Page 1

Nr. 3 2018

Aktuellt

från Alliansmissionen

EN TIDNING PÅ ÄMNET

RIKTNING Vi håller församlingen högt

Demokrati i kläm

Gud talar genom vår längtan

SID 3–5

SID 8–9

SID 12–14


Det är nu vi kan påverka

Under ca 1,5 år har vi i SAM på styrelsens uppdrag arbetat med en vision för de kommande åren. En vision som sträcker sig fram till 2025. (Läs mer om visionen på sidan 18-19.) Det känns mycket viktigt att de värden vi står för, klart lyser upp riktningen där vi går i Herrens efterföljd och uppdrag. När det gäller riktning , står vi under kommande höst inför ett annat vägval som nation och medborgare. Valet till riksdag, landsting och kommun. Jag som röstat varje val sedan 1979 vet att varje val är viktigt, men denna gång känns det som om det är superviktigt. Vi är många som upplever att det hänt något med samhällsklimatet i vårt land. Från att ha varit ett land som ser till varje enskild människas väl, oavsett kön, hudfärg, etnicitet, ålder, har vi börjat kategorisera vem som är värd att hjälpa. Vem som bidrar till vårt samhälle eller vem som belastar. Min erfarenhet är att vi ända från folkrörelsernas framväxt frågat mer om vad vi kan göra för varandra, än att bedöma vem som är värd att hjälpas. Samhället har hårdnat. Exemplen många. Barnet som inte klarar sig själv får sin assistansersättning indragen. Den som flyr från krig och förföljelse får ingen fristad i vårt land. Ett av världens rikaste länder med en åldrande befolkning och stort behov av arbetskraft, stänger dörren. Jag undrar hur vår Herre tänker kring denna rädslans retorik, i folkmun och i maktens korridorer. Jesus gav oss orden; Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig … Kungen skall svara dem: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matt 25) Ett samhälles styrka består i dess förmåga att ta hand om de minsta. Jag tänker ofta på det när jag hör oförrätter bortförklaras i aldrig så fina fraser. Nu är det verkligen tid att med knäppta händer tänka efter vilket samhälle vi vill leva i. Hur kan min röst leda i en riktning som ser till den utsatta, hur kan min efterföljelse av Jesus bli till välsignelse för min nästa? Jag ber i UV-scoutbönen; Gör mig sådan du vill ha mig, använd mig varenda dag. För jag är säker på att Han, de svagas vän, vill lysa upp riktningen när vi söker Hans vägar och Hans vilja.

Kjell Larsson Missionsföreståndare

Tillsammans med Jesus i världen Svenska Alliansmissionen är ett kristet frikyrkosamfund med rötter i 1800-talets 2 Aktuellt nr.våra 3 2018 stora väckelserörelse. ”Mission är rötter, vår identitet och vår framtid. Gud har betalat ett pris, och vi vill utmana varandra att låta mission få kosta.”

Svenska Alliansmissionen Västra Storgatan 14 553 15 Jönköping tel 036–30 61 50 info@alliansmissionen.se www.alliansmissionen.se Bankgiro 1 40–07 53 Swish 123 138 89 82

Ansvarig utgivare: Kjell Larsson Redaktör: Sofie Rotstedt Grafisk form: Carolina Olofsgård Utgivning: 4 gånger/år Omslagfoto: Shutterstock Tryck: Taberg Media Group, tabergmediagroup.se Nästa nummer av tidningen kommer i oktober.


Vi håller församlingen högt

P

å landsbygden utanför Skillingaryd finns en av SAM:s snabbast växande församlingar. Helgen före mitt besök i Tofteryds Missionsförsamling invigdes nya lokaler. När jag parkerar bilen utanför det faluröda missionshuset funderar jag på vad som är orsakerna bakom församlingens tillväxt och hur byggprocessen har präglat församlingen. Jag kliver in i en ljus och välkomnande entré och möts av Magnus Dahlqvist och Linda Toftgård Gustavsson. Magnus är ordförande och Linda är UV-ledare och sitter i församlingens styrelse. Vi går ett varv genom byggnaden och förutom den nybyggda entrén är serveringslokalen helt ny, köket likaså och kyrksalen har fått ny kulör. – Vi gjorde en vikvägg mellan kyrksalen och serveringslokalen så att vi även kan sitta här i serveringslokalen när det behövs fler platser än vad som ryms i kyrksalen, säger Magnus. – Sen har vi fått ett par nya grupprum och även uppdaterat ungdomslokalerna en trappa upp, fyller Linda i.

Varm gemenskap med barnen i centrum Vi slår oss ner vid ett runt bord i serveringslokalen. Jag glömmer genast bort de regntunga skyarna utanför, i detta rum flödar ljuset in. Linda plockar snabbt bort de >>

En växande gemenskap. 1983 hade Tofteryds missionsförsamling 60 medlemmar, idag är församlingen dubbelt så stor. Här står Magnus Dahlqvist och Linda Toftgård Gustavsson i den nyligen ombyggda entrén.

Aktuellt nr. 3 2018

3


vissna vårblommorna på bordet och placerar en nyplockad vitsippsbukett på den ljusgröna duken.

Det räcker med en handfull idérika och engagerade personer som drar med sig andra och skapar en känsla av att allt är möjligt. Om man ger dem plats händer det mycket och det skapar en attraktiv församling och en bygd där många vill bo. – Jag har funderat på dina frågeställningar sedan vi pratades vid på telefon, säger Magnus. Förutsättningen för en god församlingsgemenskap är givetvis att Gud får vara i centrum men jag tror att det finns fler faktorer som vi kan påverka och som har betydelse för att människor ska känna sig hemma i vårt missionshus. Jag uppfattar det som att vi är en enkel och jordnära församling. Vi har exempelvis många som kan leda gudstjänst, vilket ger samlingarna en positiv variation. Jag tycker även att vi är en förlåtande gemenskap, där man får vara med på sina villkor. Man kan vara engagerad, även om man inte har möjlighet att lägga all sin fritid i kyrkan. Och om någon vill driva ett projekt i församlingen får personen frihet och mandat att göra det.

4

Aktuellt nr. 3 2018

– Jag tror också att det är värmen och gemenskapen som är de bärande faktorerna, säger Linda. Både de som bara kommer hit några enstaka gånger och de medlemmar som ofta är här, uttrycker att det är trevligt att komma hit. Och att de uppskattar allt vi gör för bygdens barn och unga. – Alla tycker att barnen är viktiga och när vi processade frågan om ombyggnationen var den centrala frågan hur vi kan göra denna plats ännu bättre för våra barn och ungdomar, fortsätter Magnus. Vi har personer som varit aktiva här under bygget, som inte är med i församlingen. Men de ville göra en insats, för att de ser att det vi gör för de unga är värdefullt. På motsvarande sätt har vi ledare i vår barnverksamhet som inte är medlemmar i församlingen, jag tror inte man ska stirra sig blind på medlemskapet i sig.

Nyckelpersoner färgar av sig Magnus berättar vidare att det är många från församlingen som är aktiva i bygdeföreningen, älglag och vägföreningar. – Vi som bor här träffas i andra sammanhang och när människor kommer hit känner de redan många här. Men jag upplever också att det finns en genuin omsorg om människor, vilket jag tror ger mycket av värmen i församlingen. – Bygdeföreningen sätter upp en revy vartannat år, och när vi planerade ombyggnationen var det givet att inte lägga bygget under det året som det var revy, fortsätter Linda. På motsvarande sätt samordnar vi aktiviteter med Svenska kyrkan

och andra närbelägna församlingar, så att vi kompletterar varandras verksamheter istället för att vara konkurrenter. – Det räcker med en handfull idérika och engagerade personer som drar med sig andra och skapar en känsla av att allt är möjligt, fortsätter Magnus. Om man ger dem plats händer det mycket och det skapar en attraktiv församling och en bygd där många vill bo. Landskapet här är vackert, men det ser ungefär likadant ut på många andra platser i Småland, men där kan scenariot vara ett helt annat. Det krävs engagemang på landsbygden för att den ska leva. – Sen kompletteras dessa personer av de människor som jobbar i det tysta, menar Linda. Jag tänker


Magnus och Linda berättar också om den fristående förskolan/skolan Tofthaga, som är en annan bidragande orsak till att bygden är attraktiv och människor gärna bosätter sig här. – På en landsbygdsskola är klasserna ofta inte så stora och barnen lär sig tidigt att leka även med äldre och yngre barn, säger Linda vars egna barn också gått på skolan. Många av barnen på skolan finns också här i kyrkans verksamhet.

fall med hur mycket. När vi sedan räknade ihop alla svar konstaterade vi att vi hade 1,1 miljoner i löftesoffer och 2 500 arbetstimmar. Då försvann alla tveksamheter och vi körde igång. – Arbetet organiserades i tre bygggrupper, som vardera ansvarade för arbetet var tredje vecka, berättar Linda vars man varit byggledare. Byggrupperna kompletteras av grupper för målning, städ, fika, inredning och ekonomi. Man har kunnat engagera sig på olika nivåer. En del har haft möjlighet att skänka mycket pengar, andra har gett mycket tid. Totalen har gjort att alla har fått en belastning som varit möjlig att bära.

Bidragit på sin nivå

Har gett energi

Vårt resonemang går vidare till byggprocessen. Tofteryds missionsförsamling har lyckats med ekvationen att både hålla tidsplan och budget utan att någon blivit sjukskriven i processen. – Vi satte samman en byggrupp för drygt tre år sedan utifrån att vi behövde bygga om köket, fortsätter Magnus och fyller på mer kaffe. Sedan framkom andra behov, vilket till slut landade i önskemål om att förändra det vi ser resultatet av här nu. Det landade i en budget på 3 miljoner, vilket är en tuff utmaning för en församling med ungefär 120 medlemmar. Vi sökte olika bidrag och konstaterade att vår egen insats i detta var 1 miljon kronor och 2 500 frivilligtimmar. I det skedet skickade vi ut en enkät till varje församlingsmedlem, men frågan om de hade möjlighet att bidra, och i så

Magnus och Linda berättar att församlingen aldrig kommit till den punkt då luften gått ur och bygget känts övermäktigt. – Jag är egenföretagare, småbarnsförälder och höll under byggtiden även på att färdigställa en ny industrilokal hemma, säger Magnus. Det är klart att jag inte var jättepeppad på att komma hit vissa arbetskvällar. Men arbetet gav så mycket tillbaka och man var ofta piggare när man gick härifrån än vad man var när man kom hit, säger Magnus och skrattar. Men ytterst tror jag det är kärleken till församlingen och det faktum att många har hållit församlingen mycket högt under detta byggår,

framförallt på en kvinna här som jag tror är i kyrkan nästan varje dag. Hon tvättar, plockar i ordning i förråd och gör sådant som många andra inte ens tänker på.

Då försvann alla tveksamheter och vi körde igång.

som gjort att allt har fungerat så bra. – Vi har lärt oss att vi klarar mer än vad vi tror, fortsätter Linda. Och bygget har även skapat ett större engagemang för församlingen, vilket gjort att vi haft fler gudstjänstbesökare än vanligt. Efter ett par timmars samtal har regnet upphört och jag packar ihop mina grejer för att gå tillbaks till bilen. När jag kör genom landskapet på väg mot Jönköping fascineras jag av drivkraften och den betydelse en levande församling har för sin bygd. TEXT & FOTO:

sofie rotstedt

jobbar med kommunikationsfrågor

Aktuellt nr. 3 2018

5


Undret på

n e g n i n g g ä l r fly k t i ng fö

Vi kan kalla honom Ali. I sitt hemland Irak är han en känd journalist och lite av en publikmagnet. Han flydde till Sverige och hamnade på en flyktingförläggning i Surahammar. Men där tog livet en annan vändning än vad Ali tänkt sig. Morad Monier, pastor i den arabiskspråkiga SAM-församlingen i Västerås berättar att församlingen åker till flyktingförläggningen i Surahammar och skjutsar nyanlända flyktingar till Västerås för att fira gudstjänst och dela gemenskap. Ali följer med och eftersom många känner till honom, har han en förmåga att dra folk med sig även här i Sverige. Det gäller även till Allianskyrkan i Västerås. – Det visade sig att han är ateist, men han hade många frågor om den kristna tron. Vid ett tillfälle frågade han mig om han kunde få en Bibel. Jag skrev en hälsning i Bibeln och överlämnade den. Vi bad för honom i kyrkan. En tid senare utbröt en brand på flyktingförläggningen. Ali sov och släpades medvetslös ut ur sitt rum iförd pyjamas. Flyktingförläggningen stängs och Ali placeras istället i Arboga.

6

Aktuellt nr. 3 2018

– En dag ringer han mig och vill absolut träffa mig. Vi bestämmer träff i Arboga och han berättar att han höll på att skriva en bok för att påvisa att islam, judendom och kristendom bara är nonsens. Allt var klart utom kapitlen om kristendom, det var därför han hade ställt så många frågor till mig. Han berättar att all dokumentation han gjort kring boken totalförstördes i samband med branden. Där försvann även hans dator, pass och andra viktiga dokument till myndigheter samt hans pengar. Branden på flyktingförläggningen resulterade i att fyra rum totalförstördes och Alis var ett av dem.

Paket i receptionen Morad berättar vidare att en tid senare ringer Migrationsverket till Ali. Han tror det gäller hans skadestånd. Mannen som satte eld på förläggningen är gripen och skyldig att betala skadestånd till de drabbade. – Han fick besked att han hade något att hämta i receptionen och Ali var mycket angelägen om att komma dit. Det visade sig vara en plastpåse med ett hårt innehåll på botten. Ali öppnar plastpåsen och upptäcker att vad det än är

Morad Monier, pastor i Västerås, berättar om en frågvis man som fick ett tydligt svar från Gud

som ligger där, är det inlindat i ytterligare en plastpåse. Det luktar rök om påsarna. Inuti ligger hans Bibel. De tunna bladen är aningen svedda i kanten men boken är i övrigt oskadd och inte heller vattenskadad. Den hittades i det som en gång var Alis rum, där allt i övrigt var totalförstört. – Ali vet inte vad han ska tro. Han sätter sig på tågstationen och fortsätter läsa. Banden i Bibeln visar att han hade kommit till Jeremia kapitel 40, innan branden bröt ut. – Jag träffar Ali ibland. Vi samtalar och han vill att vi ska be tillsammans innan han har sina samtal med Migrationsverket, vilket för med sig mycket oro. Han har lagt ner sina tankar om bokprojektet och hans vänner som tidigare påstod att branden var ett resultat av att han var nyfiken på den kristna tron, säger inte så mycket längre. Vi lever i en spännande tid och Gud gör stora under. TEXT OCH FOTO:

sofie rotstedt

jobbar med kommunikationsfrågor


Den hittades i det som en gång var Alis rum, där allt i övrigt var totalförstört.

Aktuellt nr. 3 2018

7


Demokrati i kläm 8

Aktuellt nr. 3 2018


V

i lever i de starka männens tid. Inte sedan trettiotalet har människor varit så benägna att välja starka ledare, starka män, som pekar med hela handen. Vi ser det i Ryssland, Ungern, Turkiet, Filippinerna, Egypten – och inte minst i USA. Vi hör en annan ton i debatten och jag är inte säker på att vi egentligen gillar det vi hör. Ofta med ”kriget mot terrorismen” som täckmantel försöker makthavare världen över strypa det vi kallar civilt samhälle, alltså vanliga demokratiska folkliga organisationer som försöker avkräva makthavare ansvar. Också här i Sverige dyker det upp röster som vill begränsa yttrandefrihet, misstänksamhet mot media, ifrågasättande av självklara mänskliga rättigheter som asylrätten. Nazister marscherar på svenska gator, organiserat nät-hat får svenska journalister och politiker att införa självcensur och till slut tystna. De etablerade ”gammel”-partierna tappar sin moraliska kompass och sina visioner som kan bära ett samhällsbygge.

Orsaker till förändring Väldigt mycket i världen blir bättre, men det finns några områden där utvecklingen går bakåt: demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Det demokratiska utrymmet i världen minskas. Hur kunde det bli så här? Det såg ju så lovande ut! Årtiondena efter Berlinmurens fall

var en segersaga för demokrati och mänskliga rättigheter. Men idag ser vi hur presidenter biter sig fast vid makten. Man vrider konstitutioner så att man kan sitta på livstid. Presidenter röstas fram av en växande medelklass som vill ha stabilitet och trygghet före social rättvisa. Det beror bland annat på att de rikaste och mäktigaste länderna valt att prioritera politiska och säkerhetspolitiska allianser, sina ekonomiska intressen, istället för att sätta demokratiska och mänskliga rättigheter främst. Det är en mörk bild. Men massor av positiva budskap sipprar ändå fram. Människor gör motstånd. Hjältar finns. Det är fler i världen som vill ha demokrati, öppenhet och tolerans, än som inte vill ha det. Matilda Häggqvist, som du kan läsa om på sidan 10-11, är ett exempel på någon som reflekterat över den yttrandefrihet som vi tar för självklar i Sverige.

Du kan påverka I höst är det val i Sverige. Och som jag skrev i min ledartext har jag känslan av att det här är det viktigaste valet på mycket länge. Vikten av att försvara det krympande demokratiska utrymmet bör genomsyra hela den svenska utrikespolitiken. Detta handlar exempelvis om att inte tillåta vapenexport till stater där allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter sker, att bekämpa skatteflykt, olovlig kapitalflykt, korruption och att belysa

privata aktörers roll i både begränsandet och främjandet av civilsamhällets handlingsutrymme. Här har Sverige möjligheter att påverka. Vi behöver försvara demokratin där vi står, genom att visa solidaritet, civilkurage och lyfta mänskliga rättigheter i debatten. Genom vår samarbetspartner Diakonia har det hållits en rad utbildningar i politikersamtal under våren. Vi vill, tillsammans med Diakonia, uppmana er alla att lyfta dessa frågor. Det kan vara såväl under kafferasten på arbetet som att arrangera politikersamtal i församlingen. Vår värld blöder och vi vill hjälpa till att rikta fokus mot frågor som har ett långsiktigt värde, både i Sverige och internationellt. Ska vi som kristna tänka i dessa banor? Ska vi inte istället sprida det glada budskapet och missionera i såväl Sverige som i världen? Jag tror att det som står i denna artikel är den del av missionsuppdraget och förvaltarskapet. (Då har vi inte ens nämnt vårt miljöansvar denna gång.) Vi behöver på allvar läsa orden från Herren som profeten Amos förmedlar (Amos 5:7-24). Budskapet landar i formuleringen: Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström. TEXT:

kjell larsson

missionsföreståndare FOTO: randy

colas, unsplash

Aktuellt nr. 3 2018

9


Mycket liv i tuffa miljöer

Aktivisten Matilda Häggqvist har lagt bekvämligheten åt sidan i arbetet med utsatta

E

tt starkt civilsamhälle, där människor ges utrymme att gå samman och engagera sig, är grundläggande för demokratin och en viktig del i hållbar samhällsutveckling. Världen över ser vi dock en trend i att det demokratiska utrymmet krymper.

10

Aktuellt nr. 3 2018

Inte heller i Sverige kan vi ta demokrati och mänskliga rättigheter för givna. De är något vi ständigt måste försvara. Men hur engagerar man sig för något så stort som mänskliga rättigheter? Matilda Häggqvist från Allianskyrkan i Vetlanda har jobbat för och lärt

sig om hur människor kan få hitta sin röst, i såväl Rumänien som Zimbabwe. – I sommar är det val i Zimbabwe och mot bakgrund av landets politiska historia, är det många människor som tappat hoppet om demokrati. Höstens händelser


som fick Mugabe att avgå, har dock öppnat upp för en känsla av nya möjligheter. I egenskap av Diakoniaaktivist fick jag möjlighet att besöka landet och deras samarbetspartners som jobbar med demokratifrågor där. De arbetar med frågor som valdeltagande och jag blev imponerad över allt som görs för att uppmana människor att vara med och se att de kan göra skillnad och skapa ett bättre Zimbabwe. Men ett av de starkaste intrycken av resan var nog samtalen med människor. Jag tänker på Derek, anställd på en samarbetsorganisation, som berättade om hur han blev skuggad och arresterad senast förra sommaren, för sitt engagemang. Vår chaufför Daniel förlorade en syster och en morbror i oroligheterna kring valet 2008, då de var politiskt aktiva. Stephanie berättade om hur hon som kvinna får kämpa i en extra brant uppförsbacke. Hon har flera gånger, då hon deltagit i panelsamtal om demokratifrågor, själv blivit utsatt för hot och våld från personer som vill tysta ner henne och få henne att ge upp sin kamp. Hon är inte partipolitiskt engagerad men båda hennes föräldrar är engagerade i det största oppositionspartiet. Hon har vuxit upp med att se dem

Gud ger inte upp situationer och människor och jag hoppas att det ska få speglas i mitt liv.

Diakonia-aktivisterna Diakonias aktivistgrupper skapas av personer som vill förändra en orättvis värld. Ofta fokuserar de på att lära sig mer om globala frågor såsom mänskliga rättigheter, klimat och jämställdhet. Aktivistgrupperna gör även utåtriktade aktiviteter och kampanjer för att sprida kunskap och engagemang till andra. De arrangerar även kampanjer för att påverka beslutsfattare eller väcka opinion. Läs mer på diakonia.se.

utsättas för hot och våld men hon pratade om sitt engagemang som en självklarhet med uttryck som ”Om inte jag, vem? Om inte nu, när?”. Då kan man inte låta bli att ställa sig frågan vad jag gör av all yttrandefrihet som jag bara tar för självklar i Sverige. Strax innan resan till Zimbabwe kom Matilda hem från ett par års arbete i Rumänien. Genom organisationen NetWorks hjälpte hon bland annat romska barn med läxläsning. – En del av barnen hade föräldrar med missbruksproblematik och att hjälpa dem fokusera på skolarbetet krävde emellanåt ett himmelskt tålamod. Jag lärde mig att Gud behöver placera mer av sitt hjärta i mitt hjärta för att i egen kraft är det lätt att ge upp. Men det är värt att leva enkelt, att traggla sig igenom samma bokstäver om och om igen, när man emellanåt ser Guds rike i deras liv. Det var tufft i Rumänien, men det var också så fyllt av liv. – Jag tror inte vi är kallade att leva helt bekväma liv. Min längtan är att Guds hjärta ska få slå i mig

Jag är frustrerad på världens orättvisor för att Gud är det. mer och mer och det kanske tar mig till möten, platser, människor och situationer där jag annars inte hamnat. Det ligger en stor glädje i att engagera sig för det som ligger på Guds hjärta. Guds hjärta för den här världen är så stort. Jag är frustrerad på världens orättvisor för att Gud är det. Gud ger inte upp situationer och människor och jag hoppas att det ska få speglas i mitt liv. Det är därför jag valt att engagera mig som aktivist på Diakonia. Jag får möjlighet att lära mig mer om komplexa situationer, jag kan kanalisera mitt engagemang på lokal nivå, såväl i Sverige som i andra länder. Vi har alla mycket att lära av varandra och när man följt människor i andra delar av världen blir man ödmjuk och inser att det vi har i Sverige kan vi inte ta för givet. TEXT & FOTO: sofie

rotstedt

jobbar med kommunikationsfrågor

Aktuellt nr. 3 2018

11


Gud talar genom vår längtan

O

m du vill gå på vatten måste du ta dig ur båten, enligt författaren John Ortberg. Maria Gustafsson är precis på väg att göra det. Efter flera års förberedelse packas snart resväskan för ett liv i Tchad. Marias mamma är troende och var mån om att dottern Maria fick möjlighet att gå i söndagsskolan, scouterna och andra barnaktiviteter i den lokala församlingen utanför i Linköping. – Scoutlägren var en höjdpunkt och jag minns att jag speciellt såg fram emot kvällarnas bönesamlingar. Det var också där jag bestämde mig för att ta min barnatro på allvar. Maria hade tidigt intresse för språk och alfabet. Det blev dock naturvetenskapliga studier på gymnasiet

12

Aktuellt nr. 3 2018

och under åren i grundskolan väcktes en nyfikenhet på världen utanför Sveriges gränser. Med stor värme berättar Maria om att scouterna en kväll fick besök av ett utlandsarbetarpar som jobbade med bibelöversättning i Papua Nya Guinea. – Jag minns att det lät otroligt spännande. Så här i efterhand tror jag det mötet präglade mig mer än jag förstod just då. – Min familj är inte så mycket för att resa. Vi var i Danmark på tältsemester, men annars var vi nöjda i sommarstugan en timme hemifrån, säger Maria och ler. Men jag var intresserad av att upptäcka andra delar av världen och fick möjlighet till det genom en resa till Polen under högstadiet, och ett år i Frankrike under gymnasiet. Jag åkte tillbaka till Frankrike efter gymnasiet, kombinerade restaurang-

jobb i alperna med skidåkning och fick möjlighet att fortsätta förbättra franskan.

Intresse för att dela livet Under en termin på Bibel Äventyr på Mariannelunds folkhögskola fördjupades relationen till Gud. Maria fortsatte på skolan även följande termin men läste då en social inriktning. – Vi fortsatte studera Bibeln och tron och kombinerade det med själavård och andra frågor med människan i fokus. Det var här jag fick intresset för sociala frågor, men jag hade aldrig kunnat drömma om att det så småningom skulle leda till en socionomutbildning.

Afrika är som scoutläger En längtan efter Afrika resulterade i ett år på Viebäcks Folkhögskola där fyra månader tillbringades


i Tanzania, Kenya, Uganda och Etiopien. – Jag fick mersmak för Afrika. Jag trivs med det lite enklare livet i byarna och det kändes som att vara på ett scoutläger i fyra månader! I Etiopien följde vi en organisation som arbetade med gatubarn och i syfte att förstå hur dessa barn har det sov personalen ibland tillsammans med barnen ute på gatan. Jag fick verkligen en känsla av att dessa människor var Jesu lärjungar.

Betydelsefullt möte i Kamerun Efter en tid började Maria på socionomutbildningen i Östersund. Utbildningen gav verktyg för att

möta människor i olika situationer i livet och friluftsmänniskan Maria trivdes i den jämtländska naturen. – Jag gjorde en paus i studierna och besökte några i Kamerun som arbetade med alfabetisering och att ge människorna där ett skriftspråk. Deras livsstil, arbetsuppgifter, sättet de relaterade till människorna där och deras naturliga sätt att räkna med Gud i bön, gjorde mycket starkt intryck på mig.

Min livskraft Väl tillbaka i Sverige igen avslutades studierna och följdes sedan av några år som socialsekreterare i Härjedalen.

Jag fick mersmak för Afrika. Jag trivs med det lite enklare livet i byarna och det kändes som att vara på ett scoutläger i fyra månader! – Jag bad mycket om ledning under denna period och åkte på flera retreater. Vid ett tillfälle träffade jag en nunna som frågade mig vad jag vill ägna min livskraft åt. Frågan tog tag i mig och jag ville ta reda på vad som låg i min längtan till mission. Jag kände att jag under den närmaste tiden inte var kallad >>

Aktuellt nr. 3 2018

13


till ett arbete som socialsekreterare i Sverige men att Gud ändå använde den tiden för att förbereda mig för något annat. – Jag tror att Gud talar genom vår längtan. Så här i efterhand ser jag hur Gud planterat små frön i mitt liv, vars innebörd jag inte förstår förrän långt senare. Men mötet med utlandsarbetarna på scouterna, längtan till Afrika och intresset för människor är några exempel på hur Gud har dragit mig i en viss riktning. Lägg därtill ett intresse för språk, en analytisk förmåga och människors uppmuntran vilket gjort att jag nu står i begrepp att ta klivet ut ur båten för att jobba med lingvistik i Tchad.

Varför får man inte säga vad man tycker i andra länder? Kan ni göra något åt det? (Svara så snart ni kan!) - Lucas 10 år

Vi gör det tillsammans Till hösten packar SAM:s nya utlandsarbetarkandidat sina väskor för att under några år testa vad ett liv i Tchad kan innebära. Förhoppningsvis faller bitarna på plats och detta land blir Marias nya hemland

Jag tror att Gud talar genom vår längtan. Så här i efterhand ser jag hur Gud planterat små frön i mitt liv, vars innebörd jag inte förstår förrän långt senare.

för en längre period framöver. – Många kompisar ser mig som ganska orädd, men jag vet inte om det är en riktigt sanningsenlig bild. Tanken på en vardag i Tchad känns både spännande och aningen skrämmande. Jag vet inte riktigt vad som ligger framför. Men jag vill ägna mitt liv åt något som tjänar evigheten och litar på att församlingarna står med mig i bön för det som ligger framför. Det här gör vi tillsammans! TEXT:

sofie rotstedt

jobbar med kommunikationsfrågor FOTO: marita

good

BARNENS TANKESMEDJA Visste du att det finns en massa dumma orättvisor i världen som Sveriges politiker säger är fel… men ändå händer det väldigt lite. Det vill vi i Barnens tankesmedja ändra på! Därför ska vi ställa en massa frågor till politikerna om vad de gör för att försvara de mänskliga rättigheterna. Och du kan hjälpa till! På barnenstankesmedja.se hittar du arbetsmaterial för små och stora tänkare som vill lära sig mer om mänskliga rättigheter. Det finns ett metodkit som passar för barn som är tio år och uppåt. För de yngre barnen finns ett speciellt pysselkit. /Diakonia

14

Aktuellt nr. 3 2018


Stor sorg för många eldsjälar det är tuffa tider för alla som arbetar för ensamkommande ungdomar och andra flyktingar. Många får avslag, vilket skapar förtvivlan eftersom hoppet om en framtid i Sverige släcks. Tonåringar som kanske blivit en del av en svensk familj tvingas tillbaka till den våldsamma miljö de flytt ifrån.

SAM vill uppmana varje församlingsledning att särskilt uppmärksamma alla de eldsjälar i församlingarna som lägger ner mycket tid och hjärta för ”dessa våra minsta”. De behöver också stöd i denna sorgeprocess.

Fortsätt att trycka på både lokalt, mot kommunledningen och våra politiker! Flera kommuner har valt att ordna boende så att de ensamkommande kan stanna efter att de fyllt 18 år, och därmed fortsätta sina studier på det lokala gymnasiet eller den skola där de går. Andra kommuner lämnar tyvärr de unga åt sitt öde. Bilda nätverk med andra likasinnade och sätt tryck på kommunledningen att agera i den här viktiga frågan! TEXT: roland

Strategi för församlingsplantering

Kom ihåg Bibelns tydliga uppmaning: När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. (3 Mos 19:33-34)

oscarsson, jobbar med integrationsfrågor

FOTO:

soragrit wongsa, unsplash

befolkningen i sverige ökar, men antalet församlingar minskar. Det finns alltså allt färre människor i Sverige som har en kristen församling i sin sociala, kulturella eller geografiska närhet. Därför vill SAM sätta fokus på mission och församlingsplantering i vårt eget land. SAM har alltid haft församlingsplantering på dagordningen och sett nya församlingar växa fram regelbundet, men vi vill göra mer. Därför har vi nu tagit fram ett häfte med titeln SAM:s strategi för församlingsplantering. Där presenteras församlingsplantering ur en rad olika aspekter. Bland ämnena finns: grundförutsättningar, stödstrukturer, modeller, faser i en församlingsplantering, definition och utvärdering av en församling. SAM:s strategi för församlingsplantering finns att ladda ner på SAM:s hemsida.

Aktuellt nr. 3 2018

15


På Svenska Alliansmissionens årsmöte antogs en ny vision, som ska ge riktning för vårt arbete fram till år 2025.

Vår framtida identitet

M

ed fötterna stabilt placerade på grunden blickar vi ut genom takfönstret. Vilket SAM vill vi se och vara en del av år 2025? Vi längtar efter att i större utsträckning än idag vara en utgivande och missionerande rörelse. Vi vill ha med oss fler in i evigheten. Men vi vill också ha ett alltmer öppet och mottagande hjärta, för vi vet att Gud har mycket mer att ge. Vi vill vara en rörelse som ännu mer har lärt oss att dagligen följa och formas av Jesus Kristus. Alltihop väldigt grundläggande.

16

Aktuellt nr. 3 2018

SAM:s vision:

Vi vill tillsammans ta emot, formas av och gestalta Jesus Kristus i världen


Man kan tycka att SAM:s nya vision inte är så spetsig. Den kanske inte ger en tydlig framtidsbild eller konkreta mål för vårt arbete. Den är inte heller den extremt korta och kärnfulla ”slogan” som man kan haspla ur sig när man blir väckt mitt i natten. Men den definierar en identitet vi vill sträva efter, en identitet som har sitt fäste i grunden.

Fokus för framtiden I visionen vill vi konfrontera den samhällstrend som lyfter individualismen, och som basunerar ut att ”ensam är stark”, vilket vi tror är en av vår tids största lögner. Att aktivt välja att möta framtiden TILLSAMMANS innebär att vi strategiskt måste sträva efter enheten, både inom vårt eget sammanhang och inom kristenheten nationellt och globalt. Vi behöver se och bekänna att våra liv är del av något långt mycket större än oss själva. Förutsättningen för vår tro är MOTTAGANDET. Vi vill, i och med vår vision, alltmer låta detta bli ett mönster för vårt liv och vår verksamhet. Som boende i ett land där vi aldrig behöver sakna något nödvändigt, är det kanske extra viktigt att medvetet sträva efter ett djupare beroende av Jesus Kristus.

Vi behöver lära oss att aktivt lyssna efter Jesu röst i de sammanhang där vi finns. En naturlig följd av att ta emot det Jesus har för oss, är att låta sig FORMAS efter Hans vilja. Därför vill vi vara öppna för förändring och våga utmana vår egen omvärldssyn. Med Bibelns ord: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. (Rom 12:2) Vår kallelse är att göra lärjungar. Därför vill vi i allt större utsträckning GESTALTA vad, och på vem, vi tror. Vi vill på ett tydligare sätt i ord och handling visa vem Jesus är, och varför människor behöver ta emot Hans frälsning. Vi vill bli bättre på att möta människors behov – till ande, kropp och själ.

Vad betyder det för oss då? Hur ska denna vision förändra och utveckla vår församling och vår rörelse? För det är väl det som är meningen, eller? Vilken församling vi än är en del av, bär vi nog på samma längtan – vi vill ju att våra liv mer ska präglas av Jesus, och vi vill leda fler fram till en tro på Honom. Det är nu vi krokar arm med varandra och ställer in vårt gemensamma fokus: ta emot, låta oss formas av och gestalta Jesus Kristus. Tänk om varje SAM-församling

skulle bli en kanal för Guds kärlek, med ett starkt inflöde och ett starkt utflöde. Tänk om Gud har så mycket att ge oss, att det resulterar i att vår församling växer ur sin kostym, blir en församling för människorna utanför kyrkväggarna, och kanske knoppar av sig till nya församlingar som når ännu fler människor. Tänk om en majoritet av vår församlings medlemmar fick gå en kurs för att träna sig i hur man presenterar evangeliet för sina vänner, och missionshuset sedan myllrade av törstiga själar varje Alphakväll. Tänk om Gud fyller våra hjärtan med så mycket kärlek att vi får nöd för ett folk i ett land där Jesus officiellt inte har fått tillträde ännu, så att vi måste åka dit för att ge hopp om en evighet tillsammans med Gud. Vad händer när vi tar emot Jesus Kristus, fullt ut? När vi på allvar låter Honom forma våra liv? Och när vår absolut viktigaste uppgift i livet blir att visa världen vem Han är? Det är den framtiden vi drömmer om för SAM som församlingar och rörelse, när vi står där och tittar ut genom takfönstret. Det vi ser där, vår vision om en rörelse som ständigt tar emot mer och ger vidare mer, det är ett SAM vi vill vara en del av. TEXT:

carolina olofsgård

jobbar med kommunikationsfrågor FOTO:

shutterstock

Aktuellt nr. 3 2018

17


Varje ung ledare behöver en mentor

J

osefine Arenius har precis avslutat sin föreläsning på SAM:s årskonferens. Hon har talat om hur man bygger en församling för alla generationer och hon har utmanat alliansarna att satsa på unga ledare och våga ge dem mandat att förändra. Men de kommer inte att klara det utan hjälp. Vi sätter oss vid ett bord i restaurangen på Gullbrannagården för att samtala. Jag har bestämt mig för att fokusera på generationsväxling, eftersom det är aktuellt även i min församling. Hur ska vi som är äldre lyckas med att överlämna ansvaret till nästa generation? – Problemet är att vi lämnar över ansvaret, men inte mandatet, säger Josefine.

Nyckelgenerationen

om hon håller med Svartdahl om att det är dem mellan 25 och 50 som är nyckelgenerationen i församlingen. Det gör hon. Mellangenerationen har kontakt med både barnen och de äldre och det är viktigt att denna generation känner ägarskap och får forma församlingens kultur. Det betyder att småbarnsföräldrar också måste vara beredda att vara ledare i församlingen, och det kan innebära problem. – Det finns en tanke att barnfamiljer har rätt att ta det lugnt, säger Josefine. Vi ger frikort

Jag känner igen problemet. Vi vill gärna ge ansvar till de unga, men vi är inte riktigt beredda att släppa kontrollen. Jag har nyligen läst Egil Svartdahls bok Ge det vidare och frågar Josefine

Josefine Arenius är föreläsare och skribent. Hon talar kring ämnen som ledarskap, mentorskap, självbild och generationsgemenskap.

18

Aktuellt nr. 3 2018


till barnfamiljerna och de behöver inte prioritera församlingslivet. Detta synsätt hindrar generationsväxlingen. Problemet är att vi ser församlingen som en pusselbit som ska passa in i livspusslet. Församlingen är inte en pusselbit, utan själva pusselmattan, där man lägger pusslet. Även som barnfamilj kan man leva sitt liv i församlingen, i den kristna gemenskapen. Jag gillar verkligen bilden av församlingen som pusselmattan, och Josefine utvecklar den med att säga att säga att Jesus är röret som man rullar ihop mattan runt. Det är

Problemet är att vi ser församlingen som en pusselbit som ska passa in i livspusslet. Församlingen är inte en pusselbit, utan själva pusselmattan, där man lägger pusslet.

Jesus som ska vara i centrum, både i församlingen och i livet.

Rekrytering av ledare Vilka nyckelfaktorer finns då för att unga människor ska vilja gå in i ledarskap? Josefine nämner några saker. – Först och främst är det viktigt att tänka på hur vi rekryterar nya ledare. Det fungerar inte att vädja till lojalitet eller pliktkänsla. Människor blir inte motiverade av dåligt samvete. Istället bör vi handplocka dem vi tror passar för uppgiften. Låt folk känna sig utvalda. För det andra är det viktigt att människor får göra det de är duktiga på, utifrån sina gåvor. För det tredje behöver vi ha ett brett ledarskap med olika typer av personligheter. Våra traditionella strukturer prioriterar ofta dem som skapar trivsel och gemenskap, men vi behöver också ge utrymme för entreprenörer och administratörer. För det fjärde är det helt avgörande att vi också tränar de nya unga ledarna. Varje ledare har ansvar för att träna nya ledare. Om vi då har lyckats med att rekrytera en ny generation ledare, vilka fallgropar finns?

– Det största problemet är att vi ibland inte ger vidare taktpinnen, säger Josefine. Att vi ger ansvar, utan att ge mandat, som jag sa tidigare. Ett annat problem är att det kan finnas en rädsla för att testa nya saker. Den äldre generationen måste låta de unga göra förändringar som siktar mot framtiden. Vi behöver fråga varandra: Vad drömmer du om? Vad längtar du efter?

Från alla generationer Jag går vidare med att fråga hur Josefin tänker om åldersstrukturen i församlingsledningen. – I grunden tänker jag att ledningen bör se ut som församlingen ser ut. Jag tror att det bör finnas folk från alla generationer i en församlingsledning, men det är särskilt viktigt att det finns ett starkt mandat för nyckelgenerationen, alltså de som är mellan 25 och 50.

Tre råd Nu blir det personligt. Jag är ordförande i min församling och jag fyller snart 60. Finns det plats för oss äldre i församlingsledningen? – Ja, det gör det verkligen, svarar Josefine. Jag ska ge tre råd. För det första: Kliv inte av för tidigt. Din >>

Aktuellt nr. 3 2018

19


I grunden tänker jag att ledningen bör se ut som församlingen ser ut. Jag tror att det bör finnas folk från alla generationer i en församlingsledning, men det är särskilt viktigt att det finns ett starkt mandat för nyckelgenerationen, alltså de som är mellan 25 och 50. roll kan behöva förändras, men du har fortfarande en viktig uppgift. För det andra: ”Kill your darlings” det vill säga att du måste släppa dina favoritidéer och käpphästar. Det är inte säkert att allt kommer att vara som du önskar längre. Till sist: Ta ett kliv ner eller åt sidan. Gå in i nya uppgifter. Det kanske finns något du har drömt om att få göra. Fokusera på mentorskap. Du kan vara en mentor för unga ledare. Jag känner igen mig. På senare tid har jag riktat in mig mer på att vara mentor för unga ledare och jag frågor Josefine om hon har några tips. – Fråga mer än du svarar. Det är lätt att man pratar för mycket om sig själv och sina erfarenheter. Och bjud in till ditt nätverk. Öppna dörrar för unga ledare.

Nya ansikten på SAU Våren 2018 har inneburit en mängd förändringar på SAU-kontoret. Jacob Carlzon har tillträtt som ny generalsekreterare och Ellen Larsson kommer under sommaren att börja som vikarierande kontorschef för Laura Lundström, som är föräldraledig. Jacob kommer närmast från tjänsten som ungdoms- och utbildningskonsulent och Ellen arbetar som lärare på Rosenlundsskolan. Dessutom har Jonas Abrahamsson avslutat sin tjänst som UV-scoutkonsulent och efterträds av Emma Andersson, som börjar i mitten av augusti. Ny ungdoms- och utbildningskonsulent blir Stina Persson. Stina kommer att jobba halvtid och tillträder i början på augusti. SAU:s nya ordförande heter Hanna Johansson, och hon efterträder Sofia Svensson.

Vårt samtal avslutas alltså med samma ämne som Josefines föreläsning – vikten av mentorer för unga ledare. Jag förstår att det är något hon brinner för och jag bestämmer mig för att satsa ännu mer på att vara mentor. Det är som Josefine säger: Varje ung ledare behöver en mentor. TEXT: jonas

melin

jobbar med SAM:s församlingsplanteringar FOTO: sofie

JACOB

HANNA

ELLEN

rotstedt

Lyssna på Josefines föreläsning på årskonferensen, alliansmissionen.se/arskonferens. Utöver tankarna som presenteras i denna artikel, innehöll Josefines föreläsning intressanta resonemang kring olika generationers förhållningssätt till såväl kyrkan som samhället.

20

Aktuellt nr. 3 2018

STINA

EMMA


a g i l k c y L re vinna

gör världen bättre Under SAM:s årskonferens lanserades vårt nya fadderkoncept. Genom att vara missionsfadder, barnfadder eller Superhjälte stöder du vårt gemensamma arbete i Sverige och internationellt. De som tecknade sig som faddrar under årskonferensen var med i utlottningen av två cyklar. Treåriga Iris Bjärkhed från Västra Frölunda vann en cykel, utifrån att föräldrarna Marcus och Emelie anmälde henne som Superhjälte. – Det här blir ju toppen, det är snart läge att byta cykel, säger Marcus. Hon sitter i cykelkärran på väg till förskolan, men vill ha en cykel med trampor och cykla själv, precis som storasyster Astrid gör! – När vi hörde talas om Superhjältekonceptet kände vi direkt att det

ska vi anmäla våra tjejer till. Bra med konkret information om vad pengarna används till. Jag hoppas att det kan hjälpa våra barn att förstå att det de gör spelar roll för andra. Till den som undrar hur Iris ska bemästra denna cykel kan vi meddela att cykeln inom kort byts till en något mindre modell. Den andra cykeln gick till den nyblivna barnfaddern Ing-Marie Josefsson i Bottnaryd.

– Ibland blir man handfallen av all problematik i världen. Men jag ser det som en förmån att genom fadderskapet få vara med och förändra förutsättningarna för utsatta barn. Missionsfadder är förstås också bra, men utifrån att jag själv har fem barn och även barnbarn så blev det just barnperspektivet. Jag vill att barn ska ha det bra och dessutom var barnbilden på broschyren så härlig. TEXT:

sofie rotstedt

jobbar med kommunikationsfrågor FOTO: sam,

privat

STORT TACK till Göran Gärdeborg på Cykodel i Nässjö, som skänkte dessa två cyklar till förmån för Svenska Alliansmissionens arbete. Läs om hur du blir fadder eller Superhjälte på

alliansmissionen.se/fadder alliansmissionen.se/superhjalte

Aktuellt nr. 3 2018

21


Välbesökt konferens i sol

Fotbollsskola för barnen Gudstjänst i Skeppet

Den röda tråden för årets konferens var att ta sin längtan på allvar. Denna inriktning kom till uttryck genom såväl gudstjänster, seminarier och musikinslag. Vi gläds åt att allt fler hittar till Gullbrannagården denna helg och tar möjligheten till fördjupning. Det vara ett digert program och här fanns något för alla åldrar. Västkusten visade sig från sin bästa sida och några av de mer djärva konferensbesökarna passade även på att ta sig ett dopp i havet. I övrigt var det program från tidig morgon till sen kväll.

Spring för livet

Fotbollslaget IK Derik, som utgår från Allianskyrkan i Norrköping, höll i en fotbollsskola som engagerade många barn. Senare samma dag mötte de ett tillfälligt ihopsatt ”Smålandslag”, i en match där känslorna var heta och tempot högt. Det slutade med seger för IK Derik med 14-9. De 59 löparna i Spring för livet sprang in drygt 162 000 kr, till ljudet av Mats Sturessons kommentatorpepp och folkets hejarop. Niklas Piensoho var konferensens huvudtalare och predikade på kvällsgudstjänsterna om att lyssna, följa och ge.

Arabisk festkväll

22

Aktuellt nr. 3 2018

Klurige Göran


Magnus Helmner, Agnes Grahn och Martina Möllås TACK till dig som hjälpte till att göra årskonferensen så bra!

Martina Lundquist med vänner ifrån Tofterydstrakten stod för sången och musiken under gudstjänsterna, då Skeppet för övrigt var fullsatt. Barnen fick möta Klurige Göran och hans gäng, som reste i tidsmaskinen och upplevde bibelberättelser. Och årsmötet antog en ny vision som ska prägla vårt arbete fram till år 2025 (läs mer om det på sidan 18-19). Nattvard firades i skymningen, inramat av eldkorgar och Andreas Joakimsons upplysta fotoutställning. Det var en mycket fin stund, där man delade nattvarden i mindre grupper, sittande i gräset. SAM och SAU har gemensam konferens vartannat år. I år hade SAU sitt ombudsmöte den 5 maj i Gnosjö missionskyrka. Det var en härlig samling med ett hundratal ombud. Gamla styrelsemedlemmar avtackades och nya välkomnades. Mikael Celinder avtackades dessutom efter åtta år som generalsekreterare och Hanna Johansson, Göteborg, valdes till ny ordförande för SAU efter Sofia Svensson. I sommar möter SAU tusentals barn, ungdomar och ledare på en lång rad arrangemang. Vi hoppas på en sommar som likt konferenserna ger chans till många gudsmöten.

Niklas Piensoho

Bilder från SAM:s årskonferens FOTO: sam

Ordination av nya pastorer Josefin Lennartsson

Nattvardsfirande vid klockstapeln

Aktuellt nr. 3 2018

23


Personalnytt Ida-Maria Brengesjö tillträder som pastor i Habo mfs i augusti. Jan Wahlström tillträder som pastor och föreståndare i Svallidens afs i augusti. Jan arbetar också med missionsbåten Shalom. Kerstin Ekblom Karlsson avslutar sin tjänst som pastor i Stensjöns mfs under sommaren. Hon har dock kvar sin tjänst i Svenstorps afs. Lina Skoghäll lämnar i sommar pastorstjänsten i Horda frikyrka för att tillträda som pastor i Bottnarydskretsen. Lina arbetar också som studievägledare och samordnare på ALT:s studiecenter, Jönköping. Louise Zetterheim har under april månad lämnat tjänsten som pastor i Allianskyrkan i Älta.

31 Mats Sturesson lämnar i sommar pastorstjänsten i Hillerstorps mfs för att tillträda som pastor och föreståndare i Tenhults afs. Tobias Green som varit vikarierande pastor och föreståndare i Förebergs mfs, går över till fast anställning på samma tjänst från september.

Almanackan

JULI 1

Avslutning för åtta av sommarens UV-scoutläger

2-20

Konfirmationsläger på Mullsjö folkhögskola

3-7

Familjeläger på Långserum

5-8

Gullbrannafestivalen

AUGUSTI 5-10

Tonårsläger på Gullbrannagården

13-18

Tonårsläger på Bödagården

16-19

Ingvor Noacson har varit tjänstledig en tid, men avslutar sin tjänst som utlandsarbetare i sommar.

Kurs för medarbetare Mullsjö folkhögskola

22

Terminsstart på Mullsjö folkhögskola

27-28

Terminsstart på Akademi för ledaskap och teologi (ALT)

Carina Hjelmstam Winberg har varit tjänstledig en tid, men avslutar sin tjänst som utlandsarbetare i sommar.

31-2/9

Redo att leda – ledardag för UV-scout

Maria Gustafsson är ny utlandsarbetare i Tchad och reser dit i början av hösten.

Se personalförändringar inom SAU på sid 22.

BibelVinter Vill du växa i din tro? Gör ett avbrott i det du håller på med och satsa fyra veckor mitt i vintern för att lära dig mer om Bibeln och det kristna livet.

Läs mer och ansök på mullsjofolkhogskola.nu senast den 1:a december

14 januari – 8 februari 2019 ’’Jag får ta emot mer här under bara en dag, än under ett halvår hemma’’ - Kerstin, deltagare 24 Aktuellt nr. 32018 2018


Folke Hjelmstam R E D O V I S N I N G S K O N S U LT

folke@hjelmstam.net 0707-990960 M2-center Jönköping

Mejla info@dagen.se

Erbjudandet gäller för hushåll som inte prenumererat på Dagen det senaste halvåret. Efter provperioden avslutas prenumerationen automatiskt. Gäller endast inom Sverige.

Personliga möten med omtanke Nygatan 11, Jönköping 036-71 02 50

från Dagen nov -15_106x55.indd 1

2015-10-27 13:30:17

Karlssons Begravningsbyrå Börje, Birgit, Göran & Peter Tel: 0370-101 22, 122 22 Rydaholm tel: 0472-57 50 16

Tillsammans bildar vi för livet! www.bilda.nu

G:a Hjälmserydsvägen 5 • 570 02 Stockaryd Tel: 0382 - 259 95 • Fax: 0382 - 259 90 E-post: info@eltk.net

TILLVERKARE AV ELCENTRALER

www.rundstavsfabrik.se

Jönköping, tfn 036-30 10 00

Aktuellt nr. 3 2018

25

VI STÖDER SVENSKA ALLIANSMISSIONEN OCH BIDRAR TILL ATT PRENUMERATIONEN PÅ TIDNINGEN ÄR GRATIS

Vill du prova Dagen en månad gratis?


Njut av härlig sandstrand på en av Sveriges mest solsäkra platser!

Bödagården, en plats där hela familjen kommer att trivas!

Rötter • Bengt Johansson • Maria Gustin Bergström • Michael Jeff Johnson • Cilla Hector • Clas Vårdstedt

Stor familjecamping nära havet. Program för alla åldrar, många olika typer av konserter och föreläsare. En plats för fördjupning och återhämtning.

lli .co m/SvenskaA

e

issionen.s

@

llia nsm

an sm is

.se

ok

yh An mäl dig till n

en nsmission

bo

w.a llia

www.face

w

123 138 89 82

W

w

sionen

Doreen Månsson • Per-Erik Hallin • Terese Fredenwall • Carola • Simon Häggström • Samuel Ljungblahd

et a sm ailet på info@

Aktuellt nr 3 2018  

En tidning från Alliansmissionen på ämnet riktning.

Aktuellt nr 3 2018  

En tidning från Alliansmissionen på ämnet riktning.

Advertisement