Brännkyrka kyrkogård

Brännkyrka kyrkogård Brännkyrka församling, Brännkyrka kontrakt, Stockholms stift kv Örby slott 1:3, Götalandsvägen 193, Örby slott, Brännkyrka socken, Stockholms kommun och län, Södermanland

1

Brännkyrka kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen.

TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stadsmuseet

Omslagsbild: Vy över Brännkyrka kyrkogård mot sydost.

Foto: Leif Gustavsson

©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Brännkyrka kyrkogård Brännkyrka kyrka, tidigast benämnd Vantörs kyrka, uppfördes på en liten höjd i slutet av 1100talet. Efter flera bränder kom kyrkan att döpas om till Brännkyrka, tidigast omnämnd 1425. Kyrkan omgavs av en mindre kyrkogård på alla sidor, med största utsträckningen mot sluttningen söder om kyrkobyggnaden. Under 1800-talet och början av 1900-talet utökades kyrkogården i omgångar till dagens utsträckning med betoning mot väster.

Kyrkogårdens indelning genom gångar och gravkvarter har följt ett traditionellt, rätvinkligt mönster. I början av 1980-talet utökades begravningsområdet norrut med en relativt stor minneslund, anlagd efter ritningar av arkitekt Göran Bergquist (f. 1933). Bergquist, tidigare anställd vid Stockholms fastighetskontor, är bland annat arkitekt till Strandkyrkogården i Skrubba.

Sedan 1978 ägs och förvaltas kyrkogården av Stockholms kyrkogårdsförvaltning.

HISTORIK

Tidigast var församlingen ett eget pastorat, men från 1440 låg Brännkyrka som ett annex under Huddinge församling. Efter att Brännkyrka socken införlivats med Stockholms stad år 1913 bildade Brännkyrka egen församling 1914. Därefter har det under 1900-talet skett flera utbrytningar och förändringar så att den gamla Brännkyrka socken i dag består, förutom av Brännkyrka församling, av ytterligare sex församlingar.

Den äldsta kända kartan som visar Brännkyrka kyrka med omgivning är från en arealavmätning 1636. Av byggnader redovisas, förutom kyrkan, en klockaregård öster om kyrkogården. Väster och öster om kyrkogården ligger klockarens små åkerlappar och söderut fuktig ängsmark ner mot Kyrksjön.

Kyrkogården var sannolikt inhägnad redan på 1600-talet, men den tidigaste uppgiften om en stenmur är från tidigt 1700-tal. Muren var då i dåligt skick, varför den täcktes med ett brädtak. Åtgärden var inte tillräcklig, utan kyrkogårdsmurens behov

av reparation lyftes av församlingens ledamöter ett flertal gånger under 1700-talet. År 1713 byggdes en klockstapel av trä på en liten höjd strax norr om kyrkan. Äldre avbildningar visar att den var av enkel typ, konstruerad som en bock med plats för två klockor under ett spånklätt sadeltak. Klockstapeln revs 1819, då klockorna flyttades in i kyrktornet.

Kyrkan nåddes norrifrån via Göta landsväg, den urgamla huvudleden från Stockholm till landets södra delar, som under 1700-talet hade fått en något mer lokal funktion. Landsvägen motsvaras i dag av Götalandsvägen. Från vägen gick en smal vall söderut fram till den rektangulära och delvis trädinramade ”kyrkovallen”, strax nordost om kyrkogården. Kyrkovallen var en rektangulär, hårdgjord plats för uppställning av vagnar och kärror, men platsen kan även tänkas ha haft en torgliknande funktion.

Ingången till kyrkogården låg i dess nordöstra hörn, i anslutning till kyrkovallen. En situationsplan, tillkommen år 1820 i samband med ett förslag till en utvidgning av kyrkogårKyrkogården var den mot väster, redovisar sannolikt inhägnad kyrkogården och det omgivande landskapet. Den befint- redan på 1600-talet, liga kyrkogården var nästintill kvadratisk och omgiven av men den tidigaste en mur. Innanför muren stod, uppgiften om en med undantag åt väster, en stenmur är från trädkrans och i murens sydöstidigt 1700-tal. tra hörn ett gravkor. Kyrkogårdens enda ingång var den från kyrkovallen. Enligt kartan användes inte längre de delar av kyrkogården som låg närmast kyrkan i norr, öster och väster för begravning. Det gamla murpartiet i väster var tänkt att rivas i samband med utvidgningen och den nya delen skulle omgärdas med en stenmur och ett gravkor i sydvästra hörnet. Det gamla klockarbostället uppges i texten tillhöra en skollärare, en person som inte sällan svarade för båda funktionerna. Senare under 1800-talet tillkom en slöjdskola respektive en 3

Avmätningskarta från 1820 inför en planerad utvidgning av kyrkogården. Den gamla delen av kyrkogården breder ut sig kring kyrkan, särskilt i sluttningen söderut och ner mot sankängen framför Brännkyrkesjön, nr 23. Siffran 2 står för ”En del av gamla kyrkogården” och 5 för ”Den del av gamla kyrkogården som nu nyttjas till begravning”. Siffran 7 avser ”Den projekterade tillökningen av kyrkogården”. I det omgivande landskapet markeras åkermarken med grå färg mellan mer backiga partier bevuxna med ek och björk. Marken kring kyrkogården var skollärarens, liksom bostadshuset av trä med tillhörande lada och trädgård öster om kyrkan. (Lantmäteristyrelsens arkiv, Brännkyrka socken, avmätning 1820, akt A12-28:2)

hushållsskola på de två kullarna norr om kyrkogården, byggnader som i perioder även fungerade som barnhem och nykterhetsanstalt.

Av den föreslagna utvidgningen 1820 genomfördes endast rivningen av västra muren. År 1849 ut­ökades kyrkogården mot öster genom inkorporering av två långsmala åkertegar. Senare under 1800-talet utökades kyrkogården västerut vid tre tillfällen, samtidigt som kyrkogårdens sydgräns rätades ut.

Möjligen utvidgades kyrkogården ytterligare något mot väster kring eller strax efter sekelskiftet 1900.

I samband med dessa förändringar revs den gamla kyrkogårdsmuren och ersattes efter hand med häckar, med undantag av ett murparti i nordost. År 1930 utvidgades kyrkogården ytterligare, då mot norr, till dagens utsträckning. I den nya, norra kyrkogårdsgränsen uppfördes en betongmur.

Den enda enskilda grav som markeras på kartan från 1820 är J. C. Fabricius’, som på kartan markeras som ett gravkor. Från mitten av 1800talet tillkom tre gravkor över betydande godsägarfamiljer inom församlingen, samtidigt som Fabricius gravkor togs bort. Det första av dessa var det Lagerbielkeska gravkoret, som uppfördes intill kyrkans huvudentré norr om kyrkplanen. Den friherrliga ätten Lagerbielke på närliggande Älvsjö gård hade jordfästs på kyrkogården sedan stamfaderns död 1782, men gravkoret tillkom först 1849. Älvsjö gård ärvdes inom familjen Lagerbielke fram till dess att fideikommisset upphörde och gården såldes till Stockholms stad 1968. År 1879 uppför4

des på andra sidan om kyrkogården släkten Odelbergs gravkor. Familjen Odelberg var godsägare på Enskede gård alltsedan 1781. Gravkoret stod klart vid gravsättningen av Wilhelmina Odelberg. Wilhelmina var gift med Axel Odelberg, en konservativ riksdagsman som hade utvecklat Enskede gård till ett omtalat mönsterjordbruk. Han gravsattes i koret 1884. Sonen Teodor blev likaså politiker och innehade ett flertal offentliga uppdrag, bland annat som jordbruksminister 1900–1905. År 1904 sålde han Enskede gård till Stockholms stad, men bodde kvar i huvudbyggnaden fram till sin död 1938. Det tredje gravkoret i kyrkogårdens sydöstra hörn uppfördes 1888 för kyrkvärden och lantbrukaren Lars Erik Anderson med familj. L.E. Andersson ägde vid sin död 1888 gården Sköndalsbro vid stranden av Drevviken.

I samband med kyrkogårdens utvidgning mot norr 1930 uppfördes ett begravningskapell, lagt med norra gaveln i kyrkogårdsmuren. Kapellet hade ritats av arkitekt Sven Häggbom (1894–1985), som under 1920-talet var anställd hos arkitekterna Ivar Tengbom, Carl Bergsten respektive Hakon Ahlberg.

Efter att det nya begravningskapellet stod klart revs ett äldre, och betydligt mindre, träkapell vid kyrkogårdens sydsida, placerat i fonden av en av de bredare, tvärgående grusgångarna.

En karta över kyrkogården från 1937 visar kyrkogårdens indelning i rektangulära gravkvarter kringgärdade av raka gångar. Gångarna löper dels längs kyrkogårdens yttre sidor, dels i nordsydlig

riktning, särskiljande olika gravkvarter från varandra. Mycket tyder på att de nordsydliga gångarna även illustrerar kyrkogårdens utvidgningar. I gränsgången mellan gravkvarter C och D låg mitt på östra sidan en liten platsbildning och kartan visar även ett par tvärgående grusgångar som i dag har lagts igen för användning till begravningsyta. Indelningen av gravkvarteren är rätvinklig och rationell.

Entrén till kyrkogården ligger som tidigare i norra murens östra del, och markeras av grindstolpar och grindar. Ytterligare två entréer finns i söder och väster genom öppningar i den omgivande häcken. Äldre bilder visar kyrkogården som lummig och omgiven av träd. Den tidigast kända trädplanteringen av kyrkogården skedde 1806, då Årstafrun Märta Helena Renstierna bidrog till en plantering av almar till trädkrans kring kyrkogården. Planteringen skedde efter en genomgripande ombyggnad av kyrkan 1802–1803. Av äldre kartor att döma genomfördes ytterligare trädplanteringar i samband med kyrkogårdens utvidgningar. Kartan från 1937 visar kyrkogården med drygt hundra träd, främst koncentrerade till en trädkrans kring kyrkogården före 1930 års utvidgning norrut. Dessutom finns enligt kartan några nord-sydliga trädrader som dels markerar

den äldsta delen av kyrkogården, dels vad som kan antas vara den västliga gränsen för en av1800-talets utvidgningar, den mellan dagens gravkvarter D och E. Ett fåtal träd står fritt på kyrkogården. Tjugo år senare var antalet träd cirka 70 stycken och i början av 1980-talet var de färre än hälften jämfört med 1937. I en trädvårdsplan från 1984 framgår att kyrkogårdens träd, främst alm och i viss utsträckning lind, genomgående var högvuxna och gamla, att många bar spår av hamling samt att flera av dem var drabbade av sjukdomar. De höga, inramande träden skymde dessutom kyrkan och skuggade kyrkogården på ett sätt som ansågs negativt. Därefter har ett flertal av de stora, höga träden tagits ner.

På 1950-talet revs vad som kvarstod av det gamla klockarebostället. Kring mitten av 1900-talet var även skolbyggnaderna norr om kyrkogården rivna. Efter en församlingsutbrytning av Hägersten 1957 uppfördes uppe vid Götalandsvägen ett nytt församlingshem.

Senare tillkom strax söderut, invid Mellösavägen, en byggnadslänga för personalbostäder. Åren 1974–1975 byggdes kyrkan ut mot öster och norr, på bekostnad av en mindre del av den gamla kyrkogården i dessa väderstreck. I samband därmed utvidgades även kyrkplanen framför kyrkporten

Den grusade kyrkplanen framför kyrkporten inramas av en kraftig järnkätting på pollare av granit.

Innanför kättingen står några parkbänkar. Till höger i bild syns det Lagerbielkeska gravkoret 5 från 1849. Nedanför kyrkplanen breder kyrkogårdens västliga gravkvarter ut sig.

Vy över kyrkogården från den västra delen, som ingick i kyrkogårdens utvidgningar under 1800talets andra hälft, och upp mot kyrkans huvud­ entré. Till vänster syns kyrkogårdens norra, längsgående grusgång. Gravarna på denna del står direkt i gräsytan, huvudsakligen utan någon inramning.

Till vänster i bild syns några höga almar 6 som är en rest av den gamla trädkransen, planterad i samband med utvidgningarna västerut.

något med återanvändning av befintliga pollare. Sannolikt var det även vid detta tillfälle som de tidigare grindstolparna vid kyrkogårdens huvudentré togs bort, tillsammans med ett mindre murparti.

Under 1970-talet tog församlingen fram förslag till en minneslund norr om kyrkogården. Projektet stod klart 1983 efter arkitekt Göran Bergquists ritningar.

Till minneslundens jordningsyta avsattes det flackare partiet mellan två höjder, som i äldre tid hade brukats av klockaren som åkermark. I västsluttningen nedanför kullen där klockstapeln en gång stått iordningställdes minneslundens kontemplationsplats.

Efter förfrågningar om friluftsgudstjänster har församlingen efter millennieskiftet iordningställt en plats med friluftsaltare och dopfunt, utförda i huggen granit, i ängssluttningen öster om kyrkogården.

BESKRIVNING Omgivningen Kyrkogård och kyrkotomt ligger i stadsdelen Örby slott söder om Stockholms innerstad. Stadsdelen har fått sitt namn efter det säteri som marken skiftades från år 1900. I norr och öster präglas omgiv-

ningen av stadsdelens bostadsbebyggelse, med villor som representerar större delen av 1900-talet. Söder om kyrkogården breder ett flackt ängsområde ut sig, Sjöängen, där före en vattensänkning på 1870talet Brännkyrkasjön låg. På bortsidan av Sjöängen skymtar Huddingevägen. I väster möter kyrkotomten den livligt trafikerade Åbyvägen, och på andra sidan ligger Stockholmsmässan med sina stora mässhallar och höghuset Rica Talk.

Omgärdning och grindar Kyrkomiljön kan delas upp i tre områden: den egentliga kyrkogården öster, söder och väster om kyrkan, området med minneslunden i norr respektive området med församlingshemmet öster om kyrkogården. I norr avgränsas kyrkomiljön av den lätt svängda Götalandsvägen, i öster av Mellösavägen, i söder av Sjöängen samt i väster av cykel- och gångvägar innanför Åbyvägen.

Själva kyrkogården har en areal om drygt 1 hektar.

Den är omgärdad av en tät, klippt häck av oxbär.

Längs kyrkogårdens norra gräns är häcken ersatt med en plåtavtäckt betongmur från 1930. Ett murparti längst i öster är äldre, kraftigare, putsat och

Vy över kyrkogårdens västra gravkvarter C, från den södra längsgående grusgången. Till höger i bild skymtar det Odelbergska gravkoret, uppfört med röda tegelfasader 1879. Den högväxta al-7 men i fonden markerar västgränsen av den äldsta kyrkogården.

avfärgat i ljust gult. Huvudentrén till kyrkogården finns i nordost, vid sidan av det äldre murpartiet, men saknar i dag särskilda markeringar som grindar eller grindstolpar. Ytterligare ingångar till kyrkogården finns som öppningar i häcken från sydost, söder och väster. I norr finns en öppning i betongmuren till minneslunden. Minneslunden breder ut sig som en låglänt gräsyta mellan trädbevuxna höjder och utgör en naturlig rumsbildning norr om kyrkogårdsmuren, utan särskild gränsmarkering.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Kyrkogården söder om minneslunden har formen av en avlång rektangel kring kyrkan, mot söder och öster men främst mot väster, åt vilket håll den också

På grund av den sluttande marken återkommer små terrassmurar på flera ställen. På de äldre delarna av kyrkogården, närmast kyrkan i söder och de enskilda gravarna huvud8 i öster, består Trädraderna av formklippta lindar har stora sakligen av gräsbevuxna gravkullar, inramade upplevelse­ värden och ramar in kyrko­tomten. genom stenoch/eller gruskanter.

smalnar av något. Därinom är gravkvarteren rationellt utlagda som rektanglar mellan längs- och tvärgående, rätvinkliga gångar. De grusade gångarna möter gravkvarterens gräsyta utan kantning. Inom gravkvarteren är raderna av gravar lika systematiskt och rätvinkligt utlagda. Gångytorna närmast kyrkan, liksom den rektangulära kyrkplanen framför kyrkporten, är likaså grusade och i huvudsak utan kantning mot gräset. Kyrkplanen inramas mot kyrkogården av en järnkätting på pollare av huggen sten, från 1900-talets förra del.

Samtliga gravkvarter är gräsbevuxna, och här och var är de även terrasserade med låga, enkla kallmurar av natursten, utförda under 1900-talets andra hälft. Nära kyrkans sydfasad finns en fogad, något högre terrassmur med runda klot som är något

äldre, sannolikt utförd under 1900-talets första decennier.

På kyrkplanen finns några parkbänkar uppställda, av traditionell typ med grönmålad sits av trä mellan svarta gjutjärnsgavlar. På ytterligare ett par ställen på kyrkogården finns enstaka sittbänkar.

Längs grusgången norr om kyrkan och vid kyrkplanen finns en enkel stolpbelysning med glasglober och nattetid är kyrkan fasadbelyst. Grusgången från kyrkplanen mot minneslundens kontemplationsplats är kantad av en låg, avbländad stolpbelysning av modernt utförande.

Gravplatser och gravvårdar Gravplatserna är systematiskt ordnade inom gravkvarteren, i relation till de raka gångarna. Här och var finns partier inom gravkvarteren med mindre gravar som, undantaget i de norra kvarteren, illustrerar en förtätning av den gamla kyrkogården genom igenläggning av gångar, en öppen plats eller tidigare gräsremsor.

Vårdarna inom den äldsta delen av kyrkogården, gravkvarter B, är genomgående mer varierat utformade, liksom till viss del även inom gravkvarter A, som kyrkogården utökades med 1849. Inom båda

dessa gravkvarter bevaras det äldre skicket med förhöjda, gräsbevuxna gravar, eller gravkullar, särskilda genom smala grusremsor. Här och var är gravarna dessutom stenkantade.

Inom gravkvarter B finns kyrkogårdens äldsta gravvårdar. I sluttningen nedanför platsen framför kyrkans huvudentré ligger i sekundärt läge två stora kalkstenshällar. Detta var den vanligaste gravvårdstypen av sten under 1600- och 1700-talets förra del. På den ena hällen syns fortfarande rester av inhuggen dekor och inskription. Inom samma gravkvarter finns Årstafruns grav, ytterligare en av få stora liggande hällar, som vintertid täcks med plåt som skydd. Minnet efter frun på Årsta gård i slutet av 1700-talet och 1800-talets förra del, Märta Helena Reenstierna, har bevarats in i vår tid tack vare hennes flitiga dagboksskrivande under ett långt liv, av vilka flera dagböcker är publicerade. Då hon begravdes 1841 var både hennes make och deras åtta barn sedan lång tid gravsatta i familjegraven.

I gravkvarter B finns också en vård av smidesjärn som är av en ovanlig typ för Stockholmstrakten, utförd 1890 som ett dekorativt ringkors. Tidigast gravsatt i familjegraven är Johan August Drougge, provinsialläkare som levde sina sista år på den lilla herrgården Charlottendal i Gröndal. Drougge var

Begravningskapellet uppfördes i samband med kyrkogårdens utvidgning norrut 1930. Byggnadens norrgavel ligger i liv med den betongmur som samtidigt uppfördes längs kyrkogårdens norra gräns. I muren har sekundärt tagits upp en9 öppning till minneslunden, se till höger i bild. I dag används begravningskapellet som redskapsbod.

ogift och övriga gravsatta är syskon och deras familjer.

Inom dessa båda kvarter, A och B, finns även några gravar som är inhägnade genom gjutjärnsstaket. Ett exempel är slaktaren J. W. Janssons familjegrav, längst ner i sydöstra hörnet av kyrkogården. Graven är representativ för påkostade gravanläggningar från 1800-talets senare del och omfattar såväl ett dekorativt gjutjärnsstaket, en stående, gavelformad vård av huggen granit som en liggande häll med järnringar i hörnen. I samma område mot den södra kyrkogårdsgränsen står en ovanlig minnesvård av järn i stramt klassiserande stil, utformad med en lockurna dekorerad med stjärnor, på en hög sockel. Vården är rest av den sörjande makan efter den danske konsuln J. C. Fabricius, ”oförgänglig sedan den 22 december 1807”.

Här finns även ett flertal exempel på gravvårdar som är typiska för nationalromantiken under decennierna kring sekelskiftet 1900, ibland i form av höga bautastenar. De nationalromantiska gravvårdarna kännetecknas av något oregelbunden form och ”naturliga”, grovhuggna ytor som kontrasterar mot ett släthugget inskriptionsfält. På Brännkyrka kyrkogård finns desutom exempel på den för stilen karakteristiska polerade drakslingan som dekormotiv på inskriptionsfältet.

Eftersom kyrkan står på en höjd sluttar kyrkogården relativt kraftigt närmast kyrkan. Till höger 10 i bild syns ett par stora kalkstenshällar av 1600-talstyp. Strax ovanför syns inhägnaden av planen framför kyrkans huvudentré.

Vårdarna inom de yngre gravkvarteren mot väster och norr består även de till största delen av stående vårdar av huggen sten. De håller dock generellt en lägre höjd, är enklare utförda samt något mer enhetliga vad gäller utformningen. Inom dessa gravkvarter finns, med undantag av enstaka stenkanter, ingen särskild gränsmarkering av gravens utsträckning i gräsytan. På tvärs mellan gravkvarter D och E samt genom kvarter E växer rygghäckar av häckoxbär. Dessa har tillkommit under 1960- eller 1970-talet i samband med att tidigare gångar har lagts igen.

Minneslund Minneslunden är belägen norr om kyrkogårdens mittre gravkvarter och består av en vidsträckt gräsyta i en liten dalgång mellan två höjder. Från kyrkplanen löper en grusad gångväg norrut längs sidan av den östra höjden och fram till minneslundens kontemplationsplats. Platsen har utformats som en grusad rundel, kantad av cirkelrund, huggen natursten. Mot höjdsidans bergskant finns en halvcirkelformad ställning för gravljus och blommor, och strax intill står tre fasta bänkar med ryggen mot kullen. Vid kanten mot gräsytan finns en liten damm

med vattenspel, likaså kantad av rund natursten.

I söder möter minneslunden en grusad gångväg innanför kyrkogårdens stenmur, som i öster övergår i en stentrappa. På denna sida om muren växer skuggväxter som rododendron och ormbunkar, och här finns några äldre gravvårdar uppställda mot muren. Höjderna och de höga träd som inramar minneslunden ger den en naturlig rumslighet, trots den relativt stora, öppna gräsytan. Bland de högvuxna lövträden finns typiska brynträd, som ek, vilka minner om att den öppna jordningsytan i hundratals år brukades som åkermark.

En grusad gångväg löper från kyrkan längs en sluttning och fram mot minneslundens kontemplationsplats, iordningställd 1983. Till höger syns en liten damm med vattenspel och med ryggen mot nordost, utanför bild, står några parkbänkar.

Kring minneslunden växer höga lövträd, bland annat ek, ett typiskt brynträd som minner om 11 att den öppna jordningsytan en gång brukades som åkermark.

Vegetation

Övriga byggnader och anläggningar

Kyrkogården präglas av grönska, genom gravkvarterens täta gräsytor, inramningen av klippta häckar av oxbär samt de högvuxna lövträden. Flertalet av lövträden är äldre exemplar av alm, men även av lönn, och utgör rester av en äldre trädkrans. På var sida om det Odelbergska gravkoret står parträd i form av två lindar, vilka i princip inordnar sig i linjen för trädkransen. Om våren och försommaren blommar förvildade vårlökar och ängsbräsman breder ut sig som ett vitt flor över kyrkogården. Intill några av gravvårdarna växer perenner och i enstaka fall mindre buskar och prydnadsträd, som en gammal syren som hänger över ett enkelt järnkors över en mjölnarhustru, gravsatt 1863.

De tre fristående gravkor som uppfördes i kyrkogårdens utkanter representerar olika stilideal under 1800-talet. Det större Lagerbielkeska gravkoret invid kyrkplanen har i samband med kyrkogårdens utökning och tillkomsten av minneslunden kommit att ligga mer centralt. Koret representerar en traditionell, klassisk 1800-talsarkitektur med en i det närmaste kvadratisk form under ett så kallat tälttak, med fyra lika stora fall åt vartdera hållet. Fasaderna är spritputsade i en ljusröd kulör inom släta, inramande gråa lister. Vid takfoten finns en sågskiftsfris, likaså avfärgad i grått. I fasaden sitter tidstypiska, ögleformade ankarjärn.

Det Odelbergska gravkoret rakt söderut över kyrkogården har oputsade tegelfasader och spet-

Vy över den östra delen av kyrkogården, som ingick i kyrkogårdens utvidgning 1849. Högst upp, i fonden till höger i bild, syns det parti av norra kyrkogårdsmuren som möjligen är samtida med utvidgningen. Till vänster i bild skymtar en högväxt alm vilken torde ha ingått i den trädkrans som planterades kring den äldsta delen 12 Trädraderna av formklippta har stora av kyrkogården med hjälp avlindar en donation från upplevelse­ v ärden och ramar in kyrko­ tomten. Årstafrun 1806.

sigt sadeltak till gråputsade hörnlisener samt rundbågsfris under taklisten. Tillsammans med den lätt spetsbågiga dörröppningen och den lilla runda gluggen däröver representerar koret den nygotiska stilen under 1800-talets mitt och senare del.

L.E. Anderssons gravkor i kyrkogårdens sydöstra hörn är uppfört i en klassiserande stil med anspelning på antikens tempel genom de släta, vita fasaderna, trekantsgaveln och den rundbågiga dörröppningen.

Stilen förekom under större delen av 1800-talet.

Begravningskapellet intill norra kyrkogårdsmuren representerar på ett liknande sätt tiden för dess tillkomst, i detta fall den sparsmakade skärningen mellan 1920-talsklassicism och 1930-talets funktionalism. Den vita, slätputsade, byggnaden utmärks av en stram enkelhet. Entrén omfattas av släthug-

gen natursten liksom de små fönstren, fyra på varje långsida placerade nära taket, inramas av slätputsade omfattningar. Taket är flackt med kraftigt utskjutande takfot. Ovan ingången sitter mot fasaden en skulpterad ängel som bär en krans. Kapellet används inte längre till förrättningar, utan fungerar numera som redskapsbod.

Kulturhistorisk karakteristik Brännkyrka kyrkogård är en av Stockholms äldsta kyrkogårdar. I kyrkogårdens historia ryms berättelsen om den medeltida lantkyrkogården invid Göta landsväg, som ännu efter drygt 800 år är en aktiv och välbesökt kyrkogård i en av storstadens äldre

På ängen öster om kyrkogården och söder om församlingshemmet har en plats för friluftsgudstjänster iordningställts. Till höger i bild syns del av den oxbärshäck som omger kyrkogården mot alla väderstreck utom norr. På bilden syns även L.E. Anderssons vitputsade gravkor, uppfört i kyrkogårdens sydöstra hörn 1888. I fonden bortom Sjöängen skymtar helt andra miljöer: höghuset Rica Talk Hotel, uppfört i anslutning13 till Stockholmsmässan under 2005.

villastäder. På kyrkogården finns det gravvårdar som ger exempel på gravkonst från fem av dessa sekler, som 1600- och 1700-talets stora kalkstenshällar, 1800-talets påkostade gravanläggningar samt 1900-talets och dagens oftast mindre och enklare vårdar. Många av de äldre gravvårdarna har stora kulturhistoriska, konstnärliga och personhistoriska värden. Inom de två äldsta gravkvarteren i söder och öster bevaras det numera ovanliga bruket med gravkullar, vilket ger denna del av kyrkogården en särskilt ålderdomlig prägel. Minneslunden från tidigt 1980-tal representerar den nyare tidens gravskick och är samtidigt ett fint exempel på en väl avvägd anpassning till områdets kulturmiljövärden.

Kyrkogårdens tre gravkor bidrar till kyrkogårdens ålderdomliga karaktär, att de dessutom tillhör familjer som har haft en avgörande lokalhistorisk betydelse, inte minst avseende utbyggnaden av Stockholms stad, gör dem till betydelsefulla representanter för de samhällshistoriska värden som finns bland gravanläggningarna på Brännkyrka kyrkogård.

Begravningskapellet från 1930 illustrerar verksamhetens behov av större lokaler parallellt med villastadens utbyggnad och står även som markör för kyr-

Minneslunden utgör en naturlig rumsbildning mellan trädbevuxna höjder. I söder avgränsas den av kyrkogår14 dens norra mur. Vy över minneslundens öppna gräsyta från nordväst och upp mot kyrkan.

kogårdens samtidiga utvidgning. Både gravkor och begravningskapell är intressanta exempel på arkitekturen i den tid under vilken de tillkom.

Brännkyrka kyrkogård har en tydlig karaktär av gammal lantkyrkogård. Bidragande är det relativt enkla, rätvinkliga gångsystemet med grusade gångar utan kantning mot gravkvarterens gräsytor, samt en tydlig inramning av kyrkogården genom mur eller klippta häckar. Karaktären förstärks av de högvuxna lövträd som i samband med kyrkogårdens olika utvidgningar har planterats i dess utkanter. Av dessa har de två almar, som sannolikt är en kvarleva från den av Årstafrun donerade trädkransen, ett särskilt värde. Gräsytornas klipphöjd har under senare år släppts upp något, vilket ytterligare förstärker den lantliga karaktären, inte minst genom att det gynnar en rikare vårblomning av örter och förvildade lökväxter.

Kyrkogårdens höga träd ger, tillsammans med de stora gräsytorna och häckarna, även kyrkogården en påtaglig grönska, särskilt karakteristisk för området med minneslunden, där den lummiga karaktären förstärks av den rumslighet som de omgivande, trädbevuxna höjderna bidrar med.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Kyrkogårdens många olika typer av gravvårdar och gravanläggningar, som visar på olika tiders begravningsskick.

• De äldre gravvårdarna och gravanläggningarnas stora kultur- och personhistoriska samt konstnärliga värden.

• De äldsta gravkvarterens ålderdomliga karaktär genom gravkullar inom främst gruskanter.

• Det rätvinkliga gångsystemet och grusade gångar med lång hävd.

• Rader av lövträd som alm, lönn och lind, i kyrkogårdens nuvarande eller tidigare utkanter.

• Kyrkogårdens omgärdning genom klippta häckar respektive kyrkogårdsmur i norr.

• Begravningskapellet från 1930, karakteristiskt för tidens kyrkogårdsarkitektur.

• Minneslunden från 1983 tillsammans med de spår av äldre åkerbruk som finns inom och kring minneslunden.

Översiktskarta Situationsplan över Brännkyrka kyrka, fastig­ heten 1:4 centralt i bild, med omgivande kyrkogård. De olika gravkvarteren är markerade med bokstavsbeteckningar. Redigerat utsnitt ur DP/ Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.

15

Kronologi Sent 1100-tal. En liten gråstenskyrka byggs, vilket även

1888. Ett gravkor för L.E. Andersson uppförs i kyrkogår-

1440. Församlingen läggs som ett annex under Huddinge

1914. Brännkyrka skiljs från Huddinge och bildar egen för-

1636. En arealavmätning visar Brännkyrka kyrka med en

1930. Kyrkogården utvidgas mot norr till dagens utsträck-

ger en datering för kyrkogården. (Lindqvist och Tuulse) församling. (Lindqvist och Tuulse)

liten, rektangulär kyrkogård. (Lantmäteriet)

Tidigt 1700-tal. Kyrkogården är omgärdad av en sten-

mur, vid tiden i behov av upprustning. (Lindqvist och Tuulse)

1713. En klockstapel byggs på en kulle norr om kyrkan.

(Lindqvist och Tuulse)

1726. Kyrkogårdsmuren täcks med ett brädtak. (Lindqvist

dens sydöstra hörn. (Lindqvist och Tuulse) samling. (Brännkyrka 1913-2013)

ning. Samtidigt uppförs dagens kyrkogårdsmur mot norr.

(Lindqvist och Tuulse, SSA)

1930. Ett begravningskapell uppförs vid mitten av kyrko-

gårdens norra gräns, arkitekt Sven Häggbom. (Lindqvist och Tuulse, SSA)

1930-tal. Ett äldre gravkapell av trä, sannolikt från 1800-

och Tuulse)

talet och placerat intill västra delen av södra kyrkogårdsgränsen, rivs. (ATA)

1806. Från detta år finns uppgifter om trädplantering på

1959. Ett nytt församlingshem står färdigt nordost om

kyrkogården, utförd genom en donation till en trädkrans, av Märta Helena Reenstierna på Årsta gård. (Kyrkogårdsförvaltningen)

1819. Klockstapeln rivs. (Lindqvist och Tuulse) 1820. En avmätningskarta ger en mer detaljerad bild av kyrkogårdens ursprungliga del respektive en föreslagen utvidgning västerut. (Lantmäteriet)

1822. Kyrkogårdsmurens västra sida rivs. (Lindqvist och Tuulse)

1849. Det Lagerbielkeska gravkoret uppförs strax nordost om kyrkan. (Lindqvist och Tuulse)

1849 respektive 1863, 1877, 1891. Kyrkogården

utvidgas mot öster respektive tre gånger mot väster. I samband med utvidgningarna rivs merparten av den gamla kyrkogårdsmuren. (Lindqvist och Tuulse)

kyrkan. Arkitekter: Mårten Larsson och Anders William-Olsson. (Jermsten)

1973–1974. I samband med kyrkans tillbyggnader mot

norr och öster utvidgas kyrkplanen framför kyrkporten, och en terrass i söder omdanas. Norr om kyrkan ordnas med en bilparkering. (Jermsten, Gårdstedt)

1978. Stockholms kyrkogårdsförvaltning övertar driften av kyrkogården från församlingen. (Gårdstedt)

1983. En minneslund invigs norr om kyrkogården. Arkitekt: Göran Bergquist. (Kyrkogårdsförvaltningen)

1984. En trädvårdsplan upprättas, varefter ett flertal träd tas bort. (SSA)

2008. En plats med friluftsaltare och dopfunt av sten

iordningställs på ängen öster om kyrkogården. (Församlingen)

1879. Det Odelbergska gravkoret uppförs vid mitten av kyrkogårdens södra sida. (Lindqvist och Tuulse)

KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisktopografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska Kyrkogårdsförvaltningens uppgifter om Brännkyrka kyrkogård på internet Lantmäteriets digitaliserade kartarkiv SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen respektive kyrkogårdsförvaltningen

16

Brännkyrka 1913–2013. Socknen som blev 51 stadsdelar, Stockholm 2013 Gårdstedt, Hanna, Terrassmurar på Brännkyrka kyrkogård, PM 2013, SSM Jermsten, Elisabet, Brännkyrka kyrka, Låt kyrkorna berätta.

Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Lindqvist, G och Tuulse, A, Brännkyrka kyrka, Sveriges kyrkor, Stockholms kyrkor, Band VIII, häfte 102, Stockholm 1964