__MAIN_TEXT__

Page 1

Avesta Art 2018


Innehåll / Contents Förord / Preface 3 Illusion / Allusion 4 Historik Avesta Art / History of Avesta Art 6 Christian Andersson 8 Natalia Batista 10 Malin Bobeck Tadaa 12 Tommaso Bonaventura 14 Karin Ehrnberger 16 Ann Eringstam 18 Helga Härenstam 20 Åsa Jungnelius 22 Torsten Jurell 24 Tove Kjellmark 26 Markus Kåhre 28 Haruko Maeda 30 OLEK 32 Avesta Art-konstnärer / Artists in Avesta Art 34 Verkförteckning / List of Works of Art 36 Fakta / Facts 39

2

Avesta Art 2018


Årets utsällare

Se bortom det synliga!

Uncover what is hidden!

Allt är inte vad det synes vara. Avesta Art är ett exempel på det. Det gamla järnverket är mer än ett industriminne – det är konsthall också. Själva konsten får andra uttryck när den ställs i relation till arbetets monument och miljö. Paradoxalt nog har den övergivna industrianläggningen lockat en halv miljon besök. Bakom insomnad fasad fanns en juvel. Vi kallar den, helt enkelt, Verket. Illusion/Allusion är titel på årets Avesta Art. Konsten speglar olika företeelser och tider – och vänder på perspektiv. När och hur sker upptäckter? Nobelpristagare berättar att vetenskap traditionellt består av tre komponenter: observation, experiment och teori. Men när uppfanns egentligen elektricitet? Var det i Alessandro Voltas laboratorium år 1799 – eller finns det en sanning i berättelsen om lerkärl som batterier, hundra år före vår tideräknings början? Är den ultimata sanningen bara en? Hur fria är vi själva när vi tänker, tycker, agerar? Vem drar i dina trådar, lägger din värdegrund, formar dina normer? Vem drar i trådarna i livets teater? I världspolitiken? En Putin! En Trump! En Kim Jong-Un! En Xi Jinping! Ett Sverige! Konsten kan hjälpa oss att se bortom det synliga. Där ugnars eld en gång kastade ljus och skuggor, väntar nu konst som utmanar våra föreställningar, antyder det outsagda och ibland spelar oss ett spratt. När inget av nödvändighet är vad det synes vara, kan nya sanningar uppenbara sig. Där kan finnas smärtsamma faktum. Där kan finnas förunderliga aha-upplevelser. Varmt välkommen till Avesta Art 2018! Kanske reser du sedan hem med ny syn på dig själv och världen.

Not everything is what it appears to be. Avesta Art is a perfect example of this. The old ironworks is more than an industrial relic – it is also an art gallery. Placed in juxtaposition with the monumental old works, the art itself takes on new expressions. Paradoxically, the abandoned industrial plant has been visited more than half a million times. Behind the sleeping façade was a jewel. We call it, quite simply, Verket – The Works. The title of this year’s Avesta Art is Illusion/Allusion. Art reflects different phenomena and times, and makes you see things from a different perspective. When and how are discoveries made? Nobel Laureates say that science traditionally consists of three components: observation, experiment and theory. But when was electricity actually invented? Was it in Alessandro Volta’s laboratory in 1799, or is there some truth to the story of clay pots being used as batteries two millennia ago? Is there only one ultimate truth? How free are we when we think, reason, act? Who pulls your strings, sets your values, shapes your norms? Who pulls the strings of the theatre of life? Of world politics? A Putin! A Trump! A Kim JongUn! A Xi Jinping! A Sweden! Art can help us see beyond the visible. Where the fires of the ovens once cast light and shadows, now awaits art that challenges our conceptions, hints at the unspoken – and sometimes plays a trick on us. When nothing is quite what it seems to be, new truths can reveal themselves. We may discover painful facts – or marvellous epiphanies. Welcome to Avesta Art 2018! Perhaps you will leave with new outlooks on yourself and the world.

Kenneth Linder, Enhetschef Verket/Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Kulturchef i Avesta kommun

Kenneth Linder, Director of Verket/Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Cultural Director/Avesta

2018 Avesta Art

3


Illusion / Allusion

I

llusion/Allusion är titel på Avesta Art 2018. Konsten prövar våra föreställningar om olika företeelser. Den antyder – och får oss att ana och läsa mellan raderna. Illusion/Allusion är också en ordlek där begreppen speglar varandra. Årets Avesta Art för oss in i den stora frågan om vad det är att vara människa. Konsten utmanar våra bilder av oss själva – och av företeelser och fenomen i vår värld, av människor som har levat före oss och av framtid som ska komma. Maktordning, vetenskap, myt och verklighet är några huvudfrågor. Hur förskjuts och ändras givna definitioner och antaganden över tiden? Både befästa teorier och det som vi mer personligt tror oss ha under kontroll kan omkullkastas. Det som anses vara sant och korrekt i en tid eller situation, kan i en annan hållas för oacceptabelt och falskt. Det en gång rådande, raseras – och ger plats för annat. Konsten kan bidra till att vi ser det som förut var osynligt för oss. Den kan blottlägga cementerade uppfattningar, sociala koder, normer och fördomar. Den kan slå hål på myter om förutbestämda maktordningar mellan olika kön eller olika grupper i samhället. Illusioner brister – i relationer, varande eller samhällsideal. Ibland är illusionen bara en synvilla, ibland en anspelning på vår rädsla att inte vara vid våra sinnens fulla bruk. I Avesta Art tangeras minnets mekanismer och relationen kropp och själ. Människans inre varande möter yttre uppburna fasader och masker. Subjekt ställs mot objekt – samtidigt som de länkas samman. Via fiktion, fantasi, utopi och dröm öppnas möjligheternas dörrar till alternativa världar. Nycklar ges till fantastiska platser och fristäder som i sin tur kan ge nya perspektiv och förhållningssätt till den värld som vi lever i – eller strävar efter. Stark är också kraften i korsdraget där fantasin, visionen och den fria tanken länkas samman: När dikt gestaltar eller speglar verkligheten i samhällets sceneri. När konsten alluderar på och avslöjar samhällets snåriga strukturer, ifrågasätter vem som drar i trådarna och vad vi själva har för roll i maskineriet. När konsten gör mönster så synliga att vi väcks och motiveras att förändra dem. Frågor som berör existens, filosofi och etik utkristalliserar sig i årets Avesta Art. Vad som är verkligt och vad som är skenbart sätts ifråga. Caroline Gustafsson, konstvetare, curator

4

Avesta Art 2018


Årets utsällare

I

llusion/Allusion is the title of Avesta Art 2018. It is also a play on words with related concepts. Art tests our conceptions of different phenomena. It suggests, and then makes us think and read between the lines. This year’s Avesta Art brings us into the big question of what it is to be human. Art challenges our images of ourselves and how we see our world, the people who have lived before us, and the future to come. It explores key issues such as power structures, science, myth and reality. How do definitions and assumptions shift and change over time? Both established theories and our own personal beliefs can be overthrown. What is believed to be true and correct in a certain time or situation, can in another be deemed unacceptable and false. The prevailing perception is erased and brushed aside to make way for something else.

Art can help us see what was previously invisible to us. It can expose ingrained perceptions, social codes, norms and prejudices. It can punch holes in myths concerning predetermined power structures between different genders or different social groups. Illusions fall short – in relationships, life or social ideals. Sometimes the illusion is only a trick of the eye; sometimes it is an allusion to our fear of not being in full control of ourselves. Avesta Art explores the memory’s mechanisms and the relationship between body and soul. Our inner selves meet outer façades and masks. Subject and object are placed in opposition – and at the same time linked together. Via fiction, fantasy, utopia and dream, the doors of possibility are opened to alternative worlds. We are given keys to amazing places and sanctuaries which can in turn provide new

perspectives and approaches to the world we live in – or are striving for. There is also a strong force at work in the interplay between the imaginary, the visionary and free thinking: when fiction shapes or reflects the reality in the workings of society; when art alludes to and reveals convoluted social structures, questions who pulls the strings and what role we ourselves have in the machinery; when art makes patterns so visible that we become awakened and motivated to change them. Questions about existence, philosophy and ethics crystallize in this year’s Avesta Art. The distinction between reality and illusion is called into question. Caroline Gustafsson, Art Historian & Curator

2018 Avesta Art

5


Avesta Art

J

ärnet rann i vitglödande strömmar, blev till plåtar, trådar och framtidstro i samhällsbygget som förnyade Sverige. Avesta var tidigt på arenan när den storskaliga industrialismen tog fart. Den första masugnen i det då så moderna järnverket blåstes på1874. Arbetarna med yrkesskicklighet, flit och värdighet var nyckelpersoner. Men utan visionärer och entreprenörer hade Avesta – och världen – aldrig vågat språnget till en ny tid. Initiativet i Avesta är starkt förknippat med Hampus August Cornelius som också gick i spetsen för utbyggnad av järnvägar, massaindustri, elkraft och telefoni i södra Dalarna. 120 år senare var järnverket sedan länge övergivet. Glöden hade falnat, valsarna hade slutat att rulla. Industriminnet var i Avesta kommuns ägo – räddat från att bli en ruin. Dåvarande kulturchef Lars Åke Everbrand såg sig nyfiket omkring – sökte ny laddning för att skapa ny framtidstro. Så föddes Avesta Art: Samtidskonst ger ny hetta när järnhyttan blir

6

Avesta Art 2018

konsthall! En utställning av unik art! 1994 inleddes arbetet, 1995 hölls premiärutställningen. Mottagandet från både konstnärer och besökare var omedelbart, stort och positivt. Avesta Art har placerat Avesta på konstens karta. Sexton Avesta Artutställningar har hittills visat verk av 233 konstnärer och samlat 500 000 besökare. Betydande konstverk av bland andra Björn Lövin och Lennart Rodhe har fått permanenta platser i det gamla järnverket. Gensvaret för samtidskonst har inspirerat Avesta kommun att välja konstnärliga uttryck också för att tolka och tydliggöra industrihistorien. I martinverksopera och interaktiva gestaltningar av masugnarnas funktion förenas teknik, skönhet och lekfullhet – en satsning som är internationellt prisbelönt. Med nya ögon ser avestaborna och Avesta kommun på det anrika industriområdet Koppardalen. De vackraste byggnaderna från järnverkets epok lyfts fram och får ny betydelse som arbetsmiljö för design- och servicekontor – enligt Arkitekturrådet finns här Dalarnas vackraste arbetsplats. Kontakten mellan kulturmiljön och köpstaden förstärks. Under valvslagna tak i underjorden väntar kulturminnena från den äldsta industrihistorien, 1600-talets kopparbruk.


Avesta Art Årets utsällare

T

he iron ran in white-hot streams and was turned into sheets, wire and optimism for the future in the building of a society that regenerated Sweden. Avesta was among the forerunners when large-scale industrialism gathered speed. The first blast furnace in the then ultramodern ironworks first breathed life in 1874. The workers with craftsmanship, diligence and dignity were the key to success. But without visionaries and entrepreneurs, Avesta – and the world – would never have dared take the leap into a new age. The initiative in Avesta is strongly bound to one man, Hampus August Cornelius, who was also at the forefront in the expansion of the railways, the pulp industry, electric power and telephony in Southern Dalarna. 120 years later, the glow had long since faded and the ironworks was a thing of the past. The industrial relic was now owned by Avesta and had been saved from becoming a ruin. Lars Åke Everbrand, then Cultural Director, searched around for a source of energy to recreate that optimism for the future. And Avesta Art was born – contemporary art would rekindle the flame by turning the smelting house into a gallery for an exhibition of unique art! The work started in 1994 and the premiere was held the following year. The reaction from both artists and visitors was immediate and enthusiastic. Avesta Art has placed Avesta firmly on the art map in Sweden. Sixteen Avesta Art exhibitions have so far shown the works of 223 artists and attracted over 500,000 visitors. Important works by artists such as Björn Lövin and Lennart Rodhe are now permanent exhibitions in the old ironworks. The response to contemporary art has also inspired Avesta to choose artistic expression to interpret and clarify industrial history. The Martin Hearth Opera and the interactive display of the blast furnace’s function combine technology, beauty and playfulness into an internationally award-winning installation. The community of Avesta now looks at the historical Koppardalen industrial site with new eyes. The most beautiful buildings from the age of the ironworks have been renovated and take on new importance as design and service offices which, according to the architectural council, are the most beautiful workplaces in Dalarna. The contact between the industrial heritage and the modern commercial city has been reinforced. And beneath the floor level there lies buried a further piece of history from the origins of the industrial age, the 17th century copper works.

2018 Avesta Art

7


Christian Andersson

A

vesta Art skapas i kraftfältet mellan industriminnen och konst från vår egen tid. Det ståtliga järnverket har väckts ur slumrande glömska till en ny glansperiod som konsthall och museum. Själva historien – om modernitet av yppersta slag när järnverket byggdes och blev föregångare i västvärldens storskaliga industrialism – omtolkas inte. Däremot ändras ändamål och användning. Där järnet en gång rann i vitglödande strömmar, tillför konsten ny hetta. Helighet andas från en nästan altarlik plats, där malmen forslades till masugnarnas frigörande process. Fyrtionio keramiska urnor är samlade här, i en stämningsfull formation som för tanken långt bort i tiden. Det är verket Paper Clip (The Baghdad Batteries) av Christian Andersson, lånat från Malmö Konstmuseum/Malmö Art Museum, Sweden. Konstnären skapar här en länk mellan årtusenden. Urnorna är repliker på kärl som i original grävdes fram vid en arkeologisk undersökning på 1930-talet i nuvarande Irak. Urnorna, som varit i bruk cirka 100 år f.Kr., bar spår av metall och syra. Intill fanns kopparcylindrar och järnstavar. Spekulationer sporrar tanken att fynden kan ha fungerat som förhistoriska galvaniska celler, det vi dag kallar batterier, som i grunden består av två olika metaller i jonlösning kopplade mellan en ledare. Tänk om det första batteriet skapades mellan Eufrat och Tigris? Tänk om kunskapen vanns, men förlorades på vägen? Tänk om mesopotamer lyckades att omvandla den energi som frigörs vid en kemisk reaktion till värme och elektricitet? Det skulle i så fall ha skett nära 2000 år före den kända uppfinningen som tillskrivs Alessandro Volta år 1799. Christian Andersson återskapar den hypotesen genom att fylla urnorna med vinäger och därigenom göra dem till primitiva elektrokemiska batterier.

A

collection of forty-nine ceramic urns creates an effect reminiscent of a time long past. This is the work Paper Clip (The Baghdad Batteries) by Christian Andersson, on loan from Malmö Konstmusem/Malmö Art Museum, Sweden. The urns are replicas of those excavated during an archeological dig in the 1930s, in present-day Iraq. The original urns, which were used around 100 BC, held traces of metal and acid. Nearby were copper

8

Avesta Art 2018

Spänningen som skapas, laddar gemensamt metallstaven i installationens mitt och gör den till en elektromagnet, vars enda syfte är att hålla ett enda gem på plats. Konstnären påstår inte att det mesopotamiska kärlet användes som batteri, men han ger utrymme för en myt som utmanar vårt invanda västerländska tankemönster – att avgörande forskningsrön och banbrytande tekniksprång alltid har skett hos oss – och påpekar därmed att historieskrivningen sällan rymmer en enskild sanning. Längre in i järnverket, där järnet slogs ut för att föras till förvandling i martinugnarna, väntar Christian Anderssons verk One Day. På hyttans mångskiftande väggar projiceras texter. Texterna handlar om just dig – när du vaknar en morgon och upptäcker att lamporna i ditt hem är ersatta av exakta kopior. Förundrad möter du din välbekanta vardag – som ändå inte är sig lik. Du ringer din bästa vän för att samråda – och vännen svarar: ”Vem är du?”. I Christian Anderssons installation är världen inte vad den utger sig för att vara. I One Day leker konstnären med idén att vår tillvaro är en scen, där varken vi själva eller andra människor längre har kontroll över regin. Här tycks scenens materiella maskineri – de mäktiga strålkastarna – ha tagit över. Obevekligt riktar de ljuset på konstruktioner som vi tar för givna och belyser samtidigt ett tillstånd av tvivel, där inte ens ”du” i slutändan verkar vara ett begrepp att lita på. Christian Andersson är född 1973 i Stockholm, utbildad vid konsthögskolan i Malmö och verksam i Malmö. Han är representerad av Galerie Nordenhake i Stockholm och Berlin, Cristina Guerra Contemporary Art i Lissabon och Von Bartha i Basel.

cylinders and iron bars. People have speculated that these items were used as prehistoric galvanic cells, what we today call batteries. What if the Mesopotamians had succeeded in transforming the energy created from a chemical reaction to heat and electricity, but this knowledge was lost to time? They would have then invented the first battery nearly 2,000 years before Alessandro Volta in 1799.

Andersson recreates this hypothesis by filling the urns with vinegar, turning them into primitive batteries. The voltage that is created charges the metal rod in the center of the installation, making it an electromagnet with one purpose: holding a single paperclip in place. The artist does not state that the Mesopotamian urns were used as batteries, but he does create space for a myth that challenges our habitual way of thinking in


the West – that we have always led important research discoveries and groundbreaking technological advances – and instead highlights that the writing of history seldom has only one truth. Deeper inside the ironworks we find Andersson’s work One Day. The texts projected onto the foundry’s walls are about you – you wake up one morning and discover that the lamps in your apartment have been removed and replaced by exact replicas. With

amazement you go through your familiar day, which is somehow not the same. You call your best friend to tell her what is going on and she answers, “Who are you?” In One Day the artist plays with the idea that our environments are a stage, where we and other people no longer have control over the direction. It seems that the machinery of the scene – the powerful light projectors – has taken over. They relentlessly shine their lights on constructions that we take for granted, and at the same

time illuminate a situation of doubt, where not even “you” is a concept that can be trusted in the end. Christian Andersson was born in 1973 in Stockholm, was educated at the Malmö Art Academy, and works in Malmö. He is represented by Galerie Nordenhake in Stockholm and Berlin, by Cristina Guerra Contemporary Art in Lisbon, and by Von Bartha in Basel.

2018 Avesta Art

9


Natalia Batista

V

ärlden är ett collage av olika världar – var och en med sina ideal och ordningar, alltid på några sätt länkade till andra världar. För hundrafemtio år sedan lyste järnverket, som idag bär Avesta Art, av modernitet och framtidstro. I samspel mellan storskalig mekanik, muskelkraft och frihandel skapades en värld av möjligheter – lokalt och globalt. Här fanns hjältar och förgrundsgestalter. Men det var männens värld. I malmbåsen blommar nu svensk manga. Avesta Art blir delaktigt i en värld av serieteckningskonst med ursprungliga rötter i japansk tradition med teckningar och träsnitt. Manga är japanska för fria bilder, och i Japan har mangakonsten varit i stark utveckling i mer än hundra år. Men också mangateckning var länge männens domän. Nu är mangan spridd över världen, tecknad – och älskad – av både kvinnor och män, barn och vuxna. Natalia Batista har skapat berättelsen om svärdsprinsessan Amaltea, en klok, stark och stridbar ung kvinna i en sagovärld där drottningar styr och behärskar magisk makt. Amaltea verkar i en könsmaktsordning, omvänd från den dominerande. Flickor och kvinnor ger sig ut på våghalsiga äventyr, slåss med svärd och har avgöranden i sina händer. Men här finns också nyanserna som ger tanken djup: Amalteas utmanande uppdrag att rädda en prins i nöd, öppnar för prövning av alla makthierarkier. Genom Amaltea – i manga, rollspel och egna tankar – får både flickor och pojkar en förebild som trotsar mansdominerade normer. Samtidigt är prinsessan Amaltea en människa som alla vi andra, med fel och brister. Hon kan vara högmodig och överoptimistisk. Hon ska klara samspelet med sin storasyster och många andra.

F

or over a century, the art of manga – comic strip art with origins in Japanese traditional drawings and woodcuts – has been thriving and evolving in Japan. Manga has now spread across the globe, drawn and loved by children and adults alike. But, just like the ironworks itself, manga drawings have also traditionally been a man’s domain. Now, the old iron ore chambers at Avesta Art bloom with the drawings of Swedish manga artist Natalia Batista.

10

Avesta Art 2018

I Natalia Batistas mangaböcker Mjau! har två kattungar huvudrollerna: Innekatten Vanilj och vildkatten Ville som får ett hem hos Vanilj och hennes matte. Trots den goda viljan att skapa sämja och fina relationer, är det inte alltid så lätt att plötsligt – i nya konstellationer – leva tillsammans. Här finns både lekfulla upptåg och en allvarsam, tänkvärd klangbotten. Natalia Batistas mangafigurer tar inte bara kommandot i de gamla malmbåsen. De inbjuder också både barn och vuxna till eget tänkande, lek, dialog och skapande. Här finns ett ljusbord för eget tecknande. Här finns böcker att läsa och gestalta. Här får vi också – i helt nya originalbilder – möta sjöjungfrun Minna som har huvudrollen i Natalia Batistas nya bok Sjöjungfrun Minna och den hemliga vännen, utgiven i april 2018 på Rabén & Sjögrens förlag. Minna är en sjöjungfru som bryter normer. Istället för att – som sjöjungfrur gör – äta människor, ger hon sig ut på jakt efter vänskap med en människa. I en liten fiskeby lär hon känna människobarnet Mika, men deras vänskap blir hårt prövad. Natalia Batista är en av Sveriges mest etablerade och originella serietecknare. Hon är född 1986 i Lund och bosatt där. Redan som barn började hon att teckna manga och utbildade sig sedan vid Serieskolan i Malmö, där hon nu arbetar som lärare. Hon är mycket produktiv, arbetar med egna böcker för barn och vuxna, illustrerar andras texter och medverkar som pedagog i workshops och kurser. Hon tillhör det svenska mangaseriekollektivet Nosebleed Studio och har erhållit skolbibliotekarieföreningens barn- och ungdomsbokspris. För vuxna har hon bland annat gjort mangan A Song for Elise; om vindlande vägar i vuxnas vänskap. Hennes böcker har givits ut även i Portugal, Italien, USA, Tyskland och Tjeckien.

Among Batista’s creations is the Sword Princess Amaltea, a wise, strong and aggressive young woman in a fairytale world where queens govern and wield magical power. Girls and women go out on daring adventures, have swordfights and make decisions. Amaltea’s challenging mission to save a prince in need tests power hierarchies, giving both girls and boys a role model that defies male-dominated norms. Yet Princess Amaltea is also a person like all of us, with faults and shortcomings.

In a completely new set of drawings, we are also introduced to the norm-breaking mermaid Minna, the main character in Batista’s new book Sjöjungfrun Minna och den hemliga vännen (The Mermaid Minna and the Secret Friend). Instead of eating humans – as mermaids do – Minna befriends the human child Mika, but their friendship really gets put to the test.


In the manga series Mjau!, a stray kitten, Ville, finds a home with the indoor kitten Vanilj and her owner. Despite the well-meaning attempts to create harmony and good relations, being suddenly thrown together in new living constellations is not always easy. Batista’s manga characters invite children and adults alike to imagine, play, discuss and create. There is also a light table where visitors can make

their own drawings, and where there are books to read – and act out. Natalia Batista is one of Sweden’s most established and original comic book authors. Born in 1986 in Lund, where she still resides, Batista began drawing manga as a child and went on to study at the Comic Art School in Malmö, where she now teaches. She belongs to the Swedish manga artist collective

Nosebleed Studio and has received the Swedish School Librarian Association’s award for children’s and young adults’ literature. Among her books for adults is the manga A Song for Elise about the twisting paths of adult friendships. Her books have also been published in Portugal, Italy, the United States, Germany and the Czech Republic.

2018 Avesta Art

11


Malin Bobeck Tadaa

S

om universums blommor med vilja att varsamt famna dig, väntar Those Who Affected Me i det gamla järnverkets allra mörkaste gemak. Konstverket blir som en färgstark galax i ändlöshetens svarta kosmos. Vidrörs verket, föds kaskader av färger som flödar fram i våg efter våg. Vänlig omsorg strömmar till dig. - Verket är som ett abstrakt självporträtt, säger Malin Bobeck Tadaa. Det visar hur verkligheten är skapad – att varje människa bärs av andra människors beröring, psykiskt och fysiskt. Konstverkets magiska material, som låter ljuset svara på beröring, är skapat av Malin Bobeck Tadaa. I en lång process prövade hon kombinationer av material och av formgivning och funktion. Hon vävde tygerna för hand. Möjligheten till interaktivitet experimenterades fram via en ansluten mikrodator. Arbetet blev som en terapi för henne som nyss hade gått igenom en cancerbehandling. - Min plats på jorden är möjlig tack vare så många andra människor. Jag finns till genom alla runt omkring mig. Familjen och vännerna skapar mig i varje stund – utan att filtreras genom dem, vore jag ingen. Fysiskt räddades jag till livet genom läkare, sköterskor, forskare och personer som har levat tidigare. Upplevelsen i Those Who Affected Me blir unik för varje person – i ögonblickets unika samspel med besökaren fulländas verket. Men Those Who Affected Me rymmer ytterligare en dimension. Utöver interaktiviteten mellan människa och konstverk, lockar det oss till samverkan med andra människor. Ju fler vi är som hjälps åt att vidröra verket, ju mer lyckas vi

T

hose Who Affected Me lurks in the darkest chamber of the old ironworks. The installation is like a colourful galaxy in the infinity of a dark cosmos. If you touch the surface of the textiles, a cascade of colour radiates out in wave after wave. “The sculpture is like an abstract self-portrait,” says the artist Malin Bobeck Tadaa. “It shows how reality is created – that every person is supported by the touch of other people whether mentally or physically.”

12

Avesta Art 2018

frigöra det och desto större effekt skapas i själva animationen. Konstnären när drömmen att vi här i Avesta Art – fjärran från vardagslivet – frimodigt ska våga möta främlingar och inbjuda varandra till gemensamt skapande. Malin Bobeck Tadaa är nu i färd med ett nytt utvecklingsarbete. Hon tänker sig att besökaren i ett framtida konstverk dels interagerar fysiskt och får gensvar genom ljus, ljud och rörelser i materialet, dels genom ett headset med glas framför ögonen ser skulpturerna växa till sig, ändra karaktär. Hon kallar det för förstärkt verklighet. Evolutionen, fruktbarheten och jorden, där vi bor, är ämnen för det nya verket. Textil har fascinerat konstnären sedan hon var liten. Under studierna vid Textilhögskolan i Borås adderade hon fiberoptik och tillförde därmed ljuset. Hon lurar fiberoptikens signum – att med ringa förluster föra ljuset så långt som möjligt – genom vävningen som, när tråden förs upp och ned mot varpen, knäcker höljet och låter ljus bryta fram. När vävningen flyttar från handvävstol till maskinväveri tillkommer ett mekaniskt tryck som än mer frigör fiberoptikens förmåga att släppa fram ljus. Djärvt och banbrytande skapar Malin Bobeck Tadaa tyger som både avläser människors beröring och ger gensvar. Materialintresset kombinerat med vilja att säga något, visade henne vägen till konsten. Tyget i Those Who Affected Me är vävt av Ekelunds Linneväveri i Horred, och konstnären är tacksam för att det familjeägda företaget modigt släpper in fiberoptiska trådar där annars bara naturmaterial skyttlas in i vävarna. Malin Bobeck Tadaa är född 1986 i Lerum och nu bosatt i Stockholm.

The artist’s magical materials allow the light to respond to touch. For a long period, she tested various combinations of materials with different shapes and functions. The research was a form of therapy after undergoing treatment for cancer. “My existence here on Earth is made possible thanks to many other people. Family and friends continuously create me – without being filtered through them, I wouldn’t be anybody.

My physical life was saved by the work of doctors, nurses, researchers and the people who have gone before them.” The experience of Those Who Affected Me is highly personal as each person has a unique interaction serving to make the work of art complete. However, Those Who Affected Me has another dimension. Apart from the interactivity between people and the sculpture, it also invites us to cooperate with other people. The more people


who help to touch the surface, the more light is emitted and the more the installation unfolds. Bobeck Tadaa is now developing a new project. The concept is to let the visitor interact partly through physical touch that creates light, sound and movement in the material and partly through a headset with glasses that make the sculpture appear to expand and change character using augmented reality. Textiles have fascinated the artist ever since she was

small. While studying at the Swedish School of Textiles in BorĂĽs, she wove optical fibres into fabrics and was able to light up her art in this way. She goes against the whole idea of optical fibre, which is to transport light as far as possible with minimal losses. Through weaving, when the thread of fibre is interwoven with the warp, the outside shell is damaged and the light can emerge. The textiles for Those Who Affected Me were woven by Ekelunds linen weavers

in Horred and she is grateful that this old family company has been bold enough to work with optical fibre threads where previously only natural materials had been used. Malin Bobeck Tadaa was born in Lerum, Sweden, in 1986 and now lives in Stockholm.

2018 Avesta Art

13


Tommaso Bonaventura

I

mörkret vid masugnskransen möter en av världens mest kända människor, Mao Zedong. Knappt någon, i en nu levande generation, kan undgå att känna igenom honom. Starka känslor och blandade känslor väcks till liv. Hans verkan och verk har tolkats och omtolkats i många årtionden. If I were Mao heter konstverket som visar – och granskar – professionella Maoimitatörer i dagens Kina. Med kameran som sitt konstnärliga verktyg har Tommaso Bonaventura rest i Kina, mött och fotograferat en lång rad människor som var och en lever för – och av – att vara en Maokopia. Mao Zedong var det kommunistiska Kinas förste ledare, avgörande för den långa marschen och stridigheterna som ledde fram till att folkrepubliken utropades 1 oktober 1949. Han var kommunistpartiets ordförande, Kinas president från och med 1954 till sin död 1976 – en kultfigur och legend redan under sin levnad. Vackra bevingade ord tillskrivs Mao: När förändringens vindar blåser, bygg inte vindskydd utan väderkvarnar. Låt hundra blommor blomma. Kina under Mao Zedong kom dock att kännetecknas av andra av hans ordstäv: Revolution är ingen middagsbjudning. Politisk makt växer ur gevärspipan. Miljontals människor dog av svält och genom avrättningar som en följd av olika program med avsikt att förändra både industrier och attityder. Det stora språnget och Kulturrevolutionen är de mest kända. I dagens Kina är Mao Zedong en ikon i populärkulturen. I ofattbart stora upplagor sprids hans porträtt på koppar, klockor, parfymflaskor och andra massproducerade varor. Lystet köper både kineser och tillresande turister allehanda ting, märkta med Mao.

I

n the dark of the charging floor, we meet one of the world’s most famous people, Mao Zedong. If I were Mao is the name of the work that depicts – and scrutinizes – professional Mao impersonators in modern-day China. With camera in tow, artist Tommaso Bonaventura travelled around China, meeting and photographing people who live for – and by – mimicking Mao. Mao Zedong was Communist China’s first leader,

14

Avesta Art 2018

Inom Kina finns dussintals aktörer som – som livsuppgift och yrke – imiterar Mao. In i minsta detalj gör de sig till dubbelgångare till den sägenomspunne ledaren. De väljer en tid i Maos liv – den unge Mao i blå militärkostym, den ideologiske Mao i Kulturrevolutionens grå likformighet, eller Mao från någon annan epok. Gemensam nämnare är noggrannheten i gestaltningen av Mao, i klädsel och i mimik. I extrema fall tar imitatörerna till plastikkirurgi för att efterlikna anletsdrag och hårfäste. Tommaso Bonaventuras verk är, vid en första anblick, ett sakligt redovisande av det märkliga fenomenet Maoimitatörer. Som betraktare är det lätt att fascineras av slående likheter. I nästa andetag väcks undran – varför, i vilket syfte, agerar de? Vad är det som gör att aktörer kan livnära sig på att gestalta Mao? Vilka behov och drömmar styr efterfrågan? Vilka ideal förmedlas och förstärks med Mao ständigt närvarande? Det är knappast en tillfällighet att vurmen för Mao förstärks under nuvarande president som själv styr med fast hand och gör sitt eget mandat livslångt. Kina har på avgörande sätt förändrats efter Maos död. Kina är alltjämt en enpartistat utan mänskliga fri- och rättigheter, men ekonomin har liberaliserats och Kina är nu en ekonomisk stormakt med marknadsekonomisk prägel, både inhemskt och internationellt. Tommaso Bonaventura belyser hur kapitalismens motkämpe har blivit en kommersiell kassako – och hur massmarknaden används som propagandainstrument för kommunistpartiet. Konstnären själv är född 1969 i Rom, professionell fotograf sedan 1992 och nu bosatt i Paris.

crucial to the long march and the fighting leading up to the declaration of the People’s Republic in 1949. A cultural figure and legend even in life, his words “Let a hundred flowers bloom” became the call of the revolution. China under Mao Zedong’s rule, however, came to be characterized by another of his sayings: “Political power grows out of the barrel of a gun.” Millions of people died from starvation and by execution in the wake of various programmes intended to fundamentally change both

industries and attitudes. The Great Leap Forward and the Cultural Revolution are two examples. In today’s China, Mao Zedong is a pop culture icon. In inconceivably large quantities, his portrait is spread through cups, watches, perfume bottles and other mass-produced goods. Anything marked by Mao is greedily bought by tourists and Chinese alike. There are dozens of actors in China who, as both occupation and life mission, imitate Mao. They choose


Årets utsällare

a time in Mao’s life – such as the young Mao in his blue military suit or the ideological Mao in the grey uniform of the Cultural Revolution – and make themselves into doppelgangers of the legendary leader, in extreme cases undergoing plastic surgery to duplicate his features and hairline. Bonaventura’s works are, at first glance, a factual account of the peculiar phenomenon of Mao impressionists. But after a moment’s pause, the observer

is left wondering: What is the purpose of this act? What needs and dreams steer the demand? What ideals are conveyed and strengthened with Mao’s continuous presence? China has changed decisively after Mao’s death. It remains a one-party state without human freedoms and rights, but the economy has been liberalized and China is now an economic superpower. Is it a coincidence that the Mao craze has intensified under the current

president, who himself governs with a firm hand and is now extending his own term of office? Bonaventura illustrates how the opponent of capitalism has become a commercial cash cow – and how the mass market is used as an instrument of propaganda for the Communist Party. Tommaso Bonaventura was born in 1969 in Rome and now lives in Paris.

2018 Avesta Art

15


Karin Ehrnberger

J

ärnverket i Avesta var, när det invigdes 1874, ett flaggskepp för modern, mekanisk och storskalig industri i Sverige. Nya tekniska innovationer underlättade arbetet. Ändå var järnverksarbetarnas vardag fylld av prövningar i form av tunga lyft och faror i arbetsmiljön. Det var männens värld – trots att hyttan brukade kallas ”hon”. I Avesta Art 2018 blir ett av de gamla malmbåsen ett rum för att utforska normer – och hur de odlas. Här står Karin Ehrnbergers stavmixer Mega Hurricane Mixer – i sak en alldaglig köksmaskin, men i ett formspråk som utmanar konventionella könsroller. Här har verktyget – som fortfarande mest handhas av kvinnor – ett vedertaget maskulint uttryck: Det signalerar högprestation, makt och styrka. Strax intill väntar borrmaskinen Dolphia som med mjuka former istället andas kvinnlighet. Djupt rotade könskodade synsätt får sig en knäck. Värderingar sätts i rörelse: Vad kan rubba förlegade könsrollsmönster? - Med konceptverk vill jag synliggöra hur form förmedlar föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. Det starka och effektiva förknippas med manlighet, det mjuka och känslomässiga med kvinnlighet. - Syftet med formbytet är att göra det ogenomskådliga genomskådligt, att visa hur starkt våra värderingar är kopplade till respektive formspråk och respektive föremål.

Karin Ehrnbergers verk bekräftar hur själva designen förmedlar värderingar och förstärker fördomar. Gedigen grund finns i hennes doktorsavhandling Tillblivelser – En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik, framlagd i fjol vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Forskarstudierna och doktorsexamen följde på konststudier vid Konstfack.

F

or Avesta Art 2018, one of the ironworks’ ore chambers has become a room to explore norms – and how they are created. On display here is Karin Ehrnberger’s hand blender Mega Hurricane Mixer – an everyday kitchen appliance, but with a design that challenges conventional gender roles. Here the tool, which is still mostly used by women, is given a conventional masculine expression – it signals high performance, power and strength. Nearby is the

16

Avesta Art 2018

Det gamla malmbåset blir också ett kliniskt undersökningsrum för män. Här står Androstolen, en plats där män förväntas ta av sig byxor och kalsonger, lägga upp sig och få sitt blottade kön undersökt av läkare. Ett fotografi visar hur det ska gå till. Androstolen har Karin Ehrnberger skapat tillsammans med statsvetaren Emma Börjesson, biomekanikingenjören Anne-Christine Hertz och industridesignern Cristine Sundbom. Androstolen är ett verk, som utan omsvep översätter den gynstol som kvinnor utsätts för vid underlivsundersökningar, till en motsvarande stol för män. Stolen är ranglig, hög, kall och utlämnande – precis så som de flesta kvinnor upplever gynstolen. Här uppmärksammas dels det faktum att kvinnor i minst hundra år har fått finna sig i gynstolens obehagliga form, dels att andrologin – läran om mannen som biologisk varelse – har en undanskymd plats inom hälso- och sjukvården. Perspektiven vänds och gör på så vis invanda normer synliga. Vi hajar till: Skulle männen, som en gång formade gynstolen, verkligen finna sig i att själva ligga där? Varför har ingen lyssnat på behoven hos undersökta och undersökande kvinnor och förnyat gynstolen? Finns det en orsak till att män ofta undersöks med nedhasade byxor och inte behöver klä av sig helt? Androstolen har kommit till i ett sammanhang som vill visa värdet av att både kvinnor och män medverkar, först i att beskriva behov och sedan genom att utforma lösningar. Hälsoteknikcentrum Halland vid Högskolan i Halmstad drev projektet som hade titeln Hälsoformer och tekniknormer och genomfördes tillsammans med designers, forskare, vårdpersonal, patienter och företag. Androstolen har fått stöd av Sveriges innovationsmyndighet Vinnova.

Karin Ehrnberger är född 1977 i Huddinge och bosatt i Stockholm.

electric drill Dolphia, which with its soft shapes exudes femininity. “With this conceptual work, I want to make visible how design conveys performances about what is masculine and feminine,” says Ehrnberger. “What is strong and effective is associated with masculinity, while what is soft and emotional is associated with femininity. The purpose of switching the designs is to make what is hidden visible, to show how strongly our values are

connected to certain designs and objects.” The old ore chamber has also become a clinical examination room for men. Standing here is the work The Andro Chair, where men are expected to take off their pants and underwear, lie down, and have their exposed genitals examined by a doctor. A photograph shows how the chair should be used. Karin Ehrnberger created The Andro Chair together with political scientist Emma Börjesson, biomechanical engineer Anne-Christine


Hertz, and industrial designer Cristine Sundbom. The Andro Chair is a work that translates the gynaecological examination chair, which women have had to use for pelvic examinations, to a corresponding chair for men. The chair is unstable, high and cold, leaving men exposed – exactly how most women experience the gynaecological chair. The chair highlights that for at least a century, women have found themselves in the gynaecological

chair’s uncomfortable design, and that andrology – the study of man as a biological being – has a less prominent place within healthcare. The chair switches perspectives to make norms that are taken for granted visible. Would the men who once designed the gynaecological chair really sit in one? Is there a reason men only need to lower their trousers during an examination and don't need to take them off ? The Andro Chair was created with a desire to show

the value of women and men working together, first by describing what is needed and then designing solutions. The project was managed by the Centre for Health Technology at Halmstad University, with support from Vinnova, Sweden’s innovation agency. Karin Ehrnberger was born in 1977 in Huddinge and lives in Stockholm.

2018 Avesta Art

17


Ann Eringstam

T

ill vita landskap med is och hav, till hedar med låga lila växter och till skogarnas myrar och tjärnar för Ann Eringstam oss i bildsviten In Search of Wonderland.

Dis, dimma och gråmelerade moln höljer horisonten i dunkel. Det är fagra naturscenerier – förunderligt sköna, skiftande, med en drömsk och hemlighetsfull ton. En ung kvinna i ljusturkos klänning, ibland duplicerad till sina egna systrar, binder samman bilderna till en berättelse om både styrka och sökande. Hon tar plats i landskapen, trotsar kyla, sanka tuvor och lera. På ett sätt blir hennes närvaro en predikan om människans oundgängliga samspel med naturen. Här i det gamla järnverket var vardagsarbetet fyllt av möda och ansvar. Varje arbetare hade sin roll i ett lagspel som aldrig fick stanna av. Då och då drömde de sig ändå bort – i längtan efter en käresta, till stillhet och vila hos naturen själv. In Search of Wonderland blir nu, åttio år efter att den sista masugnen släcktes, inte ett svar på sedan länge glömda drömmar, utan en pånyttfödelse, en förlängning, en länk in i en ny samtid och lika okänd framtid. In Search of Wonderland ställer oss som lever nu i ett vägskäl. Skönheten i bilderna tar nästan andan ur oss. Men Ann Eringstam bjuder inte ett romantiskt måleri, inte heller fångade ögonblick. Efter en stund ser vi mer. Bilderna är omsorgsfullt komponerade möten mellan det verkliga och det overkliga – med drag av surrealism. Bortom det synliga anar vi stämningar med inslag av både ro och oro, både harmoni och fara. Som Alice i Underlandet söker den unga kvinnan sig fram i en värld som alls inte är logisk. Det magiskt märkliga blir möjligt.

I

n her photo series In Search of Wonderland, Ann Eringstam takes us to a white landscape of ice and sea, to purple moors and to dank forests. Mist, fog and grey clouds shroud the horizon in gloom. The scenes are beautiful natural landscapes, wonderfully enchanting, varying, with a dreamlike and mysterious tone. A young woman in a light blue dress, sometimes depicted in duplicate, binds together

18

Avesta Art 2018

Verkligheten förvrids. Förvirring ligger nära till hands. Hon faller – som Alice – många mil. Hon simmar – kanske som Alice, i tårar. Ann Eringstams konstverk utmanar och lyfter tanken på färd. Landskapen förmedlar både hot och möjligheter. Här finns också individens djupt personliga brottning – de allmänmänskliga, existentiella frågorna: Vem är jag, vem vill jag vara, hur ska jag navigera i en svårtydd och komplex omvärld? Den ensamma kvinnan i polartrakterna tittar bort, blickar ut över isar som ser ut att smälta – och med ens är den största frågan av alla närvarande. Om vi inte räddar klimatet, är alla andra strävanden förgäves. Jorden klarar sig, som ett öde gruskorn i världsrymden – men inte mänskligheten. Bland magra knotiga tallar på myren nalkas kvinnan inte en gång, utan flera. Bortom anas storskogen. Systrarna i ring, i naturens ångande kvalm, kan uttrycka både varningen från naturens egna väsen och de goda utsikterna i människors samverkan. Är det ändå planetskötare vi alla ska bli? Existentiella frågor är bärande i Ann Eringstams verk. Genom ljuvliga – och samtidigt skruvade – foton på natur och människor blir den komplexa verkligheten uppenbar. Bakom det idylliska och till synes fullkomliga finns andra sidor. Fallgroparna är många. För den som tar sig genom dimman, finns hopp om klarsyn. Ann Eringstam är född 1977 i Växjö och utbildad vid Högskolan för fotografi vid Göteborgs universitet (numera Valand), där hon numera undervisar. Hon är bosatt i Kullavik utanför Göteborg.

the images into a story of both strength and searching. She takes space in the landscape, braving the cold, the marshy knolls and mud. In a way, her presence becomes a sermon on humankind’s inescapable interaction with nature. Here in the old ironworks, everyday work was filled with toil and responsibility. Each worker had his role in a team game that never ended. Now and again, though,

they dreamed themselves away – to a sweetheart, to peace and rest in nature itself. In Search of Wonderland is not an answer to long-forgotten dreams, but a rebirth, a link to a new age and an equally unknown future. The series places us at a crossroads. The beauty of the images almost takes our breath away. But Eringstam is not offering romantic paintings, nor captured moments. The images are carefully composed, nearly surrealistic,


encounters between the real and the unreal. Beyond the visible, we pick up on feelings of both calm and unrest, harmony and danger. Like Alice in Wonderland, the young woman navigates her way through a world that is not at all logical. The magically bizarre becomes possible. Reality is distorted. Confusion is close at hand. The lone woman in the Arctic landscape is looking

away, out over the ice that seems to be melting, and all at once, the biggest question of all is there before us. If we do not avert the ravages of climate change, all other endeavours are pointless. The Earth will survive as a desolate grain of sand in the cosmos – but humans will not. Ann Eringstam’s work is borne by existential questions. Through lovely – and at the same time distorted – photos of nature and people, the complexity

of reality is laid bare. But lurking behind the idyllic and seemingly perfect are other dimensions, and many pitfalls. For those who can take themselves through the fog, there is hope of clarity. Ann Eringstam was born in 1977 in Växjö and studied at the University of Photography in Gothenburg (now Valand Academy), where she now teaches. She lives in Kullavik outside Gothenburg.

2018 Avesta Art

19


Helga Härenstam

V

ad skulle du vilja minnas om du – helt blank, utan minnen – såg tillbaka på ditt liv? Frågan kom till Helga Härenstam när hon tog emot en spådom som gav henne 87 år att leva – men de sista åren i glömskans kammare. I det gamla järnverkets rostiga tunnel för transport av skrot, lockar nu med neonskylt Helga Härenstams verk Minnen från en främling. Här finns svar som konstnären fick när hon i samband med utställningen Berättelser för en 87 år gammal dam i Kulturhuset i Stockholm frågade efter människors minnen. Hemlighetsfullt viskar även väggarna om både kända och okända minnen – om skrotet som blev en resurs i martinugnarnas mjukgörande järnförädling, om arbetarnas vardagsmöda, drömmar och öden som aldrig blev berättade. - En stor del av minnena som jag tog emot handlar om kärlek och död – och de vägval som kunde ha gjort livet annorlunda, konstaterar Helga Härenstam. Gränsöverskridandet mellan det dokumentära, det självbiografiska och det fiktiva är bärande i hennes konst och återfinns i fotografier, installationer och böcker. Hon experimenterar och inbjuder gärna besökarna att vara delaktiga. I Avesta Art välkomnas vi att välja minnen i en jukebox som i sig signalerar nostalgi och väcker förundran med sitt besynnerliga lodjursmotiv. Några få ord blir titel på vart och ett av minnena och kan få oss att aktivt välja. Lyssnar vi till flera minnen, adderas de till varandra och skapar nya, kanske osannolika, sammanhang. Minnena är verkliga, åtminstone verkligt

W

hat would you like to remember if you looked back on your life – with no memory of it at all? This question came to Helga Härenstam when a fortune-teller told her that she would live to be 87 years old – but would have no memory in her final years. In a rusty tunnel of the old ironworks, once used to transport scrap, a neon sign draws us into Härenstam’s

20

Avesta Art 2018

nedtecknade, och anonymt donerade till minnesinsamlingen. Minneslapparna blev sedan inlästa av olika personer, och konstnären bortsåg då från sina egna förutfattade meningar om vem som kunde tänkas ligga bakom minnet – en gammal man kunde till exempel läsa in en text som antogs vara skriven av ett barn… Många minnen är tunga. Andra är busiga eller alldagliga. Som besökare blir det självklart att referera till egna minnen. De sirliga bokstäverna i neonskylten är handstilen från konstnärens farmor. Farmodern har även inspirerat till boken In Waiting for What is to Come som gavs ut våren 2018 och då även fanns som utställning i Arbetets museum i Norrköping. Farmor växte upp på en missionsstation i Afrika, och i kvarlåtenskapen fann konstnären ett gammalt fotoalbum där bilder hade fallit bort. Med egen kamera reste hon till missionsstationen i nuvarande Zimbabwe, fotograferade – och skapade ett kraftfält i form av en associativ bild- och textlek mellan de äldre bilderna och de nya. I ett annat verk, The Society, har hon sökt upp sin egen barndomsmiljö och i bilder utmanat gränser mellan dokumentärt och arrangerat, mellan verkligt och overkligt, mellan det förflutna och nuet. - Berättelser, objekt och händelser som jag möter i det vardagliga livet får ofta betydelse för mina verk. Jag iakttar, väljer och lägger till. Helga Härenstam lyfter det personliga och specifika till det generella och allmänmänskliga. Hon är född 1980 i Värmland, utbildad vid Högskolan för fotografi i Göteborg (numera Valand) och bosatt i Göteborg.

work Minnen från en främling (Memories from a Stranger). Here are the answers that the artist received when she asked people for their memories for her exhibit Berättelser för en 87 år gammal dam (Stories for an 87-Year-Old Lady) in Stockholm. “Many of the memories that I received were about love and death – and the choices that could have made life different,” says Härenstam.

Härenstam’s work focuses on the overlap between documentation, autobiography and fiction, shown through photographs, installations and books. At Avesta Art, her work consists of a jukebox that plays memories instead of songs. If we listen to several memories, we might start putting them into new, possibly unlikely contexts. The memories are real, or were at least accurately transcribed onto notes, and were anonymously donated


to the memory collection. The notes were then read aloud by different people, with the artist disregarding her preconceptions of who the memory might belong to so that an old man, for example, might read aloud a text written by a child. The elegant letters of the neon sign are in the handwriting of the artist’s grandmother. Her grandmother also inspired Härenstam’s book In Waiting

for What is to Come, published in spring 2018. Her grandmother grew up at a mission in Africa. When she died, she left Härenstam a photo album in which some of the photos had been lost. The artist decided to travel to the mission, in present-day Zimbabwe, in order to replace the missing photos with new ones, creating a work where old images and texts interact with the new. In another work, The Society, Härenstam revisited where

she grew up, using photos to challenge the line between documentation and arrangement, between real and unreal, between the past and the present. Helga Härenstam raises the personal and specific to the general and universal. She was born in 1980 in Värmland, Sweden, educated at the University of Photography in Gothenburg (now Valand Academy) and lives in Gothenburg.

2018 Avesta Art

21


Åsa Jungnelius

M

ed intensitet och integritet svarar Akta – annars kommer jag och tar dig på masugnens maskulina uttryck. Konstverket kommer ovanifrån, går till rasande attack på de föreställningar och normer som i århundraden har nedvärderat kvinnan och osynliggjort kvinnans könsorgan. Åsa Jungnelius verk är en monstersnippa – en vagina med avsikt att skrämma, ett slukhål som hotar, ett gap som hugger. Glasobjekt svävar olycksbådande över besökaren. Kedjor och krokar ger obehagliga associationer. Akta – annars kommer jag och tar dig är ett inlägg i debatten om rådande könsmaktsordning. Konstnären höjer tonläget, tydliggör sin och kvinnokollektivets totala frustration över att kvinnokroppen inte respekteras som subjekt, att den alltid blir objekt, sexualiserat eller glorifierat med moderskap. Monstersnippan representerar ett kön som i sig kräver vördnad. - Feminism i vid bemärkelse bär mitt konstnärliga arbete, säger Åsa Jungnelius. Jag som är född på 1970-talet är född med ett könsorgan som då inte ens hade något namn. Att vara flicka och kvinna var att ha framstjärt. Nu vill jag bidra till ett feministiskt förhållningssätt där jämställdhet råder. Redan 2004 presenterade Åsa Jungnelius verket Snippan, ett kvinnokön bland konstvärldens alla fallosar – en vacker, neutral, förseglad skulptur med kvinnokönets veck och vågiga former. Sedan dess har ordet snippa tagit sig in i Svenska Akademiens ordlista. Nu är konstnären i färd med det gigantiska verket Snäckan som ska bli en

W

ith intensity and integrity, Akta – annars kommer jag och tar dig (Watch out – I’m out to get you) responds to the masculine demonstration of the blast furnace. The artwork comes from above, furiously attacking the roles and norms that have debased women and rendered female genitalia invisible. Åsa Jungnelius’s work is a monster vagina – a sex intended to frighten, a sinkhole that threatens to

22

Avesta Art 2018

helt ny tunnelbanestation i Solna. I ljuvliga rosa nyanser öppnar sig snäckans inre universum under ett böljande välvt tak över plattform och spår. Här skapas intimitet och en atmosfär av värme och lust – tanken leds till den livgivande åtrån och livmodern. I Avesta Art finns även Brunnen – En studie i relationen mellan hålet och pålen. Brunnen är både en hålighet och en källa till spirande liv – ett slags urmoder till allt liv på jorden. Här vidgas perspektivet till att gälla såväl kvinnans liv som mänsklighetens samspel med naturen. - Till synes är hålet och pålen motsatser. Kulturellt är vi fostrade att se pålen – trots att hålet tar större utrymme i anspråk. Jag odlar hoppet om balansgång, som blir ömtålig men som kan hålla. Åsa Jungnelius är en konstnär som går före. Som ung, nyutexaminerad från Konstfack samlade hon kolleger och inledde arbetet We Work in a Fragile Material där konst av glas och keramik ställdes ut i bland annat Skoklosters slott och Nationalmuseum. Väl bofast i glasbrukens Småland initierade hon Residence in Nature där konstnärer verkar ute i byar och bruksorter i dialog med invånare och natur. Istället för att flytta material och konstverk till institutioner, flyttas institutioner och konstnärligt arbete ut i naturen. - När tongivande glasbruk lades ned, valde jag att stå kvar, att lyfta blicken. Åsa Jungnelius är född 1975 i Nacka, utbildad vid Konstfack och bosatt i Månsamåla och Stockholm. Hon undervisar vid Konstfack och var under sex år knuten till Kosta Boda som formgivare.

swallow you up, a mouth that bites. Glass objects sway forebodingly over the visitor. Chains and hooks give uncomfortable associations. The work is an entry into the debate on the prevailing gender power order. The artist raises her voice, clarifying her and the female collective’s utter frustration over the female body not being respected as a subject, of its constant objectification, sexualization or glorification through motherhood.

In 2004, Jungnelius presented the work Snippan (The Vagina), a female sex organ among all of the phalluses of the art world – a beautiful sealed glass sculpture with the folds and waves of the female sex. The word “snippa” has since been added to the Swedish Academy’s dictionary. The artist is now working on the gigantic work Snäckan (The Seashell), which will be for a new metro station in greater Stockholm. In lovely rose hues, the


inner universe of the seashell opens under a billowing arched ceiling over the platform and tracks, leading one’s thoughts to life-giving desire and the womb. Brunnen – En studie i relationen mellan hålet och pålen (The Well – A Study of the Relationship Between the Hole and the Pole) is also being exhibited at Avesta Art. The well is both a hole and a source of budding life – a primordial mother to all life on Earth. “The hole and the pole appear to be opposites.

Culturally, we are brought up to see the pole, despite the fact that the hole occupies a greater space. I cultivate the hope for balance, which will be fragile but which can be sustained.” Jungnelius is an artist ahead of her time. As a young, recent graduate of Konstfack, she gathered colleagues and initiated an exhibition of glass and porcelain works called We Work in a Fragile Material, which was shown at prestigious venues such as Skokloster Castle and the

Swedish National Museum. In the glassworking region of Småland, she initiated Residence in Nature, in which artists work in villages and mill towns in dialogue with residents and nature. Åsa Jungnelius was born in 1975 in Nacka, studied at Konstfack and lives in Månsamåla and Stockholm. She teaches at Konstfack and was a designer with Kosta Boda for six years.

2018 Avesta Art

23


Torsten Jurell

M

ina Damer och Herrar, låt oss presentera Skuggspel! Som en storslagen scen öppnar sig valsverkshallens djup. Här spelade förr skuggor mot ljus från martinverkens flammande härdar. Här försiggick vardagens dramatik, dygnet runt, året runt, i växelverkan mellan olika yrkeskategorier och arbetslag under järnverkets storhetstid. Här pågår nu ett spel om själva livet, där vi som besökare på en och samma gång kan ikläda oss roller som teaterpublik och aktörer. ”Skyarna hastar över himmelen. Kring jorden faller en skugga. Det är denna natt som allt skall hända…”. Koncist och lyriskt är orden sammanfogade av Torsten Jurell som en målsättning för det konstprojekt vi nu möter. Som en metafor för vår tid har han iscensatt ett allkonstverk – en fiktiv marionetteater på turné där, steg för steg, ett spel med ljus, skuggor och ljud har vuxit fram. Marionetter, stav- och fingerdockor, skuggteater. Över hela världen, i alla tider, har olika former av folkligt berättande hjälpt människor att se skeenden som är uppenbara å ena sidan, men å andra sidan skymda, borta från det offentliga medvetandet. Torsten Jurell låter sig inspireras av dessa uttryck och tar till vara idén hos exempelvis indonesisk skuggteater, Wayanga, där föreställningen får flera uttryck på en och samma scen, delad av en tygskärm. Åt ett håll, färgprakt och liv med orkester, sångare och konstnären som sköter silhuettdockorna. Åt andra hållet, silhuetter som – likt skuggestalterna i Platons grotta– med olika skärpa ger bilder av det som pågår på andra sidan, i den andra världen. - I en värld där sanningen och lögnen strider om scenutrymmet, har jag i marionetter och skuggteater funnit en källa för ett eget bildspråk. Jag hoppas att det ska finnas ett drag av mystik, ett drag av spänning, ett drag

L

adies and Gentlemen – we proudly present Shadow Play! The rolling mill hall of the ironworks opens up like a grand stage. In the past, the flames of the openhearth works here created a play of shadow and light. Now the hall serves as the setting for a play about life itself, where we as visitors can take the roles of both audience and actors.

24

Avesta Art 2018

av livsfara, ett drag av romantik, säger konstnären. Han stryker under att det inte är teater han visar upp. Det är en bild av en teater – en bild av livet som pågår medan vi ser. Den stora scenen i järnverkets dunkel blir som en vy över världen. En värld där olika världar – och föreställningar – lever samtidigt, sida vid sida, ibland inbegripna i varandra. Som besökare blir vi medspelare med möjlighet att påverka handlingen. ”Aktörer” kallar konstnären sina skulpturer som vi möter ”backstage” inför kommande föreställningar. Men ”aktörer” är även vi. Vi kan spegla oss i denna värld: Styr vi oss själva, är vi styrda av någon annan? Vem drar i trådarna? På scenen finns ett myller av objekt, utförda i olika tekniker och olika material: Keramik, brons, måleri, foto och video. Här finns historiska rottrådar, litterära länkar och hänsyftningar till både populärkultur och aktuell samhällsdebatt. - Vad gör man? undrar konstnären. Jag är lycklig över att vara förmedlare av denna mänskliga kunskap där våra sinnen gläds av den krackelerade glasyr som skapades under Norra Song i Kina, alltså för mer än tusen år sedan, samtidigt som vi nu befinner oss vid randen av ett kärnvapenkrig ... I mer än fyrtio år har Torsten Jurell verkat som konstnär. Han arbetar med måleri, grafik, skulpturer och installationer och har hållit en rad uppmärksammade utställningar på olika kontinenter. Efter möte med kinesiska konstnärer vid ett träskulptursymposium i Orsa 2006, återvänder han varje år till Kina för att arbeta med sina verk. Torsten Jurell är född 1951 i Mölnlycke, utbildad vid Konsthögskolan Valand och Konsthögskolan i Stockholm. Nu verkar han i Stockholm och i Jingdezhen i Kina.

As a metaphor for our time, the artist Torsten Jurell has created Skuggspel (Shadow Play) – a fictitious marionette theatre on tour. All over the world, throughout time, different forms of folk tales have helped people see things that are on the one hand obvious, but on the other hand hidden from public consciousness. Jurell has been inspired by these formats, such as Indonesian shadow theatre, Wayang, in which

there are two sides of the performance at the same time on stage, divided by a curtain. One side is full of colour and life, with musicians and singers operated by marionette artists. The lively puppets cast silhouettes on the other side of the curtain. Like the shadows in Plato’s cave, these silhouettes then present diffuse images of what is happening in the other world.


“In a world where the truth and lies fight for space on stage, I have found a source for my own imagery through marionettes and shadow theatre,” says Jurell. “I hope there will be elements of mystery and excitement, of danger and romance.” He emphasizes that this is not a theatre show he is staging. It is an image of a theatre – an image of life that happens while we watch.

In the dimness of the ironworks, the main stage becomes like a view of the world. A world in which different realms – and performances – live simultaneously, side by side, sometimes entangled in each other. As visitors, we become actors who can affect the plot. The artist calls his sculptures “actors” who we meet “backstage” before the performance. But we are also “actors”. We can see ourselves in this world: Do we

control our actions, or are we controlled by someone else? Who pulls the strings? Torsten Jurell has worked as an artist for more than 40 years. He works with painting, graphics, sculptures and installations. He was born in 1951 in Mölnlycke, Sweden, and studied at Valand Academy and the Royal Institute of Art in Stockholm. He now works in Stockholm and Jingdezhen, China.

2018 Avesta Art

25


Tove Kjellmark

D

är det gamla järnverkets dunkel byts till ljus, i rostugnshallens vita hörn, väntar konstnären själv. Här står hon vit – i sköra fragment, gestaltad av sig själv. Trots att det är skalet vi ser, dras blicken till springorna som antyder själens dolda djup. Titeln Inside stryker under att människan är så mycket mer än sin fysiska form. - En person bär spår av så många olika personer och är i ständig rörelse och förändring. Här undersöker jag upplevelsen av att finnas i den egna kroppen – jag blottlägger och lyfter fram både kroppsliga erfarenheter och mentala tillstånd av nakenhet, säger hon. Tove Kjellmarks arbeten rör det djupt mänskliga. Vad är det som gör oss till själfulla mänskliga varelser och inte maskiner? Här finns ett sökande och en önskan att förstå vad som är det livsnödvändigt mänskliga. Hennes konstnärliga uttryck är flera – skulptur, teckning, måleri, video. I det skulpturala använder hon ofta nyskapande konstnärliga tekniker, där avancerad teknologi kan samspela med traditionella material som gips och lera. - I mitt konstnärliga undersökande fokuserar jag på tillvarons fragmentisering, på kroppens och livets skörhet och förgänglighet. Jag rör mig fritt mellan olika arbetsmetoder – och finner samma slutsats, att det är omöjligt att någonsin fånga mer än spår av det förflutna eller av en levande kropp. I arbetet med Inside har Tove Kjellmark både sönderdelat och byggt ihop kroppen. Hon har tagit teknologin till hjälp för att transformera den mänskliga kroppen – och uppfattningen av den. Djärvt och framgångsrikt har hon tredimensionellt låtit filma sin egen kropp och fångat kroppen i rörelse – ja, faktiskt att teknikerna menade att det borde vara omöjligt. Nära finns frågorna om förytligandet av människans tillvaro och hur det digitala

W

here the darkness of the old ironworks turns to light, in the white corner of the kiln hall, waits the artist herself, a self-portrait made of fragile, white fragments. Although it is the shell we see, our gaze is drawn to the gaps that hint at the hidden depths of the soul. The title Inside emphasizes that we are so much more than our physical forms.

26

Avesta Art 2018

och hyperteknologiska samhället påverkar upplevelsen av oss själva och våra egna kroppar. I mötet med Inside finns både rörelse och stillhet. Storögda står vi inför frågor om individens yttre och inre perspektiv och om människan som subjekt eller objekt. Tove Kjellmarks videoverk Naked har visats på en rad internationella utställningar, festivaler och forskarkonferenser. Här utför en professionell läkare en operation på ett mjukisdjur, en mekanisk panda. Läkaren följer sina rutiner, men situationen blir ändå tillspetsad när patienten fortsätter att röra på sig och formar nya ljud. Åskådaren hamnar i korsdraget mellan skräck och skratt – ett tillstånd som, enligt konstnären, också kan förlösa nya känslor och tankar. Mitt i strömmen av människor i Stockholms Centralstation placerade Tove Kjellmark häromåret skulpturen Alone Together. Den var gjuten i brons – och hade ändå färdigheten att kunna både röra sig och tala. Den glänsande Alone Together bar drag av en fågel och talade direkt från stockholmarnas tweets på internet. Med en kvinnas ljusa röst blev inläggen som lyrik. - Det som sägs i det offentliga digitala rummet fick röst och kropp i det offentliga fysiska rummet. Människor i alla åldrar var intresserade. Många var charmerade, andra förvirrade och en del blev provocerade eller rädda. Efter två veckor bröt någon nacken av den. Då hade 700 000 människor passerat. Tove Kjellmark är född 1977 i Stockholm, utbildad vid Kungliga Konsthögskolan och bosatt i Stockholm.

“A person carries traces of so many different people and is in a constant state of motion and change,” says the artist. “In this work, I examine the experience of being in one’s own body, uncovering and highlighting both the bodily experiences and the mental state of nakedness.” Tove Kjellmark’s work explores that which is deeply human. What is it that makes us soulful human beings and not machines? She expresses herself through many

art forms – sculpture, drawing, painting and video – often using innovative artistic techniques. “In my artistic exploration, I focus on the fragmentation of existence, on the fragility and perishability of the body and of life. I move freely between different working methods and come to the same conclusion – that it is impossible to ever capture more than traces of the past or of a living body.”


In her work with Inside, Kjellmark filmed herself in 3D, capturing her body in motion. The work poses questions on the superficiality of human existence and how our digital and hyper-technological society affects our experience of ourselves and our own bodies. In her video work Naked, a physician performs surgery on a stuffed mechanical panda. The doctor follows routines, but the situation becomes tense

anyway when the patient continues to move and make new sounds. The observer is caught in the crossroads between horror and laughter – a condition that the artist believes can also release new feelings and thoughts. Recently, the artist positioned the sculpture Alone Together right in the middle of Stockholm Central Station. The shiny bird-like sculpture caught random tweets from Stockholmers and spoke them aloud.

With a woman’s voice, the tweets became almost poetic. “What was said in the digital public space was given a voice and body in the physical public space. Many people were charmed, others confused, and some were provoked or afraid. After two weeks, someone broke its neck. By that time, 700,000 people had passed by.” Tove Kjellmark was born in 1977 in Stockholm and studied at the Royal Institute of Art.

2018 Avesta Art

27


Markus Kåhre

D

örren står på glänt till omklädningsrummet bredvid de magnifika historiska martinugnarna. Det är frestande att stiga in där för att se om några gamla järnverksarbetare dröjer kvar. Vad har de att berätta? Hur gick det till när flytande järn fördes från martinen till valsverken som rullade fram plåtar och trådar? Hur såg de på sin egen roll i en då modern industri som var med och lade grunden till välfärdssamhället? Väl inne i det lilla rummet, överraskar Markus Kåhres konstverk. Allt är inte vad det synes vara. Konstverkets idé blir uppenbar genom betraktarens blick. Verket griper tag i mina egna erfarenheter. I stället för att vara åskådare, blir jag ett skapande subjekt, en medspelare i själva verket. Ur det gåtfulla växer klarsyn. Men stora frågor vecklar ut sig: Hur är verkligheten egentligen beskaffad? Hur kan jag vara säker på att mina sinnen inte spelar mig ett spratt? Konsten är ett annat språk än det talade och skrivna. Konsten har ett mer direkt tilltal, och i Markus Kåhres verk blir besökaren – utan filter – personligen delaktig i gestaltningen. Det är som om konstverket helt och fullt blir till i ögonblicket då människan erfar aha-upplevelsen som konstnären har bäddat för. - Konsten kan skapa situationer som öppnar för nya tankar, frigör det låsta och vidgar vyer. Vi kan se att världen är något helt annat än den vi tror att vi ser, säger konstnären. Därför avstår han från att sätta titlar på sina verk. I Markus Kåhres verk möts det estetiska och det filosofiska. Konstverken – här i Avesta Art och i många tidigare utställningar – blir en källa till varseblivning av verkligheten. Konsten sänder signaler som gör att vi med

N

ext to the magnificent historical openhearth furnaces, the door to the changing room is ajar. Peeking inside the small room, perhaps to see if there are any ironworkers left inside with stories to tell, we are instead startled by Markus Kåhre’s work. Yet all is not as it seems. Instead of being observers, we become co-creators who are part of the work itself. It is as if the work is created from our own

28

Avesta Art 2018

nya ögon ser på tillvaron. Häpna inför konstverkets hisnande dimension, lyfts vi till nya insikter och ny kunskap. Någon skrev att Markus Kåhres verk kan kallas skulpturer eller installationer. Det vi minns av dem är ändå inte det materiella. Lågmält och med vardagliga attribut ställer Markus Kåhre oss inför frågor som rör både oss själva och vår omvärld – även frågor om vilka värden som bär och bör styra världen. Utöver konst har han studerat filosofi, och alltid finns filosofiska dimensioner i hans verk. De konstnärliga teknikerna är väldigt varierande. Ett exempel är ett videoverk som Markus Kåhre har visat i Finland. Här är Platons gästabud – med dialog om kärlekens väsen – klangbotten. En restaurang från vår egen tid syns i fullstor skala, och utställningsbesökarna lockas att lyssna till samtalen som förs vid borden. För Platon var kärleken själens längtan efter idévärlden – och när vi älskar en enskild människa för att hon är vacker eller gedigen, är det egentligen det skönas och godas idé som attraherar. Ur detta kommer uttrycket platonsk kärlek som används för själarnas gemenskap, sammanflätad genom idéer, insikter och kunskaper. I Kåhres verk talar – i olika tonlägen – kända och okända människor från dagens Finland om just kärlek. Markus Kåhre är född 1969 i Helsingfors och nu bosatt i Esbo. Han har studerat konst vid Konstindustriella högskolan och Bildkonstakademien i Finland samt filosofi vid Helsingfors universitet. Utöver sitt eget konstnärliga arbete undervisade han under många år vid Bildkonstakademiens skulptörslinje.

experiences and through our own observation. From the enigmatic emerges clarity. But so do important questions: How is reality actually constructed? How can I be sure that my senses aren’t playing tricks on me? “Art can create situations that open the way for new thoughts which unlock and broaden our perspectives. We may realize that the world is something completely different than what we think we see,” says the artist, who

refrains from putting titles on his works for this reason. In Kåhre’s art, the aesthetic meets the philosophical. His works challenge our perception of reality, sending signals that make us look at our existence with new eyes. Amazed at the dimensions of the artwork, we are elevated to new insights and new knowledge. Unassumingly, Kåhre asks us questions that concern both ourselves and our surroundings – including


questions on what values support and should govern the world. In addition to art, he has also studied philosophy and there are always philosophical dimensions in his work. Kåhre’s artistic techniques are extremely varied. One example is a video work that Kåhre exhibited in Finland, which is based on the dialogue in Plato’s Symposium on the essence of love. For Plato, love was the soul’s

longing for the world of ideas – and when we love a particular person because he or she is beautiful or pure, it is actually the idea of beauty and good that we are attracted to. In Kåhre’s work, a full-scale contemporary restaurant serves as the setting, and visitors are invited to listen to the conversation around the table, where modern-day Finnish people are discussing love. Markus Kåhre was born in 1969 in Helsinki and

now lives in Esbo. He studied art at the School of Arts, Design and Architecture and the Academy of Fine Arts in Finland, and philosophy at the University of Helsinki. In addition to his own artistic work, he has also taught sculpture for many years at the Academy of Fine Arts.

2018 Avesta Art

29


Haruko Maeda

F

ödelse och död är delar av samma universella livscykel, där det enda beständiga är ständig förändring. Så ser japanskfödda Haruko Maeda på tillvaron. Hon tvekar inte att låta förruttnelse, kvarlämningar och avföring bära nytt liv. Hon undersöker själva livet – synliggör gränsöverskridandet mellan det som har varit och det som ska komma. En mer välfunnen konsthall än Avesta Arts kan inte finnas för hennes verk. Genom död till liv gick det gamla järnverket när konsten tände nytt ljus över en industriepok som hade falnat och försvunnit i glömska. I en målning möter vi Maria Eleonora – Sveriges änkedrottning i den tid när kopparverken anlades i Avesta och det svenska stormaktsbygget därmed fick stöd av betydande inhemsk industrialisering. Kopparverken tillkom 1636. Då var Maria Eleonora 37 år, en bländande skönhet – och änka. Hennes make, Gustav II Adolf, hade stupat i Lützen. Fyra graviditeter hade givit henne ett enda levande barn, Kristina, som var tio år och drottning. Äktenskapet mellan den brandenburgiska prinsessan Maria Eleonora och Gustav Adolf var arrangerat för att gynna politiskt maktspel. Ändå blev det så kärleksfullt passionerat att det nästan ansågs opassande. Maria Eleonora kunde aldrig skiljas från sin älskades hjärta – hon sparade det och bar det i ett skrin, nära sitt eget hjärta. I Haruko Maedas målning är de två älskande förenade i en ny tillvaro. Själarna har flyttat. Kvar är bara skalen – drottningens magnifika klänning och via kranierna en åminnelse över längtan till närhet. Det makabra som känns vid första anblicken, mjuknar till skönhet i det som är större än det jordiska.

B

irth and death are parts of the same universal lifecycle, in which the only constant is endless change. This is how Japanese-born artist Haruko Maeda views our existence. She does not shy away from allowing putrefaction, remains and excrement to bear new life. Instead, she explores life itself, highlighting the crossover between what has been and what is yet to come. There could not be a more perfect gallery for her work than Avesta Art, where the

30

Avesta Art 2018

Renässansens ideal är uppenbara i drottningbilden. Med samma allvar – och ändå nästan lekfullt – finns arv från tidigt nederländskt måleri och barock i många av Haruko Maedas målningar. Ur det huvudlösa rådjurets kropp växer ett konstfullt träd med resning och snits som en blomsteruppsättning av den flamländske målaren Jan Brueghel på 1600-talets början. Skönheten från Brueghels blommor speglas i The Great Bouquet som är målad för Avesta Art. Kontrasten blir stor när motivet visar sig bestå av skal och skräp. I skildringen av doktor Brauns fru, hämtar kvinnans kropp och kläder sin form från spirande växtlighet, men materialen är metall, gummi, glas – ur döda material skapas liv. I Love Explosion 3 brister kärlek ut i blomning – mellan bokstavliga blommor prunkar människors naturliga nakenhet och lust. Neverland 3 tolkar dramatiken när en jordbävning i Japan utlöste en kärnkraftsolycka. Stora områden på flera kvadratmil blev radioaktivt smittade och har fått överges för alltid. Haruko Maeda ger uttryck för fasorna i vår tid – suggestivt, nära satiren om skapelse, syndafall och helvete i den nederländske målaren Hieronymus Boschs målning Lustarnas trädgård från 1500-talet. Haruko Maeda är född 1983 i Tokyo och sedan 2005 bosatt i Linz i Österrike, där hon först studerade konst vid University of Art and Design Linz och sedan 2012 verkar som konstnär. I kraftfältet mellan traditioner och kultur i Japan och Europa har hon skapat en egen konstnärlig position. Hennes galleri i Sverige är Christian Larsen Gallery i Stockholm.

old ironworks was in decay but was brought back to life through art. In a painting we meet Maria Eleonora, Sweden’s widowed queen, at the time of the construction of the copperworks in Avesta in 1636. Maria Eleonora was 37 years old then, a stunning beauty – and a widow. Her husband, Gustav II Adolf, had fallen in battle at Lützen. Their marriage had been arranged to further political power plays, yet their relationship was so loving and

passionate it was almost considered outrageous. Maria Eleonora couldn’t bear to be separated from the love of her life, so she saved the king’s heart and carried it in a box, next to her own heart. In Maeda’s painting, the two lovers are united in a new existence. Their souls have moved on. Only the skulls and the magnificent gown remain as reminders of a longing for closeness, making a macabre image that softens into the beauty of that which transcends the earthly.


Many of Maeda’s paintings carry vestiges of Baroque and Early Netherlandish painting. From the headless body of the deer grows an imaginative tree reminiscent of the flower arrangements of early 17th century Flemish painter Jan Brueghel. The beauty of these flowers again appears in The Great Bouquet, which was painted for Avesta Art. The contrast intensifies when it becomes apparent that the subject is composed of husks and debris.

In The Bride of Dr. Braun , the woman’s body and clothing take the form of plant-like tendrils, but the shoots are made of metal, rubber and glass. From dead material, life is created. In Love Explosion 3 , love bursts into bloom as naked human figures flaunt wanton lust among the floral patterns. Neverland 3 interprets the drama of permanent nuclear devastation triggered by an earthquake in Japan. Maeda gives expression to the horrors of our time –

suggestive of the satire of creation, fall and hell in 16th century Dutch master Hieronymus Bosch’s Garden of Earthly Delights. Haruko Maeda was born in 1983 in Tokyo and has been living and working in Austria since 2005. In the force field between Japanese and European traditions and cultures, she has created her own unique position.

2018 Avesta Art

31


OLEK

O

kuvlig står den unga kvinnan Sarah, med blicken stadigt riktad till besökaren. Bakom henne slår explosioner, i våg efter våg, sönder ett hem. Den enkla bostaden, vårdad med sådan kärlek, blir en ruin. Minnet av det fasansfulla ögonblicket är som fastetsat i henne. I videoverkets första sekvens har hon, tillsammans med vännen Lama, rusat från bostadskvarteren mot en okänd ny hemort och en osäker framtid. Kriget i Syrien har tvingat miljontals människor att hals över huvud fly från sina hem. Några av dem kom till Avesta – och några av de syriska flyktingkvinnorna kom till Avesta Art för att bistå konstnären OLEK i det omfattande och omsorgsfulla projektet att virka fram OLEKs konstinstallation till Avesta Art 2016. Det blev ett möte som starkt kom att påverka både människor och konst. OLEK – den polskfödda och sedan länge New York-baserade konstnären – är känd som virkdrottningen som har gjort ett nedvärderat hantverk till ett firat konstnärligt verktyg. Hon arbetar med utgångspunkt från den plats där konstverket ska visas. Vid sitt första besök i Avesta, fäste hon sig vid det enkla bondehemmanet Stubbsveden i Avestas visentpark. Här finns i kök och kammare det mest nödvändiga för vardagens liv, och samtidigt uttryck för en kvinnas strävan till hemtrevnad: Gardiner, blommor, en virkad lampskärm. Dit tar hon nu, i det nya videoverket, de syriska kvinnorna. I minnet av ett originalhem får de en stund av ro. - Min konst undersöker det som är och sker i vår tillvaro. Jag vill få människor att haja till, att lyfta blicken och tänka själva. Min första installation i Avesta, In the Blink of an Eye, för oss in i ett hem, där någonting har hänt. En attack – en explosion – har skapat förödelse i det ombonade.

I

nvincible, the young woman Sarah stands, her gaze fixed steadily on the visitor. Behind her, wave after wave of explosions destroy a house. The simple home, so lovingly cared for, becomes a ruin. The war in Syria has forced millions of people to abruptly flee from their homes. Some of them came to Avesta – and some of the Syrian refugee women came to Avesta Art to assist the artist OLEK in the

32

Avesta Art 2018

- De syriska kvinnorna visade mig foton och filmer från sina ödelagda hem och städer. Självklart vill de återvända, men nu är det inte möjligt. Deras verklighet bekräftar att ingen av oss kan ta någonting för givet. Terror, krig, jordbävning eller andra naturkatastrofer kan tvinga oss på flykt. Sjukdom och nära anhörigas död kan för alltid förändra våra livsbetingelser. Utmaningarna är universella. Videoverket Run Away from Me Now har vuxit fram ur samtalen mellan OLEK och syriskorna Sarah och Lama. Här finns också inspiration från den unga kenyanska poeten Warsan Shires dikt Home som inleds med orden: Ingen lämnar hemmet – förutom när hemmet blir hajens gap. Melodiska, vackra, stillsamma bilder från Stubbsveden och en tågresa uttrycker både kontrasten till krigets fruktansvärda fasor och ett sökande efter ny hemhörighet. Betraktaren hinner reflektera över att boskapen hålls instängd och att den snurrande jordgloben tycks peka ut att flyktingkvinnorna ska stanna i Avesta. Resolut vandrar kvinnorna i en vemodig, höstlig svensk lövskog. Som avslutning står Sarah, kavat och orubblig, på en av Avestas äldsta broar – som en länk mellan två hem, två länder, två världsdelar, i en och samma mänsklighet, på en och samma planet. - Vad är ett hem, undrar OLEK och söker själv svar djupare än i föremål: Stämningar, känslor, minnen, några få tillhörigheter av alldeles speciell betydelse. I det nya verket prövar kvinnorna att vila även i det söndersprängda hemmet. OLEK är artistnamn för Agata Oleksiak. Hon är född 1978 i Polen, utbildad vid Adam Mickiewicz University i Poznan, och sedan många år bosatt i New York.

extensive and painstaking project of crocheting OLEK’s installation for Avesta Art 2016. This was an encounter that would come to strongly affect both people and art. “My art explores what is and what happens in our lives,” says the artist. “I want to make people flinch, open their eyes and think for themselves. My first installation in Avesta, In the Blink of an Eye, brings us into a home where an explosion has wreaked havoc in the cosy shelter.”

It is here, to her 2016 installation modelled on the simple peasant homestead Stubbsveden at Avesta Bison Park, that she now brings the Syrian women in her new video work. “The Syrian women showed me photos and videos from their ravaged homes and cities. Their reality confirms that none of us can take anything for granted. Terror, war, earthquakes or other natural disasters may


force us to flee. Illness and deaths of close relatives can forever change our living conditions. The challenges are universal.” OLEK’s video work Run Away from Me Now has grown out of her conversations with the Syrian women, Sarah and Lama. It has also taken inspiration from the poem Home by Warsan Shire: No one leaves home unless home is the mouth of a shark.

Beautiful, tranquil images from Stubbsveden and a train journey express both the contrast to the terrible horrors of the war and the search for a new home. The observer has time to reflect on the confinement of the livestock and on the spinning globe, which seems to be indicating that the refugee women will stay in Avesta. The work concludes with Sarah, forthright and steadfast, on one of Avesta’s oldest bridges, as a link

between two homes, two countries, two continents, in one humanity, on one planet. OLEK is the artist name for Agata Oleksiak. She was born in 1978 in Poland, studied at Adam Mickiewicz University in Poznan and is a long-time resident of New York. OLEK is very engaged in women’s rights, freedom of expression and human equality.

2018 Avesta Art

33


Alla medverkande konstnärer sedan starten / All the artists who have participated since the start Avesta Art 1995 Lars Andersson, Sverige Åsa Andersson, Sverige Ingemar Aulin, Sverige Channa Bankier, Sverige Bengt Berglund, Sverige Kristina Bergkvist Selder, Sverige Helene Billgren, Sverige Max Book, Sverige Lena Cronqvist, Sverige Erland Cullberg, Sverige Jörgen Fogelquist, Sverige Enno Hallek, Sverige Jörg Jeschke, Sverige Peter Johansson, Sverige Olle Kåks, Sverige Inga-Lill Lagergren, Sverige Edna Martin, Sverige Suzanne Nessim, Sverige KG Nilson, Sverige Tomas Nordberg, Sverige Marja Sikström, Sverige Maud Spangenberg, Sverige John Stenborg, Sverige Iréne Vestman, Sverige Eva Zettervall, Sverige Charlotte Öberg, Sverige Avesta Art 1997 Trine Folmoe, Norge Meta Isæus Berlin, Sverige Jonas Kjellgren, Sverige Thomas Knarvik, Norge Malin Lager, Sverige Lisa Larson, Sverige Björn Lövin, Sverige Odd Nerdrum, Norge Helmtrud Nyström, Sverige Karl Axel Pehrson, Sverige Jane Reumert, Danmark Carl Fredrik Reuterswärd, Sverige Lennart Rodhe, Sverige 34

Avesta Art 2018

Svante Rydberg, Sverige Martin Wickström, Sverige Avesta Art 1998 Johanna Aalto, Finland Olga Bergmann, Island Olle Bonniér, Sverige Lars Englund, Sverige Erik Frandsen, Danmark Magnus Kjartansson, Island Eva Koch, Danmark Louisa Matthiasdottir, Island Katarina Norling, Sverige Bjørn Nørgaard, Danmark Jyrki Poussu, Finland Bjørn Ransve, Norge Jenny Rydhagen, Norge Bjørn-Sigurd Tufta, Norge Rafael Wardi, Finland Avesta Art 2000 Anna Anders, Tyskland Frank Bauer, Tyskland Jim Berggren, Sverige Åsa Cederqvist, Sverige Bea Emsbach, Tyskland Paul Granjon, Wales Margareta Hesse, Tyskland Sture Johannesson, Sverige Tia Johansson, Sverige Anna Kindgren, Sverige Sean O´Reilly, Wales David Shepherd, Wales Stig Sjölund, Sverige Lars Wikström, Sverige Sue Williams, Wales Avesta Art 2002 Eugènia Balcells, Spanien Kent Boholm, Sverige Gloria Friedmann, Tyskland Marcus Kiel, Tyskland

Tuula Lehtinen, Finland Henrietta Lehtonen, Finland Lisbeth Lind, Sverige Gintaras Makarevicíus, Litauen Audrone Petrasiunaite, Litauen Jaume Plensa, Spanien Egle Rakauskaite, Litauen Charles Sandison, Finland H D Schrader, Tyskland Paco Simón, Spanien Jyrki Siukonen, Finland Avesta Art 2004 Thomas Broomé, Sverige Yrjö Edelmann, Sverige Keathy Ericsson-Jourdan, Åland Cecilia Falk, Sverige Guy Frisk, Åland Magdalena HellströmZimmermann, Tyskland Ulrica Hydman-Vallien, Sverige Arijana Kajfes, Sverige Mikael Richter, Sverige Tage Wilén, Åland Avesta Art 2006 Modhir Ahmed, Sverige Kjell Engman, Sverige Torbjörn Grass, Sverige Tina Gverović, Kroatien Karin Gustavsson, Sverige Åsa Jacobson, Sverige Mats Lodén, Sverige Ines Matijević, Kroatien Ebba Matz, Sverige Sonja Nilsson, Sverige Ken Sato, Sverige Johan Thurfjell, Sverige Soile Yli-Mäyry, Finland Avesta Art 2008 Antun Božicevic, Kroatien

Nicolas Cesbron, Frankrike Thomas Dellacroix, Frankrike Agnieszka Dellfina, Frankrike Ana Husman, Kroatien Michael Johansson, Sverige Michael Kalish, USA Alem Korkut, Bosnien Hercegovina Kristina Lenard, Kroatien Toni Meštrovic, Kroatien Magnus Monfeldt, Sverige Damir Ocko, Kroatien Ivana Pegan Bace, Bosnien Hercegovina Lala Rašcic, Bosnien Hercegovina Britt-Marie Rydberg, Sverige Birgitte Söndergaard, Sverige Marko Tadic, Kroatien Zlatan Vehabovic, Bosnien Hercegovina Silvio Vujicic, Kroatien Avesta Art 2010 Nicolas Cesbron, Frankrike Andreas Charalambous, Cypern Panicos Chrysanthou, Cypern Emin Çizenel, Cypern Pola Hadjipapa McCammon, Cypern Serap Kanay, Cypern Anber Onar, Cypern Karin Amnå-Lindberg, Sverige Jan Cardell, Sverige Brad Howe, USA Anders Hultman, Sverige Julie Leonardsson, Sverige Marie Långhans, Jonsson, Sverige Charlotta Östlund, Finland Avesta Art 2011 Hanna Beling, Sverige Nygårds Karin Bengtsson, Sverige Nicolas Cesbron, Frankrike Michael Ellburg, Sverige Helena Blomqvist, Sverige Eric Dyer, USA


Kaj Engström, Sverige Pontus Ersbacken, Sverige Gabriella Göransson, Norge Henry Grahn Hermunen, Finland Jörg Jeschke, Sverige Sara Lundberg, Sverige Anders Stimmer, Sverige Stina Wirsén, Sverige Ulrika Minami Wärmling, Sverige Avesta Art 2012 Vanna Bowles, Sverige Giacomo Costa, Italien Mikael Ericsson, Sverige Johnny Boy Eriksson, Sverige Pontus Ersbacken, Sverige Henry Grahn Hermunen, Finland Andreas Johansson, Sverige Lena Johansson, Sverige Matti Kalkamo, Finland Achilleas Kentonis, Cypern Johannes Nyholm, Sverige Maria Papacharalambous, Cypern Cassandra Rhodin, Sverige Topi Ruotsalainen, Finland Inger Sandberg, Sverige Lasse Sandberg, Sverige Guangjuan Zhang, Sverige Avesta Art 2013 Gunilla Bergström, Sverige Mikael Ericsson, Sverige Carolina Falkholt, Sverige Lucy Glendinning, England Lina Jaros, Sverige Joakim Johansson, Sverige Matti Kalkamo, Finland Ingalena Klenell, Sverige Alessandro Lupi, Italien Maria Nordin, Sverige Aleksandra Stratimirovic, Sverige Lee Yongbaek, Sydkorea Guangjuan Zhang, Sverige

Avesta Art 2014 Rashad Alakbarov, Azerbajdzjan Cecilia Cronelid, Sverige Tom Hunter, England Alessandro Lupi, Italien Jarmo Mäkilä, Finland Jens Peterson-Berger, Sverige Veronika Psotková, Tjeckien Aleksandra Stratimirovic, Belgrad Sissi Westerberg, Stockholm Hanna Vihriälä, Finland Olov Ylinenpää, Sverige Avesta Art 2015 Anna Anders, Tyskland Micael Dahlen, Sverige Meta Isæus-Berlin, Sverige Håkan Lidbo, Sverige Hanne Mago Wiklund, Sverige Victor Marx, Sverige Claire Morgan, England Sonja Nilsson, Sverige Jens Peterson-Berger, Sverige Lovisa Ringborg, Sverige Jan Stenmark, Sverige Visa Suonpää, Finland Bea Szenfeld , Sverige Patrik Söderlund, Finland Hanna Vihriälä, Finland Olov Ylinenpää, Sverige Kristoffer Zetterstrand, Sverige Avesta Art 2016 Magnus Alexandersson, Sverige Petra Bauer, Sverige Alexandra Carr, England Hanna Hallgren, Sverige Melissa Henderson, Sverige Helene Hortlund, Sverige Francesco D’Incecco, Italien Håkan Lidbo, Sverige Sirous Namazi, Sverige Jakub Nepraš, Tjeckien Karen Oetling, Mexiko

Agata Oleksiak, Polen Raha Rastifard, Iran Erik Ravelo, Kuba Helene Schmitz, Sverige Tom Waldton, Sverige Avesta Art 2017 Aidan, Ryssland Michiel Brouwer, Holland Linda Bäckström, Sverige Anetta Mona Chişa, Rumänien Sarah Cooper, USA

Nina Gorfer, Österrike Maja Gunn, Sverige Melissa Henderson, Sverige Leif Holmstrand, Sverige Agata Oleksiak, Polen Larissa Sansour, Israel Mary Sibande, Sydafrika Pernilla Stalfelt, Sverige Anders Sunna, Sverige Alexander Tallén, Sverige Ella Tillema, Sverige Lucia Tkáčová, Slovakien 2018 Avesta Art

35


Verkförteckning / List of Works of Art CHRISTIAN ANDERSSON

MALIN BOBECK TADAA

f/b 1973 Foto sid 9 / photo page 9

f/b 1986 Foto sid 5, 13 / photo page 5, 13

Paper Clip (The Baghdad Batteries)

Those Who Affected Me

49 stycken kopior av “Bagdad-batteriet” (lerurnor, koppar, järn, vinäger, koppartråd) elektromagnet (järnstång, koppartråd), gem, 49 replicas of the “Baghdad Battery” (clay pots, copper, iron, vinegar, copper wire) electromagnet (iron rod, copper wire), paper clip Verket är lånat från Malmö Konstmuseum/ Malmö Art Museum, Sweden This work is on loan from Malmö Konstmuseum/Malmö Art Museum, Sweden

Textil skulptur, jacquardvävd fiberoptisk textil, RGB LED-pixlar, mikrokontroller, stål, musik Textile sculpture, jacquard fabric interwoven with optical fibres, RGB LED pixels, microcontroller, steel, music Musik av Gustaf Josefsson Tadaa Music by Gustaf Josefsson Tadaa

TOMMASO BONAVENTURA

f/b1969 Foto sid 15 / photo page 15 If I were Mao

One Day

6 gobos, dimmers, kabel, trä, metall 6 gobo lights, dimmers, cable, wood, metal

NATALIA BATISTA

f/b 1986 Foto sid 11, 35 / photo page 11, 35 Svärdsprinsessan Amaltea / Sword Princess Amaltea Mjau! Sjöjungfrun Minna / The Mermaid Minna

Svenska mangaserier, illustration, video och interaktiva rum Swedish manga comics and illustrations, video tutorials and interactive spaces

Fotografi tryckt på canvas, projektion Photography printed on canvas, projection

KARIN EHRNBERGER

f/b 1977 Foto sid 17 / photo page 17 Dolphia Mega Hurricane Mixer

Prototyper för handmaskiner: Borrmaskinen Dolphia, cibatool och plast Stavmixern Mega Hurricane Mixer, cibatool, plast och stål Prototypes for hand-held machines: the drill Dolphia, cibatool and plastic Mega Hurricane Mixer, cibatool, plastic and steel

Androstolen/The Andro Chair

Androstolen är ett projekt som konstnären gjort tillsammans med Emma Börjesson, Anne-Christine Hertz och Cristine Sundbom. Konstruktör: Robert Mood från SVART. Projektet Androstolen har finansierats av Vinnova och genomfördes på Hälsoteknikcentrum vid Högskolan i Halmstad. Metall, lackerad rostfri stålkonstruktion med en brits av vadderad galon Metal, painted stainless steel structure with a padded vinyl-covered platform The Andro Chair is a project that the artist worked on together with Emma Börjesson, Anne-Christine Hertz and Cristine Sundbom. Constructor: Robert Mood from SVART. The Andro Chair project was funded by Vinnova and implemented at the Centre for Health Technology at Halmstad University. Photographer/Fotograf: Martin Brunn. Model/Modell: Carl Olof Berg

ANN ERINGSTAM

f/b 1977 Foto sid 19 / photo page 19 In Search of Wonderland

Nummer från serien / Numbers from the series 1, 2 , 3 , 4 , 5 , 8 , 9 , 10, 14 Fotografi, C-print, akrylglasmontering Photography, C-print mounted on acrylic glass

36

Avesta Art 2018


HELGA HÄRENSTAM

Lampett / Sconce

f/b1980 Foto sid 21 / photo page 21

Munblåst glas, vax, päls / Mouth-blown glass, wax, fur

Minnen från en främling/ Memories from a Stranger

Drömfångare / Dreamcatcher

Interaktivt verk med ljud, insamlade minnen, jukebox, neonskylt Interactive work with sound, collected memories, jukebox, neon sign

Blandteknik / Mixed media

ÅSA JUNGNELIUS

Skuggspel / Shadow Play

f/b 1975 Foto sid 4, 23 / photo page 4, 23

TORSTEN JURELL

f/b 1951 Foto sid 2, 5, 25, 37 / photo page 2, 5, 25, 37

Akta - annars kommer jag och tar dig/ Watch out – I´m out to get you

Multimediainstallation, skulpturer i porslin, brons, neon Multimedia installation, sculptures in porcelain, bronze, neon

Metall, kätting, löshår, plastpåsar, spegel, glas, slime Metal, chains, fake hair, plastic bags, mirror, glass, slime

f/b 1977 Foto sid 4, 27, 38/ photo page 4, 27, 38

Brunnen / The Well

Inside

Vax, trä / Wax, wood

Skulpturer i jesmonite och stål, akvarellmålning Sculptures in jesmonite and steel, aquarelle painting

Den perfekta relationen mellan hålet och pålen/The perfect relation between the hole and the pole

Rostfritt stål, mässingsstav / Stainless steel chain, brass pole Hole

Rostfritt stål, rep / Stainless steel, rope Bam

TOVE KJELLMARK

Inside Video 9:30 min. Ljud: Carl-Michael Herlöfsson. Post-produktion: New Management Video 9:30 min. Sound: Carl-Michael Herlöfsson. Postproduction: New Management

(3 objekt) Vax, Plexiglas-podium / (3 objects) Wax, plexiglass podium

2018 Avesta Art

37


MARKUS KÅHRE

f/b 1969 Foto sid 29 / photo page 29 Untitled

Installation

HARUKO MAEDA

f/b 1983 Foto omslag , 31 / photo cover, 31 Renaissance 1 Renaissance 3 Love Explosion 3 Maria Eleonora and her husband king Gustav II Adolf of Sweden The Great Bouquet The Bride of Dr. Braun Neverland 3

Olja på duk, förutom Love Explosion 3, som är akvarell och gouache på papper Oil on canvas, except Love Explosion 3, which is in aquarelle and gouache on paper

OLEK

f/b 1978 Foto sid 33 / photo page 33 Run Away from Me Now

Video Konstnär och regissör: OLEK. Filmfotograf: Karolina Pajak Artist & director: OLEK. Director of photography: Karolina Pajak In the Blink of an Eye

Virkad installation / Crocheted installation

38

Avesta Art 2018


Avesta Art 2018 arrangeras av Avesta kommun / organized by the town of Avesta Tack till samverkande / With thanks to Landstinget Dalarna, Kultur och bildning Malmö Konstmuseum/ Malmö Art Museum, Sweden Christian Larsen Gallery Galerie Nordenhake Tommy Horneman STUART Avesta Text & Dekor, ATD Web IT Solutions, Avesta Avesta Arts guider Ekonomiska bidrag / Financial support Landstinget Dalarna, Kultur och bildning Statens kulturråd Polska Institutet Stockholm Arbetsförmedlingen Avesta Sponsorer / Sponsors Avesta Smide Avesta Tidning/Dalarnas Tidningar Annonsbladet Karl Hedin Per Kvadrat Best Western Star Hotel

Ledningsgrupp / Executive group Ing-Marie Pettersson Jensen, Kenneth Linder och Caroline Gustafsson

Foto / Photo Therése Asplund/Ateljé Linslusen Karolina Pajak s/p 33

Konstnärsurval / Selection of artists Caroline Gustafsson och Kenneth Linder

Text Karin Perers Korrekturläsning: Hanne Ivarsson och Lars Åke Everbrand

Konsthängning / Art display Caroline Gustafsson, Carl Erik Dahlberg, Hans Nilsson, Björn Olsson Ljussättning / Lighting Peter Abrahamsson, Magic Sound Ljud & Ljus AB Arbetsgrupp / Team Lena Jonsson, Anders Hägglund, Sussie Carlzon, Lars Fransson, Helen Ersbacken, Carola Nilsson, Eva Haglund, Helena Bergström, Solweig Palm, Malin Björklund, Malin Andersson, Kerstin Eriksson. Katalogomslag / Catalogue cover

Översättning / Translation Chris Kleinman, Highway 1 Communications, By Kyrkby Grafisk form / Layout Åsa Horn, STUART Reklambyrå och Print Tryck / Printed by STUART Reklambyrå och Print ISBN 978-91-639-7753-4 © Kultur Avesta, Avesta kommun

Haruko Maeda Maria Eleonora and her husband king Gustav II Adolf of Sweden

Information

www.verket.se, e-post / mail: verket@avesta.se, tel / phone 0226 64 51 62 / +46 226 64 51 62

2018

KULTUR OCH BILDNING

2018 Avesta Art

39


2018

Profile for STUART REKLAM

Avesta Art katalog 2018  

Avesta Art katalog 2018