Page 1

Studentbladet Nr 5/2013 Sedan 1911

JYRI WANTS YOU TO STUDY FASTER

sid 8-11


Ledare Generationen som lärde sig vräka

E

tt dammigt mötesrum fyllt med blått videokanonljus och paragrafer. Utredningen om Gamla studenthuset har landat på Helsingfors universitets Studentkårs bord. Där föreslås det att körerna och orkestrarna inte ska få öva lika mycket i framtiden om man vill hyra ut huset till utomstående företag och tjäna pengar. Och tjäna pengar, det vill styrelsen som sitter samlade i det dammiga mötesrummet göra. Lite diskussion och en slutsats. En klubba som slår mot ek, fundersamma men bestämda blickar. – Ni vet väl vad som nu kommer att hända? Det visste knappast någon. Beslutet att visa dörren åt studentkörerna har orsakat den största katastrofen i Svenskfinland sedan Peppar.fi. Som vem som helst som måste ge ifrån sig privilegier, blev körerna rasande. Det kunde antagligen studentkåren gissa. Men att beslutet skulle leda till en fullskalig mediedebatt med namninsamlingar och en chockerad Benny Törnroos hade nog ingen väntat sig. Körerna är förundrade, hur kan uthyrningen av en liten musiksal ha någon som helst inverkan på hela byggnadens intäkter? Finns det inget värde i att föreningarna som huset dels är byggt för, får stanna kvar? De få svaren som studentkåren gett har varit luddiga. Det talas om affärshemligheter och

svåra beslut som måste tas. Retorik i äkta Jutta Urpilainen-anda. Musikkorporationerna har inte varit nöjda med de svar de fått, med all orsak. Studentkåren har säkert haft tunga argument för beslutet, men argument som aldrig sägs högt lugnar inte ner en enda finlandssvensk bariton. Körerna har fått ett starkt offentligt stöd, mest av folk som inte har så mycket att göra med ärendet. Viktiga personer med makt både inom kulturliv och politik har skrivit under adressen som samlats in för att låta musikkorporationerna stanna kvar. Politikerna och opinionsbildarna som vädjar till studentkåren är samma personer som fört en offentlig debatt som inte på tiotals år har handlat om något annat än budgetar, inflation och stödpaket. Finland har fått en generation som endast hört legender om politisk ledarskap, men aldrig själv upplevt sådan. I stället har den vuxit upp i en värld med revisorer som berättat hur pengar ska sparas. Och när den generationen nu offrar kulturarv på kostnadseffektivitetens altare, undrar de äldre hur deras efterträdare inte har insett att allt inte kan mätas i pengar.

 teemu kiviniemi c hefred a kt ö r

Kungens hand Till skillnad från vad man borde göra på våren, bränna sig i solen och ha picknick med bleka jordgubbar, har jag på sistone tittat massor på tv-serier med huvudet djupt nere i en chipspåse. Jag har alltid hyst ett lagom enormt förakt mot människor som pratar om tv-karaktärer som om de var riktiga människor och som alltid har något citat från favoritserien att kasta fram trots att ingen förstår eller ens bryr sig. Spytt lite diskret på Carries klackskor, Ross hjärndödhet maskerad till humor och alla färgkoordinerade DVDsamlingar på paradplats i hemmet. Men nu har jag själv blivit en sådan. Jag ser på serier, drömmer om serier och tänker allt mer 2 • studentbladet

på serier. Antagligen är det här också orsaken till att de pågående yrkeshögskoleförhandlingarna i mina ögon börjat få vissa Game of Thrones-liknande drag. Okej, det finns varken dvärgar, sladdriga skinnoutfits eller incestuöst snusk med i bilden och på Novias undervisningsgård bor väl högst några snälla kor, inga drakar. Fråga inte heller vem som utgör det där underliga dödsskallefolket som börjar marschera mot muren i slutet av säsong två för det har jag ännu inte kommit fram till. Men i övrigt är likheterna slående. En obligatoriskt vinter är på kommande, med nedbantningar i mängden yrkeshögskolor att vänta. I centrum av handlingen

står en tron, samt massor av åsikter om vem som har rätt till tronen. Folket i norr, säger folket i norr som om det var den självklaraste saken i världen. Folket i söder, kontrar folket i söder med samma självklarhet. Sedan fäktas fotfolket med nyvässade pennor på dagstidningarnas sidor och slänger fram argument som skulle vara bra om inte motståndaren hade lika bra argument. Ibland förhandlar man, men det går ungefär lika smidigt som mellan Starks och Lannisters. Det vill säga, man kommer ingenstans. Och vintern är fortfarande på kommande. För att lösa frågan om hur den nya skolan skulle styras har förslag om att dela på makten kastats

fram. Den nya högskolan kunde få två, eller till och med tre rektorer. En av dem skulle vara vd, den eller de andra skulle få ansvara för övriga ärenden så som utbildning och forskning. Ungefär som i serien, där kungen styr med hjälp av kungens hand och alla de där suspekta rådgivarna: eunucken, den skäggiga pervon och bordellägaren. Men alla vet ju hur det gick för Ned Stark.

 celia hillo red a ktionssekreter a re


Innehåll Träffpunkt för tankar

Slaget vid Wanha

Helsinki Think Company är som en byggarbetsplats för idéer och studerandena dess halarklädda byggarbetare.

Studentbladets korrespondent rapporterar om krisen kring körernas övningar – direkt från fronten.

sid 15-17

sid 6-7

Basse den bästa

Missa inte

Varför intervjua serietecknaren Basse Nyberg i text när man kan rita? Läs alla tiders första intervju som gjorts i serieformat.

4 Bråttom för skolfusion 5 Krisjouren för används flitigt 18-19 Forskaren 20-23 Ålands kamp om studerande 24-25 Hur känns det att bli färdig? 26-29 Studerande lär jämställdhet i Afrika 36-37 Ett välkommet farväl 39 Händelsekalendern

sid 33-35

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • ÅRGÅNG 102

Studentbladet Nr 5/2013 Sedan 1911

JYRI WANTS YOU TO STUDY FASTER

sid 8-10

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • CHEFREDAKTÖR Teemu Kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • REDAKTIONSSEKRETERARE Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • GRAFISK FORMGIVARE Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • REDAKTÖR I ÅBO Emma Ekstrand, emma.ekstrand@ abo.fi • REDAKTÖR I VASA Heidi Hendersson, heidi.hendersson@gmail.com • WEBBREDAKTÖR Tina Kärkinen, webb@stbl.fi • ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • ORDFÖRANDE Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • STYRELSE Elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, Elias Vartio, Jonas Öhman, styrelsen@stbl.fi • TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

3


Klockan tickar för yrkeshögskolefusionen Hösten 2011 kom budet om att yrkeshögskolorna Arcada och Novia utreder möjligheten att gå samman. Sedan dess har man förhandlat, lagt förhandlingarna på is och förhandlat lite till, allt medan debatten om var rektorn ska sitta gått het. En lösning saknas fortfarande och tiden börjar bli knapp. text celia

hillo

illustration mathias

heinänen

Anledningen till förhandlingarna är regeringens målsättning att omstrukturera yrkeshögskoleverksamheten i Finland. Förvaltnings- och finansieringssystem ska förnyas och en hel massa pengar sparas in. I framtiden ska färre yrkeshögskolor än nuvarande 25 få verka – det exakta antalet är oklart, men man räknar med 20 eller lite färre. Ansökningarna om utbildningstillstånd ska lämnas in i september och det anses osannolikt att fler än en svenskspråkig yrkeshögskola beviljas permanent koncession. Att hitta en lösning som gör alla parter glada har visat sig vara en svår nöt att knäcka. Två frågor som vållat extra många gråa hår är rektorsämbetets placering och ägarskapsfördelningen i den tilltänkta yrkeshögskolan. I Österbotten har representanter från både näringsliv och kommuner starkt uttryckt sin åsikt för att Novia ska fortsätta i sin nuvarande

form, på grund av farhågor om minskat inflytande. Förhandlingarna strandade i fjol somras, för att sedan återupptas under vintern. Inte länge därefter meddelade Söfuk, minoritetsägare i Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi som äger Novia, att det inte blir någon fusion. Det här höll man fast vid tills förhandlingarna på nytt körde igång under våren. I början av maj presenterade styrelseordförandena roger broo (Ab Yrkeshögskolan vid ÅA) och arne wessberg (Stiftelsen Arcada) ett fusionsförslag för Söfuk, men eftersom det inte hann beredas sköts ärendet upp till den 22 maj. alice lillas, styrelseordförande för Söfuk, berättar att inget nytt framkommit om rektorns placering, varken från Arcada eller från något annat håll. – Vårt utgångsläge är att

rektorsämbetet måste finnas i Vasa. Det här är man överens om också från Åbo Akademis håll. Tack vare yrkeshögskolan Novias starka tekniska utbildningar finns det en motor för tillgången till välutbildad arbetskraft. Rektorn behövs på plats för att hålla i trådarna. Lyckas man inte nå enighet innan september ansöker vardera högskola om varsin koncession, säger Lillas, och tillägger att det är det man nu redan förbereder. Att få permanent koncession ska enligt henne vara möjligt för alla yrkeshögskolor som lyckas övertyga statsmakten om att man hinner ändra kurs inom de närmaste åren.

Novia upprätthålls av Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi, som har tre ägare: Åbo Akademi med 75 procent, Utbildningsstiftelsen Sydväst med 12,5 procent och Söfuk med en lika stor andel. Arcada upprätthålls av Stiftelsen Arcada. Novia har uppemot 3 800 studerande och en personal på 350 personer. Arcada har runt 2  700 studerande. Personalen uppgår till ca 190.

Välfärden

Söker du boStad? Annonsera i Kyrkpressen och nå hela Svenskfinland! igna Des ons på nn . din a

w sen s ww r pe k r ky .fi 4 • studentbladet


Rekordmånga söker krishjälp Det kan vara svårt att sätta ord på känslor som gör att vardagen blir tung. I synnerhet när känslor av nedstämdhet och ångest tar över. Att tala om psykiska problem kan kännas skrämmande, men det kan innebära det första steget mot en förändring. text tina

kärkinen

När Mikael under sin studietid kände att ångesten blev svår att hantera, valde han att vara öppen med sina problem. Efter några oregelbunda terapibesök och perioder av medicinering kunde han konstatera att han fann det största stödet bland personer i sin närhet. - Det som har hjälpt är att tala med vänner. Jag skulle rekommendera att man först försöker berätta för en vän före man tar kontakt med psykolog. Vid Krisjouren för unga i Helsingfors ser man psykisk ohälsa på nära håll. Carmela Lindroos, som har arbetat vid Krisjouren i fem år har lagt märke till en ökning i mängden klienter. Ökningen ser hon ändå som ett positivt tecken. - Det har skett en förändring i samhället. I dag att talar man mera om problem, vilket gör det lättare att söka hjälp. Krisjouren för unga drivs enligt en lågtröskelprincip, vilket betyder att det inte behövs någon diagnos för att få hjälp. - Unga kontaktar oss på grund

av psykiska och sociala orsaker. De psykiska orsakerna är att man känner sig deprimerad, nedstämd eller har ångest och panikkänslor. Till de sociala hör stress och sociala svårigheter. Även studiestress, prestationskrav och prestationsångest framkommer, säger Lindroos. Av de som kontaktar krisjouren är 75 procent kvinnor och 25 procent män och enligt Lindroos finns det en märkbar skillnad mellan könen. Kvinnor söker oftare stöd i ett tidigare skede, medan män är mer färdiga att ta i itu med sina svårigheter när de väl sökt hjälp, förklarar hon.

av depressionsmediciner. - Under en tid använde jag mediciner, men saker blev bara sämre. Det var skönt att slippa bort från det för det var ingen lösning. För Mikael blev samtal med vänner ett sätt att bearbeta det som kändes svårt. Att vara öppen med sina problem har ändå inte alltid varit lätt.

-Visst har man hört att man ska ”sluta gnälla och vara en man” av manliga kompisar. För vissa är det svårt att hantera, men oftast har reaktionerna varit neutrala. För Mikael finns det ingen tvekan om att öppenhet är den bästa lösningen. - Det är alltid bättre att tala öppet med någon om sina problem. Varför gömma det? säger han.

I dag använder runt 37 000 finländare i åldern 15-25 år någon form av depressionsmediciner. Vid Krisjouren för unga har man ändå inte lagt märke till användningen av mediciner skulle ha ökat. -Den allmänna attityden bland de vi möter är att en kombination av samtal och medicin den bästa vården, säger Lindroos. Denna inställning delas av Mikael, som själv har erfarenhet

studentbladet

5


Mysteriet på Gamla studenthuset text teemu kiviniemi illustration emil wikström

Från tidernas begynnelse har musikkorporationerna vid Helsingfors universitet övat fyra gånger i veckan i Gamla studenthusets musiksal. De har fått göra det gratis, för så har det alltid varit. Körerna, orkestrarna och studentkåren har levt i fredlig samvaro över ett sekel. Ända tills nu. Tidningarna skriker om språkstrid och skandal. De anrika orkestrarna ska vräkas! Körerna samlar adresser och ordnar demonstrationskonserter. Studentkåren vill inte behandla tvisten i medierna och önskar en mer sansad diskussion medan musikkorporationerna säger att allting bestämts i hemlighet. Verkligheten har blivit rätt otydlig bakom rökridån som slagskämparna lämnat efter sig. Det har blivit dags att gå igenom vad som egentligen har hänt. 6 • studentbladet

Allt började med en ekonomisk strategi. Som de flesta föreningar och företag, har Helsingfors universitets Studentkår haft det kärvt de senaste åren. Kostnaderna för det mesta har stigit och studentkårens företag HYY Yhtymä har gjort sämre resultat än tidigare. Studentkåren har stått mellan två alternativ, att skära ner på servicen som medlemmarna får, eller få större intäkter av restaurangföretagen man äger. Man började med nedskärningarna. Personal sades upp och en osthyvel drog över alla utgifter inom kåren. Nya studenthusets lokaler hyrdes ut och medlemsavgiften höjdes. Det räckte inte. Studentkårens ekonomi är för tillfället ingen katastrof. Problemet är kårens gamla fastigheter, som är dyra i drift. Studentkårens ordförande

lauri koskentausta säger att stora renoveringar på de historiska byggnaderna kommer att sluka stora bitar av budgeten inom de närmaste åren. – För att klara av de här kostnaderna måste vi också göra inbesparingar vi egentligen inte vill göra. Gamla studenthuset har i flera år varit ett problem i studentkårens budget. Den historiska byggnaden är ett ekonomiskt svart hål och festlokalerna är svåra att få uthyrda. Studentkåren fick nog och beslöt att en utomstående hyresgäst ska hittas till huset. En utomstående företagare som varje månad betalar en hyra är en tryggare inkomstkälla än att själv driva företaget. Men för att all studentverksamhet inte skulle försvinna ur studenthuset, lade studentkåren upp vissa minimikrav som den blivande hyresgästen måste gå med på: studerande

ska fortfarande få ordna högtidliga fester i huset, styrelsen ska få hålla sina möten, Ylioppilasteatteri ska få behålla sin studio i källarvåningen och musikkorporationerna ska få öva en gång i veckan i övre våningens musiksal. Problemet är att orkestrarna och körerna hittills fått öva fyra gånger i veckan. Det är studentkårens företag som ligger bakom önskemålet att minska användningen av musiklokalerna för att göra studenthuset mer attraktivt för utomstående företag. Vilka företag det handlar om är en affärshemlighet som Lauri Koskentausta inte vill avslöja. – Det är HYY Yhtymäs styrelse som ansvarar för affärsverksamheten. Jag kan inte kommentera det desto mera. HYY Yhtymä gjorde en utredning om möjligheterna att använda Gamla studenthuset


för affärsverksamhet. Utredningen är inte offentlig och det enda Lauri Koskentausta säger om den är att det föreslagna alternativet affärsmässigt är det bästa alternativet. Akademiska Damkören Lyrans ordförande jennie bergman har svårt att tro att musikkorporationernas övningar har en stor inverkan på restaurangverksamheten i Gamla stu­denthuset. – Vi har alltid varit noggranna med att inte störa de andra i huset, dessutom är vi flexibla och följer noga de gemensamma tidtabellerna. Det kan inte spela en så stor roll för restaurangen om lokalen används fyra eller en gång i veckan på vardagskvällar. Musikkorporationerna beskyllde studentkåren för att ha förberett ärendet i hemlighet. – Strax efter beslutet blev vi inbjudna till en diskussion, men det var långt från en diskussion. Vi var beredda att tala om olika möjligheter för att få stanna i Gamla studenthuset som hittills, men studentkårens representanter ville endast diskutera vilka andra övningslokaler vi kunde vara i. Den diskussionen vill vi inte föra förrän situationen med Gamla studenthuset är utredd, säger Jennie Bergman. En alternativ lösning kunde vara att musikkorporationerna skulle hjälpa till att hitta en hyresvärd som tillät dem stanna i huset som hittills. Lauri Koskentausta påminner att det beslutet man fattat endast handlar om ett minimikrav, det är upp till hyresgästen att föreslå egna villkor, som mycket väl kunde innebära att musiksalen användes lika ofta som tidigare. Jennie Bergman säger att körerna mycket väl kunde tänka sig försöka hitta en sådan lösning. – Det här budskapet har inte nått oss. Vi är hundraprocentigt beredda att försöka hitta en lösning för att få stanna i Gamla studenthuset. Tills vidare finns ändå inga tecken på att kampen skulle avta. Musikkorporationerna har startat en namninsamling som samlat kring 3000 underskrifter, bland annat av Carl Haglund, Riitta Uosukainen och Jörn Donner. Lauri Koskentausta säger att studentkåren noterat namninsamlingen, men att den inte har någon inverkan på beslutet.

STUDERANDE , LÄS

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år. Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration. NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

studentbladet

7


Snabbare snabbare snabbare text&bild teemu

8 • studentbladet

kiviniemi


Finlands Näringsliv EK säger kanske inte så mycket för de flesta. En anonym organisation för kapitalistiska arbetsgivare som vill att folk ska arbeta så länge som möjligt för så lite som möjligt. För ett halvt år sedan skrevs det stora rubriker om hur näringsminister Jyri Häkämies plötsligt hoppade över till den privata sektorn och blev verkställande direktör för näringslivets centralorganisation EK. Efter det har han figurerat i tidningsspalterna så gott som varje vecka. Hittills har det mest handlat om arbetsvillkor, semestrar och höjda pensionsåldrar, men nu har det blivit studerandenas tur.

studentbladet

9


Jyri Häkämies sägs ofta vara en av de riktiga ledarna bakom de fantastiska galjonsfigurerna i Samlingspartiet. Flytten till näringslivet har säkert luckrat upp hans status, men fortfarande kritiserar många regeringen fortfarande för att lyssna på borgerlighetens gudfader trots att han arbetar för någon helt annan. Det behövs inte mer än en handskakning för att förstå hur Jyri Häkämies byggt sitt rykte. En glad 50-plussare börjar berätta om sina egna minnen från tidningsbranschen, det lysande trakteringssystemet på EK och våren som alrig kom. Men det gör inget, för han berättar att han är en sommarmänniska. En konstig, varm atmosfär sprider sig i kabinetten ju längre småpratet fortsätter. Plötsligt inser man att man gärna skulle göra någon gentjänst bara av tacksamhet. Så här måste det kännas att vara med i ett bästa broder-nätverk. Till slut inleder Jyri Häkämies intervjun. – Tycker jag att studerande studerar för länge? Ja, åtminstone enligt statistiken. Orsakerna till att det är så många. Jyri Häkämies listar några nyckelpunkter. I Finland inleds studierna senare än medeltalet i Europa. Många satsar stort på en eller två studieplatser och om man inte kommer in väntar man ett år för att försöka igen. – Det här är någonting vi borde åtgärda. Cyklerna blir för långa när studerandena bara har möjlighet att söka studieplats en gång om året. Sådana här saker är tunga att förändra, men det skulle helt klart vara mer optimalt om det var möjligt att söka till högskolestudier två gånger om året. Som före detta försvarsminister lyfter Jyri 10 • studentbladet

Häkämies också upp problematiken kring värnplikten. Männens militärtjänst har en inverkan på studietakten, något som enligt honom kunde fixas med mer flexibla inträdestidtabeller. I den nobla kampen för förlängda karriärer talas det mycket om pensionärer och långtidsarbetslösa, men ändå tycks studerandena vara den enda befolkningsgruppen som man på riktigt försöker få snabbare in i arbetslivet. Är det inte lite skenheligt att ta itu med ett så marginellt problem? – Sanningen är att vi måste ta till många små åtgärder bland alla befolkningsgrupper. Det finns inte en stor lösning på karriärproblemet. Det första riktiga politikersvaret. Vi frågar en gång till. – Jag tycker regeringen gjorde rätt i att se över studiestödet. Slutresultatet blev helt skapligt, små saker finns det alltid att fila på, men i det stora hela var det ett rimligt beslut. Okej, lite bättre. Jyri Häkämies fortsätter med att berätta att regeringens mål var att öka studielånen i framtiden. Han tycker att det nuvarande systemet är en bra grund, men att studiestödet gärna fick vara starkare bundet till studieprestationerna. – Det behövs både morot och käpp. Men i det här fallet mest käpp. Jyri Häkämies föreslår ett system där studiestödet skulle vara tillräckligt stort för att möjliggöra heltidsstudier, men om man inte blev klar inom utsatt tid skulle man vara tvungen att betala tillbaka stödet. Låter ganska hårt, men Jyri Häkämies påminner själv att han tillhör generationen som studielånet var en självklarhet för.

Han erkänner ändå att tiderna har ändrats, osäkerheten på arbetsmarknaden är helt på en annan nivå än i hans ungdom. – Av någon anledning är unga vuxna ändå inte alls rädda för att ta stora bostadslån, samtidigt som man är rädd för studielån som bara är en bråkdel av dem. Ur samhällets perspektiv skulle det enligt Jyri Häkämies vara bättre om studerande studerade effektivt på heltid i några år för att sedan stiga in i arbetslivet, i stället för den nuvarande allmänna praxisen, att jobba vid sidan om studierna och så småningom bli färdig. Han säger att det ändå finns två krav för att det kunde fungera. För det första måste studiestödet självklart vara så stort att det räcker till heltidsstudier. För det andra borde högskolorna garantera sommarjobbsplatser inom den egna branschen, så att studerande får relevant arbetserfarenhet innan de blir klara. – Det gynnar ingen om vi plötsligt har en massa magistrar som aldrig arbetat inom sitt område.


"DET BEHÖVS BÅDE MOROT OCH KÄPP. MEN I DET HÄR FALLET MEST KÄPP." studentbladet

11


Stbl-panelen

Panelen håller med Häkämies

Veikko Eranti obunden vänster i Studentkåren vid Helsingfors universitet. ”Jag tycker det är viktigt att universitetet möjliggör snabba studier för dem som av någon anledning vill utexamineras snabbt. För en del yrken lönar det sig att snabbt få en behörighet och sedan lära sig i arbetslivet, medan det för andra lönar sig att studera en längre tid. Mitt svar är alltså nej, i allmänhet finns det inget behov för snabbare studier.”

text teemu kiviniemi

i vårens sista panelfråga fick deltagarna svara på frågan om finländska studerande studerar för långsamt. Panelfrågan stod nära högskolepersonalens hjärta – två rektorer som hittills inte svarat på en enda fråga ansåg att studerande borde ta sig i kragen. Thomas Wilhelmsson, rektor för helsingfors universitet, och eva

liljeblom, rektor för Svenska handelshögskolan, svarade båda med ett kortfattat ”ja”. Bland panelens studerande rådde det en viss osäkerhet. Smått överraskande tyckte de flesta studerandena själv att det kunde finnas orsak till ett högre studietempo.

Camilla Mäkinen högskolepolitikansvarig, Svenska Handelshögskolans Studentkår ”Studerande inom det merkantila området borde studera så att de utexamineras inom den utsatta tiden för sin examen. För att så många som möjligt skall lyckas med det borde byråkratin kring studierna lättas upp, studierna bli mera flexibla och högskolorna erbjuda mera hjälp med studieplaneringen.”

Borde studerande studera snabbare än för tillfället? Raija Vahasalo Samlingspartiet, ordförande för riksdagens kulturutskott

Anette Karlsson ordförande för Socialdemokratiska studerande SONK rf.

”Universitetens grundexamen, det vill säga magisterexamen, tar i genomsnitt 7 år att genomföra, då den borde ta 5 år. Universiteten borde genomföra sina kurser så att den rekommenderade tiden kan uppnås. Det här är även till fördel för studerande. ”

”Studiestödets kriterier (5sp/mån) ger nuförtiden en riktigt bra studietakt. Studiernas mening är också att förbereda studerande till arbetslivet samt att utbilda kunnig arbetskraft. Kvalitet födds inte i brådska. Att organisera studierna är ett bra mål, som möjliggör snabbare examen. Detta kan genomföras med sommarterminens tagande i bruk, flexibla studiemetoder och kvalitativa stödtjänster. Det är också viktigt att komma ihåg att en stor del av studerandena är redan i arbetslivet, ofta i expert- eller ledarskapsuppgifter, så studietidernas förkortning är inget universalmedel att uppnå längre yrkesliv.”

Thomas Wilhelmsson rektor för Helsingfors universitet. ”I medeltal ja.”

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen. De finlandssvenska högskolorna och studieorterna finns jämnt representerade i panelen.

?: 3

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. De har också möjligheten att motivera sitt svar kort. De som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken. Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

12 • studentbladet

NEJ :

1

JA: 5


Din åsikt påverkar universitetens finansiering Från och med 2015 delar Undervisnings- och kulturministeriet ut tre procent av den årliga basfinansieringen, ca 50 miljoner euro, utgående från en nationell undersökning om studierna, YOPALA. Enkäten besvaras av samtliga universitetsstuderande som avlagt kandidatexamen. text emma

ekstrand heinänen

illustration mathias

Med hjälp av undersökningen kan man jämföra universiteten i Finland, och också se på dem i ett europeiskt sammanhang. Den första enkäten låter den som svarar jämföra sina svar med tyska studerande. Att samla in respons från studerande motsvarar till en grad det studentföreningar efterlyst – en nationell utvärderingsprocess med vilken man leder universiteten på rätt väg att finansiera i kvalitativ undervisningen. Enkäten består av 40 större frågor med flera påståenden under. På en skala kryssar man i det alternativ som stämmer bäst in på en själv. Undersökningen försöker få fram hur studerande ser på sina tre första studieår – hur studierna varit, hur det är att arbeta i grupp, om studieteknik, om man känt sig stressad eller energisk samt vad man studerat och om man jobbat vid sidan om. Svaren behandlas anonymt.

FSF, Finlands Studentkårers Förbund, har arbetat för att få till stånd en liknande enkät. ina biström, Åbo Akademis Studentkårs styrelseordförande, anser att det är bra att man med enkäten tar studerandes åsikter i beaktande. Enligt henne är det positivt att man mäter hur nöjda studerande är med sin utbildning i stället för att se på mängden studiepoäng och avlagda examina. Däremot är hon inte nöjd med frågorna eftersom det inte framkommer vad som varit svårt med studierna. – De mäter vad studenter upplever och inte vad universiteten gjort och kunde ha gjort bättre. Det blir svårt för universitetet att utveckla undervisningen baserad på svaren från enkäten. I april presenterade den nationella YOPALA-gruppen enkäten för universiteten och studentkårerna. – Där kom det fram att

översättningen inte var så tillfredställande. Vissa uttryck måste ändras, till exempel stod det högskolepoäng istället för studiepoäng. Men en del saker hade redan tagits bort då, som att svara på ens sexuell läggning. En mindre arbetsgrupp tillsattes där bland annat ÅAS hade en representant. ÅAS har i huvudsak hållit kon takt med de personer som inom Åbo Akademis förvaltning haft YOPALA på sitt bord, men även hört hur enkäten upplevs på annat håll. Biström menar att många tyckt likadant som ÅAS, att frågorna inte så direkt berör undervisningen eller verksamheten vid universiteten. Enkäten har skickats ut till alla som tagit ut kandidatpappren i tid. Biström säger att åtminstone de känner till enkäten, men tror inte den överlag är så känd bland studerande. – Vi har informerat våra medlemmar om enkäten, främst via

Facebook då det är så sent på våren och våra medlemmar inte läser e-posten så aktivt. I den högskolepolitiska sektorn inom FSF kommer enkäten att diskuteras. Vad ÅAS ska göra med resultaten har man ännu inte funderat på. – Men det är klart vi är intresserade av att få veta vad våra medlemmar anser om universitetet och hur de mår. Så visst är det intressant information. Undersökningen görs två gånger per år och enkäten finns på nätet. Den första undersökningen sker våren 2013 och är en testenkät.

studentbladet

13


Antika speedon Celia Hillo

Det underliga med min näradöden upplevelse var att jag faktiskt kunde simma. Men det glömde jag bort när det plötsligt djupnade i den där enorma bassängen med lite för ljummet vatten, lite för många slingriga hårstrån och lite för ivriga barn med sådana där simkuddar som håller barn på ytan, som jag kanske också borde ha haft. Som tur kom pappa och räddade mig. Tårarna torkades och jag fick en glass med extra strössel. Sedan den dagen har jag inte besökt Serena en enda gång, inte ens för de där ravepartyna där man får lyssna på Scooters sköna symfonier med en paraplydrink i handen i någon trång rutschbana. Den gula simdräkten med blå ränder har jag också gjort mig av med. Men det gäller inte simhallsbesök överlag. I tider av cardio step interval, kinesis express, fast, fit & fabulous, long live ortorexia och en miljard lagom filtrerade bilder på neonfärgade Nikeskor och Helsinki City Run-medaljer är simhallar ungefär lika attraktiva som en äldre släktings lökiga andedräkt. Simhallar är noll

14 • studentbladet

procent glamour och hundra procent blöta håriga 3D-födelsemärken på alla tänkbara kroppsytor. Ändå kunde jag inte för en tid sedan låta bli att investera i ett tiogångerskort. Ni vet ett sådant med vilket

vinkar so long suckers till alla vanliga dödliga som slösar sina små liv på att köa. Jag vill inte kalla det simhallsvänskap, eller ens något åt det hållet. För inte kan man väl vara vän med någon

”Simhallar är noll procent glamour och hundra procent blöta håriga 3D-födelsemärken på alla tänkbara kroppsytor.” man tar ett jättekliv uppåt i simhallshierarkin, blir en i gänget av tanter med blommig simmössa och åderbråck och mentalsjuka som vrålar i duschen och äter yoghurt nakna i omklädningsrummet. Och som om det här inte var nog, slipper man den där läppsvetten som vanligtvis tränger fram medan man vid kassan famlar efter slantar. Bara lite pip följt av grönljus vid bommarna och så viftar man lite långfinger och

som egentligen är ganska obehaglig – som ger en envis fotsvamp, kallsupar och tsunamivågor av irritation. Som utsätter en för omsimmare som river en i ansiktet med machetevassa tånaglar, eller ännu värre, avslappnade söndagssimmare med tvångsbehov att i bassängändorna stretcha varje tänkbar lem. Och då har jag inte ens nämnt de där jävlarna som simmar i bredd, vattengymnastik till tonerna av Bailando och

stirrande pensionärsgubbar i antika speedon. En riktig vän skulle inte låta en exponeras för akrobatiska tänjningar i bastun där skötena flyger åt alla håll, eller könshårsfrisering i duschrummet. Och helt säkert skulle vännen inte leda en till en situation där man hör sig själv kvittra: – Tietenkin! När någon arg gammal tant ber en att skrubba hennes rygg med en slapp tvättsvamp dränkt i Erittäin hieno suomalainen shampoo. Ändå återkommer jag, flashar mitt tiogångers som ett VIPkort till nattklubben. Kanske för att det är befriande att se livet så ocensurerat. Kanske för att allt det där frånstötande egentligen är ganska fint, eller i alla fall något åt det hållet. Ingen gör sig till. Ingen försöker behaga. Tissarna hänger, födelsemärkena biter sig fast och allt bara är.


De tycks finnas lite överallt: de där innovativa typerna som kör runt i restaurangbilar, utvecklar mobilappar, ställer igång kvartersfestivaler och får en att känna sig slapp som en bakfylledag. Fler sådana ska födas bakom det här fönstret. text celia

hillo nyberg

bild emilia

studentbladet

15


”Något annat som är känne­ tecknande är att företagandet har en stark värdegrund, man vill försöka lösa de problem som finns i samhället.” Att företagande ligger i tiden är något man vaknat upp till också vid Helsingfors universitet. Vid nygrundade Helsinki Think Company får företagardrömmar hjälp på traven. Nej, vi befinner oss inte i ett inredningsreportage, även om utrymmet är ljust och luftigt, interiören minimalistisk men kryddad med udda detaljer, så som en vägg fylld av grönväxter, en annan av post-it lappar, en gammaldags skrivmaskin och en skinande gul soffa. I inredningsreportage finns vitklädda hemmamammor, här ett gäng småpratande entreprenörer som samlats för att utbyta erfarenheter. Tillställningen går under namnet Been there done that, och är ett i ledet av evenemang som ordnas vid Helsinki Think Company. Hit kan man komma för att få grundläggande information om företagande, pitcha och utveckla sin businessidé, ta del av andra företagares tankar och lärdomar och framför allt knyta kontakter. Stället fungerar också som ett öppet arbetsrum, och välkomnar inte bara studerande och personer med koppling till universitetet, utan vem som helst med intresse för företagande. Helsinki Think Company slog upp sina dörrar i början av april, och har inte behövt stå tomt sedan dess, intygar katja meriläinen som fungerar som värd. Enligt Meriläinen kommer tanken på att bli företagare inte nödvändigtvis naturligt för studerandena vid universitetet, man

16 • studentbladet

betraktar det inte som ett framtida yrkesalternativ. Det här syns också i statistiken: endast tre procent av dem som utexaminerats från Helsingfors universitet verkar som företagare fem år efter examen. – Den svåraste biten är den egna inställningen till företagande, när man väl har en idé finns det mycket hjälp att få. Meriläinen menar att somliga kan ha en lite negativ bild av entreprenörskap på grund av att man minns tider då man blivit företagare av tvång, för att det inte funnits andra alternativ, till exempel under nittiotalets recession. Det finns också en upfattning om att det är tryggare med lönearbete. En attitydförändring är ändå på gång, menar hon. Företagare uppfattas allt mer som idoler och hjältar, tack vare flera framgångshistorier inom området. Det här betyder ändå inte att de universitetsstuderande som blir företagare vill följa andras fotspår och göra det som redan görs. – Typiskt för dem är att försöka förutspå kommande trender och ta tag i dem. Något annat som är kännetecknande är att företagandet har en stark värdegrund, man vill försöka lösa de problem som finns i samhället. – Att göra gott och tjäna pengar behöver inte vara oförenligt. Vinstbringande affärsverksamhet kan också kombineras med etiska värderingar, säger Meriläinen.


”I Finland har vi en onödig tra­ dition av att haka upp oss på detaljer. Det finns många go­ da råd att få, inte av torra by­ råkrater utan av kontakter.” Viljan att låta den kunskap man producerar nå också utanför universitetet födde den tvärvetenskapliga projektbyrån Torstai, som har formen av ett andelslag. Här verkar 11 personer, av vilka de flesta är studerande vid Helsingfors universitet: inom statsvetenskap, sociologi, språk och antropologi, för att nämna några inriktningar. Verksamheten går bland annat ut på att bidra med forskning och problemlösning för företag, organisationer och staten. Torstai har funnits till i ungefär ett år, och enligt stadsforskningsstuderande mika hyötyläinen som varit med om grundandet, har arbetet kommit bra igång, med tanke på att de flesta har studier och heltidsjobb vid sidan om. Hyötyläinen behöver inte fundera länge för att komma på orsaker till att företagarbanan hittills inte lockat allt för många HU-studerande. I likhet med Meriläinen nämner han negativa attityder, men mycket handlar också om vetenskapernas natur och vilka möjligheter de ger. – Till exempel är samhällsvetenskaper väldigt reflekterande av sig, man funderar på problem, men har nödvändigtvis inte lösningar på dem. Den här sortens vetenskap är mycket svårare att förvandla till säljande artiklar om man jämför med läget i Kauppis eller TKK. Enligt honom kan man bra märka att universitetet allt mer gått in för att främja företagande: man talar om det mer än tidigare, erbjuder kurser och nu också ett

fysiskt utrymme för ändamålet. – Det kommer verkligen till användning, det är fint att det finns ett konkret ställe att gå till. Det har också ett symboliskt värde. Hyötyläinen framhåller att universitetet ändå i första hand är en plats för forskning och undervisning, men om man kan få studerande att se företagandet som sin framtid med hjälp av att berätta om olika möjligheter så är det bra. I Helsinki Think Company dricker företagargänget upp den sista kaffeskvätten och packar ihop sina laptopar. – Kato mut twitteristä, hojtar en skallig och välklädd man till sin kamrat medan han skyndar ut genom dörren. Jag frågar den kvarvarande församlingen om de har några goda råd till studerande som funderar på att en dag bli företagare. vesa perälä, tar ordet, eller egentligen börjar han med att peka mot väggen, på vilken det finns en skärm med texten ”Good things come to those who wait”. Wait är demonstrativt överstruket med rött, och meningen fortsätter med ”those who go out and fucking earn it”. Det är den sista rutan i hans presentation. Känns lite väl grabbigt och bryskt. Men kanske det är så det fungerar. – Har man lust att göra något, så är det bara att sätta igång. I Finland har vi en onödig tradition av att haka upp oss på detaljer. Det finns många goda råd att få, inte av torra byråkrater utan av kontakter.

studentbladet

17


Forskaren

Ett oönskat arv En gravid kvinna som dricker alkohol dricker inte endast själv. Samma blod som pulserar i modern strömmar in i fostret. Barnet som föds får men för livet och har svårt att leva ett normalt liv. text emma ekstrand bild teemu kiviniemi

18 • studentbladet


Ett barn vars mamma druckit alkohol under graviditeten kan få diagnosen FASD, Fetal Alcohol Spectrum Disorders. Det här betyder att organen i fostret inte fått utvecklas som de ska. Många, men inte alla, blir utvecklingsstörda eftersom alkoholen sänker den mentala kapaciteten och fostren utvecklar mindre hjärnor. Barn med FASD kan ha inlärnings-, koncentrationsoch beteendesvårigheter. Alkoholskador hos barn kan se olika ut. På människor kommer man aldrig att kunna göra experiment för att se hur mycket alkohol ett foster eventuellt tål. I experiment med möss har man ändå kunnat se att redan låga doser alkohol kan sätta igång en kedjereaktion så att cellerna börjar dö. – FASD varierar jättemycket, det finns flera olika diagnoser. Det beror på hur mycket modern druckit, om hon tagit ett glas till maten eller festat ordentligt. Det beror också på under vilken tid av graviditeten hon druckit och vad som utvecklats i fostret då, säger neuropsykolog åse fagerlund. Fagerlund doktorerade tidigare i vår vid Åbo Akademi med avhandlingen Fetal alcoholspectrum disorders in Finnish children and adolescents: diagnosis, cognition, behavior, adaption and brainmetabolic alterations. Studien är med i ett större, internationellt projekt om alkoholskador och kultur. I västvärlden räknar man med att det är mellan en och sex procent av barnen som årligen föds med FASD. Det skulle innebära att det i Finland varje år föds 600 till 3 600 barn som har någon form av FASD. Det är ändå få som får en diagnos. Alkohol är den drog som skadar fostret allra mest och skadorna är mer omfattande än de som förorsakas av narkotika. – Kvinnor dricker mycket på en gång på studiefester och det lönar sig att fundera på att inte festa häftigt och att inte dricka då man planerar graviditet. I Fagerlunds studie deltog 73 barn med FASD. Av dessa barn bodde endast sex stycken i den biologiska familjen. – I dessa familjer har föräldern eller föräldrarna nyktrat till och klarat av att få behålla barnen. Flera av mammorna hade även dött eftersom de levt ett så hårt liv. Över nittio procent av barnen i studien var omhändertagna. Många av dem hade vistats kortare eller längre perioder på barnhem, vilket är typiskt för Finland. Om man jämför barnen i biologiska familjer med dem som bor i fosterfamiljer mår

"Det finns säkert många barn som har skadan men inte fått diagnosen."

barnen lika bra. De i barnhem mår sämre, och Fagerlund menar att fosterplaceringen i Finland borde ökas. I studien fanns förutom FASD-gruppen även en grupp med barn som har inlärningssvårigheter och en kontrollgrupp. I gruppen med alkoholskadade barn hade 42 procent av barnen så stora svårigheter att de borde få vård. I kontrollgruppen var motsvarande siffra 2,5 procent. – Barn med diagnosen FASD har svårt att klara av ett eget självständigt liv. Det kan bero på uppväxten och miljön, men mycket på att skadorna är omfattande. En del av barnen visste inte om diagnosen eftersom de är så gravt utvecklingsstörda. Det kan vara svårt för personer med FASD att ha ett arbete, bland annat för att de saknar tidsuppfattning. De klarar endast av en liten sak åt gången vilket betyder att skyddad verkstad kan vara ett alternativ. Personerna kan lätt bli lurade och således utnyttjade av sina vänner. Personer med FASD kan också vara hyperaktiva och ha svårt att kommunicera och hantera pengar. Ifall personer med FASD själva börjar dricka kan det bero på den genetiska grunden för alkoholism. Men det kan även bero på att man haft en tuff uppväxt. – Man kan ibland se tecken på FASD i utseendet. Det visade sig i vår studie att ju mindre det syns i utseendet desto sämre mår barnen. Ser man ”vanlig” ut men inte klarar sig som andra och förväntningarna i samhäller och omkring en är för höga blir det tungt. Fagerlund säger att många av barnen frågade varför det inte var någon som stoppade deras mamma och sa åt henne att inte dricka. I Finland finns det ingen lag som skyddar ett foster. I Norge finns en lag som gör det möjligt med tvångsvård för missbrukande gravida kvinnor. Den lagen verkar ha fungerat bra där, säger Fagerlund. Hon menar vidare att vi i Finland ännu har mycket kvar att lära oss om FASD. – Vi behöver ett expertteam med läkare, psykologer, talterapeut och fysioterapeut för att skapa ett kunskapscenter om FASD. Vi måste kunna diagnostisera barnen. Det finns säkert många barn som har skadan men inte fått diagnosen. Barnen måste få stöd och hjälp, och det är viktigt att skapa medvetenhet om FASD.

studentbladet

19


Ålandsstudenten dras till Sverige Studier i Sverige har alltid lockat ålänningar. Men på senare tid har allt fler fått upp ögonen för finländska alternativ. Utbildningsminister Johan Ehn ser gärna att ålänningarna rör på sig och hämtar in nya kunskaper till ön, och gör ingen skillnad på om de åker till Sverige eller Finland. text heidi hendersson illustration teemu kiviniemi

20 • studentbladet


Under fjolåret studerade nästan 1 300 ålänningar utanför Åland. Av dem valde närmare 900 personer Sverige som studieland, medan de som valde Finland var uppemot 340 stycken. Sverige har alltid dominerat statistiken, men de finländska skolorna verkar sakta men säkert bli ett populärare alternativ. I fjol dokumenterades det högsta antalet finlandsstuderande sedan statistiken började samlas in år 2004. Utbildningsminister johan ehn ser tre orsaker till att Sverige fortsättningsvis lockar fler. – För det första så har Sverige ett väldigt brett utbud av utbildningar på svenska. För det andra så är det ”grupptrycket”. Om

du har en kompis som berättar om hur kul det är att studera i Uppsala, så åker du dit. Människan är ett gruppdjur. För det tredje är det språket. Man är rädd att komma in i en finskspråkig miljö och man är rädd att man inte kan språket. Sverige är också geografiskt nära och det är dit man åker för att handla och roa sig. För många existerar inte ens Finland som ett alternativ. malin eriksson, som studerar ekonomi vid Stockholms universitet, känner igen sig i den beskrivningen. – Det kom naturligt för mig, jag hade egentligen inte ens en tanke på att studera i Finland, utan det var till Sverige jag skulle flytta efter gymnasiet.

studentbladet

21


andrea karlsson valde i stället att bryta mot normen. Idag studerar hon statskunskap vid Åbo Akademi. – Dels på grund av finskan. Jag ville gärna förbättra min skolfinska och sen tyckte jag att det var lite kul att "gå mot strömmen" och åka österut istället för västerut som de flesta andra gjorde då. Minister Ehn har i sin tur studerat både i Finland och Sverige och han säger sig ha trivts i båda länderna. Han påpekar ändå att finskan var hans käpphäst och att han om och om igen fick försvara sin rätt att studera på svenska. Speciellt studielitteraturen kunde orsaka problem. – Man ska vara ganska tuff som studerande för att våga stå upp och kräva svenskspråkig litteratur. Jag höll ganska hårt på att när jag studerar mina ämnen, ska det vara på ett språk jag förstår.

Men alla resonerar inte som Karlsson. Regeringen vill ge möjligheten att välja studieort fritt, oberoende av begränsningar och kompetenskrav. Därför är ett allmänt regelverk av högsta prioritet och något som ofta tas upp, i hopp om att få de åländska studerandena att återvända. – Siffran för återflyttare är lägre än vad vi skulle vilja. Naturligtvis vill vi ha fler tillbaka, säger Johan Ehn. I höstas anordnades seminariet ”Borta bra- men hemma bäst”, där studerande och politiker tillsammans funderade över vad som behövs för att locka ålänningarna att komma hem och arbeta. – Det som är viktigt är att vi är i dialog, vi behöver vara i ständig kontakt med dem som studerar borta från Åland. Vi behöver vara inbjudande och skapa system som inte skrämmer bort ungdomarna.

"Det som är viktigt är att vi är i dialog, vi behöver vara i ständig kontakt med dem som studerar borta från Åland. Vi behöver vara inbjudande och skapa system som inte skrämmer bort ungdomarna." Ehn understryker att han inte har något emot finskan - språkkunskaper är alltid en rikedom. – Man ska inte blanda ihop att det är bra med språkkunskaper och rätten att få studera på sitt eget språk. Det är i grunden fel om man i ett land som säger sig vara tvåspråkigt, inte kan tillgodose sig material i ett ämne på sitt eget språk. Studier i Sverige kan språkmässigt vara enklare för ålänningen, men svårigheter kan uppstå på andra plan, till exempel när det gäller att få en examen som är gångbar på Åland. Reglerade yrken, såsom socialarbetare och socionomer, har olika utbildningskrav i Finland och i Sverige. I Sverige utbildar du dig till yrket på tre år, medan du i Finland kan studera fyra till fem år för att få samma behörighet. Problem uppkommer när ålänningen återvänder från Sverige för att jobba, och märker att hon eller han inte är behörig, utan måste läsa fler kurser. – Också lärare måste få sin examen validerad och juridik är riktigt svårt. Vi måste skapa ett generellt regelverk som gör att en studerande som är kompetent i Sverige eller Finland, också är det här. Men det är inte så lätt, säger Ehn. För Andrea Karlsson vägde en utbildning som är gångbar på Åland tungt när hon valde studieort. – Jag tänkte att det var till fördel att studera statskunskap i Finland om jag någon gång i framtiden vill jobba i Finland, på Åland. 22 • studentbladet

Malin Eriksson studerar och bor i Uppsala och trivs som fisken i vattnet. ”Uppsala som studentstad är svårslaget och är mycket mer än bara föreläsningssalar. Nationerna är studentlivets sociala mittpunkt med pubar, föreningsliv, bostäder och mycket, mycket mer.”

Ett av sätten att locka ungdomarna tillbaka till ön är satsningen på avlönad högskolepraktik. Högskolepraktiken kan sökas av alla åländska högskole- och universitetsstuderande. Studieorten spelar ingen roll, bara man lyfter eller har rätt att lyfta åländskt studiestöd. Praktiken riktar sig till dem som befinner sig i slutskedet av sina studier och ger en möjlighet att knyta kontakter med det åländska näringslivet. Samtidigt är det en möjlighet för företag, organisationer och förvaltningsenheter att få kontakt med kunniga studerande. Praktikperioden kan vara högst tio veckor och för praktiken betalas en månadslön på 1 500 euro. Studier på Åland då? På ön finns en instans som erbjuder vidareutbildning och det är Högskolan på Åland. Högskolan har nio olika utbildningar och flest studerande lockar vård- och sjukskötarlinjen. Av alla dem som utexaminerats från gymnasiet 2008–2012 som fortsatte studera på yrkeshögskola, högskola eller universitet valde en femtedel Högskolan på Åland. Högskolan på Åland sysslar bara med tillämpad forskning och Ehn ser ingen vinst i att utöka högskoleutbudet. – Jag ser möjligheter vad gäller olika typer av spetsutbildning framför allt i anknytning till sjöfartsutbildningen. Men i praktiken är det inte realistiskt möjligt att skapa ett eget brett universitet. Däremot samarbetar vi med både öst och väst.

Andrea Karlsson studerar statskunskap i Åbo och vet inte om hon vill flytta tillbaka till Åland och jobba efter studierna. ” Till en början kändes det så, men ju mer jag har varit utomlands de senaste åren, ju mer lockar jobb någon annanstans. Men det är svårt att säga. Åland är ju en underbar plats!”


Högskolan på Åland lockar med praktikplatser... Vid Högskolan på Åland ser man det inte som ett stort problem att ålänningarna söker sig bort för att studera. Istället satsar man på att locka folk både från Sverige och från fastlandet, bland annat med hjälp av garanterade praktikplatser. text heidi hendersson

Vid Högskolan på Åland är cirka hälften av de dryga 600 studerandena ålänningar. Av årets ansökningar är 49 procent från Åland, 31 procent från Finland och 20 procent från Sverige. Högskolan känner ändå inget behov av att öka på andelen ålänningar och rektor edvard johansson ser ålänningarnas studieflykt som en normal del av verkligheten på ön. - Ålänningar har alltid sökt sig bort. Jag tycker det är bara bra att ålänningarna ger sig av och ser sig omkring.

Han betonar också att det begränsade utbudet av studiemöjligheter på Åland inte faller alla i smaken. - Om man vill ha en universitetsutbildning till exempel, måste man söka sig bort. På högskolan satsar man alltså aktivt på att fylla upp platserna med svenska och finländska studerande. Studiemarknaden är stor och på Åland känner man av konkurrensen från de omkringliggande storstäderna. Speciellt hård är konkurrensen om

IT-studenterna. I dag har ITlinjen i princip 24 sökande till 24 utbildningsplatser. Ett sätt att locka studerande och göra sig attraktiv på studiemarknaden har varit att införa garanterade praktikplatser. - På vårt IT-program garanterar vi praktikplatser på de lokala IT-bolagen. Vi tror att det funkar som bra marknadsföring. Baktanken är att de här företagen sen ska kunna anställa de som varit på praktik och som de känner.

... medan studentföreningen satsar på rekrytering Abi-resor, sitsar, sommarfester och umgänge under avslappnade former. Det här är huvudingredienserna i ÅSFH:s gulisjakt. text heidi hendersson

Åländska studentföreningen i Helsingfors består av drygt 50 medlemmar och har det senaste året vuxit med 19 nya ålänningar - en imponerande mängd nykomlingar för den lilla studentorganisationen. – Det har varit riktigt bra de senaste åren, säger ordförande Johannes Sjölund. En stor del av framgången har föreningen sina abi-resor att tacka för. – Deltagarna reser över med båt och vi möter upp dem, ger guidning på de svenskspråkiga skolorna och sen brukar vi ordna fest, så att de kan bekanta sig med studielivet och prata med medlemmarna. Vi bygger upp ett kontaktnät.

Tidigare har resorna bara varit till för lycéets abiturienter, men det senaste året bjöd man även in yrkeseleverna. Föreningsmedlemmarna tar sig också till Ålands lyceum på hösten för att informera om studierna i huvudstaden. På sommaren ordnas en fest för alla som blivit antagna till en skola i Helsingfors. Föreningen satsar mycket på rekryteringen. Och det lönar sig. – Bara för två, tre år sen var det bara cirka åtta personer på föreningens fester, nu är det 30, till och med 40! Föreningen har märkt att språkbekymmer höjer tröskeln att söka sig till Finland. – Det vi alltid möter är skräcken

för finskan. Men man ska inte se finskan som ett hinder, utan som en möjlighet. Man behöver inte kunna finska, men man lär sig ändå lite även om man inte anstränger sig. Sjölund hade själv tänkt studera i Sverige, men kom på andra tankar. Han flyttade till Helsingfors i höstas och blev genast aktiv i föreningen. Han uppskattade kontaktnäten och tryggheten som ÅSFH erbjöd. – Man lär känna i princip alla som är aktiva i föreningen och alla är hjälpsamma och snälla. De hjälper en att komma tillrätta i staden och i studielivet.

studentbladet

23


Hur känns det?

Hur känns det att bli färdig? Den här våren har jag nått en milstolpe, kandidatexamen. Det känns lite som att hamna i en gråzon: alla enskilda kurser konkretiseras till en riktig examen, samtidigt som man ändå inte är tillräckligt kompetent för att lämna universitetet. De resterande studieåren är få och dilemmat med vad jag ska bli som stor borde så småningom få en lösning. Slutklämmen på kandidatskedet var sist och slutligen lätt, de första studieårens syn på avhandlingen som något stort och mytomspunnet ändrades till något mer realistiskt, för trots allt är det bara en lite längre och mer avancerad uppsats om ett tema man själv valt. Det allra största arbetet med kurser, tenter, essäer och statistikuppgifter hade jag ju redan gjort.

"Att börja jobba var ännu ett tag sedan något som kändes som ett abrupt och tråkigt slut på den frihet studielivet innebär." Kandidatskedet som helhet gick fort och det är svårt att förstå att fyra år gått sedan första föreläsningen, första gulisfesten och det första av allt det andra som kan placeras under etiketten ”studieliv”. Det är otroligt skönt att få en etapp avklarad. Samtidigt kommer jag att sakna den relativt sorgefria tiden studieåren hittills varit, eftersom de resterande studierna mer eller mindre kommer att kretsa kring en pro gradu-avhandling. Också tanken på ett liv efter studierna är en gnutta mer närvarande än vad den varit tidigare, helt enkelt för att avståndet till utexamineringen minskar för varje avklarat studiepoäng. Tidigare var framtiden ett abstrakt koncept bestående av något jobb någonstans och kanske ett bostadslån, men för närvarande har åtminstone en del av det flummiga ersatts av mer konkreta önskemål om hur livet kunde utformas efter magistersexamen. Att börja jobba var ännu ett tag sedan något som kändes som ett abrupt och tråkigt slut på den frihet studielivet innebär. Även om jag ser fram emot att sitta på skolbänken lite till känns det helt välkommet att få tjäna lite mer än tolvtusen per år och att komma

24 • studentbladet

bort från den evinnerliga raden av tenter. Studieliv och -tid i all ära, men det börjar räcka nu. Inom samhällsvetenskaper kan man bli ”så gott som vad som helst”. Att studera länge utan garantier om ett konkret yrke var under de första åren en ganska ångestfylld tanke, men numera känns det istället som att det finns massvis med möjligheter. Fast å andra sidan kan det hända att framtidsångesten och paniken återkommer då jag står fem före utexaminering utan ett jobb eller annat vettigt att göra, men för tillfället är det skönt att nästan vara kvitt oron över vad som sker om några år. Politices kandidat, 24 år.


Det börjar vara dags nu. Frågan ”när blir du färdig?” börjar få ett mer exakt svar. Tidigare när någon frågat har jag svarat: ”i framtiden, kanske 2013”. Det har känts tryggt att svara så, men nu är situationen en helt annan, nu kan jag till och med säga det exakta datumet när jag blir klar. Hur känns det nu då? Både bra och dåligt. Äntligen får jag ett

yrke och en examen. Som student har man ju inte haft ett yrke och det har man fått höra ända sedan man började gymnasiet. Yrket då? Jag blir akutvårdare (officiellt förstavårdare) från Arcada. Som akutvårdare kan man jobba både på sjukhus och i ambulans. Ofta får jag frågan: ”ska du bli ambulanskusk?”. Jag svarar lite klurigt: ”nej, jag ska bli akutvårdare. Jag både kör och vårdar”. Folkets bild av akutvården har tyvärr fastnat på 80-talet. Idag transporteras det allt mindre, istället har man förutsättningar att påbörja intensivvård i människors hem. Jag ser fram emot att komma ut i arbetslivet och börja använda de färdigheter min utbildning gett mig grunden till. Till utbildningen hör det en hel del praktik och man lär sig otroligt mycket då. Ute i arbetslivet är det ändå slut på ”gratisjobb” och det känns på sitt sätt skönt, fastän de flesta praktikplatser varit super. Trots mycket praktik och övningar är det ändå helt en annan sak att börja jobba på riktigt. Då borde man kunna något. En annan bra sak med att bli färdig och komma ut i arbetslivet är att inkomsterna stiger mångdubbelt jämfört med studiestödet. Nackdelen är att en del utgifter också stiger, till exempel boende. Det jag säkert kommer att sakna mest är mina studiekamrater. Jag har haft en otrolig klass med fin klassanda. Jag hoppas att vi på något sätt kan upprätthålla kontakten även i framtiden. Något roligt som jag också kommer att sakna är studielivet. Mot slutskedet av studierna har jag inte mer varit lika aktiv men nog deltagit i program med jämna mellanrum. En bekant konstaterande lite sorgset att årets wappen var den sista som studerande. Så är det, men jag tror inte man märker så stor skillnad. Havis Amanda och Kajsaniemi står nog kvar och studentmössan sitter nog på huvudet ändå. Endast halaren fattas ... I skrivande stund brottas jag med de sista meningarna i mitt examensarbete. Jag undrar nog vad man ska göra sen när det är klart och man inte har mera skoluppgifter att göra. Det är väl att börja studera något annat? Eller sedan bara jobba? Fråga inte så svårt! Akutvårdare, 24 år.

studentbladet

25


Studentkårsbistånd går till arbete för kvinnors rättigheter Förenta Nationerna påminner om det och de andra nordiska länderna gör det redan - använder rekommenderade 0,7 procent av bruttonationalprodukten till utvecklingssamarbete. Samtidigt som den finska staten bestämt sig för att skära ner på utvecklingsbiståndet väljer HUS en annan linje. text elisabeth wide bild ilona kalliola

Om det är kvinna man ska bli, lönar det sig att födas i Skandinavien där jämställdhet mellan könen har kommit längst. Zambia är endast ett exempel på ett land där män innehar makten, såväl i samhället som i familjen. Kvinnors liv kretsar kring hushållet och barnuppfostran och deras möjligheter att själva påverka sina liv är få. Eastern Province Women Development association, eller EPWDa, är en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer i östra Zambias län. EPWDa är också Helsingfors universitets studentkårs (HUS) samarbetspartner sedan flera år tillbaka. För tillfället stöder HUS EPWDa:s treåriga utvecklingsprojekt som pågått sedan 2011. Projektets syfte är att främja kvinnors och flickors reproduktiva och sexuella rättigheter. Inom utvecklingsprojektet utbildar EPWDa sina volontärer om kvinnors rättigheter vid östra Zambias landsbygd. Volontärerna sprider i sin tur kunskapen till befolkningen i de rurala områdena genom att organisera workshopar. Till workshoparna bjuder man in kvinnor, män, flickor och pojkar. Också byns hövdingar deltar. Tanken är att snabbare bryta fördomar genom att ge män och kvinnor en chans att diskutera temat tillsammans. I det värdekonservativa Zambia väcker ett projekt som fokuserar på kvinnors sexuella rättigheter och fortplantningsrättigheter mycket åsikter. Speciellt på 26 • studentbladet


landsbygden uppfylls inte kvinnors eller flickors rättigheter och fördomar och stereotypier är vanliga. Projektet strävar efter att förändra på traditionella attityder och stärka och aktivera kvinnor. Ofta vill män ha stora familjer eftersom det anses vara ett tecken på välstånd. I Zambias östra delar föder varje kvinna i genomsnitt sju barn. Missuppfattningar om preventivmedel är vanliga (exempelvis tros det att de orsakar sjukdomar) och en man kan förbjuda sin hustru att använda dem. Majoriteten av Zambias befolkning har matrilinjär härstamning, vilket innebär att män betalar för sin hustru. Det existerar således ett problematiskt köpeförhållande mellan det gifta paret: mannen får välja sin hustru som han också köper som en handelsvara. Kvinnor – egentligen borde man tala om flickor då man oftast gifter bort dem vid en ung ålder – har sällan rätt att välja sin partner. Sex ingår i kontraktet: går en kvinna med på ett giftermål, accepterar hon samtidigt hela paketet. Män försörjer hushållen och ses därför som ägare av rättigheterna. Våldtäkt i ett äktenskap anses inte existera.

sara mäkäräinen, sociologistuderande vid Helsingfors universitet, arbetar som volontär i sex månader i HUS:s projekt i Zambia. Hon berättar att hon ville resa till afrika, få nyttig arbetserfarenhet och arbeta för jämställdhet mellan könen. – Jämställdhetstemat motiverade mig att åka. I Zambia har jag fått ett annat perspektiv och upplevt vad jämställdhet kan innebära utanför Finland och ”den vita bubblan”. Mäkäräinen säger att hon aldrig haft som mål att ”rädda afrika”. – Det är en kolonialistisk tanke att som finländare tänka sig att åka till afrika för att rädda människorna där. Projektarbetet kretsar kring könsfrågan, och Mäkäräinen säger sig ha upplevt en del kollisioner mellan egna värderingar och folks uppfattningar. Befolkningen ställer sig negativt till bland annat homosexualitet och föräktenskapligt sex. Det senare märks i attityder om ungdomars sexualundervisning. Diskussioner kring återhållsamhet eller preventivmedel går het också i den östra provinsen och i de lokalsamhällen där EPWDa verkar. Kyrkans roll i samhället är betydande och

institutionen förespråkar återhållsamhet bland ungdomar. – Även om föräktenskapligt sex är förbjudet händer det ändå. Då är det bättre att man också erbjuder information om preventivmedel, anser Mäkäräinen. Det bästa med Zambia tycker Sara har varit vardagliga möten med människor. Med humor kommer man långt – man kan skratta åt åsiktsskillnaderna tillsammans och hantera tunga ämnen med humor. HELEN BANDA är verkställande sekreterare i EPWDa och samtidigt en av EPWDa:s grundare. Hon betonar att historien om hur EPWDa grundades är väldigt speciell och att den gör organisationen till något unikt. I slutet på 1970-talet började kvinnor i olika byar i östra Zambia grunda sygrupper för kvinnor. Banda valdes till ordförande för gruppen som verkade i hennes egen by, som sedermera utökade sin verksamhet till att kollektivt odla mark. Då existerade det åtskilda kvinnogrupper i olika byar.

studentbladet

27


Sedan föddes idén om att de här grupperna skulle organisera sig och tillsammans bilda en gemensam organisation för alla grupper i området. I dagens läge existerar det lokala kvinnogrupper, organisationer på distriktsnivå och EPWDa, som representerar alla grupper på provinsnivå. – Vi har lyckats föra fram den rurala kvinnans röst i samhället och vi stärker kvinnornas ställning. Det här är EPWDas främsta bedrift – vi kvinnor har lyckats organisera oss från byn på landsbygden till provinsnivå. EPWDas närvaro finns i varje by i östra Zambia. – Föreningarna är självständiga och deras verksamhet baserar sig långt på volontärarbete. Kvinnor från landsbygden är i den centralaste platsen i organisationen och deras status har förbättrats. Enligt Banda vill EPWDa se en rural kvinna som är bestämd och kunnig, som kan fatta beslut och tala om utvecklingsproblem. Viktigt är också att kvinnorna i byarna lär sig om utbildningens betydelse. Med sin vision utmanar EPWDa traditionella övertygelser och seder i Zambia. Banda berättar att det tidigare var få män som gav sina hustrur lov att lämna hemmet för några dagar för att delta i workshopar som EPWDa organiserade. Då männen väl märkte nyttan av kurserna, började de istället uppmuntra sina hustrur att delta. Tidigare ville kvinnor inte heller ha en position inom organisationen eftersom deras män inte tillät detta. Även det har förändrats.

28 • studentbladet


Banda ser på EPWDas framtid som ett kommunikationscenter för alla existerande kvinnogrupper som hör till organisationen. EPWDa kommer att fokusera på att stärka deras kapacitet och att mobilisera resurser för deras projekt. Det viktigaste målet är ändå fortfarande att se en förändring i den rurala kvinnan. - Ibland tänker stadsbor i Zambia att människor som bor i byarna är dumma och kvinnor ser ner på kvinnorna i byarna. EPWDa är därför en viktig organisation – vi kan lyfta fram det faktum att alla kan göra samma saker. Finland har förbundit sig att under år 2015 nå FN:s mål om att 0,7 procent av bruttonationalprodukten ska gå till utvecklingsbistånd, något man ligger långt ifrån. Under 2013 används 0,55 procent av BNP:t till bistånd. Dessutom bestämde regeringen i årets budgetproposition att anslagen för utvecklingsbistånd ska skäras ner med 29 miljoner euro. Samtidigt satsar Helsingfors Universitets Studentkår (HUS) och studerandena vid Helsingfors universitet allt mer på bistånd: 0,7 procent av HUS budget går till ändamålet. Studerandena kan också bidra genom att betala en frivillig avgift vid läsårsanmälan eller genom att köpa Zambialunchen vid Unicafé. HUS har en anställd koordinator och ett utskott för utvecklingssamarbete som koordinerar biståndet. - HUS satsar på utvecklingsbistånd eftersom studentkåren strävar efter att agera ansvarsfullt, säger Elina Tyynelä, ansvarig för utvecklingsbistånd vid HUS:s styrelse. Genom att upprätthålla 0,7 procentsnivån drar vi vårt strå till stacken och visar samtidigt exempel åt statsmakten. Skribenten sitter i HUS:s utskott för utvecklingssamarbete och deltog i en utvärderingsresa till Zambia i april. studentbladet

29


Allt annat än en sjabbig hall Tidigare har man fått cykla iväg till sunkiga svettluktande hallar där man drunknar i utbudet, men nu har Åbo äntligen fått det som fattats – ett högklassigt självbetjäningsloppis alldeles i centrum. text&bild fanny malmbreg

Namnet lovar redan mycket. Ihana Kirppis är ett nytt självbetjäningsloppis på Kaskisgatan 3 i Åbo. Det är beläget i det gamla trähuset där baren Päiväkoti en gång i tiderna funnits och husets övre våning har stått tom ända sedan 2007. Det är lätt att tänka sig att även det här gamla huset hör till de sakta förfallande och rivningshotade husen Åbo har så många av. Men när man stiger in möts man av en blänkande kakelugn, luftig ljus inredning och en fräsch atmosfär. marita paapio som driver loppiset, berättar att hon sökte passliga utrymmen på flera orter, bland annat i Helsingfors, men hon förälskade sig i den gamla byggnaden. Loppiset öppnade i slutet av april och invigningen svämmade nästan över av kunder. – Vi har konstruerat ett till provrum sedan dess, det räckte inte med ett, konstaterar Paapio nöjt.

Marita Paapio driver det fantastiska nya loppiset Ihana Kirppis.

På en snabb runda genom Ihana Kirppis ser man många klackskor och klänningar. Tanken var att nischa in sig på unga kvinnor och det har lyckats, menar Paapio. Det som är speciellt med Ihana Kirppis är att det finns utrymmen med olika teman, som till exempel Country Style och Shabby Chic, till vilka Paapio handplockar temaenliga föremål från försäljningsborden. Det handlar alltså om att lyfta fram sådant som är fint. Försäljningsvinsten går oberoende till försäljaren. Ihana Kirppis har också småskalig caféverksamhet och en liten terrass på bakgården. Paapio tycker att man självklart kan sticka sig in bara för en kopp kaffe, men sannolikheten att man fastnar för något mer är stor. Ett par silverfärgade klackskor och ett pärlhalsband pryder lockande cafésidans kakelugn – man får alltså prova dem och köpa dem, även om de ser ut som dekoration. 30 • studentbladet

Vardagar är något lugnare, folktomt verkar det ändå aldrig vara.

Priset för en försäljningsplats är 3945 euro i veckan. En skälig summa, menar Paapio. – Vi tar ingen provision på försäljningen, vilket många andra ställen gör. Vi har dessutom stora bord. Ingen har klagat på priset, eftersom försäljningen löper väldigt bra. Det har till och med hänt att bord har tömts på ett par dagar och jag varit tvungen att ringa försäljare och be dem hämta mera kläder! De rätt höga platskostnaderna gör att försäljarna tänker på kvaliteten på sina varor. De behöver inte heller ligga i orediga högar, eftersom det till priset ingår att borden dagligen hålls prydliga. På Ihana Kirppis kan man också sälja möbler, men de ska stilmässigt passa ihop med helheten, säger Paapio, som inrett i en rätt romantisk stil.


Har man tur kan ens saker hamna på display liksom dessa klackskor.

Googlar man Ihana Kirppis hittar man flera länkar till bloggare som hyllar det nya loppiset. Det centrala läget gör det både eftertraktat och lättillgängligt. Eftersom Åbo är en cykelstad skadar det inte heller att det inte finns någon parkeringsplats direkt utanför. Juridikstuderande emmi lehtinen har hittat till Ihana Kirppis för första gången. – Jag har bara kommit halvvägs igenom, men har redan i alla fall fem plagg jag ska köpa, konstaterar hon när hon går igenom kläderna hon slängt över armen. Lehtinen tycker om att sy om gamla kläder och går därför mycket på loppis för att fynda. – Den här loppisen är riktad till en yngre kundkrets och det märks att det finns en klar målgrupp i fokus. Det är lättare att hitta bra kläder och här satsar man på verkligen kläderna, det finns inte en massa andra saker. På stora loppisar är det ibland omöjligt att hitta något alls.

Emmi Lehtinen är nöjd med sina fynd. studentbladet

31


Stupid o’clock Heidi Enbacka

Mina fördomar om irländare var att de älskar Guinness, att de har orange hår och någon konstig relation till leprechaunes och treklöver. Jag hade inte varit här många dagar när jag insåg att de har en annan tidsuppfattning än vad jag har. Det var kanske den första ”kulturchocken” eller vad man nu vill kalla det. Om min tidsuppfattning är finsk eller något annat går ju att diskutera, men jag är oftast på plats ungefär fem minuter före fastställd tidpunkt. Jag skickar sms om jag kommer att bli mer än fem minuter sen och ursäktar mig hemskt mycket om jag är fördröjd med en kvart. Tilläggas bör, att oftast är det dock inte mitt fel att jag är sen, utan bussen åkte bara förbi, dörren gick inte i lås eller något i den stilen. I Irland är man inte så noga med tiden. Jag började misstänka det redan på flygplatsen i Dublin när irländare i lugn och ro stod och väntade på att bagagebandet skulle börja rulla. Jag tittade på klockan sjuttio gånger och tycket att det tog

länge. Några tyskar frågade personalen om väskorna är borttappade, men som svar fick de att det bara är att vänta. Det som finns utanför terminalens dörrar väntar nog på er i tio minuter till. I hostellet var det inte så noga med utcheckningen eller vilken tid du åt frukost. När jag skulle träffa Landlorden första gången var jag orolig att jag var på fel ställe när han inte hade dykt upp tio minuter efter bestämd tidpunkt. När vi hyrde cyklar, betalade vi för en timme. Ingen tog upp våra namn när vi tog dem eller någon annan väsentlig information. En och en halv timme senare var ägarna glada över att se oss och frågade om vi hade haft en bra cykeltur i solskenet. Ingen nämnde att vi var sena med att lämna tillbaka cyklarna. Samma sak gäller på universitetet. Ingen antar att föreläsningen skall börja vid utsatt tidpunkt. Föreläsaren kan komma tio minuter sent utan att någon är desto mera irriterad. Deadline är synonym för riktgivande datum för inlämning. Tidtabellen för examensperioden skulle vi eventuellt få två månader i förhand, vilket i irländsk mening blev tre veckor före första tenten. En kväll skulle vi på utomhusbio. När vi kom till parken var kön naturligtvis lång. (Irländare har inte heller några problem att köa. Ifall någon verkar ha mindre tid än vad du har, kan du låta denne gå före.) Tillställningen skulle alltså börja klockan sju och vi var nervösa över att komma sent. När vi kom in i parken var klockan åtta och man hade fortfarande inte börjat visa

32 • studentbladet

filmen. Jag som aldrig hade varit på utomhusbio väntade ivrigt på att det skulle börja. Efter ytterligare ett x antal minuters väntande frågade jag arrangörerna om de ställt in att visa filmen, men så var det ju inte. Vi skulle vänta tills det blev mörkt. Jag lugnade ner mig och tänkte att det här egentligen var en mycket fin kväll. Vi, flera utbyteselever, satt tillsammans i en vacker park i Dublin, det var varmt och det fanns en massa glada människor omkring oss. Vi såg solnedgången och fick krypa närmare varandra för att hålla oss varmare. Halv tio började filmen visas och alla hurrade. Och jag njöt. Mina fördomar om irländare har med andra ord nu utvidgats till att de ofta är sena. Jag tror dock de flesta kan lära sig något från den tillbakalutade irländska livsstilen. Kanske inte dyka upp en timme senare än bestämt, men bara slappna av lite och inte ständigt hetsa om­kring. Och vad har man hela tiden så bråttom till egentligen? Tid är något alla har. Det är bara en fråga om hur man väljer att förhålla sig till den. Jag (och irländarna) tror att man får mera ut av den om man har en avslappnad inställning. På det sättet har man tid att vara spontan och då kanske man kommer hem stupid o’clock, vilket också är okej. Skribenten älskar te, hatar fasaner och tror sig tänka sociologiskt. Hon befinner sig på utbyte i Dublin.


Artisten

studentbladet

•

33


34 • studentbladet


studentbladet

•

35


Pop

Dagen då skivhyllan dog text

teemu kiviniemi

illustration annika huurrekorpi

En dag funderade jag högt om jag borde köpa Spotify. Min kompis skrattade omotiverat mycket och frågade hur jag lyssnat på musik hittills. Han är en idiot. Men också en idiot kan ibland ha en poäng, tyvärr. I en tid med tjänster som Spotify och Netflix känns det nästan pinsamt att man nångång planerat sin tidtabell enligt radions listtoppar för att banda sina favoriter på Ckassett. Eller att ta sig till en affär och hyra en film för ett dygn och betala fem euro för det. Nu suckar kanske någon med ett vemodigt leende och tackar mig för att ha påmint om dessa gyllene tider. Det finns ingen orsak att tacka. I de här minnena finns ingen nostalgi över huvud taget. De är fasansfulla. Generationen som nu växer upp och har tillgång till all musik i världen ända sedan födseln ska aldrig behöva höra om tiden före Spotify. De ska få tro att det alltid varit så här, att all underhållning alltid varit lika lättillgänglig. Inga gnällhistorier

om hur man förr var tvungen att skida till Filmtown eller måste nynna hitlåtar till varandra för att de inte ännu utkommit på CD. Ingen glamour, ingenting att tala om. Skivhyllan är död och snart är videouthyrningen det också. Riktigt fulländad är utvecklingen ändå inte. De nuvarande tjänsterna är inte längre i barnaskorna, men ändå långt ifrån fullvuxna. Utbudet på Netflix hade varit dåligt till och med år 2005, för att inte tala om idag. Spotify har inte likadana problem, men lider fortfarande av en lite såsig och obekväm användbarhet. Finansieringen är kanske det största hindret för tjänsterna att växa. Artister som för ett tiotal år sedan gjorde stora vinster med skivförsäljning, kan inte längre vänta sig likadana jackpottar, trots att deras låtar spelas miljontals gånger på Spotify. Pengarna som rör sig är inte lika stora som förr, men det skulle de inte vara utan Spotify

Dans

Dansvägraren går på balett text

jenny blomqvist

Jag är hopplös när det gäller dans. Graciösa hopp blir elefantbalett – inte nätt! Danskonst är därför ett hål i min allmänbildning. Ingen idé att kasta pärlor åt svinet som ändå inte förstår, tänkte jag. Jag susar dagligen förbi Nationaloperan, nyfiken på om föreställningarna som pågår innanför är lika imponerande som väggarna. Därför traskar jag in och beställer biljett – till balett! Jag väljer Nijinsky–Elo– Inger, ett paket på tre fristående föreställningar. Elegant folk i smart casual och 36 • studentbladet

aftonklänningar fyller operahusets salar. Champagnemingel. Ridån åker upp och dansarna sveper fram. En dans på rosor? Verkligheten påminner väl mer om fakirdans på spikmatta. Dansarna trippar ljudlöst fram, som om de inte berördes av gravitationen. Det finns matematiker som tar studenter på balett för att se vilka vektorer kroppen lyckas åstadkomma och vilken tyngdkraft en ballerinas tå tål. 14 gånger den egna vikten! Det här är estetikens vassa egg, avskalad och glänsande. Felfria

piruetter får vem som helst att kippa efter andan. I nästa nummer dalar dansarna tillbaka ner på jorden med en duns. Frillkjolen är strippad och scenografin andas 50-tals nostalgi. Nu har baletten blivit av med oskulden. Nijinskys balett anses vara den första moderna baletten. Den satte 20-talets Paris uppochner. Nyskapande jovisst, men själva handlingen flämtar uråldrighet. Lappländsk schamanism med asiatisk touch. Luddiga troll och

kvinnor i excentriska folkdräkter intar scenen i en dans som ser ut att sakna logik. Skenet bedrar, den är inövad så sjutton och ackompanjeras effektfullt av orkestern! Det kryllar av varelser i nästan sinnessjuka ritualer. Föreställningen kulminerar i en offerfest där ballerinan måste dansa till döds. Hon må ha dansat sina sista steg, men jag vill se fler. Några dagar senare står jag och köar efter biljetter till en gratis balettuppvisning på Hartwallarenan. Potpurriet av både klassiker och


heller. Samma utveckling gäller inom filmbranschen. Netflix och de andra filmtjänsterna är för tillfället ändå inget som helst hot mot filmbolagens ekonomi. De nyaste Hollywoodfilmerna kommer först till biosalongerna, sedan till butikerna och uthyrningsaffärerna och först efter några år har nättjänster som Netflix råd att köpa in dem i sitt utbud. Hittills har film och musik uppfattats som vilka som helst produkter som väntar i butikshyllan som sedan blir konsumentens egendom mot lite pengar. Nättjänsterna som erbjuder hela sitt utbud för en månadsavgift har vänt spelet upp och ner. De har gjort underhållningen till ett zoo där kunderna får se och höra på vilka djur de vill när som helst, i stället för att vara tvungna att köpa dem som Michael Jackson. Det handlar inte längre om att köpa produkter, utan att skaffa rättigheter. Underhållningen har blivit så lättillgänglig att vi snart har en generation som kommer att skratta åt oss när de får höra att vi en gång köpte möbler för att förvara musik och filmer i. Musiken var först, filmerna följde efter. Modellen för att köpa rättigheter till ett oändligt stort utbud fungerar alldeles

avant garde utgör klipsk marknadsföring av Nationaloperans repertoar. Publiken jublar och deltar i fjärilsdansen, men nationaloperans guldkant saknas. På två veckor har jag fått glimtar av fler baletter än dagar. Operan lyckades få mig på kroken. Ingen fara om handlingen går mig förbi, det känns inte som ett självändamål. Jag har uppskattat estetiken och fått fly vardagen. Jag instämmer med gratisbalettens Marco Bjurström, balett är hip. Det har kanske gått inflation på fulsnyggt. Konst

klart. Nu är frågan vem som är näst. Textproducerarna brukar vara långsammast i utvecklingen, men medievisionärer nämner allt oftare möjligheten att börja sälja texter med samma affärsmodell. Tänk er ett enormt digitalt bibliotek, med allt från klassiker till serietidningar och hela universitetets tentamenslitteratur. Tillgång till allting för en månadsavgift, inga väntetider eller förseningsavgifter, inget lånande eller köpande, endast läsande. Eller en tjänst som gör att du inte behöver begränsa dig till en dagstidning, utan har tillgång till alla tidsskrifter på en gång med en månadsavgift som skulle vara lika stor som en prenumeration idag. Den summan skulle delas mellan tidningarna du väljer att läsa, på samma sätt som skivbolagen delar din Spotify-avgift enligt vem du lyssnat mest på. I väntan på att de övriga branscherna vaknar, kan den långsamma begravningen av skivhyllan fortsätta.

behöver inte vara konstigt. Det är nästan svårare att lyckas genom renodlad estetik, men det har Nationaloperan. Vi ska inte låta oss avskräckas av champagnesmuttare. Jag har också sett baletthumor och vardagsfulhet, om inte de klassiska numren lockar. Med studiekortet kommer man in på dagens föreställning med en tia. Alla kan få ut något av balett. Till och med en dansvägrare.

studentbladet

37


Mat

Hyckleri Här följer ännu en synd som inte är en av dödssynderna, men som borde vara det. Hycklaren lever egentligen på enkel Rainbow-spagetti och den billigaste tonfisken, men när den speciella middagsgästen kommer på besök förvandlas hycklaren till en mästerkock. text teemu kiviniemi bild emilia nyberg

Tomat-cashewpasta Ingredienser:

38 • studentbladet

valfri pasta 200 g körsbärstomater 1,5 dl cashewnötter 1 msk tomatpyré 2 vitlöksklyftor 150 g färska champinjoner 2 tsk balsamico lite vatten 0,5 dl grädde salt och peppar färsk basilika

Mixa tomaterna, nötterna och tomatpyrén till en så jämn röra som möjligt. Häll i en skvätt vatten om det känns jobbigt. Hacka vitlöken och skär champinjonerna. Släng i vitlöken i en panna med olivolja för en jättekort stund och tillsätt sedan champinjonbitarna och balsamicon. Stek några minuter. Om du vill imponera med din timingförmåga lägger du pastan och koka vid det här skedet. Återvänd till stekpannan och häll i den mixade tomatsåsen och lite vatten. Stek på halv värme 4 minuter och lägg till vatten lite i taget. Häll till slut i grädden och krydda med salt och peppar. Blanda i pastan och riv på hur mycket basilika som helst.


Händelsekalender

sommaren 2013 31.5

Vårterminens avslutande fest Nylands Nation, kl. 22.

6-9.6

Hangö Teaterträff

13-16.6

Taste of Helsinki Gourmetmatfestival på Medborgartorget i Helsingfors.

16.6

25.6

Premiär för Skärgårdsteaterns pjäs Sjunde budet: stjäl lite mindre. Spjutstund, Byarsborg, kl. 19 .

27-30.6

Medeltidsmarknad Gamla Stortorget, Åbo.

5.8

Neil Young & Crazy Horse Kaisaniemiparken, Helsingfors.

Mässloppmarknad Kl. 9-15, Helsingfors mässcentrum.

Bubbe

av erik lindroos

studentbladet

39


Föreningar, anmäl er till öppningskarnevalen! Måndagen den 2 september hålls universitetets inskription och öppningskarnevalen. Enligt rektors beslut ges ingen undervisning på eftermiddagen, så alla vid universitetet kan om de vill delta både i inskriptionen kl. 12 och i öppningskarnevalen kl. 14-18. Föreningar som verkar inom HUS och universitetets olika enheter kan delta i karnevalen och presentera sin verksamhet för tusentals studerande. Det här är en utmärkt möjlighet att skaffa nya ivriga medlemmar till föreningen! Anmälan görs med följande e-blankett före 12.8 kl. 12: http://bit.ly/19xnZsr På öppningskarnevalen blir det förutom föreningspresentationer också annat mångsidigt program, bl.a. uppträder de körer, orkestrar, teatergrupper och idrottsföreningar som verkar inom HUS. Om er förening eller grupp vill uppträda på karnevalen ska ni ta kontakt med HUS sakkunnig-producent Pipsa Penttinen direkt (pipsa.penttinen@hyy.fi, 050 537 2831).

Mera information om hela dagens program finns på HUS webbplats i augusti!

Sommartider på studentkåren HUS SERVICEBYRÅN ÄR STÄNGD 20.6-28.7 HUS servicebyrån är stängd 20.6-28.7. När byrån är stängd kan du kontakta Studentservicen (http://www.helsinki.fi/neuvonta/svenska/index.htm)

Avvikande öppettider i maj och juni: • stängd 27-28.5 • stängd 7.6 • stängd 14.6

Läsårsdekal och kalender

Läsårsdekal och kalender för läsåret 2012-2013 delas ut fr.o.m. 1.8 i HUS servicebyrå och studentservicen i Huvudbygnaden (Fabiansgatan 33) och Gumtäckt (Jyränkövägen 2). I augusti finns det också tillfälliga utdelningsplatser för läsårsdelkaler och kalender i Huvudbygnaden och Viikki. OBS! Majoriteten av HUS sakkunniga är på semester under sommaren. BARNPARKERINGENS SOMMAR HUS barnparkering håller stängt för sommaren från och med måndagen 1.7 och öppnar igen onsdagen 31.7. Barnparkeringen finns på Brobergsterrassen 3 C. Pris 4 e/timme, syskonrabatt. Du kan också betala med Lyyra -kortet. Öppet i juni och augusti enligt reservationer må-to 8-16 och fre 8-14 Mera information ger barnskötarna Marika Dolivo och Katariina HaikalaTikander, tel. 050 3038 333.

40 • studentbladet

Tiedekulma öppnar i Porthanien 10.6

Mera information om Tiedekulma på Facebook-sidan www.facebook.com/tiedekulma

Hur borde HUS bevaka dina intressen?

Nu har du en chans att berätta för HUS vad du vill att HUS ska göra för dig och andra studerande! Besvara senast 26.5. vår korta, enkla enkät – addressen till den finns på HUS webbsida www.hyy.fi - aktuell På HUS gör vi varje dag en massa jobb för att också din bostad ska ha en skäligare hyra, för att det ska gå lättare att leva på studiestöd och för att universitetet ska ha ett större utbud av kurser också på sommaren. Exemplen på den intressebevakning vi gör och de metoder vi använder är otaliga. Vi vill veta hur vår intressebevakning ter sig i dina ögon (om den alls syns) och hur vi kan bli bättre på det vi gör. Svara, så kan du påverka!

Är du intresserad av språkärenden? Kom med i och uppdatera HUS spåkstrategi! Kom med i och uppdatera HUS spåkstrategi! Denna strategi lyfter fram de ärende som anår spåken som HUS skall arbeta för både vid universitet och inom kåren. HUS nuvarande spåkstartegi samt material som är linkat till dess utvärdering presenteras för arbetsgruppen. Gruppen kommer sedan att kunna diskutera och utveckla HUS stratgei för detta tema. Arbetsgruppens första möte är den 26.8kl 16.00 i mötesrummet Sparre på HUS kansli Mannerheimvägen 5 A vån 2. Mera information om spåkstartegins tidtabell kommer på hösten. Om du inte hinner delta men är intresserad ta kontakt. Meddela eventuella specialdieter till elin.andersson@hyy.fi

HUS enkät om språkattityder

Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS) uppdaterar i år sin språkstrategi (http://hyy.helsinki.fi/sites/default/files/HUS_språkstrategi_2009_2013.pdf) Som stöd för processen vill vi samla information om språkklimatet vid universitetet. Bland svaren utlottas studentkårens historik. Vi hoppas du kan ta en kort stund och fylla i denna enkät. Alla svar behandlas konfidentiellt! Vi ber er svara senast den 1.6.2013. https://elomake.helsinki.fi/lomakkeet/43143/lomake.html

I SHVS nya webbtjänst kan du kontrollera och avboka mottagningstider

SHVS tog 29.4.2013 i bruk en ny tjänst på alla verksamhetställen: yths.fi/sv/tider. Där kan du kontrollera alla dina mottagningstider samt avboka tider inom allmän hälsa och oral hälsa. Du loggar in på tjänsten med dina nätbankskoder eller ett mobilcertifikat. Mottagningstider inom mental hälsa kan du avboka på en separat blankett. Till webbtjänsten: https://asiointi.yths.fi/sv/tider

STBL 05/2013  

Studentbladet. Nordens äldsta studenttidning. Sedan 1911.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you