10
UTMANINGAR FÖR FÖRENINGEN SOM KANAL FÖR INFLYTANDE
I
detta avsnitt bildar folkrörelsen fond. Folkrörelse som begrepp begränsas i det här sammanhanget inte till de klassiska folkrörelserna som ibland nämns, det vill säga frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, utan här syftar begreppet mer allmänt på medlemsbaserade rörelser som driver olika intressen, en specifik modell för organisering.
Inom denna modell för organisering står medlemskapet i fokus; genom medlemskapet ska verksamheten bedrivas och organisationen kontrolleras.13 Centralt inom folkrörelsetraditionen är att organisationerna är upp byggda utifrån en tanke att den enskilde medborgarens intresse och behov ska kunna länkas upp på den politiska beslutsarenan.14 Folkrörelsen kan på så vis sägas utgöra en länk mellan medborgare och politik. Som tidigare nämnts kom folkrörelsemodellen att utgöra en väl institutionaliserad del av den svenska demokratimodellen såsom den utvecklades under 1900-talet. Som norm för organisering har folkrörelsemodellen ofta fortsatt att påverka utformningen även av organiserat kollektivt handlande som tagit form på senare år. På grund av denna norm för organisering, ställs ofta de förändringar inom civilsamhället som forskare och andra uppmärksammar mot just denna folkrörelsemodell. Så blir också fallet i detta avsnitt. Det organiserade kollektiva handlandet kan sägas utgöra en maktresurs för medborgaren.15 Men hur ser då länken mellan medborgare och politik ut idag? Hur ser representationen ut? Vilka gruppers intressen och behov finns representerade genom det organiserade kollektiva handlandet och vilka kanaler finns tillgängliga för att föra upp dessa på olika beslutsarenor? Genom ett antal nedslag i olika forskarrapporter kommer nu fokus riktas mot tre utmaningar för föreningens roll som möjlig kanal för inflytande. Utmaningar som på olika sätt kan sägas få konsekvenser för såväl möjlighet till representation som påverkansmöjligheter, det vill säga två bärande idéer inom folkrörelsemodellen.
Många organisationer med få människor
Som flera andra tar sociologen Apostolis Papakostas sin utgångspunkt i sjunkande medlemstal i frivilligorganisationer och politiska partier, vilket kan sägas ha bäring på
frågan om hur länken mellan medborgare och politik ser ut idag.16 Men till skillnad från många andra menar han att sjunkande medlemstal inte beror på en ökad individualisering i samhället, individualiseringen ses tvärtom som en konsekvens av utvecklingen. Drivkraften, menar Papakostas, är istället rationaliseringsprocesser som sker inom olika typer av civilsamhällesorganisationer, såväl äldre som yngre. Skillnaden dem emellan utgörs enbart av den takt med vilken denna process framskrider; långsammare i de äldre organisationerna och snabbare i de nyare. Dessa rationaliseringar kommer bland annat till utttryck i förändrade resursmobiliseringsmönster hos organisationer. Inom de folkrörelser som utvecklades under 1900-talet hade medlemskapet en central position, och rörelsens resurser mobiliserades internt via medlemskapet; ekonomiska resurser genom medlemsavgifter och personella resurser genom ideellt arbete. Folkrörelser nas karaktäristika var många medlemmar och starka band mellan rörelse och medlemmar. Idag ses allt fler organisationer som i allt högre grad mobiliserar resurser utanför den egna organisationen, såväl äldre som nyare organisationer. Medlemsorganisationers tidigare beroende av medlemmarna, som en form av mänskligt kapital, ersätts av ett beroende av externt kapital, i form av finansiella resurser mobiliserade från andra organisationer, stiftelser, stat och näringsliv. Detta medför att relationen mellan organisation och medlem, det vill säga medlemskapet, förändras. Konsekvensen, enligt Papakostas, blir alltså att inte bara medlemsantalet är på nedåtgående, utan även medlemskapet som institution. Utifrån detta sätt att se är det inte primärt medlemmarna som vänder organisationerna ryggen (vilket de, som ser en ökad individualism som orsak till att medlemstalen sjunker, menar) utan snarare tvärtom organisationerna som vänder medlemmarna ryggen. Kopplingen mellan medlemmarna och organisationernas ledarskikt håller helt enkelt på att tunnas ut: ”Utan denna koppling mellan elit och social bas tenderar demokratin att elitiseras och skapar därmed ett demokratiskt underskott”.17 En typ av rationalisering kan alltså kopplas till nya mönster för resursmobilisering inom organisationer. En annan typ av rationalisering kan kopplas till att arbetsuppgifter som tidigare genomfördes av medlemmar