Page 1

Dalarö begravningsplats Dalarö-Ornö-Utö församling, Södertörns kontrakt, Stockholms stift 1Dalarö socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

1


Dalarö begravningsplats är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Martina Berglund 2014 FOTO: Mattias Ek 2013 Omslagsbild: Sammanhållet gravkvarter i öster bestående av gravvårdar med ett stort antal stenramar. Foto: Mattias Ek ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2


Dalarö begravningsplats På Dalarö finns det en liten kyrkogård invid kyrkan i samhällets centrala del, men redan under 1700-talet blev den för trång och inga möjligheter fanns för att utvidga den. Därför ordnades istället Dalarö begravningsplats vid Vadviken, vilken invigdes 1871. Ytterligare en mindre kyrkogård finns på Dalarö.Den anlades hastigt i samband med den ­stora kolera­epidemin på 1830-talet, strax söder om ­Vadegölen, nuvarande kanalen. I mitten på 1930talet sattes ett gravmonument upp här med texten ”Vilorum för i farsot bortryckta 1830”. Dalarö församling bildades omkring 1650 ut­ bruten ur Tyresö församling. Fram till 1923 var den annexförsamling i pastoratet Tyresö och Dalarö för att sedan vara moderförsamling i pastoratet Dalarö, Ornö och Utö som till 1929 även omfattade Nämdö församling. Från 1963 till och med 2001 utgör församlingen/pastoratet tillsamman med Österhaninge församling och pastorat en flerpastoratssamfällighet. År 2002 läggs Dalarö församling ihop med Ornö och Utö församlingar och fler­ pastoratssamfälligheten upplöses. Församlingen utgör fortfarande ett eget pastorat. Från och med 1 januari 2018 ingår församlingen tillsamman med Österhaninge församling och Västerhaninge-Muskö församling i Haninge pastorat.

HISTORIK Dalarö begravningsplats invigdes 1871. Den anlades på mark som hade överlåtits av löjtnanten C F Braunerhjelm på gården Sandemar. Sandemar slott var tillsammans med Dalarö kyrka de enda byggnaderna som inte brändes ner vid ryssarnas härjningar 1719. På begravningsplatsen byggdes ett enkelt träkapell och träd planterades bland annat i en allé fram till detta. Kring åtminstone delar av området fanns en stenmur. Från början av 1930-talet finns ritningar och beskrivningar till utvidgning och ny inhägnad av begravningsplatsen, ritade av arkitekt Ernst Spolén. Här nämns även att ett nytt kapell på sikt skulle ­ersätta det kapell från 1800-talet som redan fanns

där, men i nordost. Den nya inhägnaden skulle utformas som en mur av gjuten maskinhamrad betong samt med grindar av smide med en stjärna av mässing i mitten. Dessa omdaningar kom dock aldrig att bli genomförda. År 1948 uppfördes det nuvarande kapellet på begravningsplatsen, efter ritningar av arkitekt Olof Hult (1892–1962). Hult var under större delen av sitt arbetsliv anställd hos KFAI, Kooperativa förbundets arkitekt- och ingenjörsbyrå, och från 1930 var han även tjänstgörande arkitekt vid byggnadsstyrelsen och Stockholms stads kyrkogårdsnämnd. Därmed var han delaktig i många olika projekt angående kyrkor och kyrkogårdar. På ett fotografi från 1921 syns 1800-talskapellet samt ett trästaket i anslutning till kapellet samt­ ytterligare en byggnad, möjligen ett förråd. Dessutom är ännu den allé av lindar som sträckte sig från ingången i väster kvar.Den togs ned på 1960-talet. Den trädborttagning som Dalarö begravningsskedde 1968 innebar att plats tillkom då 22 lindar togs ner, något kyrkogården vid som orsakade stora protester främst bland lokalDalarö kyrka inte befolkningen. Anledningen sades vara att underlätta ar- längre räckte till.Det betet för de anställda samt speglar den stora beatt tillföra mer ljus till övfolkningsökningen i rig växtlighet och gräsmattor. De fällda lindarna, som slutet av 1800-talet. var nästan 100 år gamla, ersattes aldrig. Istället planterades tre rosenhagtorn av vilka två fortfarande finns kvar. Även två tujor, tre björkar samt en hängpil planterades tillika med ett antal berberisbuskar. Dessutom flyttades ett antal gravvårdar om, bland annat från huvudgärd till fotända och vissa grusgångar lades igen och gräsbesåddes. I och med detta fick begravningsplatsen en betydligt öppnare utformning, men förlorade samtidigt en stor del av sin tidigare lummiga karaktär. Begravningsplatsens klockstapel, även denna utformad av arkitekterna Olof Hult och Jan Wahlman, son till Lars Israel Wahlman, uppfördes 1950.

3


På bilden syns ett enkelt kapell, ett ­trästaket samt delar av den ursprungliga allén av lindar. Foto av Carl Johan Lamm 1921. Källa: Kulturmiljöbild.

År 1968 utvidgades och planerades begravnings­ platsen genom en urnlund i kyrkogårdens nord­ västra hörn. Urnlunden planerades efter ritningar av arkitekt Sven Bengtsson på Stockholms läns och stads hushållningssällskap. Knappt tio år senare, 1977, utvidgades begravningsplatsen på nytt i söder med cirka 3000 kvm och plats för 300 gravplatser. En minneslund ordnades 1996 efter ritningar av landskapsarkitekten Petra Lindwall, Haninge. Denna förlades i begravningsplatsens nordöstra hörn där den vetter ut mot vattnet och fick en enkel, cirkulär utformning.

BESKRIVNING Omgivning Dalarö begravningsplats ligger vid Vadviken, strax innan överfarten till Dalarö samhälle. Dalarövägen löper längs begravningsplatsens västra sida och på den motsvarande finns vattnet. I norr ligger en gästhamn med tillhörande varv och rakt över vattnet i öster en småbåtshamn.

Omgärdning och grindar Ett trästaket målat i svart omgärdar begravningsplatsen i söder, väster och norr medan gränsen mot vattnet i öster är öppen så när som på vass och partier med björk och tall. Huvudingångarna finns i söder, med två stycken 4

dubbla grindar av svart smide flankerade av grindstolpar i betong klädda med plattor med vit frilagd ballast. Ytterligare en ingång finns i form av den gamla huvudingången som vetter mot vägen i väster samt i norr mot gästhamnen som endast består av en öppning i trästaketet. Den gamla huvudingången flankeras av sirliga järnsmidesgrindar mellan granitstolpar.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Begravningsplatsen har en något kuperad topografi då den sluttar ned mot vattnet och där nästan blir terrasserad. Gångarna är grusade och följer ett rätvinkligt system med kapellet som mittpunkt. Från de två huvudingångarna i söder leder grusgångar hela vägen längs begravningsplatsen varav den längst i väster avslutas med ett träkors. Från den före detta huvudingången i väster leder ytterligare en större grusgång fram mot kapellet. Kvarteren på begravningsplatsen har tillkommit vid olika tidpunkter men är relativt lika i sin utformning. Alla har en rektangulär form och gravvårdarna står i mer eller mindre raka rader. De äldsta kvarteren finns i begravningsplatsens mitt och i anslutning till kapellet. På begravningsplatsen finns flertalet trappor av sten, som granit, skiffer och blandad natursten. I anslutning till kapellet finns en stödmur av fogad natursten täckt av växtlighet av olika sort. Längs huvudstråket och vid kapellet finns svarta lyktstolpar med koniskt formade glaskupor med plåthätta.


Den nuvarande huvudingĂĽngen i sĂśder.

5


Den gamla huvuding책ngen i v채ster, med tv책 bevarade gamla lindar.

6 채ldre gravkvarteren ligger i anslutning till De kapellet.


Gravplatser och gravvårdar På begravningsplatsen är många begravda som under sin levnadstid hade yrken kopplade till sjöfarten. Detta visar sig genom titlar som bland annat redare, lots, australienfarare, mästerlots, fyrmästare, hamnmästare, tulltjänsteman, kronolots och sjökapten. Här förekommer även andra titlar såsom rektor, trädgårdsmästare, journalist, advokat, civilingenjör,

kantor, inspektör, byggmästare, redaktör, diakonissa, snickarmästare, svärdsbärare och flanör. Ett gravkvarter i öster skiljer ut sig något mot ­resten av kvarteren genom sitt stora antal gravvårdar med stenram och enkla vårdar som alla liknar varandra. Kvarteret ligger i sluttningen mot vattnet och terrasseras därför svagt.

Gravkvarter i öster.

7


8

Nyare gravkvarter i sydost.


I nordväst finns ett kvarter med urngravar som ligger som strålar i rader ut från ett centralt ­placerat träkors. Gravvårdarna är alla små och liggande. På begravningsplatsens mittersta del, i anslutning till kapellet, finns de flesta äldre och mer påkostade gravvårdarna. Här är bland annat en av de tidigare ägarna till slottet Sandemar, Thom ­Braunerhielm

(1851–1928), begravd. Gravvården är snarast i form av en bautasten med rundad topp och en koppar­ relief med den begravdes porträtt. På samma del av ­begravningsplatsen finns även en minnessten över de ­tyska sjömän och svenska lotsar som omkom i och med det tyska ångfartyget S/S Ingrid Horns förlisning ­utanför Dalarö 1917.

9

Gravkvarter med övervägande äldre gravvårdar.


Minneslund Minneslunden ligger på begravningsplatsens norra del och är utformad som en cirkulär plats med en gräsyta i mitten och delvis belagd med smågatsten. Kring denna löper en grusgång och i dess övre del finns en plats för att lägga blommor. I gräsytans kant står en vit staty i form av en ängel. Här finns även en träbänk för kontemplation, liksom planteringar i gränsen mot de övriga kvarteren.

Vegetation På begravningsplatsen förekommer en rad olika växter, både i mer ordnade planterade former och som sparad naturtomt. På den norra delen stiger topografin något där en dunge av björkar och tallar växer. Samma trädsorter växer också på rad längs vattnet i öster och sporadiskt i kvarteren. Innanför staketet mellan ingångarna i söder växer en häck av avenbok tillsammans med tre stycken blodhägg. I väster finns en rad med snöbärshäckar och i några av kvarteren har andra häckar av olika sorter, såsom spirea och ölandstok, planterats i långa rader. Vid den gamla huvudingågen i väster finns två av de äldsta lindarna bevarade. Vid minneslunden har rabatter med bland annat ormbunkar och schersminbuskar anlagts, lik-

10

Minneslunden med staty i fonden.

som ­större partier med rhododendron bakom sittplatsen. ­Utspridda i kvarteren finns också de två kvar­varande på 1960-talet planterade träden av rosenhagtorn samt en mer nyligen planterad rosenhagtorn och en rönn vid kapellet. Även berberisbuskar från 1960-talet är bevarade i ett kvarter. Intill klock­ stapeln stoltserar en hängalm.

Övriga byggnader och anläggningar Utanför begravningsplatsens inhägnad i söder finns en expeditionsbyggnad. Huset har gråmålad stående och liggande locklistpanel med vita fönster­ omfattningar och detaljer samt sadeltak täckt med rött ­tegel. Den asfalttäckta gården intill kringgärdas av ett trästaket och längst i söder finns en länga för förvaring av maskiner.

Klockstapel Begravningsplatsens klockstapel är placerad i v­ äster och är utformad som en klockbock med en enkel huv. Benen är tjärade och huven täcks av kopparplåt och liggande träribbor. Stapeln kröns av en spira med ett kopparklot och ett enkelt kors.


Klockstapeln frĂĽn 1950.

11


Konstnärlig utsmyckning Ett kors av trä står på begravningsplatsens nordvästra del, i centrum av kvarteret med urngravar. Som utsmyckning kan även den vita ängeln i minneslunden räknas.

Kulturhistorisk karakteristik Dalarö begravningsplats tillkom då kyrkogården vid Dalarö kyrka inte längre räckte till. Den speglar Dalarö samhälles utveckling och stora befolkningsökning under slutet av 1800-talet. Det nuvarande begravningskapellet från 1940-talet ritades av Olof Hult som vid tiden var en flitigt anlitad arkitekt i kyrkogårdssammanhang. De få gamla träd från mitten av 1800-talet som sparades i samband med nedtagningen av de många lindarna på 1960-talet, är en historisk rest och viktiga för förståelsen av hur begravningsplatsen en gång såg ut.

Träkorset är placerat i mitten av ett 12 ­urngravskvarter.

Ett kvarter som utmärker sig på begravnings­platsen är det med ett stort antal stenramsomgärdade gravvårdar. Detta har ett sammanhållet uttryck och skapar karaktär åt begravningsplatsen. I övrigt rym­mer begravningsplatsen en varierad samling av grav­vårdar, som tillsammans ger en provkarta på gravkonst och gravskick från olika tider.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av begravningsplatsen • De kvarvarande gamla lindarna vid entrén i väster. • Äldre gravvårdar samt kvarter med stenrams­ omgärdade gravvårdar.


Kronologi 1871. Begravningsplatsen invigs och ett enkelt kapell ­uppförs (Andersson 1945) 1948. Ett nytt begravningskapell byggs efter ritningar av arkitekt Olof Hult (ATA) 1950. Klockstapeln uppförs, efter ritningar av arkitekterna Olof Hult och Jan Wahlman (ATA) 1968. Begravningsplatsen utvidgas och planeras. En ­urnlund anläggs i nordväst. Ett stort antal gamla träd tas ner. (Schnell 1980, ATA) 1977. Begravningsplatsen utvidgas söderut (ATA) 1996. En minneslund anläggs i nordost (ATA)

Källförteckning ATA Antikvarisk topografiska arkivet Andersson, A, Dalarö Kyrka. I: Sörmländska kyrkor nr 64, ­Eskilstuna 1945 Schnell, Ivar, Dalarö kyrka och samhälle. Sörmländska kyrkor 64, Södermanlands museum, 1980. Pernilla Rasmussen, kyrkogårdsvaktmästare

13

Profile for Stockholms stift

Dalarö begravningsplats  

Dalarö begravningsplats