Page 1

Kapitel 1:Båtresan i medelhavet. Hej jag hetetr Sophie och är 11 år. Jag och min kompis Clara har vunnit en resa på skollotteriet. Vi ska åka en stor färja över Medelhavet. På lördagsmorgonen packade vi våra kläder. Clara hade sovit hos mig för att hinna med bussen. Vi skulle möta pappa vid Arlanda, han skulle följa med oss till Italien och kolla så att vi kom rätt. Han skulle skjutsa oss till Genoa (En av Italiens norra hamnstäder) Sen skulle han åka hem till mamma, och min lillasyster Ella igen. Det första vi gjorde var att kolla runt på båten. Det fanns jättemycket att titta på. Det som var mest intressant var mackorna i kafeterian. Jag och Clara hade inte ätit något på hela dagen. När vi hade ätit tog vi en biskvi var, det var jättegott.

Sen gick vi till vår hytt, det var en balkonghytt med dubbelsäng och soffgrupp. Det var också en tv framför sängen. (Jättelyxigt!) Jag la mig i sängen och läste min bok medan Clara la sig och kollade på tv. Efter en stund slutade jag att läsa för då var det nyheterna. Det hade inträffat en stor oljeläcka i Medelhavet. Först blev jag lite rädd eftersom vi skulle åka över Medelhavet, men det gick fort över! Lite senare gick jag och Clara en liten promenad ute på däck för att få lite frisk luft. Då hördes det i högtalarna "Första stoppet Civitavecchia" (Roms hamnstad) Då förstod vi att vi skulle gå till småbåtarna. (Efter som färjan inte kan åka ända in till hamnen.) Att vandra i Rom är som att gå på museum. -Den ena historiska byggnaden efter den andra, hörde jag Clara säga bredvid mig. Efter en liten stund blev vi hungriga så vi gick till en liten resturang som heter "ROMEO"Jag tog en omelett med lök, tryffel, tomater, bacon och mozzarella och en mineralvatten, och Clara tog en pizza med bara tomat och mozzarella (som är väldigt vanligt i italien!) Hon tog också en coca cola! Det fanns inte så mycket djur eller natur i Rom, förutom massor av duvor och hemlösa hundar såklart! Efter några timmar gick vi till småbåtarna, och åkte till färjan igen. Då hörde vi i hörde vi i högtalaren igen "Nu avgår fartyget mot Sicilien, vi beräknar ankomma till Sicilien klockan 07:30 i morgon bitti. Ha en trevlig kväll"Jag och Clara gick till a la carten och åt, sedan gick vi till våran hytt och sov. (då var klockan 23:10!) Nästa dag klockan 07:00 väcktes jag av Claras Klocka, som hon stälde igår kväll för att vi skulle hinna till småbåtarna inan dom åkte.Vi gick och åt frukost sen gick vi till småbåtarna, och åkte till Sicilien!Vi tog linbanan upp till Taormina, där har dom massa resturanger, cafeer och glassbarer. När vi gick till en glassbar som heter "Gelateria Farfallina" (som betyder "Glassbar lilla fjäril" på italenska!) Så krockade jag med en man, och lite senare upptäckte jag att min plånbok var borta! Jag förstod att det var manen som hadde tagit den. Kapitel 2:Den öde ön. Jag förstod att det inte var någon ide att efterlysa honom, så vi återvände till småbåtarna för att åka tillbaka till fartyget igen! Men när vi klev på båten så hörde man i högtalarna "Elsa Sophie Hagmar och Clara Hilen Rothoff, var vänligen gå till informationen!" Först förstod vi inte vad som hände men när vi kom fram till informations disken såg jag min plånbok ligga där på disken!


-Dethär var visst din plånbok, inte sant? Hörde jag någon säga bakom mig. -Ja! Sa jag. -Jaa vi hittade den här bland ungefär 37 andra stulna saker, och när man hittar en sak sådär så går vi till informationsdisken, så kan personalen leta upp ägaren! Efter en liten stund när Clara och jag låg och läste våra böcker, så kände Clara att det studsade till lite men vi bryde os inte så mycket. Men efter ett litet tag så kände jag att båten lutade lite!Vi blev lite rädda först för att vi trodde att vi skulla sjunka! Då hörde vi i högtalarna "Vi har gott på grund och fartyget tar in vatten. Vi ber alla passagerarare att omedelbart bege sig till livbåtarna! Ta på ytterkläder,skor och ta inte med någon packning!" Vi kom snabbt upp ur sängen och sprang till livbåtarna. Jag fick med mig papper penna tändstickor ficklampa och en chokladkaka! Tändstickor att tända eld med, ficklampa kan vara bra när det blir mörkt och chokladkakan för att det var det närmaste ätbara jag kunde hitta! Ute bland allt folk så tappade jag bort Clara! Så jag fick fortsätta själv. Jag viste att det inte var någon ide att vända om! När jag äntligen kom fram till livbåtarna, så var jag först att kliva på! Men när jag skulle gå på livbåten så skakade det till när båten sjönk lite till, så det var bara jag som kom på! Jag paddlade så fort jag kunde bort från virveln som blev när båten sjönk! Men efter en stund blev jag så trött att jag somnade! När jag vaknade hadde jag flutit iland på en liten ö!

Det var en fin ö. Men jag var fortfarande rädd! Kapitel 3:Flaskposten. Medans jag låg där på stranden såg jag någonting som guppade i vattnet. Det var en flaska. Flaskan flöt in på land, jag gick imot den. Då såg jag att det låg något i flaskan, det var ett brunt slitet papper! Jag drog bort korken och tog upp pappret. Det var någon som hadde skickat en flaskpost! Där stod, "Hjälp mig jag är fast på en öde ö i atlanten, och jag heter Clara Helen Rothoff."

När jag läste brevet så blev jag så glad att Clara var vid liv. Jag tog penna och papper och skrev, "S.O.S. Hjälp mig jag är fast på en öde ö någonstans i atlanten, och jag heter Elsa Sophie Hagmar."


Jag stoppade i brevet i flaskan tog på korken och lät flaskan flyta ut sill havs! Medan jag såg flaskan flyta iväg, så tog jag upp min chokladkaka och börlade äta. Lite senare på dan gick jag ut i jungeln och samla ved, och material till ett vidskydd. för det såg ut att kunna bli regn. Medan jag bygde började det åska. Jag hann presis göra upp en lägereld när det började regna! Jag gick ut i regnet en liten stund för att hitta mat, jag hittade "tre kokosnötter,två mango och fem bananer!" Men jag drog mig fort tillbaka för nu började det bli mörkt också. Innan jag gick och la mig så knäckte jag en kokosnöt med en sten, jag åt halva och sedan helde jag i kokosmjölken i det tomma skalet och värmde det över elden. Det var jätte gott!!!! Efter det somnade jag derekt. Kappitel 4:Ensamhet. När jag vaknade nästa morgon var jag väldigt hungrig. Så jag tog en mango, medan jag åt tänkte jag på mina föräldrar och min tre åriga lillasyster Ollga. Vad tänkte dom om olyckan? Jag fick en stark känsla av hemlängtan!!!! Det blev ett sug i magen. Jag längtade efter Clara också jag visste ju att hon levde, men hon kanske inte hade någon mat eller vindskydd, hon kanske inte hade några tändstickor eller ved som jag hade?? Nu började jag bli riktit orolig! Nej nu måste jag svalka av mig lite, tänkte jag för mig sjelv. Jag tog av mig alla kläder och hoppade i. Det var kallt i vattnet men det var sjönt! Jag skulle bara vilja att Clara var här, så kunde vi sörja tillsamans. Helt plötslit hörde jag något från lägret. Jag gick upp ur vattnet för att kolla vad det var. Då såg jag, det var en liten mus som åt min mango, och så hittade jag en mus i den öppnade kokosnöten!! Dom tittade upp två sekunder och tittade på mig. Men dom började snart äta igen. Jag sjasade bort dom och fick gå ut och leta ny mat, och det var ganska bra att mössen kom för nu hittade jag två ananaser,tre bananer en kokosnöt och fyra mango, Och så hittade jag lite mer ved!

När jag kom tillbaka till lägret började jag tänka på om jag skulle klara mig där på ön helt själv! Det fins ju inte så stor chans att jag skulle klara mig, om det inte var någon som letade. Jag la mig ner en liten stund och tänkte, men jag han inte tänka så mycket innan jag somnade.

Kappitel 5: Mötet. Nästa morgon vaknade jag av att det kittlade i näsan. Då såg jag en mus som satt i ansiktet och killade mig med svansen. -aa....aaaa....aaaaaa.....aatttiiioooooooo. Musen flög upp i luften och landade vid sidan om mig. Då såg jag en annan mus som satt och åt min mango! Det var samma möss som hade varit här förr. Jag gjorde en bur till dom, eftersom jag visste att dom skulle komma tillbaka.


Medan Jag la i ett fiskenät (som jag gjort själv) såg jag några som kom gående. Det var Irene, Daniel, Fanny, och Jakob! (Några som var från fartyget.) -Hej. Dig känner jag igen, är du den där tjejen Loreli? sa Daniel. -Sophie! svarade jag. -Ja ja just det Sophie var det ja. sa han. -Hur klarade ni er iland på ön, och hur har ni klarat er här? frågade jag. -Ja vi kom alla fem med samma livbåt, och det verkar som alla somnade. För när vi vaknade så låg vi på en strand! Men....Vilma var borta. berättade Fanny, hon fortsatte att bareta medan jag och dom andra lysnade. Dom fick en halv banan & en bit mango var! Rätt som det var kom Clara gående. Hon var också mager, men hade inte så slitna kläder. -CLARA, du lever! sa jag. -Ja, men du? Jag trodde du var död! sa hon. -Men...vad mager du ser ut. Har du ingen mat vid din strand? -Nej det fins inte så många fruktträd där, så jag gick längs med stranden för att hitta lite mat, och så träffade jag er här! -Ja det var nog best, här ta en banan! -Tack. Men vilka är dom? Clara pekade på dom andra. -Mins du Irene, Fanny, Vilma, Jakob och Daniel? Från båten! -Ja nu mins jag, hej. -Hej det var längesen! svarade Daniel. -Nja faktiskt bara fyra dagar! instämde jag. -Ja det känns faktiskt som om vi har varit här i flera månader! sa Jakob. -Jo ni tror inte jag får stanna här ett litet tag? sa Clara. -Det var det jag precis skulle säga! sa Daniel. -Ja det är klart, ni får stanna så länge ni vill! svarade jag. -åååhh tack Sophie.

Kapitel 6: Kris


Nu har det gott tre veckor här på ön, och det finns några som jag faktiskt börjar irritera mig på! Jakob hjälper inte till i lägret, han bara ligger på stranden och slöar med sin tröja över ögonen! Irene (som igentligen ska laga mat) sitter och leker med mössen! Och tillslut CLARA (som ska hjälpa Jakob och Daniel att fortsätta bygga på lägret) ligger i sjön hela dagarna! Men däremot jag Fanny och Daniel gör det vi ska. Jag och Fanny ska leta mat till lägret, och Daniel ska hjälpa Clara och Jakob! Så lyder iallafall vårat schema! (men som det inte fins så många som lyder.) -Nu tycker jag faktist du har gott för långt Clara! Du bara ligger i sjön hela dagarna, tänk på Daniel som får jobba med hyddorna helt själv. sa jag tillslut. -varför hjälper inte Jakob till då? fick jag till svar. -Jakob varför hjälper inte du Daniel med hyddorna? sa jag till Jakob. -Jag arbetar om Clara gör det! -Och Irene, skulle inte du dela upp maten? sa då Fanny. Men fick inget svar. -Jag gör det idag, gå och leta upp lite frukt nu, så ses vi i kväll, okej? sa jag -Okej. Tack! -Och föresten, kan du ta upp fiskenätet? -Javisst. Innan jag började, slängde jag in en liten mangobit var till Frida och Pontus! (Frida och Pontus är mössen som kom förr!) Medan jag jobbade tänkte jag på att vi borde sätta upp vissa regler som alla måste följa. då skulle vi nog inte bråka så mycket mer! Jag skrev fem lappar (till Daniel, Fanny, Irene, Clara och Jakob) Där stod.... Kris möte ikväll efter middagen!

Jakobs lapp la jag bredvid honom. Irenes lapp la jag på mössens bur, och Claras lapp la jag på hennes handduk! Då kom Fanny springande. -Sophie. Jag har hittat en ren vattenkälla i ljungen. Du moste komma och kolla! -Ja vad bra, dom andra kommer bli så glada! -Ja, vi har ju bara druckit varm kokosmjölk. Och vi får inte så mycket var! -Ja ja kom nu. Fanny visade mig vattenkällaren, och det var ingen liten en! -Hi hi, det ser ut som en liten brunn. -Ja jag vet, jag hittade den när jag letade frukt! -Men då kunde du vell inte veta om det var rent? -Nä men jag smakade! -Men det kunde ju ha varit giftit! -Ja men..... -Jaa -Vi får ju inte så mycket kokosmjölk, och vi hadde inte klarat oss så länge på det. -Men Fanny det hade du inte behövt! Vi hjälptes åt att bära frukten till lägret. Medan vi gick pratade vi om Vilma, hadde hon klarat sig? vart var hon? Hade hon någon mat?


När vi kom tillbaka höll Irene på att värm kokosmjölk, och brasan var tänd! -Middagen är klar. sa hon -Tack så mycket, och förlåt att jag grälade med dig förut. fick jag fram till svar. -Nej det är jag som ska be om ursäkt! -Men vart är Clara, Jakob och Daniel? frågade Fanny. -Dom gör sitt arbete! Alla blev förskräckta vi såg lapparna, vi trodde att vi inte fick vara kvar längre nu när vi inte gjorde vad vi skulle, så vi ville överraska dig lite. Snart satt alla kring elden och åt. -Jo, först så har Fanny hittat en ren vattenkälla! Och sen tycker jag att vi borde sätta upp några regler! sa jag. -En vattenkälla, vad bra o....regler, javisst. Men vad för regler? sa Clara. -Att man måste följa sina uppgifter varje dag! svarade Daniel. -Ja vad bra. sa jag. Där satt vi en stund och bestämde regler. Vi bestämde att... *Alla måste göra sina uppgifter varje dag! *Ingen får bestämma några viktiga beslut själv! *Ingen får gå bort någonstans utan att säga till! *Om man ska till ett okänt område måste man vara minst två! *Ingen får gå på djupt vatten själv!

Kapitel 7: Såg de oss Nu har det gott fyra dagar till, och det går ganska bra med alla regler! Men en dag hörde Fanny något ovanför. Hon sprang till oss för att berätta! -SOPHIE SOPHIE, jag hörde något där borta. Det kom uppifrån! sa hon. -Äsch det var nog bara en fågel. sa Clara -Nej nej vänta, vad lät det som? Var det som en fågel eller mer som ett flygplan eller eller.... sa jag, för jag var ganska spänd om det skulle vara ett flygplan eller en helikopter! -Det lät som ett flygplan ungefär! sa hon. -Sa någon flygplan? sa Jakob. -Ja men det är inte säkert att de såg oss, eller ens kommer tillbaka! sa jag. Då hörde "vi" det igen, planet. -Där var det igen! sa Fanny. -Det är ett flygplan. sa Daniel.

En vitt flygplan mot blå himel. Alla undrade om de såg oss, för alla drömde ju om att komma hem igen!


-Vi måste göra något så att de ser oss! sa jag. -Ja, nästa gång de kommer förbi så viftar vi med armarna så mycket vi kan! sa Daniel. -Ja, vilken bra ide! sa jag. Snart kom planet förbi igen, och alla gjorde som Daniel sa! -De ser oss inte. sa Irene. -Vi får prova något annat. sa Clara. Vi tänkte medan planet flög förbi igen, Irene lagade mat! -Nu är maten klar. sa hon. -Kommer snart, ska bara få fast en planka till sa Jakob. För nu jobbade alla med deras jobb! (Fast vi tänkte samtidigt såklart.) -Jag vet, vi formar pinnar där det står "S.O.S."!!! kom jag på till slut. -JAA, det gör vi. ropade alla i kör. -Vänta vänta, och sen tänder vi eld på allting! sa jag. -Ja vad bra, så ska vi sätta igång då? sa fanny. -Efter maten, jag är jätte hungrig! sa Daniel. Alla undrade om de såg oss, för alla drömde ju om att komma hem igen! -Vi måste göra något så att de ser oss! sa jag. -Ja, nästa gång de kommer förbi så viftar vi med armarna så mycket vi kan! sa Daniel. -Ja, vilken bra ide! sa jag. Snart kom planet förbi igen, och alla gjorde som Daniel sa! -De ser oss inte. sa Irene. -Vi får prova något annat. sa Clara. Vi tänkte medan planet flög förbi igen, Irene lagade mat! -Nu är maten klar. sa hon. -Kommer snart, ska bara få fast en planka till sa Jakob. För nu jobbade alla med deras jobb! Irene hade gjort någon varm fruktsallad med kokosmjölk. -Mmm vad gott det var. sa Jakob. -Tack. svarade hon.


Kappitel 8: Räddningen. Det var en helt vanlig dag... (Vi satt och åt frukost.)...När vi plötsligt hörde något som lät som en motor! Som en.. som en.. som en båt. Det kom närmare och närmare! -Vad var det? undrade Clara. -Jag tror det var en båt. sa Fanny.

Nu var ljudet väldigt nära. -Det ÄR en båt! sa Irene när den var på ungefär hundra meters avstånd. Tillslut Var den alldeles vid stranden, dom som satt i båten drog upp den på stranden. - Hej, är det ni som är Sophie.... sa en karl, som heter peter. -Ja. sa jag. -Clara? sa han. -Japp. svarade Clara. Sen ropade han upp oss alla! -Vi har med oss en tjej som heter Vilma. Hon sa att hon kände er. sa en tjej, som heter Annika. Vilma hoppade ut ur båten -VILMA ropade alla i kör. -Hur kom du hit och vad hände och... sa Fanny, men avbrat sig fort när jag sa... -Vänta lite nu, vi kan vell alla sätta oss ner och ta lite varm kokos mjölk, så får Vilma beretta när hon känner för det. -Tack. sa Vilma. Vi satte oss runt elden, medan alla meniskor från båten undersökte ön!!! -Nr vi kom till ön, så sov ni fort farande. Jag gick och under sökte ön, men när jag kom tillbaka var ni borta! Jag blev kvar på ön i två veckor, sen kom de. (hon pekade på gubbarna från båten) Dom sa att de hade skikat ut ett flygplan för att leta. Hon fotsatte att bereta. Kanske efter en halv timme sa Peter att vi måste stanna en natt till på ön, för att motorn inte funkade! Den kvellen hade vi jätte mysigt, jag gav mössen en varsin mangobit var. Vi själva grillade den frukten som var kvar, och värmde kokosmjölk till alla!! -Tänk imorrgon ska vi åka hem. sa Jakob. -Ja visst ska det bli skönt. sa Daniel.

Kapitel 9:Hemkomsten. Nästa morgon vaknade jag av att jag hörde en båtmotor starta. Dom hade fott motorn att starta igen! Fanny hjälpte Irene att laga frukost, och de andra lastade ombord allt som vi skulle ha med hem. Jag


släppte ut mössen, så inte dom skulle sitta där och dö. Jag gick till Irene och Fanny, för nu var maten klar. -Frukosten är klar! ropade Irene. Alla kom och satte sig kring elden. Efter maten packade vi och lastade på allt på båten. Sen var det raka vägen hemåt. Vi åkte i ungefär tre timmar med gummibåten sen flyttade vi över i enganska mycket större båt med några hytter med två sängar i varje hytt. Det var en massa meniskor på båten. Annika och Peter skulle turas om att köra, den som inte kjörde fick sitta i stolen bredvid och sova. Peter och Annika fick också turas om att ta matpaoser. För det skulle nog bli en lång resa, i alla fall några dagar.

Dom som delar rum är..... Jag och Clara delade hytt, Fanny och Irene delade hytt, och Jakob och Daniel delade hytt. Vi satt mest och... *Spelade kort, *Spelade brädspel, *Ibland fick vi laga mat, *Ibland fiskade vi. (Om vi fick något fick vi äta det till lunch/middag!) Så höll vi på i två veckor. Enda tills en kille som stod i fören sa.... -LAND I SIKTE Annika tittade i en kikare, då såg hon Genoa. (I Italien) Pappa och Claras pappa stod och väntade på flygplatsen. Dom hade ringt till våra föreldrar, och sagt att de hade hittat ön vi var på. Jag blev så glad när jag såg pappa. -PAPPA. skrek jag när jag såg honom. -SOPHIE! sa han, min lillasyster Ella var också där. -Sophie, jag har varit så orolig för dig. Mamma har ringt en gång var tjugonde minut för att se om du har kommit! sa han. Och just då hördes det något från hans ficka. "Ring ring" lät det. -Fredrik.... sa han. -Ja..ja..ja hon är här...jo...ja...självklart...klockan sex....till middagen...ja...jovisst... hörde man att han sa i telefon. -Var det mamma? sa jag -Ja. sa han. -Vad sa hon? undrade jag. -Hon undrade om du hade kommit sa han. -Sofia e de!! sa Ella bestämt. -Ja här är hon äntligen. sa han, och kastade upp henne på axeln. Vi satte oss i bilen och åkte iväg! När vi kom hem (efters tre timmars flygning) blev jag helt annorlunda, jag kände mycket mer tacksamhet, och hjälpte till med det mesta. Clara och jag fick också ledig från skolan i en vecka.


SLUT!!


Skeppsbrottet i medelhavet.  

En beretelse av Ida Haglund på Björkö-Arholma skola.

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you