Page 1

29/4-­2014

Farligt vatten

Bildkälla: weheartit.com  

Lisa Holm


Kapitel 1,  Sonja   Den  stora  frukthandeln  mitt  i  stan  på  torget  är  full  med  kunder.  Det  är  högsäsong  nu  för   vindruvor  som  alltid  är  så  uppskattade  i  Sydney  i  Australien.  Sonja  arbetar  flitigt  för  att   kunderna  ska  få  det  dom  behöver.  Men  även  fast  Sonja  och  alla  hennes  arbetskamrater  jobbar   hårt,  så  kommer  det  bara  fler  och  fler  kunder.     Sonja  som  bara  är  sjutton  år  har  jobbat  i  denna  frukthandeln  sen  hon  var  femton.  Sonja   imponerade  på  personalen  på  grund  av  hennes  kunskap  inom  hälsa  och  kost.  På  den  tiden   behövde  frukthandeln  verkligen  en  personal  som  henne,  och  därför  anlitade  dom  henne  och   nu  är  Sonja  frukthandelns  bästa  personal,  även  fast  hon  går  i  gymnasiet.  På  loven  och   helgerna  jobbar  Sonja  heltid  och  på  vardagar  jobbar  hon  ibland  efter  skolan,  det  kan  låter  lite   svårt  att  hinna  med  allting.  Träning,  jobb,  skola,  läxor,  sociala  livet  och  sin  familj.  Men  Sonja   älskar  att  ha  mycket  att  göra  och  har  alltid  något  att  göra.     ~   Sonja  kan  inte  vänta  tills  hon  ska  sluta  jobbet  för  dagen.  Vädret  är  underbart,  soligt  och  det  är   det  perfekta  vädret  för  att  vara  ute,  och  därför  vill  Sonja  ta  en  joggningtur  efter  jobbet.  Just   sådana  här  dagar  är  perfekta  för  att  gå  på  en  lång  joggingtur  eller  att  vandra  vid  klipporna.   Det  är  inte  för  varmt  och  inte  för  kallt  ute,  det  är  precis  lagom.  Sonja  joggar  varje  dag,  och  om   hon  inte  går  ut  och  joggar,  så  gör  hon  en  annan  aktivitet  som  t.ex  pilates,  gym  eller   motionssimning.  Det  är  i  alla  fall  väldigt  viktigt  för  Sonja  att  ta  hand  om  sin  kropp  och  att   röra  på  sig  varenda  dag.     Sonja  står  vid  frysavdelningen  och  packar  upp  frysta  bär  och  grönsaker  i  förpackningar  ner  i   frysen.  Hon  ser  hennes  chef  komma  gående  mot  henne.  Hon  sträcker  på  sig  och  chefen   Cassandra  kom  fram  till  henne.   -­  Bra  jobbat,  Sonja!  Jag  tänkte  precis  säga  att  du  kan  sluta  nu  om  du  vill,  säger  Cassandra.   Sonja  kollar  mot  sin  armklocka  och  ser  att  den  redan  var  fem  i  fyra.     -­  Att  sluta  fem  minuter  tidigare  kanske  inte  är  en  så  stor  grej  men  det  är  bättre  än  inget,  säger   Cassandra  när  hon  ser  Sonjas  stumma  ansiktsuttryck.     -­  Åh,  nej  nej  nej!  Jag  slutar  gärna  tidigare,  Cassandra.  Med  tanke  på  att  jag  kom  femton   minuter  försent  idag,  säger  Sonja  och  skrattar.     -­  Gå  du,  säger  Cassandra  och  Sonja  ler  brett  och  springer  iväg  mot  personalrummet.  Hon   stöter  på  hennes  arbetskamrat  Blair  i  personalrummet  och  dom  hälsar  glatt  mot  varandra.   Sonja  går  in  på  toaletten  för  att  byta  om  till  hennes  träningskläder  och  beger  sig  sedan  ut  mot   det  varma,  härliga  Kalifornien-­vädret.  Hon  ansluter  hörlurarna  till  öronen  och  låter  hennes   favoritspellista  sättas  igång.   Hon  börjar  jogga  mot  statsparken  och  där  ska  hon  springa  en  joggningrunda  på  7  kilometer.  


Sen -­  som  vanligt  -­  ska  hon  avsluta  med  att  jogga  på  stranden.   Sonja  älskar  att  träna.  Hon  började  när  hon  var  tretton,  då  gick  hon  på  korta  promenader   runt  hennes  lägenhetsområde.  Men  sen  så  tog  hon  träningen  på  mer  allvar  och  då  blev  det  en   livstil  och  sen  dess  har  träningen  vart  hennes  hobby.   Hon  började  främst  träna  för  att  hon  inte  kände  sig  bekväm  i  sin  kropp.  Sonja  är  ju  väldigt   kort  och  längden  är  inte  något  man  kan  göra  något  åt,  så  hon  började  träna  för  att   åtminstone  ha  en  fin,  vältränad  kropp,  så  att  hon  skulle  få  slippa  kallas  för  kort  och  tjock.   Denna  dagen  har  i  alla  fall  börjat  superbra,  men  det  här  är  bara  början  på  dagen  för  Sonja.                                        


Kapitel 2,  Cameron   -­  Cameron,  lägg  ner  mobilen!  Du  måste  sluta  med  ditt  spelberoende!  säger  Camerons  kompis   Chuck.     -­  Chuck,  det  är  ett  spelberoende.  Hur  tror  du  att  jag  ska  göra?  Bara  lägga  ifrån  mig  mobilen   och  tro  att  jag  kommer  sluta?  Nej,  Chuck.  Jag  kan  inte  låta  bli.  Och  du  får  acceptera  detta,   säger  Cameron  med  blicken  fastklistrad  mot  hans  mobilskärm.     -­  Du  är  på  jobbet,  tänk  om  någon  drunknar  och  du  märker  ingenting  tack  vare  den  där   idiotiska  mobilen?  säger  Chuck.     -­  Jag  hör  dom,  herregud.  Och  hur  många  är  det  som  drunknar  här?  INGA!  Så  håll  käften   och  låt  mig  göra  klart  den  här  omgången,  säger  Cameron.     -­  Skyll  dig  själv,  men  iallafall.  Jag  vill  låna  en  surfbräda.     -­    Du  kan  hämta  en  där  borta,  säger  Cameron  och  pekar  mot  ett  stånd  där  stranden  har  alla   sina  surfbrädor.     -­  Okej,  hur  länge  kan  jag  låna  den?     -­  Låna  den  hur  länge  du  vill,  ingen  kommer  märka  det  ändå.     Cameron  får  ett  mummel  som  svar  från  Chuck  som  han  inte  riktigt  kan  uppfatta,  men  han   orkar  inte  bry  sig  när  han  nästan  håller  på  att  vinna  denna  ronden  i  poker.  Han  hör  hur   Chuck  släpar  surfbrädan  mot  sanden  och  den  salta  vinden  blåser  genom  hans  mörkbruna   hår.  Han  sitter  på  badvatktstornet  och  fokuserar  på  sin  mobil.     ~   Cameron  började  spela  spel  för  ett  år  sedan.  Det  började  bara  med  att  han  var  uttråkad  en   sommarkväll,  så  han  testade  att  spela  poker.  I  början  så  var  det  lätt  för  honom  att  lägga  ifrån   sig  mobilen.  Men  sen  så  började  han  spela  om  och  om  igen  och  det  slutade  med  att  han  blev   spelberoende.     På  grund  av  Camerons  spelberoende  så  har  han  alltid  haft  kris  med  pengar.  Det  är  aldrig  så   att  han  vunnit  flera  miljoner,  utan  han  förlorar  mest  pengar.    Både  hans  mamma  och  pappa  vägrar  att  hjälpa  honom  och  Cameron  har  gått  på  både  terapi   och  på  möten  med  andra  människor  som  också  har  samma  problem  som  han,  men  inget  av   det  har  hjälpt.   Så  när  Cameron  fyllde  20  år  för  några  månader  sedan  så  flyttade  han  ut  till  en  lägenhet  och   nu  så  jobbar  Cameron  som  badvakt  för  att  tjäna  pengar  så  att  han  kan  försörja  sig  själv.  Fast  


som badvakt  jobbar  han  inte  alls  mycket,  det  enda  han  gör  om  dagarna  är  att  sitta  vid  sin   mobil  och  fortsätta  slösa  pengar  på  spel.     Han  vill  egentligen  inte  vara  spelberoende  som  han  är,  han  vill  leva  ett  normalt  liv,  han  vill  ha   en  flickvän,  bra  med  pengar  och  leva  lyckligt.  Men  spelberoendet  är  svårt  för  honom  att   behärska  och  en  dag  så  vill  han  att  det  ska  ta  slut.   Cameron  kollar  ner  mot  sin  mobil  och  han  har  precis  spelat  klart  en  omgång  och  förlorat  500   kr.  Han  suckar  djupt,  först  blir  han  ledsen,  men  sorgen  lättar  efter  en  stund.  Han  tvekar  och   skakar  lite  när  han  sänker  sin  tumme  mot  "Spela  en  till  omgång"-­knappen.  Han  tänker  lite,   men  trycker  ändå.  Han  lägger  ut  100  kr,  mer  än  så  vill  han  inte.     -­  Du  måste  sluta,  Cameron,  tänker  Cameron  för  sig  själv.   -­  En  dag  ska  detta  ta  slut,  en  dag,  tänker  han.  Han  suckar  ännu  en  gång  och  tittar  ut  mot  det   friska,  blåa  havet  med  hopp  om  att  en  dag  ska  han  bli  av  med  sitt  beroende  och  leva  normalt   igen.                    

           


Kapitel 3,  Olivia   -­  BEAT  IT!  BEAT  IT!  BEAT  IT!  vrålsjunger  Olli.  Hon  är  ensam  hemma  och  varenda  gång   hon  är  det  så  skruvar  hon  alltid  upp  volymen  på  sina  favoritlåtar  och  låtsas  som  att  hon  har   en  egen  liten  konsert  hemma  på  sitt  rum.    Hon  svänger  med  sitt  långa,  blonda  hår  och  blir  alldeles  andfådd  när  hon  sjunger  och  dansar   samtidigt.  Hon  stänger  av  musiken  och  lägger  sig  på  sin  breda  säng  för  att  pusta  ut  lite.  Då   hör  hon  ett  ljud  från  köket.   -­  Herregud,  har  mamma  kommit  hem?,  är  den  första  tanken  som  slår  Olli.  Hon  hör  hur   någon  kommer  mot  hennes  rum  i  full  fart  med  hastiga  steg  och  precis  innan  Olli  hinner   reagera  så  står  hennes  mamma  vid  tröskeln  till  hennes  rum.     -­  Olivia,  jag  har  ropat  tusentals  gånger  på  dig,  säger  Olli's  mamma  med  ett  surt   ansiktsuttryck.  Olli  ställer  sig  upp  och  försöker  hitta  ord.  Olli  hade  ingen  aning  om  att  hennes   mamma  hade  kommit  hem  och  när  hennes  mamma  säger  "Olivia"  när  hon  egentligen  alltid   kallas  för  Olli,  så  vet  hon  att  hennes  mamma  är  arg  på  henne.   -­  Vad  har  du  gjort  hela  dagen?,  frågar  Olli's  mamma.   -­  Uhm...,  säger  Olli  och  tittar  mot  disken  och  allt  skräp  från  hennes  godis  på  hennes   skrivbord.  Hennes  mamma  kollar  också  mot  hennes  skrivbord  och  suckar  av  besvikelse.   -­  Vet  du  vad,  Olli?  Jag  tycker  att  du  ska  gå  ut,  gör  något  roligt!  Var  är  dina  kompisar?  Är  alla   bortresta  nu  under  sommarlovet?     -­  Ja,  mamma.  Alla  är  bortresta  och  nu  på  den  senaste  tiden  så  har  min  säng,  min  dator  och   mitt  godis  varit  mina  kompisar  så  jag  stannar  gärna  här,  säger  Olli  och  ler  gulligt  mot  sin   mamma.     -­  Olli,  jag  är  allvarlig  nu.  För  det  första,  du  vet  vad  vi  var  sagt  om  godis  och  sådant.  Inget   godis  förutom  på  lördagar!  Och  för  det  andra,  så  är  det  underbart  väder  ute!  Jag  tycker  att  du   ska  passa  på  med  att  göra  något  kul!  Jag  vet...!,  säger  Olli's  mamma  och  ler  brett.   -­  Åh  nej,  mamma.  Snälla  tortera  mig  inte,  säger  Olli.     -­  Du  ska  testa  på  surfing!     -­  Åh,  nej  mamma!     Efter  att  Olli  och  hennes  mamma  argumenterat  i  flera  minuter  så  övertalades  Olli  och  tillslut   hamnar  hon  på  stranden  med  sin  badväska  och  sin  baddräkt  på  sig.  Hon  suckar  högt  och   motbjudande  och  vinden  blåser  genom  hennes  långa  hår  så  att  håret  fastnar  och  täcker  över  


hela ansiktet.   Hon  kollar  sig  omkring  och  ser  massa  surfare  och  turister  ute  vid  havet  och  massa  folk  som   solar  sig  på  stranden.  Hon  söker  efter  en  badvakt  på  stranden  för  att  fråga  efter  en  personlig   surfingkurs  och  hittar  en  tillslut.  Han  sitter  på  ett  badvatktstorn  och  sitter  vid  sin  mobil.  Han   är  snygg  och  har  en  snygg  vältränad  kropp.     -­  Ursäkta  mig?  säger  Olli.  Han  hör  henne  inte  och  ignorerar  henne.     -­  Ursäkta  mig,  hörru?  upprepar  hon.  Hon  ser  hur  fastklistrad  han  är  vid  mobilen  och  harklar   sig.   -­  HALLÅ?!  säger  hon  högt  och  badvakten  kollar  på  henne.     -­  Äntligen!  Jag  vill  ha  en  personlig  surfingkurs,  säger  hon.   -­  Uhm...  Du  kan  ta  en  kurs  som  är  om  två  timmar,  säger  den  snygga  badvakten.     -­  Nej  jag  vill  ha  en  nu.   -­  Men,  jag  orkar  inte  just  nu.   -­  Ha,  orkar?  Ursäkta  mig?  Jag  är  Olivia  Bass.   -­  Och?  Jag  är  Cameron  Hale?   -­  Pffh,  hörru,  lyssna  nu  noga  på  mig.  Min  familj  har  makt,  min  pappa  har  kontakter,   mamma  också.  Jag  har  min  mobil  här,  jag  kan  ringa  min  mammas  advokat  och  be  han  att   stämma  dig.  Så  du  borde  verkligen  passa  dig  för  mig,  säger  Olivia.     Cameron  kollar  upp  och  lägger  mobilen  ifrån  sig  första  gången  för  dagen.  Han  är  arg  på   Olivia  och  vill  bara  slå  till  henne.  Men  istället  säger  han  ironiskt:     -­  Vad  rädd  jag  blir.  Hur  gammal  är  du  ens?  Elva,  tolv?   -­  Ge  mig  bara  den  där  förbaskade  surfinglektionen  så  att  jag  kan  gå  hem!     -­  Fine!  Men  det  kostar  mer  med  tanke  på  att  jag  verkligen  inte  vill  göra  det  här,  säger   Cameron.     -­  Va?  Allvarligt.  Nä,  vet  du  vad.  Jag  orkar  inte  argumentera  med  dig  längre.  Bara  ge  mig   ingen  lektion!  Jag  klarar  mig  själv.  Var  är  surfbrädorna?     -­  Haha,  nej  tjejen.  Du  kommer  aldrig  att  klara  dig  själv  där  ute.  Okej,  skit  i  pengarna.  Men  du   är  skyldig  mig  en  tjänst  efter  det  här,  säger  Cameron  och  hoppar  ner  från  badvaktstornet  och   går  mot  surfbrädorna.    


-­ Hmm,  så  du  bryr  dig  om  mig  alltså?,  säger  Olli  och  följer  efter  Cameron.     -­  Nej!  Jag  bara…  gör  mitt  jobb,  säger  Cameron  och  tar  en  surfbräda  åt  Olli  och  dom  både   springer  mot  vattnet.     Där  ute  ger  Cameron  en  kort  surfinglektion  åt  Olli,  men  bara  en  kort.  Med  tanke  på  deras   tjaffs  dom  hade  innan,  vilket  inte  alls  gör  dom  till  så  bra  kompisar.  Efter  en  halvtimme  så   säger  Cameron:   -­  Du  får  klara  dig  själv  nu,  du  vet  vad  man  ska  göra.  Så  det  är  bara  att  öva,  säger  han  och   börjar  gå  tillbaka  mot  badvaktstornet.  Olli  nickar  på  huvudet  entusiastisk  och  verkar  glad   över  att  slippa  Cameron.  Hon  simmar  mot  det  lite  djupare  havet  och  försöker  fånga  vågorna.   Det  är  lite  svårt  för  Olli  pågrund  av  hennes  väldigt  dåliga  balans.  Flera  gånger  så  ramlar  hon  i   det  varma  vattnet,  men  Olli  tycker  faktiskt  att  detta  var  kul.  Så  hon  stiger  upp  på  brädan  igen   och  försöker  om  och  om  igen.     Tillslut  så  börjar  det  flyta  på,  hon  ramlar  inte  på  flera  minuter  ibland  och  hon  har  till  och  med   börjat  bli  riktigt  bra.    Hon  stannar  kvar  på  stranden  mycket  längre  än  planerat  men  hon  stannar  mycket  hellre  här   vid  den  friska,  salta  stranden  än  att  vara  hemma  instängd  på  sitt  rum.  Verkar  som  att  Olli   verkligen  har  hittat  en  hobby,  något  som  hon  verkligen,  verkligen  gillar...      

                 


Kaptiel 4,  Olyckan   Sonja  andas  in  och  ut  hastigt.  Hon  börjar  bli  andfådd  och  trött  i  hennes  korta  benen,  men  på   sätt  och  vis  så  kan  hon  inte  sluta.  Det  går  bara  inte.  Hennes  absoluta  favoritlåt  sätts  på  och   hon  joggar  med  takt  till  musiken.     Hon  tar  ett  djupt  andetag  och  känner  hur  den  friska,  salta  luften  fyller  hennes  lungor.  Hon   kollar  sig  omkring  och  ser  surfare  och  glada  turister  som  simmar  runt  i  vattnet.  Hon  möter   också  flera  joggare.  Snart  så  närmar  hon  sig  sin  destination  och  hon  kämpar  på  för  att  hon   längtar  hem  otroligt  mycket.     ~     Olli  ser  vågen  och  hon  bestämmer  sig  för  att  den  är  hennes.  Hon  ställer  sig  upp  på  brädan   precis  innan  vågen  höjer  sig  men  precis  när  den  kommer  så  kommer  en  20-­årig  kille  som   snor  vågen  ifrån  henne.  Olli  faller  pladask  i  vattnet  och  lägger  sig  genast  snabbt  på  brädan   igen.     -­  EYY!  VAD  HÅLLER  DU  PÅ  MED?!  skriker  hon  ilsket  till  killen  som  redan  börjat  surfa  mot   nästa  våg.  Han  vinkar  bara  mot  henne  och  ler  ondskefullt.     Olli  suckar  argt  och  crawlar  på  sin  bräda  för  att  förbereda  sig  mot  nästa  våg.  Hon  crawlar  sig   fram  mot  det  ännu  djupare  havet.     Hon  kollar  ut  mot  havet  och  ser  en  enorm  våg  komma  mot  henne.  Den  var  så  stor  så  att  hon   nästan  blev  rädd  men  hon  vill  verkligen  fånga  den  här  vågen.  Den  kommer  närmre  och   närmre,  hon  ställer  sig  på  brädan  och  fångar  vågen.  Men  någonting  gick  fel,  och  innan  Olli   hinner  reagera  så  ramlar  hon  pladask  ner  i  vattnet.     Hon  försöker  simma  fram  mot  ytan  men  märker  att  något  håller  fast  henne  vid  foten.  Hon   försöker  hålla  andan  men  snart  orkar  hon  inte  mer.  Hon  försöker  att  kolla  ner  men  håret   täcker  synen.  Hon  kämpar  i  bara  några  sekunder  innan  hon  känner  att  det  sticks  på  hennes   ankel.     Det  gör  så  ont  och  det  enda  Olli  hinner  att  se  är  en  randig,  lång,  smal  orm  åla  sig  iväg  och   massa  blod  komma  från  henne  tills  hon  helt  tappar  medvetandet.                ~   Sonja  har  kommit  till  hennes  stretching  och  yoga-­station.  Just  på  denna  platsen  av  stranden   ser  man  allt.  Hur  tidvattnet  spolar  upp  massa  fina  snäckor  på  stranden,  de  klippiga  bergen   och  den  oändliga  horisonten.  Det  är  därför  hon  gör  sin  yoga  och  stretching  här,  för  man  får   ett  sånt  lugn  i  sig.  Hon  kollar  upp  och  tittar  mot  havet.     Hon  försöker  hitta  lugnet  men  när  hon  kollar  ut  mot  havet  ser  hon  en  övergiven  surfbräda  i  


det djupa  havet  och  paniken  brister  ut.     Hon  kollar  mot  surfbrädan  för  att  se  om  det  inte  skulle  dyka  upp  någon  som  bara  hade   ramlat.  Men  nej,  det  gjorde  det  inte  och  hon  springer  så  fort  hon  kan  mot  närmsta  badvakt.   Hon  ser  en  badvakt  som  står  vid  sin  mobil  lutad  mot  en  glasskiosk.  Hon  lägger  benen  på   ryggen  med  panik  i  tankarna.     -­  Hallå?!  Det  är  en  övergiven  surfbräda  ute  vid  det  djupa  vattnet!  Någon  kan  ha  drunknat!   säger  hon  snabbt  med  andan  i  halsen  till  badvakten.     -­  Är  du  säker?  säger  Cameron.   -­  Nej!  Men  jag  såg  surfbrädan  och  du  måste  skynda  dig  nu!     -­  Du  ringer  alarmcentralen,  jag  tar  vattenscotern  och  kollar,  säger  Camerono  och  agerar  fort.   Han  kutar  mot  ett  stånd  där  man  kan  hyra  vattenscotters  och  tar  en  med  detsamma.     ~   Sonja  tar  hastigt  fram  sin  mobil  som  ligger  i  hennes  bakficka  och  hon  skakar  när  hon  slår  in   alarmcentralens  nummer.  En  kvinna  svarar  efter  några  sekunder  och  Sonja  försöker  förklara   så  gott  hon  kan  med  sin  skakiga  röst.  Hon  berättar  allt  för  kvinnan  i  telefonen     -­  Vi  skickar  en  ambulans  och  en  brandbil  så  länge  tills  vi  får  klartecken,  dom  kommer  inom   10  minuter,  svarar  kvinnan  i  telefonen  efter  att  dom  pratat  i  några  minuter.   Sonja  nickar  för  sig  själv  och  skakar  när  hon  lägger  på  samtalet.     ~   Cameron  stannar  upp  och  andas  tungt.  Han  är  nästan  100  procent  säker  på  att  det  är  Olli   som  är  offret.  Han  har  haft  dåligt  samvete  sen  Sonja  berättade  för  honom  om  den  övergivna   surfbrädan  och  han  ångrar  att  han  lät  Olli  klara  sig  på  egen  hand.  Nu  så  är  han  orolig  över   henne.     Varför  behövde  hon  simma  så  långt  bort?  Hon  vet  ju  att  det  finns  farliga  djur  här...  nej,  jag   berättade  det  inte  för  henne.  Herregud,  tänker  Cameron  och  får  panik.     Han  kollar  mot  havet  och  ser  den  övergivna  surfbrädan.  Han  åker  så  fort  han  kan  mot  den   och  kommer  fram  till  den  inom  några  sekunder.  Han  kollar  förskräckligt  mot  surfbrädan.Han   försöker  lugna  ner  sig  själv,  men  när  han  ser  blodet  i  havet  tappar  han  andan.  Blodet  har   blandats  med  vattnet  och  han  försöker  se  ner  på  bottnen  men  det  går  inte.  Han  tar  av  sig   flytvästen  och  sätter  på  sig  ett  cyklop  med  snorkel  och  dyker  mot  havet  där  blodet  är  så  fort   han  kan.    Cameron  kollar  runt  och  ser  Olli  ligga  medvetslös  på  bottnen.  Runt  hennes  fot  så  har  det   fastnat  ett  nät  som  skall  ha  hållit  farliga  djur  borta  men  hon  måste  ha  fastnat  i  det.  Det  är  


djupt, han  försöker  så  gott  han  kan  för  att  simma  mot  bottnen  och  hämta  upp  henne.  Han   försöker  få  ett  grepp  runt  hennes  axlar  och  simmar  upp  mot  ytan  men  dom  kommer  inte   längre  än  halvvägs.     Nätet  håller  fast  henne.  Han  släpper  taget  om  henne  och  hämtar  upp  lyft  från  ytan.  Han  letar   i  fickorna  och  letar  efter  sin  fickkniv  som  han  alltid  brukar  ha  där.Han  hittar  den.  Han  ska   göra  sitt  andra  försök  och  simmar  ner  igen  för  att  försöka  få  bort  nätet  från  hennes  ben.  Han   sliter  med  knvien  och  försöker  så  gott  han  kan  med  att  lyckas  rädda  henne.     Cameron  hämtar  luft  om  och  om  igen  och  tillslut  får  han  upp  repet.  Han  tar  tag  runt  Ollis   axlar  och  simmar  upp  med  henne  i  famnen.  Och  äntligen  så  har  han  lyckats.  Han  försöker   sätta  sig  på  vattenscootern  med  Olli  i  famnen  så  fort  som  möjligt  för  att  kunna  åka  tillbaks  till   stranden.     Vattenscootern  gungar  pågrund  av  vågorna  men  Cameron  lyckas  sätta  sig  på  den.  Han  kollar   ner  mot  hennes  ankel  och  ser  två  bett  och  det  bara  strömmar  ut  blod.   -­  Hon  har  blivit  biten  av  en  havsorm!,  är  det  första  som  kommer  upp  i  Camerons  tankar.   Havsormar  har  ett  oerhört  giftigt  gift  som  är  det  mest  farligaste  giftet.  Hur  länge  var  hon  i   vattnet?  Är  hon  död?  Cameron  får  panik  och  vill  börja  gråta.  Han  är  i  en  stor  chock.  Han  vill   göra  något,  men  det  ända  som  slår  Cameron  i  tankarna  är  att  köra  det  fortaste  han  kan   tillbaka  till  stranden.     ~   Sonja  går  fram  och  tillbaka,  hon  vet  inte  vad  hon  ska  göra.  Hon  väntar  på  badvakten,  men   den  kommer  inte.  Fast  tillslut,  så  kommer  den.  Hon  får  panik  och  inom  bara  några  sekunder   så  har  Cameron  lyckats  bära  upp  Olli  på  sanden.  Sonja  flämtar  till  och  lägger  Olli  på  rygg  och   Cameron  agerar  fort.  Han  tar  av  sig  sitt  mörkblåa  linne  och  river  sönder  det  i  långa  bitar.   Dom  hukar  sig  framför  Olli  och  Cameron  knyter  de  avlånga  tygbitarna  hårt  runt  vaden  för   att  stoppa  giften  sprida  sig  i  resten  av  blodet.     -­  Har  du  ringt  ambulansen?  Hon  har  blivit  biten,  jag  tror  av  en  havsorm,  säger  Cameron  till   Sonja.     -­  Jag  ringde  förut.  Men  är  du...  du  säker?  säger  Sonja  med  skräck  i  rösten.     -­  Typ,  bara  havsormar  finns  där  ute.  Och  brännmaneter  och  massa  fiskar  men  dom  skulle   aldrig  lämna  ett  sådant  bett  som  Olli  har  fått.   -­  Heter  hon  Olli?  Hur  vet  du  det?   -­  Kan  berätta  sen.  Men  nu  måste  vi  agera...  och  du  heter....?     -­  Sonja,  du  då?     -­  Cameron,  säger  Cameron  och  hans  ansiktsuttryck  ändras  från  orolig  till  lättad  när  han  


börjar höra  små  ljud  från  sirener  som  kommer  närmre  och  närmre  och  tillslut  så  stod  en   ambulans  vid  glasskiosken  på  nolltid.     En  man  och  en  kvinna  kommer  ut  från  bilen  och  springer  fort  mot  Olli  och  bär  upp  henne.   Dom  lägger  henne  på  en  bår  och  bär  in  henne  i  bilen  igen.  En  till  man  kommer  ut  från  bilen   och  joggar  lätt  mot  Cameron  och  Sonja.     -­  Vem  av  er  var  det  som  ringde?  frågar  han.  Mannen  har  en  mörk  röst  och  han  är  lång  och   hårig.   -­  Jag,  svarar  Sonja.   -­  Var  det  någon  av  er  som  såg  vad  som  hände?  säger  mannen  och  Cameron  tittar  mot  bilen   där  dom  omhändertar  Olli.  Han  ser  massa  slangar  och  det  tjuter  från  en  ekg-­maskin.     -­  Nej,  men  jag  tror  hon  har  blivit  biten  av  en  havsorm,  det  finns  ett  sådant  nät  vid  havet  som   ska  hålla  farliga  djur  borta  men  hon  fastnade  i  nätet...   -­  Jag  vill  höra  mer  av  din  teori  senare  men  nu  måste  eran  vän  åka  till  akuten,  ni  får  trycka  in   er  i  framsätet,  avbryter  mannen  och  han  springer  mot  ambulansen.  Cameron  och  Sonja  följer   efter.Innan  Cameron  hoppar  in  i  bilen  ser  han  en  skymt  av  Olli  i  ögonvrån.  Hon  ligger  på   båren  med  flera  sladdar  anslutna  till  henne.  Hennes  mun  är  täckt  av  en  syremask  och   Cameron  känner  det  dåliga  medvetandet  komma  fram  inom  honom.     -­  Tänk  om  hon  inte  klarar  sig?  tänker  han  och  rynkar  ögonbrynen.  Han  försöker  övertala  sig   själv  att  det  inte  var  hans  fel,  att  det  var  en  olyckshändelse.  Men  det  finns  fortfarande  något   inom  honom  som  säger:     -­  Det  är  ditt  fel,  din  lilla  idiot.  Ditt  spelberonde  kanske  kommer  orsaka  döden.  Tänk  om  Sonja   inte  var  där,  huh?  Du  skulle  inte  lägga  märke  till  någonting,  Olli  skulle  bara  ligga  kvar  på   bottnen  o  ch  dö.  Vem  vet?  Hon  dör  säkert  nu.  Du  borde  skämmas,  säger  rösten  inom  honom.   Cameron  skakar  och  hoppas  på  att  rösten  försvinner.  Men  den  fortsätter  upprepas  om  och  om   igen  medan  bilen  kör  iväg  fort  som  vinden  mot  akutmottagningen.        

     


Kapitel 5:  Sjukhuset   Ambulansen  har  parkerat  vid  akuten  och  alla  agerar  fort.  Flera  personer  med  långa  vita   rockar  kommer  mot  bilen  och  bär  ut  Olli  som  ligger  på  en  bår.  Dom  för  henne  fort  in  till   akuten  och  varken  Sonja  eller  Cameron  vet  vad  dom  ska  göra.   Allting  går  så  fort  så  att  Sonja  och  Cameron  inte  hinner  tänka.  Olli  och  allt  folk  har  försvunnit   och  det  enda  man  kunde  höra  var  det  mullrande  ljudet  från  bilar  som  körde  på  vägen  utanför   akuten.  En  kvinna  med  en  mintgrön  dräkt  på  sig  kommer  springandes  mot  dom.     -­  Ni  måste  vara  Sonja  och  Cameron,  säger  hon.   -­  Ja,  säger  Sonja.   -­  Bra,  skulle  ni  kunna  följa  med  mig?  säger  hon.  Cameron  nickar  stelt  och  dom  går  iväg  in  till   akutmottagningen.  Dom  förs  in  till  ett  väntrum  och  där  får  dom  massa  frågor  om  olyckan   och  om  dem  själva.     -­  Sådär,  det  var  det  vi  behövde  veta.  Ni  klarar  er  här,  va?  säger  kvinnan  efter  att  ha  pratat   med  dom  i  flera  minuter.     -­  Men,  hur  är  det  med  Olli?  säger  Cameron  och  reser  sig  upp.     -­  Ni  får  vänta  här  tills  vi  får  klartecken,  vi  vet  inte  om  hon  kommer  klara  sig.  Det  hon  gick   igenom  var  hårt.  Men  om  hon  avlider,  se  det  inte  som  en  överraskning,  säger  hon  och  går   iväg.     Cameron  suckar  och  hans  vrede  dyker  upp  inom  honom.     -­  Var  hon  seriös?  säger  han  och  andas  tungt.  Han  viskar  för  sig  själv  att  hon  kommer   överleva,  om  och  om  igen.     -­  Nej,  du  vet.  Hon  bara  sa  så  för  att  driva  med  oss,  svarar  Sonja  ironiskt.     -­  Det  är  mitt  fel!,  säger  Cameron.  Hans  röst  skakar  och  han  känner  hur  hans  ögon  fylls  med   tårar.  Han  vill  hålla  inne  dom  men  det  går  inte.  Tårarna  forsar  ner  och  Sonja  kramar  om   honom  fort.     -­  Du  har  inte  gjort  något,  Cameron.  Allt  kommer  att  bli  bra.     -­  Du  vet  inte  vad  som  hände,  Sonja!  Jag…  jag  skulle  lära  henne  att  surfa  och…  jag  lät  henne   klara  sig  själv  när  hon  inte  hade  någon  aning  om  vad  som  fanns  där  ute.  Jag  ville  bara  spela   och  jag  lät  henne  möta...  döden.  Du  vet  inte  hur  det  känns,  säger  han  med  tårar  i  halsen.   Sonja  lyssnar  men  svarar  inte.  Istället  så  kramar  hon  om  honom  hårt  och  hon  känner  hur   hans  tårar  rinner  ner  på  hans  kinder  som  sedan  rinner  ner  på  hennes  arm.    


-­ Det  är  inte  ditt  fel,  det  var  en  olyckshändelse,  säger  Sonja.  Cameron  snyftar  och  tårarna   fortsätter  att  rinna  ner  på  kinderna.     -­  Du  räddade  henne,  om  inte  du  skulle  ha  åkt  dit  så  snabbt  så  skulle  hon  kanske  varit  död  nu.   Det  finns  fortfarande  hopp.  Men  det  var  inte  ditt  fel.  Hon  visste  inte  och  du  glömde.  Det  är   ingens  fel,  säger  Sonja  och  ler  mot  Cameron.     -­  Det  var  du  som…  varnade  mig.  Utan  dig  skulle  hon  ligga  kvar  där  nu.  Antagligen  död,   spårlöst  försvunnen,  svarar  Cameron  och  kollar  ner  mot  marken.     -­  Hörru,  se  på  mig,  säger  Sonja  och  Cameron  vrider  långsamt  på  huvudet  så  att  han  kollar   mot  Sonja.   -­  Det  ordnar  sig,  vad  som  än  händer.  Okej?     -­  Okej.     I  samma  sekund  så  öppnas  dörren  till  väntrummet  och  in  kliver  det  in  en  man  som  ser  ut  att   vara  en  doktor  med  sin  långa  vita  rock.     -­  Cameron  Hale  och  Sonja  Philips,  säger  han.  Sonja  viftar  på  handen  och  släpper  taget  om   Cameron.  Doktorns  blick  vänds  mot  dom  och  han  sätter  sina  glasögon  lite  längre  ut  på   näsbenet.  Han  går  mot  dom  och  sätter  sig  bredvid  dom.     -­  Olivia  måste  hållas  i  skick  under  natten,  vi  tar  hand  om  henne  så  gott  vi  kan.   -­  Klarar  hon  sig?  Hur  mår  hon?  Är  hon  vaken?  säger  Cameron.   -­  Vi  vet  inte.  Hon  måste  ha  legat  i  vattnet  i  minst  15  minuter  och  det  var  kyligt  vatten  längst   nere  på  bottnen.  Plus  att  blev  biten  av  en  havsorm  som  har  ett  väldigt,  väldigt  kraftigt  gift.  Så   vi  har  inga  klar  tecken.     -­  Får  vi  hälsa  på?  säger  Sonja.     -­  Inga  besök  förrän  imorgon  förmiddag.     -­  Jag  tänker  stanna  här,  säger  Cameron  bestämt.   -­  Det  är  nog  ingen  bra  idé.  Jag  tycker  att  ni  ska  gå  hem  och  glömma  av  det  här.  Det  är  ingens   fel.  Ni  båda  är  hjältar.  Utan  er  båda  skulle  hon  varit  död  vid  det  här  laget.   -­  Jag  sa  ju  det,  viskar  Sonja  i  Camerons  öra.     -­  Jag  tror  det  skulle  vara  bra  om  ni  höll  ihop  tills  imorgon,  det  dämpar  på  oron  om  man  är   med  en  vän.  Om  ni  går  till  receptionen  så  kan  dom  fixa  en  taxi  åt  er.  Ni  får  ha  det  så  bra,   säger  doktorn  och  går  iväg.    


Sonja kollar  mot  Cameron.     -­  Ska  vi  gå?  Vi  kan  vara  hemma  hos  mig  ikväll.  Jag  tror  faktiskt  att  det  skulle  hjälpa  ifall  man   har  någon  vän  med  sig  efter  det  som  hänt  idag,  säger  hon  och  reser  sig  upp.     -­  Hmm…  jag  antar  det,  svarar  Cameron  och  ler  mot  henne.                                    

       


Kapitel 6:  Tillbaka  till  sjukhuset     -­  Hej!  ropar  en  personal  när  Cameron  och  Sonja  kommer  in  till  sjukhuset.  Den  speciella   sjukhus-­lukten  fyller  Sonjas  näsborrar  och  hon  äcklas  av  den.  Sonja  och  Cameron  hejar   tillbaka  och  går  längs  korridoren.  Dom  letar  efter  rum  27  och  dom  hittar  den  efter  några   sekunder.  Dörren  är  stängd  och  persiennerna  vid  fönstret  till  rummet  är  nerdragna.     -­  Är  du  redo?  säger  Sonja  och  tar  tag  i  Camerons  hand.     -­  Jag  är  redo,  svarar  Cameron  och  öppnar  dörren.     Där  ligger  Olli  på  en  säng  och  flera  slangar  var  anslutna  till  henne.  Rummet  är  fullt  med   verktyg  och  väggarna  är  täckta  med  hyllor  som  är  fyllda  med  medicin  och  redskap.  En   ekg-­maskin  tjuter  och  linjerna  på  skärmen  till  maskinen  ser  normala  ut.  Olli  har  en  syremask   på  sig  och  en  vit  filt  på  sig.  Hon  ligger  på  sängen  med  slutna  ögon  och  det  ser  ut  som  att  hon   är  borta  i  en  djup  sömn.  Cameron  går  runt  i  rummet  och  kollar  mot  hennes  högra  ankel.  Den   är  virad  runt  bandage  och  Cameron  antar  att  det  var  där  hon  blev  biten.     I  samma  sekund  så  öppnas  dörren  och  in  kliver  en  vacker  kvinna  och  en  doktor.  Kvinnan   springer  fort  fram  till  Olli  och  hon  hukar  ner  för  att  komma  i  samma  höjd  som  Olli.  Hon  tar   tag  i  hennes  hand  och  det  ser  ut  som  att  hon  ber.  Doktorn  säger  inget,  utan  väntar  en  stund   tills  kvinnan  har  samlat  sig.     -­  Jag  tror  det  redan  märks.  Olivia  kommer  klara  sig,  säger  han  och  ler  brett.     Cameron  och  Sonja  ler  brett  dom  också,  detsamma  gör  kvinnan.  Cameron  blir  så  glad  så  han   kramar  om  Sonja  och  Sonja  kramar  honom  tillbaka.     -­  Men.  Vi  vet  dock  inte  när  hon  vaknar  och  hennes  ankel  har  fått  missfärgning  och  även   väldigt  kraftig  svullnad.  Men  det  är  inget  speciellt  som  ni  behöver  oroa  er  över,  säger  doktorn   och  går  ut.     Kvinnan  kollar  snällt  mot  Cameron  och  Sonja.   -­  Ni  måste  vara  hjältarna.  Jag  vill  tacka  er,  enormt  mycket.  Vad  skulle  jag  göra  utan  er?   Förresten,  jag  är  Ollis  mamma.  Jag  kan  inte  tacka  er  nog,  säger  hon  och  skakar  hand  med   dom.     -­  Nejdå,  det  gör  inget.  Det  var  nyttigt  för  oss  båda,  svarar  Cameron.     -­  Hur  ska  jag  kunna  tacka  er  tillräckligt?     -­  Mamma…,  orden  avbröt  Ollis  mamma  och  ljudet  kom  från  Ollis  säng.  Alla  kollar  mot   henne  och  hon  försöker  öppna  ögonen.  Ollis  mamma  springer  fram  till  henne  och  kramar  om   henne.    


-­ Olivia!  säger  hon  och  börjar  gråta.     Cameron  och  Sonja  springer  också  fram  till  sängen.  Nu  har  Olli  lyckats  öppna  ögonen  helt   och  hon  ler  mot  dom  allihopa.     Cameron  kände  lycka  inom  sig,  detsamma  gjorde  Sonja.  Sonja  skrattar  av  lycka  och  hon   börjar  gråta  och  Cameron  ler  brett.     Ollis  mamma  pratade  på  och  frågade  Olli  massa  saker,  men  då  avbröt  Olli  sin  mamma  och   sa:   -­  Mamma,  snälla.  Kan  jag  få  prata  lite  med  Cameron  och  denna  flickan  lite.  Jag  kan  behöva   något  mer  lugnande  än  en  upphetsad  mamma  för  tillfället.   Hon  ler  mot  sin  mamma  och  mamman  nickar  och  beger  sig  ut.     -­  Var  det  ni  som  räddade  mig?  säger  Olli  efter  att  hennes  mamma  gått  ut.     -­  Räddade  och  räddade,  men  ja,  det  kan  man  väl  säga,  säger  Cameron  och  kramar  om  Olli.     -­  Jag  kan  inte  tacka  er  nog,  tack  så  himla  mycket.  Vad  heter  du  förresten?  frågor  Olli  och   kollar  mot  Sonja.   -­  Sonja.  Jag  är  så  glad  att  du  överlever,  du  förstår  inte  min  lycka,  säger  hon  och  Olli  ler  mot   henne.     -­  Cameron,  jag  vet  att  vi  inte  direkt  hade  det  bästa  intrycket  av  varandra.  Men  tack,  säger   Olli.     -­  Sonja,  skulle  jag  och  Cameron  kunna  prata  i  enrum?  frågar  Olli.     -­  Ja,  självklart.     Cameron  hukar  sig  och  tar  tag  i  Ollis  hand.     -­  Du  anar  inte  hur  orolig  jag  var,  säger  han  och  börjar  gråta.     -­  Jaja,  det  viktigaste  är  att  jag  lever.  Eller  hur?,  svarar  Olli  och  Cameron  lägger  sitt  huvud  i   hennes  hand.     -­  Så,  minns  du  vad  du  sa  innan  våran  surfingkurs?  “Nu  är  du  iallafall  skyldig  mig  en  tjänst”?,   säger  Olli.  Cameron  lyfter  upp  huvudet  och  nickar.   -­  Nå,  nu  är  vi  kvitt.     -­  Vad  har  du  gjort?  frågar  Cameron  förvirrat.     -­  Sonja.  Jag  ser  hur  du  kollar  mot  henne.  Du  gillar  den  där  tjejen.  Och  utan  mig…  ja,  då  skulle  


ni inte  träffas.  Ni  passar  så  bra  ihop,  säger  Olli.  Cameron  skrattar  och  rodnar.     -­  Så  du  erkänner!  Om  du  inte  skulle  tycka  så  skulle  du  ju  säga  det!  Herregud…,  säger  Olli  och   fnittrar.     -­  Det  är  faktiskt  inte  det  enda  du  har  hjälpt  mig  med.  Jag  kom  faktiskt  att  tänka  på  det  nu.   Jag  har  inte  rört  min  mobil  på  24  timmar.  Det  är  konstigt.  Jag  brukar  vanligtvis  alltid  sitta   vid  den  24  timmar  i  streck  men…  det  känns  som  att  det  löser  upp  sig.  Jag  har  inte  känt   någonting.     -­  Hmm…  så  du  känner  att  du  inte  behövt  behov  av  den  alls  under  de  senaste  24  timmarna?     -­  Nä…  haha,  konstigt.  Tänk  så…  tänk  om  det  börjar  gå  bort.  Mitt  beroende,  han  känner  på   sina  fickor  och  gräver  i  sin  framficka  på  sina  jeans.  Han  får  upp  sin  mobil.     Han  ler  misstänksamt  mot  Olli  och  går  mot  papperskorgen  och  slänger  mobilen.     -­  Är  du  helt  från  vettet?  säger  Olli.   -­  Jag  behöver  den  inte,  svara  Cameron  och  dom  ler  mot  varandra.        

  Kapitel  7:  Ett  år  senare   -­  KÖR  OLLI!  WOOOO!  ropar  Sonja  och  klappar  händerna.  Cameron  busvisslar  och  dom   båda  och  flera  andra  kollar  på  Olli  när  hon  surfar.  Det  är  den  årliga  surftävlingen  i  Sydney   och  flera  ungdomar  från  hela  världen  är  med  och  tävlar,  en  av  dom  är  Olli.  Enda  sen  Ollis   ankel  läkt  så  har  surfing  vart  det  enda  hon  gjort  om  dagarna.  Och  nu  så  har  hon  blivit  riktigt   duktig  på  det  och  är  redan  i  samma  nivå  med  dom  proffsiga  ungdomarna.   Olli  tävlar  mot  en  tjejer  och  varenda  en  av  dom  kommer  från  varsin  grupp,  Olli  hon  själv   tävlar  också  i  en  grupp  och  i  varje  omgång  så  är  det  en  från  varje  grupp  som  ska  träna  mot  de   andra  grupperna.  Ollis  lag  heter  Surfing  Ninjas  och  i  det  laget  så  får  alla  lektioner.  Ollis  lag   vill  verkligen  vinna  denna  tävlingen,  efter  all  träning  och  slit  -­  så  förtjänar  dom  prispallen    ~   Olli  kollar  på  de  andra  tjejerna,  några  väntar  på  en  våg  och  de  andra  gör  sina  coola  tricks.   Hon  ställer  sig  på  sin  surfbräda  och  inväntar  den  enorma  vågen  som  kommer  framför  henne.   Den  påminner  henne  om  den  vågen  som  hon  nästan  dog  av  för  ett  år  sedan.  Hon  får  bilder  i  


huvudet av  hur  det  var  men  denna  gången  ska  det  inte  hindra  henne.  Hon  fortsätter  även  fast   vågen  är  enorm.     -­  Det  är  min  våg,  ingen  annans,  tänker  hon  och  i  ena  sekunden  så  glider  hon  på  vågen.  Hon   känner  sig  lätt  som  en  fjäder  och  hon  kommer  högt  upp  när  hon  hoppar.  Hon  gör  flera  alley   cops  och  hon  tror  att  vågen  ska  ta  slut.  Men  den  är  fortfarande  hög  och  med  resten  av  farten   hon  har  så  hoppar  hon  upp  och  gör  en  rodeo  flip.     När  Olli  landar  så  sänker  sig  vågen  och  hon  försöker  få  tanken  att  smälta  in  i  hjärnan  att  hon   just  gjorde  en  rodeo  flip.  Hon  hör  applåder  från  stranden  och  hon  ler.  Hon  upprepar  för  sig   själv  att  hon  klarade  det  men  hon  kan  fortfarande  inte  fatta  det.  Hon  har  övat  så  många   gånger  med  en  rodeo  flip  men  landningen  har  alltid  misslyckats.  Inte  många  klarar  av  att   göra  en  rodeo  flip  och  Olli  skrattar  lite  för  sig  själv.     Tutan  från  stranden  hörs  och  det  är  tecknet  på  att  alla  tävlingssurfare  ska  in  på  land.  När  Olli   springer  upp  från  havet  ser  hon  sitt  lag  och  publiken  applåderande.  Hon  ler  generat  och  tar   emot  kramar  och  komplimanger.     Vid  slutet  av  dagen  så  börjar  slutet  av  tävlingen  närma  sig,  nu  är  det  bara  resultaten  som   återstår.  Alla  samlar  sig  framför  prispallen  och  bredvid  prispallen  står  en  domare  som  håller   en  mikrofon  och  ett  papper  i  handen.   -­  Vi,  på  Surfing  Teenagers  Austraila,  vill  först  börja  med  att  ni  alla  har  varit  väldigt  duktiga   idag  och  ni  har  verkligen  lyckats  imponera  på  oss.  Alla  var  väldigt  bra  men  tyvärr  så  finns  det   bara  en  vinnare,  säger  domaren  och  ler  mot  alla.     Olli  och  hennes  lag  sluter  sina  händer  och  Olli  skakar  av  nervositet.     -­  På  tredje  plats…  Melbourne  Surfers!  Grattis!!  säger  domaren  och  ett  lag  kliver  fram   hurrande  och  dom  ställer  sig  på  den  tredje  prispallen.     -­  Sen,  på  andra  plats…  THE  SURFBOARDERS!     Ett  till  lag  kliver  fram  och  hurrar  och  skriker  av  glädje.  Dom  skuttar  upp  på  den  andra   prispallen  och  nu  återstår  5  lag  kvar  som  kan  få  första  priset,  en  av  dom  är  Ollis  lag.     -­  Och  nu,  det  vi  alla  har  väntat  på.  Det  laget  som  kommer  på  första  plats  i  den  årliga   surftävligen  i  Australien  är...  SURFIIIIIIIING  NINJAAAAS!!!     Spänningen  i  luften  släpps  och  Olli's  lag  brister  ut  i  glädje.  Olli  fylls  av  applåder  och  jubel.  Hon   får  massa  kramar  och  det  tar  lång  tid  för  Olli  att  låta  tanken  att  dom  vunnit  sjunka  in  i   hennes  huvud.  Efter  att  hon  och  hennes  lag  hämtat  sig  efter  glädjetårar  och  lycka  så  ställer   sig  hela  laget  på  första  prispallen.  Dom  får  en  enorm,  guldfärgad  pokal  och  alla  tar  emot  den.   Dom  reser  den  mot  himmelen  och  ler  brett  mot  kamerorna  framför  dom.  Det  är  fotografer   från  tidningar  och  program  som  vill  fånga  ögonblick  från  prisutdelningen  från  den  största  


surftävlingen i  Australien.     Tillslut  så  får  lagen  sluta  sig  till  sina  nära  och  kära,  Olli  springer  mot  sin  mammas  öppna   famn  och  dom  kramar  varandra  en  lång  stund.     -­  Åh,  jag  är  så  stolt  över  dig  älskling,  säger  hennes  mamma  och  Olli  ler  för  sig  själv.     -­  Vilken  perfekt  dag,  ditt  lag  har  vunnit  tävlingen  och  jag  och  Cameron  har  vår  ettårsdag  som   ett  par,  säger  Sonja  och  kollar  mot  Cameron.  Cameron  ger  henne  en  mjuk  puss  på  kinden  och   ler  tillbaka.   -­  Glöm  inte  att  jag  också  inte  spelat  på  ett  helt  år,  tillägger  Cameron  lyckligt.   -­  Jag  är  så  stolta  över  er  allihopa,  detta  är  värt  att  fira!  Vi  åker  till  Freaky  Fridays  och  äter   middag.  Jag  bjuder!  säger  Olli's  mamma  hastigt.   -­  Åh,  nej.  Tack  så  mycket  men  du  behöver  inte  betala.  Vi  vill  inte  tränga  oss  på,  säger  Olli  och   Cmeron  nickar  med.     -­  Men  kom  igen  nu!  Ni  måste  följa  med!  Ni  är  som  mina  egna  barn.  Kom  nu.     Olli  och  Cameron  blir  generade  och  följer  tillslut  med  Olli  och  hennes  mamma  för  att  fira  den   lyckade  dagen.     ~   Äntligen  så  mår  Cameron  bra,  hans  spelberonde  är  borta  och  han  har  hittat  den  största   kärleken  i  sitt  liv  -­  Sonja.  Cameron  blir  lyckligare  för  varje  dag  som  går.  Varje  gång  han  ser   Sonja  så  får  han  kraft.  Och  Sonja,  hon  har  aldrig  mått  såhär  bra  förut.  Hon  har  alltid  trott  att   träning  ska  få  henne  att  må  bra.  Det  gör  det,  men  för  att  må  bra  på  riktigt  måste  man  hitta   kärleken.  "Jag  har  aldrig  vetat  vad  meningen  med  livet  är,  tills  jag  träffade  dig.  Du  är   anledningen  till  att  jag  vaknar  varje  morgon.  Utan  dig  finns  jag  inte"  brukar  Sonja  och   Cameron  säga  till  varandra.  Tillsammans  är  dom  starkare  än  någonsin.     Sen  har  vi  Olli  som  fick  sin  dröm  i  uppfyllelse,  efter  bara  ett  år  av  slitsam  träning  så  blev  hon   och  hennes  lag  mästare  i  Australien.  Några  månader  efter  tävlingen  så  blev  Olli  den  bästa   tonårssurfaren  i  Sydney  och  nu  satsar  hon  på  att  bli  bäst  i  Australien.  Snart  kanske  i  hela   världen.  Olli  lever  för  surfingen  nu  och  det  är  det  roligaste  hon  vet.     Som  ni  märker,  så  lever  alla  tre  lyckligt  och  så  kommer  det  förbli.      

Farligt vatten  

Skiven av Lisa Holm

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you