Frimuraren nummer 1 2016

Page 31

ingen Morgonstjärnan. Då funderade jag på att försöka återuppta traditionen med den vandrande klubban. Att helt enkelt tillverka en ny klubba. Den skulle kunna kallas Vagabondklubban eftersom vagabond betyder kringvandrare. Svartek Förra året träffade jag så en tidigare skolkamrat och Kalmarbo i förskingringen, Bo Bjerre i Falun och sommarölänning. Hans far Stig Bjerre, en gång stadsjurist i Kalmar, var under 1950- och 1960-talen en hängiven sportdykare och en skicklig konsthantverkare. Av svartek från gamla örlogsskepp på Kalmarsunds botten tillverkade han ett flertal ordförandeklubbor i svartek med silverinläggningar. Kalmar var ju under fem år i slutet av 1600-talet Sveriges amiralitetsstad innan Karlskrona blev det 1689. Jag frågade Bo om han möjligtvis hade någon svartek kvar efter sin far. Det hade han och på så sätt kunde jag komma över en mindre bit. Finska falken Jag fick beskedet att den troligen var hämtad från ett fartyg med namnet Finska Falken, fortfarande på havets botten i Kläckebergaviken på halvön Björkenäs norra sida. Hur tror ni jag reagerade vid den lägesbeskrivningen? Svartek från ett vrak där jag själv dök i min ungdom? Mindre än hundra meter från det hus där jag idag bor på Björkenäs! Det nästan svartnade för mina ögon av tanken på svartekens historia. Tilläggas skall att det för några år sedan funna vraket efter amiralsskeppet Mars, även kallat Makalös, byggdes under 1560-talet på Björkenäs skeppsgård i Kalmars norra utkant. Varvet var ett av Vasatidens två stora varv och Mars ansågs vara världens största skepp på sin tid.

sitt virkesförråd plocka fram en fin bit öländsk ene. Det blev en vacker klubba i svart och vitt. Lite extra dekorationer fick den genom mitt rockmärke med det frimureriska tempelkorset och i skaftets ände dessutom de internationellt vanliga symbolerna med vinkelhake och passare. Den fulländades genom en silverbricka med texten S:t Johanneslogen Carl Kalmar 2015, tillverkade av Anders Molin, duktig guldsmed och andre deputerad mästare i Andreaslogen Gustaf Adolf. Därefter nedlagd i en av mig tillverkad låda i blått och försedd med en guldbård. Dessutom med en etikett The Vagabond Gavel. On tour since 2015. Återinvigdes Klubban invigdes, eller ska vi säga återinvigdes, i Johanneslogen Carl vid höstens första logesammankomst genom att jag i samband med öppnandet överlämnade den till logens OM CarlPeter Lindén. Sedan användes den under hans ledning i samband med att en ny Johanneslärling antogs. Logen avslutades av mig och sedan gick jag ut med klubban för vidare befordran till Mariehamn. Så kom då dagen jag skulle överlämna klubban till Johanneslogen Led-

Öländsk ene Efter att svarteken kommit i min ägo gjorde jag en skiss på en tänkbar klubba. Sedan talade jag med Lars Ankarsand, andre deputerad mästare i Johanneslogen Carl, och erkänt skicklig i snickeri- och svarverikonsten. Träbiten räckte inte till klubbskaftet men det ordnade Lars genom att i 31

Bengt Bengtsson

Finland

Den vackra vandringsklubban tillverkad av svartek från Östersjöns botten.

stjärnan. Jag hade vidtalat logens OM Björn Geelnard. Efter en logesammankomst av högsta klass vidtog brödramåltiden. Där övertog Björn klubban för att den under en tid skall användas vid sammankomster i den åländska logen. Från Mariehamn meddelas nu att Vagabondklubban vandrat vidare till S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud i Finska Ekenäs. Den överlämnades den 12 februari vid logens högtidsdag. Tänkt är att klubban framöver skall kunna följas genom en länk på Johanneslogen Carls hemsida. X Text: BENGT BENGTSSON