvinnorna och 48 procent av männen som har blivit bemötta på ett kränkande sätt. Många unga homosexuella, bisexuella och transpersoner har lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen på grund av att de känner sig diskriminerade i mötet med personalen. • Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre. Till exempel har var femte ung homo- och bisexuell person angett att de utsatts för fysiskt våld av en närstående. Homosexuella och bisexuella ungdomar samt unga transpersoner har sämre hälsa än befolkningen som helhet. Samtidigt är det viktigt att framhålla att de allra flesta unga i de här grupperna mår bra. HBTQ-Jouren 0771-666768 mån, ons och sön 19-22. Vi lyssnar och ger råd i HBTQ-frågor. Källa: Hon hen han. Rapport om ungdomars hälsa utgiven av Myndigheten för ungdomsoch civilsamhällesfrågor.

hej|livet

29


livet | Lite mer mig själv

Det vilda finns i det heliga och det heliga finns i det vilda Vem är jag? Det är frågan som många tar med sig in i konfirmationsläsningen, även om de kanske inte själva vet om det. Vägen till att besvara den kan se väldigt olika ut, vilket är en av anledningarna till att det idag finns många olika konfirmationsinriktningar. Två av de unika inriktningar som finns är Svenska kyrkan i Norrköpings Wild and Holy och IT-konfirmation. Text och bild Axel Arkstål

W

ild and Holykonfirmanderna har ett nära samarbete med Kolmårdens djurpark. I djurparken hålls ett antal läger för konfirmanderna tillsammans med ett längre sommarläger som sker på annan plats. Själva kärnan i konfirmationen handlar om att hitta sin plats i skapelsen, att få en insikt i sig själv. Totte Carlsson, som är församlingspedagog i Svenska kyrkan i Norrköping och en av konfirmandledarna, berättar om konfirmationen, samarbetet och vad som gör Wild and Holy så populärt och intressant. – Det hela startade med att det fanns en djurpark i närheten och de som grundade Wild and Holy kände att det fanns kunskap att nyttja där. säger Totte Carlsson. – Från början var det hela främst

30

hej|livet

en tjänst som vi köpte av djurparken, ett paket, men idag är det ett starkt samarbete. Konfirmanderna får möjlighet att se djuren och skapelsen i ett nytt ljus, de får lära sig om evolutionsteorin, djurens behov och så vidare. Utifrån att de ser vad djuren behöver för att känna sig trygga och må bra så lyfter vi diskussioner och drar paralleller till oss själva, vad behöver vi för att må bra och känna oss trygga? Var finns vår plats i skapelsen och hur är vi en del av världen? Totte fortsätter att berätta om hur Kolmårdens djurpark på internationella djurparksträffar ofta berättar om samarbetet med Svenska kyrkan. Wild and Holy är unikt, då ett sådant samarbete i många delar av världen är otänkbart. Vissa länder skulle aldrig tillåta det på grund av att religionen förbjuder att evolutionsteorin lärs ut.

– Djurparken ser på det som en stor möjlighet. Vi har blivit tätare sammanvävda. Tidigare stod djurparken för det vilda och kyrkan för det heliga, men nu är det mer uppblandat. Det vilda finns i det heliga och det heliga finns i det vilda.

Även populärt för ungdomar utanför Norrköping Eftersom Wild and Holy inte är beläget centralt i kommunen utan istället träffas i djurparken får konfirmationen en stor blandning av ungdomar. Det är något som Totte är väldigt positiv till. – Det kommer ungdomar från precis hela kommunen, ibland till och med från så långt bort som Stockholm för att vara med. Det gör att man träffar människor som man annars aldrig skulle träffa, personer som kan ha en helt annan


livet| Lite livet | Litemer mer mig migsjälv själv

Totte och Samuel är två av konfirmandledarna

bakgrund än dig själv. Till många konfirmationsgrupper kommer redan etablerade kompisgäng, men till Wild and Holy anmäler sig många helt själva. Dels är det väldigt modigt att våga göra det i den åldern, men det leder också till att gruppen alltid blir väldigt öppen och alla kommer snabbt med i gemenskapen.

Finns där ungdomar finns En annan ny och modern konfirmationsinriktning ligger också i startgroparna i Norrköping: IT-konfirmation. – Vi vill finnas där ungdomar finns. Spel och IT är idag en stor del av mångas vardag, säger Samuel Lerström, församlingspedagog och konfirmandledare i Svenska kyrkan. Det som ger IT-konfirmandgruppen

sin unika inriktning är det faktum att konfirmanderna kommer att spela datorspel tillsammans, även kallat att ”LANa”. LAN kommer från början från termen Local Area Network, vilket är när ett antal datorer är uppkopplade mot varandra och ger spelarna möjlighet att spela med varandra, utan att koppla upp sig via internet. Idag sker det mesta av spelandet trots allt på internet, men termen LAN lever kvar och används när flera personer sitter tillsammans och spelar spel på datorn. – Konfirmationsundervisningen kommer att ta avstamp i det vi upplever när vi spelar. De flesta ungdomar finns online på något sätt och många har olika profiler beroende på var på internet de befinner sig. Utifrån det kan man prata om frågor som ”Spelar du till exempel alltid samma typ av karaktärer? Pratar du annorlunda på Facebook och när du spelar onlinespel så som World of Warcraft? Är det någon skillnad på att umgås med dina kompisar på internet mot hur det är när ni inte sitter vid datorn?” säger Samuel.

Målet med den här nya konfirmationsinriktningen är att Svenska kyrkan ska finnas på fler av de arenor som ungdomar idag rör sig på. När gruppen träffas kommer de dels att spela tillsammans, men de kommer också att beröra andra viktiga onlinefunktioner som ungdomar kommer i kontakt med.

”Är det någon skillnad på att umgås med dina kompisar på internet mot hur det är när ni inte sitter vid datorn?” Sociala medier, bloggar, streaming, spelkonsoler med mera är alla stora områden där frågor och händelser som påverkar människor uppkommer. – Vi kommer att träffas en helg i månaden, arrangera två större LAN, åka på två läger och resa till DreamHack Winter, som är världens största LAN och hålls i Jönköping.

hej|livet

31


livet | Lite mer mig själv

Fick revansch genom KRIS KRIS är en förening som hjälper människor med ett förflutet inom kriminalitet och missbruk. Det finns två grenar där avdelningen Unga KRIS riktar sig till människor som är mellan 13 och 25 år. Jesper Segerblad är en av alla ungdomar som vänt inriktning i livet tack vare Unga KRIS. Text och bild Matilda Wik

J

esper är född 1995 i Norrköping. flytta till sin pappa i Stockholm. Han växte upp med sin – Det gick rätt så bra i början, men mamma, Jespers pappa bodde samtidigt hade jag ingen närmre då i Stockholm och honom relation till pappa och hans nya fru, träffade Jesper ungefär varannan säger Jesper. Jag saknade närhet. helg. När Jesper var 5 år träffade hans mamma en ny kille och hela Fick ingen kärlek familjen flyttade till Halmstad. Det Jesper fick därefter ett syskon och allt var där problemen började. De fokus hamnade då på den nya familjeflyttade till ett invandrartätt område medlemmen. Jesper blev åsidosatt och Jesper blev mobbad för att han och fick klara sig själv. Han berättar var svensk. Hans mammas nya att han aldrig fick någon kärlek eller kille hade dessutom ett missbruk trygghet. vilket ledde till en livssituation som – Han sa aldrig att han älskade var allt annat än trygg för Jesper. mig. Det kändes som att han hade Redan när han var 7 år sökte han mig bara för att vara snäll. sig till umgängeskretsar som gav Eftersom Jespers pappa var väldigt honom möjligheten att börja röka. sträng var Jesper också väldigt hårt – Jag var inte äldre än att jag hållen. precis hade börjat skolan, när – Jag var rädd för farsan, erkänner mamma hittade cigarettpaket Jesper. Han var ofta ganska hårdhänt i mitt rum, berättar Jesper. och en gång hotade han mig, han sa Jespers pappa fick nys om att han skulle dra ut min tandställning hans dåliga livssituation och en med tång om jag inte skärpte mig. vårdnadstvist startade. Det ledde När Jesper var 11 år var han redan så småningom till att Jesper fick bekant med droger. Han rökte hasch

32

hej|livet

och boffade bensin och började även utföra brott – snatta och sno bilar. Han umgicks också med människor som mådde likadant som han själv. – Jag sökte mig till sådana som också mådde dåligt och kände ett utanförskap, berättar Jesper. Det var heller ingen som uppmärksammade att det gick utför för Jesper, ingen frågade hur han mådde eller gjorde något åt hans situation. När han var 14 år flyttade Jesper hem till sin mamma igen i hopp om att det skulle bli bättre. Men det blev sämre. – Jag började dricka ihop med min mamma, berättar han. Vi drack ihop varje dag och hon blev mer som en kompis än som en mamma. Jesper utvecklade ett blandmissbruk av både alkohol och tabletter. Han började sälja droger för att kunna försörja sitt eget missbruk och hans mamma träffade olika killar som också hade missbruk vilket gjorde att Jesper knarkade tillsammans med dem.


livet | Lite mer mig själv

KRIS är en förkortning av Kriminellas Revansch i Samhället Föreningen består av två grenar – KRIS och Unga KRIS, där den senare är inriktad på ungdomar och unga vuxna i åldern 13-25 år. KRIS och Unga KRIS är en kamratstödsförening som tillhandahåller öppen verksamhet för människor med ett förflutet av droger, missbruk eller kriminalitet. De har ett café samt olika typer av aktiviteter för att visa att det är meningsfullt att vara nykter och drogfri. KRIS åker även runt och föreläser samt besöker kriminalvården och personligen träffar frihetsberövade som sitter där.

Jesper Segerblad tillsammans med ordförande för Unga KRIS, Jimmy Hägg, framför KRIS-loggan.

Första kontakten med Unga KRIS Några år av missbruk och kriminalitet följde för Jesper, tills han i 19-årsåldern kom in på behandlingshem och för första gången fick träffa Jimmy och Stefan (kallad Böcke) från Unga KRIS. – Böcke blev min kontaktperson och vi träffades dagligen, jag var liksom aldrig ensam, berättar Jesper. Jesper var lite negativt inställd till KRIS från början men ändrade uppfattning väldigt fort.

– Det var en härlig gemenskap här och ingen som dömde en. Efter det gick det spikrakt uppåt för Jesper. Han började praktisera på föreningen och från och med 1 maj har han fast anställning där. Framtiden ser med andra ord väldigt ljus ut för Jesper. – Jag vill fortsätta vara drogfri, sedan vill jag också börja plugga till behandlingsassistent och hjälpa andra som är och har varit i min situation, säger Jesper.

Socialtjänsten samarbetar med KRIS genom att anlita kontaktpersoner i föreningen till människor i behov av det. Dessutom finns ett tillsynsboende på KRIS med 5 platser man kan få komma efter att tiden på behandlingshem tagit slut. Man får då hjälp med att hitta någon typ av sysselsättning (arbete eller praktik). Alla är välkomna till KRIS och Unga KRIS under förutsättning att man är nykter och drogfri.

hej|livet

33


livet | Lite mer mig själv

Alla kan sjunga Bengt-Göran Sköld är en välkänd kyrkomusiker för många, med sina 30 tjänstgöringsår i S:t Olai kyrka. Linn Smitterberg är en yngre upplaga kyrkomusiker, verksam i S:t Johannes församling. Trots att det skiljer mer än 50 år mellan dem säger de samma sak. Alla kan sjunga och kyrkomusik är roligt! Text Annelie Tollerå Bild Annelie Tollerå, Matilda Wik, Axel Arkstål

Bengt-Göran Sköld

Otaliga flickor har genom åren lockats till S:t Olai flickkör, som var lite av ett fenomen på 70-, 80- och 90-talet. På frågan hur många unga Norrköpingstjejer kunde lockas till att sjunga i en kyrkokör med klassisk inriktning har Bengt-Göran ett självklart svar. – Man får inte underskatta folks förmåga att möta den stora musiken. För mig är kyrkomusik kvalitetsmusik. De stora mästarna

34

hej|livet

gäller för mig. Man måste inte ta in populärmusik i kyrkan även om jag ser att det sker i stor utsträckning idag, men det finns så mycket fin musik skriven för kyrkan. Visst är det inte fel att ta in populärmusik heller för den delen, men man måste hela tiden tänka på kvaliteten på musiken. Kvalitet är nyckeln för kyrkomusik tycker jag. Jag minns så väl när kyrkorådet skulle träffa flickkören. Kyrkorådet sände en delegation med en sträng ordförande i spetsen. De var ute efter att sätta dit mig lite. De ställde en fråga till kören: ”Flickor, vad vill ni egentligen sjunga om ni själva får välja?” De ramlade nästan baklänges när flickorna började ropa: ”Stabat Mater av Pergolesi!” och liknande. Det var en liten seger för mig. Flickorna var väldigt engagerade i kören och det måste man låta körsångare få vara. De sa många gånger till mig att de knappt kunde överleva till nästa gång de fick sjunga.

Vi hade 90 barn i kören Han har inte bara haft flickkör, utan även blandad barnkör och kyrkokör för vuxna. – Jag skrev till alla 8-9-åringar i församlingen och bjöd in dem till att sjunga i barnkör. När jag hade fått 60 svar tänkte jag att det här blir inte hållbart, nu måste jag sätta en gräns. Första övningen gick bra med alla de 60 barnen, men nästa gång hade barnen tagit med en kompis. Då hade vi 90 barn i barnkören. Men det gick bra det också! Under många år var det bara jag som hade barnverksamhet i S:t Olai kyrka. Om det var något som var annorlunda förr inom kyrkomusiken så var det att familjerna inte valde musik själva till dopet, vigseln eller begravningen. Det sågs som kyrkans ceremonier och prästen eller kyrkomusikern valde musiken och ingen tyckte att det var konstigt. Så var det långt in


Bengt-Göran ser sig om i S:t Olai kyrka, där han tillbringade mesta delen av sitt yrkesverksamma liv

på 70-talet. Nu ses det som familjens högtid och de väljer själva musik.

Ny våg av körsångare Numera är han pensionär, men kan inte hålla sig borta från musiken. Han har komponerat mycket genom åren och han leder fortfarande sin kör Chorus Feminae, som till stor del består av flickkörsflickor som aldrig har velat sluta. – Ett tag var det få som ville sjunga i kör i kyrkan. Under mina senare år blev det mindre och mindre populärt. Men nu kommer alla-kan-sjungarörelsen starkt, så det kanske väcker en ny våg av körsångare. Och han håller bestämt med om att alla kan sjugna. – Jag har en gammal skolkamrat som tidigt startade en sångklinik med en grupp ”brummare” som var sångmässigt utdömda i skolan

Bengt-Göran Skölds S:t Olai flickkör. Här är foton från några av körens många körresor i Europa och USA.

sedan 6-7-årsåldern. När ett år gått så kunde alla sjunga riktigt bra, möjligtvis med något litet undantag. Och inte nog med det. De hade återfått ett självförtroende som legat i botten. Så jag vill verkligen backa upp att alla kan sjunga.

”När människor hamnar på rätt plats börjar de växa och utvecklas”

Linn Smitterberg – Jag hade själv en fördom om yrket innan jag började som kyrkomusiker och det var att det är ett ensamt yrke, och en allmän fördom är nog att det är lite tråkigt. Att man sitter bakom en orgel och gömmer sig. Men så är det inte. Det är raka motsatsen. Kyrkomusikeryrket innebär enormt mycket kontakt med människor och det är väldigt roligt, både för mig och för de som söker sig till musikverksamheten.

hej|livet

35


livet | Lite mer mig själv

Linn Smitterbergs Alla-kan-sjunga kör. Här under körövning i S:t Johannes församlingshem.

Det märks tydligt på glädjen som finns hos de som sjunger. Jag har två barnkörer med barn i olika åldrar och en alla-kan-sjungakör för vuxna.

Kyrkan är bra på levande musik Linn funderar en stund på frågan om vad som är kyrkomusik för henne. Hon berättar att hon är mån om att välja en bra blandning av musik till alla-kan-sjungakören. Det ska finnas något för alla. Till dop, vigslar och begravningar möter hon människors olika önskemål om musik.   – Det kyrkan är bra på är levande och personlig musik. Till dop, vigsel och begravning finns en personlig tanke bakom musikvalen. Vad jag inte gärna vill uppmuntra är när folk vill spela en CD-skiva. Då försvinner den personliga dimensionen, tycker jag. Levande musik behövs i kyrkan. Det är en plats där vi möts i stunden.

36

hej|livet

På exempelvis en begravning spelas musiken för just vår anhörige som gått bort och musiken spelas för oss, här och nu. Det ger en känsla som inte kan fås med en CD-skiva och den känslan är kyrkomusik för mig. Jag sitter inte och spelar som en robot, utan jag vill förmedla någonting när jag spelar. Man kan också se det som att musiken är ett sätt att ge tillbaka till våra medlemmar. En möjlighet att vara med och påverka i kyrkan och göra kyrkan till sin egen. Linn tror inte att det är jättepopulärt bland yngre att sjunga i kör idag, men ser ändå att det kommer mycket folk till kyrkans musikverksamhet. – Det är lite av vårt jobb som kyrkomusiker att knacka de personer på axeln som har ett intresse och se till att de hamnar på rätt plats. Det gäller bara att hitta dessa

individer. När människor hamnar på rätt plats börjar de växa och utvecklas. Det är så otroligt häftigt att se människor växa. Det allra roligaste är nog att kunna slussa vidare när någon vill ta nästa steg.

Våga sjunga!   – Kan man prata kan man sjunga, säger Linn med övertygelse. Men precis som med allt annat måste man träna för att bli bättre. Man övar upp sitt tonminne varje gång man sjunger. Jag möter många människor som ursäktar sig vid första kontakten och säger att alla kan nog sjunga men inte jag. Men vågar man så kan det snart hända att man fastnar för körsången. Ofta blir det till ett livslångt engagemang. Det finns hur mycket forskning som helst på vad körsång gör med oss och hur bra det får oss att må mentalt.


livet | Lite mer mig själv

Trendspaning – sociala medier Jonas Löwgren är forskare i interaktionsdesign och jobbar på avdelningen för medie- och informationsteknik vid Linköpings Universitet. Här delar han med sig av de spaningar och iakttagelser han gjort gällande beteenden i sociala medier hos ungdomar och unga vuxna. Text & Bild Matilda Wik

J

onas Löwgren har inte gjort några kvantitativa studier inom trender eller beteenden på sociala medier bland unga. Han har däremot varit med och designat flertalet kommunikationsplattformar och har i och med det också haft möjligheten att trendspana en hel del på ungdomars beteendemönster i sociala medier. Det första han är noga med att poängtera är att det är vi som är lite äldre som reflekterar över sådana här saker, inte ungdomarna själva. – För de som är 20 år eller yngre och som lever i den rikare delen av världen, har de sociala medierna alltid funnits, det är inget konstigt för dem. Och nu sitter vi som är i 30- och 40-årsåldern och försöker lära oss nya tekniker och medier och gör en stor sak av det.

Möjligheter med nya medier Jonas Löwgren menar att unga använder sociala medier efter vilka behov de har, exempelvis att hålla kontakt med vänner och familj, att samlas och diskutera kring gemensamma intressen eller för att ta till sig samhällsinformation. De nya medierna ger också möjligheter som traditionell media aldrig kan mäta sig med. Jonas

berättar en personlig berättelse för att exemplifiera sitt påstående. – Min äldsta dotter är en sådan som ska rädda världen, det har hon alltid varit. Efter jordbävningen i Ecuador, där min dotter just nu befinner sig, mobiliserade hon sina krafter i sociala medier för att samla in pengar till de drabbade. Pengarna skulle användas till att köpa förnödenheter, såsom filtar, hygienartiklar mm. På mindre än två dagar hade hon samlat ihop över 6 000 kr med det lilla enkla uppropet på Facebook.

Generationsskillnader Det är uppenbart enligt Jonas iakttagelser, att det finns flera skillnader mellan hur unga och lite äldre använder sig av sociala medier. Äldre är exempelvis mer medvetna om att det man skriver blir en publicering som kommer att finnas kvar och som med högsta sannolikhet också kommer att spridas. Jonas menar att gränsen mellan publicering och det man skriver för sig själv är mer luddig hos den yngre generationen. – Det är klart att de vet rent intellektuellt att det som skrivs till exempel på Facebook blir publicerat och ses av fler och kommer att spridas. Men däremot reflekterar de inte över att det på något sätt skulle

vara jobbigt eller få konsekvenser, på samma sätt som äldre gör. Ungas beteende i sociala medier orsakar också vad Jonas benämner som ”uppskjuten planering”. Det innebär att man inte behöver bestämma någon exakt tid och plats för att träffas, man kan hålla det lite flytande och höras av snarare än att faktiskt fastställa planen. Konsekvensen blir naturligtvis att man lättare ”får förhinder”. Jonas menar att unga lever med en bredare skala av vad som är socialt accepterat och att människor från en äldre generation kan uppleva det som lite oförskämt och nonchalant.

Framtiden När Jonas siar om framtiden hoppas han att generationen som växer upp med sociala medier i bästa fall inser att de kan göra skillnad i sin vardagskommunikation och i sitt nätverk. Han hoppas att Facebooks kommunikationsstrukturer har effekten att människor ser sin roll i samhället och ser att man på individnivå kan göra skillnad. – Jag hoppas att det blir en förskjutning i känslan av ansvar, att det inte alltid är någon annans ansvar utan att vi kan se att det är vi som är världen.

hej|livet

37


livet | Lite mer mig själv

Beredda att ta över jorden – Tänk om man kunde skicka ett sms till den som just skulle skövla en skog. Eller som just skulle dumpa en massa skräp i naturen. Vi skulle nog skriva: Tänk efter! Du ska fortsätta leva här på jorden. Text & Bild Annelie Tollerå

D

e är 10-11 år gamla och miljömedvetenheten är stor. – Det är för mycket skräp i skogarna och haven, säger Rebecka. – Och i städerna. Ja överallt, säger Erik. – Förutom att det ser skräpigt ut så gör det skada, säger Rebecka. Djuren kan fastna i plasten och lida. Kanske till och med dö. Jag kommer ihåg en hemsk historia som jag läste i tidningen. Man hade hittat ett rådjur som dött med en plastpåse på huvudet som den fastnat i. Det känns jättesorgligt. Det är inte konstigt att man vill hjälpa till och göra något.

Hemma sopsorterar de Det är en självklarhet. De har också börjat plocka skräp på skolgården

38

hej|livet

i sitt nya miljöprojekt på sin skola Kyrkskolan. – Varje vecka har vi olika grupper som går runt med plockpinne och plockar skräp. Det har gjort att man tänker på att hjälpa till att ta upp skräp även utanför skolan om det ändå finns en soptunna i närheten, säger Erik. Vi behöver hjälpas åt allihopa. – Många tänker att de kan slänga hur som helst så tar någon annan hand om det. Men det är inte så, säger Linnea.

Det är främst nedskräpningen av naturen som engagerar dem Men även skövlingen av skog och miljögifter är stora orosmoment. De oroar sig för att det inte kommer finnas någon fin natur kvar när de blir vuxna. I värsta fall spekulerar de

att man har slängt så mycket skräp på jorden så att man får höja upp städerna ovanför markhöjd och allt bara är modern teknik, utan någon kontakt kvar med naturen. Det kanske inte finns någon natur kvar alls. Som en läskig science fictionfilm, fast verklighet.

Alla säger sig vara beredda att offra bekvämlighet för att bromsa miljöförstöringen – Man behöver kanske ingen bil om man bor i stan. Man kan cykla eller åka kollektivt, säger Erik. – Det är smart att ta med egen påse hemifrån när man handlar, säger Alexandra. – Vi skulle vilja att man slutar med alla små plastleksaker som man får när man äter på hamburgerrestaurang, säger Rebecka. Det är onödigt. Det


Erik Battinsson, Linnea Blomberg, Alexandra Hedberg och Rebecka Hilulumäki går alla på Kyrkskolan, som siktar på att bli Grön Flaggcertifierad.

”Man kanske inte måste ha mjölken i en kartong som man slänger varje gång” räcker att barnen får mat, istället för en leksak just när man ska äta. Alexandra blickar bakåt och säger att man tänkte mer hållbart förr. – Det var säkert jobbigare förr, men det var ändå bättre på ett annat sätt eftersom det inte fanns lika mycket miljöförstöring. – Istället för plast och kartong hade man glasflaskor som man diskade och återanvände, säger Erik. Det

var bättre. – Kan vi inte göra så igen? Man kanske inte måste ha mjölken i en kartong som man slänger varje gång, säger Linnea. Trots att de ser en omfattande miljöförstöring ser de ändå ljust på framtiden. Kanske beror det på att de redan har börjat bygga sin framtid. På sin egen skolgård och i sitt eget närområde.

Grön Flagg & Håll Sverige Rent Grön Flagg är ett verktyg och en certifiering för förskolor och skolor. För att bli Grön Flaggcertifierad ska eleverna ha haft miljö som tema under minst tre terminer med minst tre teman, som man väljer fritt av sju valbara teman – Klimat och energi, Kretslopp, Närmiljö, Livsstil och hälsa, Konsumtion, Vattenresurser och Kemikalier. Över 2600 skolor är anslutna över hela Sverige och kommunala Kyrkskolan i Norrköping är en av dem. Grön Flaggcertifieringen drivs av stiftelsen Håll Sverige Rent, som grundades 1983 av Naturvårdsverket och Returpack. Håll Sverige Rent verkar för minskad nedskräpning, ökad återvinning och för att främja individers och organisationers miljöansvar.

hej|livet

39


historia | Konfirmation då och nu

Från strikt läsning av Luthers katekes ... Vad är en konfirmation? Hur fungerar det och hur har det fungerat tidigare? Var kommer det ifrån och vad innebär det att konfirmeras? För att förstå varför vi firar konfirmationer behöver vi först titta tillbaka på vår historia och var konfirmation härstammar ifrån. Text & Bild Axel Arkstål

A

tt fira olika stadier i livet är en del av mänskligheten. Födelse, giftemål, begravning, att bli vuxen, avsluta sina studier, fylla år och andra steg i livet har vi firat sedan lång tid tillbaka och firar än idag. Konfirmationen har sina rötter i dessa traditioner. Riter om att gå från ett steg i livet till ett annat. Genom historien har folkslag och religioner från alla delar av världen utfört ritualer och firat när ett barn blir vuxen i samhällets ögon. Spartanerna, romarna, buddisterna, hinduerna, judarna, muslimerna och de kristna har alla haft eller har en ritual som markerar slutet på barndomen och början på vuxenlivet. När vuxenriter för första gången uppkom vet man inte, men många tror att de existerade före det skrivna ordet. Hur dessa ceremonier har sett ut har skilt sig vitt. Det har handlat om att bevisa kunskap, utveckla färdigheter, genomföra tester och undergå prövningar. Men alla har handlat om att ta ett steg framåt i livet, till något nytt. Konfirmationen i den första kristna kyrkan var väldigt annorlunda

40

hej|livet

från hur det ser ut idag. Från början döptes de flesta i vuxen ålder och fick då en så kallad dopundervisning före dopet. När barndop blev normen och barnen var för små för att utbildas så skapades ett nytt sakrament, det som skulle komma att bli konfirmationen. Konfirmationen blev en bekräftelse på dopet och att personen som skulle konfirmeras hade genomgått undervisning i kristen tro. I samband med att konfirmationen flyttades till ett separat tillfälle från dopet, flyttades också den handpåläggning och den bön som tidigare varit viktiga delar av dopet. Dessa blev istället centrala delar i den nya konfirmationen.

Blev viktigare att utbilda Under reformationen på 1500talet då Sverige lämnade den katolska kyrkan och grundade den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan togs konfirmationen bort. Nu lades det mer vikt vid att utbilda och förbereda dem som skulle besöka sin första nattvard. Utbildningen baserades på Luthers

lilla katekes, Martin Luthers lärobok om kristendom, som används än idag runt om i världen. Det skulle gå nästan 200 år innan något som kan likna konfirmationen återkom och ytterligare 200 år innan ordet konfirmation användes. Mitten av 1800-talet är den tiden då konfirmationen mer börjar likna den som Svenska kyrkan har idag. Nu börjar fokus mer att ligga på individen och personlig bekännelse. Dopet får nu allt större betydelse och på 1980-talet behöver man inte längre vara konfirmerad för att till exempel få del av nattvarden, vara dopfadder eller förrätta dop i krissituation. Konfirmationen blir nu ännu en gång en bekräftelse av dopet och har fortsatt vara så in i modern tid.


... till lite mer mig själv

D

en moderna konfirmationen i Svenska kyrkan ser väldigt annorlunda ut mot hur den har fungerat historiskt sett. Konfirmationen är idag fortfarande en bekräftelse på dopet. Att fullfölja sin konfirmation kräver att man är döpt, men man behöver inte vara det för att påbörja den. Det finns de som döper sig under sin konfirmationsperiod då de inte döptes som barn. En stor förändring är att proven och förhören är borta, istället ligger fokus på att lära sig mer om sig själv, sin tro och sitt liv.

Egen utveckling Det året en person fyller 14 år och är medlem i Svenska kyrkan, eller har en vårdnadshavare som är det, får de ett erbjudande om att delta i en konfirmation. Konfirmationen berör varje individs ”jag” och ställer varje person i fokus för sin egen utveckling. Allt mer fokus läggs på varje konfirmand och konfirmationerna har rört sig bort från den statiska utformningen de en gång hade. Detta har gjort att det finns många

olika konfirmationsinriktningar att välja bland. Vissa grupper träffas regelbundet en eller flera gånger i veckan i kombination med läger. Vissa åker istället på läger under en längre period. En del åker utomlands till platser som på något sätt påverkar konfirmanderna. En resa till ett kloster i Frankrike, barnhem i Lettland, olika platser i Berlin och liknande. Den sammanlagda tiden är dock ungefär densamma för alla konfirmationer.

Samtal, gemenskap och aktiviteter Samtal och gemenskap är viktiga delar av konfirmationen. Samtal om tro, kompisar, kärlek, sex, Jesus, orättvisor och andra frågor som konfirmanderna bär med sig. I kombination med en mängd olika och varierande aktiviteter som genomförs tillsammans i gruppen utvecklar konfirmanderna förståelsen för sig själva och andra. I alla ungdomskonfirmationer finns det många olika konfirmationsledare med olika bakgrund. Pedagoger, musiker och diakoner är några av de yrkesgrupper utöver präster som ofta agerar ledare i

konfirmationen. Det finns också ofta Unga ledare, personer som bara är något eller några år äldre än konfirmanderna, personer som själva nyligen konfirmerats. De flesta konfirmationer riktar sig till ungdomar och är utformade för den målgruppen. Men som vuxen erbjuds man också konfirmation i Svenska kyrkan. Då kan det se lite annorlunda ut från den konfirmationen som ungdomar deltar i. Det personliga är dock fortfarande i centrum.

Konfirmationsgudstjänst En konfirmation avslutas med en konfirmationsgudstjänst. Där visar konfirmanderna upp vad de har lärt sig under konfirmationen. Hur det visas upp kan ske på en mängd olika sätt, allt beroende på vilken inriktning av konfirmation deltagarna har genomfört. Under gudstjänsten lägger prästen och konfirmandledarna sina händer på konfirmandernas huvuden och ber för dem. Bönen handlar om hur Gud, på samma sätt som vid dopet, alltid kommer vara med dig.

hej|livet

41


frågor | och svar

Läsarnas frågor om livet Livet kan ibland kännas tungt och livsfrågorna är många. Här kan du ställa frågor som kan hjälpa dig och andra i samma situation. Gustaf Johnsson församlingspedagog Hej! Jag ska snart börja på gymnasiet och jag är ganska blyg och inte särskilt självsäker. Jag är rädd att jag inte ska få några vänner. Jag är inte lika öppen som de flesta tjejer i min ålder och pratar aldrig om mens eller killar med mina kompisar vilket får mig att tänka att mina framtida kompisar kommer tycka jag är konstig eller omogen. Jag är inte riktigt tjejig utan är en gamer som gillar att dansa så jag är också rädd att jag inte kommer få några tjejkompisar… Jag vill bara veta om det finns något jag kan göra för att vara säker på att jag får kompisar i gymnasiet? /Anonym

Du är inte ensam. Det finns flera som känner likadant som du. Mitt råd till dig är att vara dig själv och försök inte bli någon som du inte vill vara. Om du är dig själv har du störst förutsättning att få nya kompisar. Jag är övertygad om att det finns tjejer som delar dina intressen. /Gustaf

Hej! Jag är 14 snart 15 år nu och har haft känslor för en tjej i snart 9 år. Vi har gått i samma klass sedan vi började i skolan och mina känslor för henne har vuxit mer och mer sedan jag gick i trean. När vi gick i 6:an så började jag ta tag i det och vi började smsa med varandra och vi klickade bra. Vi pratade med varandra mycket, sedan så ville jag utveckla vårt förhållande så jag satt ner med henne och sa hur jag kände för henne och att jag ville bli tillsammans med henne. Hon sa att hon inte vill nu, men kanske i 7:an. Så efter det så hände någonting. Hon slutade skriva till mig, det var som om hon stängde ut mig. Så vi slutade prata och jag har fortfarande samma känslor för henne idag. Jag vågar inte börja skriva till henne igen för jag vet inte hur hon känner för mig eller om hon inte gillar mig. Vad kan jag göra för att få veta hur hon känner för mig? Snälla hjälp! // W

Mitt råd till dig är att börja prata med den här tjejen även fast kan vara jobbigt. För börjar du inte prata eller skriva så kommer det bli svårt att veta vad hon känner för dig. Det värsta som kan hända är att dina känslor inte är besvarade. Det kan vara tufft att inte få sina känslor besvarade och så är det ibland. Eller är känslorna besvarade? /Gustaf

42

hej|livet

Hej! Jag är en 14 årig tjej och jag vill inte gå till skolan. Jag har ungefär 3 kompisar som jag är med men alla lärare är på mej hela tiden och säger att jag ska skaffa nya vänner fast jag inte vill ha det. Alla andra i min skola är inte som jag. Jag gillar inte samma saker som dom gör, men lärarna bryr sig inte. Jag blir kallad för «Emo» och «konstig» bara för jag inte är som alla andra. I skolan säger dom alltid «var dig själv» men det är ju väldigt svårt att vara det om alla är emot och dömer dig. Lärarna bryr sig inte heller om att alla pratar bakom min rygg, dom säger bara ”gå till kuratorn”. Men det hjälper inte. Vad ska jag göra för att vilja gå tillbaka till skolan? /14-årig tjej

Det kan vara svårt att inte ha någon på skolan som du delar intressen med men det ger ingen rätten att trycka ner dig. Är det så att lärarna vägrar att lyssna på dig får du gå till rektorn. Skolan ska vara en trygg plats att gå till efter vad du beskriver verkar den inte vara det. När du går till skolan gör det med stolthet över den du är och de intressen du har. Tyvärr kommer det alltid finnas människor som har en åsikt om dig. Var stolt. Du är unik! /Gustaf

Hej! Jag behöver hjälp. Jag spelar handboll vilket jag älskar men under den senaste tiden har det inte känts bra. Det är en tjej i laget som behandlar mig illa. Hon stöter bort mig från laget, ropar fula kommentarer så fort man gör en miss på en match och fryser ut en. Är det mobbing det hon utför? Jag är ledsen varje dag och har ångest för varje träning då jag är rädd för att hon ska vara där, snälla hjälp! /Anonym

Mitt råd till dig är att prata med en vuxen, antingen tränaren eller dina föräldrar. Det är mobbning den här tjejen utövar, och då är det extra viktigt att du tar upp problemet. Du ska inte behöva känna oro och ångest över något du tycker om att göra. /Gustaf

Vi svarar på frågor mellan himmel och jord som rör livet. Har du en fråga maila gärna

hejlivet@svenskakyrkan.se


NÄSTA NUMMER

hej|livet I DIN BREVLÅDA 1 SEPTEMBER 2016

tema: Vinst och förlust hej|livet

43


krönika | Anna Ryding

hej | där

RONJA KYNDEL Vad ger dig hopp i ditt liv?

Ett brev till dig som är ung Det här är ett brev till dig som är mitt emellan vuxen och barn, till dig som kämpar med mens som kommit eller inte kommit, med målbrott, finnar eller fett hår, med svettiga händer, som känner dig för smal eller för tjock, för lång eller kort, eller alltihop... Det är till dig som jonglerar och parerar betygskriterier, närvarokrav, sömnlöshet, familjernas olika viljor, förväntningar från polarna, krav från laget, krav från normsamhället, krav från patriarkatet, dina egna drömmar... Det är ett brev till dig som är olyckligt kär, som är jättekär, som undrar vad kärlek är, som funderar över din könstillhörighet, som är kär i din bästa kompis, som blivit sviken, som känner dig alldeles ensam, som har många polare men ingen vän, som har vuxit ifrån dina polare… Det är ett brev till dig som älskar att skratta och dansa, att prata och gestikulera, att sitta alldeles tyst, som inte går i skolan, som älskar att gå i skolan, hatar att gå i skolan, som ibland inte vet hur du ska leva, som kämpar för att passa in. Det är ett brev till dig både när livet leker och när det suger. För jag vill bara säga TACK för att du finns! Fortsätt kämpa när det är motigt, stå ut ett tag till, kräv din plats, kräv vår, vuxenvärldens, stöd och kärlek! Ge dina drömmar näring och syre, låt dem flyga högt över vardagen, låt din längtan leda dig, ta emot all kärlek du kan och fortsätt orka och våga sprida den. Din uppgift i livet, i världen, är att för varje dag likna dig själv lite mer. Du är KALLAD av livet självt att fortsätta vara unik, ännu mer unik, med DINA erfarenheter, din musiksmak, dina åsikter, din klädstil, din hårfärg… Ingen kan ersätta just DIG. Du bär en kraft i ditt inre som vet vart du ska, som leder hem när det känns vilse. Du är fylld av en kärlek som är starkare än döden. För tillsammans är vi regnbågen, och det är på riktigt och fullaste allvar att alla färgerna behövs! Du behövs i världen! Jag behöver dig!

Anna Ryding Gymnasieskolpräst Svenska Kyrkan i Norrköping

44

hej|livet

Att se en förändring mot det bättre. När man ser att saker man kämpar för, eller som andra kämpar för, går framåt, då ger det hopp. Exempelvis när människor kämpar för allas lika värde och mänskliga rättigheter. Det är hoppfullt att se människor som gör gott.

Vad ger dig hopp i ditt arbete? Alla samtal och diskussioner med barn och ungdomar, framförallt tjejerna. När jag ser hur starka de är i sig själva, att de står upp för sig och vågar säga nej, det ger hopp. Och när de barnen som har det lite svårare gör stora framsteg, det är väldigt hoppfullt. Det ger mig också hopp att se hur skolan förändras till det bättre. Skolan börjar ta sitt ansvar och anpassar sig för alla elever och inte bara de som passar in i normen. Mer resurser sätts in för att alla barnen ska kunna få den hjälp de behöver och har rätt till.

Hur ser närmsta framtiden ut för dig? Jag jobbar kvar på Prolympiaskolan och hoppas på nya projekt inom integration. Jag vill utveckla nätverket av civila som vill hjälpa till och göra Norrköping till en bättre plats, så jag hoppas på att få se fler som engagerar sig i de frågorna. Jag hoppas också på att få se ett mer humant Europa när det gäller att öppna sina gränser.

OM Namn | Ronja Kyndel Ålder | 24 Familj | Mamma, pappa och fyra syskon Bor | Norrköping Gör | Fritidsledare på Prolympiaskolan, Styrelseledamot för Good News of Norrköping