Page 1

PORTALEN 3/2017 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Save

Integration i grönsakslandet i Fjugesta

the dates

Det här händer i höst! sidan 16

sidan 14

Biskop Johan Dalman om kyrkans identitet utifrån

bilden av en skottkärra sidan 4

Möt Per Svensson författare till biografi om Luther

sidan 12

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

1


Talande tystnad Bilden av reformationen som en frustande Luther, som likt Jesus i templet en gång rensar sen-medeltidens helgedom från själsligt förvillande bråte, är suggestiv men missvisande. TEXT BISKOP JOHAN DALMAN • FOTO MAGNUS ARONSON

Johan Dalman, biskop

Reformatorns bullrande rumsterande, hans flykt undan fångenskap och livsfara, hans oförtrött­ liga skrivande, undervisande, tillrättavisande – alltsammans må utgöra maffig dramaturgiskt stoff, men riskerar i kraft av det också att skym­ ma den lågmälda underton som driver alltsam­ mans. Förtröstans underton. Luther gör det han gör, säger det han säger för att han är rädd. Rädd att du och jag ska tvivla på Guds uthålliga, förbehållslösa, kärlek. Tvivla så att vi jagar efter saker att skyla oss med så att vi duger. Får för oss att Gud väntar på något ­annat än vår utsträckta hand för att ta oss till sig. Luther sa det där på sitt sätt. Du och jag är kallade att utifrån där vi är, utifrån de vi är, säga samma sak till dem vi möter. För att näktergalen ska sjunga krävs inte att jag stänger av gräsklipparen, stänger av musiken, tar av mig hörlurarna, men det är först sedan jag gjort det som jag hör dess underbara sång. Schyyyysh – lyssna efter sången! Det är reformationens melodi. n

Innehåll Svenska kyrkans identitet och trons sprängkraft 

4

Konfirmandarbetet och Luther i praktiken

7

”Vi behöver inte prestera för att förtjäna” 

8

Som symbol för Guds närvaro – präst Kristin Molander på plats vid Sergels torg efter terrordådet

8

”Jag ville inte från något utan till något”

10

”Svenska kyrkans trosbekännselse också min” 

12

Integration i grönsakslandet 

14

Hallå där Lars B. Stenström

17

Nyfiken på Terhi Aho

20

ILL US TR IO AT N HA NN AW IES LA ND ER

2

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

20


FOTO SHUTTERSTOCK

14 Skön sommar önskar Strängnäs stift!

4 Alltid i

PORTALEN Ledaren 2 Läsning för egen fördjupning 16

18

I huvudet på Parsmo 18 Kurser & utbildningar 19 Nyfiken på 20 P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

3


Svenska kyrkans och trons spräng Vad är egentligen Svenska kyrkans identitet? Och har den ändrats genom årtusendena? När biskop Johan Dalman ska beskriva vad som är kyrkans kärna och röda tråd kommer samtalet att pendla mellan två saker – människor av kött och blod och bekännelseskrifter. Och så en skottkärra.

FOTO MIRIAM ARREBÄCK

TEXT INGALILL BERGENSTEN • ILLUSTRATION ANNA BLÅDER

– I Bibeln, grunden för alltsammans, finns allt som är nödvändigt för tron och frälsningen, menar biskop Johan Dalman.

4

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

Det är för att Svenska kyrkans bekännel­ se är så stor och omfattande som Johan Dalman har ”uppfunnit” bilden av skott­ kärran. I den ryms alla kyrkans viktigaste skrifter. Underst, och viktigast av alla, lig­ ger Bibeln. Där ovanpå hittar vi trosbekän­ nelserna, reformationsskrifterna, böckerna som används då man firar gudstjänst och högst upp ett antal ekumeniska överens­ kommelser.Tillsammans skapar de Svenska kyrkans identitet och lära. – Men de allra flesta upptäcker inte trons sprängkraft i mötet med en skrift utan i mötet med en annan människa; en mor­ mor som ber Gud som haver med dig, en ungdomsledare du ser upp till. När vi möts skapas en relation. Svenska kyrkans tro är inte en uppslagsbokstro utan det mänskliga vittnesbördets tro. Jesus talar till oss genom andra människor. Därför är vi alla viktiga

och har ett gemensamt ansvar för kyrkans identitet. Vi är trons levande vittnen, säger Johan Dalman. Biskopen beskriver tron som vårt in­ nersta, det mest personliga, och utanpå den kommer vår bekännelse som en överrock, ett slags historisk klädnad som särskiljer Svenska kyrkan från andra kyrkor. Vi återvänder till skottkärran. – Traven med böcker och dokument i skottkärran är verkligen imponerande – men så är vi också en bekännelsekyrka som grundar sin identitet på gemensam bekän­ nelse. Svenska kyrkan kräver dock inte av alla sina medlemmar att de i alla stycken ska dela kyrkans bekännelse. En ång­maskin har flera delar men drivs av en enda meta­ tablett, säger biskopen och alla över 55 för­ står vad han menar. Ungefärligt att männ­


identitet kraft iskor har olika uppgifter och kan vara energigivare åt andra i perioder. I Bibeln, den understa boken och grunden för alltsammans, finns allt som är nödvändigt för tron och frälsningen, menar Johan Dalman. Ovanpå Bibeln ligger tre trosbekännelser som tillkom för mycket länge sedan. Bland annat den apostoliska som läses varje söndag och som börjar: Vi tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens skapare. – Många tror att konflikter och olika åsikter är något nytt inom kyrkan och nå­ got farligt. Dessa trosbekännelser kom till under en mycket turbulent tid då den unga kyrkan skakades av fruktans­ värda konflikter. Man diskuterade vem

Jesus egentligen var – om han var en gudom, hade gudomlig natur eller var människa OCH Gud.Trosbekännelserna är en sammanfattning av vad man blev enig om. De är en sammanfattning av tron och vi delar dem med alla kristna kyrkor i Sverige. – Naturligtvis är det bra med sam­ syn i olika frågor, men vi är inte en åsiktsgemenskap i första hand utan en gudstjänstgemenskap. Vår grund är att vi alla står framför en tom grav och för­ söker förstå vad som hänt. Om de tre trosbekännelserna delas med alla så kommer sedan ett antal skrifter, reformationsskrifterna, som är unika för den lutherska kyrkan och

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

5


som uppmärksammas särskilt i år. Även de tillkom under en stormig tid. – Man märker det på att språket är engagerat och hetsigt. Kyrkan gör upp med den dåvarande västkyrkans negativa sidor. Skrifterna speglar avståndstagande och nytänkande. Vi pratar om en mycket stor mängd skrifter – flera relativt svåra att tränga in i. Vilken är viktigast för Svenska kyrkans identitet? – Martin Luthers lilla katekes från 1529. Den finns för övrigt i psalm­­boken. Denna bok handlar om hur vardagsliv och gudstjänst hör ihop och den beskriver enkelt och kärnfullt den kristna trons innersta ­sanningar. Nästa lager i skottkärran handlar om böcker som används då man firar gudstjänst. Först och främst kyrko­ handboken men också psalmboken som Johan Dalman beskriver som full av ”mini-predikningar”. Dessa psalmer har också flera historiska

lager i och via dem kan man följa hur kyrkans identitet utvecklats och förändrats genom århundrade­ na. För olika saker har betonats olika starkt i psalmerna – och i kyrkan – under tidernas gång. – På 1600-talet, som var ett kri­ giskt århundrade, spränger Gud fram som en hjältekonung i psalmerna. På 1800-talet, som var en stor väckelse­ tid, manar psalmerna till avgörelse. På 1940-talet hjälper Gud till i folk­ hemsbygget och på 1960- och 1970-­ talet är han solidarisk och delar sitt bröd med den fattige. I dag är det mera ”jag” och ”mig” – ”möt mig nu”. Allra överst i skottkärran ligger de eku­ meniska dokument som tillkommit då Svenska kyrkan samtalat med an­ dra kyrkor. – Jag upplever dessa samtal som mycket viktiga. Dialogerna lär oss saker om oss själva som vi annars inte kommit på. Vi kristna behöver tala mer öppet om vår tro och våra traditioner samtidigt som vi inbjuder andra traditioner, religioner och kul­

turer att tala öppet om sitt. Till sist ställer vi ner skottkär­ ran och landar vi där vi började. Hos människan. – Idag pratas mycket om rot­ löshet och identitetslöshet. Jag upp­lever inte att våra traditioner försvunnit. De har möjligen föränd­ rats. Vi som kristna behöver hjälpa människor som blivit uppryckta med rötterna att få ner sina rötter i jorden igen. Alla har rätt att vara glada och stolta över sina rötter. – Att ha en kristen identitet är att engagera sig och delta i byggandet av det goda samhället.Att finnas där för andra när de behöver en hand att hålla i.Att bjuda in sina medmän­ niskor att följa med och se vem Jesus är. – Martin Luthers Lilla Katekes handlar om hur vardagsliv och gudstjänst hör ihop och är den viktigaste av Svenska kyrkans reformatoriska skrifter, det menar biskop Johan Dalman.

Beskriv Jesu identitet! – Den var ”jag är kallad”, säger Johan Dalman. – Det märkliga är att direkt efter dopet, då Jesus tydligt hört Guds röst och Johannes bekräftat vem han är, går han inte ut och börjar predika för folkmassorna. Han går i stället undan och går ut i öknen för att komma underfund med vad det han just varit med om betyder. – Det var mycket Jesus var villrådig över under hela sitt liv, ända in i Getsemane. Det visar oss att det går att både förstå och inte förstå saker samtidigt. – Gud har inte slutat tala till människor och vi har alla möjlighet att ta reda på vad som är vår personliga kallelse. Vad är Johan Dalmans identitet? – Jag skulle säga att jag är pappa, biskop och make men vill inte göra någon inbördes gradering av vad som kommer först. Jag lever i min kallelse varje dag och skiljer numera inte mellan fritid och arbetstid. FOTO MAGNUS ARONSON

6

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7


Konfirmandarbetet

och Luther i praktiken – Jag börjar inte ett samtal med konfirmanderna med att berätta om hur Luther protesterade mot orättvisor utan frågar hellre vilka orättvisor de själva upplever i sina liv. Min uppgift är att klä alla orden i ”biskopens skottkärra” med kött och blod, säger Magnus Ludvigson, konfirmandsamordnare i Eskilstuna församling. TEXT INGALILL BERGENSTEN

Magnus Ludvigson har lång erfaren­ het av konfirmandundervisning. Han började som hjälpledare redan 1991, hösten efter sin egen konfirmation, och 2003 prästvigdes han. Sedan tre år tillbaka är han präst i Eskilstuna. Använder ni Luthers skrifter i konfir­ mandundervisningen i dag? – Vi sitter inte och läser Lilla kate­ kesen, om det är det du menar. Men det som står i den används, fast på ett annat sätt. Man kan säga att vi kör bilen, vi läser inte teori, säger Magnus Ludvigson och exemplifierar. – Luther fäste stor vikt vid nåden. Vi pratar mycket med konfirman­ derna om att de är värdefulla och att kyrkan är ett ställe där man bara får ”vara”, man behöver inte ”göra”. – Det är en stor motvikt mot hur samhället i övrigt ser ut. Där är det viktigt att prestera bra på alla om­ råden. Då och då händer det att en konfirmand uttrycker hur skönt det är att ”få vara som man är” i kyrkan. Det är stort, säger Magnus Ludvigson. Tio Guds bud, som Luther ut­

vecklar i sin Lilla katekes, talar man om i konfirmandundervisningen och försöker sätta in dem i ungdomarnas eget sammanhang. – Det gäller att starta på rätt ställe i samtalen med konfirmanderna. När vi pratar om hur en människa kan göra skillnad och hitta sin roll i livet finns Luthers ord om att vi alla har ett jordiskt kall som en klangbotten. Är ungdomar av idag mer identitets­ lösa? – Ja och nej.Visst kan man tycka att konfirmandernas förförståelse av de bibliska berättelserna är mindre nu än tidigare. Det kan bero på att skolan har dragit ner på sin religions­ undervisning eller också på andra faktorer. Samtidigt är inte det vik­ tigaste att de vet hur länge Moses befann sig i öknen. Det är viktigare att de ser kyrkan som ett hem där de kan växa. En plats där de får ställa sina frågor – ”vem är jag”, ”vad ska jag bli”, ”duger jag”, ”har Gud med mig att göra”? – Jag jobbar mycket med att koda

av det religiösa språket. Att ge kon­ firmanderna nycklar så att de kan uppfatta sprängkraften i de bibliska berättelserna och sätta in exempel­ vis berättelsen om den barmhärtige samariern i sitt eget liv. För dem blir då frågan ”vem är samariern i dag” eller ”vem går förbi den skadade mannen”? – Jag ser vårt uppdrag som att ge ungdomarna verktyg som de kan ha användning av på vägen genom livet. Utgångspunkten är samma inbjudan som Jesus gav sina lärjungar: Följ med och se! Om vi lyckas kommer de att kunna foga in sin egen livsberättelse i en den stora livsberättelsen. Och få uppleva Guds kärleksfulla närvaro.

– I konfirmand­ undervisningen försöker man sätta in tio guds bud i ungdomarnas eget sammanhang, säger Magnus Ludvigson.

Vad tycker du är det viktigaste Luther har att komma med?

– Spontant skulle jag säga det som kan hjälpa den som kämpar med sin tro. Allt han säger om en nådig och barmhärtig Gud som älskar oss oavsett vad vi gör eller gjort.

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

7


Vi behöver inte prestera för att förtjäna

– Det finns ju relativt många böck­ er om Luther för vuxna, men inte många som vänder sig till ungdo­ mar. Bokens syfte är bland annat att beskriva för unga i åldern 12–25 år vad luthersk identitet innebär, säger Hedvig Åström. – En hisnande jätteutmaning, konstaterar hon sedan. Vad har du särskilt velat lyfta fram hos Luther?

FOTO MAGNUS ARONSON

– Prestationsångest är något som många unga kämpar med och som Luther också led av. Därför är Luthers ord om Guds kärlek och nåd oavsett prestation högaktuella även idag, menar Hedvig Åström, en av författarna till boken ”Martin Luther – munken som förändrade världen”. INGALILL BERGENSTEN – För mig som vuxit upp i kyrkan blev skrivandet ett sätt att upptäcka Luther i saker som jag inte tänkt på att det är han som står bakom. Som Svenska kyrkans betoning av det allmänna prästadömet – att alla står lika nära Gud, att ingen är bättre än någon annan och att alla har mandat att upptäcka och läsa Bibeln och be­ rätta om evangeliet för andra. Du börjar inledningskapitlet

RG

-HE

DLUND

präst Kristin Molander på plats vid Sergels torg efter terrordådet Vad händer med människor i nationell chock och sorg efter ett så fruktansvärt attentat som det på Drottninggatan i Stockholm tidigare i år? Och vad kan en präst bidra med på platsen där allt hände? TEXT CECILIA BENGTSSON

TO

MAR

IE DAH L

BE

Som symbol för Guds närvaro FO

– Jag med min prästkrage blev en representant för något större, en trygghet mitt i den rädsla som levde under ytan, menar Kristin Molander.

8

Fredagen 7 april i år är en dag som de flesta av oss minns vad vi gjorde. För prästen och vikarierande biskopsadjunkten Kristin Molander blev hela helgen en stark upplevelse – Stockholms stifts kontor ligger inte långt från Sergels torg, så re­ dan på fredagen blev vi precis som

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

många andra indirekt inblandade i det som hände i samband med ter­ rordådet, det dröjde länge innan vi skärrade fick lämna kontoret. På lör­ dag morgon hade jag blivit ombedd att göra en intervju vid attentatsplat­ sen istället för biskop Eva Brunne som hade förbön i Storkyrkan.Väl vid

Drottninggatan mötte ett stort medi­ auppbåd och innan kvällen var slut hade jag gjort mer än 20 intervjuer för tv och tidningar världen över. Trots polisens uppmaning till stockholmarna att hålla sig hemma även på lördagen var det mot efter­ middagen allt fler som tog sig in till


och andra fruktansvärda saker som Luther sagt. – Luther var helt klart en bådeoch-människa. Han var glad, tyckte om mat och musik, och allvarlig, deprimerad och full av ångest. Han hade bra och dåliga sidor och det har vi också. Det går att vara på flera sätt samtidigt, det kan vi lära av Luther. Så vad är egentligen en luthersk identitet? – Nåden som bär genom allt är det centrala i Luthers förkunnelse, en nåd som vi inte behöver prestera för att förtjäna. Detta budskap går på tvärs mot idén som många unga kämpar med att ”du kan bli vad du vill och om du misslyckas beror det bara på dig själv”. Man kan göra sitt bästa och ändå misslyckas. Men Guds kärlek finns där oavsett allt. Den be­ höver inte förtjänas.

city med en blomma i handen. – Det blev som en defilering, jag ställde mig därför medvetet så att jag kunde möta dem som hade stuckit in sina blommor i staketet som hade satts upp. Det går ju att se på män­ niskor hur tagna de är av stunden, om de behöver kontakt. Vi mötte varandras blickar och skakade på huvudet i samförstånd, jag klappade någon som var ledsen lätt på armen – små men betydelsefulla gester och möten, fortsätter Kristin Molander. På söndag morgon bestämde Kristin Molander sig för att på nytt åka in till stan. Blommorna hade nu flyttats till trapporna vid Sergels torg. Klockan elva hördes kyrkklockor

från alla kyrkorna i närheten i den respektfulla tystnad som var. Ytterligare tre timmar senare var det en offentlig kärleksmanifestation och då kände Kristin Molander att hennes uppdrag var över. Det var så enormt mycket folk att det nästan inte gick att ta sig fram. Fokus hade dessutom skiftat till att vara av mer utåtriktad karaktär. – Bland det sista jag gjorde var att gå upp till en securitasvakt som såg trött ut och frågade hur hon mådde. Hon var ju en del av det trygghets­ system som var först på plats och det visade sig att hon hade stått där i över tjugo timmar, hon blev uppen­ bart rörd av min undran. Min poäng

Hedvig Åström Ålder 26 år Gör Studerar teologi på fjärde året i Uppsala. Har tidigare gått skrivarlinjen på Skurups folkhögskola. Aktuell Har skrivit boken Martin Luther – munken som förändrade världen (Verbum) tillsammans med Mikael Rapp, Åke Bonnier samt Helena Hahr Kamienski.

är att jag med min prästkrage blir en representant för något större – ett bevis på Guds närvaro, en trygghet mitt i den rädsla som levde under ytan, avslutar Kristin Molander. FOTO KRISTIN MOLANDER

”Både och” med orden ”Luther var inget hel­ gon”.Varför? – I vårt uppdrag ingick att berätta även om det som är kom­ plicerat med Luther, att inte skyffla något under mattan. Och en hel del var komplicerat med honom. Om han levt idag hade han sannolikt både twittrat och bloggat, och efter att han yttrat sig som han gjorde om ju­ darna hade han varit körd. Så fung­ erar det idag. Hur ska man tänka om det? – Vi är fast med Luther, oavsett vi vill det eller inte och vi kan inte av­ färda honom som om han levt i dag. Vi kan uppskatta det som är gott hos Luther. Men vi måste förstås ta av­ stånd från alla antisemitiska åsikter

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

9


”Jag ville inte från något utan till något” Moni Höglund, präst i Nicolai församling i Örebro, fick tron med sig hemifrån. Hon växte upp i frikyrkomiljö med två religiöst aktiva föräldrar. – Min barndomsmiljö var mycket kärleksfull. Däremot var Guds-bilden ganska sträng. Det tog mig ett antal år att förstå att jag kunde ha min egen bild av Gud, en som stämde bättre för mig. TEXT GUNNEL MAGNUSSON • FOTO MAGNUS ARONSON

– Barndomens stränga Gud har blivit en Gud som jag har dagliga samtal med, säger Moni Höglund.

10

Ett aktivt religiöst liv i Örebro­ missionen var vardag under Moni Höglunds uppväxt. – Det var en självklarhet för mig att leva så. Det var först i 15-årsål­ dern som jag började fundera kring hur den Gud jag vant mig vid såg ut. Jag tyckte att den var behäftad med någon sorts syndakatalog – man fick inte sminka sig, man fick inte dansa – det fanns över huvud taget en rad förbud som inte stämde för mig. Moni Höglund kände att hon måste ta en paus och tänka. – Det tog mig några väldigt vik­ tiga månader att inse att jag hörde hemma i tron och ville ha den till­

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

hörigheten. Jag insåg också att jag kunde ha min egen bild av Gud och att det fungerade att ha det så. De här månadernas funderande ledde också till att jag fick en bättre förståelse för varför min mammas Guds-bild såg ut som den gjorde. För mig blev det avgörande att jag tog den här pausen och sedan kunde komma fram till ett eget beslut. Moni Höglund blev kvar i sitt frikyrkliga sammanhang i många år. Hon läste teologi på Örebro missionsskola och började arbeta som frikyrkopastor när hon var 23 år och arbetade sedan som det ända fram till 2012.

– Jag var pastor i bland annat Regna-Igelfors i norra Östergötland och i Korskyrkan i Västerås. Under årens lopp blev det allt tydligare för mig att ett gott samarbete mellan fri­ kyrkan och Svenska kyrkan var en självklarhet. I Bäckbykyrkan, som var en sam­arbetsförsamling, jobbade Moni som kantor och församlingsassis­ tent. Där började hennes längtan efter ett öppet församlingsarbete att växa. Parallellt hade funderingarna på att fördjupade studier i teologi och en prästutbildning legat och grott i flera år. – Vi hade pratat om det länge hemma. Inte för att jag på något sätt vantrivdes som frikyrkpastor. Jag ville inte från något utan till något, säger Moni Höglund. 2008 inträffade en avgörande händelse. Moni Höglund bevistade en gudstjänst i Filadelfiakyrkan i Örebro. – Plötsligt upplevde jag att pas­ torn talade direkt till mig. Han sade något om att om det i publiken fanns någon som funderade på att utbilda sig till präst så borde den personen bejaka det. Det var meningen att denna person skulle bli en ”Herrens tjänarinna”...


Efter 23 års arbete i frikyrko­ församlingar längtade Moni Höglund alltmer efter det öppna församlings­ arbetet och efter att utbilda sig till präst i Svenska kyrkan. Inte för att komma från något utan till något.

Moni Höglund beskriver det som en omskakande händelse. – Den var omskakande, fantas­ tiskt och absolut avgörande för mitt beslut att börja en prästutbildning. Numera är hon, sedan 2012 då hon prästvigdes i Strängnäs dom­ kyrka, präst i Svenska ­kyrkan. – Jag arbetar nu som präst i Nicolai församling mitt i centrala Örebro. Barndomens stränga Gud har blivit en Gud som hon har dagliga samtal med. – Vi småpratar när som helst och var som helst. Det behövs ingen kyrk­ lig lokal, det kan vara när jag står och stryker – för mig finns Gud överallt. Får du några svar? – Nja, jag tycker nog Gud kunde småprata lite mer tillbaka. Men jag får svar på andra sätt. De kan komma genom människor jag pratar med, genom tankar och bilder som dyker upp i huvudet. Sedan Svenska kyrkan skildes från staten har ju medlemstappet varit stort. Vad tänker du om det? – Om människor lämnar kyrkan för att de inte tror på Gud så tycker jag att det ju egentligen är ganska sunt. Om det beror på att folk inte vet vad kristen tro är så tänker jag att vi inom kyrkan har ett guldläge. Tiden när man fick tron med sig­ med modermjölken är för alltid borta – i dag är det bara vi som kan berätta. Är Svenska kyrkan tillräckligt ­relevant för människor i dag? – Ja, jag tycker verkligen det. Vi finns med i så väldigt många olika sammanhang i möten och samtal

­ åde inom och utom kyrkan. Vi mö­ b ter människor i de stora livsfrågorna. Vi försöker ha olika gudstjänster, mässor och mötesplatser, men vi behöver öppna upp för mer del­ aktighet.Vi ska finnas där människor finns och jag tycker vi är ganska bra på det. Men det finns hela tiden saker som vi måste fundera omkring i mötet med människor.

Moni Höglund Ålder 56 år Född Örmon Yrke Präst i Nicolai församling i Örebro. Bor I Örebro Läser just nu ”Ordet vid bordet: Martin Luthers bordssamtal” av Göran Agrell och Peter Strömmer. Alternativt yrkesval Barnskötare, musiker, skådespelare. Har faktiskt prövat på alla utom skådespelare.

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

11


”Svenska kyrkans trosbekännelse också min” Han växte upp i en helt sekulär miljö i den på 60-talet snabbt växande förorten Täby utanför Stockholm. Ändå är Per Svensson, kulturskribent och författare, genuint förankrad i protestantismen. Författandet av en biografi över Martin Luther fick honom att förstå hur djupt det lutherska arvet präglat det svenska välfärdssamhället och därmed också honom själv. TEXT GUNNEL MAGNUSSON • FOTO EMMA LARSSON

– Ett samtal med K G Hammar, fick mig att förstå berättelsernas och metaforernas betydelse för den trosbekännelse jag idag kän­ ner mig delaktig av, berättar Per Svensson. FOTO SOFIA RUNARSDOTTER

12

Helt utan personliga band till religionen är Per Svensson dock inte. Han berättar om sina småländska släktingar, engagerade missions­ förbundare. Deras liv präglades vid sidan av det religiösa engagemanget också av småfö­ retagande och en frisinnad politisk liberalism. Av mormors syster Margit fick Per Barnens Bibel i julklapp när han var liten. Men till Täby följde alltså inte det aktivt praktiserande religiösa livet med. Samtidigt var 1960-talet fortfarande en tid när morgonpsalmen på många håll fortfarande var en självklarhet i skolan. – På så sätt befann man sig ändå i en kris­ ten kontext, säger Per Svensson. Även tonårstiden innehöll kyrkliga sam­ manhang. – Svenska kyrkans församling ute i Täby var en väldigt folkligt aktiv församling. Jag och mina gymnasiekamrater var flitiga gäster på församlingens café. – I Täby var det också nästan som en initia­ tionsrit inför gymnasiet att åka med kyrkan på konfirmationsläger i de norska fjällen. Men i 20-årsåldern lämnade Per Svensson Svenska kyrkan. – Jag hade ett utpräglat intellektuellt för­ hållningssätt till omvärlden. Då tyckte jag inte att det kunde rymma ett medlemskap i kyrkan.

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

Ett antal år senare tog han ändå steget tillbaka. – Jag hade ju aldrig känt någon fientlig­ het mot kyrkan. Vartefter jag blev lite äldre kände jag en allt starkare kulturell tillhörighet. Kyrkan är ett viktigt kulturarv och en väsentlig kulturinstitution i vårt samhälle, menar Per Svensson. Hur ser din identitet i förhållande till ­kyrkan ut i dag? – Kyrkan som byggnad och som rum för viktiga ritualer i människors liv är väldigt be­ tydelsefull. Jag kan njuta av estetiken i byggna­ den och det som finns där inne. Jag tror också på de berättelser som bygger upp kristendo­ men. Men jag upplever ingen ”andlighet”, jag förstår inte det ordet. – Däremot känner jag stark sympati för den sortens fromhet som manifesterar sig i kärlek till vardagsvärlden, säger Per och citerar en annan reformator från 1500-talet vid sidan av Luther, Jean Calvin. – Han säger någonstans att ”naturen är en lysande klädnad i vilken Gud stundom ­visar sig och döljer sig”.Tron kan uppfattas en projektion av människans föreställning om det bästa hos sig själv och världen Per Svensson säger att tanken på ett bok­


stavligt evigt liv är honom främmande. – Jag menar snarare att det liv man levt och den människa man varit kan leva vidare så länge man finns i andra människors minne. Det är det eviga livet för mig. Per Svensson berättar om viktiga samtal med K G Hammar, tidigare ärkebiskop. – De fick mig att förstå berättelsernas och metaforernas betydelse för den trosbekän­ nelse jag i dag känner mig delaktig av. Som berättelserna om Jesus. – Det finns utan tvivel en historisk kärna där. Men den Jesus vi möter i bibeltexterna är inte identisk med den historiske Jesus, han är en berättad och tolkad gestalt, men just därför intensivt verklig. Evangeliet är ett för­ valtande av berättelserna om honom och har haft en dominerande inverkan på samhälls­ bygget i Europa och Sverige och på miljoner människors liv. Och idag, vad har kyrkan för roll? – I dag har vi ett mycket mindre homogent samhälle än tidigare. Sverige är också ett av världens mest sekulariserade länder. Jag tror det finns ett behov av de berättelser kyrkan har och jag tror också att kyrkan rent fysiskt med sin minnesbank är en viktig del av samhället. Vad säger du om de sjunkande medlems­ talen i kyrkan? – Det är inget som förvånar mig. Jag­ tycker snarare att det är glädjande att så många faktiskt fortfarande väljer att vara medlemmar i kyrkan.

Per Svensson Ålder 60 år Född I Kalmar men uppvuxen i Täby. Yrke Kulturskribent, s k senior columnist, på Sydsvenska Dagbladet. Bor I Malmö Aktuell med Boken ”Frihet, jämlikhet, refor­ mation 500 år med Luther” (Weyler förlag). Läster just nu ”I huvudet på Marine Le Pen” av den franske filosofen Michel Eltchaninoff (intervjun gjordes strax före första omgången av det franska presidentvalet 2017). Alternativt yrkesval ”Egentligen inget alls, jag var tidigt klar över att jag ville skriva. Möjligen, möjligen skulle jag ha kunnat studera juridik eller historia”.

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

13


Integration i grönsakslandet På de 50 kvm stora odlingslotterna i sommarfagra Fjugesta möts Eyad Hishia, hans familj och Thomas Dahl, som jobbar på pastorsexpeditionen i Knista församling, och ger varandra odlingstips och pratar om hur det växer. Församlingen tillsammans med Lekebergs kommun har gjort det möjligt för nyanlända och svenskar att träffas under trevliga former – ett slags språkkafé i grönsakslandet. Bilderna är från förra säsongen när allt satte igång, men det grävs och odlas även i år på de totalt 8 odlingslotterna. Knista församling har betalt för köp av grepar, hackor, spadar samt ordnat med en redskapsbod att ställa in dem i när de inte används. Här står Mohammad mitt i trädgårdslandet.

14

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

Ahmed bland de växande solrosorna

TEXT CECILIA BENGTSSON • FOTON PÅ FAMILJEN HISHIA PRIVATA

Mohammad, Eyad, Ahmed och mamma Manal Salos bakom kameran.

Mangold är en lättodlad grönsak.


Mohammad håller stadigt i vattenkannan.

Thomas goda rödbetsjuice

Hemma i Syrien hade familjen Hishia stora oliv- och vindruvsodlingar.

Mustig energidink som görs med hjälp av en råsaftcentrifug. Använd kylskåpskalla frukter och grönsaker om du vill att juicen ska smaka extra friskt. 1–2 rödbetor (ca 175 g) 1 apelsin 1 äpple

FOTO SHUTTERSTOCK

Eyad har lärt både sina söner att sätta fröna från sidan i den P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7 uppkupade jorden. De kommer närmare fuktig jord då.

FOTO SHUTTERSTOCK

Så här gör du: Skala rödbetor och apelsin. Dela sedan rödbetorna, apelsinen och äpplet i bitar. Kör allt i en råsaftcentrifug, hälll upp i glas och servera!

15


29/10

Kom på festkväll i domkyrkan! Som en final på Reformationsåret 2017 arrangerar Strängnäs stift en festkväll i musikens tecken. ”Ur djupen ropar jag till dig” äger rum söndag den 29 oktober, kl 16.00, i Strängnäs domkyrka. Det blir Martin Luthers psalmer i traditionell och ny ton. Biskop Johan medverkar och vi får lyssna till reflektioner av för­

29/11

FOTO MAGNUS ARONSON

I slutet av oktober är det festkväll i domkyrkan med reflektion av författaren Maria Küchen, biskop Johan, nykomponerad musik och stor stiftskör. fattaren Maria Küchen. Luther-psalmerna framförs av 100-tal körsångare, musiker och solister under ledning av stifts­ ­ dirigent Stefan Säfsten. Psalmkvällen arrangeras i sam­ arbete med Strängnäs stifts kyrko­ sångsförbund, Strängnäs domkyrko­ församling med Aspö och studieför­ bundet Sensus.

Spåren från reformationen 29 november anordnas fördjupningsdagen ”Spåren från reformationen” på Stiftsgården Stjärnholm. Dagen avslutar projektet Vår lokala reformation där församlingar utforskat de sätt som reformationen konkret lämnat avtryck i det lokala kyr-

kolivet. Medverkar gör biskop Sven Thidevall, stiftsmusiker Mathias Thornander och representanter för församlingar som deltagit i projek-

tet. Mässa, lunch och efterföljande program. Evenemanget arrangeras av Strängnäs stift i samarbete med studieförbundet Sensus.

Läsning för

egen fördjupning Svenska kyrkans bekännelse är enligt kyrkoordningen ”förklarad och kommenterad” i de evangelisk-lutherska bekännelsetexterna. Men vad står det i de texterna egentligen? Och vad betyder det för oss i vår tid? Läs För Kristi skull – boken om vår lutherska bekännelse. 16

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

När biskop Johan i september kallar alla stiftets präster och diakoner till mötesdagar kommer frå­ gor av den sorten att stå i centrum. Inför mötet har Strängnäs stift översatt boken För Kristi skull. Den ger en grundläggande introduktion till de luther­ ska bekännelsetexterna och tar hänsyn till att de olika bekännelsetexterna sinsemellan har mycket olika karaktär. Samtidigt ger den en samman­hållen ­presentation av deras förhållningssätt till den ­kristna trons bärande beståndsdelar. För Kristi skull sätter in de lutherska bekän­ nelsetexterna i deras historiska sammanhang. Den visar vilka diskussioner som föranledde texterna,


Präst- och diakonmöte

5–7/9

Du som är präst eller diakon är kallad till möte den 5–7 september, i Örebro, av biskop Johan Dalman. Mötesnamnet Lutherrosor – Levande bekännelse i vår tid speglar utmaningen att för varje tid återerövra den kristna bekännelsen – i detta fall utifrån vårt lutherska arv.

Lars B. Stenström, präst och översättare till För Kristi skull – den bok som tagits fram till präst och diakonmötet i Örebro 5–7 september. TEXT CECILIA BENGTSSON

La

Varför är det viktigt att översätta en introduktion till de 500 år gamla lutherska bekännelserna? – Den Augsburgska bekännelsen och de övriga texterna innehåller den tro, bekän­ nelse och lära som evangeliska lutherska kyrkor vilar på. Glömmer vi det är det lätt att gå vilse i modernitet och mångfald. Och eftersom vi vill ha en kyrka som är öppen mot omvärlden behöver vi känna vår tradition för att på ett bra sätt kunna möta personer utanför de egna sammanhangen.

B.

S t e n strö m

Om du skulle välja en fråga och del i boken som är som mest angelägen i vår tid, vilken är det? – I boken finner man ett helt paket av sådana frågor: Frälsning och rättfärdiggörelse har ingenting med våra prestationer att göra, det tål att ständigt påminna om.

vad de innehåller och hur de precise­ rar evangelisk-luthersk trostolkning. Texterna framträder därmed både som historiska dokument – präglade av sin tids villkor, vilket inte minst innebar en starkt polemisk situation – och som teo­ logiska riktningsvisare, som en kyrka som står i evangelisk-luthersk tradition i vår tid har att förhålla sig till. Boken ger läsaren en grundad uppfattning om våra lutherska bekännelsetexters innehåll – med andra ord läsning väl värt besväret! n Jan Eckerdal, stiftsadjunkt för teologi och fortbildning

Något som var särskilt knepigt i arbetet med översättningen? – Mycket i de lutherska bekännelserna är lättill­ gängligt men det finns också svåra passager. Det gjorde att jag fick börja med att själv sätta mig in i Konkordiebokens texter, jag var helt enkelt inte tillräckligt kunnig och beläst. Så översättningen på­ verkade mig personligen djupare än jag hade trott. Några tips till församlingarna om hur de kan använda boken? – Det vore fantastiskt om många ville läsa gemen­ samt i grupp och samtala och diskutera. Det finns så mycket intressant att upptäcka och ta tag i. Så läs!

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

r

s

Läs mer på http://internwww.svenskakyrkan.se/ strangnasstift/prastochdiakonmote2017

Halla dar

17


I huvudet pĂĽ Parsmo

Illustration Anders Parsmo

18

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7


JUNI

utbildningar

Mer information finns på internwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift/utbildning

FOTO MAGNUS ARONSON

&

Kurser

Sommar på slottet – läger  15–18/6 Välkommen på läger för barn och vuxna. Den 15 – 18 juli slår Stjärnholms slott upp sina portar för barn och vuxna som vill åka på läger.

AUGUSTI LIFE-läger  10–13/8 I sommar blir det LIFE-läger på Stifts­gården Stjärnholm igen! Kom och lär känna nya vänner och upplev spännande saker. För dig som fyller 15 år i år eller är äldre.

SEPTEMBER Tillsammans på vägen  1–3/9 En helg för dig som har ett ideellt uppdrag i församlingen. Tillsammans med människor med olika uppdrag i församlingen – körsångare, förtroendevalda och andra ideella – reflekterar vi över vår kyrkas uppdrag och innehåll. På Stiftsgården Stjärnholm. Präst- och diakonmöte  5–7/9 Du som är präst eller diakon är kallad till möte den 5–7 september,

Stiftsgården Stjärnholm.

i Örebro, av biskop Johan. Mötesnamnet Lutherrosor – Levande bekännelse i vår tid speglar ut­ maningen att för varje tid återerövra den kristna bekännelsen – i detta fall utifrån vårt lutherska arv.

OKTOBER Katekumenatsworkshop  4/10 Är du nyfiken på vad katekumenatet är och hur man kan arbeta med metoden i församlingen? Välkommen till en förmiddag där Örebro Nikolai församling delar med sig av erfarenheter. I Örebro. Godly play grundutbildning  9–11/10 Godly Play är en pedagogisk metod speciellt utvecklad för att främja barns andliga utveckling. Välkommen på en spännande resa i Bibelns, barnets och din värld! I Katrineholm. I samarbete med Sensus.

Läs mer på http://intern www.svenskakyrkan.se/strangnas stift/prastochdiakonmote2017 Profildag för musiker  20–21/9 Stiftets kyrkomusiker inbjudes till fort­bildning, inspiration och möten i Sträng­näs. Fokus ligger denna gång på kör och röst. I Strängnäs.

I nästa nummer av Portalen ger Jessica Rosén, HR-chef i Eskilstuna församling sina bästa rekryteringstips. Utkommer i slutet av september.

STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING

REDAKTÖR

GRAFISK FORM

HEMSIDA

Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende­ valda i Strängnäs stift.

Cecilia Bengtsson www.ceciliabengtsson.se info@ceciliabengtsson.se 070-252 11 87

Anneli Elfving www.solodesign.se

www.svenskakyrkan.se/strang­ nasstift

ADRESS

ADRESSÄNDRING

Upplaga 4 800 exemplar

REDAKTIONSRÅD

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Maria Helmér Agneta Larsson Helena Niemonen

ANSVARIG UTGIVARE

Johan Dalman

Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs TELEFON

0152-234 00

Inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

PORTALEN 3/2017 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Save

Integration

the dates

i grönsakslandet i Fjugesta

Det här händer i höst! sidan 16

sidan 14

Biskop Johan Dalman om kyrkans identitet utifrån

bilden av en skottkärra sidan 4

Möt Per Svensson författare till biografi om Luther

sidan 12

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

1

Omslag: Eyad Hishas och hustrun Manal Salos ena son Ahmed på odlingslotten utan­ för Fjugesta, möjlig­ gjord av Knista för­ samling och Lekebergs kommun. Foto: Privat.

P O R TA L E N 3 / 2 0 1 7

19


POSTTIDNING

B

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING VID DEFINITIV EFTER­SÄNDNING ÅTERSÄNDES ­TIDNINGEN MED NYA ­ADRESSEN NOTERAD

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs www.svenskakyrkan.se/strangnasstift internwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Jag köper gärna begag­ nade kläder och gör om till något annat. Den här gröna klänningen är dock sydd av nytt tyg, liksom en blå festlig klänning som jag hoppas få användning för när vi firar Finlands 100-årsjubileum med konserter och andra ar­ rangemang. Terhi Aho, organist i Eskilstuna församling

llo sen jag Jag har spelat ce början mitt 8 år, det var från förstainstrument.

var

Så här hamnade jag i Eskilstuna 2013 besökte jag en vän som studerade i Stockholm, hon berättade om organisttjänsten i Eskilstuna. Jag hade ett år tidigare blivit färdig kyrkomusiker vid Sibeliusakademin och jobbat 5 år som vikarierande kantor i Malmi församling i Helsingfors. Jag blev jättenyfiken, fick en bra känsla, sökte tjänsten – och fick den, som tur var.

33 år, organist i Eskilstuna församling

Terhi Aho

Kvar i Finland

Annat jag gillar Jag syr mycket, ett tag tänkte jag bli textillärare, men yrkesvägledaren sa att arbetssituationen var bättre för kyrkomusiker. Och egentligen var cello mitt förstainstrument, det har jag spelat sen jag var 8 år, men jag beundrade dem som kunde spela orgel, så så blev det. Nu studerar jag igen, jag tar sånglektioner och mitt mål är en diplom­ examen vid Sibeliusakademin.

En äldre syster, en yngre syster och en yngre bror bor runt Helsingfors och mina föräldrar är kvar där jag växte upp, i Alajärvi. Då och då åker jag hem och hälsar på dem.

Min sommarsemester

Det här gör jag om dagarna

Tankar om identitet

Jag ansvarar för den finska musikverksamheten, men arbetar också med den svenska verksam­ heten i församlingen. Det var inte så lätt för mig i början, vare sig med språk eller annat, men jag kände mig så glad för min fina orgel och glad för mitt jobb. Så småningom har allt blivit lättare.

Här i Sverige tänker jag mer på min identitet och jag känner starkare hur betydelsefulla mina finska rötter är. Det är jätteviktigt för mig att mina körsångare får sjunga finska sånger, så att vårt gemensamma kulturarv bärs vidare.

Konst som inspirerar

Skulle säga att stämningen är lite positivare här. Jag är en glad person och människor är lite­ gladare och skämtar med varandra mer, det ­gäller både i kyrkan och utanför – det passar min ­person bra. I Sverige har jag fått positiv respons på saker jag gör på ett sätt som jag inte upplevt så ofta i Finland.

Kaisu Sirviös konst inspirerar mig: Åhh att konsten kan vara så vacker och kan skänka sån glädje, tänker jag när jag ser hennes litografier. Själv målar jag gärna med mycket färg, men ­endast för njutnings skull. Det är en skön kontrast till musiken som är krävande och kontrollerad.

Denna sommar åker jag till USA med en finsk grupp. Delar av resan är en språkkurs i Phoenix Arizona, där ska jag lära mig bättre engelska.

Det här gör mig gott i Sverige

Portalen 3 2017  

Strängnäs stifts tidning till medarbetare i stiftet samt förtroendevalda

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you