Page 1


Det här är första numret av Sundsvalls Skoltidning UF. Det som är unikt med den här tidningen är faktumet att alla artiklar är inskickade av bland annat elever på dem skoler som prenumererar tidningen. Som chefredaktör fruktade jag att det skulle vara aldelles förmycket att läsa vilket det blev också. Men som tur var det mer nöje att läsa än utmaning. Det är verkligen insprerande att se hur djupa dagens ungdomar är. Vissa artiklar berör ens hjärta att man nästan vill tåra. Andra får en att reflektera istället. Det var inget lätt att utse “Månadens bästa bidrag” och därför fick man lotta mellan de bästa. Är du en elev som kämpar med studierna eller vill du veta istället senaste nytt från skolverket. Vad det än är du letar efter är den här tidningen för dig.

Mohamed Hassan

4

6

Ambassadör Kallas OSsatsning börjar på Södra berget

9

Inställning på skolan

1 av 10 förskolebarn har behov av särskilt stöd

8

Gymnasievalet

10 12 en Insprerande intervju

Kan vi verkligen leva utan mobiler?

12 13 14

Mössa och mobiltelefon i skolan

Pluggtips

Procent & statistik och gärna någon timme till


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Ambassadör Kallas OS-satsning börjar på Södra berget 8 februari 2014. Första distansen i OS i Sotji. Skiathlon. Det är där Charlotte Kallas totala fokus ligger och hon tänker på loppet varje dag. Vid VM i Val de Fiemme i februari visade Kalla att hon kunde hänga på Björgen, Johaug, Kowalczyk och de andra stjärnorna på den klassiska delen. Men när det var dags för skatedelen – Charlottes favoritdisciplin – så stumnade hon helt och slutade sexa, bland annat efter fyra norskor. - Det var frustrerande och jag fattar fortfarande inte vad som hände. Kanske var jag lite för nöjd och avslappnad efter den klassiska delen, men det ska inte upprepas i Sotji, säger en

Jag känner mig verkligen stolt och hedrad över att få vara ambassadör för Sundsvall och jag hoppas att mitt engagemang kan bidra till att lyfta staden ytterligare i olika sammanhang.

Grunden läggs på Södra berget I maj 2011 flyttade Charlotte till Sundsvall och idag bor hon i en villa vid foten av Södra berget tillsammans med pojkvännen Anders Svanebo, elitskidåkare även han. Och det är i backarna upp till hotellet, i det fantastiska revanschsugen Kalla. längdspårsystemet och på de vackra skogsstigarna på samma Skillnaden mot skiathlonloppet i berg som hon lägger grunden för Val de Fiemme är att fristilsdelen det som förhoppningsvis ska bli en i Sotji inleds med en ganska mycket framgångsrik skidsäsong. lång, svag nerförslöpa. Det är Och Södra berget var ett självklart där Charlotte ska samla kraft och val när Charlotte valde favoritplats slippa stressa direkt efter den jobbiga klassiska delen. Och det är i sundsvallsområdet i den stora där hon ska sätta alla norskorna på annonskampanj som just nu syns bland annat på Sundsvall-Timrå plats. Airport och på Gärde. - Jag vet ju att jag har chansen - Det är verkligen fantastiska bara jag har hängt med i den träningsmöjligheter och vackra klassiska delen, så förutom den omgivningar här på berget. avslutande tremilen som går i fri Dessutom är kommunikationerna stil, så ser jag att jag har mina bästa chanser just i det inledande till och från Sundsvall jättebra, så det går snabbt att ta sig skiathlonloppet. Det är det jag till tävlingar och läger, säger laddar för och jag kommer Charlotte. inte alls ha samma fokus på världscupen den här vintern, det är OS som gäller, säger Charlotte. Stolt ambassadör Trots att hon bara bott i Sundsvall drygt två år, så har hon verkligen 4

tagit staden till sitt hjärta. Hon älskar att vandra omkring i Stenstan, eller att bara glida fram i en båt längs Selångersån. När släkt och vänner från hemorten Tärendö, eller från andra håll kommer på besök, passar hon alltid på att visa upp Lörudden, Skatan, Alnö, eller andra platser som hon vill att de ska se och uppleva. Uppfödd i inlandet längst upp i norr som hon är, så är hon fascinerad av den variationsrika naturen i Sundsvall och det stora utbudet av evenemang och upplevelser. När hon fick frågan om hon ville bli officiell ambassadör för sin nya hemstad, så behövde hon inte lång betänketid. - Jag känner mig verkligen stolt och hedrad över att få vara ambassadör för Sundsvall och jag hoppas att mitt engagemang kan bidra till att lyfta staden ytterligare i olika sammanhang.

folkkära artisterna Yohio och Helen Sjöholm är den synnerligen starka startfemman i det ambitiösa varumärkesarbete som Näringslivsbolaget ansvarar för under parollen ”Sundsvall – Norrlands huvudstad”. Målåret är 2021 när Sundsvall fyller 400 år och fram tills dess kommer ett stort antal nya ambassadörer – både rikskända och lokala profiler och entreprenörer – att utses. Precis som allt annat arbete som bedrivs i Näringslivsbolaget och i bolagets turismoch besöksnäringsstrategi, är målet med ambassadörsprogrammet att öka nyfikenheten och intresset för Sundsvall och samtidigt få sundsvallsborna själva att känna en stolthet över sin stad. Det långsiktiga målet är förstås att ännu fler personer och företag ska vilja etablera sig i Sundsvall. En ökad tillväxt helt enkelt. Och då kanske också förutsättningarna förbättras för att Charlotte ska få tillgång till det enda hon saknar i Sundsvall. Ja, förutom den omedelbara närheten till fjällvärlden förstås. - Jag tycker verkligen att en stad av Sundsvalls kaliber borde ha en asfalterad rullskidbana på Södra berget. Spårsystemet har allt man kan önska vintertid, men på sommaren tvingas jag och alla

andra som satsar helhjärtat på längdskidåkning trängas med bilisterna på allmänna vägar och det är varken bra ur tränings- eller säkerhetssynpunkt. - Dessutom tycker jag att personer som till exempel har en funktionsnedsättning också förtjänar att få ta del av den vackra naturen på Södra berget. Om Sundsvall vill vara ”Norrlands huvudstad” även när det gäller tillgänglighet, så borde man se till att göra den satsningen, avslutar Charlotte. Budskapet är levererat. När Charlotte Kalla kommer hem med ädla medaljer från OS i Sotji i vinter, så kanske kommunpolitikerna tycker att det är läge att göra henne till viljes. Om inte annat för att skapa goda träningsförutsättningar för alla barn- och ungdomar som kommer att vilja följa den nyutnämnda sundsvallsambassdören i spåren och en dag plocka hem nya medaljer till Norrlands huvudstad. Mats Ågebrant

En del av Sundsvalls historia

Stark startfemma Charlotte, skicrosstjärnan Anna Holmlund, innebandylandslagets lagkapten Johan Samuelsson och www.sca.com

SCA FOREST PRODUCTS

MELLERSTEDT DESIGN

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

1 av 10 förskolebarn har behov av särskilt stöd I Sverige föds 90 000 - 100 000 barn per år. Specialister säger att så många som 10% av dessa barn kommer att behöva särskilt stöd och extra träning för att utvecklas och få så bra förutsättningar som möjligt. Ordet Sensomotorik kommer från det latinska språket där ”Senso” betyder sinnen, och ”motorik” rörelser. Våra sinnen och motorik måste samverka för att vi ska fungera på bästa sätt. Hos barn sker vanligtvis denna utveckling naturligt och spontant, men om motoriken och/eller samspelet med något eller några sinnen inte utvecklas fullt ut kan det ge vissa svårigheter, och komplicerar därigenom utvecklingen till ett liv utan funktionshinder. Bland annat kan barnet få problem med balansen, bli lite ”klumpigt” eller få svårt att läsa och skriva. Andra vanliga följder är koncentrationssvårigheter, över- eller underaktivitet vilket kan leda till att barnet kan få svårt att tolka sociala signaler eller följa även de enklaste lekreglerna. Sensomotorisk träning är något bland annat Marie Sjöboms sjuårige son Simon sysslat med under en ganska lång tid. Marie berättar. -Från att Simon var drygt 3 år började vi få återkoppling från förskolan att han hade svårt att sitta still och lyssna i grupp. Han hade problem med att följa instruktioner, ifrågasatte personalen och var olydig. Han tyckte inte om att leka lekar där han inte fick styra och ställa, han skulle vara 6

Ordet Sensomotorik kommer från det latinska språket där ”Senso” betyder sinnen, och ”motorik” rörelser. Våra sinnen och motorik måste samverka för att vi ska fungera på bästa sätt.

” ”först in, eller sist ut” annars blev han jättearg. Berättar Mamma Marie. När jag pratar vidare med Marie inser jag hur de fått kämpa i familjen, men ändå hur bra det var att de redan när Simon var så liten insåg vikten av att ge honom de förutsättningar han behövde för att utvecklas till att bli den härliga kille han nu är. Marie fortsätter. -Trots att Simon ofta utmanade personalen genom att inte lyssna på deras tillsägelser eller ifrågasatte reglerna så uppfattades han ändå som populär av de andra barnen, och som smart av personalen. Det var liksom inget ”fel” på honom. Jag hade tidigare hört talas om något som kallas för sensomotorisk träning och tyckte det var synnerligen intressant att träffa Marie och Simon. Var kan man få hjälp?

siga karriär. Jag märker tidigt att han är väldigt förväntansfull inför vårt möte. Marie som han träffat ett antal gånger tidigare hejar glatt och vi går vidare för att sätta oss i ett avskilt rum. Så börjar Anders berätta om hur viktigt det är för fler människor att få kunskaper om sensomotorisk omognad och att det faktiskt går att göra någonting åt det. Han fortsätter. -Man uppskattar att runt 10% av alla barn har någon typ av inlärningsproblem (sensomotorisk omognad) och om detta inte uppmärksammas, tänk vilken skada det kan göra för barnets skolgång. Om folk får mer kunskap inom området kan barnets förutsättningar förändras radikalt med sensomotorisk träning. Viktigt med utveckling

För att få lite mer information från de som aktivt och till yrket arbetar med bl.a sensomotorisk träning så bestämde jag mig för att göra studiebesök på Sundsvalls Kommun. Jag fick kontakt med Anders Björkholm, som jobbar med barn med behov av särskilt stöd. Jag ville nu veta vad det verkligen är som gör att Simon och andra barn kan få dessa ”problem”. Väl på plats möter jag också upp Marie som hjälpt mig lite i de kontakter som behövs för att få prata med ”rätt” personer på kommunen. När vi kommer in den stora entrén möts jag av vänliga leenden och doften av nykokt kaffe. Det påminner mig mycket om personalrummet på skolan där tidningar, böcker och kaffekoppar trängdes på de lite skamfilade borden. Kort sagt fick jag en trevlig känsla. Anders är en väldigt glad och öppen man i slutet av sin yrkesmäs-

Anders berättar för mig att vi alla människor föds med en uppsättning primitiva reflexer i kroppen, alltså rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Vi kan ta spädbarn som exempel. Deras reflexer avlöser varandra och ser till att de ålar, kryper, reser sig upp, går och till slut springer. När de sedan kan kontrollera sina rörelsemönster så har högre nivåer i hjärnan kopplats in. Barnen tränar tills detta sker automatiskt, och först då kan de göra flera saker samtidigt och gå vidare med ytterligare kunskaper och färdigheter. Jag hade lite svårt att förstå vad det kan vara som gör att man kan få dessa problem så Marie gav mig ett exempel: -Ett problem kan uppkomma hos barn som exempelvis hoppat över att krypa, eller krupit för kort tid och börjat gå tidigt. De kan då få problem med att sitta still. Detta kan dock alltid tränas igen och ”integreras” senare, men det krävs att barnet tränar dessa saker igen.

eller den vuxne då alltså inte kan styra sin kropps rörelse. Då kan man lätt blir trött och få fullt upp med att bara kontrollera sin kropp, så enkelt som att sitta stilla kan leda till utmattning och gör att de får svårt att koncentrera sig på inlärning eller blockerar reflexmönstrens vidare utveckling. Därför behövs träning För att förbättra detta krävs det mycket jobb med sensomotorisk träning. Sensomotorisk träning innebär i en lite djupare mening att man tar reda på vilka primitiva reflexer som inte utvecklats. Utifrån flera olika metoder utformas individuella träningsprogram för att utveckla rörelsemönstren. Klienten, exempelvis Simon, får upprepa de tidiga rörelserna, skapa nya kopplingar i nervsystemet och automatisera de naturliga rörelsemönstren. När detta skett har man skapat nya förutsättningar för inlärning. Barn i Sverige med dessa problem får tyvärr ofta inte den hjälp de behöver. De går i skolan omedvetna om att deras förutsättningar radikalt kan förbättras. Föräldrar är lika ofta omedvetna om att deras barn har behov av stöd som så pass ‘enkelt’ kan tillhandahållas. Vuxna i arbetslivet har kanske växt upp med svår skolgång fast det hela kunnat förbättras. Människor lever eller har levt med ett omedvetet funktionshinder och inte fått den hjälp de behöver. Sensomotorisk träning som kan hjälpa så otroligt många människor behöver uppmärksammas, marknadsföras och tas på större allvar. Det måste göras mer tillgängligt och åtkomligt men framför allt måste vi hjälpa varandra och dela med oss om våra kunskaper. Vi alla alla måste dra vårt strå till stacken. Det här var mitt strå.

Marie tillägger också att även den vuxne kan få problem och att detta är viktigt att uppmärksamma. Om rörelserna inte sker automatiskt, och hjärnans högre funktioner ännu inte tagit över så att barnet (eller den vuxna) kan kontrollera sina rörelser, kommer reflexresterna att påverka personens rörelsemönster. Detta låter kanske lite svårtolkat för de oinsatta, men förenklat kan man beskriva det som att barnet

Sofia Björklund 7


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Gymnasievalet

“Nej usch vad tråkigt, det vill jag inte

och jag orkar heller inte för den delen”

Att välja gymnasium. Att välja sin framtid och vad man kommer bli. Jag var 15 år och det kunde inte gå mer än fel. Enda sen sjuan har jag velat gå på Mikael Elias gymnasium samhällsprogrammet. Jag kämpade för betygen men när det var dags att välja blev det ett spontanval till Thorén Business School naturkunskapsprogrammet. Jag gick där i tre dagar tills jag upptäckte att jag aldrig kommer klara av matten. Jag pratade med en bekant och eftersom jag tycker om att sjunga så otroligt mycket kom hon med förslaget att gå estet. Jag sökte in till det estetiska programmet, denna gång i Hudiksvall. Jag trivdes där men det blev fel. Jag ville inte få ett MVG utan att ha kämpat. Det var för slappt helt enkelt. Jag fick byta i januari till Mikael Elias men efter bara nån dag bytte jag tillbaka, jag trivdes inte, det var inte min klass, jag var inte van vid allt nytt och mina förra lärare i Hudiksvall tyckte att jag skulle gå klart året för att få betyg. Jag beslutade mig för att gå klart och sedan börja på Mikael Elias igen. Nu är det snart bara ett halvår kvar innan jag tar studenten och jag kan inte vara mer än nöjd. Alla felval som jag gjort har lett till att jag hittat mig själv och är på rätt väg att veta vad 8

Skolan kan vara en pest, man blir less och arg på den och vill kasta sina böcker in i väggar. Hellre vill man göra något annat som man tycker är mycket roligare såklart. Men har ni någonsin stannat upp och tänkt tanken varför det man tycker är roligt är så mycket roligare? Om man då skulle tänka att det man tycker är tråkigt istället tänka på som något roligt. Visst borde det bli så då?

Foto av Mats Ågebrant Redigerat av Mohamed Hassan

jag vill jobba med i framtiden. Alla snedsteg har bara gjort mig starkare och det gör ingenting om man inte vet sin framtid. Det är ju inte så att man har en spå kula och kan spå hela sin framtid i. Framtiden är till för att formas av en själv och vi har val. En del lätta och en del svåra, en del

små och en del stora och vi kan inte veta allt med säkerhet. Det viktigaste är att man trivs, lever livet och se till att man inte ångrar någonting som man inte gjort. Gör fel. Följ drömmar. Gör rätt. Lev och ångra inget. Margareta Nilsson

Jag kan ta mig själv som exempel. I lågstadiet tycke jag att matte var intressant och roligt, sedan fick jag en lärare som var otroligt omotiverande och som gjorde matten hemskt ointressant. Då tappade jag lusten på matten helt, jag hamnade efter och fick kämpa mer och mer med matten. Den har följt mig som en pina genom grundskolan och in i gymnasiet. Men där kände jag att jag kan inte ha det såhär längre, jag måste ändra min attityd mot matten. Även om man kan tycka att den är tråkig så har den så sjukt många fördelar precis som med så mycket annat. Jag ändrade min åsikt helt enkelt, intalade mig själv att jag ju faktiskt inte har något att förlora på det. Istället för att tänka på det negativa som jag hade i mitt bagage så

kastade jag den resväskan ut genom fönstret och skapade plats för allting positivt som hade med matten att göra. Nu i tvåan så går det jättebra för mig med matten och jag har inte nojja innan varje lektion som jag brukade ha förut. Det går alltså att ändra på sig, det är inte omöjligt. Skolan och dess ämnen är ju faktiskt ett typexempel, speciellt matten då, många känner förmodligen någon som alltid säger att matten är det värsta som denne vet, eller så har man den inställningen själv. Har du någonsin reflekterat över varför du eller dem tänker så, varför matten är en sådan plåga. Av de som jag känner och från mina erfarenheter så kan jag inte riktigt svara på den frågan. Matten är ju faktiskt inte värdelös, skulle man inte kunna ett plus ett så skulle det inte vara så roligt. Matten är inte heller tidsfördriv eftersom om man nu har den rätta inställningen så lär man sig något. De som lär ut matten är heller inte dumma i huvudet och nej, matten är inte överflödig, vårt samhälle och inte minst vår värld skulle knappast se ut som den gör idag om vi inte hade kunnat räkna matte. Men det här gäller

ju inte bara matten såklart, det är inte bara ämnen i skolan, utan allt. Det gäller att kunna ändra sina perspektiv på saker och ting. Livet blir så mycket lättare. Man behöver inte tycka att nånting är på ett sätt bara för att man alltid trott så. Det är så lätt att kunna ändra på sig och sin inställning. Man vill inte vakna upp varje dag och tänka att nej usch idag är en dålig dag, just för att det kan vara en lektion man avskyr eller man vet att man måste träffa nån person man inte tycker om. Kanske avskyr man att det ligger snö på marken, eller att det är för lite snö på marken. Man kan slippa tänka så, man kan sluta tänka så mycket negativt om saker och ting. Det är fullt möjligt att ändra åsikt, det handlar bara om att göra det. Tänka på vad det är man behöver kasta ut genom fönster i det gamla bagaget och vad för nånting som man behöver fylla den nya, fräscha och fina resväskan med. Den som kan ta en ut i livet med lite lättare, lite positivare och lite roligare inställning. Jenny Backlund 9


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Gy mn a s i e a rb et et s mys t erium

Efter att det nya gymnasiet uppkommit har många elever blivit förvirrade om vad gymnasiearbetet egentligen är. För lite fakta och för många rykten har blandats ihop och blivit till ett virrvarr av information. Jag är en av dessa elever. I mitt sökande efter definitionen av gymnasiearbetet har jag tagit mig till Västermalms skola där arkitektureleven Rikard Rodström tror sig kunna besvara mina frågor. Vi befinner oss i ett hobbyrum med teckningsfyllda vita väggar och en röd fondvägg. Två klasskamrater till Rikard slår oss följe, men verkar mer intresserade av sina egna studier än mitt och Rikards samtal. Med fötterna på bordet och en laptop på låren tittar Rikard med ömma ögon ut i rummet. - Vad tycker du om gymnasiearbetet? Jag hade inte så stora förväntningar inför intervjun då jag först fick kontakt med denne ”Rikard”. Sedan tidigare intervjuer visste jag att ambitionsnivån på gymnasiearbetet gått ner mycket det senaste året efter att betygsgraderingen försvunnit. Och det syntes på många av elevernas arbeten. - Jag tycker att det är... Säger Rikard och skrattar nervöst åt klasskamraten Anders Pettersson som sitter bredvid och studerar 10

febrilt. - Ja, alltså det är bra. Det är skönt, eller rättare sagt roligt. Det är helt enkelt bra, Rikard skrattar igen medan han blygt drar sig om nacken. Lätt road blir jag ändå förundrad över svaret. Jag vill veta mer, Varför? - Det är ett fritt arbete, men det ger ändå någonting känner jag. Rickard utstrålar en passion, som jag inte alls förväntade mig, när han talar om sitt gymnasiearbete. - Jag vill göra en skillnad. Och jag tror att jag kan klara av det. Det är någonting i hans genomträngande blick som talar mer än de ord han säger. Det är tydligt att det finns ett större djup hos den här eleven än vad som verkar synas vid första anblicken. Jag inser nu att jag hade helt för låga förväntningar inför den här intervjun än jag borde ha haft. Det finns fortfarande de elever som tar sitt arbete på allvar, trots de stora förändringarna i skolsystemet. Intresserat frågar jag hur han ska göra det. - Jag tycker att det är väldigt viktigt att ha förebilder, att se upp till exempel vilka man kan följa och sedan ta del av deras vishet när man blir osäker. Jag har alltid sett upp till min farfar. Medan han levde brukade jag spendera

en del av mina somrar med honom och då tog han alltid ut mig för att fiska. De samtal vi delade under de somrar jag spenderade med honom kommer jag aldrig att glömma. Han brukade ofta tala om framgång. ”För att nå framgång, Ricke, så måste du vara framgång. Det handlar om ett litet steg i taget, men så länge du rör dig eller åtminstone står på dig när det blir för tungt, så kommer du att lyckas. Det börjar alltid med dig.” Rickard vänder sig bort snabbt för att torka bort den enstaka tår som föll vid minnet av hans farfar. När han vänder sig tillbaka mot mig igen gör han det, trots sorgen i sina ögon, med ett leende på läpparna. - Dessa ord bär jag alltid med mig och det är så jag kommer att göra en förändring, ett litet steg i taget. Som min farfar. Berörd av Rikards historia ser jag att det finns mycket potential i den här ”medelmåttade” eleven. Kanske nog för att göra en skillnad. - Hur ska du göra en skillnad genom ditt gymnasiearbete? - Som jag sa så är gymnasiearbetet väldigt fritt och det gör att jag har fria händer att använda min kreativitet och det som jag kan tillföra med. Dessutom har jag skaffat många bra kontakter genom Västermalm. Både via lärare

Foto av Mohamed Hassan

och elever, men också via de studiebesök vi har haft. Jag kanske inte kommer ha gjort en så stor förändring när jag tar studenten i sommar, men det är en början. Ett steg i taget. Jag känner på mig att det är här som den första ledtråden är för att lösa mysteriet gymnasiearbetet. Inspirerad ställer jag min slutliga fråga till denna eldiga gymnasieelev. Så hur skulle du definiera gymnasiearbetet? - Som början på ett livslångt äventyr. Jag tackar Rikard för hans hjälp i mitt sökande efter svaren på mina frågor. Vi skakar hand och jag lämnar rummet inspirerad och upplivad på ett sätt jag inte varit sedan innan jag började mitt sökande. Rickard har gett mig långt mer än vad jag kunnat förvänta mig. Medan jag tar bussen på väg hem kan jag inte låta bli att se fram emot den dag då resten av världen kommer att få ta del av Rikards visioner och inspireras av honom likt jag idag blivit.

Desirée Larsson

alla namn i den här artikeln är fiktiva då de inblandade önskar vara anonyma.

11


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Kan vi verkligen leva utan mobiler? Överallt sitter folk med sina mobiltelefoner, särskilt ungdomar. Allt .er sitter på bussar och tåg tysta bredvid varandra med sina smartphones i knät. Att jämt vara uppkopplad till olika “sociala” nätverk verkar vara ett måste i dagens samhälle. Varannan minut måste man kolla läget på Facebook och sina sms, för tänk om man skulle missa något! På bussen sitter kompisgäng djupt försjunkna i sina smartphones och tror att de är sociala bara för att de skriver till varandra via Facebook eller skickar sms. Ibland undrar man om de ens känner varandra när de sitter tysta vid mobilerna. Plötsligt reser sig en av dem för att gå och då hör man ett “ses imorgon” utan att någon lyfter blicken. Hur ska man då tolka ordet “ses”? Tänk lite på hur livet såg ut för bara några år sedan då alla hade en liten Nokia som gick att ringa med och som med lite slit kunde klämma ur sig ett sms. För drygt en halv generation sedan, då mobilerna var stora som tegelstenar och tunga som bly med ett batteri som höll i en kvart, visste ingen vad ett sms var. Att utvecklingen av mobilens funktion har gått så fruktansvärd fort skrämmer mig. Det kommer

.er och .er produkter som hjälper oss att smartare använda våra smartphones.

Memory

Mindmap

Vad sägs om sammankopplingen promenadband och Iphone hållare? Mycket praktiskt eller hur? Då kan du både vara inne på Facebook, skickar iväg ett sms och torka svetten ur pannan när du tränar på gymet. Vad önskas härnäst? Ett Vattentätt överdragsskydd/ fodral att använda efter den hårda träningen så att man slipper att missa något i duschen? Det skulle nog kunna sälja!

Först och främst så skriver jag ner frågor från boken eller frågor som jag själv tror kan komma på provet på en bit papper. Sedan skriver jag svaret på en annat papper (OBS! Skriv inte så som det står i boken eller så som du hittat på nätet,skriv som du skulle säga det då kommer du ihåg det bättre!) Måla sedan en kant på papperet med frågan på, och måla sedan en kant med en annan färg på papperet med ditt svar på (detta gör att du kan skilja frågorna och svaren åt.)Sedan kan du sitta och spela memory med dig själv, alltså att du läser en fråga och sedan väljer svaret som passar som svar på frågan.

Gör en mindmap där du skriver ämnet som det handlar om i mitten och rita sedan sträck till där du skriver en överskrift till olika delar utav ämnet. Sedan kan du dra sträck från de olika överskrifterna till nyckelord, t.e.x Samhälle som ämnet och sedan ett sträck till Riksdag och sedan drar du ett sträck till 349st riksdagsledamöter.

Vad skulle hända om man tog bort mobilerna för en dag? Det borde ge samma e.ekt som hos en drogrökare. Eller bara en härlig känsla av att slippa känna sig stress över att inte ha fått reda på hur det gick för alla Facebook vännerna den dagen. Kan du leva utan din mobil? Låt den stanna hemma för en dag och se efter!!! Bayan Ayyad

Kolla på film Kolla på en film om ämnet! Det är inte ansträngande alls och det finns oftast mycket intressant information som du kan finna genom att se en film. Själv såg jag på en massa filmer inför ett prov om andra världskriget och det hjälpte massor!

Mössa och mobiltelefon i skolan I Akutellt, den 5:e december, bestämde Skolverket att elever får använda sina mobiltelefoner i klassrummet på lektions tid. Elever ska även få använda mössa och ytterplagg inomhus.

Spela spel Foto av Mohamed Hassan

Skolverkets medlemmar är eniga, det är nu tillåtet att använda sin mobil och ha på sig sin mössa och/ eller jacka under lektionstid.

eller liknande inne i klassrummet så ska det inte vara något problem. Han tycker inte heller att lärare ska kunna ta ifrån en elevs ytterplagg.

-Det finns inget som kan förbjuda det så länge det inte stör undervisningen. Sen så kan man alltid diskutera om det lämpliga i det, säger Kjell Hedvall, kommunalråd på Skolverket. Vill elever ha på sig ytterkläder

Även fast många lärare klagar på den höga stressnivån i skolan så är det okej att använda mobiltelefoner under lektionstid, det kan ju finnas goda skäl för att man vill ha en varm jacka på sig eller annat,

12

Mina Pluggtips inför läxförhör och prov

säger han. Läraren har all rätt att avvisa en elev som stör undervisningen eller beter sig olämpligt, och som inte lyssnar på läraren och lärarens tillsägelser. MEN, detta bara om eleven uppträder olämpligt med sin mobiltelefon.

Att spela spel är både lärorikt och roligt! Det finns superbra spel på internet på sidor så som www.webbmagistern.se osv Jag använde själv den sidan när jag pluggade inför ett geografi prov och jag tyckte att det hjälpte jätte mycket.

Att göra schema Sedan så brukar jag också göra ett “schema” på hur jag ska studera, t.e.x Klockan 16.00-16.45 öva engelska glosorna Klockan 16.45-17.00 ta en paus (kolla på tv lite det är du värd!) Klockan 17.00-18.00 skriv psykologi uppsatsen Det här tror jag verkligen funkar i alla fall om man är som mig, att man inte tycker om att plugga och försöker hitta alla möjliga anledningar till att göra något annat istället. Det här med att jobba intensivt och lägga bort telefon mm och sedan ta en paus då du får göra vad du vill funkar super bra för mig!

Jag hoppas att du tyckte att någon utav mina tips var hjälpsamma, lycka till! Stina Sundsbom

Maria Åberg 13


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

Procent & Statisk och gärna någon timme till “Lös ut y ur x”, “Räkna utan miniräknare”, jag tittar tomt på räknehäftet och dumt på miniräknaren. Inte ens min Spotify-lista som jag så omsorgsfullt skapat för två mattelektioner i veckan á la 90 minuter för avskärmning får mig lugn denna fredagseftermiddag. Fast det är harmoniska toner av Ben Howard på svag volym börjar koncentrationen svikta och en irritation träda fram. Twitter, Instagram och alla andra obligatoriska sociala medier lockar triumferat, nästan hånfullt i fickan. Snart är det helg, spännande. Har jag något jag måste ta hem och jobba med, något prov eller så kanske. Vem ryker i kvällens idol. Jag undrar vad det bli för käk sen. Och så far tankarna fram och tillbaka resterande halvtimmen. Jag känner genast en tacksamhet över min musik som stänger ute alla ljud, då jag ser mina rastlösa klasskamrater - telefonen i näven, bygga en stad och träna sina drakar på iPaden, småprat som blivit storprat med bänkkompisen och lyckliga skratt inför helgens planer. Jag har hört små rykten om att svenskar i dag rent generellt inte är kanoner när det gäller matematik. Så med ett källkritiskt öga har jag analyserat skolverkets statistik gällande hela landet - Matematik 1b - som visade att ungefär 70 procent - hade klarat vårterminens mattenationella 2012. Alltså debutåret med det nya betygssystemet och kursplanen då jag fortfarande var en liten skolflicka i nian, i fas att avsluta grundskolan och G-MVG tryckt som slutbetyg. Jag känner inte att det är imponerande men inte heller en katastrof. När jag sedan går in på djupare detaljer ser jag att betygen E och D tillsammans utgör 54 procent av de 70. Sedan gör jag ännu en upptäckt på skolverkets hemsida att de två statistikerna som hittills gjorts - våren 2012 och 2013 - inte går att ställas mot varandra med tanke på att kursplanen kan ha varit svår att tolka och därmed gjort en något förvirrad betygssättning. Jag förstår vartenda ord, ändå sitter jag här och gör det motsatta, men bara lite. Inte till punkt och pricka, för det är en realistisk förklaring, men det kan jag också vara, alltså realistisk. Första årskullen visar inget pangresultat och en bidragande faktor till varför, har vi nyss fått klart för oss. Ytterligare ett år senare, eventu14

Foto av Mohamed Hassan

ella frågetecken börjar (förhoppningsvis) rätas ut och kriterierna börjar falla på plats till - i det här fallet - matematik 1b:s andra kursprov med skala F-A. I en ny flik på webbläsaren och samma hemsida klickar jag in mitt år, 2013, för samma kurs och får glädjande upp att drygt 92.5 procent klarat provet. Däribland är jag alltså en av dom. Återigen hamnar jag under spalten E och D. Tillsammans landar procentenheten på 67.5 av 92.5. Jag kan konstatera att det inte alls är så dåligt som jag befarat, men statistikerna över båda åren visar att majoriteten av elverna hamnar på den nedre delen av betygsskalan. Att även 2013 kan ha varit svårt att förstå kunskapskraven kan jag inte läsa något om. Till skillnad från våra andra två kärnämnen har betydligt fler elever skrivit till sig övre halvan av betygen - Ta engelska 5 som exempel, 11 procent fick A våren 2013 medan drygt 2 procent fick A i matten. Det ingen snack om att svenskar är och har alltid varit bra på engelska, så där har vi ju lyckats. Orsaker kan vara att undervisningen börjar tidigt i grundskolan, serier, filmer, spel osv. som vi dagligen bekantar oss med. Men matten finns också i vardagen, mer än vad vi kanske tänker på. Jag hoppas det här är en väckarklocka. Jag är medveten om att det är en ekonomisk fråga, men samtidigt är matematik ett så pass tungt ämne som bör ses över av skolverket och lärare för eventuella resurser att tillgå eftersom det inte bara på gymnasienivå svårigheterna finns, de dyker upp redan i tidiga stadier på grundskolenivå. Nu säger jag inte att vi inte räknar matematik i grundskolan, för visst räknade vi med äpplen och pennor i försko-

lan. Kanske sitter det i att vi måste förbereda oss redan tidigt inför vad som komma skall ju äldre vi blir, som i engelskan, även om det är trevligare med föremål i våra böcker istället för rena problemlösningar med tal. Kanske är det rent utav en lärarfråga, att utbilda fler och kanske till och med ha två som undervisar en lektion till ett trettiotal elever. Kanske är det lärarfrågan kombinerat med tiden som behöver förlängas. Hur bra kompetens och struktur man besitter är vi alla dödliga, tiden räcker inte till om det är en stor klass på en lärare som behöver hjälpa till med diverse problemlösningar. Jag upplever heller inte att vi får utdelning genom ett räknesätt på en lektion för att sedan sprinta vidare dagen därpå med en annan metod. Oavsett om det är teknik inom idrott, språk eller multiplicationstabellerna har de alla en gemensam nämnare - det måste nötas och tragglas in i hjärnan. Jag tror främst att det är tiden som måste justeras. Tre timmar matematik på en hög och krävande nivå är inte tillräckligt för att vi varken ska hinna med två sidor på en lektion eller komma ihåg allt tre veckor senare då det är prov. Att vi inte kan ta en till lektion åt ett räknesätt eller repetera för att vi kommer hamna efter i planeringen eller hinna med kursen är fruktansvärt. Jag vågar nästan påstå att nästan en timme av de totala veckotimmarna går förlorad. I mitt fall, 90 minuter fördelat på två pass i veckan. Lite hjälp i början tack varje genomgång 15-20 minuter och sedan jobbar vi aktivt 45-65 minuter innan fokuset ger vika i 10-15 minuter. Att mata siffror utan utrymme för hjärnan att andas är som att spola i en vattenkran - rinner ut från ena änden och försvinner bort i andra. Om det inte går att öka timantalet, korta ner passen

för att kunna fördela timmarna på tre lektioner. Bara det gör en hel del för orken. Eller varför inte en kort bensträckare till rast på 5-10 minuter om fler pass inte är ett möjligt alternativ. Att det inte finns några åtgärder köper jag inte, timplanen är inte helt spikad som svärdet i stenen. Sen ska vi inte glömma bort det här med tid och utrymme för de andra sex ämnena - en inlämning, ett prov och glosor inom samma vecka + en sida efter i räkneboken och sen eventuellt lite fritid på det, är en konst att kunna balansera och prioritera rätt ibland. Däremot vill jag lyfta upp mattestöd och mattestugor som finns att söka upp, främst onsdagar 15:00-16:00 och 17:00-19:00 då det bara är att droppa in när det passar och slinka iväg efter sina egna behov. Det är en fantastisk början till vad jag hoppas kommer kunna bidra till en gladare läsning ur skolverkets statistiker framöver. Jag återvänder trott till mina tal. Bläddrar snabbt bland mina sidor för att se hur produktiv jag varit. Nästan en hel sida med 15 uppgifter och då innehåller hälften a-d. Jag lyckas hitta fokuset sista fem minuterna för attlösa ut y. Även talet utan miniräknare huvudräknar jag, för att sedan kontrollräkna på miniräknare för att vara på den säkra sidan innan jag stämmer överens med facit. Det förtjänar jag. Sedan lägger jag belåtet mina pinaler i väskan precis då klockan slår 14:00 och dagen är slut. Jag höjer NEEDTOBREATH i öronen påväg ut ur klassrummet och fiskar upp telefonen. Amanda Mattsson 15


Sundsvalls Skoltidning UF | Studier

16

Studier  

Det här är Sundsvall Skoltidning UFs första nummer någonsin. Det är ett nummer som fick många bra reaktioner samt satte ribban högt för de n...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you