Issuu on Google+

SnabelPosten

Vi har träffat

Amy Diamond

Nummer 6 2009 Pris 25 kronor

Jacke Sjödin

Snart dags för Fyra lyckliga män 2

Cacka Israelsson

Dessutom:

Uppsalabo nu för tiden

Pontus i Wallander OrdBild i Nyköping 1


Senaste nytt

På webben

Invigning av Kulturveckan

www.snabelposten.se

Den 9 november var det invigning för den 17:e Kulturveckan.

Nytt extramaterial på vår hemsida: • Cacka Israelsson - en längre artikel

Invigningen började med ett välkomnande av Armand Gutheim, som är samordnare för Kulturveckan. Sedan höll den nye kulturdirektören Sten Bernhardsson ett tal.

• Johanna Lazcano (Andra Avenyn) en intervju • West End Girls - en intervju

Därefter följde en konsert med grupper från Esters musikverksamheter som spelade låtar av olika slag, allt från dansband till poplåtar. Konserten började med att Esters stämband sjöng några låtar, däribland ”Down by the riverside” och ”Amazing Grace”. Sedan spelade Esters orkester några låtar som ”Corina, Corina”, och ”Du är min man”. När Esters orkester spelade uppmanade dom publiken att dansa.

• Lars Demian - en intervju

Under konsertens gång fanns också fika till försäljning.

• Recensioner

• Jernets fångar - teaterföreställning, en intervju • Att vara djurskötare på Furuvik • Hur man säljer tidningar • Herre över sina egna beslut

Christopher Lundgren

Kents nya är en tveksam synthplatta Kent: Röd

De var 1995 som Kent bildades men det var 1997 som det var störst på riktigt med albumet Isola och det var då jag spelade Isola i min skivspelare efter att ha hört ”om du var här” visste jag att de skulle bli ett av mina favoritband och rätt hade jag också. 2003 stod jag på Stockholm Stadion där alla vitklädda människor var och grät av lycka i avslutande 747.

I år 2009 är det tvärtom. Den här gången hade Kent sin presskonferens i Berlin och sedan kommer det ha sitt releaseparty i New York. Det var över hela 3.000 fans som ville vinna biljetter till detta releaseparty intresset verkar det i alla fall inte vara något fel på. Nu får man ju se om intresset för deras nya skiva är lika stort när den sedan släpps i skivhyllorna. Svårt att hitta ord Jag försöker att hitta orden i skivan men spåren verkar jag inte komma någon vart med. Ju mer man lyssnar på skivan så känns det som att Kent ha velat gå åt ett speciellt håll. Synthen har dom fortfarande lämnat kvar efter sig. Att man då i första spåret använder sig av en kyrkkör känns verkligen märkligt det verkar som Kent försöker begrava sig själva och det verkar som det är slut på Kents karriär. Jag tror och hoppas att det

2

inte är så. Kents nya låter verkligen Berlin inspirerat Pet Shop Boys och dom fortsätter fortfarande att leverera. Den låt som fortfarande är deras bästa låt på skivan är ”Krossa allt” som verkligen lyfter efter ett steg högre denna låt krossar verkligen allt men är inte den bästa låten på skivan. Hade det här varit den första Kent skivan dom hade släppt så hade det varit svårt att tänka sig att man skulle kunna lyssna på den hela tiden man skulle kunna lätt tröttna på den. Att alltid sista låten ska vara den bästa på varje Kent skiva visar ju att Jocke Berg är en mäktig låtskrivare och även denna gång så står jag fast vid det. Det är precis var titeln menar ”det finns inga ord” att beskriva hur bra denna låt är. Jonas Bennemark


Mycket på gång Julen närmar sig med stora steg. I detta nummer hoppas vi att du hittar trevlig och intressant läsning under julledigheten.

Snabel-@

Vi har haft besök på Snabel-@ av Jacke Sjödin. Om det besöket kan du läsa längre fram i tidningen. Samtidigt var Jocke Wallner här och filmade oss. Han håller på att göra en ny version av filmen Jobbet, som handlar om Daglig verksamhet i Uppsala kommun. Och där hoppas vi att Snabel-Posten kommer att dyka upp. Det ser vi verkligen fram emot.

Knivstagatan 6 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se. Ansvarig utgivare: Mari Hålén Åmynningens DV 018-727 71 57 Chefredaktör: Christer Arvidsson

Dessutom har vi varit i Stockholm och träffat Amy Diamond och legendaren Cacka Israelsson har vi träffat här i Uppsala.

Redaktion

Jonas Bennemark; Magnus Hedman; Tati Palestro; Christopher Lundgren; Erica Westerlund; Magnus Sjöquist; Mattias Persson; Carina Lemhagen; Josefin Tenefors; Natalia Georges. Layout & redigering: Christer Arvidsson

Jag måste säga att jag blir lika imponerad varje gång jag håller på att sätta ihop tidningen av alla intervjuer och reportage våra reportrar lyckas få till. Det visar ju bara ännu en gång att Himlen är gränsen!

Tryck: Fenomentryck · X-O Graf Tryckeri AB

Christer Arvidsson och just det, från oss alla till er alla:

GOD JUL!!!!!

Du vill väl läsa fler nummer av

SnabelPosten

Innehåll

Kontakta Snabel-@! Se redaktionsrutan

Senaste nytt............................... 2 Jacke Sjödin............................... 4 OrdBild - utbildning i Nyköping...... 7 Amy Diamond............................. 8 Pontus i Wallander....................... 11 Cacka Israelsson......................... 12 Emma Carlsson Löfdahl................... 13 Victoria - djurskötare................... 14 Tomten...................................... 15

Helårsprenumeration kostar 150:inklusive moms Lösnummer till försäljning finns på Snabel-@ Knivstagatan 6

Omslagsfoto: Christer Arvidsson

3


KULTUR & NÖJE Jacke Sjödin besöker Snabel-Posten Namn: Jakob ”Jacke” Sjödin Född: 1966 Bor: Funbo utanför Uppsala Favoritmat: Raggmunk med fläsk och öl Lyssnar helst på: Storbandsjazz Sysselsättning: Frilansande i underhållningsbranschen. Kåsör i radio, i UNT och andra tidskrifter, spelar teater, underhållningsuppdrag på företag eller föreningar, ibland i TV.

Text: Tati Palestro Foto:Christer Arvidsson

J

acke Sjödin besökte oss här på Snabel-Postens redaktion för en intervju. Vi hade en trevlig och underhållande pratstund, där Jacke bland annat avslöjade att succéföreställningen Fyra lyckliga män ska få en uppföljare. Helt logiskt har den fått namnet Fyra lyckliga män 2. I samband med detta hade vi även besök av filmaren Jocke Wallner, som håller på att utöka Uppsala kommuns dagliga verksamhets film Jobbet.

Vad är det för föreställningar du brukar vara med i? Vi spelade en föreställning som hette Fyra lyckliga män, jag, Lasse Eriksson, Staffan Lindberg och Erik Lidholm. Den gjorde vi 2005 och då tänkte vi att vi skulle spela 8-10 föreställningar kanske men så har det blivit 111 föreställningar. Vi hade så himla kul, så i förrgår bestämde vi att vi ska göra Fyra lyckliga män 2. Jag kan säga att detta är SnabelPosten först med, den första tidningen att få reda på det,. Och så spelar jag tillsammans med Lasse Eriksson i en föreställning som heter Hej Povel där det är Lasse Eriksson också och Claes Jansson och Agneta Ros i ensemblen. Vi ska precis ut och åka med den nu i november.

Vilka program brukar ni ha förutom Pelle Svarslös? I radion har jag inga program förutom Pelle Svarslös, men jag är kåsör på måndagarna i Radio Uppland. Det har jag varit varje vecka i tio års tid. Man måste hitta på en del och man måste vara duktig på att ljuga. Hur länge har du bott i Uppsala? Jag har bott här tillfälligt i nitton år, sedan 1990, då jag flyttade hit och började plugga. Hur kom det sig att du flyttade hit? Jag är född och uppväxt i Sollefteå,. Efter skolan gjorde jag lumpen i Sollefteå och så började jag jobba med teater där och så kände jag efter ett tag (jag var tjugofem år) att jag kan inte stanna kvar i en och samma stad. Någon gång måste man flytta på sig.

4

Jag var sugen på att utbilda mig på något sätt så då började jag helt enkelt plugga här 1990, gå någon kurs i Idéhistoria och så där. Min dåvarande flickvän och nuvarande fru kom året efter från Sollefteå och började plugga så sedan var vi bara kvar. Hon fick jobb i stan och jag började jobba i stan, vi har varit och vänt i Norrtäljetrakten i två år men det var bara olycksfall i arbetet. Hur känns det att ha så många barn? Det beror på vilken dag du frågar. Det känns jätte jätte roligt, det är fantastiskt, men det är klart att det är kaos ofta. Det populära ordet logistik, att flytta på saker och ha ordning på var saker ska ta vägen, det är vi ganska duktiga på numera.


Hur var det att flytta från lägenhet till hus? Det var väl bra, men eventuellt så slog vi kanske världsrekord för att vi fick dubbla vattenskador inom tjugoen timmar. Vi hade inte bott där i ett dygn. Jag var på övervåningen i det nya fina huset och skulle spola rumpan på ett av barnen och frun stod någonstans nere vid spisen och höll på och steka några fläskbitar. Då märker hon att det rinner vatten rakt ner från taket på henne. Det var i köket, vi sprang ut i hallen som ligger där nere och där var det en stor bubbla i taket. Då kände vi att vi vill hem. Här hade vi alltså nytt hus, fem barn och dubbla vattenskador. . Vi har inte sett så mycket på TV i augusti och september, oktober, sedan vi flyttade dit alltså och det har sprungit så mycket hantverkare där varje dag. Vi har blivit kompis med dem, barnen pratar med snickare Ove som att han vore familjemedlem. De frågade helt seriöst Ove härom dagen: ”Ove? Ja. Får vi spela TVspel? Ja, det går bra, säger Ove.”

Vi har fem barn som ska till skola och dagis och ha vantar och mössor och ha skjuts hit och dit och vara på simhopp och gympa och tjosan hejsan. Men det är jättekul. De har varandra så det är roligt, de har alltid kompisar hemma eftersom de har varandra. Hur gamla är de? Det är olika, de är elva, åtta, sex, snart två, och så en som är fyra månader. Jag kan säga en sak, nu är det klart, det blir inte fler. Fem får räcka, det finns inga bilar som kan ta så mycket barn till exempel. Numera när man måste ha dem fastspända, det var lättare när jag var liten och man kunde ligga i bakfönstret men det får man inte nu.

Men det har varit jättespännande. Det har varit intressant att bli lite lantis för att Funbo är lite på landet faktiskt så där från att vi bodde i stan förut. Sanningen är väl den att vi inte har hunnit känna efter riktigt ännu för att med fem barn och dubbla vattenskador hinner man inte tänka utan man försöker bara få det att fungera så att du får fråga om ett år igen hur det känns så kan jag kanske ge ett korrekt svar.

5


Vem var det som kom på att du skulle skriva i UNT? Det gjorde en gosse som heter Johannes Nesser som jobbade där då på den där sidan i UNT. Han ringde faktiskt och frågade och jag blev hemskt glad. Fast det där är inte riktigt sant utan allra först slår det mig, att det är en man som jag har mycket att tacka för, han heter Rune Lindgren och han var redaktör för Likt & Olikt-sidan på UNT. Jag skickade in en dagsvers till honom 1992 för jag var så glad att se att de hade dagsverser i UNT. Så jag slängde in en och tänkte att inte kommer den in, men den kom in. Jag började skriva dagsverser i UNT och jag skrev faktiskt i Dagens Nyheter ett tag också. Rune Lindgren tyckte att jag hade något att komma med så att han tog emot alla mina verser, så småningom några kåserier också, för då hade de inte riktigt börjat med det på samma sätt. Sedan slutade han. Johannes Nesser ringde några år senare och undrade om jag ville skriva mera fast, varannan vecka var det då och sedan dess har jag hållit på. Är det svårt att komma på vad du ska skriva? Ja, det är det. Det är intressant då man är kåsör. Man tänker i andra banor, man har alltid några slags tentakler ute som känner av att ”kan det här bli något kåseri?”

Det är ganska kul därför att ofta det som står i kåserier (åtminstone mina kåserier) handlar om vardagen och igenkännandets glädje och saker som går åt skogen, att man tappar marmeladsmörgåsen i pottan. Det är inte roligt, men det är roligt att berätta om det i efterhand. Därför är det ganska kul att vara kåsör därför att när saker och ting går åt skogen, när man får dubbla vattenskador så blir man förvisso lite arg och ledsen, men man tänker direkt ”Det här kan jag skriva om.”. Det är en terapeutisk bra sak att vara kåsör för att man är ofta ganska glad därför att även elände i tillvaron kan man ha en glädje av. Har du fyllt på med kläder i din nya garderob? Ja, faktiskt gjorde jag det, du har läst den där. Jag gjorde det samma dag. De här byxorna som jag har på mig nu är bara ett par dagar gamla. Det är för att jag hade inga kläder, jag var så arg så vi åkte till Gränby centrum, som jag noterade är större än hela Sollefteå för övrigt. Så gick jag in på en byxaffär där och sa: Hjälp mig, jag har inga byxor. Jag hade ett par rutiga som jag ärvt av min svåger, jag hade dem på mig. Jag sa ”jag har de här”. De skrattade milt överseende åt mig och så sa jag ”hjälp”. Och så gav hon mig ett par och sa ”den här kanske fungerar”. Så gick jag och provade och de satt perfekt, så jag sa ”bra, ge mig tre par”. Nu har jag tre par byxor plus min svågers ärvda.

6

Kan du berätta något roligt för Snabel-Posten? Jag kan berätta massa med barnhistorier till exempel. Jag har mycket glädje av barnen, jag skriver mycket om dem också. Man skriver om den fas i livet man är i, det är klart att jag inte skrev om barn innan jag hade dem, men jag tycker att man lär sig mycket av dem och det finns ett antal roliga saker som har hänt. Till exempel tyckte jag att det var väldigt kul när min pojke Herbert var ute och lekte med sin kompis Jonathan på gården (de var fyra år gamla kanske) och så höll de på med ett träsvärd där. Historien handlar om hur man försöker uppfostra barn att bli duktiga och snälla och trevliga medborgare och hur de struntar i en. De lekte de med sina svärd och plötsligt så råkade Herbert sopa till Jonathan i huvudet med träsvärdet hårt så det sjöng och Jonathan faller hop i en pöl av gråt. Herbert går och småskäms och pappa Jacke går fram förstås och börjar skälla på Herbert så här: ”Grr man får inte slåss och bla bla bla”. Så leder jag fram Herbert till Jonathan och säger ”Och vad säger man nu till Jonathan?”. Herbert tittar ner och säger ”Tack för maten.”. Det tycker jag är fint. Då tänker han ”Vad ska jag säga? Tack för maten, är gubben nöjd nu?”


REPORTAGE Nyköping satsar på kognitionshjälpmedel OrdBild har haft utbildning i Nyköping Text: Christopher Lundgren Foto:

O

rdBild är en grupp inom Daglig verksamhet. Deras främsta huvuduppgifter är att sprida kunskap och information om kognitiva hjälpmedel/bildstöd samt att ta fram bildstöd efter kunders beställning. Ibland åker OrdBild även på mässor och visar sina hjälpmedel men dom har också utbildningar. OrdBild har under en tid haft ett samarbete med Nyköpings kommun.

Utbildningen i Nyköping började som ett långsiktigt arbete där mellan 260 och 270 anställda har utbildats kring kognitiva hjälpmedel. OrdBild har under ett och ett halvt år haft utbildningen vid sex tillfällen. Det har gått till så att när OrdBild har kommit till Nyköping så har dom börjat med att förbereda inför föreläsningar och ställt upp sin utställning. Sedan har dom ätit lunch och därefter har dom haft sina föreläsningar. Föreläsningarna har handlat om att personalen ska tänka enkelt för att öka självständighet för sina brukare/kunder.

Nyköping startade ett koncept där alla medarbetare ska få samma utbildning. Det här konceptet kom till efter att dom hade utbildat sina enhetschefer. Monica Andersson, som är utvecklingsledare för Specialistfunktionen i Nyköpingskommun, förklarar hur idén skapades. ”Då landade det, så att säga, i det här tänket att först lägga grunden som vi gjort och sedan ha dom här olika tipsseminarierna”. Hon säger också att man har pratat mycket om kognitiva hjälpmedel och mycket om barn och ungdomar vad gäller sexualitet. Då valde hon att ta med dessa delar i utbildningarna. Hon fick tips via Iren Åhlund, som arbetar på Stiftelsen ALA, att OrdBild finns och kontaktade OrdBild i Uppsala. Nyköpings vision, mål och syfte är det att dom ska kunna nå ut till all personal och alla medarbetare, så att dom ska kunna se och förstå vikten av delaktighet och bemötande. Visionen är det OrdBild har pratat om. ”Möjlighet och delaktighet för alla, det är det som är grunden” säger Monica Andersson. Alla ska ha en gemensam grund så att alla förstår och ser när man säger någonting, att alla ska förstå vad de jobbar med, om det är inom Daglig verksamhet eller gruppboende.

7

Kompetensutveckling är viktigt för att utveckla arbetet. Idag har inte Monica Andersson ett bra svar på hur man jobbar med dessa frågor. ”Det ser olika ut hur man tänker, hur man gör och hur man jobbar med kompetensfrågor i olika kommuner”. Hon säger att det bör finnas en bra intresseorganisation och att man får jobba väldigt mycket själv för att få andra att förstå vitsen av kompetens. ”Det är väl inte det man prioriterar allra först, men man pratar om det precis som vi har gjort”. Deras framtidsplaner är att dom ska fortsätta jobba kring det här med gemensam värdegrund för handikappomsorgen, vilket kallas Salutogen-förhållningssätt. Dock kan inte hon svara i dagsläget hur det kommer att se ut år 2010 men det är ett arbete som kommer att fortsätta.

OrdBilds utvärdering till kursdeltagarna visar att alla var positiva till ökat användande av kognitiva hjälpmedel. .


INTERVJU

Amy Diamond Text: Jonas Bennemark Foto: Christer Arvidsson

S

Namn: Amy Diamond Född: 1992 Familj: Mamma, Pappa, storasyster Danielle, småsystrarna Lisa & Holly och en lillebror som heter Charlie Bor: Jönköping Husdjur: Två hundar Pixie och Pennie och en kanin som heter Tess Favoritjulgodis: Knäck och ischoklad Som person: Snäll, glad och positiv och ganska målinriktad Blir Glad av: att sjunga och stå på scen, blir jätteglad av sin lillebror som är bara sex månader. Svaga Sidor: Jättemorgontrött. Drömsemester: Mauritius. Har aldrig varit där, men det skulle vara kul att åka dit för det är ett väldigt fint ställe som har jättefina stränder. Favoritfärg: Guld, grönt, fast mest turkos, mycket starka färger. Äter till frukost: Ostmacka, chokladmjölk och juice.

nabel-Posten åkte in till Stockholm för att träffa Amy Diamond i en inspelningsstudio som ligger i Skärmarbrink i närheten av Globen.

Amy tycker det är helt fantastiskt kul att få vara med i Körslaget! Hon är jätteglad över att hennes lillasyster Lisa ville vara med. Hon har en jättebra röst!

Amy tyckte det var kul att göra ”Swings and Roundabouts”. De hade jobbat med den i över ett år så hon tycker det känns jätteroligt att den äntligen har släppts! Skivan spelade de in i producentens studio. Hon som Amy spelade in hos hette Caroline.

26 december är Amy med i Alice i Underlandet. Sen så ska hon fortsätta i mellandagarna och sen blir det matinéer under helgerna. Det är inte riktigt bestämt exakt hur länge hur de kommer göra den. Man får se hur länge de håller på.

Amy har inte skrivit någon egen låt på skivan, men den låt som hon är mest nöjd med är balladen ”Bittersweet”.

Amy tycker det ska bli jättespännande att spela Alice i Alice i underlandet! Hon älskar den berättelsen och tycker att det ska bli roligt att få lära sig lite mer om hur allting funkar på en teater. De har pratat om att göra Alice i Underlandet i mer än ett år. Därför tycker hon det känns jättekul att det snart är dags på riktigt!

Nu är det så att skivan kommer ut och då kommer det bli signeringar med skivan och lite TV-framträdanden. Sen är det Körslaget, vi får se hur länge vi är kvar. Och sen börjar de repetera med Alice i underlandet.

8


Amy har skådespelat lite förut och haft lite teatergrejer med skolan och med en teatergrupp som hon var med i när hon var mindre. Hon har varit med i Julkalendern i några avsnitt i ”Lasse Majas Detektivbyrå” och sen så har hon varit med i ett avsnitt av ”De drabbade” när hon var nio, men hon har inte gjort någon riktig teater. Amy har sett både den tecknade Alice i Underlandet och med riktiga skådespelare och hon har läst boken. Amy går i skolan också. Hon går andra året på frisörprogrammet så hon kommer fortsätta med det. Hon har ett och ett halvt år kvar innan hon är färdig, men snart ska de öppna en salong och då får hon liksom inte jobba på riktigt så, men hon får jobba för riktiga kunder. Just nu så gillar Amy frisörteknik väldigt mycket och så gillar hon matte och naturkunskap. I somras var Amy med på Diggiloo-turnén turnén och sen så har hon haft några egna konserter, men mestadels så spelade hon in den nya skivan.

det var roligt att träffa alla som var med 2006 och det var roligt att träffa alla nya artister som var med. Det var jättekul att titta på alla gemensamma nummer som hon inte var med i. Körkort Amy har tänkt på det, men hon har tyvärr inte börjat övningsköra någonting än. Hon skulle jättegärna börja på det så snart som möjligt för hon vill ta körkort innan hon fyller arton, men förhoppningsvis ska hon börja snart. När de skulle spela in ledmotivet till filmen Barbie ringde de upp henne och frågade om hon ville spela in den. Sen så skickade de låten och hon fick åka över till studion och spela in den. Det var jättekul att få göra något sånt och att göra en låt till en film. Det hade hon inte fått göra innan så det var kul. Låten ”Connected” kommer inte finnas med på någon skiva i framtiden.

Amy tyckte det var jätteroligt att vara tillbaka på Diggilooturnén efter tre år. Hon tyckte

9

Skriva Autografer tycker Amy är jättekul. Det är bland det bästa att få åka och signera för då får man träffa alla som lyssnar på musiken, så hon tycker jättemycket om det faktiskt. Hon har fått frågan ganska mycket om att får man inte får ont i armen? Men hon har faktiskt inte märkt av det. Hon tycker inte att hon får det. Ny Julskiva har hon inte tänkt på just nu, men det är mycket möjligt att det kan bli någonting framöver. Julskivan hon gjorde sist var ju förra året. Att fira SM-guldet med HV71 tyckte Amy var jätteroligt. Hon har ju sett flera matcher. Ett par gånger har hon också sjungit nationalsången innan matchen. Det är jättekul att HV gör så bra från sig tycker hon. När de kom tillbaka var det en jättestor fest i Rådhusparken och hon fick sjunga ett par låtar där.


KULTUR & NÖJE

Melodifestivalen 2010 Det blir ingen Melodifestival 2010 för Amy, den kommer hon inte vara med på. Vi får se om hon är med någon gång framöver.

När de pyntar granen så brukar de ha den i vardagsrummet. De har plastgran, för vissa är allergiska i hennes familj, som de har haft i flera år och har köpt från England och den ser jätteverklig ut. De brukar pynta med lite allt möjligt. De har en ängel på toppen istället för en stjärna, för det är en engelsk tradition. Den ängeln är jättefin. Det är det som är annorlunda med vår gran jämfört med andra kanske.

Amy har jättemånga spargrisar, men hon har faktiskt inte räknat dem. Hon vet inte hur många hon har just nu. Hon skulle hem och räkna hur många hon hade. De firar jul både på julafton och på juldagen så de firar både svensk och engelsk jul. Det är lite skillnad på de olika traditionerna. Svenskt firar man bara som vanligt, men engelskt då är det ett annat julbord och man har fler klappar på morgonen, så de får dela upp klapparna så de har hälften på julafton och hälften på juldagen.

Amy börjar lära känna Stockholm bättre nu, för hon har varit uppe här så mycket nu, men hon har nog inget speciellt ställe som hon brukar gå till ofta. Det är mer där i Jönköping som hon har olika ställen hon går till för hon är inte i Stockholm hela tiden.

På julbordet äter hon allt. Hon äter jättemycket. Hon älskar julbord så nu blev hon sugen på julbord för att jag pratade om jul. Amy brukar äta det mesta på julbordet. Hon har faktiskt ingen favorit men hon gillar prinskorvar och julskinka. Hon brukar ta lite av varje. Hon gillar inte lutfisk, hon har nog aldrig provat det. Hennes pappa är ju engelsk, men han gillar sill väldigt mycket. Hon har aldrig testat det, det luktar inte så gott tyckte hon, hon vet inte om det är gott det kanske är jätte gott. Hon skulle försöka prova det nästa år eller till jul. Julgröt tycker Amy är gott.

Amy vet inte om hon är bra på dikter, men hon är helt okej. Amy skriver inte så mycket dikter men hon gillar att skriva låtar och sådär, så det är på något sätt att skriva låtar som hon kan. Men hon kan inte säga om hon är bra eller dålig, men hon tycker det är kul. Amy älskar att läsa böcker. De böcker hon gillar att läsa är Harry Potter böckerna och Twighlight böckerna. Hon har alla fyra och hon läste alldeles nyligen en bok som heter Wings och en annan som heter The Vampire Diaries har hon beställt. Den finns inte i Sverige. Hon gillar lite övernaturliga grejer. Hon har precis avslutat och läst färdigt The Vampire Diaries, så hon håller på och läser Evermore just nu.

Hon är inte jättebra på matlagning men hon är inte jättedålig heller, hon är helt okej. Hennes mamma är jättebra på att laga mat så hon måste lära sig lite av hennes knep för hon är jättebra. Hon ska försöka göra det nu.

10


KULTUR & NÖJE

Pontus i Wallander

Sverrir Gudnason Namn: Sverrir Gudnason Född: 1978 Bor: Kungsholmen, Stockholm Familj: Två barn Yrke. Skådespelare. (Har bl a spelat Pontus i 13 Wallanderfilmer.)

Text: Erica Westerlund Foto: Christopher Lundgren

Har du någon utbildning som polis? Nej, jag har ingen polisutbildning men jag har fått göra lite sådana saker som att skjuta pistol och göra lite enklare övningar man får lära sig som polis men jag har ingen polisutbildning. Hur är det att spela i Wallander? Det är väldigt roligt att spela samma roll i tretton filmer för då kan man verkligen utveckla den rollen. Det är ett bra gäng som vi jobbar med så att det är alltid kul att gå till jobbet. Vilka andra filmer har du varit med i? Den senaste stora jag gjorde var en TV-serie på SVT som hette Upp till kamp som handlade om -60 och 70-talet i Göteborg, sedan har jag varit med i Kungamordet på SVT och sedan Sprickorna i Muren och Fröken Sverige, och Familjehemligheter och Festival, det är långfilmer. Jag har gjort massa olika saker, det finns på nätet också.

Vad är det bästa att vara med i Wallander? Det är nog att få leka polis helt enkelt, det vill väl alla göra?

Hur är det att spela tillsammans med Krister Henriksson och Lena Endre? Det är väldigt roligt, de har mycket stories. De är väldigt erfarna och duktiga skådespelare som känns väldigt barnsliga för att vara så erfarna. Det är väldigt roligt att jobba med dem för att de har massa historier och grejer som de kan berätta. Vad jobbar du med annars då du inte spelar in Wallander? Då är det antingen teaterföreställning eller film eller något sådant annat, jag brukar jobba som skådespelare men jag har även klubbar så jag ordnar fester då och då. Vet du om Wallanderfilmerna kommer att visas på Island? Nej jag vet faktiskt inte det men jag vet att de har visat någon Wallanderfilm på Island så det kan hända att de gör det. Jag vet att Tyskland och England visar dem i alla fall. Har du gjort filmer på Island? Jag gjorde en film innan jag flyttade hit när jag var elva, då gjorde jag en barnfilm på Island och sedan skulle jag ha gjort en film på Island nu i sommras men det krockade med Wallander så det gick inte. Känner du till de engelska Wallanderfilmerna? Ja, de filmar samtidigt som oss i Ystad så ibland ser man Kenneth Branagh gå runt på gatan där och filma engelska Wallander men jag har inte sett någon faktiskt.

11

Hur tycker du om Wallander-filmerna med Rolf Lassgård? Jag har faktiskt inte sett något, jag har inte sett någon av de filmerna. Tycker du om låten Tommy tycker om mig med Carola? Ja det gör jag väl, inte så överdrivet mycket men ja jag gillar den. Favorithundras? Tibetansk terrier. Tycker du om tacos? Ja, det är jävligt gott. Vilket land föredrar du, Island eller Sverige? Där måste jag säga att det är lika, jag kan inte välja mellan de två för att båda är mitt hemland och både svenskan och isländskan är mitt första språk så de kommer på delad första plats. Har du vunnit på chokladhjulet någon gång? Är det på Gröna Lund eller? Nej, jag har alltid viljat ha en sådan stor Marabou men jag har aldrig fått det. Vilken är din favoritattraktion på Grönan? Det måste väl vara Vilda Musen. Vad gör du på fritiden? På fritiden så lyssnar jag på LA Rock. Följer du något lag i Elitserien i hockey? Nej, jag kan inget om hockey, tyvärr. Jag har ingen aning, jag kollar aldrig på hockey.


KULTUR & NÖJE Cacka Israelsson - En gammal goding Text: Christopher Lundgren Foto: Erica Westerlund Namn: Karl-Erik ”Cacka” Israelsson Född: 1929 Bor: Uppsala

K

arl-Erik Israelsson, känd som Cacka Israelsson men har också varit verksam under pseudonymen Kaeris, är född 1929 i Stockholm. Cacka är en mångsidig man som både har varit svensk landslagsman i friidrott, gjort några inhopp i olika filmer, varit reklamtecknare och arbetat som musiker. För många unga människor är Cacka Israelsson ganska okänd, men för de betydligt äldre människorna är han ihågkommen som främst musiker och svensk mästare i friidrott. Jag, som är en av Snabel-Postens yngsta skribenter, är ett av undantagen som känner till Cacka Israelsson och låten ”Gamle svarten” väl. Därför intervjuade jag honom för en tid sedan för att få ihop material till denna artikel. De olika sysselsättningarna kom i olika faser. Cacka började med att teckna och måla. Han var anställd som reklamtecknare på en firma. I början av 1950-talet började han som landslagsman i friidrott blev svensk mästare i längdhopp 1951 och på 110 meter häck 1952. Han var också med och startade Bromma IF som var en förening inriktad på sport.

För övrigt var det genom sporten som han fick sitt smeknamn Cacka. Innan han började med friidrott spelade han fotboll. I det laget fanns en duktig kille som hette Karl-Erik Andersson som hade kallats för Cacka vilket Cacka Israelsson fick ärva. Nästa fas var den musikaliska inriktningen som började med att Cacka i ung ålder köpte en gitarr, som han för övrigt spelade på i samband med Bromma IF. Han hade förkärlek för jazz och country så han både spelade och lyssnade på dessa musikstilar. I samband med bildandet av Bromma IF intervjuades killarna av en radioreporter som också frågade om det fanns någon som kunde underhålla på något vis. Då hade några av killarna i laget pekat på Cacka och sagt att han kan underhålla eftersom han hade sjungit på klubbar förut. Då gjorde Cacka en parodi på en låt av en färgad manskvartett som heter ”Delta rythm boys” och härmat flera utav sångarna i gruppen. Det där spelades alltså in och sändes i ett radioprogram som hette ”Idrott för ungdom” och det lät inte så pjåkigt och han hade sagt till mor och far att ”då får vi se när de ringer från grammofonbolaget”. Då hade en bandyspelare som heter Snoddas Nordgren gjort succé och på den tiden var det vanligt att idrottskillar också spelade in skivor. Men Cacka hade inte sagt någonting innan det ringde från Odeon och han fick spela in sin första stenkaka, vilken han spelade in 1952.

12

Sedan spelade Cacka in en låt som hette ”Gamle Willie Goon” vilken var en countrylåt. På baksidan av den skivan fanns en låt som hette ”Cool water” som hade engelsk text vilket var väldigt ovanligt i Sverige på 1950-talet. Cool water hade tidigare spelats in av Staffan Broms, en av Cackas konkurrenter. Han blev dock mest känd för låten ”Gamle Svarten” som från början var en amerikansk låt med titeln ”Old faithful” (Gamle trogne). Den svenska texten skrevs av grammofonsångaren Sven-Olof Sandberg som också spelade in låten först. Det var i början av 1950-talet som Odeon hade fått för sig att Cacka spelade i countrystil och eftersom ”Gamle svarten” är en countrylåt fick han en förfrågan om han spela in låten och han tackade ja. Cacka gjorde också inhopp i några filmer. I en reklamfilm för Statens järnvägar, SJ, som heter ”Till fjälls på räls” där han sjöng en låt. Sedan sjöng han in en låt i en film från 1955 som heter ”Kärlek på turné” som var regisserad av Hampe Faustman och där Per Oscarsson hade en av rollerna. Han var också med i en kortfilm som heter Gazell Club där han sjöng ett par låtar. Cacka Israelssons karriär var under 1950-talet men han fortsatte med musiken i flera år till. När han träffade sin fru 1983 började båda två att syssla med musik tillsammans. Det sista jobbet var år 2002. En utökad version av artikeln med flera bilder finns att läsa på våran hemsida: www.snabelposten.se


POLITIK Emma Carlsson Löfdahl; folkpartist Text: Magnus Sjöquist Foto: Folkpartiet

Namn: Emma Carlsson Löfdahl Född: 1970 Bor: Lägenhet i Eksjö och gård i Norra Vi Familj: Mannen Peter och sonen Axel Yrke: Politiker och omvårdnadslärare

J

ag har intervjuat Emma Carlsson Löfdahl från Folkpartiet, jag hade intervjuat en vänsterpartist och en Miljöpartist så det kändes spännande att intervjua en från de borgerliga. Inte visste jag att hon hade arbetat inom omsorgen och varit vårdlärare på komvux så det blev en överraskning. Löfdahl föddes i Jönköping och växte upp där och hon växte även upp i Eksjö, som ligger på det småländska höglandet. Hennes mamma var sjuksköterska och hennes pappa hade ett eget företag och körde skogsmaskin. Min andra fråga handlar om hur hon blev intresserad av politik och varför det just blev Folkpartiet. Svaret blir att hennes mormor var politiskt engagerad i Jönköping och hon följde med henne på möten då hon var liten. När det var val 1988 började hon sitt politiska engagemang.

Anledningen att hon valde Folkpartiet var att ideologin passade med hennes tankar. Angående min fråga om vad som är den viktigaste frågan att ta itu med politiskt ges svaret att det är att få igång Sverige efter lågkonjunkturen i ekonomin. Om ekonomin blir bättre får man mer jobb, vilket ger mer skatter så man kan ha vård, omsorg, och skola, anser hon. Då det gäller vilka frågor som engagerar henne mycket ger hon exemplen äldre personer och personer med handikapp, hon anser att de ska få vara delaktiga i samhället och ha ett bra liv. Hon avslutar svaret med att säga att om det ska fungera måste man ha skattepengar för det. Fjärde frågan är om Cannabis ska vara lagligt, på detta svarar hon att det inte ska vara så, då den enligt henne skadar den som använder det och personer som är runtom den.

Jag frågar vad hon har för fritidsintressen, hon nämner att hon tycker om att läsa böcker, vara med familj och vänner, och att pyssla i hemmet.

svenska. Hon nämner att hon tycker om att läsa böcker av Camilla Läckberg (som hon har läst alla böcker av) och Lisa Marklund.

Musikmässigt tycker hon om att lyssna på P4 då den har musik som hon tycker om. Hon svarar att hon inte lyssnar på skivor, det blir radion istället.

Den sista frågan är vad hon har för framtidsplaner, hon svarar att hon önskar att hon får fortsätta att ha det bra med sin familj och att hon förhoppningsvis blir nominerad och omvald inför nästa val. Om hon inte blir omvald funderar hon på att starta ett eget företag.

På svaret vad hon tycker om att läsa för böcker nämner hon att hon tycker om deckare, speciellt

Loppmarknad

T

änk om loppmarknad skulle vara ett ställe där man kunde dela med sig av sina loppor (i den mån man har)? Alla som ville skulle kunna gå dit och hitta likasinnade som tycker om att klia sig. Det skulle vara kul att se de stå där och klia sig och göra konstiga miner, kanske skulle det se ut som om de dansade? TV brukar inte ha så många bra program, det kan man glömma, men en loppmarknad skulle kanske vara rolig i jämförelse.

Folk kanske skulle kunna stå vid bord och ha små burkar där de hade samlat sina loppor som de sålde. Man kan tänka sig att de diskuterade priser, och försäljarna försöker övertyga de som kanske köper hur bra just deras loppor är. I denna värld kan det mesta köpas och säljas, så varför inte loppor? Kanske skulle denna loppmarknad inte få många intresserade, men kanske en del som har fastnat i konsumtionssamhällets virvel?

Magnus 13


INTERVJU Victoria djurskötare Namn: Victoria Paulsson Född: 1985 Bor: Uppsala Yrke: Djurskötare

Text och Foto: Magnus Hedman

J

ag har träffat och gjort en intervju med Victoria Paulson.

Hon arbetar som djurskötare på ett djurpensionat. Victoria säger att de har många olika djur på djurpensionatet och då också olika burar till de olika djuren. Vi har kaninburar och marsvinsburar och andra burar. Klockan halv 10 går vi ut och rastar hundarna (hundarna går ut och rastar oss). Vi ger djuren vatten. Det är väldigt viktigt att de får kallt vatten. Victoria säger att djuren är som vi människor.

Victoria tycker att alla djur är gulliga, men det är marsvinsungar som är gulligast. Victoria förklarar att alla kan sina rutiner, men är det något särskilt kan vi fördela arbetsbördan. Det för att det inte skall bli arbetsbelastning, att någon får göra mer än någon annan. Hon svarar att hon känner sig lugn av att arbeta med djur och känner sig lugn när de är i närheten. Hon tror att hon skulle känna sig stressad om hon arbetade någon annanstans. Hon har ett husdjur hemma, en katt med färgerna brun och vit

Vi inspekterar givetvis att djuren finns i sina burar och ser till att de har det bra

Hennes favoritdjur är hundar.

Victoria berättar att det vid ett tillfälle var en råtta som rymde som de fick jaga runt i hela butiken.

Hon säger att människan också är ett djur, ett flockdjur som liksom andra djur trivs i grupp stora som små. Större som mindre.

På frågan om det är många djurskötare svarar hon att ”butikens ägare tar hand om våra kunder och vi andra tar hand om skötseln av djuren och städningen av deras burar”.

Hennes första husdjur var katt och hund. Katten hette Tuffsan och hunden Dante.

På djurpensionatet har de bland annat marsvin,hundar, katter och råttor.

Hon berättar att kaninerna skall få ett gammalt akvarium som fiskarna haft och svarar på min frågande blick att de måste ha mycket utrymme.

På min fråga om det är någon mer som arbetar med djur svarar hon att det är Arrash, hennes kompis. Jag frågar henne om hon känner sig ensam att bara hon och Arrash som arbetar med djur och inga fler, men hon svarar att det gör hon inte.

Hon blir glad av djuren och sina kompisar

På min fråga om hon saknar något djur eller människa svar hon ingetdera. Arbetarna på djurpensionatet behöver inget schema de vet vad de skall göra, men att de hade det på förra arbetet, men det kan de utantill så därför är det inte längre nödvändigt.

14

Victoria tycker att städningen inne hos marsvinen ät roligast och jag kan förstå varför. Victoria säger att det bara är hon som är djurintresserad av familjen. När jag kommer till arbetet sitter jag och tar det lugnt och värmer mig eftersom det är kallt att cykla om morgonen och laddar upp batterierna. Jag börjar arbeta först klockan nio. Alla hjälps åt. Halv tio vill hundarna gå ut. Sen går vi tillbaks och fortsätter med arbetet. Vi har lunch 11- 12. Själva affären öppnar precis på slaget tolv. Sedan arbetar var och en med sitt och sedan går man hemåt nöjd och glad. Hon tror inte att det är något djur som diggar musik, men är en smula osäker. Hennes vän Tessan alias Therese har två hundar och en katt. Vidare säger hon att det är ofta är katter som figurerar och förklarar att katter är lättare att sköta än hundar. De går ut själva när de har lust, men en hund behöver man gå ut med. Hon tycker både om vattensköldpaddor och landsköldpaddor. Hon säger att hon var lite smårädd för hästar förut, men är det inte längre. Hon tycker mest om shettlandshästar och tycker speciellt att deras föl är fina


FAKTA Text: Mattias Persson

Tomtens historia

J

ultomten, som han ser ut nu för tiden, är en ganska ny företeelse, som bygger på konstnären Jenny Nyströms bilder (julkort) och Walt Disney-filmer, som troligen bygger på Nyströms bilder, samt diktaren Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”. En annan figur som har spelat stor roll för vår nutida jultomte är det kristna helgonet Sankt Nikolaus, som brukar firas den 6 december, ofta med presenter till barnen. (Den ursprungliga presentutdelaren i de nordiska länderna var julbocken, som ursprungligen är en djävulsfigur. Det är hans sätt att dela ut presenterna som har gett upphov till själva ordet ”julklapp” - han bankade på dörren, öppnade och slängde in presenterna och sprang sedan iväg.) Själva ordet ”tomte” kommer av ”tomt”, det vill säga den jordplätt som ett bostadshus är byggt på, och området närmast den. De ursprungliga tomtarna var nämligen gårdens väktare, De sades ha gråa kläder och en toppig luva, som ibland var röd, men lika ofta kunde den vara grön eller grå. De har också ofta långt, vitt skägg, och är släkt med vättar, alver, älvor och andra sagoväsen. I Danmark och Skåne kallas tomtarna oftast för nissar. Tomtarna hjälpte gårdsfolket med gårdens skötsel, och tog hand om djuren, speciellt de djur som finns i lador (kor) och stall (hästar). De var nästan alltid osynliga. Om man förolämpade en tomte, eller miss-skötte djuren, blev han ofta arg, och då kunde han göra ofog, som att byta plats på huvuden och svansar på djuren. Som lön för sitt arbete ville tomten ha en skål med gröt, gärna med en liten smörklick i. Många av de sägner och sagor om tomten handlar om att någon råkat få syn på en tomte, och får synen förvänd, eftersom tomtarna inte gillar att bli upptäckta. En annan vanlig sägen handlar om att någon ser en tomte som har trasiga kläder, och sedan skaffar fram nya kläder. Tomten blir förstås glad, men anser att han nu har för fina kläder, och slutar arbeta. Moralen är att det är bäst att låta saker och ting få vara som de är. 15


n Vi har de n e p p a l k l u j perfekta • Uppsala-almanacka • Gör din egen fotoalmanacka • Snabel-Postens almanacka • Helårsprenumeration på Snabel-Posten • Fotoutskrift på riktigt fotopapper upp till A3 Beställ hos Snabel-@ snabel-a@uppsala.se 018-727 40 03 www.snabelposten.se

Ett stort tack till våra sponsorer

Nästa nummer: Vill du vara med och sponsra oss? Kontakta Snabel-@!

Kommer 15 februari 2010 16


Snabel-Posten nr 6 2009