Page 1

Adolf Fredriks kyrkogård Adolf Fredriks församling, Domkyrkokontraktet, Stockholms stift Norrmalm 1:33, Holländargatan 14, Norrmalm, Stockholms kommun och län, Uppland

1


Adolf Fredriks kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet kul­turmiljölagen. Stockholms innerstad med Djurgården utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, där kyrkorna med sina kyrkogårdar och kyrkotomter är ett av många viktiga karaktärsdrag. TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stadsmuseet Omslagsbild: Vy över Adolf Fredriks kyrka och kyrkogård. Nedåt i bild möter kyrkogården Sveavägen. På denna sida av kyrkogården finns två urnlundar, inramade av klippta häckar i kvadratisk form. Mot Kammakargatan i norr ligger det gamla skolhuset från tidigt 1700tal. I gatans hörn mot Holländargatan står på bilden en gammal poppel, den sista från 1800-talets trädkrans, i dag dock nedtagen. Foto: Leif Gustavsson

©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2


Adolf Fredriks kyrkogård Adolf Fredriks kyrkogård har sin upprinnelse i en begravningsplats inrättad för Allmänna barnhuset på 1630-talet. Från 1600-talets senare del kom den att även användas som begravningsplats inom Klara församling, och kompletterades därför med ett centralt placerat träkapell. Då kapellet blivit för litet uppfördes Adolf Fredriks kyrka, invigd 1774. Arkitekt var Carl Fredrik Adelcrantz (1716–1796), som även ritade kyrkans torn, uppfört åren efter invigningen. Kyrkogården hade länge en strängt arkitektonisk prägel, uppbyggd genom gångsystemets raka alléer, men från 1860-talet fick den en ny karaktär, genom ett tillägg av asymmetriska gångar samt träd och buskar i en mer fri placering. Den senaste större förändringen skedde på 1940-talet, då kyrkogården återfick ett stramare mönster i samband med att en urnlund anlades i två kvarter.

HISTORIK

Begravningsplatsen anlades för Allmänna barn­ husets räkning år 1638. Allmänna barnhuset var det första i sitt slag i Sverige, instiftat 1633 och be­ läget i närheten, väster om Drottninggatan. Plat­ sen för begravningsplatsen ”mellan barnhuset och berget”, var ur flera synpunkter väl vald, till största del förlagd på Stockholmsåsen och senare beskriven som ”tjänlig, såsom bestående av lös jord och till det mesta av sand”. Enligt kartor från 1600-talet var begravningsplatsen redan från början rektang­ ulär till formen och inordnad i den rätlinjiga stads­ plan för Norrmalm som man vid tiden hade börjat arbeta med i större skala, men den var något större än dagens kyrkogård, i synnerhet mot öster. Här begravdes år 1650 även den framstående franske matematikern och filosofen, tillika katoli­ ken, Renée Descartes, som var i Stockholm på in­ bjudan av drottning Kristina. Sexton år senare för­ des stoftet till Frankrike, men på kyrkogården bevarades till 1600-talets slut ett minnesmonument över Descartes. Så småningom önskade man inom Klara försam­ ling att begravningsplatsen även skulle kunna an­

vändas som en av församlingens ordinarie begrav­ ningsplatser. För att kunna förrätta begravningarna inomhus ansökte församlingen år 1673 om att få uppföra ett träkapell. Redan året därpå var kapellet så pass färdigställt att det kunde användas till guds­ tjänster. Det fick namnet Sankt Olofs kapell och änade dem inom Klara församling som bodde norr om Kammakargatan. Kapellet låg centralt på kyr­ kogården och hade en korsformig grundplan. Begravningsplatsen var tidigast inhägnad genom ett träplank, men i samband med beslutet att byg­ ga ett kapell initierades uppförandet av en stenmur som ersättning av planket. Sannolikt fanns från äldsta tid fyra entréer till begravningsplatsen, en från mitten av vardera sidan med gångar rakt mot endera av kapellets fyra korsarmar. En bild från 1727 visar både kapellet och delar av kyrkogården. Från ena sidan går en allé vinkelrätt mot en av kapellets korsarmar. På bilden skymtar även kyrkogårdsmuren samt ett antal gravvårdar: stora, liggande hällar bland enstaka stående stenar. De fattigas område på kyrkogården låg i den nordöstra delen, där senare Sveavägen har dragits fram. Detta parti utgjorde En begravningssamtidigt den lägst liggande delen av kyrkogården. Fortfa­ plats anlades för rande 1835 kunde denna del Allmänna barnhusets benämnas ”fattigjorden” i kyr­ korådets protokoll. Sannolikt räkning år 1638. var det i fattigjorden som ”po­ Allmänna barnhuset litiliken”, lik som av en eller annan anledning hade admi­ var det första i sitt nistrerats av polisen, begrav­ slag i Sverige, des. Församlingen tog emot instiftat 1633 och dessa lik på stadens begäran beläget i närheten. fram till 1820-talet. På kyrkogården låg i dess sydvästra del ett kaplansboställe med tillhöran­ de ekonomibyggnader. Bebyggelsen på kyrkogår­ den kompletterades ytterligare år 1707, då försam­ lingens kyrkoherde lät uppföra ett två våningar högt skolhus av sten på kyrkogårdens norra sida. Så små­ ningom byggdes skolhuset till med en envånig ut­ byggnad av östra gaveln, använt som benhus. Med åren blev träkapellet för litet och man beslu­ tade att uppföra en ny, större stenkyrka, även den 3


Utsnitt ur karta över Stockholm från 1863, som visar Adolf Fredriks kyrka och kyrkogård. Kyrkogårdsmuren har just rivits. Huvuddragen i det gamla trädkantade, rätvinkliga och diagonala, gångsystemet är bevarat samtidigt som nya, slingrande gångar har anlagts. Kyrkogårdens träd är omsorgsfullt angivna genom prickmarkering, vilket understryks genom att den forna allén från öster fortfarande uttrycks genom en rak trädrad, samtidigt som gången från samma väderstreck fått en svängd form. Karta i SSM:s arkiv.

med korsformig plan. Den nya kyrkan byggdes runt omkring träkapellet och då den stod färdig år 1774 revs det gamla kapellet genom att virket lyftes ut via fönster och portar samt såldes till återanvändning. Redan året före hade Adolf Fredriks församling bildats som en självständig församling. Från 1777, 1796 och 1808 finns uppgifter om plantering av en trädkrans ”till täckande av kyr­ komuren”. Den tidigaste kartan som illustrerar något av kyrkogårdens plan eller plantering är från 1805. Kartan visar kyrkogården med en tydlig träd­ krans längs dess fyra sidor. Gångsystemet löper dels vinkelrätt från de omgivande gatorna mot kyrkans fyra korsarmar, dels diagonalt mellan kyr­ kogårdsentréerna. Det grundläggande vinkelräta gångsystemet inrättades sannolikt redan då kyrko­ gården tjänade Sankt Olofs kapell, medan de diago­ nala gångarna kan ha tillkommit efter uppförandet av Adolf Fredriks kyrka. Längs de diagonala gångar­ na finns på kartan från 1805 prickmarkeringar som kan tolkas som planteringar. Från år 1821 finns upp­ gifter om nyplantering av träd kring kyrkogården ”i de utgångnas ställe”. Tre år senare planterades lindalléer från östra, södra och norra kyrkogårds­ portarna ”i raka vinklar fram mot templet”. Samma plan och plantering som år 1805 syns på den tidigast kända gravkartan, från år 1852. Gravkartan visar 4

även placeringen av gravvårdar, dels i dubbla rader längs kyrkogårdens samtliga utkanter, dels på var sida om de rätvinkliga respektive diagonala gångar­ na. Detta innebar att mellan raderna av gravvårdar och trädrader bildades triangulära, öppna partier som sannolikt var bevuxna med gräs och örter. Den gamla kaplansbostaden revs på 1780-talet och i dess läge uppfördes efter sekelskiftet 1800 ett gravkor. Gravkoret ersattes år 1864 med ett gravka­ pell, uppfört efter ritningar av Carl Nestor Söder­ berg (1830–1881), som vid tiden arbetade med en restaurering av kyrkan. År 1863 anslöt sig Adolf Fredriks församling till Norra begravningsplatsen och all nybegravning på kyrkogården upphörde. Stockholms högsta ci­ vila förvaltningsmyndighet, Överståthållarämbe­ tet, kungjorde i annonser i pressen att kyrkogår­ den skulle förändras till ”en öppen promenadplats”. Detta innebar en förändring av kyrkogården mot det samtida idealet för stadsparkerna. Kyrkogård­ smuren revs och man behöll endast en låg sten­ sockel som gränsmarkering och stödmur. De diago­ nala gångarna planterades som lindalléer och en ny trädkrans av pyramidpopplar etablerades. Mellan de befintliga gångarna anlades ett system av smala­ re, mjukt svängda och asymmetriska gångar mellan omfattande nyplanteringar av mindre träd och bus­


kar. Gräsytorna hägnades delvis av låga trästaket. De nyanlagda gångarna medgav ytterligare ingång­ ar till kyrkogården, främst från öster. Bland räkenskapernas uppräkning av inköpta växter lägger man särskilt märke till lövträd med hängande grenar, som pil och hängask, men även snabbväxande lärkträd och några strama pyramid­ almar. Bland buskar märks ett mycket stort an­ tal syrener och rosor. Dessutom finns uppgifter om häckar av berberis. Efterhand genomfördes gallring­ ar av det omfattande växtbeståndet, men huvud­ strukturen från 1860-talet bestod fram till omkring 1930. Det sena 1800-talets projekt med nya stadsplaner för Stockholm kom även att påverka Adolf Fredriks kyrkogård. År 1898 förvärvade staden den östligas­ te delen av kyrkogården för den planerade bredd­ ningen av Sveavägen. Projektet genomfördes först 1921, då kyrkogårdens östligaste del skars av. År 1927 genomfördes dessutom en mindre breddning av Adolf Fredriks kyrkogata, vilket hade till följd att gravkapellet fick rivas, men det återuppfördes i lika utseende, i samma hörn som tidigare, men vri­ det så att ingången lades mot norr. An­sva­rig för projektet var byggnadsingenjör Nils R Hjort, som vid samma tid även ansvarade för en renovering av

det gamla skolhuset. I samband med renoveringen av skolhuset revs den gamla tillbyggnaden av östra gaveln, vid tiden använt som förråd. Efter att ha öppnat upp kyrkogården genom att riva kyrkogårdsmuren fanns åter behov av en inhäg­ nad. För att i någon mån kontrollera gångtrafiken över kyrkogården hägnades denna genom ett enkelt, meterhögt järnstaket efter förslag från arkitekt Karl Martin Westerberg (1882–1963), genomfört 1929. Under 1930-talet förenklades kyrkogården så att de svängda gångarna försvann eller rätades ut, sam­ tidigt som det stramare, äldre gångsystemet behölls. Gångarna från norr, söder och väster stensattes vid denna tid. Efter att kremering hade blivit vanligare öppnades allt fler kyrkogårdar i Stockholms innerstad för eta­ blering av urnlundar. På Adolf Fredriks kyrkogård inrättades urnlundar år 1944. Samtidigt genomför­ des en omfattande omplanering av kyrkogården, som därmed fick sitt nuvarande, stramare utseen­ de efter ritningar av slottsarkitekten Knut Norden­ skjöld (1882–1950). Kyrkogården slöts mot Sveavä­ gen genom att entréerna längs den östra sidan togs bort och gångarna från denna sida lades igen. De gamla vinkelräta alléerna från norr och söder be­ hölls och delade in kyrkogården i fyra huvud­sakliga

Vy från början av 1870-talet som övergripande illustrerar omgivningarna och 1860-talets förändringar av kyrkogården. En ny trädkrans av popplar har etablerats och kyrkogårdsmuren har ersatts med en häck. (Utsnitt ur Panorama över Stockholm från 1870-talet av litografen Heinrich Neuhaus. SSM:s arkiv.)

5


kvarter, tillsammans med kyrkans öst-västliga axel. Inom de två östliga kvarteren förlades två rektangu­ lärt utformade urnlundar, avgränsade genom dubb­ la, klippta häckar. Mot väster behölls då befintliga gravvårdar i befintliga lägen. En stor, rektangu­ lär kyrkoplan skapades kring kyrkan och i vinkeln som bildades mellan korsarmarna lades gräsrundlar. Gravvårdarna över Sergel respektive Lidner flyttades till de två östliga rundlarna. Under tidigt 1980-tal anlades en minneslund inom kyrkogårdens nordvästra kvarter, invigd 1984. År 2003 kompletterades minneslunden med en kontemp­ lationsplats, utförd efter ritningar av m2 arkitekter.

BESKRIVNING Omgivningen Adolf Fredriks kyrka och kyrkogård ligger i stads­ delen Norrmalm i centrala Stockholm, präglad av rätvinkliga kvarter och stenstadens täta bebyg­gelse med bostads-, kontors- och affärshus. Kvarteren när­

Huvudentrén till Adolf Fredriks kyrkogård från väster, med pargrindar av järn och höga grindstolpar av huggen granit, utförda 1929. Mark6 Trädraderna lindar stora beläggningenav vidformklippta huvudentrén är avhar smågatsten upplevelse­ värden och ramar in kyrko­tomten. i bågsättning.

mast Adolf Fredriks kyrka har en blandad bebyggel­ se från tidigt 1800-tal till 1960-tal. I öster gränsar kyrkogården till esplanaden Sveavägen, innerstadens utfartsväg mot norr.

Omgärdning och grindar Adolf Fredriks kyrkogård omfattar ett helt kvar­ ter om cirka 1 hektar och begränsas förutom av Sveavägen i öster av Adolf Fredriks kyrkogata i sö­ der, Holländaregatan i väster samt Kammakar­ gatan i norr. Kyrkogården inhägnas av ett drygt me­ terhögt, svartmålat järnstaket med raka spjälor på en sockel av granit. Mot Sveavägen är sockeln san­ nolikt av betong och klädd med granitplattor. Ge­ nom marklutningen mot öster framträder sockeln mot Sveavägen som en ca 1 meter hög terrassmur, medan den mot Holländargatan är en fjärdedel så hög. Staketets stag övergår ovan staketets överligga­ re i svängda spetsar på kulor, staketets enda dekor­ element. Kyrkogården har tre entréer av vilka huvudent­rén från Holländaregatan markeras särskilt genom att


vara indragen från gatan med höga pargrindar mel­ lan rusticerade grindstolpar av huggen granit. Grin­ darna har en svängd överlinje och dubble­rade spjälor med svängda spetsar, lika dem på staketet. Den svängda överlinjen samspelar med utformningen av de långsmala gravkvarteren på var sida om entrén, vilka mot entrén har konkavt formade hörn. De två entréerna mot norr och söder har enklare grindar i lika höjd med staketet. Inhägnaden utfördes 1929 och huvudentréns grindar är enligt uppgift kopior av originalen.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Adolf Fredriks kyrka har en central placering på en stor, rektangulär kyrkplan. Gångsystemet är upp­ byggt längs vinkelräta axlar i sammanhang med kyrkans längd- och tväraxlar. Gångarna delar in kyrkogården i rektangulära kvarter, i huvudsak för­ lagda mot vartdera kyrkogårdshörnet. Längs den västra och nordöstra utsidan av kyrkogården ligger dessutom två långsmala kvarter. I kontrast till de

rektangulära gravkvarteren finns, i vinkeln mellan kyrkans korsarmar, fyra gräsbevuxna rundlar med enstaka gravvårdar och minnesstenar över mer kän­ da personer. Flera av kvarteren inhägnas av svart­ målad järnkätting på låga, rörformade stolpar. Liksom kyrkplanen är merparten av gångvägar­ na grusade, antingen utan kantning mot gravkvar­ terens gräsytor, eller med kantning av ränndalar av storgatsten. Från entréerna i norr och söder är gångarna lagda med kvadratiska stenplattor, med­ an gången västerifrån mot huvudentrén är lagd med smågatsten i bågsättning. I urnlundarna är gång­ systemet grusat med inslag av smala gångytor lagda med skifferplattor. Med koncentration till kyrkplanens östra del, men även i urnlundarna på kyrkogårdens östra del, finns sittbänkar. Ytterligare sittbänkar finns invid minneslunden i nordväst. Bänkarna är av två enk­ la, sentida modeller med sitsar av brädor. Kyrkogår­ dens belysning består av stolplyktor med glasglober, tillsammans med kyrkans fasadbelysning från fyra höga stolpar.

Mot kyrkogårdens nordvästra del ligger minneslunden, anlagd på 1980-talet. I anslutning till minneslunden och med ingång mellan två gamla lindar, se mitten av bilden, finns en liten 7 kontemplationsplats med bänkar och klotformad vattenskulptur.


Gravplatser och gravvårdar Gravplatserna fördelas över hela kyrkogårdens gräs­ bevuxna gravkvarter. Merparten av de gamla grav­ vårdarna koncentreras längs kyrkogårdens yttre sidor mot Holländargatan och mot Kammakar­gatan väs­ ter om det gamla skolhuset. Placeringen är en rest av kyrkogårdens gamla gravplatssystem, då dubbla rader med gravvårdar löpte längs kyrkogårdens ytt­ re sidor. Ytterligare äldre gravvårdar ligger i sanno­ likt ursprungligt läge längs de nord-sydliga gångar­ na samt i till synes fri placering i de två större kvar­ teren mot väster. Även bland dessa senare ligger tro­ ligen flera i ursprunglig placering, längs de numera försvunna diagonala gångar som löpte mellan kyr­ kogårdens entréer. Kyrkogårdens äldre gravvårdar utgör en bred il­ lustration över gravvårdar i olika uttryck och grad av bearbetning, från 1600-tal till 1900-tal. Här finns liggande stenar, gravtumbor och stående stenar samt kors av gjutjärn. Av dessa har ett flertal bevarade in­ hägnader genom järnstaket. På kyrkogården finns bland de äldre gravvårdarna även mindre, enkla, ste­ nar. Totalt finns, undantaget vårdarna till urngra­ varna, omkring 120 enskilda gravvårdar, varav mer­

Den stora, rektangulära kyrkplanen är grusad. Mellan var och en av kyrkans korsarmar finns gräsrundlar på vilka ett flertal av kyrkogårdens minnesstenar har placerats. På bilden syns minnesstenen över Elias Martin, mellan den norra 8 och västra korsarmen. Rundlarna, liksom även minneslunden, hägnas genom en järnkätting på låga stolpar.

parten är äldre. På kyrkogården finns även ett antal minnesstenar av olika åldrar. Bland bevarade gravvårdar och minnesstenar finns ett flertal över kända och bemärkta personer. Av dessa kan nämnas gravvården över skulptören Johan Tobias Sergel (1740–1814) i en sträng, sen­ klassicistisk utformning i granit: en kompakt obelisk på ett enkelt profilerat postament. Gravvården står i gräsrundeln mellan den östra och södra korsarmen. Sergel utförde kyrkans altartavla, färdigställd till invigningen 1773, samt minnesmonumentet inne i kyrkan över den franske filosofen Descartes, färdig­ ställt 1781. I gräsrundeln på andra sidan östra kor­ sarmen finns minnesvården över skalden Bengt Lid­ ner (1757–1793), uppsatt av Svenska Akademien. Stenen är utförd i röd granit i en enkel klassiseran­ de form och med en bronsrelief på framsidan. I run­ deln mellan den västra och norra korsarmen finns en minnessten över Elias Martin (1739–1818), konst­ när liksom de två övriga och verksam i det gustavi­ anska Stockholm. Minnesvården över Martin är ut­ förd i röd granit med överstycke av empirkaraktär samt med en porträttmedaljong av brons på framsi­ dan. Stenen restes av Stockholms stad 1950.


Minneslundens gravyta är på våren täckt av vårlökar. Här finns även enstaka gravvårdar, närmast i bild den över Jacob Balthasar von Knigge och hans maka Anna Maria, f. Thorsson. Paret bodde i Spökslottet vid Drottninggatan och Anna Maria gjorde sig känd som en generös välgörare. Hon tog emot fattiga flickor som fosterbarn i sitt hem, donerade större summor till välgörenhetsinrättningar samt instiftade en pensionsfond för ”fattiga fruntimmer”. Anna Maria avled 88 år gammal 9 år 1822, efter 26 år som änka. Grav­vårdens karaktär är dock senare 1800-tal.


I kyrkogårdens sydvästra hörn står gravkapellet. Arkitekturen präglas av 1860-talets enkla men dekorativa klassicism. Den lilla lutande gravvården mellan de två stenkorsen från 1800-talet är en av kyrkogårdens äldsta, från 1717.

Innanför kyrkogårdens entré från söder finns 10gammal lindallé med högvuxna träd. På var en sida om gången finns äldre gravvårdar.


I den kvarvarande rundeln, mellan den västra och södra korsarmen, finns en sten rest 1988 till minnet av de barn från Allmänna barnhuset som begrav­ des på kyrkogårdens fattigdel mellan åren 1638 och 1863. Intill Adolf Fredriks kyrkogård, på motsatt sida om Sveavägen, har Socialdemokratiska part­iet sitt hög­ kvarter och norr om kyrkogården ligger ABF-hu­ set. Inne på kyrkogården finns två tidigare socialde­ mokratiska partiledare och stads­ministrar begravda: Hjalmar Branting (1860–1925) samt Olof Palme (1927–1986). Den Brantingska familjegraven, norr om den västra entrén, är utförd i röd granit och om­ fattar en stående, släthuggen monolit, en liggande platta samt gångstenar och ram. Familjegraven har funnits på kyrkogården sedan 1880-talet, men da­ gens anläggning hör samman med Hjalmar Brantings död 1925. Olof Palme, som mördades endast några hundra meter från kyrkogården, är begravd i kvarte­ ret sydväst om kyrkan. Gravvården består av en stå­ ende natursten med Palmes namnteckning som in­ skription. Framför vården ligger en stor häll av skiffer samt kringgärdande skifferplattor. Alldeles invid den stående stenen har en rosenmandel planterats. Den på 1940-talet inrättade urnlunden är utlagd på kyrkogårdens östra sida, i två separata kvarter på var sida om kyrkans östra korsarm. Kvarteren markeras genom meterhöga, klippta häckar av li­ guster respektive oxbär, längs vilka gravplatserna är utlagda. Närmast häckarna är gravvårdarna ståen­ de men inte högre än häckarna och i kvarterens cen­ trala delar finns mindre, liggande gravvårdar. Det geometriska anslaget i utformningen understryks av gravvårdarnas täta placering längs häckarna samt ett rätvinkligt rutnät av skifferplattor som särskil­ jer gravplatserna. Mitt i det norra kvarteret finns en högväxt äldre lind bevarad.

Minneslund Kyrkogårdens nordvästra, inre gravkvarter tjänst­ gör sedan 1984 som minneslund. Till minneslunden finns i dess södra del en kontemplationsplats med ingång från kyrkplanen. Ingången är lagd mellan två högvuxna lindar, vilka ingick i den allé som i äldre tid löpte diagonalt mellan den västra och nor­ ra entrén. En låg, klippt buxbomshäck bildar en rektangulär ram kring kontemplationsplatsen, som har markbeläggning av rektangulära kalkstens­ plattor. För besökarna finns två sittbänkar och en skulptur med vattenkonst, som samtidigt fungerar som hållare för blommor och ljus.

Konstnärlig utsmyckning Kontemplationsplatsens skulptur heter ”Minnet” och är utförd samtidigt med anläggningen av min­ neslunden, efter förslag från dåvarande kyrkoher­ den. Skulpturen består av ett vattenbegjutet klot i röd granit på en svängd fot av grå granit. Underre­ det fungerar även som stöd för blommor och ljus.

Vegetation Kyrkogården präglas av en påtaglig grönska, upp­ byggd genom en stor variation av växtsorter och stora, gräsbevuxna gravkvarter. Längs kyrkogår­ dens utkanter mot öster, söder och väster finns en sammansatt plantering av större och mindre träd och buskar som fungerar som en informell träd­ krans, kompletterad av en gles måbärshäck intill staketet mot öster och söder. Enstaka träd är gam­ la lindar med omfångsrik och knotig stam, beva­ rade från tiden före kyrkogårdens omplanering på 1860-talet. Några av de mindre träden präglas av ett knotigt växtsätt i ett sökande efter ljus, som ett par rysslönnar mot den västra utsidan av kyrkogår­ den. Inne i gravkvarteren återfinns på samma sätt både högvuxna, äldre träd tillsammans med lägre träd och buskar av främst syren och buskrosor, med koncentration till gravkvarteren mot väster. Bland de högre träden kan nämnas en gammal hästkastanj i minneslundens nordvästra hörn, under vars grenar en plats med sittbänkar har iordningställts. Ett fler­ tal av träden har ett hängande växtsätt, som pil och de former av alm och ask som har hängande grenar, och hör samman med 1860-talets parkkyrkogård. Invid några av gravvårdarna finns planteringar av rododendron, rosor eller en matta av ormbunkar. Sedan åtminstone tidigt 1700-tal har alléer gett kyrkogårdens huvudsakliga gångar en särskild tyngd. I dag är gången från södra entrén en allé be­ stående av sex kraftiga lindar, präglade av både ål­ der och beskärning, medan allén på motsatt sida, från norra entrén, har en relativt ung plantering av samma trädsort. Invid gången mot gravkapellet finns en rad uppstammad och klippt hagtorn. Av formklippta häckar finns buxbom kring min­ neslundens kontemplationsplats, liguster kring den norra urnlunden medan den södra urnlunden har en häck av oxbär. Den senare busksorten återkommer som skärm för parkeringen invid det gamla skolhuset. Dessa uttryck hör, tillsammans med de rektangulära rosenrabatterna öster om kyrkplanen, samman med den stramare form som kyrkogården fick i samband med anläggningen av urnlundarna på 1940-talet.

11


Övriga byggnader och anläggningar Gravkapellet i kyrkogårdens sydvästra hörn har sitt ursprung i 1860-talet, men återuppfördes på nuva­ rande plats, med återanvändning av flyttbara origi­ naldelar, i samband med breddningen av Adolf Fred­ riks kyrkogata i slutet av 1920-talet. Kapellet präg­ las av 1860-talets senempir och en enkel, dekorativ klassicism. Fasaderna är slätput­sade ljusgrå under ett sadeltak täckt av kopparplåt. Långsidorna upp­ tas av tre välvda fönsteröppningar med småspröjsa­ de fönsterbågar, medan kortsidorna präglas av fram­ skjutande, klassiserande gavelmotiv. Kapellets entré mot norr har brunmålade pardörrar av trä med kors och fyrpass i fyllningarna, under ett rundbågigt, spröjsat överljus. Gaveln kröns av ett kopparklätt kors, flankerat av ornament i gavelfältets hörn, ut­ formade som palmettblad, så kallade akroterier.

Vy över kyrkogårdens sydöstra del. Längs kyrk­planens östra sida står bänkar, som är välbesökta för en stunds vila under soliga dagar. I gränsområdet mot Sveavägen växer äldre lindar och lägre buskar och träd, som en 12 Trädraderna av formklippta lindar skärm eller informell trädkrans mothar denstora tra­ upplevelse­ värden och ramar in kyrko­tomten. fikerade gatan.

Längs Kammakargatan ligger alltsedan 1700-talets första år ett två våningar högt och sju fönsteraxlar långt stenhus, uppfört som församlingens skolhus. I dag används byggnaden för administration och i bottenvåningen finns ett café. Huset är slätputsat ljusgult under ett sadeltak täckt med tegel. Ovan in­ gången från kyrkogården, via panelade pardörrar med ett enkelt, spröjsat överljus, sitter en sandsten­ stavla med en latinsk inskription, som översatt lyder ”Kyrkoherde Simon Isogaeus, som det nu levande släktet och framtiden skall prisa, lät uppföra detta hus år 1707. I: IB”


Kulturhistorisk karakteristik Adolf Fredriks kyrkogård har en sammansatt histo­ ria, anlagd som begravningsplats för barnhemsbarn, före såväl dagens kyrka som det träkapell vilket fö­ regick kyrkan. På kyrkogården finns också gravvår­ dar och minnesstenar som representerar kyrkogår­ dens historia alltsedan 1600-talet, dock med beto­ ning på 1800-talet i de äldre gravkvarteren respek­ tive 1940- och 1950-talen i urnlunden. Ett flertal av gravvårdarna och minnesstenarna uttrycker såväl kulturhistoriska som personhistoriska värden och några av dem minner om avgörande samhällshisto­ riska skeenden och händelser. Kyrkans nuvarande plan är en blandning av den äldsta indelningen av kyrkogården i fyra rätlinjigt utlagda kvarter, och 1940-talets utvidgning av det

rätlinjiga anslaget genom rektangulära, inre kvar­ ter för urnlunden och den stora, rektangulära kyrk­ planen. Sammantaget bidrar planen till en stram, arkitektoniskt präglad grundstruktur som förstärks av att två av de huvudsakliga gångarna är plantera­ de som alléer. På Adolf Fredriks kyrkogård har åtminstone sedan 1700-talets första år funnits alléer. I dag finns alléer mot kyrkans norra och södra korsarmar. Den södra alléns lindar med kraftiga, knotiga stammar, präglas av både äldre tiders beskärning och av ålder, som ett uttryck för alléns långa hävd på kyrkogården. Kyrkogården kännetecknas av en rik växtlighet, förutom av alléerna bestående av ett flertal träd och buskar av olika sorter och skilda växtsätt i en mer

I urnlundens nordöstra kvarter står en högväxt 13 lind i kvarterets mitt. I fonden till höger i bild syns det gamla skolhuset från tidigt 1700-tal.


fri placering, som en rest av den tid då kyrkogår­ dens funktion och uttryck närmade sig stadspar­ kens. De högre träden har viss koncentration till kyrkogårdens utsidor i en informell trädkrans. Till­ sammans bidrar kyrkogårdens växtlighet till en lummighet och grönska i en del av staden som i öv­ rigt har få gröna miljöer. Den för de äldre stadskyrkogårdarna vanliga be­ byggelsen längs kyrkogårdens utkanter representeras på Adolf Fredriks kyrkogård av det gamla skolhuset, det första stenhuset på tomten, som med sina enkla, putsade fasader och höga sadeltak bidrar till att ge

Kyrkogårdens urnlund inrättades på 1940talet i två kvarter på kyrkogårdens östra del. Kvarteren är rektangulära och inramas av klipp14 ta häckar. På bilden syns det sydöstra kvarteret med rygghäckar av oxbär.

kyrkogården en ålderdomlig karaktär. Begravnings­ kapellet på motsatt sida av kyrkogården, stilmässigt representativt för tiden kring 1800-talets mitt, är ytterligare ett exempel på kyrkogårdens bebyggelse och samtidigt ett uttryck för tidens ökade behov av utrymmen för begravningsverksamheten. Det enk­ la men välgjorda järnstaket som ramar in kyrkogår­ den markerar en tid då kyrkogården var på väg att, efter en tid som ”allmän promenadplats”, återföras som aktiv kyrkogård, och harmonierar väl med det stramare uttryck som kyrkogården kom att få under 1930- och 1940-talen.


Gravvården över den socialdemokratiske stads­ministern Olof Palme tillhör kyrkogårdens mest kända. Vården är utformad som en ståen15 de natursten med häll av skiffer. Det lilla trädet är en rosenmandel.


Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Gångar och alléer kopplade till kyrkogårdens äldre plan. • Kyrkogårdens exemplar av äldre träd, både som au­ tentiskt växtmaterial från tidigare gestaltningar och som en ingång till upplevelse av historiskt djup. • Träd och buskar i mer fri placering, som minner om kyrkogårdens omdaning på 1860-talet. • Kyrkogårdens mångfald av gravvårdar och minnes­stenar, från 1600-tal till nutid. • De äldre gravvårdarnas stora kulturhistoriska värden.

Översiktskarta Situationsplan över Adolf Fredriks kyrka med kyrkogård. Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.

16

• De gravvårdar och minnesstenar som represen­ terar stora personhistoriska och/eller samhälls­ historiska värden. • Urnlundens karakteristiska rygghäckar och gångar, planterade respektive utlagda i strikt rektan­­gulära former. • Kyrkogårdens lummighet och betydelse som grön­ miljö på Norrmalm. • Omgärdning av järnstaketet från 1929 med entréer. • Skolhuset och gravkapellet som representanter för den äldre kyrkogårdens karakteristiska bebyggelse.


Kronologi 1638. Klara församling anlägger en begravningsplats för

1882–1883. Kyrkogårdens rika växtlighet gallras samtidigt

det närbelägna Allmänna barnhusets räkning. Begravningsplatsen hägnas genom träplank. (Mannström)

med viss nyplantering av syren. (Mannström)

1673–1674. S:t Olofs kapell uppförs, i central placering

för en framtida breddning av Sveavägen. (Mannström)

på begravningsplatsen. (Mannström)

1600-talet efter 1673. Kyrkogården inhägnas genom

en stenmur. Efter hand uppförs portaler av sten för entréerna. (Mannström)

1679. Ett kaplansboställe uppförs på den sydvästra delen av kyrkogården. Påföljande år inhägnas bostället. (Mannström)

1707. Skolhuset uppförs på den nordöstra delen av kyrkogården, mot Kammakargatan. (Mannström)

1768–1774. Adolf Fredriks kyrka uppförs kring det gamla träkapellet, som rivs då kyrkan står klar. Arkitekt C.F. Adelcrantz. (Mannström)

1898. Staden förvärvar den östligaste delen av kyrkogården 1921. Kyrkogårdens östligaste del skärs av för Sveavägens breddning. (Mannström)

1927. En smalare remsa av kyrkogårdens södra sida skärs

av för breddningen av Adolf Fredriks kyrkogata. Gravkapellet från 1864 rivs och återuppförs i det nya kyrkogårds-hörnet mot sydväst. En rak gång från väster anläggs mot kapellets entré. (ATA)

1929. Kyrkogården inhägnas återigen genom ett meterhögt järnstaket på stensockel, utfört efter ritning av arkitekt K.M. Westerberg. (ATA)

1930-tal. Kyrkogårdens irreguljära gångsystem tas bort el-

1773. Adolf Fredriks församling bildas. (Mannström)

ler förenklas och de raka gångarna från norr, söder och väster stensätts. (SSA).

1777, 1796, 1808. Plantering av en trädkrans kring kyrkogården. (Mannström)

1944. En urnlund anläggs i två inre kvarter på kyrkogår-

1802. Ett gravkor uppförs i kyrkogårdens sydvästra hörn, på platsen för det sedan 1783 rivna kaplansbostället. (Mannström)

1825. Plantering av lindalléer längs de vinkelräta gångarna från entréerna i öster, söder och norr. (Mannström)

1827. Kyrkogården blir helt förbehållen församlingen, vil-

ket innebär att staden inte längre begär att församlingen ska ta emot politilik, lik som av polisen hade förts till bårhuset. (Mannström)

1863. Adolf Fredriks församling ansluter sig till Norra be-

gravningsplatsen och uppta-gande av nya gravar på kyrkogården upphör. (Mannström)

1863 och de närmast följande åren. Kyrkogårdsmuren

rivs och en berberishäck plante-ras i dess ställe. Kyrkogårdens diagonala gångar planteras som lindalléer. En trädkrans av popplar etableras. Nya, mjukt slingrande gångar anläggs och en mängd mindre träd och blommande buskar planteras. (Mannström)

1864. Gravkoret i sydväst ersätts med ett gravkapell efter

dens östra del, vars gräns mot Sveavägen sluts och planteras med träd och buskar. De gamla diagonala gångarna tas bort och närmast kyrkan anläggs en stor, rektangulär, grusad kyrkplan med gräsrundlar mellan korsarmarna. Arkitekt K. Nordenskjöld. (ATA)

1956–1958. Enligt planer hamlas kyrkogårdens lindar och askar. (SSA)

1970-tal. Pollare med järnkätting sätts upp som inhägnad av delar av gravkvarteren. (Landskapsgruppen AB)

1900-talets fjärde kvartal. Gångarna från norr och söder

läggs med grå skiffersten me-dan gången från väster till kyrkans huvudentré läggs med smågatsten. (ATA)

1984. En minneslund anläggs på kyrkogårdens nordvästra del. (ATA)

1994. Sex gamla lindar i norra allén ersätts med fyra nya, vilka byts ut två år senare på grund av dålig etablering. (Landskapsgruppen AB)

2003. En kontemplationsplats anläggs invid minneslunden. (Landskapsgruppen AB)

ritningar av C.N. Söderberg. (Mannström)

17


KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet BK Stockholms stads brandförsäkringskontors digitala material DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen Råberg, Marianne, Visioner och verklighet. En studie kring Stockholms 1600-talsstadsplan. Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms stad 54 I, II, Stockholm 1987 Jermsten, Elisabet, Adolf Fredriks kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Landskapsgruppen AB, Vård- och underhållsplan för Adolf Fredriks kyrkogård, utförd på beställning av Adolf Fredriks församling 2007 Landskapsgruppen AB, Kulturinventering. Inventering av gravvårdar och gravanläggningar. utförd på beställning av Adolf Fredriks församling 2010 Mannström, O, Adolf Fredriks kyrka. Ingår i serien Sveriges kyrkor, Stockholm 5:1, Stockholm 1924

18

Profile for Stockholms stift

Adolf Fredriks kyrkogård  

Adolf Fredriks kyrkogård