Issuu on Google+

Axel Kapitel 1: Resan Hej, Jag heter Simon och är 11 år. Idag ska jag för första gången åka på en stor kryssning över medelhavet med min kompis Anton! En dag satt jag vid matbordet och åt frukost, efter en liten stund så kom mamma in i rummet och sa "skynda dig skynda dig! vi ska på marknad". Men jag ställde mig långsamt upp och bytte om till lite finare kläder. Sen åkte vi till marknaden. Det var varmt på marknadens trånga gator, men sen gick vi fram till ett slags lotteri som man kunde vinna 1.000.000Kr på! Jag och mamma sprang in och satte oss. Vi fick en stor platta med en massa siffror på, och så sa mamma "När gubben där borta säger ett nummer så ska du kolla på tavlan här och pricka i rutan med en röd bricka, om det är rätt nummer vill säga, sen till sist kommer brickorna bilda ett mönster som man ska fylla i med som gula brickorna". Så började gubben babla massa siffror, 46, 72, 31 osv... Nån timme senare så hade gubben sagt alla siffror, och mamma satt och försökte lista ut mönstret, men hon gav upp... Men då såg jag vad det va, det va ju ett träd! Jag skrek det till gubben och han riktade handen mot mig och sa "här har vi en vinnare!". Mamma blev överlycklig och sa att vi skulle åka på kryssning för en del av pengarna, och jag fick ta med mig en kompis. Nästa dag ringde jag till Anton och började berätta, han blev jätteglad och han fick följa med. Så jag packade alla mina saker för tidigt imorgon skulle vi åka till Arlanda för att flyga till en hamnstad och ta en jättestor båt över havet. Jag gick upp kl 03:30 och åt frukost sen packade vi in i bilen och åkte för att hämta Anton, sen åkte vi till Arlanda för att ta ett plan som går kl 06:00. Vi kom fram till Arlanda och väntade i 15-30 min och sen satte vi oss i planet och åkte iväg. Det tog ungeför 5 timmar och vi åkte till hamnstaden Barcelona. När vi kom fram till Barcelona så åkte vi direkt till termenalen och åkte iväg med båten, det tog ungefär 1 timme. Sen håpade vi på båten och kollade runt lite på båten.


Kapitel 2: Skeppsbrottet Anton och mamma låg och sov, jag satt uppe och kollade ut genom fönstret och kunde inte somna. Jag gick ut på däck för att få frisk luft, då stog det en städare där och svabbadäck. Jag gick fram till honom och sa "hej" han kolllade förvånat upp och sa "hej, vad gör du uppe så här sent? och vet din mamma om att du är här?" Jag savarde "Nja, jag kan inte sommna och behövde få luft... Men hej då!" Och så sprang jag in i min hytt och somnade. Nästa morgon så vaknade vi av att skeppet bullrade och gungade, röda lampor lös och pep. Jag mamma och Anton for snabbt som satan upp ur sängen och rusade ut mot dörren, I farten han jag snappa åt mig en kniv, en låda med mat och en påse full med tänstickor. Ena sidan av båten åkte ner under vattmet och båten började sjunka! Jag sprang för mitt liv till ena sidan och fick tag i en liten gummibåt som låg i poolen. Sen sprang jag till kanten och hoppade, jag föll och föll och föll och till slut så landade jag i vattnet med en smäll och började simma. Jag har gått kurser för sånna här händelser och man skulle endast täncka på sig själv, lämmna allt. Jag hade simmat i ungefär en halv timme då jag sommnade i den lilla gummibåten. När jag vaknade så såg jag en tropisk ö en bit ifrån mig! Jag simmade snabbt in mot land och satte mig vid en klipsats och började gråta. Jag tog fram mina saker och kollade vad jag hadde fått med mig. Först kollade jag på kniven och den var vass och smidig, påsen med tändstikspaket var i bra skick och hade inte blivit blöta, lådan med mat som jag fick med mig vad svår att få upp, jag fick ta olika pinnar och bända upp lådan. I lådan fanns det flera frukter, bröd i en påse, mjölk, ost, och konstigt nog, papper och penna. Jag gick iväg släpandes på mina saker för att hitta en hyfsad lägerplats. Efter en timmes letande så hittade jag en våldigt bra plats, det fanns en klippa som stack ut som ett tak och en bra eldstad. Jag lämmjade mina saker och hittade ett långt smalt träd som jag satte upp så jag skulle hitta tillbaks. Jag gick ut i öns skog och letade virke och mat, jag fann blad stora som dörrar och tog cirka 15 stycken. Sen pallade jag mig tillbaka till min plats och byggde nåttslaks vindskydd och tände en brasa och gick och la mig.


Kapitel 3: Flaskposten. Nästa dag när jag vaknade så hade jag ont i hela kroppen av att ha sovigt på sanden, men det var varmt och skönt. Jag sträckte på ryggen och traskade iväg längst stranden för att hitta nän form av frukost, jag ville ju spara på matförådet. Jag hittade ett mango träd och plockade ner 2 stycken. Jag sprang tillbaks till min lägerplats och smasska i mig mangona. Efter ett tag så började jag fundera på hur jag skulle kunna överleva på ön helt ensam, jag kom på både det ena och det andra. Jag kom in på banan hur andra överlevde på en ö, och hur mådde Anton och mamma! tårarna började rinna ner för min kind. Men jag fattabeslut om att jag skulle gå och utforska ön mer och hitta virke och mat. Jag gick först och tog stora blad och grenar osv som jag täckte över mina grejer. Jag gick rettut i skogen och märkte med min kniv på träden så jag visste vägen tillbaks. efter 2 timmars letade så hittade jag ett stort träd med skugga, så jag la mig för att vila. när jag öppnade ögonen så satt det en fågel framför mig och stirrade, jag ställde mig upp och började gå tillbaks. Jag hittade en massa frukt, bra vedpinnar, grymt virke och flinta sten! När jag kom tillbaks till lägerplatsen så hade det börjat mörkna, Så jag ät frukt och en liten bit av ett bröd, sen gick jag och la mig. Nästa dag när jag vaknade så såg jag nånting som glimmade nere vid havet, jag sprang dig och såg att det var en flaska med ett papper i, jag tog flaskan och sprang upp till lägerplatsen. Jag satt mig ner och tog ur det lilla pappret, det stog: Hej, detta är ett kedjebrev. Skriv ditt namn på baksidan och stoppa ner i vattnet igen! Jag la mig ner och läste på baksidan, det var inte monnga som hade hittat den här flaskan. Men så kom jag på, hur har flaskan kommigt hit? En flaska mitt ute i havet? Eller, eller finns det land inte så långt här ifrån!? Jag tog genast upp papret som låg i lådan och skrev "stranded on a iland, help!" Jag rev sönder och stoppade ner pappret i flaskan och tog blad och bark som kork. Sen så skickade jag iväg flaskan i vattnet. Jag kom på flera sått att kanse bli räddad. Först så tog jag en stor pinne och skrev S.O.S stort över hela stranden och la blad och brak runt alla bokstäver, sen när det kom ett flygplan så skulla jag tända äld på barken och hoppas att dom ser det.


Kapitel 4: Ensamhet. Efter att ha ätit en sen frukost så begav jag mig till skogen för att hitta mer virke till ett litet hus som jag tänkte bygga. Väl ute i skogen så trampade jag på nåt stort, runt och en blandning mellan mjukt och hårt, jag kollar ner och hör ljudet Ssssssssh, det va en orm! Jag vände mig om och sprang kvickt iväg till stranden. När jag kom dit så började jag bygga på huset, till en början så byggde jag en grund som visade hur stort huset skulle bli, sen började jag fylla i. Rätt som det var så kom den där ormen fram ur buskarna, jag vände mig om för att springa iväg då den slingrade sig runt mitt ben! Jag var fast och ormen kollade på mig, då såg jag en pinne, jag tog pinnen och höll den på elden så den började brinna, och så viftade och slog jag kraftigt mot ormen som blev rädd och ringlade sig iväg. Då kom jag på att jag skulle börja göra vapen som jag kunde försvara mig med. Först så gjorde jag en pilbåge av en böjd pinne och lian, sen täljde jag pilar, ett svärd liknande sak och ett stort vasst spjut. Sen fortsatte jag på mitt hus. Efter det så kollade jag i matlådan, allt va i gott skick fortfarande förutom osten och mjölken som var varm, så jag gick ner till vattnet och kände, det var ganska kallt så jag tog en bit linjan och knöt fasst osten och stoppa ner den i vattnet. Efter en stund så tog jag upp osten och gjorde en ost macka, den var jätte god. jag kom på att det blir kallare i vattnet på natten så då skulle jag kyla mjölken. Jag var helt slut, så jag tog ett dopp i vattnet. När jag kom upp gick jag och la mig. Nästa motgon när jag vaknade så hade jag inget att göra, just då började jag känna mig riktigt ensam. Så började jag tänka på om jag ens skulle träffa någon, eller skulle jag bli ensam på den här ön tills jag dör? Är det någon eller några som letar efter mig? Just då kom jag på mjölken! Jag sprang ner till vattnet och tog upp mjölken, den var kall, jag öppnade den och smakade en klunk, den var bra och god. Så jag stängde igen den och la ner den i vattnet igen. sen flöt dagen på som vanligt.

Kapitlel 5: Mötet. Nästa dag vaknade jag ganska sent, så jag gick direkt ut i skogen för att hämta mat. Jag hittade 4 kokosnötter och 2 mangos. Jag gick tillbaka till min halvfärdiga hydda och började äta. Efter det ville jag bygga klart min hydda, så jag gick ut i skogen igen. Jag gick samma väg som jag hade gjort i föreigår. Jag hittade några pinnar, men sen kom det dår ormen igen! den bet mig i armen och jag sprang iväg. Det gjorde ont i armen och jag mådde illa. Jag gick och drack lite mjölk och åt lite bröd, men det hjälpte inte. Men sen kom jag på att ormen var ju giftig! När jag gick i scuterna så lärde vi oss hur vi skulle göra när man blev biten. Så jag satte armen mot läpparna och sög ut giftet, jag var inte säker på att allt försavnn så jag skölde med vatten ochså. Det gjorde ont och sved med det salta vattnet i såret, men efter ett tag så mådde jag bättre. Jag gick ut i skogen goh hittade pinnar och blad, så gick jag tillbacka till hyddan och fortsatte bygga. Efter drygt en timme så gick jag ivät en lång bit på stranden, så såg jag något svart ute i havet, och så hörde jag: Hahohaihahohoho Hahohaihahohoho Hahohaihahohoho. Jag förstog ingenting men så kom jag på, det kan ju vara ett skäp som letar efter mig! Jag skrek "Hallå! Hallå!" Och så såg jag hur den svängde in mot mig. När den kom närmare så såg jag att det var en väldigt liten båt, och dom 4 som satt i den såg inte ut som vanliga människor heller. Det for ett spjut imot mig och då förstog jag att det inte var vanliga människor, utan kanndebaler! Jag började springa på den varma stranden. När jag hade sprungit jättelångt så såg jag mig bakom ryggen, men det var ingen där, när jag vände huvet om igen så sprang jag in i nått. Jag ramlade omkull och gnuggade mig i huvet, så såg jag att det var en kille! en vanlig kille, inte en kandibal! Jag såg ut som ett frågetecken, men den andra killen sa "Ojj förlåt mig!" och jag svarade "Nej förlåt mig det var ju jag som sprang in i dig". Han frågade var jag kom ifrån osv, men så stälde jag mig upp och sa "Sssshhh" och drog in oss i buskarna. Jag sa snabbt "Kandibalder!" och vi båda stelna till, dom fyra kanndibalerna stog utanför busken! En av dom lucktade och så försvan dom ut i skogen. Vi gick ut ur buskarna och fortsatte att prata, han hete Jocke och var 14 år. Jag frågade om han kom från båten och det gjorde han.


Kapitel 6: Kris Vi gick till hans läger, när vi kom dit så såg jag att det var ganska stort och det var 2 andra där också. Dom hete Filip och Nicklas och var 13 och 16. Jag gick tillbaka till min lägerplats och hämtade alla mina saker, Jocke, Nicklas och Filip tog sönder och plockade ihop mitt hus och så installerade jag mig i deras läger. Dagarna gick och jag började mer och mer tycka om Jocke, han var den som gjorde mest och var snällast mot mig och alla andra. Filip var också schysst men han hjälpte inte till så mycket, Nicklas var ällst och lekte boss. Vi var alltid försiktiga eftersom att vi visste att det fanns kanfibaler i skogen. Jag kände mig säker när jag var med Filip för att han var en skicklig pilbågsskytt. Det gick några dagar och vi började tröttna på varandra. Det blev mer och mer att man struntade i att göra sina syslor och slängde skräp på marken. Det blev ett stort bråk! Så jag och Jocke tog våra saker och drog där ifrån, så buggde vi ett nytt läger i skogen. Efter några dagar så började vi få dåligt med mat, och vi hörde att Nicklas och Filip också hade samma problem. Jag och Jocke gick tillbaka till det gamla lägret och vi började snabbt bli kompisar igen. Vi började fundera på hur vi skulle undvika problemet, så kom vi på, regler. Så vi gick och såga ner ett träd med en såg som Nicklas hade. Så behandlade vi trädet och så att det blev som en stor skiva. so tog vi en massa papper och satte upp på bäggen och satte sedan ett tak över hela byggeriet. Sen började vi komma på regler: • • •

Alla ska göra minst 3 syslor om dagen. Alla ska hjälpa till och hämta mat och vatten varje dag. Man får inte slänga skräp på marken, utan dom ska slängas i sopphögen.

Efter detta så bestämde vi oss för att bygga ett föråd. Vi gick igenom dom täta buskarna i skogen och samlade ihop matreal och resucher. Så höde vi, det var kanndebalderna! Vi smög oss på dom och spionerade. Dom hade bundigt fast en kille som såg mycket mindre ut än dom andra kanndebalerna i en stolpe och dom dansade runt honnom med faklor, ibland så slog dom till honnom med faklorna, och då skrek han. Vi bestämde oss för att göra något, snabbt. Först så satte vi bark och blad på några smala pinnar som vi sen skulle kunna tända äld på och så skulle Filip skjuta dom över berget och ner i deras offer plats. Jag skulle kasta stenar och bitar av lian. Jocke och Nicklas hade stora horn som gjorde ifrån sig ett högt bass ljud. Nu väntade vi bara på rätt tillfälle. Dom dansade lite till och la sedan ner deras faklor och började förbereda att tända eld på offret. Då gan Jocke signal. Dom började först blåsa kraftigt i hornen, kanndebalerna kollade upp i luften och såg redda ut. Det gick fram en man med en fakla som tänkte tända på stubinen, och då så blåste dom det krafftigaste dom kan och Jag började kaste mina saker och Filip började skjuta. Kanndeblaerna började skrika och sprand där ifrån, jag och Filip sprang in i buskarna medans Jocke och nicklas fortsatte blåsa i horna. När vi var säkra på att kanndebalerna var borta så gick vi ner till den fastbundna killen och skärde upp repen. Han kysste våra fötter och vi tog me honnom till lägret. Vi försökte prata med honnom, men han förrstog inte. Så vi ritade på papper och träd istället. Han nickade som om han förstog. Kap 7: Såg de oss? Vi hade börjat vänja oss med att bo på ön. Jag, Filip, Nicklas och Jocke hade det lätt för oss. Det var lagom varmt, vi hade hittat många ställen där det finns mat och rent driksvatten. Mitt matföråd jag hattde fått med mig på ön var slut för länge sen. Just nu låg vi och softade under ett träd.... Vi väntade på att något skulle hända. Några timmar senare så hörde vi ett konstigt brummande ljud, Vi trodde att det var kandibalerna som gick till anfall! Filip sprang till vår kanon vi hade byggt uppe i ett träd, Det var så sjukt mycket kokosnötter dör uppe så vi spände upp en lian mellan 2 träd grenar. Det burrande ljudet fortsatte och vi hörde hur det kom närmare och närmare. Tillslut hörde vi Nicklas skrika "Det är ett flygplan!" Alla vi andra stannade upp i några sekunder. Sen började vi alla ropa "Hura hura hura!!" Vi sprang ut på stranden med faklor och viftade och skrek! Flygplanet flög fram och tillbaka över ön, och efter ett tag så försvann det. Vi blev oroliga att det inte hade sett oss. Vi fortsatte dagen som vanligt. Nästa morgon så vaknade vi alla samtidigt. Vi gick upp och åt frukost. Mango kockos-mjölk och annanas var en vanlig frukost. Jag hade trötnat på det litegran. Vi satte oss och Pratade om det som hände igår, Hade de sett oss? Det syndes inget tecken på det. Hade dom släppt ner någon låda med mat eller nåt? Hade de skickat hjälp eller nåt?


Kap 8: Rädningen Vi hade varit ute i skogen i timmar nu, letande efter nåt tecken eller nåt. Efter ca 4 timmar till så gick vi hemoch la oss. Nästa dag vaknade vi sent. Vi hade knapps kommigt på fötter förens det var mitt på dan. Vi gick omkring och letade efter mat och vatten. Vi hittade några kokos nötter och några saftiga mangos. Det var gåt och jag kände mig väldigt pigg och glad. Alla vi var gätte sugna på kött. Så vi tände en brasa och sprang ut i skogen för att jaga, jag satt kvar och höll öld och byggde en stälning över elden som vi kunde hänga upp göttet på för grillning. Jag gick runt och letade efter en massa småpinnar och annat som hunde hålla älden uppe. Dom torra pinnarna brann som fnöske och det blev varmt runt elden. Efter nån timme så kom dom tillbaks men en massa fisk och ett rådjur. Vi styckade rådjuret och all fisk. sen satte vi igång och grilla. Det luktade gott runt elden och jag fick bra respons för min kött stälning och efter en stund så var det klart. Vi skärde upp köttet i stora tärningar och hämtade stora banan blad som vi hade som talrikar. Vi tvättade kniven och skärde upp mango och fisken, tillsist fick vi en varsin stor tallrik med kött osv.... Vi lindade in våra talrikar med banan blad och lian till ett stort paket. Sen grävde vi ett hål sen tog vi stenarna från eldstaden och lade dem i hålet. Sen la vi ner paketet och grävde igen hölet. Vi hade vi middag som kommer smaka gott! Vi fortsatte dagen som vanligt och sen var det dags för den efter länktade middan. Just innan vi skulle börja äta så hörde vi en massa rop... Vi lysnade någa och, ja det var en massa människor som ropande och skrek. Vi for upp och skrrek allt vad vi kunde "Vi är här!" flera gånger. Och efter en stund så möttes vi. Dom var här för att rädda oss! Vi sa att vi ville äta upp våran middag först och dom gick med på det. Dom földe med oss och vi förklarade hur vi hade left och det var gätte gott med gött! Men efter några timmar så sa vi farväl till ön och satte oss i båten och åkte iväg. Kap 9: Hemmkomsten Vi satt på båten i flera timmar, smaskade på några mackor som "räddarna" hade med sig åt oss. Det var 5 personer som kom och hämtade oss. 2 tjejer och 3 pojkar. Dom 3 pojkarna hete Gustaf, Stefan och Magnus. Dom var mellan 19 och 32 år gamla och delade rum på båten. Dom 2 tjejerna hete Sandra och Ida. Dom var i samma older som dom andra och delade rum på båtem. Det var en ganska stor båt vi åkte med. Magnus körde medans Sandra och Ida lagade mat osv... Gustaf och Stefan höll koll på vädret och allt möjligt. Jag, Nicklas, Filip och Nicklas fick dela rumm. Vi hade ett ganska stort rum. Dom berättade att det bara var vi som inte hade hittats sen båten sjönk. Vi satt uppe ganska länge och vi hade fått nya kläder. Men efter ett par timmar så gick vi alla och la oss. Det va gätte skönt att krypa ner under det vama täcket. Jag sommnade direkt. När jag vaknade nästa dag var klockan 11:00. Jag gick upp ur sängen och klädde på mig. Sen kände jag att det lucktade ägg och bacon! Jag gick upp och där låg dom. På en stor talrik mitt på bordet. Jagg åt sabbt upp frukosten, hjälpte jag till med disken och sen gick jag och duscha! Gud vad skönt det var. Magnus berättade att vi hade varit på ön i 2 månader. Efter en timme så såg vi land. Alla vi stälde oss längs fram på båten. När vi kom fram till land så sprang vi av båten. Mamma stog där och väntade. Jag sprang och slängde mig i hennes famn. Sen gick vi hem, jag fick nya och rena kläder på mig, duscade och sen gick vi ut på stan. där träffade jag också Jocke, Nicklas och Filip. Och vi gick ut och tog en varsin stor kebab! Sen kom jag på, Anton! Så jag tog upp min nya mobil och ringde hem till Anton. Men ingen svarade.


Skeppsbrott