Page 1

Boktitel LOREM IPSUM


Kapitel 1: Huset På Lavendelgatan 16 i Göteborg så ligger ett fint litet, slitet, gammalt hus med fyra våningar. På botten våningen så ligger två lokaler. Den första lokalen ligger till höger, där är en liten Livs-affär. Efter skolan brukar alltid eleverna från Musikalskolan köpa godis där. Dom som bor i huset köper alltid sina matvaror där. I Livsaffären så finns nästan allt möjligt. Mat från olika länder, dricka, godis, glass, kläder, lotter och en massa mera. Den andra lokalen ligger till vänster, det är en danslokal. Danslokalen är ganska stor. Väggarna är gjorda av glas och det ljusbruna golvet är väl polerat. På andra våningen till höger så bor Mario och till vänster så bor Arne. Tredje våningen till höger så bor en familj, mamma Anette, pappa Fredrik och deras dotter Mia. Och bredvid dom till vänster så bor tvillingparet Annie och Jane. Våningen längst upp - där ligger vinden. Vinden är full med saker som ingen i huset använder längre. Det är fruktansvärt mycket damm och spindelvävar på vinden och ingen har gått in där på flera år. Ingen gillade att gå in på vinden, men om man vågade så var man riktigt modig. Huset är mörkbrunt med fyra tvåglas-fönster och färgen på huset har nästan slitits bort. Huset är gjort av trä och taket är rött med massa mossa och mögel på. Och dörren är som en liten port, det behövs kod för att komma in i huset. Koden är 1905. Dörren är ljusbrun med två dörrar och det finns två handtag. Huset har en liten trädgård på baksidan, alla som bor i huset har delat upp trädgården på fyra delar. Så man har en egen del. På en del så är det massa tomater och gurkor som växer upp mot himlen. På den andra delen så är det bara ogräs och höga grässtrån. Den tredje delen är full med blommor i alla vackra färger, blå, vit, rosa, röd och gul. På den fjärde delen är det endast jord och lite grässtrån. Framför huset så är det en väg, en stor väg som leder framåt - mot Musikalskolan och city. Men självaste huset ligger i ett lägenhets-område. Alla hus är gamla precis som Lavendelgatan 16. Bredvid huset till höger så är det ett hus med fyra lägenheter 1


precis som Lavendelgatan 16. Huset är rött och nylackat, taket är svart med mossa på och dörren är stor och brun. Och till vänster så är det en stor lekplats. Det kommer barn dit varenda dag som leker och skrattar. På lekplatsen finns en enorm rutsch-kana, åtta gungor, en klätterställning, en stor sandlåda, en stor grässlätt med två fotbollsmål och en basketplan.

2


Kapitel 2: Personerna i huset Mario: Mario bor på första våningen till vänster över Livs-affären. Mario är inte vilken person som helst. Han är en italienare som har vunnit tyndlyftnings-mästerskapen dom senaste åren. Han är väldigt stark och snabb. Han har bruna ögon och kort, mörkbrunt hår. Han har en typiskt Fransk-mustasch som får många tjejer att falla för honom. Mario är vid 30-års åldern och är i väldigt bra form för den åldern. Mario är inte så bra på varken svenska eller engelska, vilket får honom att bli lite utstött här I Sverige. Men han tycker att det är skönt, i Italien så är Mario väldigt känd och alla vill ha hans autograf. Men man kan fortfarande förstå vad Mario säger, för han har nämligen en italiensk brytning. Mario tycker att det är roligt att så många gillar honom, men ibland så får han ingen ro eller privatliv och det är en anledning till varför han flyttade till Sverige. Mario jobbar som personlig tränare i ett stort gym inne i City. Han åker alltid bil till gymmet och när han får tid så brukar han träna där också. Mario bor ensam med sin lilla hund i lägenheten. Hunden heter Stephano och är en goldenretriver. Stephano är Marios bästavän, dom har alltid så roligt tillsammans. Lägenheten har två rum, ett av dom rummen är Marios och Stephanos rum. Det andra rummet är ett litet gästrum om någon skulle vilja sova över. Det finns ett litet kök och ett ganska stort vardagsrum som är fylld med medaljer och pokaler. Det finns också en hall och en toalett.

Arne: Arne bor på den första våningen till höger. Arne är en gammal pensionär som var en militär när han var ung. Under andra-världskriget så var Arne och hans arme med och krigade tillsammans med Norge mot Tyskland. Arne överlevde men 3


han förlorade ett ben. Så nu sitter han i rullstol. När andra världskriget var slut så flyttade han hem till Sverige igen och levde ett fridfullt liv. Arne gillar att kolla på TV, speciellt nyheterna och Go’ kväll. Han gillar också att läsa och lösa korsord. Det Arne inte gillar är oljudet från lekplatsen och när danslokalen spelar upp musik. Han gillar helt enkelt inte oljud. Arne har rynkor i ansiktet och grått hår. Han brukar ha på sig hängslen, rutig skjorta och bruna jeans. Arne har ingen fru eller husdjur. Vilket får honom att känna sig ganska ensam ibland. Han har en liten lägenhet med ett sovrum och ett ganska stort kök, ett vardagsrum, en hall och en toalett.

Familjen Olofsson: På den andra våningen till vänster så bor familjen Olofsson. Dom har ett barn som heter Mia, mamman heter Anette och pappan heter Fredrik. Mia är 11 år och dansar i danslokalen som ligger vid huset. Hon dansar balett och är väldigt duktig på det. Mia gillar att dansa och att vara med sina vänner. Men hon är väldigt envis och bortskämd. Mia får 200 i månadspeng, hon har en egen mobil, en egen TV på sitt rum och hon har varit i riktigt många länder. Ibland så går det över gränsen när det gäller Mia och det är inte bra. Mia går på Musikal- skolan, där dansar hon också balett och hon är även med i vissa musikaler. Men hon pluggar där också såklart. Mamma Anette är en kvinna med ett stort hjärta. Hon är väldigt snäll och hon är värden i huset. Hon älskar att hålla på med textil, t.ex sticka och virka. Hon gillar att laga mat och shoppa. Ibland så blir hon lite för snäll, man måste ju tänka på sig själv också. Pappa Fredrik är en lång och stark man som jobbar i Livs-affären vid huset. Han älskar barn och gillar att läsa tidningar. Fredrik har brunt hår, blåa ögon och har skäggstubb. Hans favorit färg är blå. Fredrik gillar inte när han är omringad med för mycket folk, han tycker att det är frustrerande och stressigt då. När Mia är bortskämd så brukar Fredrik bli arg på henne även fast han gillar barn.

4


Tvillingparet Jane och Annie: Tvillingparet Jane och Annie flyttade till huset för ett halvår sedan. Dom kommer från Amerika och är här på studentresa. Dom studerar på Musikal-skolan, där så sjunger dom. Jane rappar och Annie sjunger lugna låtar. Dom är väldigt duktiga på att sjunga. Men något dom inte är bra på är att tala svenska. Det är inte så många som förstår dom så dom blir lite utstötta på skolan, i samhället och i huset. Jane är 16 år gammal och älskar att rappa och att vara med sina vänner. Hon och Annie är bästavänner och dom gör allting tillsammans. Jane har en engelsk brytning och har långt, brunt hår med gröna ögon, hon har tandställning och har alltid en snygg keps på huvudet. Jane drömmer om att bli en rappare men eftersom hon inte är så bra på svenska så är det lite svårt att kommunicera med henne.

Annie är också 16 år gammal. Annie har brunt hår till axlarna och gröna ögon. Annie har också en engelsk brytning, precis som Jane. Hon och Jane är väldigt lika. Annie älskar att sjunga, hon kan sjunga till alla sorters musik. Men något hon verkligen gillar är lugn musik, det är därför hon sjunger det på Musikal-skolan. Annie brukar ha på sig en t-shirt med några pösiga jeans. Hon är lite bättre på svenska än Jane men det är fortfarande lite svårt att förstå vad hon säger. Annie drömmer om att bli en stor artist över hela världen, hon skulle också kunna tänka sig att bli en skådespelerska.

5


6


Kapitel 3: Dansuppvisningen -Bjud alla i huset och alla mina vänner! Glöm inte det nu, mamma! sa Mia och tittade på sin mamma Anette. -Jadå, älskling, sa Anette. Mia och hennes dansgrupp ska ha dansuppvisning i danslokalen imorgon kväll. Dom har fixat ihop en fin dansuppvisning som handlar om Alice i Underlandet. Dom har fått roller och Mia är så förväntansfull. Hon ska bjuda alla hennes vänner och alla i huset. Det kommer nästan bli som en fest tycker hon. -Jag har fixat alla inbjudningar nu, du kan väl cykla iväg och lämna dom till dina kompisar? sa Anette och gav inbjudningarna till Mia. -Javisst! -Duktig tjej! sa Fredrik och log mot Mia. -Var är cykelnycklarna? undrade Mia och kollade på Fredrik. -I nyckelskåpet. Mia öppnade nyckelskåpet och tog tag i sina cykelnyckel. -Jag drar nu! sa Mia och la inbjudningarna i sin lilla handväska. Mia gick ut genom dörren och smällde igen den. -Vad har vi sagt om att smälla igen dörrarna, Mia?! Arne gillar ju inte det! ropade Anette efter Mia. Men Mia struntade i det Anette sa, hon hörde inte ens.

Tiden gick så fort, nu var det redan bara en timme kvar tills dansuppvisningen börjar. -Jag måste gå nu mamma, vi måste stretcha, värma upp och öva en gång till! sa Mia och drog på sig sin jacka. -Okej, gumman. Vi ses där, alldeles strax! sa Anette och klappade Mia på ryggen innan hon gick. Mia log och slog igen dörren efter att hon gick. 7


-MIA!! ropade Fredrik. -Det ska bli väldigt roligt att se, Mia har ju en stor roll i uppvisningen, sa Anette. -Ja, verkligen, sa Fredrik.

Samtidigt hemma hos Jane och Annie så hände det massa saker. Dom hade en läxa att göra, dom skulle skriva en egen låt och utgå från en annan melodi. Båda två har inte börjat alls. -Vi kan bara gå till the dance-show en liten stund, vi behöver inte vara där hela tiden! sa Jane och försökte lugna ner Annie. -Jag har inte ens börjat! Inte ens tänkt ut vilken låt jag ska utgå ifrån! THIS IS TERRIBLE!! sa Annie och kastade sig på sin säng. -För Mias skull, bara en liten stund! Annie svarade inte. Hon bara låg i sin säng och kände sig stressad. -Okej, bara en liten stund. Sen måste vi verkligen börja jobba! sa Annie och ställde sig upp igen. -Bra! Vi måste snart gå, the dance-show börjar om bara fem minuter! sa Jane och började borsta håret. Annie applicerade lite puder på sitt ansikte och sen gav dom sig iväg till dansuppvisningen.

När dom kom fram så var nästan alla i huset redan där. Alla förutom Arne. Salen var ganska stor och alla fick plats. Uppe i taket så hänge det fina volanger i olika färger. Det var mörkt i salen och dom hade satt upp några små strålkastare som snurrade och lyste i olika färger. Det fanns en scen i salen, den var lagom stor och den var fördragen med ett svart draperi. Det fanns ett litet bord längst bort i hörnet, på bordet så låg det skålar med chips och godis i. Det fanns också läsk på bordet. Så att man kunde ta och dricka eller äta lite om man har lust.

8


Det kom in massa folk i salen och när den nästan var full så kom det upp en lång och kraftig kvinna upp på scenen. Hon hade röda läppar och en svart, tajt klänning och höga klackskor. -Välkomna! Ni har kommit till Prinsessornas balett-dansuppvisning. Jag är deras danslärare - Karin. Vi har jobbat hårt med denna uppvisningen och vi hoppas att ni kommer att gilla den! Låt mig presentera - Alice i Underlandet!! sa Karin som pratade i en mikrofon. Alla började att applådera och Anette ropade: KOM IGEN TJEJER!! WOOOH!! Mario busvisslade och efter en liten stund så blev det tyst igen och det svarta darperiet drogs bort från scenen. Musiken satte igång och det var någon sorts lugn men virvlande musik. Mia sprang in på scenen, hon måste vara Alice. Hon hade en vacker, blå klänning med blommor på. Hennes hår var uppsatt i en liten boll och hennes örhängen var ett par dinglande blommor. Hon sprang omkring på sina tår och gjorde några piruetter ibland. -Var är jag? sa Mia. -Du har kommit till Underlandet... sa en flicka som var utklädd till en katt. Hon kom in på scenen med ett vackert hopp och landade mjukt på tårna. Hon trippade fram till Mia och kikade fram bakom hennes högra axel. -Vem är du? sa Mia och tittade blygt mot katten. -Ja du, jag är en katt.. sa katten och log brett med tänderna. Katten gömde sig bakom Mia och tittade fram bakom den vänstra axeln. -Vilken katt? Berätta för mig! ropade Mia och gick ner på knä. -Åhh.. Alice.. Musiken sattes igång, den var lite mystiskt och läskig. Katten satte igång att sjunga och dansade solo.

9


När musikalen nästan var färdig så öppnade Arne dörren hastigt och hårdhänt. Dörren smälldes igen och några av publiken märkte honom. Musiken stannades inte och dansörerna slutade inte dom heller. -TYSTA!!!!!!! skrek Arne som satt på sin rullator. Alla vände sig om och musiken stannades. -Jag har.. i snart tre timmar försökt att somna. Men det går inte! Tack vare eran dumma dansuppvisning! skrek han med ilska i rösten. Någon tände lamporna och det blev alldeles ljust i salen. Det blev helt tyst. Karin trängde sig fram genom publiken. När hon kom fram till Arne så sa hon: -Vi ber så mycket om ursäkt, herrn. Men vi är alldeles strax färdiga här och sen så ska vi bara mingla lite, sa Karin och log mot Arne. Arne blängde mot Karin och publiken. -NEJ! Jag vill att det ska vara helt tyst! Jag har försökt att somna och nu säger ni att ni vill göra klart musikalen och sen ska ni mingla?! Att mingla är också mycket störande och jag tänker inte lämna denna salen förrän jag får det alldeles tyst resten av kvällen!! sa Arne. Man blev nästan lite rädd när han pratade.

-Snälla du, herrn? Bara lite till? sa Karin. Arne blev tyst. Anette gick fram till Arne. -Snälla, Arne? Min dotter och hennes dansgrupp har jobbat mycket hårt med det här. Det här är första och sista gången dom framför det här och det betyder mycket för dom. Snälla Arne? Kolla på dom den sista delen och mingla lite sedan efter. Att lägga sig lite senare än vanligt skadar inte, sa Anette och log mot Arne. Arne höjde på ena ögonbrynet. Han kollade ner på sina händer och kollade tillbaka på Anette igen. -Okej! sa Arne och log brett med sitt tandlösa leende. Alla började att applådera och Anette gav Arne en stor bamsekram. Lamporna släcktes och musikalen sattes igång igen.

10


På slutet av musikalen så började alla applådera. Mario busvisslade igen och Anette kastade upp en liten blomma på scenen. Dansörerna bugade och draperiet drogs igen och då började alla prata med varandra. Arne pratade med en gammal farbror. Dom pratade om bilar och om dom senaste nyheterna. Janes och Annies kompis från deras klass var där, så dom pratade och hade kul. Fredrik och Anette beundrade Mia och Mario pratade med en kompis från gymmet. -Du var verkligen jätte duktig! sa Anette till Mia. -Tack, mamma! Jag måste bara göra en sak, sa Mia och trängde sig genom folkmassan. Hon gick fram till Arne. -Hej Arne! sa Mia och log. -Hej Mia! -Jo.. jag ville bara tacka dig för att du lät musikalen fortsätta. Det betyder mycket för mig, verkligen, sa Mia. -Åh.. jag skäms för det jag gjorde. Jag hoppas att jag kan gottgöra dig! -Nej, Arne! Det behövs verkligen inte! -Kom hit och ge mig en kram! sa Arne och sträckte ut armarna. Mia gav Arne en bamsekram. Denna kvällen var den bästa kvällen som någonsin hänt för Mia och det kommer den alltid vara.

11


12


Kapitel 4: Strömavbrott - 496.. 497.. 498.. 499.. 500! räknade Mario på italienska när han gjorde armhävningar. När han hade gjort 500 armhävningar så ställde han sig upp. Han stretchade armarna och benen. Sedan gick fram till sin stora spegel i vardagsrummet och spände sina muskler. - Vad tycker du Stephano? Har jag blivit biffigare sen sommaren eller? sa Mario och spände sig framför Stephano. Stephano skällde till. - Åh, du din lilla rackare! sa Mario och rättade till mustaschen. Mario gick fram till Stephano och klappade honom på huvudet. Samtidigt så släcktes lamporna. - Oh mio Dio! ropade Mario som hoppade till och blev alldeles rädd. “Oh mio Dio” betyder herregud på italienska. Mario sprang ut i hallen, när han kom dit så krockade han med Anette. - Vad händer?! sa Anette. - Det är alldeles mörkt, Anette! Jag ser dig inte! sa Mario som kände sig alldeles blind. - Rulla upp gardinerna så får vi lite ljus, sa Anette och sökte sig genom hallen. Hon hittade fönstret och drog upp gardinerna. Det blev genast ljusare i hallen och man såg äntligen vad man gjorde. Det var inte så ljust ute, det var nästan kväll så fönstret lyste inte upp hallen så mycket.

Alla andra kom ut i hallen och såg förvånade ut. - Vad är det som händer? upprepade Anette. - Strömavbrott.. svarade Arne. - Vad ska vi göra? sa Anette. 13


- Inte mitt problem, det är ju du som är värden! sa Arne till Anette. - Ja, jag vet. Men jag fixar inte strömavbrott och liknande! Vi får ringa en elektriker. - Jag har en läxa att göra och då behöver jag mitt elpiano! ropade Annie med panik i rösten. - Jag med och jag behöver använda min musikspelare! ropade Jane som också var panikslagen. - JAG ÄR HUNGRIG!! skrek Mia så högt hon kan och lutade sig mot sin mamma. - Vi ordnar det här, gumman, sa Anette med en osäker röst. - Inte förrän du fixar det här, sa Arne. - Men jag säger ju att jag inte kan!! - RING EN ELEKTRIKER DÅ!!! skrek Mia.

Alla började prata i mun på varandra och det blev kaos. Mario stod helt tyst med sin hund och visste inte riktigt vad han hade att klaga på. Han gick tillbaka till sin lägenhet. Eftersom det inte fanns någon el så började han lyfta hantlar istället för att sätta sig vid datorn. Dom andra fortsatte att tjata på varandra tills Arne skrek med ilsken röst: - VAR TYSTA!!!! Alla blev alldeles tysta och kollade på Arne.

- Det är synd att inte värden i huset kan fixa detta, jag är besviken på dig Anette. Men det här måste fixas, vi kan inte frysa hela natten och leva på snabbmat. Vem ringer en elektriker? sa Arne.

14


- Jag har min mobil här, jag kan ringa! sa Mia och räckte upp sin Iphone 4s. Mia slog in ett nummer på mobilen och räckte mobilen till Anette. Anette tog emot mobilen och lutade mobilen mot örat. - Hej! Jag heter Anette och bor på Lavendelgatan 16 i ett hyreshus. Vi har fått strömavbrott, sa Anette och inväntade ett svar. - Okej, när kommer ni? Kostar det något? sa Anette. Anette lyssnade på svar. - Okej, hejdå! sa Anette och gav mobilen till Mia. - Nå, vad sa han? - Han sa att han skulle komma om ungefär 20 minuter, det kostar 500 kr i timmen, sa Anette. - 500 kr? Men jösses, han kommer väl inte vara här så länge? sa Jane och rynkade pannan. - Det kan ta tid, sa Fredrik. - Vad ska vi göra så länge, då? undrade Anette. Ingen svarade och gick varsitt håll. -Hallå? Vänta på mig, Mia och Fredrik! sa Anette och sprang efter Mia och Fredrik.

På bara 20 minuter så blev det alldeles mörkt ute. Så nu kunde inte ljuset från solen hjälpa dom mer. Dom hade tänt levande ljus överallt i lägenheterna och krymt under massa täcken och filtar. Ingen hade något att göra, förutom Mario som kunde leka med Stephano eller träna. Alla var hungriga och ingen visste vad dom skulle göra. Tillslut så fick Arne nog, han var alldeles trött, kall och hungrig. Han knackade på hos Jane och Annie. Jane öppnade dörren och hon var alldeles vit i ansiktet. - Elektrikern kommer när som helst nu. Ni går och köper pizza eller något så tar jag hand om elektrikern. Samtidigt så ringde det inne hos Jane och Annie på

15


deras porttelefon. Jane tryckte på en knapp och man kunde höra hur någon kom in i huset.

- HALLÅ?! ropade en man som var på nedervåningen. Frederik öppnade dörren till hans lägenhet och sprang ner för trapporna. Efter honom så sprang Anette och Mia. Fredrik kom ner först och hälsade vänligt mot elektrikern. - Karl heter jag, jag är elektrikern, sa Karl och skakade hand med Fredrik. - Trevligt att träffas. Jo, vi har fått strömavbrott i huset, sa Fredrik. - Jag vet. Var ligger kontrollrummet? - Här borta, sa Fredrik och pekade mot en dörr bredvid hissen. Anette sprang dit och tog fram en nyckel och öppnade dörren. Samtidigt så kom Jane och Annie ner från trappan. - Men vart ska ni? undrade Mia. - Köper pizza, vi är vrålhungriga! svarade Annie och gick ut genom dörren. - Strunta i det, men fixar du det här själv eller behöver du någon hjälp? undrade Anette. - Jag klarar nog det här själv men jag knackar på hos någon när jag behöver hjälp, svarade Karl och klev in i kontrollrummet.

Fredrik, Anette och Mia gick upp till sin lägenhet igen och lät Karl fixa jobbet. Dom kröp ihop i soffan och försökte värma sig. Dom spelade ett spel och hade kul, men dom frös och var hungriga. Från nedervåningen så kunde man höra: - VI HAR PIZZA!! Alla ställde sig upp och Jane och Annie sprang upp för trappan.

16


- Alla går till Jane och Annie’s lägenhet om man vill ha pizza! ropade Annie och klev in i deras lägenhet. Alla rusade in i deras lägenhet för att få pizza. Man kände hur lukten av pizza spred sig över hela huset och alla var så hungriga. Alla hade samlat sig runt bordet i vardagsrummet. Annie öppnade kartongerna direkt och alla tog varsin bit pizza med händerna och glufsade i sig pizzan som grottmänniskor. Annie och Jane hade köpt fem pizzor, tre kebabpizzor, en hawaiipizza och en vesuviopizza. När alla var proppmätta så knackade det på dörren. - Kom in! ropade Jane. Karl öppnade dörren och klev in i Jane's och Annie's lägenhet. - Jaha, så det är här ni är! Jag har letat överallt! sa Karl förvånat. - Är allt klart? Hur mycket kostar det? undrade Arne. - Ja, allt är färdigt. Det var inte så mycket att göra, men nu har jag fixat elkablarna så att dom räcker i tre år till! Det blir 300 kr, sa Karl. - Så billigt? Men kostade det inte 500 kr i timmen? sa Anette förvånat. - Jo, egentligen så skulle det ju ha kostat 500 kr, men om jag får lite pizza efter det hårda jobbet så behöver ni bara betala 300 kr. - Pffh.. sa inte du att det inte var så mycket att göra? sa Mia och skrattade. - Tyst med dig, Mia! sa Anette och gav Karl tre hundralappar. - Tack! sa Karl och tog emot hundralapparna. Han slog sig ner bredvid Jane och Annie och tog en bit kebabpizza. Det började bli varmt och dom satte på TV:n. Alla var på gott humör och nu kan inget förstöra deras myskväll.

17


18


Kapitel 5: Inbrottet Jane och Annie har precis kollat klart på Melodifestivalen och klockan är halv tio. - Yohio var den bästa! sa Annie. - Nej, David Lindgren var bäst! sa Jane och kastade en kudde på Annie. Helt plötsligt hör dom ett ljud och dom står blixtstilla där dom står. Dom lyssnar efter ljudet och hör det igen. Det låter som om någon använder ett tungt verktyg och försöker bryta upp en dörr. Annie och Jane kollar på varandra och dom kollar skräckslaget på varandra. - Försöker någon bryta upp dörren till Livs-butiken? sa Annie och rörde sig inte ur fläcken. Jane’s underläpp skakade och ibland så öppnade hon munnen men det kom aldrig ut några ord. Man såg tydligt att hon var chockad.

Annie gick fram till fönstret och kikade ut lite från gardinerna så att man inte skulle märka henne. Utanför huset står en svart skåpbil och man kan se en liten skymt av två långa och starka män och deras skuggor. Annie såg inte vad dom försökte göra men hon försökte tänka ut vad hon skulle göra. Jane’s chock var inte lika stark längre så nu kan hon röra sig och prata. - Vad... vad ska vi göra? sa Jane med skakig röst. - Scchhhh! Jag tänker! viskade Annie. Jane blev knäpptyst. Ljuden fortsatte och man kunde höra hur två män med en mörk och djup röst kommunicerade med varandra. Man hörde inte deras samtal tydligt men Jane hörde vissa ord tydligare än andra. - Vi måste göra något! sa Jane panikslaget. - Vad ska vi göra då? - Ring polisen!! sa Jane och hämtade telefonen. Annie sprang efter Jane och tog telefonen ifrån henne. Hon slängde telefonen på soffan och tog tag i mobilen istället. 19


- Jag tycker att vi ska gå ner och undersöka det först innan vi ringer polisen, sa Annie och väntade inte på Jane’s svar utan gick direkt mot ytterdörren och smög ner för trappan. - Men är du helt galen eller? sa Jane och sprang efter Annie.

Annie har smugit ända ner till ytterdörren och hon har gömt sig bakom en stor soptunna som ligger vid trappan som ligger mittemot ytterdörren. Jane har gömt sig precis bredvid Annie. Dom lyssnar på männens samtal som pratar om polisen. - Vad händer om polisen märker oss, eller någon i huset? sa en av männen. Han hade en djup och mörk röst och man hörde att han var panikslagen. - Vi springer mot skåpbilen och kör mot skogen. Där kommer dom aldrig att hitta oss, sa den andra mannen. Han hade en lugn röst som om dom aldrig skulle bli upptäckta.

- Några idéer? Dom kommer ändå bryta sig in i Livs- butiken förr eller senare! viskade Jane. - Vi ska sätta dit dom i en fälla. Du hörde ju vad han sa, dom ska åka in i skogen så att polisen inte upptäcker dom. Vi får låsa in dom i butiken så att dom inte hinner springa iväg, viskade Annie tillbaka. - Men hur? - När dom har brutit upp dörren så stänger jag dörren och låser den, samtidigt så ringer du polisen, sa Annie och gav mobilen till Jane. Jane lyssnade intensivt och hon skakade av rädsla. - Men Annie, det är för farligt! Varför ringer vi inte bara polisen! sa Jane argt. - Schh! Men tänk dig, vi får ära och vi får kanske vara med i tidningen om vi räddar huset. Vi får säkert mer uppmärksamhet på skolan också! viskade Annie. Hon log mot Jane. 20


- Så du gör det här bara för status? Annie nickade och Jane suckade tillbaka. Jane var rädd och hon ville inte göra som Annie. Hon vill bara ringa till polisen men Jane gör det för Annies skull. Annie hoppade till, dörren till Livs-butiken öppnades med ett ryck. Man hörde fotsteg som gick in i butiken och sen hur männen röjde omkring i butiken. Annie nickade till Jane och Jane nickade tillbaka. Annie sprang iväg och samtidigt så ringde Jane polisen. Medan Jane väntade på signalen så tittade hon på Annie som öppnade ytterdörren och smygde fram till butiken.

- Det är inbrott i Livs- butiken som ligger på Lavendelgatan 16 i Göteborg! Kom fort! sa Jane och lade genast på. Hon la mobilen i fickan och gick fram till ytterdörren. Hon öppnade ytterdörren försiktigt och såg hur Annie kämpade med att hålla butiks-dörren stängd. - HJÄLP!! ropade Annie och kollade skräckslaget mot Jane. Jane sprang till Annie och hjälpte henne med dörren. Dom får trycka hårt, männen är mycket starkare än dom. - Vad hände?! sa Jane andfått. - Jag var dum, Jane! Jag trodde att jag kunde låsa den men... man kan bara låsa på insidan! Jane sa inget, hon var besviken på Annie och sig själv. För hon var också dum, hon kunde varnat Annie om att dörren bara gick att låsa på insidan. Men istället så lät hon Annie bestämma, så att allt det här började hända. - Har du ringt polisen? - Ja. Dom försökte hålla emot, men det var så jobbigt. “Dom kommer vinna”, tänkte Jane.

21


Annie och Jane blev svagare och svagare och snart kunde dom inte hålla emot mer. Men Jane ger inte upp. - HJÄLP!! ropade Jane och hoppades på att Mario eller någon annan skulle höra henne. Hon och Annie började ropa på hjälp så högt dom kunde och tillsammans så fick man nästan ont i öronen.

Samtidigt hemma hos Mario: - OH MIO DIO!! sa Mario och vaknade upp med ett ryck. Han väcktes av Annie och Jane som ropade på hjälp. Det tog några sekunder för Mario för att inse att dom var i fara. Han kollade ut genom fönstret och såg Annie och Jane som försökte hålla butiks-dörren stängd. Han såg skåpbilarna och insåg att det är inbrott i Livs-butiken. Mario tog på sig sin morgonrock och sprang ner till Livs-butiken så fort han kunde. Efter honom så sprang Stephano och han skällde för att väcka dom andra i huset.

Mario slänger upp ytterdörren och springer fort fram till Jane och Annie. Precis när han ska hjälpa Annie och Jane så lyckas inbrottstjuvarna få upp dörren och Jane och Annie ramlar ner på marken. Nu kan man höra polissirenerna som kommer från city. Inbrottstjuvarna springer mot skåpbilen så fort dom kan. - STOPPA DOM!! ropar Annie och ställer sig upp. Mario reagerar snabbt och springer efter inbrottstjuvarna. Mario lyckas kasta sig över en av dom och den andra springer fort in i skåpbilen. Jane och Annie öppnar bildörren och går in. Inbrottstjuven skulle precis starta bilen men Jane kastar sig över honom och tar tag i bilnycklarna. Polissirenerna hörs tydligare och tydligare. Jane springer ut från skåpbilen och hinner låsa bilen. Mario trycker ner den ena inbrottstjuven mot marken så att han inte kan röra på sig. 22


Arne och familjen Olofsson kommer ut genom ytterdörren och vet inte vad dom ska göra. Två polisbilar kör in på gatan och två poliser från varje bil springer ut från bilarna. Två poliser har en pistol i handen och dom andra två håller i en batong. Dom tar fram handklovar och sätter en av handklovarna på inbrottstjuven som ligger på marken och den andra på inbrottstjuven som ligger i bilen. Dom för inbrottstjuvarna mot polisbilarna. Innan dom åkte iväg så pratade dom med Annie, Jane och Mario och frågade om vad som hände. Annie berättade hela historien om vad som hände och Göteborgsposten kom också och intervjuade dom.

Nästa dag, så kan man läsa om inbrottet i flera tidningar. Annie, Jane och Mario blir igenkända när dom går ut och ibland så kommer vissa fram och beundrar en. På skolan så fick de massa uppmärksamhet och Annie och Jane njöt av all ära och uppmärksamhet. - Jane, vi är populära! sa Annie och sträckte på axlarna. - Annie, vi är ett par hjältar! sa Jane överlägset och log stolt mot Annie.

23


24


Kapitel 6: Ryktet

Mia är van vid att Anette och Fredrik bråkar om henne. Dom bråkar varje vecka om att dom är trött på Mia och ibland så säger dom att dom vill kasta ut henne och att hon får bo hos mormor och morfar. Men Mia vet att hennes föräldrar älskar henne och att dom aldrig skulle göra så mot henne. Men ibland så börjar hon ana att Anette och Fredrik skiljer sig ändå, men det brukar aldrig hända. Men Mia är inte så säker. Samtidigt hos Jane och Annie: - Åhh, kan dom inte lägga av?! skrek Jane och höll för öronen. - Hallå? Tänk så skiljer dom sig? sa Annie och tittade ledsamt mot Jane. - Vad tror du dom bråkar om? Dom kollade på varandra och lyssnade på när Anette och Fredrik bråkade. - Dom diskuterar om Livs-butiken... sa Annie. - Livs-butiken går ju inte så bra för Fredrik, det är inte så många som åker dit längre nu när Ica Maxi har öppnat i city. Dom kanske har ont om pengar? sa Jane. - Stackars Mia, jag tror dom kommer att skilja sig! sa Annie.

Nästa dag var det en tyst och stel stämning i huset. Det är morgon och Jane och Mia är på väg till Musikal-skolan. - Hej! sa Jane när hon mötte Mia vid trappan. - Hej, svarade Mia. - Så vad händer? - Inget speciellt. - Säkert? sa Jane. Det blev en kort tyst stund. 25


- Vi ska ha ett familjemöte ikväll vid middagen, dom har säkert några dåliga nyheter att berätta men det är säkert inte så farligt. Det handlar säkert bara om ekonomi. Jane tittade ner på Mia och var förvånad. Hon trodde att Mias föräldrar skulle skiljas men så hade dom bara brist på pengar. - Det ordnar sig säkert... sa Jane. - Hoppas dom i alla fall har råd med en ny videokamera, sa Mia. - Bortskämda unge! sa Jane och skrattade lite. Mia skrattade tillbaka. - Var är Annie? frågade Mia. - Hon är sjuk, sa Jane och tillsammans så gick dom mot Musikal-skolan.

Annie vaknade upp och tittade på klockan. Hon har sovit i nästan elva timmar. Hon hostar upp lite slem som hade samlat sig i halsen under natten. Det knackade på dörren och Annie gick långsamt upp ur sängen och öppnade dörren. Utanför stod Mario och Stephano. Mario log mot Annie och i handen så höll han en i en korg. - Hej! Hur mår du? Jag hörde att du var är sjuk så jag tog med mig lite fika! sa Mario och Stephano vickade på svansen. - Tack Mario! Stig in! sa Annie. Mario klev in i lägenheten och satte sig vid soffbordet och började duka fram bullar, kakor och saft. - Wow Mario! Du behövde inte, jag har inte ens ätit frukost! - Då får väl det här bli din frukost då, sa Mario och log mot Annie. Annie log tillbaka och slog sig ner brevid Mario. Annie tog en tugga på bullarna och det såg ut som att hon drömde iväg någonstans när hon tuggade. - Dom här... är gudomliga! Har du bakat dom? - Ja, det trodde du inte va? Nej, men jag styrketränar inte hela tiden skall du veta. Att baka är nog det jag älskar mest och när man har bakat klart så får man njuta av bakelserna. Det är nog det bästa känslan jag vet! sa Mario och tog en kaka. 26


- Oj, det kunde man verkligen inte tro om dig. Varje gång det har luktat som att någon bakar i huset så har jag alltid trott att det är Anette men så har det alltid varit du! Mario och Annie skrattade en liten stund och diskuterade om bakelser.

- Så... vet du vad som händer mellan Anette och Fredrik då? sa Annie. Mario stannade med det han gjorde och kollade skräckslaget mot Annie. Som att det hon precis sade var giftigt. Mario harklade sig. - Nå, jag har... har ingen aning, sa Mario. - Du tror väl inte att dom skiljer sig, det tror nämligen jag. Vad annars liksom? Vad bråkar ett gift par om annars? - Det kan vara ekonomi eller Mia? - Nej, aldrig nånsin att dom bråkar om ekonomi. Dom har väl en bra ekonomi? Och Mia.. henne bråkar dom om hela tiden ju! sa Annie och skrattade lite för sig själv. - Varför skrattar du? - Nej, jag tänkte bara på det om att dom bråkar om Mia hela tiden om hur oförskämd hon är, sa Annie och tittade oskyldigt mot Mario. Annie och Mario blev tysta. - Nåja, vi får väl se hur det blir. Men jag tror Stephano vill hem nu, hejdå! sa Mario och lämnade omedelbart lägenheten och Stephano följde efter.

Istället för att gå hem så gick Mario till Arne. Han kände för att prata med någon annan just nu. Mario knackade på och Arne öppnade dörren fort. - Vad gör du här, Mario? sa Arne och såg förvånad ut. - Får jag snälla prata med dig? sa Mario. Arne tittade förvånat mot Mario. Han tittade en stund på Mario och sen så ställde sig åt sidan så att Mario kunde kliva in. 27


Mario satte sig på den röda soffan i Arnes lilla vardagsrum och Stephano hoppade upp på soffan bredvid Mario. - Vad är det du vill, Mario? sa Arne. - Tror du... att Anette och Fredrik kommer att skilja sig? Att en av dom flyttar och att Mia får turas om att vara här och hos den ena varje vecka? - Det vet jag inte, men jag antar att det bara handlar om Livs-butiken. Det är säkert inte så stort. - Men Annie sa... - Annie har väl antaglien fel då, sa Arne. Mario kände sig lättad över att Anette och Fredrik inte kommer att skilja sig. Man han är inte säker. Mario skulle precis lämna Arnes lägenhet då han mötte Anette och Fredrik vid trappan. - Hej! sa Anette och Fredrik samtidigt. - Hej, sa Mario. Mario tittade fundersamt mot Anette. Hennes mage stack ut lite mer än vad den gjorde förra veckan. - Jag tror hon har gått upp i vikt, tänker Mario. Arne som stod bakom Mario vinkade vänligt mot dom. - Där ser du, dom är inte osams, viskade Arne till Mario så att inte Anette och Fredrik kunde höra. Anette och Fredrik tittade misstänktsamt mot Mario och Arne och helt plöstligt så kom Annie ut från sin lägenhet med korgen som Mario hade med sig till henne i handen. - Mario! Du glömde... sa Annie och visade korgen men slutade prata när hon såg Anette och Fredrik. - Åh.. Anette och Fredrik. Jag är väldigt ledsen över det som har hänt, sa Annie och Mario och Arne tittade panikslaget mot Annie. - Men kära du, vad pratar du om, Jane? sa Anette. - Jag pratar om den där skiljsmässan. Och jag heter faktiskt Annie! 28


Anette och Fredrik tittade skräckslaget mot varandra. - Det måste ha blivit ett missförstånd, sa Fredrik och Anette nickade instämande. - Men det är bara så uppenbart att ni ska skilja er! sa Annie och samtidigt så kom Jane och Mia upp för trappan. Dom hade kommit hem från skolan och nu var alla i huset samlade på ett och samma ställe. - Vad menar ni med att skilja er? sa Mia och tittade skräckslaget mot sina föräldrar. - Vi... vi ska inte skilja oss. Det.. det är lite komplicerat. Äsch, alla kommer över på middag till oss i kväll så berättar vi om vad som händer. Så att det inte blir fler missförstånd. Men ni kan vara lugna! sa Fredrik. Alla började mumla och till slut så stängde Arne dörren med en smäll och Annie och Jane sprang in i sin lägehet och sen så satt alla i sin egna lägenhet. Det är helt tyst i hela huset och ingen vet vad som kommer hända ikväll...

29


30


Kapitel 7: Slutet gott allting gott Mario knackade på familjen Olssons dörr och Mia öppnade dörren hastigt. - Skynda dig! Alla väntar! sa Mia. Mario klev in i lägenheten och Mia ledde honom fram till köksbordet där alla satt tysta. Oxfilé, italiensk pasta, tallrikar, bestick och glas var framdukat på bordet. - Slå dig ner, sa Anette och Mario slog sig ner bredvid Arne. - Varsågoda och ät! sa Fredrik och alla började försiktigt röra på sig och ta mat.

Efter att alla har börjat gå in på sin andra portion så sa Anette: - Vi alla vet ju varför ni är här... Några mumlade och nickade på huvudet. - Jo, det känns som att det har blivit ett missförstånd. Det där bråket eller tjafset igår kväll är inget speciellt ni behöver bry er om. Det är bara det att... varken jag eller Fredrik har något “riktigt” jobb. Jag är ju värden i huset och får knappt tjugotusen i månaden. Och Livs-butiken går inte alls bra nu när Ica Maxi har öppnat i City. Vi kommer inte ha råd! sa Anette och brast ut i gråt.

- Ni klarar er säkert, ni har ju bara ett barn och er själva att försörja, sa Arne och log mot Anette. - Inte längre snart... sa Anette och tittade mot Fredrik. Det blev en tyst stund. - Nå... idag så gick vi till läkaren för att Anette har känt sig väldigt trött och hungrig på sistone. Hon har också gått upp i vikt... så då fick vi reda på att... Anette är gravid. Alla drog efter andan och Mia hoppade upp på sin stol och dansade omkring. - Men skojar ni?! sa Annie. 31


- Nej! Hon har varit gravid i nästan två månader! sa Fredrik. - JAG HAR ALLTID VELAT HA ETT SYSKON! sa Mia och skuttade omkring. Jane började gråta glädjetårar och Annie kunde inte sitta still. Arne log så stort att hans ögon blev små och Mario jublade.

- MEN HUR SKA VI HA RÅD? sa Anette så högt att det nästan lät som ett rop. Alla blev tysta och kollade mot varandra och hoppades på att någon hade ett förslag. - Jag visste det.. vi har inte råd, sa Anette med gråten i halsen. - Nej nej nej, gumman. Jag tror min... eeh... jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här. Men på den senaste tiden så har jag träffat en viss.. kvinna. Vi är kära i varandra och vi bestämde igår att vi ville.. flytta ihop. Jag tänkte berätta det till er innan det där “missförståndet” uppstod. Så jag säger det nu... jag ska få en sambo. Anneli ska flytta in här och Anneli är två år yngre än mig. Hon jobbar på Ica Maxi och dom behöver mer personal. Ni får säkert en plats där, båda två, sa Arne och tittade ner i golvet. Alla tittade förvånat mot Arne.

- Men vad trevligt! sa Jane och log brett mot Arne. - Menar du verkligen det, Arne? Gör du verkligen det? Får vi jobb på Ica Maxi och kommer du få en sambo? sa Anette och tittade förtjust mot Arne som såg alldeles generad ut. - Jag är helt säker på att ni får jobbet! sa Arne och skrattade förtjust. Anette och Fredrik tittade på Arne med gapande mun och alla blev glada och det kändes som att ingen av dom kunde bli gladare. Familjen Olsson får en till familjemedlem och Arne får en sambo efter alla år han har varit ensam. 32


Det tog en stund för alla att förstå vad dom just precis har hört. Men efter en stund så började alla lugna ner sig... fast inte Mia. Mia skuttade fortfarande omkring och det är som att hon har fått en riktigt sockerkick. Tillslut så frågar Mia: - Är det en tjej eller kille? Alla spärrade upp ögonen förutom Anette och Fredrik som log mot varandra. - Det är en tjej och hon ska heta... My! sa Fredrik och log från öra till öra. - Mia och My! Jag kan inte vänta tills barnet föds! sa Annie och brast ut i glädjetårar hon med. - OH MIO DIO! sa Mario och började gråta glädjetårar han med. Tillsammans hela kvällen så kunde inget förstöra deras humör och denna kvällen blev oförglömlig för alla i huset.

33


34


Ett år senare Anneli flyttade redan in i huset en vecka efter att Arne berättade för dom andra om att han ska få en sambo. Anneli blev bra vän med allihopa. Hon, Mario och Anette brukar baka tillsammans varje lördag och dom har fått reda på att dom har mycket gemensamt. Fredrik tycker om Anneli han också, dom jobbar mycket ihop på Ica Maxi och dom kommer bra överens och Jane och Annie beundrar Anneli’s talang när det gäller musik. När dom behöver hjälp med en musikläxa så går dom alltid till Anneli först. Anneli vet mycket om musikens historia och hon lär Jane och Annie mycket om det.

Självklart så var Anneli mest med Arne. Arne blir som en annan person med Anneli och man märker verkligen att han blir lugnare när han är med henne. Anneli var också intresserad av dans när hon var liten precis som Mia, så ibland visar Anneli några danssteg som hon lärde sig när hon var liten.

Och My, hon får vi inte glömma. My föddes för tre månader sedan den 23 juni klockan 02:35. My är en söt liten bebis och hennes ögon glittrar som två solar. När hon föddes var hon lik sin mamma men efter andra månaden så började hon likna Mia. Mia tar hand om My hela tiden och älskar det. Även fast My gråter mycket så älskar Mia det ändå.

Lavendelgatan 16 blev som ett sagolikt hus. Alla är så lyckliga och förstår varandra. Ibland så sker några saker, som att Arne blir stressad när han inte kan sova på natten för att My börjar gråta. Men det fixar sig ändå tillslut och det är för att alla förstår de andras konsekvenser och problem och det är så dom håller ihop och det är därför dom är glada - för att man inte behöver oroa sig och känner sig trygg i huset på Lavendelgatan 16. 35

Huset  

Lisa Ho

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you