Issuu on Google+

LANDSBYGDSRIKSDAGEN Borgå 25-26.9.2010

1

En aktiv landsbygdspolitik behövs på alla nivåer! De största globala utmaningarna i den närmaste framtiden handlar om att trygga tillgången på rent vatten, ren mat och ren, för-nyelsebar energi. Landsbygden och landsbygdspolitiken har här en avgörande roll. Om vi ska kunna tillgodose samhällets behov av vatten, mat och energi och samtidigt stöda hela landets konkurrenskraft, måste lands-bygden vara livskraftig, det vill säga bebodd. Mänskorna ger landsbygden dess livskraft, och endast en befolkad landsbygd kan upprätthålla ett livskraftigt Finland. Grundförutsättningarna för att man skall kunna bo och leva på landsbygden måste säkras och därför krävs en aktiv landsbygdspolitik på alla nivåer. forts. sid 11

Riksdagsman Mats Nylund är ordförande för Svenska Temagruppen inom landsbygdspolitiken

4 frågor om demokrati till författaren America Vera-Zavala Dramatikern och författaren America Vera-Zavala var en av initiativtagarna till Attac Sverige. Hon har skrivit boken Deltagande demokrati (2003) och är en av huvudtalarna under Landsbygdsriksdagen i Borgå. Här nedan följer hennes svar på fyra frågor om demokrati. 1. Hur skulle du definiera demokrati (så att demokratin inte ”flyter ihop” med t.ex. jämlikhet, frihet och allt annat gott)? Demokrati innebär att alla människor har lika mycket att säga till om och därmed finns det inte demokrati någonstans. Men en del strävar efter omfördelning av makt och inflytande, andra efter representation. 2. Vilka strukturer eller redskap är viktigast för att uppnå demokrati? Strukturer för demokrati bygger man ovanifrån, redskap får de som bygger underifrån hitta. Vad gäller strukturer tror jag det viktigaste är att alla har mat för dagen, arbete, boende etc. Bland redskapen hittar varje folk, varje by, varje stad sin egen särart. Det kan vara allt från råd, stormöten, till öppna upp budgetprocessen, stadsplanering och kulturella uttryck. 3.Kan man skapa lokal demokrati i en globaliserad värld? Det är inte den globaliserade världen som inskränker demokratin, utan en dogmatisk syn på ekonomi där människor får rätta sig efter marknad och klimatet där människor får rätta sig efter konsumtionsmönster. Det finns alla förutsättningar i dag att skapa mer levande demokrati på lokal nivå. I staden Porto Alegre, Brasilien gjorde man det i över tolv års tid med den Deltagande Budgeten (över 50 000 människor fick årligen lär sig hur kommunens budget fungerar).

America Vera-Zavala, som föddes i Rumänien, växte upp i Stockholm och Marks kommun

4. Hur kan en by på några hundra personer långt ut i glesbygden få sin röst hörd? En by i glesbygden kan få sin röst hörd, antingen genom att skrika högt eller genom att vara annorlunda i sin berättelse. Att berätta berättelser, exempelvis som jag jobbar med community teater, tror jag kan vara en enorm styrka. Att kräva att bli sedd för de man är och att kräva att bli tagen på allvar.


2

Från prärielandskap till partnerskap Låt mig börja med en liten personlig bakgrund. Jag räknar mig som minst halvblodsöstnylänning. Båda föräldrarna växte upp i Lovisatrakten på 1950-talet, och följde den efterkrigstida urbaniseringsvågen genom flytten till Helsingfors. Från 60-talet framåt tillbringade vi långa sommarperioder på ”Hommansby prärien” som författaren Uffe Söderling sedermera kallade byaområdet. Vad har förändrats på prärien sedan min barndom? Inte åtminstone mopedkillarna och byagården i byns centrum som samlar de lokala föreningarna. Borta är dock byns tre butiker, post och bank, och som sista spiken i kistan den drygt 120åriga byskolan, som drogs in för ett par år sedan, trots att det ännu finns relativt gott om barnfamiljer i byn. Landsbygdsutvecklingen Man blir lätt nostalgisk när man tänker på utvecklingen – eller avvecklingen – på landsbygden under de senaste decennierna. EU-projekt har kommit och gått – Svenska studiecentralen hade ännu för drygt fem år sedan ett byaplaneringsprojekt i Östra Nyland, där också Hommansby ingick som en del av Fyra Byars byaplan – men kärnfrågan

kvarstår trots den lätta nostalgin: Är samhällsutvecklingen på landsbygden oundviklig av ekonomiska, politiska, förvaltningsmässiga, demografiska och sociala skäl (etc., etc.), eller kan vi påverka den? Sociologen Tomas Rosenberg visar i denna tidning på de sociologiska och moraliska dilemman som uppstår, ifall kommun- och servicestrukturerna blir ännu mer storskaliga: ”Ett sam-hälle förutsätter att vi kan känna en sam-hörighet. I annat fall återstår sär-hället, d.v.s. ett samhälle som faller i sär och upprätthålls enbart med hjälp av tvångsmedel (polis, väktare och militär), samt bröd och skådespel.” Svaret på ovanstående fråga är långt beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang. En lokalpolitiker eller tjänsteman kan vackla mellan å ena sidan kallhamrad rationalitetsretorik, och å andra sidan sympatiyttringar för lokalsamhällets livskraft. En byaaktivist har sannolikt en jäklar-anammaattityd som gör att han/hon och gelikarna inte ger upp, trots att motvinden blåser hårt i knutarna. Ingen dödförklaring av landsbygden och kommunerna

Även om vi inte kan motverka makrotrenderna, så är jag övertygad om att landsbygden inte skall dödförklaras i förtid. Vi har trots allt en ökad och breddad företagsamhet på landsbygden och i skärgården, vilket ger plats för nischade företag för både närproducerad mat och lokalproducerad energi i framtidens Finland.

Public-Partnerships) eller närbesläktade kontrakt.

Inte heller kommunerna skall dödförklaras eller demoniseras – vi paddlar trots allt motströms i samma kanot. Kommunerna kommer i allt högre grad att utplacera service till andra aktörer – ideella eller privata – och då behövs allas kompetens för att hitta smarta och rationella lösningar. Jag blev glad över att höra att Korsnäs kommun köpt sin ungdoms- och fritidssekreterartjänst, inte av en person utan av ett förbund, Svenska Österbottens Ungdomsförbund (SÖU), vars företag ger den servicen tack vare flera aktiva medlemmar. Ett exempel att ta efter på annat håll?

Partnerskap är ett kontraktsoch dialogbaserat, sektorövergripande samarbete som hjälper föreningar, privata företag och aktörer inom offentliga sektorn, att uppnå nya gemensamma mål.

Inom Studiecentralen har vi tillsammans med arbets- och näringsministeriet genomfört ett POP-projekt som gjort pilotverksamhet för Leader i stadsmiljö, och som tagit fram en egen definition på privat-offentliga partnerskap:

definitivt har smak av en framtidsvision som bryter den rådande negativa och cyniska samhällsspiralen. Nu gäller det att ta tag i sakernas tillstånd lokalt, med Eero Uusitalos ord: ”Nödvändigheten av dialog mellan kommunen och dess byar är en självklarhet i den finländska landsbygdens förstorade kommunstruktur.... Sätt igång med förhandlingarna, byar och kommuner! Båda parterna vinner.” Varmt välkommen till Landsbygdsriksdagen anno 2010! Björn Wallén ordförande för Svensk Byaservice rektor för Svenska studiecentralen

Definitionen kan verka allmänt hållen, men jag tycker att den

Landsbygdsrådet Eero Uusitalo skriver i Landsbygd Plus 2/2010 om behovet att skapa fasta kontrakt mellan byarna och kommunen, så att båda vinner. Jag tror att lösningen ligger i det som kallas för privat-offentliga partnerskap (på engelska Private-

Landsbygdsriksdagen – forum för byarna! Demokratin i Finland har mått dåligt under de senaste decennierna: sjunkande röstningsprocent, mindre politiskt intresse överlag och för partiarbete i synnerhet, minskande förtroende för politiker, skolungdom som ligger i topp när det gäller kunskaper om hur samhället fungerar men i botten när det gäller intresse för att påverka samhället. Byarnas parlament och relevanta ställningstaganden På finlandssvenskt håll finns en tradition från slutet av 1980-talet att samlas till Landsbygdsriksdagar. Den första Landsbygdsriksdagen byggde på arbete i studiecirklar med att ta fram utvecklingskrav för landsbygden. De senare Landsbygdsriksdagarna har mera haft karaktären av seminarier eller storsamlingar. Nu är tiden inne att Landsbygdsriksdagarna får göra skäl för sitt förpliktigande namn. Landsbygdsriksdagen bör bli byarnas parlament! Landsbygdsriksdagens program kommer att syfta till relevanta ställningstaganden. Detta betyder att de teman som tas upp kommer att belysas av sak-

kunniga och utmynna i konkreta beslutsförslag. Det kan handla om krav som de finlandssvenska byarna ställer på myndigheter eller på beslut man fattar för egen del om hur den kommande verksamheten skall inriktas. En av de mest aktuella frågorna för tillfället är: Hur skall förhållandet mellan kommunen och byn regleras när kommunerna i framtiden blir allt större? Delegater I år kommer Landsbygdsriksdagen för första gången att bjuda in delegater, som har rösträtt. Arbetsgruppernas arbete och föreläsningarna står som botten för resolutionen och omröstningarna. Alla landsbygdsaktiva är välkomna, men endast en delegat/by eller kommun har rösträtt. Nationella och regionala organisationer kan skicka 3 delegater/organisation till Landsbygdsriksdagen. På detta sätt får själva tillställningen även karaktär av ett demokratiskt beslutandeforum, som får mera tyngd och breddar möjligheterna för fortsatt utvecklingsarbete på landsbygden.

Haikko Herrgård i Borgå ger Landsbygdsriksdagens deltagare en inspirerande miljö att arbeta och träffas i. Grupparbetena leds av mångkunniga, erfarna dragare och kompletteras med sakkunniga fackmän, kännare och forskare. ”Det stora utskottet” som behandlar den lokala byns samverkan med kommunen, kommer att presentera en skara professorer som sakkunniga. Speciellt glädjande i år är även medverkan av Borgå stift, som i en arbetsgrupp behandlar kyrkans landsbygdsstrategi och dess uppdateringsmöjligheter under ledning av stiftssekreterare Pia Kummel-Myrskog.

riksdagen. Som medarrangörer står bl.a. Landsbygdsnätverksenheten, Svenska Temagruppen inom YTR, vars ordförande riksdagsman Mats Nylund ansvarar för arbetsgruppen om boendestrukturer på landsbygden, Suomen Kylätoiminta ry, SILMU rf och Borgå stad. Vi hoppas på en bred uppslutning och välformulerade åsikter, som utmynnar i en resolution som kan stå som bas för landsbygdsaktörernas kommande arbete. Vi kommer att följa upp resolutionen

som förhoppningsvis även leder till politiska beslut och ställningstaganden på riksnivå. Välkommen till den finlandssvenska Landsbygdsriksdagen 25-26.9.2010 i Borgå! Koordinator för Landsbygdsriksdagen: Mia Aitokari verksamhetsledare för Östra Nylands Byar rf tel. 040-550 4402 info@itukylat.fi www.itukylat.fi

Nordiskt inslag

Ansvarig utgivare:

Hela Norden ska leva (HNSL), den nordiska byasammanslutningen, arrangerar sitt styrelsemöte under evenemanget. De nordiska gästerna kommer även att delta i grupparbetena och det övriga programmet.

Kenneth Sundman Tel. 06-320 4151 e-post: kenneth.sundman@ssc.fi

Svensk Byaservice med Östra Nylands Byar rf som lokal huvudsamarbetspart arrangerar och ansvarar för Landsbygds-

Utgivare: Svensk Byaservice/ Svenska studiecentralen www.bya.net www.ssc.fi

Ombrytning: Cjcenter Kb www.cjcenter.fi


3

Välkommen till Haikko och Östra Nyland! Östra Nylands Byar rf har som lokal huvudsamarbetspart fått äran att arrangera den elfte finlandssvenska Landsbygdsriksdagen – en sammankomst för landsbygdens aktörer som tar ställning till aktuella och vitala frågor om landsbygdens framtid, om vilka möjligheter vi har att hålla landsbygden livskraftig och konkurrenskraftig, samt om landsbygdens dragningskraft som boende- och arbetsmiljö även i framtiden. Just i år känns det speciellt viktigt att verka för en levande landsbygd, för fungerade närdemokrati och fungerade servicestruktur, även utanför kommuncentra. Med de orosmoln och varningssignaler vi hör från kommuner och olika utredningar, känns det utmanande om man vill hålla landsbygden livskraftig. Skall vi acceptera att ekonomin och stordriftsfördelarna styr våra möjligheter att bo och verka på

landsbygden? Skall vi acceptera att vi tvingas in i mera centraliserade strukturer och att mer och mer av basservicen koncentreras till större kommuncentra, eller skall vi kavla upp ärmarna och ännu mera arbeta för lokala samhällens välmående, småskalighet och aktiva välmående byar? Landsbygdsriksdagen 2010 vill få människor på landsbygden att verka för sin egen omgivning. Kom till Haikko och medverka i denna viktiga gemensamma fråga! Din insats behövs. I år kallar vi representanter till Landsbygdsriksdagen från alla byar, kommuner och organisationer i Svenskfinland. Vi vill få en bred och representativ sammankomst från alla håll i Svenskfinland, för att få respons och effekt av fattade beslut och avsiktsförklaringar. I år har vi valt Haikko Herrgård till Landsbygdsriksdagens träffpunkt av flera skäl. Haikko erbjuder oss förträffliga mötes-

FINLANDSSVENSK LANDSBYGDSRIKSDAG I ÖSTRA NYLAND 2010 Plats: Haikko Herrgård i Borgå Program Lördag 25.9 10.00 Öppning av Landsbygdsriksdagen 2010 11.00 Krister Ståhlberg: Den samhälleliga / kommunala verkligheten 12.00 Eero Uusitalo: Byar med livskraft – byarnas återkomst 13.00 Presentation av grupparbeten 13.30 Lunch och inkvartering 14.45 Grupparbeten 17.00 Vad har blivit osagt idag?, Open Space 17.30 Paus 19.00 Festmiddag med program och dans 01.30 God natt! Söndag 26.9 08.00 Frukost med temabord kring Open Space-teman 09.30 America Vera-Zavala: Makt ges aldrig – den tas! 10.30 Grupparbetena fortsätter 12.00 Christell Åström: ALVA – 20 olika närdemokratimodeller 12.30 Hans Bergström: Vad har landsbygdsprogrammet åstadkommit? 13.00 Lunch 14.00 Omröstningar och slutplädering 15.00 Avslutningskaffe Deltagaravgifter och anmälan 150 € / deltagare / by eller organisation / lö - sö (1 natt) 230 € / deltagare / by eller organisation / fre - sö (2 nätter) 180 € / deltagare / kommun / lö – sö (1 natt) 250 € / deltagare / kommun / fre – sö (2 nätter) I priset ingår: - seminarium - övernattning i 2-personers rum - lunch, kaffe och festmiddag med program - Yorokobi-simbassänger och bastun morgon och kväll Seminariedeltagare som inte övernattar betalar 90 €. Sista anmälningsdagen tisdagen 31.8.2010 Mera om programmet och anmälningar på www.landsbygdsriksdagen.fi.

och konferensutrymmen, och detta i en kulturhistoriskt vacker miljö och även med möjligheter till att koppla av och njuta av alla bad- och kongresshotellets tjänster. Vi vill erbjuda alla mötesdeltagare möjlighet att även njuta mellan Landsbygdsriksdagens möten och sammankomster. Därför är programmet relativt flexibelt uppbyggt med möjlighet till mindre möten och gruppdiskussioner, samt även trivsam avkoppling i kulturellt angenäm miljö. Östra Nylands Byar hälsar hela Svenskfinland välkommen till Landsbygdsriksdagen på Haikko 25-26 september. Esko Taanila ordförande för Östra Nylands Byar rf

Arbetsgrupper: 1. Samhälle eller särhälle? Välfärdssamhällets värdegrund? Etik och moral i kommunalpolitiken? Dragare: sociolog, skriftställare Thomas Rosenberg 2. Byn – aktör för välfärd Hur skapa en byaprofil på basen av sin identitet? Dragare: verksamhetsledare Liisa Häme 3. Lokalekonomi – lokalt kapital! Hur kan man byta tjänster? Time-bank. Dragare: aktivist Mikael Böök 4. Boendestrukturer på landsbygden Billiga bostäder på landet? Vilken typ av boende skall man utveckla? Dragare: riksdagsman Mats Nylund, SveT 5. Andelslag för bredband och energi Dragare: bonden Nisse Husberg 6. Byn – demokratins grundsten Byaplan – redskap för utveckling och demokrati Dragare: byaombudsman Henrik Hausen 7. Folkomröstningar för den lokala folkviljan Dragare: landsbygdsutvecklare Peter Backa 8. Tredje sektorns ansvar för välfärden Vad kan det aktiva föreningslivet ta över när det offentliga drar sig tillbaka? Dragare: rektor Björn Wallén 9. ”Stora utskottet”: Hur skall den lokala byn samverka med den regionala kommunen? Lokala råd eller kommundelsnämnder – vilken är den perfekta modellen? Dragare: sakkunnig Christell Åström, Kommunförbundet 10. Vår gemensamma miljö – Östersjön Östersjöprojekt Dragare: tf verksamhetsledare Gina Forsström 11. Unga på landsbygden Hur får man unga att stanna / trivas på landsbygden Dragare: Hans Bergström, landsbygdsnätverksenheten 12. Byar med livskraft Kyrkans landsbygdsstrategi Dragare: stiftssekreterare Pia Kummel-Myrskog, Borgå stift Inledare bl.a: America Vera-Zavala, dramatiker och författare, är en av initiativtagarna till Attac Sverige. Hon har skrivit boken Deltagande demokrati (2003). Professor Krister Ståhlberg har en lång meritlista. Han har gjort en kometkarriär som forskare. Hans särskilda forskningsområde är kommunforskningen och han känner väl till alla kommuner i Svenskfinland. Han gick i pension våren 2010 från Svenska Kulturfonden och fortsätter sin karriär som fri tänkare.


4

Den östnyländska verkligheten Processen med att organisera och koordinera Landsbygdsriksdagsprogrammet har varit väldigt givande. Vi östnylänningar står inför många stora strukturella omvälvningar i vår region. Nytt regionalt KOKO-program och sammanslagning av landskapsförbunden Det nya regionala KOKOprogrammet har startat i intressanta tecken. Den lokala programadministrationen har även aktiverat tredje sektorn med i programarbetet. Både den lokala Leader-gruppen, den lokala fiskeriaktionsgruppen och den lokala byasammanslutningen har representation i styrgruppen. Programmet och arbetet har just startat, men huvudsaken är väl att de nya strukturerna inte överlappar varandra, utan fungerar som ett verktyg för den regionala verklighetens utveckling. Näringslivet klarar inte sig utan aktivt stöd från de lokala byaföreningarna och den levande landsbygden. Köpkraften kan öka enbart med hjälp av ett heltäckande strukturarbete, som siktar på livskvalitet för alla, oavsett miljö eller nivå.

Östra Nylands landskap sammanslås vid årsskiftet med Nylands landskapsförbund. Tillsvidare ser de förberedande diskussionerna inte lovande ut. Tredje sektorn har haft ett utomordentligt samarbete med det lokala landskapsförbundet och vi befarar att framtiden inte ser lika lovande ut. Om landskapet utvecklas med en metropolinriktad syn, kan landsbygdens levnadsförhållanden inte förbättras, knappast ens bestå oförändrade. En försämring vill vi inte acceptera. Det gäller att arbeta ännu hårdare för att kunna säkerställa en god framtid och en levande östnyländsk tvåspråkig kulturmiljö för alla aktörer. Östra Nylands Byar tio år Byasammanslutningen Östra Nylands Byar rf har under sina tio verksamhetsår hela tiden fått mera uppgifter för att upprätthålla landsbygdens utvecklingsvillkor. Vårt jubileumsår är det aktivaste hittills: förutom den finlandssvenska Landsbygdsriksdagen koordinerar vi ett stort producenttorg i Lovisa under evenemanget Lovisa Historiska Hus den 28-29 augusti i Lovisa. Producenttorget kommer att

presentera det östnyländska hantverkskunnandet och den härliga närmaten från nejden. I fjol hade evenemanget över 12 000 besökare. Vi har stora förhoppningar på årets evenemang. Ni är alla hjärtligt välkomna även till Lovisa för att besöka de förtjusande husen och den vackra småstadsmiljön. Borgå stad och Haikko Herrgård bjuder på en fantastisk vacker miljö för 20-års jubilerande Landsbygdsriksdagen. Det mångsidiga programmet ger en möjlighet för oss alla att påverka vår gemensamma framtid. Vi kan ta del av byautvecklingen från olika perspektiv. En ny vinkling kommer t.ex. från de globala organisationerna som kanske kan ha nya metoder att erbjuda, även för den lokala utvecklingssektorn. Vi måste vara öppna för nya möjligheter och redo att bära ett större ansvar för vår egen framtid på landsbygden. Välkommen till Landsbygdsriksdagen 2010 i Östra Nyland! Mia Aitokari verksamhetsledare för Östra Nylands Byar rf

Mia Aitokari är spindeln i nätet för Landsbygdsriksdagen i Borgå. Hon har under en längre tid arbetat med förberedelserna inför evenemanget. Bakom Mia syns författaren Matti Mäkelä. Foto: Martti Kiviharju

Bästa vänner av en levande och livskraftig landsbygd! Det är med glädje jag hälsar er välkomna till kulturvaggan Borgå och till Östra Nyland! Borgå är för många av er säkert Runebergs stad, staden med de gamla husen eller staden med de goda chokladkyssarna. Allt det där och mycket mer därtill stämmer, men Borgå är till sin karaktär framför allt en mycket mångsidig stad med tydlig stadskärna, urbana stadsdelar och levande och lockande landsbygd och skärgård. Kommun- och servicestrukturreformen Alla kommuner har på sätt eller annat berörts av kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Även Borgå har fört sina fusionsdiskussioner. Borgå tillhör den kategorin kommuner som inte direkt piskas att finna nya lösningar på framtida utmaningar via KSSR. Klart är att megatrender i det finländska samhället, som en åldrande befolkning och allt färre på arbetsmarknaden, på sikt framtvingar nya strukturer också i Borgå. Då vi till denna bild lägger till de akuta ekonomiska problem Borgå drabbades av i den globala finanskrisens omedelbara köl-

vatten, kommer vi till det svåra sett ur borgåbornas, men också ur landsbygdens synvinkel. Beslutsfattarna i Borgå har varit tvungna att fatta beslut om inbesparingar med långtgående effekter i rasande takt. Beslut om att stänga flera byskolor, sämre förmåner beträffande skolskjutsar och äldre personers färdtjänst, påverkar förhållandena på landsbygden. Den nyss godkända strategin utgår även ifrån att byggandet med undantagslov på glesbygden skall stävjas, och att byggandet skall koncentrera sig till färre bycentran. Utmaningarna för Borgå är stora just nu, men vi beslutsfattare tror att Borgå kommer att tillhöra framtidens vinnare, vilket också betyder att landsbygden har alla förutsättningar att förbli lockande och livskraftigt. Mår helheten bra, mår också landsbygden bättre. Symbiosen är tydlig. Men det gäller även att värna om känslan för och förståelsen för landsbygden, så att det syns i det konkreta beslutsfattandet. Stora förändringar Regionen Östra Nyland står inför stora förändringar. KSSR

utmynnade i fusionen av Lovisa, Pernå, Strömfors och Liljendal till det nya Lovisa. Även i denna del av regionen är oron för hur servicen på landsbygden skall kunna bevaras och utvecklas, så att den motsvarar tidens krav, påtaglig. Beslutsfattarna bör vara extra lyhörda så här strax efter fusionen, det lugnar och enar. Den största osäkerhetsfaktorn för landskapet Östra Nyland just nu är den förestående fusionen med Nylands förbund vid årsskiftet. Exakt vad den gemensamma framtida markan-vändningen kommer att föra med sig, vet vi inte riktigt, och därför existerar en viss oro för att icke attraktiva funktioner skall placeras här i Östra Nyland. Men vi är också osäkra på om synen på vad landsbygden är och vilka satsningar den behöver, i form av t.ex. regionala utvecklingspengar, överensstämmer i Nyland och Östra Nyland. Hos oss har vi stött också mindre utvecklingsprojekt för att utveckla landsbygden. Aktörer, aktiva inom båda nuvarande landskapen, påstår att det finns en skillnad och att vi nog får jobba hårt för att kunna fortsätta den landsbygdstillvända politiken i det nya gemensamma landskapet.

Vad metropolpolitiken i praktiken kommer att föra med sig, återstår att se. Det gäller att kavla upp ärmarna och fortsätta arbetet också på denna front.

och byasamhällena är aktiva och engagerade, och stöder oss i beslutsfattandet. Det betyder mycket. Så vi ser trots allt med tillförsikt på framtiden.

Stora möjligheter

Allt detta och mycket mer får vi diskutera i Borgå i september, varmt välkomna! Med hopp om en skön sommar!

Osäkerhetsfaktorerna och utmaningarna är som Ni ser många. Samtidigt skall vi hålla i minnet att möjligheterna för Borgå och hela regionen är enorma. Vi lever och verkar i en region, där vi kan åstadkomma mycket bara viljan finns. Medborgarsamhället

Mikaela Nylander ordförande för Borgå stadsfullmäktige och riksdagsledamot

Ett av Mikaela Nylanders förtroendeuppdrag är att sköta ordförandeskapet i Skärgårdsdelegationen.


5

SILMU – landsbygdens välgörare i Östra Nyland Landsbygdens utvecklingsförening SILMU rf, som grundades den 9 januari 2007, är en av Finlands 55 lokala aktionsgrupper. Verksamheten i den tvåspråkiga föreningen kom igång i november samma år. SILMU verkar på landsbygden inom ett tio kommuners område; Artsjö, Askola, Borgnäs, Borgå, Lappträsk, Lovisa, Mäntsälä, Mörskom, Pukkila och Sibbo. Inom verksamhetsområdet bor ca 88 000 invånare. Styrelse och verksamhet SILMU:s styrelse består av nio medlemmar, deras personliga suppleanter och en ordförande, Hannu Salminen. Styrelsemedlemmarna väljs enligt trepartsprincipen (1/3 representerar den offentliga sektorn, 1/ 3 företag eller föreningar, samt 1/3 invånare på landsbygden). Föreningen har två anställda; Gina Forsström, verksamhetskoordinator och Tiina Kurki, byråsekreterare. Föreningens huvudkontor är beläget fr.o.m. juni 2010 i Borgå, Verkstadsvägen 13 och sidokontoret i Lovisa landsbygdsenhet, Bäckasgränd 1. Avsikten med föreningens verksamhet är att främja utvecklingen och levnadsförhållanden på landsbygden, samt att stöda övriga verksamma på området. SILMU vill även förstärka samarbetet och samhörigheten, öka möjligheter till ett aktivt liv och utkomst på landsbygden. Leader-finansiering Leader-finansiering kan beviljas som projekt- och företagsstöd. Stöden indelas på basen av åtgärdernas innehåll: 1. Allmännyttigt projektstöd till - Allmännyttiga utvecklingsprojekt, 70-90 % - Allmännyttiga investeringsprojekt, 50 % - Utvecklingsprojekt till näringar, 70-90 % - Skolnings-/informationsförmedlingsprojekt, 70-90 % - Samordningsprojekt 50-90 %

2. Företagsstöd till - Utvecklingsåtgärder 50 % - Investeringar 20 % - Startstöd 50% - Utvecklingsstöd för företagsgrupp 50-75 %

Finansiering kan sökas av kommuner och kommunförbund, föreningar, gemenskaper, andelslag och företag samt, gällande samordningsprojekt, förutom tidigare nämnda också privatpersoner. Åtgärderna kan även förverkligas internationellt eller gränsöverskridande. För mera information se www.silmu.info eller kontakta personalen.

Gina Forsström verksamhetskoordinator för Landsbygdens utvecklingsförening SILMU rf

Vy från Strömsberg vid Borgå å.Foto: Gina Forsström


6

Från samhälle till särhälle – eller vilket är vårt ansvar för varandra? 1. I begynnelse var samvaron, sedan kom människan. Ungefär så uttryckte sig Nils Christie en gång, en av våra mest spännande och kloka sociologer, apropås relationen mellan individ och samhälle. Vi är alltså intet utan vår sociala och kulturella tillhörighet. Individen som fritt flytande varelse, utan koppling till och oberoende av det sammanhang han eller hon kommer ifrån, är en omöjlighet. Själv har jag uttryckt detsamma med en travestering på den kända maximen av René Descartes, d.v.s. cogito, ergo sum. Jag tänker, alltså finns jag till. Men det är ju helt fel; det centrala är inte Jaget, och inte att detta jag kan tänka, utan att jag tillhör. Tillhörigheten är människans mest grundläggande behov och centrala karakteristikum. Det borde alltså heta pertineo, ergo sum. Jag tillhör, alltså finns jag till! 2. Vi är därför som människor oundvikligen dömda att alltid vara beroende av varandra, inte bara barnet av sin moder, utan också den enskilde av sin grupp, sin stam och sitt samfund – i tidigare samhällen i mer absolut och tvingande bemärkelse, för den helt fysiska överlevnaden, i dagens samhälle i mer överförd och andlig bemärkelse, men ändå. Är inte detta beroende tillfredsställt, skapar vi i stället nya och mer artificiella beroenden, ofta destruktiva sådana? Alkohol, droger och andra beroendeskapande medel är ofta enbart substitut för mer grundläggande beroenden, liksom mat, sexualitet, shoppande och annat som dagens människa ofta kan vara obsessivt beroende av. Enda sättet att bli kvitt dessa beroenden är att skapa nya och starkare, och mer konstruktiva beroenden i stället – en insikt som man bygger på i all framgångsrik terapi och behandling (t.ex. AAfilosofin). 3. Det innebär samtidigt också, vilket är myntets andra sida, att vi alltid har ett ansvar för varandra, och mer så ju svagare den Andre är i förhållande till oss, vare sig det handlar om förälderns ansvar för sitt barn, familjens inför sina medlemmar eller de starkare samhällsgruppernas för dem som har fått en sämre utgångspunkt. Beroendet och ansvaret är varandras förutsättningar. Mycket av den senare tidens samhällsforskning och -filosofi har kretsat kring detta ömsesidiga ansvar, oftast kallat tillit. Många forskare, mest känd kanske den amerikanske statsvetaren Robert Putnam, har pekat på hur viktigt

denna tillit till varandra och till gemenskapen är för att samhället överhuvudtaget skall fungera. Det är inte marknaden och dess friheter som är förutsättningen för en fungerande ekonomi, utan just tilliten, att vi litar på varandra och att avtal håller. Det är kittet som håller ihop samhället, inte minst i tider av förändring. Ju starkare nätverk, desto starkare tillit, vilket i sin tur kräver ett visst mått av stabilitet, kontinuitet, och småskalighet, d.v.s. en förmåga att överblicka och känna igen. 4. Därmed är vi redo att ta itu med det egentliga temat för denna betraktelse, d.v.s. vilket är det ansvar samhället har för sina medlemmar, eller mer konkret: staten för sina medborgare och framför allt kommunen för sina invånare? Eller ännu mera konkret: vilka uppgifter bör staten ta ansvar för och vilka kan man överlåta åt andra, d.v.s. privata respektive tredje sektorn? Detsamma gäller kommunerna. Vi har i Norden av tradition vant oss vid att den offentliga sektorn omhändertar viktiga delar av den s.k. omsorgen. Så är det inte överallt i världen. Även hos oss har man börjat ifrågasätta välfärdsstatens roll och betydelse. I våra nordiska samhällen är det offentliga att förlikna vid en utvidgad familj, och staten som den stora modern, som handhar många av de uppgifter som familjen, stammen, klanen ansvarar för i andra kulturer. Att man numera ifrågasätter många av välfärdssamhällets grundläggande axiom har väl närmast två orsaker. Den ena sammanhänger med marknadsliberalismens, eller kapitalismens, utbredning och övertag; också dessa funktioner vill man nu privatisera och underställa penningekonomins logik. Låt vara kamouflerat genom påståendet att vi inte längre har råd att upprätthålla en så stor offentlig sektor. Den andra orsaken är av moralisk natur: ett alltför stort offentligt ansvarstagande fråntar, hävdar man, en del av det individuella ansvaret, och tenderar att göra människor oförmögna att klara av sådant de rimligtvis borde kunna sköta själva. Dagens nyhjälplöshet har många former. 5. Låt oss nu bli mer konkreta. Vilka uppgifter kunde skötas rentav bättre av andra än den offentliga sektorn? Att rikets säkerhet är en angelägenhet för det allmänna, d.v.s. staten, är väl relativt uppenbart. Men inte heller det är en sanning utan modifikation. Man kan också

tänka sig modeller där medborgarsamhället tar sitt ansvar för försvarsuppgifterna och moralen. Mest utvecklat i Europa är det väl i Schweiz, men också Sverige har ett ganska välutvecklat hemvärn. För att inte tala om det motsatta, d.v.s. privatiserade modeller med proffsarmé i kombination med privata industriella intressen. Detsamma gäller de tunga sektorerna social- och hälsovården, samt utbildningen. Dessa står ju för merparten av utgifterna inom den offentliga sektorn, framför allt i kommunerna. Att det offentliga ansvarar för både vår hälsa och vår grundutbildning hör till välfärdssamhällets grundbultar. Men på den punkten börjar frågetecknen redan vara många. Allt större delar av hälsovården privatiseras, samtidigt som de privata initiativen gör sig allt bredare också inom utbildningen, även på det grundläggande stadiet. Var går smärtgränserna? När innebär privatiseringen att det gemensamma ansvaret tunnas ut för mycket och den grundläggande solidariteten i samhället försvinner? Eller omvänt: har vi förblindats av den omhändertagande stora modern och fråntagits vår initiativförmåga? Finns det orsak att kritiskt omvärdera en del av våra hittillsvarande sanningar och dogmer? Kunde vissa uppgifter skötas bättre på privat väg, eller av tredje sektorn? I Sverige finns det redan hälsocentraler som drivs på ickekommersiell och kooperativ basis. När den offentliga sektorn monterar ner, har människor tagit saken i egna händer – och det fungerar! Vi har vant oss vid att det finns en oöverstiglig klyfta mellan plikt och profit, och att det som gäller för den ena sektorn aldrig kan gälla för den andra. Marknaden styrs av profit och sociala gemenskaper av plikt. Men det finns kanske en tredje väg, ett socialt företagande som är ekonomiskt rationellt och effektivt, och ändå genomsyrat av den pliktkänsla som präglar gemenskapen? 6. Det offentligas stora fördel är att till sitt förfogande ha ett skatteuppbördssystem. Det är dessutom socialt rättvist genom att man kan omfördela resurserna genom progressiv beskattning. Ett system överlägset den osympatiska makt- och beroenderelation som alltid finns inbyggd i välgörenheten: jag skänker åt dig av mitt överflöd, men du skall passa dig så att jag inte en dag låter bli. Se, så god jag är!

Thomas Rosenberg drar en av arbetsgrupperna under Landsbygdsriksdagen. Det har en längre tid funnits en stark politisk tendens att sänka skatterna och minska progressiviteten, men den utvecklingen ser ut att åtminstone tillfälligt ha bromsats upp. Det finns emellertid en oroande klyfta mellan eliternas och folkmajoritetens opinioner: den senare är överlag villig att betala skatt, för att undvika en ytterligare försämring av servicen, medan de förra i det längsta vill undvika det. Detta gäller både stat och kommun. Trots detta får man väl nog räkna med en fortgående försvagning av den offentliga sektorn ett bra tag framöver. Men låt oss älska skatterna, de är det kanske mest konkreta uttrycket för det beroende som finns i vårt samhälle, och vårt ansvar för varandra. 7. En annan, och givetvis besläktad företeelse är den fortgående rationalisering som den offentliga sektorn genomgår. Det skapar allt större enheter och en alltmera utglesad offentlig service, framför allt i de rurala och glest bebodda periferierna, en utveckling med delvis motstridiga konsekvenser. Å ena sidan undergrävs och elimineras en del av den initiativförmåga och det engagemang som alltid funnits i det lokala samfundet. Så länge man själv har inflytande och medbestämmanderätt över de egna angelägenheterna, t.ex. inom en mindre kommun eller församling, arbetar man gärna frivilligt för den gemensamma saken, utan att kräva ersättning. Men då bestämmanderätten via fusioner försvinner, så försvinner

också drivkraften att arbeta för det gemensamma, eftersom detta nu omfattar en betydligt större helhet. Talkokraften försvinner alltså i regel med större enheter. Storskalighet medför större professionalisering, på gott och ont. Det krävs större sakkunskap och bättre utbildning, vilket i sig kan vara bra. Men det man vinner på större professionalism, förlorar man vanligen på mindre engagemang, lokalkännedom och lusten att ställa upp gratis. Å andra sidan leder stängningar av skolor, daghem, närbibliotek och dylikt ofta till att folk slår näven i bordet, kavlar upp ärmarna och tar saken i egna händer. Det har vi redan sett många exempel på. En svårighet är visserligen att befolkningen i byarna ofta är ålderstigen, och att de som är nyinflyttade ännu saknar nätverken och kontakterna. Men småningom uppstår det nya kopplingar och olika typer av kompetenser hittar varandra. Vilken av de två tendenserna som i längden blir starkare är svårt att säga. Här, som så ofta, gäller att det inte finns gränser för fantasin. Samtidigt gäller att den välfärdstradition vi haft i Norden absolut inte är mogen för graven. Tvärtom; det kanske bästa beviset för att en stark och egalitär offentlig sektor också är konkurrenskraftig och effektiv, visar det faktum att vi av tradition placerat oss utmärkt i alla internationella jämförelser. Skolsektorns utmärkta Pisaresultat är ju uttryckligen en funktion av den allmänna och


7

Ett genuint samarbete mellan byar och kommuner efterlyses! Som en fÜljd av kommun- och servicestrukturreformen växer landsbygdsomrüdena i münga kommuner. När kommuner samgür Ükar antalet invünare, men landsbygdsomrüdena bevarar sin karaktär och uppgiften att bevara landsbygdens livskraft blir ofta en allt stÜrre utmaning. Samtidigt stür kommunerna infÜr enorma utmaningar dü finländarna blir äldre, üldersstrukturen fÜrändras radikalt och det behÜvs allt mera tjänster. Ekonomin stramas üt i kommunerna och det kommer att krävas süväl strikt ekonomisk hushüllning som nya handlingsmÜnster och strukturer fÜr att hülla kommunerna livskraftiga, ocksü i framtiden. I den rüdande situationen är det viktigt att landsbygden och dess befolkning ses som en resurs fÜr hela kommunen. Det nya ürtusendet har präglats av kommunsammanslagningar. Sedan ür 2000 har Üver hundra kommuner fÜrsvunnit frün kartan och samma trend fortsätter. Münga av kommunsammanslagningarna ger upphov till nya kommuner, där landsbygdsomrüdena växer fÜr de stora och medelstora städerna. Som exempel kan nämnas Lovisa stad i Östra Nyland som uppstod i bÜrjan av üret genom en sammanslagning av kommunerna Liljendal, Lovisa, Pernü och StrÜmfors. Kommuninvünarnas delaktighet I münga kommuner som samgür, har det uppstütt en befolkningsfÜrdelning vari stÜrsta delen av kommuninvünarna bor i stadscentret, medan betydligt färre är bosatta pü landsbygden. Enligt jämlika grundutbildningen. Det är inte kvaliteten som skapat det finländska skolundret utan bredden, d.v.s. ambitionen att alla skall ha samma mÜjligheter, att vi tar ansvar fÜr varandra och betalar fÜr det, och mer sü ju mera vi fÜrtjänar. 8. Kommunen är alltsü lüngtifrün dÜd. Själva ordet kommun stür fÜr det som är allmänt, eller gemensamt. DärfÜr kan inte kommuner bli alltfÜr stora, utan att fÜrlora viktiga delar av det som

den representativa demokratins spelregler väljs det ocksü färre representanter frün landsbygdsomrüdena till de kommunala fÜrtroendeorganen. Som en fÜljd av detta har det pü münga hüll i landet frügats, hur man skall gü tillväga fÜr att ocksü fü landsbygdsbefolkningens rÜst hÜrd i kommunen. Pü det nationella planet är man medveten om situationen. Süväl i det nationella landsbygdspolitiska helhetsprogrammet som i statsrüdets landsbygdspolitiska redogÜrelse betonas att kommuner skall sÜrja fÜr att byars och glesbebyggda omrüdens rÜst blir hÜrd. Även inom KommunfÜrbundet dryftas dessa frügor inom bl.a. demokratiarbetet, vars syfte är att stärka och utveckla fÜrutsättningarna fÜr representativ demokrati och kommuninvünarnas delaktighet. Mület är att utveckla metoder fÜr dels de fÜrtroendevaldas arbete och dels fÜr att stärka de politiska organens ställning, samt att stÜdja verksamhetsformer som Ükar kommuninvünarnas delaktighet och aktivitet. KommunfÜrbundets landsbygdsstrategi har ocksü som mül att de olika kommuninvünarnas rÜster blir hÜrda i en samgüende kommun. Kommundelsnämnder FÜr att garantera att ocksü landsbygdens rÜst blir hÜrd, har kommundelsnämnder grundats i flera samgüende kommuner. Trots att man i flera kommuner har upplevt att nämnderna bidragit med en Ükad dialog och samverkan inom kommunens olika delomrüden, har ocksü kritiska rÜster hÜjts. Kritiken har främst gÜr dem till menings- och identitetsskapande helheter, vars medlemmar känner naturlig samhÜrighet. En vanlig siffra i sammanhanget är 20 000 personer. Är man fler än sü, är det svürt att bibehülla den naturliga talko-andan och fÜrmügan att se till helheten och till sina medmänniskor. Det kvantitativa mület i samband med kommun- och servicestrukturreformen är alltsü inte taget helt ur luften. Men stÜrre

riktats mot den oklara kopplingen till den politiska beslutsfattningen, som man upplever att nämnden har. FÜr att rätta till situationen krävs att man gür igenom kommundelsnämndernas uppgifter och tydliggÜr dess mandat och kopplingen till den kommunala beslutsfattningen. Kommundelsnämnder kan vara rätt olika till sin uppbyggnad. Det finns nämnder som bestür av enbart kommunalt fÜrtroendevalda och nämnder som bestür av en blandning av t.ex. fÜrtroendevalda och lokala byaaktÜrer. Det finns ingen enskild modell som skulle vara bättre än den andra. Viktigt är att man tillsammans funderar pü vad som bäst skulle fungera i den egna kommunen och samtidigt garanterar att landsbygdsbefolkningens rÜst blir hÜrd. I münga kommuner diskuteras frügor kring landsbygdsutveckling kontinuerligt och växelverkan mellan stad och landsbygd fungerar här. Men det finns även kommuner där samarbetet haltar. FÜr att rätta till detta, krävs en fÜrdomsfri inställning och vilja till nytänkande hos alla involverade parter, süväl hos de kommunala fÜrtroendevalda, tjänstemännen som hos kommuninvünarna. Finns viljan, sü fÜds samarbetet som i sig genererar innovationer och nytänkande, nügot som behÜvs fÜr att hülla landsbygden levande. I klarsprük talat: Med tanke pü de enorma utmaningarna som kommunerna stür infÜr, har man inte rüd att lüta bli att lyssna pü landsbygdens rÜst. Alla kommuninvünare behÜvs i utvecklandet av nya handlingsmÜnster och strukturer än sü borde kommunerna inte bli (med undantag fÜr de stÜrsta tätorterna som har en helt annan dynamik). Ett sam-hälle fÜrutsätter att vi kan känna en samhÜrighet. I annat fall üterstür särhället, d.v.s. ett samhälle som faller i sär och upprätthülls enbart med hjälp av tvüngsmedel (polis, väktare och militär), samt brÜd och sküdespel, medan ett samhälle upprätthülls enbart av det man inom kyrkan kallar helig ande.

Thomas Rosenberg sociolog, skriftställare och samtidsanalytiker Lästips: Johan Asplund: Nils Christie: Robert Putnam: Robert Putnam: GÜran Rosenberg:

fÜr att garantera livskraftiga kommuner framÜver. Istället fÜr att betraktas som en bÜrda, bÜr landsbygden betraktas som en rikedom fÜr kommunen. Att ta tillvara landsbygdens styrkor och mÜjligheter, gagnar hela samhället och ger upphov till välfärd, büde fÜr boende och fÜr besÜkare. Det gäller fÜr kommunerna att se en livskraftig lands-

bygd, med livskraftiga byar, som en resurs – och vice versa.

Artikeln har till vissa delar publicerats i Finlands kommuntidning Fikt 4/2010.

Skribenten Christell (Cia) ÅstrÜm är sakkunnig inom utveckling av landsbygden och ärenden som gäller smü kommuner vid Finlands KommunfÜrbund.

Vi arbetar fÜr landsbygdens bästa! Österbottens svenska producentfÜrbund tfn. 06-318 9200

Tryggare kan ingen vara Vill du stĂśda finlandssvenskt kyrkligt arbete − ta kontakt. Tfn. 09-612 615 40, 050-356 24 75 Mannerheimvägen 16 A 9, 00100 Helsingfors

Gemeinschaft och Gesellschaft Bort frün anstalt och ensamhet – till ett meningsfullt liv Den fungerande demokratin Den ensamme bowlaren Plikten, profiten och konsten att vara människa

5JEOJOHFOPN'JOMBOETMBOUCSVLPDIMBOETCZHEQÇTWFOTLB

HSFQQBSMBOEFU 5GO   XXXMBOETCZHEFOTGPMLm


8

Nationell kampanj för livskraftigare byar Att öka dialogen och samarbetet mellan landsbygdens lokala och regionala aktörer, är målet för den nationella utbildnings- och informationskampanj som pågår mellan åren 2010-2012. Som en följd av kommun- och servicestrukturreformens framfart ökar behovet av lokalt ansvarstagande och utvecklingsarbete på landsbygden. Inte bara kommunstrukturen håller på att förändras, också kommunernas uppgifter är under förändring. Närservicen minskar med en skrämmande fart och koncentreras till centralorterna. De följder som den pågående utvecklingen har för landsbygden, har utgjort incitamentet för kampanjen. Ökad dialog kommunen-byarna Det centrala målet för Voimistuvat kylät – Byar med livskraft är att öka dialogen mellan kommunen och byarna, samt öka det ömsesidiga samarbetet, bl.a. med tanke på hur man skall ordna servicen i byarna. Ett viktigt mål under hela processen är att även höja landsbygdsutvecklarnas,kommunernas och landskapsförbundens

landsbygdspolitiska färdigheter. Kampanjen främjar i praktiken många av de riktlinjer som finns såväl i det landsbygdspolitiska helhets-programmet som i statsrådets landsbygdspolitiska redogör-else. Huvudansvaret för kampanjen handhas av Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf. Övriga samarbetsparter är evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan med sina församlingar, Kommunförbundet, landsbygdsnätverksenheten, Landsbygdspolitikens samarbetsgrupp (YTR) och dess temagrupp för kontraktering, samt Landsbygdens bildnings- och kulturförbund (MSL). Även SITRA har signalerat intresse för att delta i kampanjen. Därtill engageras de regionala landsbygdsaktörerna, så som t.ex. aktionsgrupperna och byasammanslutningarna.

kommunens och byarnas förhållande, hur de olika kommundelarna och dess invånare kan höras och hur förhandlingsprocessen mellan aktörerna kan främjas, församling-arnas roll i landsbygdsutveck-lingen, landsbygdsavtal, servicestrukturer och mycket annat. Att starta upp och skapa kontinuitet i det regionala landsbygdspolitiska arbetet, är också ett viktigt mål för kampanjen. Ett sätt är att inom alla landskap tillsätta landsbygds-sektioner under landskapens samarbetsgrupper, något som inte är en självklarhet idag. Risto Matti Niemi generalsekreterare för SYTY

Regionala utbildningstillfällen Under två års tid ordnas närmare 60 utbildningstillfällen ute i regionerna, där man skall diskutera

Folkomröstning, skola, kulturcentrum – Barösunds byaråd aktiv i samhällsfrågor Diskussionen om eventuella kommunsammanslagningar i Västra Nyland har varit livlig såväl i medierna som i politikens korridorer. För Ingås del har hittills fyra alternativ dykt upp: fusion norrut med Lojo, österut med Kyrkslätt och Sjundeå, västerut med Raseborg, samt Ingå som självständig kommun. Folkomröstning I november 2009 röstade fullmäktige i Ingå mot förslaget om utredning av det västra alternativet, d.v.s. Raseborg, trots att utredningar hade gjorts om de övriga alternativen. Detta odemokratiska förfarande fick byborna att ta saken i egna händer. Barösunds byaråd beslöt på sitt månadsmöte i december att arrangera en ”inofficiell folkomröstning”, d.v.s. en opinionsundersökning i Fagervik och Barösund. Den skulle kartlägga bybornas inställning till en ansökan om sammanslagning med Raseborg, ifall Ingå ger upp sin självständighet och fusioneras med Lojo eller Kyrkslätt. Den 28 februari, en snörik vinterdag, arrangerades opinionsundersökningen i Wallhalla. Av 255 röstberättigade invånare i Barösund och Fagervik, där alla över 16 år fick delta, röstade sammanlagt 158 personer, eller

61,9 %. Resultatet blev 124 Jaröster för Raseborg, 78,5 % och 34 Nej-röster, 21,5 %. Resultatet ger ett klart besked om viljan att orientera sig västerut, d.v.s. att ingå en fusion med Raseborg, i fall att en fortsatt självständighet för Ingå inte är möjlig. Vi har gjort vår röst hörd i en för oss livsviktig fråga som gäller vår framtid. I demokratins namn borde Ingå kommun anordna en folkomröstning för alla ingåbor. Skolan Barösunds skola fick sin dom för ett år sedan – med en rösts majoritet beslöt fullmäktige att stänga skolan. Beslutet väckte stor sorg och vrede i Barösund; sakargumenten för skolans fortsatta existens hade klingat för döva öron. De historiska skolbyggnaderna har stått tomma och ödsliga ända sen dess; en beklämmande syn för oss i Barösund. I generationer tillbaka har skolan varit barösundsbornas fasta punkt och bildningscentrum. Möjligheten att hyra skolfastigheterna och sätta igång kursverk-samhet med fokus på skärgård-skultur och utveckling av lokal-samhället diskuterades inom bya-rådet i november 2009. Man beslöt att anhålla om tillstånd att få hyra skolfastig-

heterna. Kommunstyrelsen beslöt utreda frågan. Kulturcentrum och ny butik Byarådets målsättning är att skolfastigheterna i Barösund skall utnyttjas för att främja skärgårdskultur och kursverksamhet med anknytning till skärgård och närliggande glesbygd. Vision är att kunna upprätthålla ett kursoch kulturcentrum för människor som lever i skärgården, samt för sommargäster och andra personer, vilka står skärgården nära. I så hög grad som möjligt vill byarådet anlita barösundsbor som kurshandledare och lärare enligt tanken att skärgårdens historia, traditioner, nutid och framtid på ett naturligt sätt kunde överföras från en äldre generation till en yngre generation. Dessutom vill byarådet understöda sådan kursverksamhet som kan anses tillföra bygden behövliga och nyttiga kunskaper inom varierande ämnesområden, samt kurser vilka kan anses öka och berika kulturutbudet i skärgården. Svenska kulturfonden har gett byarådet ett stipendium för att kunna starta planeringen av kursverksamheten. Samarbets-

partners som redan vidtalats och ställt sig positiva är Svenska studiecentralen (Björn Wallén), organisationen ”Musik vid Havet” (Johanna Lindstedt och Nonna Knuuttila), Gnist rf, Wegelius musikinstitut och Pia Lindman (redaktör för Radio Barösund). En glad nyhet är att Nylands närings-, trafik- och miljöcentral beviljat undantagslovet för byggandet av Barösunds nya butik. Kommunen behandlade byggnadslovet i mitten av maj. Aktieemissionen för Fastighets Ab Barösund Kiinteistö Oy lyckades över all förväntan: 334 aktier tecknades à 300 € för sammanlagt 100 200€. Byggstarten beräknas börja i september 2010.

Monica von Bonsdorff vice ordförande för Barösunds byaråd Barösunds byaråd är en förening som grundades våren 1995. Syftet med byarådet är att främja och stödja hembygdsaktiviteter av alla slag i Barösundsområdet. Byarådet agerar även aktivt i samhällsfrågor som berör orten. Man ordnar möte den första tisdagen varje månad kl.19 på Wallhalla. Dessa tillfällen är öppna för alla intresserade, mötena fungerar som ett forum där ortsborna träffas och diskuterar aktuella frågor. Byarådet publicerar Barösundsbladet 2-3 ggr under sommaren, en fullständigt tvåspråkig tidskrift med lokala skribenter och ett innehåll som berör bygdens händelser i forntid, nutid och framtid.

Har du idéer du vill förverkliga? Låt oss på Aktion Österbotten hjälpa dig!

Idéer är något som alla får. Tyvärr stannar de flesta just där, tankar och misstro håller en tillbaka från att kunna utveckla en riktigt god idé. Men tänk om du sitter med en helt brilliant idé utan att göra något åt den. Vårt mål är att främja utvecklingen på landsbygden. Med samlade resurser och erfarenheter kan vi hjälpa dig att förverkliga din idé.

Klicka dig in på...

www.aktion.fi

och läs mera!

Våra kontor hittar du på följande orter: Vasa, Handelsesplanaden 23a, 2:a våningen, 65100 Vasa, Pedersöre, Mjölvägen 2, 68910 Bennäs, (06) 785 0235. Närpes, Närpesv. 2, 64200 Närpes,

(06)317 5152 0400-388 530


9

Nu är det byns decennium! Det finns många samverkande orsaker till att byns betydelse kommer att öka. Vi har ekonomin och den ekonomiska politiken. Vi har en skakig global ekonomi just nu, för att uttrycka det lindrigt. Det finns ekonomiska kriser att lösa, och det finns hot om många fler. Den neoliberala ekonomiska politik som bedrivits, kritiseras visserligen men det verkar vara svårt att byta riktning. Spekulanterna är svåra att få bukt med, och att genomföra skattehöjningar som kunde ge den offentliga sektorn större resurser, verkar inte vara en tänkbar möjlighet, åtminstone inte inom en nära framtid. Politisk och ekonomisk kris Det ekonomiska läget och politiken gör att staten har ont om pengar. Man har inte betalt tillbaka sina lån från förra ekonomiska nedgången och nu behövs det mera för nästa räddningsoperation. Finland anser sig tvunget att ställa upp för de länder i Europa som har problem. Grekland är kanske bara början. Vidare så är åldersstrukturen negativ, vilket gör att kostnaderna för vård och pensioner kommer att öka, något som framförallt drabbar kommunerna. Men kommunerna har också ont om pengar. Man har försökt lösa detta, genom kommunsammanslagningar, men så mycket rikare blir ingen av det. Kommunerna kommer helt säkert att stå inför svåra tider, och någon avgörande hjälp från statmakten är inte att hoppas på. Det blir svårt att upprätthålla servicen. Vi har också en politisk kris som kan bli värre av den ekonomiska krisen. Den politiska krisen består

i att människorna inte litar på ”samhället” lika mycket som tidigare. Man röstar mindre och man engagerar sig mindre i politiken. Detta gäller framförallt den unga generationen. Sedan avlöser politiska skandaler varandra. Tron på demokratin, eller kanske mera på de redskap vi använder för att förverkliga den, sviktar. Politiker och myndigheter försöker naturligtvis hitta vägar ur kriserna. När det gäller den politiska krisen på EU-nivå (framförallt framkallad av att folket i vissa av de länder som lät sina medborgare rösta om EU:s ”grundlag” röstade ”fel”) startade man en kampanj som kallades ”Alternativ D”. Den stod för demokrati och diskussion och handlade om information och hörande i första hand. Mitt intryck är att kampanjen inte lyckades, EU fick inte tillbaka det förtroende bland medborgarna som man ville ha. Åtminstone så har ”Alternativ D”-kampanjen avklingat. Kanske handlade den för mycket om att putsa fasaden, utan att egentligen ändra på strukturerna eller arbetssätten. Delegerat beslutsfattande Nu finns det andra och mer lovande initiativ. På EU-nivå talar man om Place-Based Policy. Det betyder att man vill delegera ner beslutsfattandet till regionerna på allvar. Man utgår från att regionerna och lokalsamhällena är så olika, att det inte går att genomföra samma politik överallt. Detta skulle skapa en effektivare resursanvändning och samtidigt decentralisera makten. EU:s åtgärder når knappast ner till byanivå, men de ger en bas för att man

nationellt skall kunna förverkliga en både effektivare och bättre förankrad politik. I Finland har regeringen gett en landsbygdspolitisk redogörelse. I den kan man finna samma drag av att gå neråt i pyramiderna. I redogörelsen vill regeringen även ge byn en viktig roll, framförallt när det gäller serviceproduktion och planering. Man talar också om att det finns fem nivåer för landsbygdsutveckling: EU-nivå, nationell nivå, regional nivå, samt kommunal- och byanivå. Den goda byn utarbetar byaplaner som skall beaktas i kommunplaneringen. Byn skall också göra avtal om serviceproduktion med kommunen. Byn gör jobbet men kommunen betalar, dock mindre än om kommunen själv skulle göra arbetet eller betala något företag för att göra jobbet. Men det finns ett problem i sammanhanget. Alla de övriga nivåerna har beslutandekompetens i någon form, men inte byn. Kommunen, regionen och staten lovar lyssna, men man håller beslutsfattandet för sig själv. Jag tror att detta inte kommer att fungera. Visst finns det goda undantag där det redan fungerar, men om man talar om att göra regel av undantagen, så krävs det mer än allmänt hållna löften. Byn måste få makt! Att ge byn makt, kan inte få betyda att man skapar slag av minikommuner under kommunerna. Men man kunde skapa möjligheter för byarna att på frivillig bas ta åt sig makt, t.ex. genom byaplanering och rätt att skapa egna regler genom folkomröstningar om bl.a. lokala skatter.

Detta skulle kunna skapa en liten lokal autonomi. Makt ges aldrig – den tas! Vi skulle behöva ett system där byn kan ta sig makt – i samlevnad med de övriga nivåerna och inom de gränser som de högre nivåerna rättmätigt kan dra upp. Ett dylikt system, liksom de flesta nymodigheter, avfärdas som orealistiskt drömmeri. Men det funderar i praktiken i t.ex. vissa av USA:s delstater. Det sägs också att det inte finns kompetens att fatta beslut på byanivå. Den åländska riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér uttalade i sitt anförande på den

rikssvenska Landsbygdsriksdagen 6-9.5 i Sunne en stor sanning när hon sade, att man inte skapar utveckling genom att kräva kompetens av folk för att de skall kunna få ansvar. Nej, menade hon, först måste man ge folk ansvar, sedan kommer kompetensen. Ge byarna rätt att sköta sina egna angelägenheter inom sitt eget område! Detta ger oss en möjlighet att skapa demokrati på riktigt och att upprätthålla ett sorts ”välfärdslokalsamhälle” även om välfärdsstaten drar sig tillbaka. Peter Backa

Naturbruk och miljö Vi ordnar utbildning för både unga och vuxna inom: Skogsbruk Lantbruk Trädgårdsskötsel Hästhushållning

Även i Österby, Oravais ordnades en inofficiell folkomröstning om kommuntillhörighet. YRKESAKADEMIN I ÖSTERBOTTEN ÄR EN DEL AV SVENSKA ÖSTERBOTTENS FÖRBUND FÖR UTBILDNING OCH KULTUR SKN


10


11

En aktiv landsbygdspolitik behövs på alla nivåer! (forts. från sid 1) Finlandssvenska nätverk Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för landsbygdsutvecklingen i enlighet med EU:s riktlinjer. Verkställande organisationer är bl.a. Landsbygdsverket Mavi, ELY-centralerna, landskapsförbunden, Leader-aktionsgrupperna och landsbygdens organisationer och föreningar. På riksnivå fungerar Landsbygdspolitikens samarbetsgrupp (YTR), som har som uppgift att bereda landsbygdspolitiken och utveckla det landsbygdspolitiska systemet i vårt land. Inom YTR verkar Svenska Temagruppen (SveT) som ska sköta frågor som är viktiga för den svenskspråkiga landsbygdsbefolkningen i Finland. Svenska Temagruppen har ett brett arbetsområde. Språkliga och kulturella frågor är särskilt viktiga, men även frågor som berör näringsliv, kommunikation och offentlig struktur har betydelse. Landsbygdsarbetet inom Svenskfinland organiseras ofta genom nätverk. Därför skulle det vara

ytterst motiverat att bilda en samarbetsregion för de svenskspråkiga landskapen. Förvaltningsreformer, regionaliseringar, sammanslagningar och förflyttningar riskerar alltid att försämra den svenskspråkiga servicen och därför måste det praktiskt orienterade samarbetet mellan de tidigare tvåspråkiga TE-centralerna fortsätta mellan de nya tvåspråkiga ELY-centralerna, i frågor som särskilt berör svenskspråkiga. Detta samarbete bör också utvecklas i framtiden. Inom den finlandssvenska landsbygdsutvecklingen måste vi arbeta långsiktigt och ha ett gott samarbete med den finskspråkiga landsbygdsutvecklingen. Trots att den nätverksorienterade organiseringen inom Svenskfinland erbjuder fördelar i form av exempelvis flexibilitet, gentemot den offentlig organiserade, har den också sina nackdelar. Idag finns också ett starkt behov av ett samarbetsforum för svenskspråkiga förvaltnings- och medborgarorganisationer, som har till

uppgift att bereda landsbygdsutvecklingen i svenskspråkiga områden. Informationsutbyte är väsentligt när det handlar om att utveckla landsbygden både på den lokala, regionala, nationella och internationella landsbygdspolitiska nivån.

Internet. Kort och gott, en fungerande basservice är grunden för att landsbygden skall hållas befolkad och livskraftig. Här är det viktigt att ord och handling också följs åt, vilket inte varit fallet gällande exempelvis basväghållningen i landet.

Fungerande service

Landsbygdspolitiken är oerhört bred. Den sträcker sig förutom till hela landsbygdsbefolkningen – oavsett ålder, kön eller yrke – långt utanför landsbygdens gränser genom bland annat produktionen av mat och energi. Stad och landsbygd kompletterar varandra, det vet vi finländare. Ingen stad kan leva utan omgivande landsbygd, och landsbygden är beroende av sitt centrum. Allt som krävs för att en stad skall kunna leva kommer från landsbygden: Vattnet, maten, virket och energin, gruset, biomassan och grönskan, samt alla andra råvaror. Alla framgångsrika städer och kulturer genom historien har omgetts av livskraftig landsbygd. Den visdomen är värd att hålla i

Landsbygdens framtid avgörs av konkreta politiska beslut. Det handlar om till synes självklara saker som ett väl underhållet vägnät, något som alla landsbygdsbor vet att brister betänkligt idag. Det handlar om en trygg social- och hälsovård som når ut till invånarna, oberoende av ålder eller rörelseförmåga. Det handlar om att hålla kvar ett fungerande skolnät på landsbygden, trots att årskullarna krymper och vi måste stänga byskolor. Det handlar om att få posten och dagstidningar hemskickat utan problem. Det handlar om att kunna sköta affärer, skaffa information och om att kunna kommunicera med nära och kära över telefon eller

minnet i alla sammanhang, inte minst när beslut ska fattas.

BORGÅ PLÅT AB PORVOON PELTI OY Tel. (019) 580 326, BIL 0400 491 617, FAX 584 720

Efter midsommar söndagar stängt

5HXUnU 

Mats Nylund riksdagsledamot och ordförande för Svenska Temagruppen


12

Miljön och Bästa praxis i blickpunkten för Finlands landsbygdsutvecklingsprogram 2010 Miljön är temat för Finlands landsbygdsutvecklingsprogram 2010. Under året lyfter man särskilt fram de möjligheter som programmet erbjuder för utvecklande av miljön. Republikens president Tarja Halonen fungerar som miljötemaårets beskyddare. Temaårets huvudbudskap är att de landsbygdsmiljöer som jordbruket har skapat, är nödvändiga för många växt- och djurarter. De vårdas på många olika sätt. Det finns numera ett flertal metoder för att minska på jordbrukets belastning av vattendragen, samt bevarande av miljön och naturens mångfald. Temat lyfts under året fram i ett flertal tillfällen, seminarier och journalistträffar. Inom ramen för temat ordnas bland annat en miljökampanj som riktar sig till skolbarn, vilken verkställs av 4H. Verkställigheten av miljötemat involverar ett flertal intressentgrupper. Efterlyses – landsbygdens Bästa praxis Under år 2010 söker landsbygdsnätverket landsbygdens Bästa praxis och har utlyst en tävling för landsbygdens aktörer. Tävlingens vinnare tillkännages den 7 oktober i samband med Landsbygdsgala 2010 på Gamla Studenthuset i Helsingfors. Avsikten med tävlingen är att informera om god praxis som har uppstått inom Finlands landsbygdsutvecklingsprogram, samt att sprida goda verksamhetsmodeller. På detta sätt sprids goda idéer och praxis till olika delar av landet. Tävlingsbidragen har sammanställts under våren till en databas över Bästa praxis på webbplatsen landsbygd.fi. ELY-centralerna och aktionsgrupperna har under vårens lopp utsett de bästa kandidaterna, jämte motiveringar i fem tävlingskategorier: Årets Leader (inklusive internationella projekt) Årets utvecklingsprojekt (näringslivsutvecklings-, utbildnings- och allmännyttiga projekt) Årets landsbygdsinvestering (företag, gård eller allmännyttig investering) Årets landsbygdsinnovation ( tjänst eller produkt) Årets miljösatsning (t.ex. företag, gård, förening eller organisation) Kandidaterna skrivs in i Parhaat käytännöt-databasen som finns på maaseutu.fi-sidorna. Sådana projekt som under åren 2007-2010 har erhållit ett positivt finansieringsbeslut från Finlands landsbygdsutvecklingsprogram, kan delta i tävlingen 2010. Bästa praxis arbetsgruppen utser vinnaren i den sjätte tävlingsserien, Årets landsbygdsfinansiär. Vinnaren utses växelvis bland ELY-centralerna och aktionsgrupperna, år 2010 bland ELYcentralerna. Hans Bergström svenskspråkig nätverksombudsman inom landsbygdsnätverksenheten

%lVWDSUD[LV  Landsbygdsnätverksenheten – landsbygdens koordinatör Landsbygdsnätverksenheten är landsbygdsnätverkets instans för koordination av verksamheten som sammanför de organisationer som parvis verkar för landsbygden utvecklande och myndigheterna i ett fördjupande och aktiverande samarbete. Landsbygdsnätverksenheten verkar som en enhet inom jord- och skogsbruksministeriets jordbruksavdelning med verksamhetsort i Seinäjoki. Landsbygdsnätverksenheten verkar på båda inhemska språken. Landsbygdsnätverksenhetens verksamhet består av strategiska delområden: · nätverk med aktörerna bildas planenligt, aktivt och interaktivt · kommunikationen är förståelig och aktuell · samarbetet med forskningen är konstruktiv och intensiv · internationaliseringen är en central del av verksamheten · samarbetet mellan dessa fyra verksamhetslinjer ger landsbygdens och lantbrukets samarbete resurser med vars hjälp landsbygden blir en mångsidig och välmående verksamhetsmiljö

Nätverksenhetens personal från vänster Päivi Kujala, Kirsi Hakoniemi, Teemu Hauhia, Hanna Lilja, Juha-Matti Markkola, Sanna Puumala och Hans Bergström. Foto:Marko Koivuporras


13

Samspel mellan byaplanering och planläggning Inom miljÜministeriet pügür ett utvecklingsprojekt gällande byaplanering. Där vill man redogÜra fÜr hur de nya användningsmÜjligheterna och innehüllskraven kan sammanfogas med befolkningens egen byaplanering och planläggning. Projektet fÜrknippas till fÜrändringen i markanvändnings- och byggnadslagen (§ 44), som kom i kraft vid ürsskiftet. Lagen säger att generalplanen kan användas smidigare än fÜrr, som grund fÜr byggnadslov pü vissa typer av byaomrüden. Bybornas kunskaper och vilja som grund fÜr byaplanen Byarna gÜr olika typer av byaplaner: En del innehüller operativa mülsättningar, andra har planer pü markanvändning sü som kartläggning av byggnadsplatser samt landskaps- och miljÜvürd. I byaplanen framgür information om den egna omgivningen, samt bybornas egen syn pü byns utveckling. Denna information borde fÜrmedlas till planläggningen. Bästa resultat erhülls dü den fritt formulerade

byaplaneringen och den formella planeringen stÜder varandra fÜr att uppnü samma resultat. Man bÜr dock komma ihüg att det inte behÜvs planläggning i alla byar. Byaplanering underlättar planläggning Behovet av en plan uppdagas vanligen i kommunen, men byn kan själv ta initiativ till planläggning. Den officiella planen är en tungrodd process. DärfÜr bÜr man noga Üverväga behovet. Om byborna vill att kommunen ska planlägga omrüdet, sü kan den egna byaplanen underlätta ärendet. Behovet av plan kan klargÜras üt myndigheten genom ett brett samarbete mellan tjänstemän och bybornas eget planeringsarbete. Den egna aktiviteten visar vilja att utveckla byn och fÜrbinda sig till utfÜrande av det planerade omrüdet. Byns eget behov fÜr att planlägga ett omrüde, grundar sig ofta pü att man vill ha mer folk i byn och byggnadsplatser som lätt kan fü byggnadslov. Ur

kommunens synvinkel är det viktigt att byggnadsplatserna pü det planerade omrüdet kommer till salu och planen fÜrverkligas. Byborna kan själva kartlägga hur münga byggplatser det finns och hur villiga markägarna är att sälja. En kartläggning av byggplatser eller �tomtbÜrs�, som är granskad av byggnadsinspektionen, är ett bra verktyg fÜr planläggningen. Byborna bÜr dock fÜrstü att den egna kartläggningen inte ÜverfÜrs som südan till planen, utan att antalet byggplatser och placering samt den jämlika behandlingen av markägare granskas i den officiella planeringen. Även om en officiell plan aldrig skulle ritas, sü kan �tomtbÜrsen� användas i reklamsyfte. KÜparen für dock inte vilseledas av en inofficiell byggplatskartläggning, vilken kan ha utseende av officiell plan. Kartläggningen garanterar inte byggnadslov. Byggnadstillsynen handhar ärendet enskilt fall fÜr fall. Samarbete frün bÜrjan Dü kommunen konstaterar att det finns ett verkligt behov av plan,

sü borde de berÜrda byborna informeras snarast mÜjligt. Dü kan byn aktivera sig och vid behov uppdatera sin byaplan med mera. Det vore ocksü bra att ge skolning üt byborna om själva planprocessen, terminologin, samt de mÜjligheter och fÜljder som uppstür fÜr exempelvis markägarna. Dü fÜrstür man spelreglerna lättare och blüser bort onÜdiga missfÜrstünd. ByafÜreningen eller exempelvis medborgarinstituten kan ordna en kurs, till vilken sakkunniga inbjuds som fÜreläsare. Idealfallet skulle vara att byborna kunde medverka redan frün bÜrjan, dü planläggningens mül uppställs i den fÜrberedande planeringen. Byborna är vana att uppställa mül i sin byaplanering och deras üsikt bÜr tas i beaktande. Byn kan komma med goda fÜrslag pü hur deltagandet kunde ordnas, hurudana arbetsgrupper som bildas, samt hur de olika faserna i planen presenteras i byn. Byaplanering och planläggning sida vid sida Om det inte finns byaplan pü planeringsomrüdet, lÜnar det sig att koppla samman arbetet med generalplan och byaplanering. Dü byaplaneringen är en fortlÜpande process i en aktiv by, sü är det bäst att uppdatera byaplanen genast i bÜrjan av processen fÜr generalplanen. Pü detta sätt kan de aktuella behoven fÜrmedlas mellan byaplan och generalplan. Behoven kan bestü av exempelvis gemensam vattentillfÜrsel, väglag, värmeandelslag vid nybyggen, byagürd, stränder, bütplatser, stigar, güng-/cykelbanor, frilufts-

9g`Y^`SaaS\ 

En aktiv kristen kultur- och debattidning som QnUKHOD6YHQVNÂżQODQG

rutter, idrottsplatser och underhüll fÜr dessa. Bybornas egna mÜjligheter att delta i och püverka generalplanen blir bättre dü mülen, utvecklingsprocesserna och den reserverade marken sammanfaller med byaplanen. Synerginyttan optimeras dü bybornas eget material kan utnyttjas i generalplanen. Utbyggande av generalplan blir effektivare dü bybor och markägare binder sig till arbetet frün bÜrjan. Kommande handbÜcker MiljÜministeriet skriver i samband med sitt projekt, som nämndes i bÜrjan av denna artikel, en handbok fÜr bybor och planerare. I denna handbok behandlas generalplan fÜr byar, samt samspelet mellan kommun och by (i enlighet med byggnadslagen § 44). Därtill kommer Landsbygdspolitikens samarbetsgrupps temagrupp fÜr landsbygdsboende att ge ut en broschyr om byaplanering som inriktar sig pü markplanering och byggande. Broschyren vägleder hur byaplanen byggs upp, sü att den müngsidigt kan användas i planläggningssyften. Material som produceras inom projektet finns pü sidan www.maaseutuasuminen.fi > Hankkeita (finska). Samma sidor ger även information om de seminarier som berÜr projektet. Mia Saloranta sekreterare i Landsbygdspolitikens samarbetsgrupps temagrupp fÜr landsbygdsboende


14

Landsbygdsriksdagen jubilerar! Tänk vad tiden går när man har roligt, brukar det heta. Nu har det gått 20 år sedan den första Landsbygdsriksdagen såg sitt ljus i Österbotten, Svenskfinland och Finland. Modell tog vi från Sverige från deras kampanj ”Hela Sverige ska leva”. Det var hösten 1989 som vi startade upp kampanjen ”Landsbygd-Framtidsbygd”. Själv var jag studerande vid den tiden, men jobbade med projektjobb vid Svenska studiecentralen. Tillsammans med Peter Backa reste jag runt i svenska Österbotten och försökte mobilisera och entusiasmera människorna ute i de olika byarna att tänka positivt och börja ”jobba” för sin egen bys framtid. Arbetsredskapet som vi erbjöd för att komma igång, var studiecirkeln, och för detta ändamål hade ett speciellt ”Landsbygd-Framtidsbygd”studiehäfte tagits fram, skriven med inlägg av olika personer. Även en video producerades, där personer berättade om vad som var så bra med landsbygden och varför man ville bo på landet. Start på Norrvalla Kampanjen skulle utmynna i den första Landsbygdsriksdagen som hölls i februari 1990 på Norrvalla, Vörå. Salen var fylld av landsbygdsentusiaster från Karleby i norr till Kristinestad i söder. Där satt representanter från olika byar som aktiverats genom kampanjen, där satt representanter från lantbruksorganisationer, marthor, ungdomsförbund, kommuner, myndigheter och riksdagsmän samt ministrar. Landsbygdsriksdagen var en tvådagars tillställning och diskussionerna var intensiva långt in på natten. Följande dag hade Vasabladet en stor artikel från Landsbygdsriksdagen på sin

första sida, så alla som inte var med fick en god inblick i vad som hände på Landsbygdsriksdagen. Även från Sverige kom man och hälsade på, berättade om sin kampanj och önskade oss lycka till. Jag tror att alla vi som var där fick en kick att jobba vidare med landsbygdsutveckling och byautveckling. Man skall komma ihåg att detta var tider då ingen visste något om EU-medel och EUprogram. Vi var alla fast beslutna att jobba vidare. Hur vi skulle få finansiering till mycket av våra idéer, var en stor fråga. På den tiden hade de flesta bara ”kaffepengar”. Vi skrev till och med en önskelista till staten. Vägpengar var lika aktuella och eftertraktade då som nu. I några byar fanns byalag från tidigare, men byaråd var ett relativt okänd begrepp. Under kampanjens gång och senare som ett resultat från Landsbygdsriksdagen, så konstaterades det: att bilda byaråd och få en struktur på utvecklingsarbetet i byarna var en bra väg att gå framåt. Själv blev jag också jätteinspirerad av kraften och dynamiken bland alla kampanjmänniskor. I den egna hembyn kallade jag så samman personer som ville jobba för hembyns utveckling och på den vägen kom jag att bli Molpe byaråds första ordförande 1990, ett ordförandeskap som jag innehade i 10 år. Byarådskampanj och Landsbygdsriksdag för hela Svenskfinland Landsbygdsriksdagen som fenomen återkom 1992, på samma plats i Vörå. Då hade intresset även spridit sig till södra Finland och bl.a. representanter från Bromarv kom upp för att se vad som riktigt hände i Österbotten.

Nu när ett större intresse var väckt, så beslöt Svensk Byaservice, ett samarbetsorgan mellan Nylands svenska landskapsförbund, Åbolands kulturråd, Svenska Österbottens landskapsförbund (alla dessa numera ombildade organisationer) och Svenska studiecentralen att satsa på en byarådskampanj i hela Svenskfinland. Även den gången var jag med som aktör. Som projektledare reste jag runt i hela Svenskfinland. Jag var ut till Norrskata i Åboland, Skåldö i Västra Nyland och Pellinge i Östra Nyland för att nämna några exempel. Byarådskampanjen avslutades i oktober 1994 med den första hela Svenskfinland omfattande Landsbygdsriksdagen i Ekenäs. Där konstaterade man att erfarenheterna har visat på hur viktigt det är att landsbygdsentusiaster från hela Svenskfinland kan samlas och utbyta erfarenheter, lyssna till intressanta föredrag, diskutera och samverka. Man beslöt också att försöka ordna vart annat år en Landsbygdsriksdag på olika ställen i Svenskfinland. Landsbygdsriksdagen kunde lämpligen gå från en region till en annan i tur och ordning, och på den vägen är vi ännu idag!

in i EU-program. Det goda med EU-medlemsskapet är att det började finnas bättre finansieringsmöjligheter, det mindre plusset är väl EU-byråkratin. Även nu pågår stora reformer som påverkar landsbygden och landsbygdsbefolkningen. Aldrig någonsin tidigare har så många och stora reformer pågått samtidigt; kommun- och servicestrukturreformen, omläggningen av stadsandelsreformen, omläggningen av skattepolitiken, den nya hälsovårdslagen, revideringen av kommunallagen, arbetskrafts- och energipolitiken för att inte tala om den offentliga ekonomin och befolkningsstrukturen.

Utmaningarna är många. Det behövs fortsättningsvis forum där man kan både ventilera och få inspiration. Landsbygdsriksdagen är just ett sådant forum. Jag är glad att Landsbygdsriksdagen har visat sin styrka och sitt existensberättigande. Jag önskar alla gamla och nya Landsbygdsriksdagsledamöter givande diskussioner om landsbygden och dess framtid. Ta vara på eldsjälarna! Ann-Sofi Backgren sekreterare och projektkoordinator vid den första Landsbygdsriksdagen

Landsbygd i förändring och EUprogram Landsbygdsriksdagen har visat sig överleva med en stor del talkokrafter och eldsjälar, samt ett fortsatt intresse av de medverkande organisationerna som var med från början. Teman på Landsbygdsriksdagarna har hunnit vara många, men så har också landsbygden förändrats och omvärlden. Finland blev EUmedlem och då började landsbygdsutvecklingsarbetet mera gå

Landsbygdsriksdagspionjären Ann-Sofi Backgren, i dag 20 år äldre, men med många erfarenheter rikare av såväl Landsbygdsriksdagar som landsbygdsutveckling.

www.landsbygdsriksdagen.fi Högklassig utbildning i skärgårdsstaden Väståboland! Kom till oss och studera för grundexamen i natur och miljö, inriktning Miljövårdare. Kursinnehåll bl.a: - hållbar utveckling - miljövård - restaurering av vårdbiotoper - vattenskydd - skärgårdskunskap - friluftsliv

Tilläggsinformation: Tag kontakt, bekanta dig med våra hemsidor och andra utbildningar på www.fiskeriskolan.fi. Finlands fiskeri- och miljöinstitut, Fiskeriskolvägen 72, 21610 Kirjala. Tel. 02- 4546300.


15

Landsbygdsriksdag med 20 ĂĽr pĂĽ nacken

Svensk Byaservice (SB) är ett samarbetsforum fÜr lands-bygdsutveckling i Svenskfinland. SB, som bildades ür 1994, upprätthülls av Svenska studiecentralen (SSC), Sydkustens landskapsfÜrbund, samt Svenska Österbottens fÜrbund fÜr utbildning och kultur. Svensk Byaservice jobbar fÜr att stÜda och hjälpa byarna i deras verksamhet. SB är ingen takorganisation och strävar inte till att styra verksamheten. Byn bestämmer, SB sprider information och hjälper byarna att lära av varandra. Vart annat ür stür Svensk Byaservice som arrangÜr fÜr en Landsbygdsriksdag, som samlar byarüd, projektmänniskor och personer inom landsbygdsutveckling i Svenskfinland till debatt om bya- och landsbygdsutveckling, samt ger byarüdsaktivister mÜjlighet till utbyte av idÊer, lära av varandra och knyta kontakter. Svensk Byaservice svarar fÜr den svensksprükiga verksamheten inom SYTY, Suomen Kylätoiminta ry – Byaverksamhet i Finland rf, vars verksamhet inbegriper aktivatorverksamhet, koordinering och information. Sedan ür 2005 ger Svensk Byaservice ut ett Nyhetsbrev inom landsbygdsutveckling per e-mail. De ca 250 mottagarna finns bl.a. inom fÜreningar, organisationer, sammanslutningar, landskapsfÜrbund, hÜgskolor och ministerier. Under den senaste tiden har även en finsk münadsversion, Uutiskirje, utkommit. Svensk Byaservice finns stationerad pü SSC-kansliet i Vasa. Adress: Svenska studiecentralen, Österbottens regionkansli, Rüdhusgatan 21 C, 65100 Vasa, tel. 06-320 4151, fax 06-317 9005, www.bya.net.

Under slutet av 1980-talet drabbades framfÜrallt den Üsterbottniska landsbygden av en allvarlig kris. Avfolkningen Ükade, butiker och skolor lades ner eller hotades av nedläggning. Det var svürt att se nügon ljusning eller nügot sätt att komma ur krisen. Dü fÜddes tanken pü en landsbygdsriksdag. Den fÜrsta Landsbygdsriksdagen fÜrbereddes genom studiecirklar med uppgift att formulera krav pü myndigheter och organisationer, samt fundera pü lokala strategier. Pü vürvintern 1990 samlades man sü till den fÜrsta Landsbygdsriksdagen, som blev en tillställning fylld av kampanda och framtidstro. Landsbygdsriksdagen uttalade ocksü sin tro pü att det är landsbygdsborna själva som müste ta itu med problemen. Här lyftes byarüden fram som centrala aktÜrer. Efter det har traditionen fortsatt. Vart annat ür samlas landsbygdsbor, projektmänniskor och personer inom landsbygdsutveckling i Svenskfinland till

Landsbygdsriksdag fÜr att framfÜrallt utbyta erfarenheter, men ocksü fÜr att ta ställning till aktuella frügor och inte minst viktigt, ha trevligt tillsammans. De tvü fÜrsta Landsbygdsriksdagarna hÜlls i VÜrü üren 1990 och 1992, medan den tredje hÜlls i Ekenäs ür 1994 och omfattade dü fÜr fÜrsta güngen hela Svenskfinland med modell frün de tvü fÜrsta Landsbygdsriksdagarna i VÜrü. Det var inom ramen fÜr �projektet Svensk Byaservice� som evenemanget ordnades och var dü den stÜrsta tillställningen fÜr projektet. Sedan har i tur och ordning Kimito, Süka, Pellinge, Nagu, Närpes, Karis och Mariehamn stütt som värdar. Nu har dü turen üter kommit till Östra Nyland, den här güngen med Haikko Herrgürd i Borgü som samlingsplats fÜr finlandssvenska landsbygdsutvecklare. Det är nu fÜr elfte güngen som Landsbygdsriksdagen ordnas och süledes andra güngen i Östra Nyland.

Svensk Byaservice Peter Backa landsbygdsutvecklare

Kenneth Sundman kanslisekreterare

9lONRPPHQWLOO%UXQEHUJ &KRNODGIDEULNHQVEXWLNlU|SSHQ *DPODVWDQ0HOODQJDWDQ PnQG²IUHGNO² O|UGNO² VRPPDUV|QGNO² WHO

%RUJn

Porvoon vesi BorgĂĽ vatten

Lappträsk – naturligt nära!

www.sibbo.fi

www.borga.fi/vatten

Livskvalitet och fÜrmünliga tomter – bara en timmes bilväg frün Helsingfors ! www.lapptrask.fi

www.myrskyla.fi


16

Vüra nyhetsbrev rapporterar om aktuellt inom landsbygdsutvecklingen Svensk Byaservice Nyhetsbrev inom landsbygdsutveckling utkommer en güng i veckan via email. Som samarbetspart medverkar Svenska Temagruppen (SveT) inom Landsbygdspolitikens samarbetsgrupp (YTR). Nyhetsbrevet sänds bland annat till de lokala aktionsgrupperna, de regionala byaorganisationerna, andra fÜreningar och organisationer, sammanslutningar, landskapsfÜrbund, hÜgskolor och ministerier. Pü vür sändningslista

finns fÜr närvarande ett 250-tal mottagare. Nyhetsbrevet, som getts ut sedan maj 2005, utkom under 44 veckor üren 2006-2009. Svensk Byaservice och SveT ger även ut ett finskt nyhetsbrev, Maaseudun kehittämisen Uutiskirje, som till stÜrsta delen är en Üversättning av ett urval notiser ur flera fÜregüende numror av Nyhetsbrevet. Uutiskirje utkom fÜr fÜrsta güngen i december 2008.

Nyhetsbrevet kan även läsas pü Svensk Byaservice hemsida, www.bya.net. Vill du komma med pü vür sändlista, sänd dü mail till adressen kenneth.sundman@ssc.fi. Uutiskirje kan läsas, fÜrutom pü Byaservice hemsida www.bya.net, även pü Östra Nylands Byar rf:s webbplats www.itukylat.fi, Järvi-Suomen kylät ry:s www.jasky.net och Byaverksamhet i Finland rf:s www.kylatoiminta.fi. Byaombudet Henrik Hausen vid JärviSuomen kylät stür fÜr Üversättningen och urvalet frün de svenska versionerna av Nyhetsbrevet, samt tillägg. Den som är intresserad av den finska versionen kan meddela namn och e-mailadress till samma adress som ovan.

Maaseudun k

ehittämisen U

U

TISKIRJE nro Toimittaja Henr 4/ toukokuu 20 ik Hausen, julka isija Svensk By 10 viikoittaiseen uu aservice. Perustu tiskirjeeseen. u suurimmaksi osaksi Svensk Byas NYHETSBREV inom landsbygdsutveckling

nr 23/vecka 23

7.6.2010

Innehüllet i veckans Nyhetsbrev x Uppdelningen i stad och landsbygd nügot vi själva skapat x Tillväxtstrategier fÜr storstadsnära regioner x Är det inte meningen att KSSR-processen skall trygga servicen? – SYTY:s ordfÜrande Eero Uusitalo x Finlands äldsta inlandsstad som blev landsbygdsstad? – YTR:s nätkolumn x Mellan hembygd och urbana jobb – intervju-undersÜkning i Lappfjärd x Läs även detta: *Byskolorna värdefulla uppväxt- och inlärningsmiljÜer visar doktorsavhandling *Flytt till landet om du vill leva i snitt tvü ür längre *WebbenkätundersÜkning om svenska kvinnors fÜretagande pü landsbygden *Västüboland Finlands bästa glesbygdsavloppskommun

Cit:

â€?Om man fĂśrsummar chansen att seriĂśst utveckla kloka mikronätverk, missar man en mĂśjlighet att skapa hĂĽllbara lĂśsningar fĂśr Finlands energifĂśrsĂśrjning.â€? Professor Hannu Katajamäki om att den politiska beslutsprocessen inte har beaktat att näraliggande energikällor, som är ihopkopplade till ett nätverk av smĂĽ produktionsanläggningar, tillsammans kan producera märkbara mängder värme och elektricitet, trots att produktionen per enhet kan vara rätt sĂĽ blygsam – kloka mikronätverk (Vasabladet 1.6). â€?Det gĂĽr inte att fĂśrvänta sig att regeringen med sina program ska bevara ODQGVE\JGHQHOOHUDWWVWDGHQVNDVN|WDDOOVHUYLFH2FKQlUGHWÂżQQVVHUYLFHDWWWLOOJn mĂĽste man ocksĂĽ använda sig av den. Bara pĂĽ sĂĽ vis kan man hjälpa till att bevara den.â€? Nya, unga butiksägarna i Bromarv i Raseborg Tanja Eriksson och Ragna-Lise .DUOVVRQVRPDQVHUDWWĂ€HUERUGHYDUDVRPGHRFKWDWDJLVDNHURFKJ|UDQnJRWI|UDWW hĂĽlla landsbygden levande (Ă–sterbottens Tidning 26.5). â€?Vi konkurrerar inte om kunderna, tvärtom tipsar vi om andra mĂśjligheter om det är sĂĽ att nĂĽgon kund skulle rĂĽka knacka pĂĽ vid fel â€?luckaâ€?.â€? Verksamhetskoordinatorn vid Landsbygdens utvecklingsfĂśrening SILMU rf Gina )RUVVWU|PRPDWWGHWLGDJHQVOlJHÂżQQVHQOnQJUDGPHGROLNDDOWHUQDWLYDÂżQDQVLlUHU. 8WYHFNOLQJVI|UHQLQJHQ6,/08RFKDQGUDDOWHUQDWLYDÂżQDQVLlUHUSUHVHQWHUDGHVLQD ÂżQDQVLHULQJVP|MOLJKHWHURFKVW|GWMlQVWHUYLGHWWYlOEHV|NWVHPLQDULXPSnNXOWXUKXVHW Grand i BorgĂĽ (KWWSVYHQVND\OHÂżQ\KHWHUDUWLNHOSKS"LG 0).

ervicen

SisältÜ: Eu ja maaseutu v

EU:n maatalou skeskustelu ko skettaa kaikkia – osall istu! v Maatalous ja maaseutu sa avat eurooppalaiste n tuen v Onko EU:n aluepolitiikka etä äntymässä suomalaisesta todellisuudesta? v LINC vahv istaa Leader-hen keä Euroopassa Suomalainen ma aseutupolitiikka v Maaseudun yritystukien ha llinnointia yksinkertaisteta an v Eduskunta nosti esille maaseutuvaiku tusten arvioinn in v Katajamäk i: Hajautetun energiantuotan non maksimoint i on varteenotettava vaihtoehto ydin voiman lisärakentamise lle v Kainuun ko keilu säästi palve luissa mutta ei vahvistanut aluekehitystä eik ä demokratiaa v Kuntien ma aseutuhallintoa keskitetään

Eu ja maaseut EU:n maatalo

v

Tukea yksilÜil le isojen projek tien ja ohjelmien sijaa n? v Ammattika lastajille vähän tulonmenetyksiä Saimaannorpan suojelusta Hankkeet ja tap ahtumat v Kylämatkail un seminaari 18 –19.5. v Maavara – avara maaseutu v Maaseudull a menee suhtee llisen hyvin v Suomen pa ras maisemaha nke haussa v Aitoja maku ja Infra ja palvelut maaseudulla v Selvitysmi es esittää tukea lehtien jakeluun v Laajakaistatu kea eniten Lapp iin v Tuulisaimaa rakentaa tuulivo im aa sisämaahan v Tuulivoim akorvaus epäoikeudenmu kainen v Itella avaa maaseudun kirje et

Uutiskirje 5 vu

otta! Anna pa

lautetta!

u

uskeskustelu ko

sk

ettaa kaikkia Dacian Cioloú, – osallistu! EU:n maataloud esta ja maaseu maatalouspolitii dun kehittämise kka on koko yh stä vastaava ko teiskunnan asia Maatalouspoliti missaari: "Yhtein . Se koskettaa ka ikka liittyy elint en ikkia eikä pelkä arviketurvaan, tyÜllisyyteen. Ke stään maanviljel ympäristÜÜn, ma rro, mitä tarpeit ijÜitä. ise ma an a , ja ilm od tulevaisuuden astonmuutoksee otuksia sinulla suhteen. Ole mu n ja on Euroopan ma kana tekemässä aseudun ja ma poliittisia linja atalouden uksia.".


17

Ă–stnyland i bild


18

Livlig vår för HNSL Det är glädjande att från Hela Norden ska levas (HNSL:s) styrelsemöte 5-6.3 i Mors, Danmark få meddela att styrelsemötet valde Finland till ordförandeland för år 2010. Som ny koordinator för HNSL tillsattes Ålands bildningsförbund rf:s (ÅBF:s) Mikael Erickson. Detta innebär bl.a. att HNSL betalar alla resekostnader för ÅBF i samband med mötena och att administrationen för HNSL detta år övergår till ÅBF, som t.ex. ansvaret för hemsidan, www.hele-norden.dk/. På ÅBF:s initiativ bildades det en förening av nätverket HNSL på Åland under den 10-års jubilerande finlandssvenska Landsbygdsriksdagen 2008, vilken hölls i Mariehamn med ÅBF som lokal värdarrangör. ÅBF erhöll då en styrelseplats i HSNL. I stadgarna lämnades även utrymme för övriga autonomier i Norden. Just nu håller Grönland på att införlivas i verksamheten. Projekt och koordinatorsjobbet HNSL bearbetar två projektområden 2010, Östersjön där ÅBF koordinerar ett projekt om att belysa Östersjön och EU:s Östersjöstrategi, samt ett om att sprida kunskap om isländska landsbygdskonstnärer, där en Isländsk organisation håller i trådarna. För ÅBF:s del kommer koordinatorsjobbet inom HNSL att ge ÅBF en god möjlighet att aktivt delta i utvecklingen av den nya nordiska föreningen. HNSL, som tidigare besökt Åland vid två tillfällen, har normalt 2-3 styrelsemöten i året. Nordiska ministerrådet och ERCA HNSL deltar även via koordinatorn på träffarna för Nordiska ministerrådets arbetsgrupp Framtidens landsbygd, och därigenom även vid seminariet om lokal kapacitet i det nordiska landsbygdsutvecklingsarbetet som arrangerades av Finlands jord- och skogsbruksministerium på hotell Gustavelund i Helsingfors 17-18.3. Tidigare träffar för gruppen har varit i Steinkjer, Norge och i Tellberg, Sverige 2009. Nästa träff hålls i Danmark.

Mellersta bilden: Styrelsen för HNSL samlad i Mors Lantmannaskola. Från vänster i bild står Ole Olsen DK, Karl-Erik Nilsson SE, Mikael Erickson ÅL, Ragnar Stefansson IS, Risto-Matti Niemi FIN, Ulrik Strömberg SE och Staffan Bond SE. Nedersta bilden: Ole Olsen beskådar stolt sin förening HNSL:s nyss erhållna gåva, Byaverksamhet i Finland rf:s standard.

Vid HNSL:s årsmöte 6.5 i Sunne, Sverige, i samband med den svenska Landsbygdsriksdagen, beslöts att sända in ett utlåtande till EU via European Rural Alliance (ERA), vilket är redan gjort. Utlåtandet kan läsas på HNSL:s hemsida eller på www.abf.ax. HNSL har aktivt genom åren deltagit i bildandet av European Rural Community Association (ERCA) och deltog även mangrant vid mötet i Sunne, där flera av HNSL:s landsorganisationer blev medlemmar i ERCA. Avgiften är symbolisk, 100 € per år. HNSL har denna sommar fått avslag på en ansökan om pengar från Nordplus, ett treårigt Östersjö-projekt för 75 000€. Vi har nu istället vänt sig till Grundtvig-programmet för att finna stöd för verksamheten. Mikael Erickson koordinator för Hela Norden ska leva

Hela norden skall leva!

www.hele-norden.dk


19

Vilken fantastisk fart i ”Funne”! Ja, vad skall man säga efter detta?, är en utnött fras som du säkert uttalat själv någon gång då du tycker dig upplevt något alldeles extra, chockerande eller som på annat sätt försatt dig mållös. Nu drabbar ju inte mållösheten mig precis, men du förstår säkert känslan jag menar. Jag talar om svenska Landsbygdsriksdagen i värmländska Sunne 6-9.5.2010, som var en fantastisk upplevelse. Finurlige krögaren Carl Jan Granqvist Av en ren händelse hände detta: Jag letade efter ett seminarium, nummer E4 B9. Alla seminarier hade två olika nummer, medan rummen hade fyra siffror i någon av de sex olika byggnaderna. Jag gav upp, och släntrade tillbaks till stora utställningshallen. Då står där den underbare Carl Jan Granqvist, bara så där rätt upp och ner och föreläser om mat och vin, trodde jag. Men ser man på, inte bara det, utan en landsbygdsutvecklare av rang är han med! Jag hade knappt hittat en plats nära scenen för mina närsynta ögon och så häver karl ur sig: Då jag flyttade ut på landet så fick jag reda på att de från den här orten levererade man landets fetaste och dummaste rekryter till armen, så det fanns lite att göra. – Man kan ju inte bara gasa ihjäl dem, utan måste ta tag i problemet på ett konstruktivt sätt, säger han. På tal om att ta ut vännerna till landet, kommenterar Carl Jan så här:

– Hur gör man då? Jo, man ordnar ett kalas och vad händer på kalas då?! Jo, man äter gott, dricker gott och sätter på varandra. Så på så sätt har jag skapat min egen kundkrets, för då de blivit gravida, så måste de ju gifta sig och så mera kalas. Ja, ni förstår historien upprepar sig. Just nu håller jag på ordnar kalas åt de som blev tillverkade på mitt första kalas. Carl Jan fortsätter lika entusiastiskt: – Jag är dyslektiker jag, så jag har fått lära mig att ta in kunskap via andra sinnen. All inlärning är sinnesförnimmelser, säger han. Då Carl Jan startade upp Grythyttans gästgivaregård, så var det svårt att få tag i studentbostäder. Så varje gång en änka jordades, tänkte Carl Jan, herre gud, tack och lov så får vi en studentlägenhet till. Att arbetare och bönder bara umgås med sina släktingar och via föreningslivet fastslås av Carl Jan, som förstås levererar allt detta med glimten i ögat. Här hade jag faktiskt kunnat sluta och varit till hundra procent nöjd med Sunne, men tid för nya upplevelser kvarstod. Berömvärt tal av Ålands riksdagskvinna Elisabeth Naucler höll Att husbandet/middagsunderhållningen skulle få en så central roll, som de fick för arrangemangets helhetsintryck, är ju förstås lite förvånande, eller så inte. Den underhållning som bjöds var den bästa jag varit med om på någon konferens, allt av lokala förmågor och kanske just därför. Visserligen fick jag se Cirkus soleil och äkta indianer i Canada på OECD-

mötet i fjol, men ändå. Värmlänningarna slog detta! En ännu mera upplevelse, ramla av stolen av förvåning, blev det redan dagen innan på invigningen. Då helt plötsligt Ålands riksdagskvinna, värmlänningen Elisabeth Naucler, glatt ler emot mig ur programbladet och förklarar för mig och 1 200 andra personer, hur fantastiskt Åland verkligen är som region, inbakt i matnyttig information om Åland. För tusan, vi har ju en inflyttning och befolkningsökning som nästan alla glesbygder avundas! Flera var de som hänförda ville beskriva vad de nu visste om Åland för mig. Folk berömde Nauclairs tal, som var det bästa som levererades i alla kategorier på hela tillställningen. Motpoler som rektorn som fortfarande sov, då han tog emot vårt studiebesök och bara tog med sig sju ord på jobbet, men valde att säga fem, utgör ju inte den allra största konkurrensen i sammanhanget goda talare. Eller de mycket mångordiga klimatalarmisterna som nu även i landsbygdsutvecklarsammanhang tillåts sprida sin klimatskräck om global förintelse, den panelen gick inte direkt hem hos åhörarna, om man säger så. Efter uttalanden som att nu redan har vi släppt ut mera koldioxid än atmosfären klarar av, steg stora delar av publiken upp och gick ut. Värmlandsstämningen och gångavstånd Den internationella delegationen hade placerats på ett hotell på

Internationella gäster på studiebesök under Landsbygdsriksdagen i Sunne. Framme i mitten till vänster syns nätverksombudsman Hans Bergström på landsbygdsnätverksenheten och till höger Östra Nylands Byar rf:s verksamhetsledare Mia Aitokari. säkert icke gångavstånd från övriga hotell och själva mässan, det var lite synd. Genom olika diskussioner med svenska delegater framkom även att Riksorganisationen Hela Sverige ska levas topp placerat sig på lite för långt avstånd från organisationerna som bildar organisationen. Jag har lovat nämna detta och nu är det gjort. Som ett konkret exempel, en av arrangörerna för Landbygdsriksdagen i Lycksele 2008 ville ha en bättre kontakt med huvudkontoret, som denne avsåg isolerat sig lite från landsändarna. Att organisationerna vill vara ”närmare” huvudkontoret bör inte tolkas som negativ kritik, utan tvärtom. Men den varma värmlandsstämningen som rådde, kunde inte spräckas av missade föreläsningar, dålig information eller kritiska röster. Det existerade för mycket kärlek och välmening hos de lokala arrangörerna, för att man ens kunde störa sig på något som i andra förhållanden nog tagit större plats. Det verkar vara universums lag att få det man ger, bli den man vill vara och framför allt så händer det man tänker på, med betoning på tanke. Livgivande resa Landsbygdsriksdagen var en hel del studiebesök och inget var så påtagligt som att komma in i rummet på Mårbacka gård där Selma Lagerlöf avled, det kändes i hela kroppen, innan guiden sade

det. Selma som delade sitt liv mellan två kvinnor, Valborg Olander och Sophie Elkan, var inte helt okontroversiell på sin tid. Ett besök på Mårbacka med cafe´ får inte missas om du är i faggorna. Ännu i denna dag så refererar de nya företagarna till den entreprenörsanda Selma skapat för bygden, kombinerat med den ”sisu” som de finska skogshuggarna tog med sig till de värmländska skogarna. De tillreder ännu i dag med stolthet en sorts nävgröt i Värmland, ett finskt arv. Det rostade spältmjölet i grötform äter man med stekt fläsk och sky. Vi fick smaka detta vid ett tillfälle, det var min själ en lunch att minnas och bida på, länge. Jag får leva många år längre tack vare denna resa, det är helt klart, av all glädje och skratt, och maken till intryck som jag fick denna gång, kan jag knappt förstå?! Men dock ta med mig som en livserfarenhet som värmer, och ännu spinner i mitt huvud gospellåtarna vi sjöng. Den internationella gruppen hittade ett piano på sitt hotell och den spontana allsången och dansen varade halva natten tack vare en ”Aitokarisk” insats vid klaviaturen. Ack Värmeland du sköna, dig vill jag återse. Mikael Erickson lyrisk landsbygdsutvecklare på tåget på väg hem från ”Funne” till Åland

NÄRPES ÄGGPACKERI AB Den rikssvenska Landsbygdsriksdagen samlade över 1500 deltagare.

Tel. 06-347 3550


20

Haikko Herrgård – hotell med fläkt av historiens vingslag Herrgården, belägen ett stycke från Borgå centrum, har ett förflutet med många kopplingar till vårt lands historiska skeenden. Byggnaderna har flera gånger bränts ned och gården plundrats, men varje gång har den återuppbyggts. Haikko gård har upplevt både kunglig och kejserlig glans, särskilt under 1800-talet besöktes gården ofta av företrädare för den internationella högadeln.

Haikko gård har också nära kopplingar med Finlands konst under dess guldålder. Målaren Albert Edelfelt associeras speciellt mycket med just Haikko. På gården och i dess omgivning har Edelfelt samlat inspiration och här har han målat över 200 av sina verk, många av dem räknas till hans yppersta. Bara 500 meter från hotellet ligger Albert Edelfelts ateljé. Museet kan besökas sommartid.

Hotell Haikko Herrgård har plats för 400 övernattande gäster med 26 personligt inredda hotellrum i romantisk stil, medan Spa och Kongresshotellet har 199 moderna rum. Kongresscentret består av 20 kongressalar. På Haikko Spa erbjuds avkoppling och behagliga behandlingar för vuxna. Badinrättningen har bastur, rekreationsbassänger, gymnastiksal, fitness studio och mångsidiga individuella behandlingar. Hotell

Haikko Herrgård har allt som allt 770 gästplatser i restaurangerna. I själva huvudbyggnaden finns också Herrgårds Klubben, en kvällsrestaurang med 120 platser. År 2007 färdigställdes i parken, precis vid havet, en ny trivsam festlokal i villastil: Villa Haikko. Hotell Haikko Herrgård har valts till årets bästa konferens- och kongresshotell senast år 2007. Haikko ligger bara en dryg halv-

timmes resa från Helsingfors och tio minuters bilfärd till idylliska gamla Borgå. Kai Mattsson vice VD för Hotell Haikko Herrgård

Herrgårdsromantik, exklusiva behandlingar och effektiv konferensservice

Dags att utse representanter till Landsbygdsriksdagen! Varje by har rätt att utse en röstberättigad delegat. Kommunerna sam t nationella och regionala frivilligorganisationer har även rätt att utnämna delegater. Men alla som vill delta i debatten och påverka, kan komma med på landsbygdsriksdagen! Mera information inne i tidningen och på

www.landsbygdsriksdagen.fi

Sista anmälningsdagen tisdagen 31.8.2010


Finlandssvenska Landsbygdsriksdagens tidning 2010