Page 1

PORTALEN 2/2014 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Kumlaklostrets ritualer ledde till

befrielse sidan 16

I början var

leken sidan 10

Nästan allt

symboliserar något

sidan 4

Så här jobbar vi 5 församlingspedagoger berättar sidan 14


&

I riten möts

himmel jord ”Om Svenska kyrkan vill nå folk, så måste man sluta upp med så mycket ritualer och bli lite friare.” Jag har hört synpunkten vid flera tillfällen. Jag kan ana vad som efterfrågas. Mera liv och mindre formalism. Och längtan efter liv ska inte nedtystas. Men varje form av organiserade samlingar rymmer någon form av ordning eller ritual. Så också gudstjänster. Text Hans-erik Nordin • Foto Magnus Aronson

Det är stor skillnad på ritualism och levande rit. När en gudstjänst upplevs som att följa en fastnitad räls, eller gå i uppkörda hjulspår bara för att det ska så vara, blir det tråkigt. Då behövs efter­ tanke. Hur blev det så här? Men när samma liturgiska grundstruktur gestal­ tas med stor delaktighet, levande för­ kunnelse och konkret förbön, förändras upplevelsen. Det handlar om att vara både trogen traditionens kärna och att svara an på nutidens utmaningar. Hela det mänskliga livet måste få rymmas i gudstjänsten, både dess glädje och smärta, dess brottning och glädje i tron på Gud. Sedan kommer frågan om vilken form som allt detta ska gjutas i. Formen är inte oväsentlig. Frågan är hur den kan gestalta det sant gudomliga och det sant mänskliga, så att himmel och jord möts. Gudstjänsten ska vara på riktigt, präglas av äkthet, vara sann mot livet och tron och inte sväva mellan himmel och jord. Tänk så olika det kan upplevas att som tillfällig gudstjänstbesökare komma till en kyrka. Det märks när man stiger innanför dörren. Hur upplevelsen blir

beror inte minst på om där finns verkliga relationer människor emellan och om där finns öppenhet. Sällan blir gudstjänstens liturgi så laddad som i påsktid. Om julens bud­ skap berör barnet inom oss, så handlar påsken om att ta det vuxna livets påfrest­ ningar och utmaningar på allvar, ja livets yttersta utmaning – döden. Påsknattsmässan i Strängnäs dom­ kyrka startar i mörker och går vidare i en vandring mot ljuset, med dopbekräftelse och mötet med den uppståndne i ord, bröd och vin. Denna rit eller liturgi, med gamla rötter, vill till en nutida svensk förmedla upplevelsen av något helt an­ norlunda. Om kyrkan ska ha relevans i vår tid måste vi värna det unika, det annorlunda, och relatera det till våra grundläggande behov. Det gäller ­särskilt det för kyrkan avgö­ rande – budskapet om Jesu död och uppståndelse.

Hans-Erik Nordin, biskop


”Sällan blir gudstjänstens liturgi så laddad som i påsktid. Om julens budskap berör barnet inom oss, så handlar påsken om att ta det vuxna livets påfrestningar och ut­maningar på allvar, ja livets yttersta utmaning – döden”, skriver biskop Hans-Erik Nordin i sin ledare.

Innehåll I riten möts himmel och jord 

2

Nästan allt i kyrkan symboliserar något  5 Ett myller av liv i levande katedral

7

I början var leken

10

Dopet som startpunkt för ytterligare kontakt 

13

Så här jobbar vi med symboler och riter 

14

Kumlaklostrets ritualer ledde till befrielse 

16

Verktyg för att hantera livet 

17

Stiftsfest 2014 – nu kör vi! 

19

På gång i april–september

19

Nyfiken på Ullrika Gullberg 

20


4

PORTALEN 2/2014


Nästan allt i kyrkan

symboliserar något

Stearinljusen brinner i kyrkans ljusbärare. Helgonbilder och Mariastatyer har kommit tillbaka. – Riterna och symbolerna förändras, säger domprost Johan Dalman. Text Karin Reibring • Foto Magnus Aronson

Vara nära Jesus. Det är syftet med kyrko­rummets utformning, och har alltid varit. Ändå har riter och symbo­ ler förändrats genom århundradena. Kyrkorummets ursprung är platsen där Jesus och lärjungarna firade nattvard den sista kvällen. Men under kristen­ domens första fyrahundra år fanns i princip inga kyrkobyggnader. Kyrkan började i hemmen. Det var gemenska­ pen kring Kristus som var kyrkan. År 385 blev kristendomen stats­ religion i det romerska riket. Kyrkor började byggas, man härmade stora

offentliga hus. Lokalerna blev mer och mer heli­ ga, eftersom man där lade föremål till ­minne av människor som dött för sin tro. Helgonkulten växte. Så småningom började kyrkor ­byggas även i Sverige. – I alla kyrkor skulle och ska altaret vara åt öster. Det symboliserar Kristi återkomst, den heliga staden Jerusalem, ljuset, berättar Johan Dalman. Under vissa perioder var kyrkorum­ men rikt utsmyckade, i andra var de renare.

Rumskänslan i våra kyrkor är oftast påtaglig och påverkar vårt inre, och till kyrkan kan vem som helst komma och njuta av skönheten. Varje tid har sitt sätt att använda kyrkorummet, men syftet är och har alltid varit att vara nära Jesus.

PORTALEN 2/2014

5


Tro är inte en idé, tro är på riktigt. Det är fråga om liv och död, och i Martyrernas kapell i Strängnäs domkyrka minns vi dem som mött döden för sin övertygelses skull.

Ordet välkommen uttrycker kyrkans förhållningssätt i stort. Kyrkorummet är allas och precis som i Strängnäs domkyrka har många idag en barnhörna för att göra det tydligt.

”De allra flesta människor ser nog kyrkorummet som en unik plats för eftertanke – en plats att vara rädd om” Reformationen på 1500-talet innebar att predikan blev viktigare. Kyrk­bänkarna kom. Tidigare hade man oftast stått i mörker under gudstjänsten. – Kyrkorummets olika föremål var laddade och symbolrika, säger Johan Dalman. Ja, allt i och kring kyrkobyggnaden har en djupare innebörd. – Klockorna kallar oss samman, det säger något om gemenskapen. Väl inne är det första som möter oss inte sällan vapenhuset. – Där ska jag börja med att lägga av mig min vardag, mina ”vapen” – det som står mellan mig och andra. Vapenhuset är en mental tröskel in i en annan verklighet, förklarar Johan Dalman. Vid ingången får jag också psalm­

6

PORTALEN 2/2014

boken – de sjungna bönerna, de eviga texterna – vittnesbörden och utgångspunkterna. I den traditionella gudstjänstmöblering­ en sätter sig deltagarna med ansiktet mot öster, mot altaret. – Vi blickar mot Honom som kommer till oss, oavsett hur eniga vi är sinsemellan. Det påminner om att detta är en gudstjänstgemenskap, inte en åsiktsgemenskap, säger Johan Dalman. Dopfunten stod tidigare nära ­kyrkans ingång som ett uttryck för dopet som kyrkans välkomsthand­ ling. Senare har dopfunten av prak­ tiska skäl flyttat längre fram i rummet. Exempel på riter som finns och funnits i kyrkorummet är nattvard,

dop, vigsel, kyrktagning (förr efter förlossning), trolovning, bikt och smörjelse. Begravning hölls förr vid söndagens gudstjänst. Hur heliga är egentligen riterna och symbolerna? Vad kan och får för­ ändras? – En kyrka utan dop eller mässa (gudstjänst med nattvard) saknar det väsentligaste: mötet med den levande Herren. Obligatoriska inslag vid natt­ vard är instiftelseorden och det som sägs vid utdelandet av bröd och vin. Vad som är offentligt och pri­ vat skiljer sig mellan olika länder. I ­katolska kyrkor står biktbås och bikt­ stolar så att alla kan se. I Sverige vill vi sannolikt vara mer privata i en sådan situation.


– Om fler efterfrågade bikt skulle säkert även vi söka praktiska former för att göra det mer tillgängligt i guds­ tjänstrummet, tror Johan Dalman.

I nästan alla kyrkor finns ljusbärare. – De allra flesta människor ser nog kyrkorummet som en unik plats för eftertanke – en plats att vara rädd om, tror Johan Dalman.

Under 1900-talet har den liturgiska mångfalden och färgerna åter­ kommit, liksom helgonbilder och Mariastatyer. Nya riter uppstår. Ljuständning har blivit vanligt.

Nyheter under slutet av 1900-talet • Nya musikinstrument har lett till nya traditioner. • Kören står numera synlig för församlingen. • Nattvarden firas ofta som gående kommunion, istället för med knäfall vid altarringen. • Många kyrkorum har idag en lekhörna för barn. • Ljuständning har blivit vanligt. Helgonbilder och Mariastatyer likaså.

Ett myller av liv i levande katedral Ett myller av liv. Vardagsliv och rörelse. Här möts Strängnäsborna över lunch eller en utställning. Här har de anställda sin arbetsplats. Domprost Johan Dalman vill förvandla domkyrkan till en trefaldigt levande katedral och andligt centrum. Text Karin Reibring Den levande katedralen – en fram­ tidsvision för Strängnäs domkyrka. Projektet har redan kommit en bra bit på väg. En arkitekt har intervjuat frivilliga och anställda medarbetare, förtroendevalda, läns- och kommun­ företrädare med flera. – Allt ska finnas bakom en dörr, säger Johan Dalman. Innanför domkyrkans port ska man mötas av en miljö, som utstrålar ”Välkommen”. – Kyrkan ska vara en plats för för­ samlingens, stiftets och stadens ge­ menskap. En plats för fördjupning, utbildning, återhämtning – för er­ farenhetsutbyte, identitet och prak­ tiskt vardagsliv, säger Johan Dalman. Själva kyrkorummet – det heliga rummet – får inte skadas. Däremot får det gärna bli mer liv under och i anslutning till de gamla valven. Visionen är domkyrkan som en mö­ tesplats mellan sakralt och profant – en självklar, välkomnande plats med generösa öppettider. Förutom gudstjänster ska domkyrkan vara en plats för konserter, utställningar, barn- och tonårsgrupper, skolklasser,

vuxengrupper, sammanträden, före­ läsningar, enskilda samtal… Tiderna förändras. Mycket av kon­ torslivet har man numera på fickan i form av mobiltelefon och laptop. Behovet av stora arbetsrum har mins­ kat. Meningen är att alla ­anställda ska ha sin fasta punkt i domkyrkan. Gränsen mellan anställd och frivillig blir mindre än idag. – Det gäller att skapa små funk­ tionella miljöer. Överlag ska rum­ men ­utstråla ”vi” i motsats till ”vi och dom”. De anställda ska finnas bland andra människor. Självklart ska det finnas ställen, där man kan gå u ­ ndan när enskildhet behövs, förklarar Johan Dalman. Man kan undra hur allt detta ska få plats innanför en och samma port. – Domkyrkan rymmer många ­dolda ytor, som stora vindar och käl­ lare. Kanske kan man också varsamt komplettera byggnaden, funderar Johan Dalman vidare men betonar i samma andetag vikten av att inte ­börja i byggprocessen utan i visionen. Egentligen handlar allt om livs­ gemenskapen med Jesus. Johan Dalman återknyter till det första

­ yrkorummet där man både hade allt k och saknade allt. Visionen om domkyrkan som ­levande katedral och andligt ­centrum brinner redan många för. Johan Dal­ man upplever det som ett andligt uppdrag. Bland annat därför har han kraft att driva frågan utan att stoppas av alla tänkbara hinder. – Nyckelorden är ett centrum, en gemenskap, ett liv – det ska katedra­ len förkroppsliga. – Domkyrkans uppdrag att vara symbol för gemenskap i Strängnäsbornas vardagsliv är idag särskilt lite utvecklat. Andligt liv kontra vanligt liv finns inte – det finns bara liv! Det vill vi synliggöra, säger domprost Johan Dalman.

Domkyrkans tre uppdrag 1. Församlingskyrka för Strängnäsbor 2. Samlingsplats för stiftet 3. Symbol för gemenskap i Strängnäsbornas vardagsliv

PORTALEN 2/2014

7


Ikonen – ett fönster in i en annan verklighet. Här vackert målad på en presenning, placerad i ett medeltida altarskåp bakom ljushållaren i Strängnäs domkyrka. Ikonen är skapad av Mats Hermansson.

Det finns inget förskönande över Jesu lidande. Det är fysiskt och det är äkta. Precis som Jesus själv. Det kan kanske vara lätt att tappa bort att han är en vanlig människa som känner oro, ånger, smärta. Och samtidigt är han helt och fullt Gud. Jesus på korset påminner oss om denna svårbegripliga verklighet.

Vem vill inte ge sina barn och ungdomar det bästa? Som måltiden med Jesus, nattvarden – den finaste livsgemenskap man kan tänka sig.

Ett par släta ringar, smycken som i all sin enkelhet uttrycker och manifesterar den oändliga kärleken, den som omfattar hela livet.

8

PORTALEN 2/2014


Den rena vita färgen finns med oss genom livet: vid dopet, vid konfirmationen och vid begravningen. Den symboliserar förlåtelsen och den renhet som Gud ger oss. För att barnet ska kunna växa in i tron är dop­ dräkten lång, längre än det lilla barnets kropp.

Korset – ett tortyrredskap för förnedring, för misslyckande? Nej – för seger bortom nederlag. Symbolen på gravstenen berättar om löftet att döden inte är slutpunkten. Uppståndelsen väntar.

I räcket, längst fram vid koret i Strängnäs domkyrka, kan man se detta kors. Omsorgen om detaljerna såväl som helheten blir tydlig. Skönheten som är en återspegling av det gudomliga är viktig och kommer till uttryck även i det lilla.

Frälsarkransen lär oss att det konkreta kan hjälpa oss att fånga det andliga. Pärlorna symboliserar olika aspekter av den kristna tron. Frälsarkransen är skapad av biskop emeritus Martin Lönnebo.


I början var leken Precis som kroppen behöver regelbunden träning för att hålla god balans behöver vi regelbunden aktivitet för vår mentala hälsa. Det börjar i leken när vi är barn och vi utvecklar sedan riten som ger oss ramar för denna aktivitet. Utan ram tappar vi balansen. Text Anita Jonsson • foto michael steele/getty images

Maria LIljas Stålhandske

En kultur förlorar något när det bara handlar om att prata och förstå. Vi behöver någonting som engagerar hela människan och där kommer ­riten in. Riten har väldigt mycket med leken att göra och när den en­ gagerar oss blir vi öppna och sårbara vilket gör behovet av en trygg ram stort. I riten möjliggörs ett möte mellan den inre och den yttre verkligheten. För att riten ska fungera krävs att man är känslomässigt hängiven. Och precis som leken för barnen kan betyda livsavgörande processer kan riten för vuxna ha samma syfte. I en allvarsam symbo­ lisk lek i ett för tillfället skapat rum kan ordlösa känslor få utrymme, obearbetade upplevelser sorteras och erfarenheter fördjupas. – Jag upptäckte att det är samma typer av processer i det rituella rummet som skapas i ­leken och i riten, säger Maria Liljas Stålhandske, religionspsykolog och forskare. I sin avhandling Ritual invention (2005) diskuterar hon relationen mellan rit och ­psykisk hälsa i det nutida svenska samhället. Slutsatsen i hennes avhandling blev att för att riten ska fungera måste den involvera hela

människan. Inte bara intellektet. Riten måste vila på en avgörande balans mellan absorption och distans, mellan att vara uppslukad och dis­ tanserad. Och just där i den balansen, och i en känsla av upprymdhet, kan viktiga saker ske. Någon som vet detta är OS-medaljören Stefan Holm. Han lyckades åstadkomma en perfekt balans och vinna storsegrar världen över. Han lyckades vara både absorberad och distanse­ rad. Och vi jublade. Vidskeplighet och ritualer är vanligt fö­ rekommande bland idrottare och för många har dessa ritualer en viktig inverkan på deras ­resultat. Stefan Holm använde sig av någonting som han kallade mentala fyrar och en av dessa var den ryggsäck som han bar med sig under de stora tävlingarna. – Min ryggsäck packade jag själv och när jag behövde bli fokuserad använde jag mig av den. Där fanns saker jag som gjorde att jag kom i kontakt med mig själv och kunde strunta i allt annat, berättar han. Ticsen vi såg på tv var inget som han styrde över. Hade han försökt göra sig av med dem hade det tagit för mycket av hans energi. – De viktigaste ritualerna var de jag gjorde

Ritualer är vanligt förekommande bland idrottare och för många har de en viktig inverkan på deras resultat. – De viktigaste ritualerna var de jag gjorde de sista timmarna före en tävling, säger OS-medaljören Stefan Holm. 10

PORTALEN 2/2014


PORTALEN 2/2014

11


Men vad händer när man börjar tappa kontrollen över sina ritualer och de börjar leva ett eget liv? När ritualer blir till tvångsritualer. Psykologen Bengt Andersson, använder uttrycket säkerhetsbete­ ende om tvångsritualer eftersom de funktionellt sett har den effekten att de får personen att känna sig lugnare och mer säker. – Att känna sig osäker är allmänmänskligt och tvångsimpulser kan vi nog alla känna igen oss i. Men vi har olika sätt att hantera dem, säger han. När den psykiska belastningen ökar med ett starkt stresspåslag som påföljd reagerar vi naturligt med att vilja reducera stressen. Vissa verkar då ha en grundläggande känslighet för att utveckla OCD (obsessive Compulsive Disorder). – Man gör det man gör för att man inte har

något val. Det är biologiskt och primitivt och ligger på samma nivå som hunger och törst. Vi verkar behöva symmetri i livet, påpekar Bengt Andersson. Och någonting måste man tydligen hålla på med för att inte förlora livsnödvändig balans. Inom neurobiologisk forskning och ­utvecklingspsykologin börjar man förstå att tidig kontinuerlig omsorg förmodligen är en av de viktigaste faktorerna för att barnets hjärna ska utvecklas optimalt. Om så sker byggs det upp ett inre reguleringsstöd som gör att vi kan reglera stress och utmaningar senare i livet på ett fungerande sätt. Men vi behöver som sagt även någonting i det yttre som bidrar till vårt välbefinnande. Många riter bär en visdom uti­ från en gemensam värdegrund om människans okränkbarhet. Dessa finner vi ofta i de religiösa sam­ manhangen. – Heligt är det som skapar djup förståelse och skyddar något som inte får skadas eller utmanas, konstaterar ­sjukhusprästen Lars Christiansen. När han som relativt ung präst gick till en sjuk äldre man för att i vanlig ordning erbjuda sin närvaro möttes han av en otålig stämma: ”Men gör någonting då!” – Som präst erbjuder man sin närvaro in­ för döden, men ibland räcker inte det. Då får man uppfinna en rit som håller ihop det yttre och inre. Man kommer som en joker i leken och min funktion varierar från gång till gång, säger Lars Christiansen.

När ritualen blir tvingande Rit är en symbolhandling med ett givet innehåll som upprepas och ger mening. Den är oftast gemensam för många. Riten är själva ceremonin medan ritual är det sätt på vilket riten genomförs. Ritual är således ett upprepat och formaliserat beteende. Källa Jan-Olof Aggedal Livets riter 2007 Tvångssyndrom, även kallat OCD (Obsessive Compulsive Disorder) drabbar minst två procent av befolkningen. Symtomen är tvångstankar och tvångshandlingar och finns i alla grupper och i alla kulturer. Ritualerna handlar inte bara om att skydda sig genom enkel flykt utan handlar om att skapa balans. Källa Riksförbundet attention

12

PORTALEN 2/2014

Lars Christiansen

Bengt Andersson

de sista timmarna före en tävling. Det var nöd­ vändigt att det bara var jag själv som styr över ritualerna, ingen annan fick vara inblandad eller påverka dem, säger Stefan Holm. – Utan balans kan du inte åstadkomma något riktigt bra. Det handlar om att bygga upp en trygghet för att klara av förändringar, säger Christian Augustsson, Stefan Holms mentala coach. I både lek och rit urskiljer man det var­ dagliga från verkligheten och låter dessa företeelser få ett symboliskt värde. Från ett psykologiskt perspektiv kan man säga att i det rummet sker ett möte mellan den inre och den yttre verkligheten.


Dopet

som startpunkt för ytterligare kontakt

Runt 51 000 svenskar valde förra året att döpa sina barn. Hur tänker de som bär fram sina barn i dopet? Och hur kan vi bli bättre på att använda den viktiga kontaktyta som dopet är? Portalen har frågat dopföräldrarna Martina och Patrik Gustavsson och teologen Staffan Grenstedt. Text Karolina Adlarson Den 8 mars i år döptes Albin Gustavs­ son, då tre månader, i domkyrkan i Strängnäs. Någon större diskussion om föräldrarna skulle låta Albin bli döpt var det aldrig mellan Martina och Patrik.
 – För mig som troende kristen och aktiv i kyrkan var det självklart att döpa Albin. För mig handlar det om att mitt barn blir upptagen i kyr­ kans gemenskap. Jag har själv gått i många av kyrkans olika grupper, allt från miniorer och konfirmation till mitt engagemang i dag som förtroen­ devald och i körlivet. Att låta Albin få bli en del i det kändes naturligt, säger Patrik.


Staffan Grenstedt, lärare på Johanne­ lunds teologiska högskola, tänker att paret är representativa för Sveriges dopfamiljer.
 – Att döpa sitt barn är en stark tradition i Sverige. Man väljer oftast

Man kan ta kontakt med faddrarna efter dopet, göra något speciellt av vuxendopet och inspirera varandra över församlingsgränserna. Dopet ger möjlighet att hjälpa människor att utveckla sin tro. Martina och Patrik Gustavsson låter här döpa sin son Albin i Strängnäs domkyrka. foto bo pettersson

att göra det till en familjehögtid och många väljer att döpa för att de vill bära fram sitt barn i kyrkan, in­ för Gud. Det innebär att lämna det ­bästa man har i Guds trygga händer. Vi får också löfte om förlåtelse och att människan alltid är älskad av Gud.

Tips! Staffan Grenstedt tipsar om hur kyrkan kan jobba med dopet som kontaktyta:
 • Tänk att dopet är startpunkten! Hur följer ni upp och hjälper människor att utvecklas i sin tro efter dopet?
 • Låt dopet ske i församlingens mitt – i gemenskapen.


Dopet i siffror Antal döpta av alla barn som föds i Sverige: Hela landet: År 2012 51.0 % • År 2013 48.4 % Strängnäs stift: År 2012 43.6 % • År 2013 41.5 %

Foto Magnus Hofverberg

För Martina, som inte är lika aktiv i kyrkan som sin man, fanns traditions­ perspektivet med som en grund för beslutet. – För mig handlar dopet om att föra en tradition vidare. Men också att få känna att man tillhör en speciell gemenskap.


Staffan Grenstedt

• Låt representanter från församlingen finnas med vid enskilda dop. • Gör något speciellt av vuxendopen! 
 • Har ni någon uppföljning runt dopfaddrarna? • Hur kan ni jobba mer med dopförnyelse? • Inspirera varandra över församlingsgränserna.

Källa: Kyrkans Tidning

PORTALEN 2/2014

13


Så här jobbar vi

5 församlingspedagoger berättar Konkreta ting och betydelsebärande handlingar är flitigt använda verktyg bland stiftets församlingspedagoger. Portalen bad några av dem berätta om hur de jobbar med symboler och riter.

1

Varför är symboler och riter viktiga i kyrkans arbete?

2

Har du själv några konkreta metoder kring riter, symboler och ritualer som du gärna använder? Text ann lystedt foto magnus aronson (stora bilden)

14

1 – Ibland blir det helt enkelt ”för myck­ et ord”. Symboler och riter är ett annat sätt att föra kyrkans budskap närmare dem som söker oss, särskilt barn och unga eller ovana. Många söker en annan gudsgemen­ skap än det vanliga informationsflödet.

1 – De förstärker och fördjupar innebör­ den av den kristna tron. Det kan finnas risk att riter och symboler blir platta och statiska.
Men att reflektera kring kyrkans symboler och riter i grupp fördjupar och nyanserar den personliga tron.

2 – Jag utgår alltid från kyrkorummets symboler i mina kyrkvisningar. Vår kyrka är bara 100 år, så vi har inte en massa histo­ riska föremål. Men kyrkorummet bär riten i väggarna. När grupper ber om guidning er­ bjuder jag alltid symbolvandring istället för vanlig ”turistvisning”. Alla brukar tacka ja. – Vid jul- och påskvandringarna för barn tänder vi adventsljusstaken, bygger julkrubba, plaskar i dopfunten och leker hur Jesus instiftade nattvarden. I vuxen­ katekumenatet ger symbolhandlingar en bra input till våra erfarenhetsdiskussioner och bjuder på en mer förlåtande attityd.

2 – I konfirmandgruppen arbetar vi med dopets symboler. Ungdomarna får funde­ ra på hur bilder av vatten, en planta i jord, ett inslaget paket, ett ljus, en vit dopklän­ ning säger något om det kristna dopet. – När vi talar om syndabekännelsen får konfirmanderna skriva det som tynger samvetet på en pappersremsa som tejpas kring halsen. Sedan talar vi om hur slavar förr i tiden fick en boja om halsen och blev kvitt den när de blev friköpta – frihalsade, frälsta. Efter syndabekännelsen och präs­ tens förlåtelseord rivs pappersremsan av och bränns.

Agneta Larsson, församlingspedagog i Olaus Petri i Örebro, med ansvar för bland annat kyrkvandringar, utställningar, vuxenundervisning och kafékvällar.

Titti Berg, församlingspedagog i Nynäshamn, med ansvar för konfirmander, samtalsgrupp för vuxna, kontakt med skolbarn och ungdomar.

Foto Ulla-Carin Ekblom PORTALEN 2/2014


1 – På alla sätt! 2 – Jag använder symboler i konfirmand­ arbetet på massor av olika vis, i gudstjäns­ ten och i nästan allt jag gör. Så jag ser väl­ digt många situationer framför mig. Varje träff med en grupp följer en viss ritual. I varje andakt använder jag symboler, bero­ ende på vilket tema vi har. Det vanligaste är att man tänder ljus. Eller skickar runt ett kors som var och en får hålla i handen en stund. Ibland får de skriva ner något svårt på lappar och bränna upp dem, även det en symbolhandling. – Jag använder också ”magiska pap­ per” som upplöses i vattnet i dopfunten, det blir en ännu starkare symbol. Och bara att sitta ner i en ring är ju symboliskt!

Andreas Axinge, församlingspedagog i Mikaels församling i Örebro, med ansvar för konfirmander och andra ungdomar.

1 – Symbolerna tar vid där orden inte räcker till eller behövs. Genom kyrkohis­ torien ser vi att fisken som symbol var nödvändig för att de första följeslagarna skulle överleva och bli grunden för första församlingen! En symbol berättar också något om mig själv, som när jag bär ett smycke med kristet motiv. Och i kyrkans arbete, främst bland barn och ungdomar, är symboler ett sätt att närma sig det gu­ domliga. Att fästa blicken på ett ljus, kors eller ikon hjälper mig att få kontakt med det gudomliga även inom mig själv.

1 – Vi använder ju hela tiden ett symbol­ språk när vi talar om tro. Bilderna är själva förutsättningen för att vår hjärna ska begripa…

2 – I studiegruppen för djupmedita­ tion hjälper oss Jesusbönen ”Herre Jesus Kristus förbarma dig över mig” att nå inre frid och stillhet. Och i gemenskapen vid nattvarden är det fantastiskt att möta läng­ tan att få ta emot brödet och vinet – som är den mest närvarande symbolen.

2 – Bland både konfirmander, barngrup­ per, vuxencirklar och vid retreater använ­ der vi frälsarkransen. Vi har även erbjudit kyrkorådet att vara med. Med konfirman­ derna krossar vi porslin… De får krossa gamla tallrikar och av skärvorna bygger vi upp ett kors. De kan också få skriva lappar som vi spikar upp på ett kors, eller bränner. – När man kommer till gudstjänsten kan man få en sten med sig, och innan man går hem lämnar man den ifrån sig. Även bönelappar att lägga i en korg, inför förbönen. Vid påsk har vi en vandrings­ gudstjänst och rör oss längs stationer i kyrkorummet, som en påminnelse om lärjungarnas Emmausvandring.

Gun-Britt Carlsson, församlingspedagog i Katrineholm, instruktör för Bibeläventyret och ansvarig för bland annat miniorer och samtalsgrupp för kvinnor.

Bitte Blom, församlingspedagog i Askersund med ansvar för konfirmander, samtalsgrupper för vuxna, kyrka–skola och frivilligarbete.

Foto Alexander von Sydow PORTALEN 2/2014

15


Kumlaklostrets ritualer ledde till

befrielse Tungt belastad av brott, dömd till sju år för mordförsök och med en nervig rastlöshet i kroppen fick Anders rådet att söka sig till klostret på Kumlaanstalten. Text Ann Lystedt • Foto Magnus Aronson

prästen Boel-Marie Len­ narts­dotter gjorde honom gott, och hon brydde sig inte om att han hade svårt att sitta belevat i fåtöljen. – Hon lät mig prata, allt var tidlöst och man följde bara med. Men det där med bönen var svårt – att efter allt jag varit med om säga ’Gud, jag lägger mitt liv i dina händer…’ Nää. – Bönen är inget jag kan ta på, men inombords gav det ändå en otrolig läkning. När klockan pinglade för mässa framåt kvällen fick deltagarna gå fram och tända ljus. – Man kunde tänka på vad man ville. Och så fick vi lägga våra tack- och för­ låtstenar på ett fat. Symboliken blev stark: – Efteråt är stenarna tömda och klara. Jag har behållit dem, de påminner mig om de dåliga tankar och krafter jag tömt.

Anders tvekade först inför tanken på klostret. – Det fanns inte i min värld! Jag var så sluten. Hur skulle det gå till? Man är upptagen med studier och träning, det tjoas och lever om på avdelningen, vilken kontrast. Men med hopp om att något kanske kunde föränd­ ras i hans stökiga liv – där bus och allt grövre brotts­ lighet var mycket tidiga in­ gredienser – tänkte Anders att det kunde vara värt ett försök ändå. – Så jag sökte, men fick nej. Min gängbakgrund var inte bra, och man behövde rekommendationer. Jag fick tjata länge! Han testade först den vecko­ långa retreaten. Och kla­ rade knappt att sitta stilla. – Jag är så sällskapssjuk och här skulle man sitta för sig själv och fundera, det var jobbigt och jag var på väg att sticka tillbaka till avdelningen. Men något hade nått honom: – Den här tysta, kärleksfulla miljön, där ingen ställde frågor om vem jag var och om min bakgrund, en gemenskap. Att komma ifrån kåk­jargongen, där man skulle vara

16

PORTALEN 2/2014

störst, bäst och vackrast… Anders hade stora koncentra­ tionssvårigheter som barn, men nu skulle han varva ner – och till och med läsa böcker. Det lyckades till slut, under den månadslånga retrea­ ten som han deltog i senare. De regelbundna samtalen med

Men när Boel-Marie föreslog att deltagarna skulle tända ljus för sina ovänner tänkte Anders att hon var helt galen… – Men det man gjort gnager och jag tänkte att jag testar väl. Det blev en befrielse. Jobbigast var ändå när Anders i


slutet av retreaten under en hel dag fick skriva ner tankar om sitt liv. Från tidig barndom och framåt. – Det blev otroligt känslo­ mässigt. För första gången hade jag kunnat öppna mig. Det skrivna togs om hand, för att aldrig återvända till de kriminella skribenterna igen. Anders är idag 29 år, fri sedan några månader och med ett jobb i byggbranschen.

Hans familj har en frikyrkobak­ grund, men själv går han inte in i någon kyrka, ens för att tända ljus. – Jag behöver bli klar med vissa saker först. Men jag har laddat ned meditationsmusiken och de grego­ rianska munkarnas sång.

Fotnot: Anders heter egentligen något annat.

”Jag är så sällskaps­sjuk och här skulle man sitta för sig själv och fundera”

Verktyg för att hantera livet Man skulle kunna tro att de morddömda internerna på Kumla fått nog av avskildhet och fasta rutiner. Men till klosterretreaterna på anstalten är det kö.

Prästen Boel-Marie Lennartsdotter har genom åren fått hjälpa många intagna att formulera sina tyngsta erfarenheter, innan de via förlåtelse och symboliska handlingar kunnat gå vidare. Långtidsdömda på Kumla kan söka till en månadslång retreat där meditationer, samtal, mässor och böner varvas med avspännings­ övningar, egen eftertanke och tyst rannsakan. Nio intagna bildar en grupp som får leva i samma cellkorridor, nära kapell och samtalsrum. För att bli antagen ska man ha varit skötsam, motiverad och seriöst intresserad. Och man får först prova med en veckas retreat. – Visst finns det de som söker för att komma ifrån det vanliga anstalts­ livet ett tag, men vi försöker välja de mest motiverade, berättar BoelMarie. – Och de man minst anar är ­ibland de som det händer mest med! Programmet följer jesuitprästen Ignatius andliga övningar, med sym­ bolik och fasta riter. De intagna er­ bjuds att gå fram och tända ljus under

andakten, bara det en ovan handling för många. Och svårare blir det: – Jag kan uppmuntra dem att tända ett ljus för sina ovänner. Då skruvar de på sig… Att be för en ovän är tufft, men kan ge styrka och lättnad. Ljuständningen väcker minnen, många tänker på sina anhöriga utan­ för anstalten. – Det berör djupa och svåra käns­ lor, och var och en ges också tid för enskilda samtal med mig. Den centrala frågan ställs tidigt: ”Vad hindrar mig att leva i kärlek?” När deltagaren når fram till att formulera det brott han dömts för, eller något annat som tynger, har för­ låtelseriten en självklar plats: – De får skriva ner sådant de vill be Gud om förlåtelse för. Många har ju svårt att kunna förlåta sig själva, det finns där och gnager inombords. Så tänder vi en eld ute på rastgården, där de får lägga sina lappar och se hur de brinner upp och försvinner. Även påskens tema används under retre­ atmånaden, med handfasta övningar och symboliska färger längs lidandets väg – mot uppståndelsens glädje.

Vid den senaste retreaten prövades pedagogiken biblio­ drama, där de intagna aktivt får leva sig in i Bibelns människor och händelser. Frälsarkransens symboliska pärlor är också ett tack­ samt hjälpmedel under några dagars pilgrimsretreat, som också finns med i anstaltsklostrets utbud. Så hur går det för de intagna som deltagit i klosterlivet? Boel-Marie ­berättar att det både finns de som vill slippa kontakt – och deltagare som entusiastiskt messat: ”Det var fantastiskt, jag har fått riter och verk­ tyg för att hantera livet!” – En del av de frigivna återvän­ der dock endast till ett kyrkligt sam­ manhang när livet blir svårt. Kanske för att de som skulle vilja närma sig ­kyrkan inte upplever att de har så lätt att hitta en välkomnande miljö där. De behöver få komma till oss med både sin historia och sina tatueringar.

Foto per hardestam

Text Ann Lystedt

Boel-Marie Lennartsdotter

PORTALEN 2/2014

17


På tal om gränsen mellan tvångshandling och läkande ritual Läs också gärna artiklarna på s 10 och s 16–17.

Illustration Lotta Sjöberg 18

PORTALEN 2/2014


Stiftsfest 2014 – nu kör vi!

På gång april–september

Nu är det snart dags igen! Årets stiftsfest har temat ”Hållbar omtanke” och eftersom vårt diakonala uppdrag är i fokus under 2014 aktualiserar vi det på stiftsfesten genom klimatfrågan, rättvise- och solidaritetsfrågor, men också andra trosfördjupande frågor.

DÅM 

Som en gemensam inledning av dagen fyller vi Strängnäs domkyrka till brädden av medarbetare, förtroendevalda och andra intresserade från hela stiftet. Psalmsången brukar lyfta taket! Det är 17 olika seminarier och workshops att välja på under dagen. Bland annat finns Thomas Hammarberg på plats, han har varit Europarådets kommissionär för mänsk­ liga rättigheter och har nu uppdrag för både FN och EU. Tomas Hammarberg talar kring rubriken ”Solidaritet och beständig omsorg i en globaliserad värld”. Förutom ny kunskap hoppas vi på en heldag fylld av ­gemenskap, inspiration och utmaningar för hållbar om­ tanke! Vi ses, välkommen!

Information och erfarenhetsutbyte, regelverk och nyheter för medarbetare på expeditioner. I Kumla församlingshem respektive på Stiftsgården Stjärnholm.

11–13/4

Svenska Kyrkans Ungas distriktsårsmöte med vårläger. I Eskilstuna.

Vi bygger broar. Barnkörläger. 

2–3/5

För barn i åldern 7–12 år med sina ledare. På Stiftsgården Stjärnholm.

Vårens administrationsträffar 

6/5 & 7/5

Sändningsmässa för katekumener 

11/5

För deltagare i katekumengrupper. I Strängnäs.

Du är FIN. Barndag. 

13/5

En dag för alla förskolebarn på Stiftsgården Stjärnholm

Ungdomskörläger 

14–15/6

För ungdomar 13–17 år. På Stiftsgården Stjärnholm. Med detta nummer av Portalen har du också fått inbjudan till årets stiftsfest i pappersformat. 
Aktuell och uppdaterad information hittar du dock alltid på webben, det är också där du anmäler dig.

Orgelspelarkurs 

14–15/6

För orgelelever i församlingen. I Eskilstuna.

Profildag för kyrkomusiker 

17/6

En inspirationsdag för stiftets musiker. I Strängnäs.

Hållbar omtanke. Stiftsfest.  Stiftsfest 2014 Dag Lördagen den 6/9. Plats I och omkring domkyrkan i Strängnäs.
 Anmälan via webben www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/stiftsfest2014
 (extra förmånligt pris om du anmäler dig före 21/6)

Strängnäs stiftstidning

Redaktör

Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroendevalda i Strängnäs stift.

Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87

Upplaga 4 800.

Redaktionsråd

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift Ansvarig utgivare

Hans-Erik Nordin

Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Nils-Åke Carlsson Jan Eckerdal Agneta Larsson grafisk form

Anneli Elfving www.solodesign.se

6/9

För medarbetare, förtroendevalda och ideella i Strängnäs stift. I Strängnäs.

Mer information om kurser och arrangemang samt kontaktpersoner och anmälan finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift under Kurser och utbildningar.

Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

adress

Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs telefon

0152-234 00

Omslag: Skulpturen Maria på månskäran som står i Strängnäs domkyrka är gjord av Lena Lervik. Foto: Magnus Aronson

Hemsida

www.svenskakyrkan.se/strangnasstift Adressändring

Inger Andersson PORTALEN 5/2012

19


Posttidning

B

Begränsad eftersändning Vid definitiv efter­sändning återsändes ­tidningen med nya ­adressen noterad

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs www.svenskakyrkan.se/strangnasstift internwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Min finaste symbol är ett kors som jag köpte på loppis i Arboga när jag var runt tio år. Jag köpte det trots att jag visste att min stränga pappa inte skulle gilla det. Men 29 år s­ enare hänger den fortfarande om min hals och gör mig glad. Ankhkorset är en gammal egyptisk symbol för liv, såväl mänskligt som gudomligt. Här står jag i Stora Mellösa kyrka. Ulrika Gullberg är församlings­ pedagog i Kvismare församling

Det här gör jag på min fritid

Jag och Maria Magdalena

Sen jag började jobba inom Svenska kyrkan har jag två minuter till jobbet. Det passar mig perfekt, då hinner jag göra allt jag vill: sjunga i kör, på dop och på bröllop, vara kyrkvärd, jobba ­politiskt, pyssla i hemmet, vara med mina ­vänner. Och med min familj förstås.

En av mina topp tre är boken Maria Magdalena av Marianne Fredriksson. Har säkert läst den ­tjugo gånger. Tror att det är för att det berättas så fint ur Maria Magdalenas synvinkel. Jag tycker om att hon är så viktig och har sin plats trots att hon varit bespottad sen barnsben och lever som hora. Hon får vara med ändå. Det är nåt med det här att hon blir förlåten…

Rabatter är inte min grej Vi bodde i eget hus tidigare, men nu bor vi i rad­ hus som vi hyr. Jättebra. Inga rabatter, bara några få hallonbuskar, that’s it. Och sonen klipper den lilla gräsplätten. Jag är ingen utemänniska (och på många sätt en latmaja...haha).

Heminreder gärna

39 år, församlingspedagog i Kvismare församling (tidigare Stora Mellösa, Gällersta och Norrbyås)

Ulrika Gullberg

Jag älskar att inreda. Och att ta vara på gamla grejer. Gardinen i köket är en gammal bordsduk som jag sytt om och några av våra gamla påslakan pryder nu fönstren i två av sovrummen.

Gillar omväxling Min mamma jobbade 39 år på samma ställe och var jättenöjd med det. För egen del tycker jag det vore en mardröm att göra samma sak hela livet. Även om jag hoppas på att jag ska få vara kvar inom kyrkan länge till, på ett eller annat sätt. Stormtrivs här, men har bara ett vikariat fram till september.

När jag är ensam hemma Trots att jag har lite svårt att sitta still älskar jag att läsa. När jag är ensam hemma, vilket inte hän­ der så ofta (barnen gillar också att vara hemma), sätter jag mig gärna i soffan och läser. Helst med tv:n på i bakgrunden som sällskap.

Tv:ns plats i mitt liv Förutom att tv:n funkar som bakgrundsljud när jag är ensam hemma tittar jag egentligen bara på Mästarnas mästare. Kul att det har börjat igen, men ett program i veckan är lagom och precis vad jag hinner med.

Min nästa resa Är en hemmakatt som gillar att resa. Snart åker jag till USA och hälsar på vänner. Jag var där som au pair när jag var 19 år. Jag ska också hälsa på mina kusiner. Och se hur man jobbar med barn­ grupper i Svenska kyrkan i New York. Det ska bli riktigt riktigt roligt!

Det här tror jag på Min kyrkoherde skrattar och rynkar på näsan när jag pratar om horoskop och astrologi. Nu är du hednisk säger hon och skakar kärvänligt på huvudet. Men då brukar jag svara att horoskop och astrologi inte hade funnits om inte Gud hade skapat det (haha). Det är högt i tak hos oss. Det gillar jag.

Portalen 2 2014 webb  

Strängnäs stifts tidning till medarbetare i stiftet samt förtroendevalda