Tidningen Succé Nr 9 September 2019

Page 3

KRÖNIKAN

Ingenting är omöjligt Gunde Svan hade ett underhållningsprogram för 20 år sedan som hette ”Ingenting är omöjligt” där vi fick följa en persons försök på till synes omöjliga uppdrag med tanke på förutsättningar som gavs. Det går faktiskt att sammanfatta min fotbollskarriär på liknande sätt. Det blev extra tydligt hur bra ställt fotbollsspelare har det här nere i södra Sverige när jag flyttade hit tidigare i mars i år. Gräsplanerna var redan i riktigt bra skick och det fanns hur många som helst att tillgå. Jag tänkte hur är det möjligt att kunna ha så många och så bra planer i mars? I MARS??!! ung hade inte samma förutsättningar som ungdomarna här nere är ett som är säkert i alla fall. I Kiruna fanns det en fullstor fotbollsplan på ca 20 000 invånare. Planen som fanns till förfogande var en första generationens konstgräsmatta och för er som inte vet hur en sån såg ut ska jag försöka förklara det för er. Tänk er undersidan (den gröna filtbiten) på en schackpjäs eller en grön torr dörrmatta. En sådan fotbollsplan fick jag spendera hela min ungdom på (förutom de två sista åren då vi faktiskt fick en ny fin konstgräsplan). Den här fotbollsplanen var snöfri cirka 7 månader om året och den kunde vara allt ifrån snustorr och långsam till plaskblöt och pilsnabb. Så det var inte speciellt likt ”riktig” fotboll om vi säger så. De märktes såklart i seriespelet också då vi vann hemma ena veckan och kunde förlora borta på gräs nästa vecka med 8-0. JONAS LANTTO SOM

de övriga fem månader av året då vi inte hade någon riktig fotbollsplan och snön låg täckt över marken, samt en termometer som visade minusgrader? Vi spelade fotboll inomhus i skolgympasalar, sprang milslånga intervaller utomhus i -25 och när vi närmade oss februari-mars då gav vi oss ut på riktigt farliga försök till fotboll utomhus. Vi plogade upp en snö/is-plan på en skolgårdsgrusplan och preppade våra skor inför träningarna. Vi tog ett par vanliga fotbollskor och skruvade in vanliga skruvar i dobbarna för att få fäste på det otjänliga underlaget. Allt för att få spela lite fotboll på större yta och för att få det lite mer fotbollslikt. Jag undrar fortfarande om hur nära jag var på att aldrig mer kunna gå igen HUR TRÄNADE VI

BLI MEDLEM +2 PT-TILLFÄLLEN PÅ KÖPET!

efter de träningarna. 100-kilos gubbar kom glidtacklandes från sidan med skruvdobbar på lilla mig som vägde cirka 50 kg. Kan inte ha varit många centimetrar ifrån. Jag överlevde i alla fall dessa vinterträningar och trots att vi spelade matcher på en dörrmatta hela min ungdom så lyckades jag ändå ta mig vidare i karriären och spelade till sist 274 allsvenska matcher. Dit jag vill komma är att om viljan att lyckas är tillräckligt stor inombords så kan man lyckas oavsett hur tuffa förutsättningar är. Gör om det till något positivt och ge allt så kan det gå ändå. Jag tror att mina ungdomsår framförallt gav mig ett oerhört starkt psyke och när det känts som jobbigast under min elitkarriär har jag alltid lyckats hitta tillbaka till glädjen och presterat på topp igen. Kiruna för Gefle I F i Allsvenskan år 2006 och där fick jag än en gång spela på en torr hård konstgräsplan. Jag trodde att det var mitt öde att spela på dessa underlag. Men nu 26 år efter jag började spela fotboll får jag äntligen spela på riktigt gräs med FK Karlskrona. Kroppen njuter av att få springa på mjukt gräs varje dag men hur känns det i själen egentligen? När jag tänker efter så saknar jag nog mitt konstgräs ändå. Jag går och lägger mig på dörrmattan och drömmer mig tillbaka till där allt började en gång och en varm känsla strålar genom kroppen. Jag är hemma igen! JAG LÄMNADE

GÅ IN PÅ WELLNESSTUDIO.SE OCH ANSÖK OM ETT GÄSTMEDLEMSKAP.

JONAS LANTTO ÅLDER: 32 år. FÖDD: Kiruna. FAMILJ: Min fru Cecilia och vår 1-åriga son Lionel. FAVORITFILMKARAKTÄR:

Batman. TALANG: Tycker mycket är roligt men skrattar oftast inombords.

FOTO: GEFLE FOTOSTUDIO

ÄLSKAR: Trav.

SID 3