Issuu on Google+

Fredag 1 mars 2013 www.smocka.fi

Detta hamnar strax i soporna hamnar i soporna. Enligt vissa skulle högre matpriser vara lösningen på problemet. Bland dem finns bloggaren Noora Shingler. – Om priserna skulle höjas skulle folk vara mindre villiga att kasta bort mat. Steget till att slänga i soporna är allt för kort, miljontals kilo mat

säger hon. Höjda priser är ett av förslagen som kommit fram i den gruppdiskussion om matsvinn som världsnaturfonden WWF och S-gruppen har ordnat. Men andra är kritiska till förslaget. – Även om det skulle göra att mindre mat

slängs skulle de sociala problemen som uppstår vara för stora, säger Jussi Nikula från WWF. Varje år slänger finländarna 400 miljoner kilo mat. sidan 5

”Det krävs en kombination av brinnande intresse och disciplin” Stans godaste studentlunch?

4

Serietecknare Rabbe Tiainen

6

Du är vad du äter säger Noora

8


PULS

2

1.3.2013

Redaktionskommentar

Manipulering - inte endast av ondo ”En stor del av alla fotografier vi ser är mer eller mindre retuscherade.” gränsen mellan godtagbar och icke-godtagbar bildmanipulering? Den iranska nyhetsbyrån Fars valde i veckan att klistra in täckande ärmar på amerikanska presidentfrun Michelle Obamas klänning. Klänningen som hon bar på Oscarsgalan ansågs vara för avslöjande för att bilder på den skulle publiceras i Iran. Det är naturligtvis positivt att en bild på en kvinna över huvudtaget publiceras i landet. Retuscheringen överskrider ändå gränsen till godtagbar bildmanipulering eftersom den förändrar ett väsentligt faktum i bilden: Presidentens fru behöver inte täcka sina armar och sitt var går egentligen nanna stenberg

inverkar på hur mottagarna uppfattar en journalistisk text. En bild förstärker läsupplevelsen och konkretiserar ämnet för läsaren. Ibland kan en bild rentav väcka känslor och tankar som egentligen inte har med texten att göra. På journalistikutbildningen på Soc&kom lär vi oss att använda kamera och bildbehandlingsprogram parallellt, eftersom fotografering och bildbehandling automatiskt hör ihop i dag. Bildmaterial skapas och behandlas med olika datorprogram i alla branscher, och jourbilden

nalistik är inget undantag. Snygga bilder är helt enkelt trevligare att se på och publicera än misslyckade bilder. En stor del av alla fotografier vi ser är mer eller mindre retuscherade. Problemet är att den som ser bilden noterar retuscheringen endast då den är alldeles uppenbar: När det fattas revben på modellen, eller när salladen, såsen och saltgurkan kikar fram onaturligt jämnt ur hamburgaren. På reklampelare och i skvallerblaskor förväntar vi oss att se manipulerade bilder, men lätt behandlade nyhetsbilder slinker ofta förbi. Också miljö- och naturfotografier kan ha fått sig en rejäl omgång i Photoshop.

Smockaplock ”Med kluvenhet iakttar man nu den ödmjukhet inför uppgiften som får honom att dra sig tillbaka samtidigt som han efterlämnar en dysfunktionell, svårt skandaliserad kyrka.”

43 cent

dekolletage i Amerika, vilket man kan tro då man tittar på bilden. Bildmanipulering går för långt när man i efterhand förändrar ett fotografi så att mottagaren får en förvrängd bild av händelseförloppet. Nu representerar Michelle Obamas täckta dekolletage inte nyhetsbildsretuschering av det allvarligaste slaget, men det förekommer bl.a. grova manipuleringar av bilder från demonstrationer och kvinnor avlägsnas ibland helt från nyhetsbilder i vissa länder. Sådana fotografier är lögnaktig journalistik. När ett fotografi retuscheras så att färgerna blir starkare eller mörka ytor blir ljusa, kan retuscheringen godkännas. Man hinner inte alltid justera kameran så att förhållandena i bilden blir perfekta, och då hjälper Photoshop med att göra bilden mer mottagarvänlig. Med andra ord är det bra att vi lär oss göra våra fotografier bättre, så länge vi inte missbrukar programmet. Ju mindre behovet av retuschering efteråt är, desto bättre såklart. Men nybörjarjournalister och -fotografer behöver ibland lite hjälp på traven. Ibland kan retuschering leda till en lyckad slutprodukt.

Ungefär det här tjänar en mjölkproducent på en liter mjölk. I dag höjer mejeriföretaget Arla Ingman priset som det betalar till mjölkproducenterna och mejerierna med 1,5 cent per liter.

”Jag noterade att studerande är morgonpigga då de kommer hit till Ständerhuset. Att de kommer hit till klockan åtta visar att de också är färdiga att gå på föreläsningar, studera mera inom en termin och kanske längre in i maj.”

Journalisten och kulturrådet Carl Otto Werkelid skriver om påven, som officiellt avgick i går, och om skandalerna denna lämnar efter sig.

Kulturminister Paavo Arhinmäki till HBL om gårdagens demonstration mot regeringens planer på att reformera studiestödet.

”Hade ett fint samtal med en farbror idag, på legendariska 3B. Mannen berättade om hur han druckit sig i graven, men sedan gjort comeback tack vare en katt.”

Tuo on laki luottehessa / tasa-arvoin aviohon. / Kymmenen kiven sisässä / miehen miehelään menoksi / naisen naiselleen neioksi. #Kalevala

Anne Hietanen bloggar om sitt fina möte med en farbror som blivit räddad av en katt.

Ville Elonheimo twittrade med versformen kalevalameter – ett fyrfotat trokéiskt versmått – gårdagen till ära. Han lyckades kommentera den förkastade lagmotionen gällande en könsneutral äktenskapslag i samma veva.

VI ÄR SMOCKA

kontakta oss smocka.fi@gmail.com

utgivare Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet

ansvarig redaktör Alexander Uggla producent för tidningen Amanda Mannström

producent för smocka.fi Daniel Donner layout Nina Lindqvist Andreas Andersson

redaktörer&fotografer Nanna Stenberg Petter Blomqvist Sebastian Backman Erik Sandström Robert Eklund Jenny Blomqvist Sanna Kankainen


PULS

X1.3.2013

3

Forskare: känslomässiga personer tror oftare på spöken flickr/laura chifiriuc

Rymdvarelser, horoskop, demoner och spöken. Vissa är fullständigt övertygade om paranormala fenomens existens, andra fnyser åt tanken. Färsk forskning visar att de som litar på sitt första intryck också är mer benägna att tro på det övernaturliga.

PARANORMALA FENOMEN fenomen innebär saker som påstås ligga utanför vetenskapens räckvidd. paranormala

på fenomen som sägs ha en paranormal förklaring är till exempel astrologi, telepati, utomjordisk aktivitet på jorden och spöken. exempel

petter blomqvist

undersökt varför vi människor tror på det paranormala. Hon har granskat finländares trosföreställningar när det gäller saker som astrologi, telepati och Loch Ness-odjuret. – Det var egentligen slumpen som ledde in mig på just det här. Jag hade inget större intresse för det förrän jag började granska ämnen för min magisterexamen. Svedholms forskning inriktar sig på varför vissa människor är mer benägna att tro på paranormala fenomen än andra. Undersökningen är bland de första i sitt slag i Finland. Hon har undersökt omkring 3000 personer och använt sig av så kallad ”dual process theory”. Det innebär att människans sätt att tänka delas upp i två olika kategorier, det intuitiva och det analytiska. – Det intuitiva sättet att tänka är mer förknippat med känslor och relationer. Det här sättet att tänka är sammankopplat med tron på det paranormala. De som litar på sitt första intryck är också mer benägna att tro på det övernaturliga, förklarar Svedholm. I och med internets intåg har möjligheterna till att sprida information om det paranormala också ökat. Svedholm tror inte att det påverkar folks uppfattning i någon större utsträckning.

man kan bevisa att ett paranormalt fenomen existerar kan man vinna en miljon dollar från amerikanska James Randi educational foundation. Utmaningen har varit öppen sedan 1964 och hittills har ingen lyckats. ifall

annika svedholm har

petter blomqvist

– Det finns fler resurser från både de övertygades och skeptikernas håll. Jag tror att det i viss mån går ut på ett, säger hon. bland annat organisationen Skepsis som granskar det paranormala ur ett vetenskapligt perspektiv. Mediernas bevakning har också en viss inverkan på uppfattningarna. Antalet som tror på ett visst fenomen ökar i allmänhet om det visas till exempel ett tv-program om det. Den forskning som gjorts i ämnet tidigare har mest gjorts utanför Finland. Till skillnad från Svedholms forskning har den varit mer relaterad till religion. Det gäller främst USA, som är ett mycket religöst samhälle. Även tron på det paranormala är större där. i finland finns

– I Finland är tron i allmänhet mindre utbredd än i många andra länder, säger Svedholm. Det finns ganska många som tror på till exempel astrologi men andra saker är inte lika allmänna. Inte heller sammankopplingen med religion är lika stark. På frågan om det finns ett samband mellan att vara religiös och på att tro på andra övernaturliga fenomen kan Svedholms forskning inte svara. – Andra studier har granskat det här och det har visat sig att sammanbandet är ganska svagt. De som har en svag religiös tro har ofta också en svag tro på det paranormala. När trosuppfattningen blir starkare blir den också oftast mer renlärig. Resultatet av Svedholms forskning presenteras i hennes doktorsavhandling i psykologi. Hon disputerar vid Helsingfors universitet idag.

Uggla är bossen – Nyfikenhet kan man inte ta semester ifrån, säger Alexander Uggla som är ansvarig utgivare för Smocka och som undervisar i kursen redaktionellt arbete. erik sandström

lyssnat på studerandes problem i en månad verkar alexan der uggla nöjd med att äntligen få tala om sig själv. Han började jobba på Svenska social- och kommunalhögskolan, Soc&kom, i början av januari och hade en dryg vecka på sig innan han började undervisa. – Jag har egentligen inte undervisat tidigare, men båda mina föräldrar är lärare, så förr eller senare måste väl jag också bli det, säger Uggla. För tio år sedan var Uggla själv med och producerade tidning och radio som journaliststuderande på Soc & kom. Då hette tidningen Morgonvrålet och radion Radio Olga. De fungerade som helt skilda redaktioner. Tidningen jobbade i källaren och radion på översta våningen i den gamla lokalen på Topeliusgatan. – Jag minns hur vi under första studieåret hade röstvård, säger Uggla. Av någon anledning var det på en lördag morgon och Soc & koms årsfest råkade vara dagen före. Det var min första årsfest och vi hade varit uppe efter att ha

till ungefär fem på morgonen. På något sätt lyckades vi i alla fall ta oss till röstvården klockan nio. Jag har aldrig känt mig så skräpig som när vi måste göra röstövningar och krälade runt på golvet och ropade ”Håhhåhhåå!”. Alexander Uggla har jobbat både med radio- och tv-nyheter. Han har jobbat som grävande journalist med Spotlight och på senare tid har han jobbat som datajournalist. – Jag hör till dem som velat bli journalist sedan jag var sju år gammal. Som liten stal jag min mammas skrivmaskin för att skriva min egen tidning. på sista produktionsveckan. Detta är den sista tidningen som kommer ut under den fem veckor långa produktionen. – Jag ville redan från början betona att de som jobbar med Smocka är kolleger, inte studiekompisar. Jag har också betonat vikten av webben och sociala medier. Webben har varit väldigt viktig för oss, eftersom vägen till radion och tidningen, för de flesta, går via smocka.fi. På fritiden sysslar Alexander Uggla med musik, men ser också på dokumentärer och lär sig programmera bättre. – Det är viktigt att journalister följer med ett brett utbud av medier och själva är aktiva. Det budskapet försöker jag också sprida till dem som stusmocka är inne

doktorerar.

tet idag.

Annika Svedholm disputerar i psykologi vid Helsingfors universi-

erik sandström

derar journalistik. Mycket av nyhetsrapporteringen i dag handlar om att kasta sig på telefonen och snabbt få ut nyheter. Uggla betonar också vikten av att slappna av. Utbrändhet är väldigt vanligt i branschen. – När veckoslutet börjar, så slutar jag jobba för att vila ut. Annars är resor ett bra sätt att koppla av. För två år sedan jobbade jag till exempel i en byskola i Tanzania för att få en paus.

”Jag hör till dem som velat bli journalist sedan jag var sju år gammal.”

nöjd. Alexander Uggla har fungerat

som ansvarig utgivare för Smockaproduktionen på Soc&kom.


NERV

4

1.3.2013

Alternativa lunchhak för studerande I Helsingfors finns det tiotals lunchrestauranger där studerande får äta förmånligt. Smockas lunchpatrull testade att äta på några av dem. Samtidigt passade vi på att göra en interaktiv karta över alla studentrestauranger i staden. lunchpatrullen: sebastian backlund, sanna kankainen, erik sandström och jenny blomqvist

En välgömd diamant hämeen osakuntabaari,

”hämis”

betyg: adress:

Urho Kekkonens gata 4–6 D, bredvid

Tavastia öppet: Må-to 11–15.30, fre 11–15.00 positivt: Stället är hemtrevligt och har inte den vanliga Unicafé-looken. Den dunkla belysningen gör att lunchplatsen är stämningsfull. Ingen kö trots att klockan är tolv. Mångsidigt matutbud och flera olika sorters bröd samt solrosfrön till salladen. Också ett flertal olika kryddor. Maten mycket god. Lunchkaffe kostar 50 cent. negativt: Få bord till förfogande. Begränsat utbud vid salladsbordet. menyalternativ: Tonfiskpasta, kebabsås med ris och kokta grönsaker, tofupasta. färdtid från soc&kom: Cirka 10 minuter. kommentar: En utmärkt matplats som få känner till och är värd de tio minuter som går åt att ta sig dit. En plats där man gärna sitter ett par extra minuter och andas ut. Maten smakar hemlagad och inte storkök. På fredagar serveras det i allmänhet speciellt bra mat.

Som en mysig liten krog

Lite billigare, lite bättre rafla,

Fulla poäng till Studenthälsan

musikhuset betyg:

betyg:

betyg:

Mannerheimvägen 13 a öppet: Må-fr 11.00–15.00 positivt: Maten var tillräckligt kryddig och brödet var gott och färskt. De tog inte heller fyra cent extra för kortbetalning. negativt: Tallrikarna var för små enligt mig och de sålde ingen efterrätt. Maten kostade 2,60 euro, det vill säga tio cent mer än på till exempel Soc&kom. menyalternativ: Färsk ärtsoppa (men endast på förfrågan), Kornrisotto, Fisk med citron och gräddfilssås, korvsås och grynostsallad. färdtid från soc&kom: Ungefär 15 minuter. kommentar: Stället är väldigt mysigt och påminner inte alls om ett unicafé. Det kändes mer som en liten krog. Ljudnivån är låg fastän stället är ganska litet. Maten i sig var inte så speciell, men stället är definitivt värt ett besök!

adress:

Runebergsgatan 14–16 öppet: Lunch: 10.30–16.15 positivt: Stort utbud på färskt gott bröd. Salladen var väldigt god, dessutom fanns apelsin och russin och goda såser till. Personalen var trevlig och priset var lågt. negativt: Det finns ingenting som direkt är dåligt med Rafla. Salen var kanske inte så mysig och maten kunde ha varit lite bättre. menyalternativ: Köttgryta, ärtsoppa, grönsaks- och svampfrestelse, bönsoppa, broiler i kokosgräddsås. Pannkaka med sylt. färdtid från soc&kom: 17 minuter kommentar: Rafla är ett superbt matställe, där pris och kvalitet är, med handelshögskoleord sagt, väldigt konkurrenskraftiga. Det är kanske inte det mysigaste utrymmet, men stämningen är mycket trevlig.

adress:

adress:

”kauppis”

restaurang serpens, vid studenthälsan

Tölögatan 37 7.30–14.30 (lunch 11–13.30) positivt: ”Ta så mycket ni vill, idag har vi lagat mycket” säger kocken glatt. Stället är lugnt och prydligt med stilig arkitektur. Semlorna med torkad frukt och morot är hembakta. Fräscht salladsbord med bl.a. tabbouleh, frön, salladskrydda och exotisk mangodressing. negativt: Lunchserveringen slutar tidigt. Klockan 13.30 slängdes maten i sopkärlen. Sojamjölk och veganskt brödpålägg saknades. menyalternativ: Köttsoppa, soja- och linskoftor, batat- och potatissoppa. Äppelkompott med rågtäcke och vispgrädde. färdtid från soc&kom: 20 minuter kommentar: Det här var mitt tredje besök på lunchrestaurangen Serpens och varje gång har jag blivit mätt och belåten. Jag får äta i lugn och ro i en stilig sal med högt i tak. Matens standard verkar hålla samma höjd. Jag tackar kocken för en spännande måltid. Dagens experiment, flinar han till svar. Min favorit Kasvisbaari i Bildkonstakademin har utmanats! öppet:

Restaurangerna vi besökt

r Se vå arta va k i t k a inter ocka.fi! på sm

Övriga restauranger med studentlunch

Unicafé

andreas andersson


“Det produceras ungefär 70 gram bioavfall per såld portion.” - Liisa Kuikka

5

Från bordet till soptunnan petter blomqvist

Mjölken börjar lukta illa, grönsakerna antar färger de normalt inte har och snart dimper gårdagens matrester ner i soptunnan. Vi finländare kastar bort enorma mängder mat. Bloggare föreslår att man borde höja matpriserna för att göra tröskeln att slänga mat högre.

Slänger du bort mat? Hur ofta slänger du bort mat? Vad kan man göra för att minska mängden mat som slängs bort? – Ganska sällan, högst varannan vecka. När det händer är det färskvaror som blivit gamla. – Jag har butik på vägen när jag far hem så jag handlar ofta och i små mängder. Att höja priserna hjälper knappast. Det finns redan de som har svårt att få pengarna att gå ihop.

petter blomqvist

vi nästan 400 miljoner kilogram, främst frukt, mjölkprodukter och kött. Världsnaturfonden WWF och S-gruppen förde samman konsumenter, forskare och bloggare för att försöka hitta en lösning på problemet. Bloggaren noora shingler är en av dem som deltagit i projektet. – Priserna borde höjas, säger Shingler. Folk uppskattar inte maten. Om den var dyrare skulle folk inte vara lika villiga att slänga bort den. Just nu hamnar var tredje producerade kalori i soptunnan. varje år slänger

på WWF och är en av de ansvariga för projektet. Han ser mycket allvarligt på problemet med mat som går till spillo. – Det har stor inverkan på ekologin att så mycket mat slängs bort. Det borde ske en förändring på gräsrotsnivå. Den största delen av matsvinnet sker i hushållen, men även i matbutikerna slängs det bort stora mängder. Finland är dock långt från den största boven när det gäller länders slöseri med livsmedel. I Finland slänger vi omkring 75 kilogram per person varje år. I övriga Europa har mängden uppgått till närmare 200 kilogram.

Rasmus Karlsson

– Hemma hos oss kastas nog nästan ingenting. Vi äter upp det som finns. –Jag har två barn och har sällan ork att laga något under veckan. Därför lagar jag mycket under helgen och så äter vi det under veckorna. Nina Röthner

jussi nikula arbetar

– Vi är mycket noggranna med mängden mat som går till spillo. Allt bioavfall vägs vid dagens slut för att kontrollera hur stort överskottet är. Unicafés mål är att minska mängden bortslängd mat med 40 procent till år 2015. – Det produceras ungefär 70 gram bioavfall per såld portion, förklarar Kuikka. Det inkluderar i och för sig även saker som potatisskal och benrester så det är svårt att säga hur mycket ätbar mat som faktiskt kastas. bukt på matsvinnet i hushållen föreslår Nikula samma taktik som man använder i barnuppfostran. Nämligen att inte ta mer än du äter upp. Samma taktik kan användas även på lunchrestaurangen. för att få

studentrestaurangerna

unicafé

har man insett vilket stort problem matsvinnet är. liisa kuikka är utvecklingschef för restaurangerna och berättar mera om vilka åtgärder man åtagit.

– Det händer nog inte ofta. Jag försöker se till att kylskåpet blir tomt åtminstone en gång i veckan så att inget går till spillo. – Jag handlar för max en eller två dagar i taget. En prishöjning skulle säkert hjälpa men det skulle vara en dålig idé av andra orsaker.

– Det är allt för vanligt att man köper mer mat än vad man faktiskt har användning för. Samma sak gäller det man sätter på tallriken. Nikula är dock inte helt övertygad om förslaget att höja matpriserna. – Det skulle antagligen hjälpa med det ekologiska men det skulle också få sociala konsekvenser. Det finns redan de som har svårt att få pengarna att gå ihop så en prishöjning skulle knappast välkomnas av dem.

Mikko Kuivalainen

– De få gånger jag kastar något är det mest bröd som börjat mögla. Annars inte mycket. – Jag försöker äta rester ganska ofta. Om det finns något ätbart köper jag inget nytt.

en längre intervju med Noora Shingler på tidningens sista sida. ni kan läsa

Anna Martalo

”Forskare borde bli bättre på retorik” Beslutsfattare och forskare är eniga om att forskning inte utnyttjas i politiken på bästa sätt. För att samarbetet ska bli bättre krävs att forskning blir lättare att förstå sig på. ”Ring upp oss, stäm en träff och argumentera för er sak”, säger riksdagsledamot Sanna Lauslahti. robert eklund

– vi får många intressanta böcker, ibland hinner man bara kolla bakpärmen för en summering. Ett problem är att jag kan ha en bok som argumenterar för en sak men sedan få en forskningsrapport som säger det absolut motsatta. Det gör inte beslutsfattandet enklare, tvärtom. Det här är paradoxen med att utnyttja forskningsinformation, säger sanna lauslahti , som varit riksdagsledamot sedan 2007. Enligt timo turja , informationsspecialist på riksdagens bibliotek, borde forskare som lägger ut rapporter satsa mera på att presentera relevanta fakta på ett lättöverskådligt sätt. Då skulle innehållet kunna utnyttjas bättre av beslutsfattarna.

robert eklund

ordförande för universitets studentkår, anser att ett problem är att forskning ofta är skriven för andra forskare. För utomstående kan det vara svårt att ta till sig sådan information. Enligt Koskentausta kunde sammandrag av rapporter publiceras på webbsajter för att öka synligheten och göra informationen mera tillgänglig. Borde forskare ”brända sig” och därmed främja synlighet för sina forskningar t.ex. genom att twittra? Mycket tyder på att mängder av forskning inte utnyttjas tillräckligt. Rapporter och avhandlingar riskerar att fastna inom akademiska kretsar. Timo Turja hävdar att forskarsamInformationsspecialist. Enligt Timo Turja behövs mera lättillgänglig sakkun- fundet trots allt lyckas påverka beslut. skap på politikernas bord. För fram kärnan, säger han. Han nämner bland annat att under – Riksdagsledamöter lider av en – Jag skulle gärna se att forskare Kekkonens tid ledde en bok av prokronisk tidsbrist. Informationsmäng- skulle kontakta oss riksdagsledamöter fessor risto näätänen ”Maantieden som landar på bordet dagligen personligen, inte bara olika intresse- kuolema” till att omfattande fartbekan bestå av rapporter upp till 700 organisationers representanter. Ring gränsningar infördes i rask takt. sidor. Problemet är att många forskare upp oss, stäm en träff och argumenMest bidrar ändå forskaruttalansaknar retorisk förmåga att framlägga tera för er sak, säger Lauslahti. den till att forma idéer, insikt och information på ett sätt som underlätHon påpekar också att många för- grunder för argumentation. För att tar bearbetningen, säger han. biser det faktum att riksdagen består politiker och forskare ska kunna utEnligt Sanna Lauslahti borde fors- av bland annat doktorer inom olika nyttja varandra effektivt behövs förkare med bra idéer våga närma sig be- fält och människor med forskarbak- ståelse från båda sidor. Samtidigt kan slutsfattare, och inte bara vänta på en grund. I medierna faller den bilden beslut som fattas inte tillfredställa möjlig inbjudan till utskotten när ett ofta bort. alla. ärende inom deras expertis behandlas.

robert eklund

lauri koskentausta ,

riksdagsledamot.

Sanna Lauslahti vill ha mer kontakt med forskare.

– Att definiera sin värdemässiga grund är viktigt för både de politiker som tar beslut och de forskare som försöker lobba igenom sina förslag, säger Turja. I sista hand ligger ansvaret ändå hos politikerna. – Man ska kunna leva med de beslut som tas, bära sitt ansvar och vara beredd att förklara varför besluten tagits, säger Lauslahti.


SINNE

6

1.3.2013

Att teckna serier är en levande berättarkonst emelie melin

som serietecknare och ser att en förändring är på gång inom serieteckningen. Nuförtiden läses serier av en bredare målgrupp och det talas allt mer om grafiska noveller med fokus på grafiskt uttryck och en realistisk berättelse. Målgruppen är mer vuxen. Kombinationen av bildkonst och berättelse är det som intresserar. – Berättelsen berättas på ett speciellt sätt som skiljer sig från skriven text eller spelad teater eller någonting annat, säger Tiainen. Han beskriver det som en illusion som får läsarens hjärna att göra en rörlig berättelse av seriens stillbilder. Förutom det dynamiska berättarsättet fascineras han av grafiken, att en serie kan innehålla genomarbetade och grafiskt tilltalande konstverk. – Jag har alltid älskat serier. När biblioteksbussen kom till vårt kvarter i Karleby där jag växte upp, sprang jag alltid först till seriehyllan. rabbe tiainen frilansar

intresset för teckning

har också

Tror du det är möjligt att försörja sig som serietecknare? – Visst finns det serietecknare som gör det på heltid, också i Finland, en handfull. Någon enorm produktionstakt krävs inte heller för att leva på teckemelie melin

emelie melin

nandet. Tiainen säger att det handlar om vem som betalar för teckningarna. Kvalitet över kvantitet. Det gäller att vara så bra att tillräckligt stora tidningar vill köpa ens produkt. – Ganska många serietecknare gör egentligen bara en strip per dag, en några rutors rad. det som gäller för de flesta tecknare. Man kan inte vänta på att inspirationen ska slå till. – Det krävs en kombination av brinnande intresse och disciplin. Trenden pekar uppåt när det gäller serieteckning och -läsning. Konstformen är ny jämfört med de gamla släktingarna bildkonsten och litteraturen och utvecklas ständigt. Tecknade serier har visat sig vara användbara på nya sätt. – Serier har använts i upplysningsarbete, till exempel i U-länder där alla inte är läskunniga. I Finland är utbudet på serier ganska rikt. Det finns många hobbyserietecknare och några större namn. – Finländska serier har någon slags blomstringsperiod, det finns många serieintresserade, tecknare och entusiaster, berättar Tiainen. Hobbytecknarnas grafiska noveller är ofta självbiografiska, allvarliga och känslomässigt utlämnande, tycker Tiainen, medan det som slår igenom bland den stora massan ofta är humor. Han säger att finländsk serieteckning överlag är en fortsättning på den europeiska serietraditionen, lite mer stillsam och realistisk än till exempel den amerikanska seriekulturen. att teckna en serie är en ganska lång process. Rabbe Tiainen börjar med att skissa på dialog och bildupplägg. I slutskedena blir det tuschning och bearbetning på dator. – Berättelsen är förstås alltid i centrum, den är ändå det som blir kvar hos läsaren. Men ibland kan det vara en miljö som kommer först, jag har en vision för miljön och stämningen och så växer berättelsen fram. Den som vill börja teckna serier ska lita på sig själv, tycker Tiainen. – Jag tror att det är bra att ta vara på det man själv tycker om, det man själv inspireras av. Det är en stark drivkraft för att utvecklas och vara kreativ. vanliga kontorsdagar är

tecknar ärligt. Rabbe Tiainen väljer helst själv vad hans serier ska handla om. Att teckna för en specifik målgrupp är mycket svårare.

Profilen

Kalle Anka och Bamse. Traditionellt sett har tecknade serier lästs av barn och unga. Men konstformen utvecklas ständigt och hittar både ny publik och nya användningsområden.

alltid funnits där, berättar Tiainen. I kombination med fascinationen för seriekonsten blev serietecknandet det naturliga nästa steget. – Mitt första större projekt var när jag som 17-åring behövde ett sommarjobb och gick till lokala tidningen Österbottningen och frågade om jag kunde få teckna en serie åt dem över sommaren. Det här ledde till två somrar med dagliga seriestrippar och därifrån fortsatte det med bland annat serieteckningsjobb för barntidningar och reklam för företag. Något heltidsjobb blev tecknande ändå aldrig för Tiainen, fastän det var en dröm under tonåren. – Jag tycker att det är roligt att man också kan teckna serier på deltid, så att jag inte behöver försörja mig på det men ändå kan ha det som en kär hobby, säger Tiainen och berättar att det roligaste är att teckna för sina vänner på sin blogg där han kan vara helt ärlig – att teckna för en specifik målgrupp, till exempel barn, beskriver han som krävande.

namn: Rabbe Tiainen född: 1984 gör: Studerar arkitektur

och frilansar som illustratör och serietecknare, har en firma, Rabbe illustration, och seriebloggen rabbe.papper.fi på gång: Utställningen TUSCHAT 13–24.3, kan ses på Högbergsgatan 12

”Visst finns det serietecknare som gör det på heltid, också i Finland”


SINNE

X1.3.2013

7

Många kockar gör vattnig soppa Tre regissörer, en stjärnspäckad ensemble skådespelare och en längd på nästan tre timmar. Cloud Atlas har verkligen kvantitet, men kvaliteten saknas. sebastian backman future film

filmversionen av david mitchells

2321. Dessutom hinner man besöka Seoul där människor klonas för att slavjobba inom snabbmatsindustrin och England under efterkrigstiden där en olycklig homosexuell kompositör försöker förverkliga sig själv.

det sparas inte på krutet då syskonen wachowski tillsammans med tyska tom tykwer försöker toppa Matrix-

kroken är att

bok Cloud Atlas hör till kategorin filmer som inte slutar trots att sluttexterna börjar rulla och lamporna i biosalongen tänds. Filmen ger upphov till fler frågor än den svarar på.

trilogin. Det är ingen enkel uppgift trots att budgeten för independentfilmen är på över hundra miljoner dollar. Huvudrollerna spelas av en samling namnstarka Hollywoodstjärnor: tom hanks , halle berry , jim broadbent , susan sarandon och hugh grant . handlingen i filmen är inte helt lätt. Filmen byggs upp av sex separata historier som utspelar sig under olika tidsperioder. Kronologiskt sett är en Stillahavsresa i mitten av 1800-talet den första händelsen medan den sista utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Hawaii år att försöka förklara

alla historier hänger ihop. Karaktärerna i de olika tidsepokerna är reinkarnationer av varandra. I Cloud Atlas formas karaktärernas liv i de senare historierna av hur de levt i tidigare liv. Att få detta att fungera på den vita duken är inte lätt. Lösningen är att samma skådespelare spelar flera olika karaktärer. hugo weaving är ena sekunden en lejd mördare i 1970-talets San Fransisco för att nästa sekund vara en transsexuell sjuksköterska i dagens England. Några minuter senare har han förvandlats till sydkorean. Det är just rollbytena som är filmens största problem. Det är ett överambitiöst projekt. fokuserade tittaren lyckas koppla ihop karaktärerna med varandra, men det är trots allt svårt att hänga med i historien. Omgivningarna växlar ständigt och precis då man satt sig in i en historia och lutar sig tillbaka i stolen kastas man tillbaka tvåhundra år i tiden. Dessutom är det omöjligt att kategorisera filmen. den

future film

”Omgivningarna växlar ständigt och precis då man satt sig in i en historia och lutar sig tillbaka i stolen kastas man tillbaka tvåhundra år i tiden.”

en salig röra. Filmversionen av David Mitchells bok Cloud Atlas är en rörig historia med komplicerad handling. Tittaren

kan förvänta sig såväl romantik och mystik som biljakter och science fiction.

Här finns lite av allt. Filmen är tidvis humoristisk, ibland blodig och brutal, men till största delen väldigt djup och allvarlig. Här finns romantik, biljakter, science fiction, drama och mystik. mest soppa av det hela. En vattnig sådan. Detta är absolut inte en film man slötittar på då man är halvdåsig på kvällen. Rejäl skärpa krävs. Cloud Atlas är en film som delar åsikter. Faktum är att filmen bör ses flera gånger för att man ska kunna bena ut alla lager och uppskatta den långsamma händelseutvecklingen och de finurliga lösningarna i historien. Tyvärr tror jag att de flesta bara orkar se den en gång. det blir alltså

Stockar åt folket! Med lite bakgrundsinformation kan vem som helst få ut någonting av utställningen Copy, Paste, Add Layer. Utställningens kurator vill att konsten som ställs ut tilltalar alla, inte bara eliten. erik sandström

stockar, ett måttband i en glasvitrin, en rutig tavla och ljudet av regn i bakgrunden. Utrymmet är öppet och lugnt, trots att ljudet av vattendropparna hela tiden byggs upp, för att sedan sluta tvärt. Rummet är stort och ganska tomt. Om jag inte visste att jag var på en konstutställning, så skulle jag antagligen undra varför ett så centralt utrymme står tomt. helena björk och konstnärerna har jobbat med utställningen i ungefär ett år. Utöver det skriver Björk också konstrecensioner som hon skickar till Norge. – Tidningar som Helsingin Sanomat kan komma undan med nästan hurudana konstrecensioner som helst för att de har en så stark position, säger Björk. Norska tidningar kräver en hög med

mycket mera analys och tolkning. Vad har du för tips till någon som inte vet så mycket om utställningen? – Läs om verkens bakgrund, säger Björk. Se dig omkring, sätt dig kanske på fönsterbrädet och lyssna. Bästa sättet att sätta sig in i verkens bakgrund är att tala med konstnären. Efter att ha hört om arbetsprocessen är verken lättare att förstå. – Först släpade jag stockar, sedan simmade jag och badade bastu, säger ebba bohlin som är konstnären bakom Hygge. Det har varit som ett riktigt sportlov för mig, tillägger hon. Hygge är en hög med stockar. Den är som tagen från en väg på landet och placerad mitt på Stora Robertsgatan. Paste. Halva verket finns på utsidan och det ser ut som om fönstret skär stockarna i tu. – Det går in mycket omsorg och kärlek i mina verk, säger Bohlin. Det är viktigt att inte bara tänka att allting skall göras så billigt som möjligt. Ljudverket The Concept of Clouds (That Will Never Exist) är skapat av ane mette hol . Teckning-

en Untitled (Measurement Drawing) som ser ut som ett måttband är också hennes verk. – Ljudverket är väldigt inspirerat av 60-tals konceptualism, säger Hol. Verket utgår från ljudet av en droppe som jag kopierat så att droppandet hela tiden ökar. Allt som allt hörs över en halv miljon droppljud. Tavlorna är skapade av kristin nordhøy . En av tavlorna liknar det mönster som i Photoshop symboliserar tomhet. Tavlorna är uppbyggda av olika lager och mönster på varandra. Tillsammans bildar de en helhet. – Tavlorna är inte skapade digitalt. Till exempel förvrängningen i mönstret har gjorts genom att fukta färgen. Det sker en organisk förskjutning i mönstret, säger Nordhøy. Utställningen är intressant, men förutom stockarna som ligger på utsidan av galleriet har jag ändå svårt att tänka mig att utställningen verkligen når ut till andra än den elit som verkligen intresserar sig för den.

Cloud Atlas regi:

Tom Tykwer, Andy Wachowski, Lana Wachowski

huvudroller:

Tom Hanks, Halle Berry, Jim Broadbent, Jim Sturgess, Susan Sarandon, Hugh Grant längd:

2 h 51 min

premiär:

1.3.2013

åldersgräns:

12

betyg:

erik sandström

erik sandström


SINNE

8

1.3.2013

”Alla laktosallergiker borde pröva råmjölk” dorit salutskij

På sin blogg Kemikaalicocktail förespråkar Noora Shingler en värld utan färdigmat. Hittills har bland annat Pirkka fått en skopa ovett. Men 32-åringen är inte färdig med sin kamp mot tillsatsämnen och matfusk. sebastian backman

– allt som är naturligt är farligt och vi skyddas mot denna fara, säger råmjölksförsäljaren eero - pekka rislakki i början av dokumentären ”Silminnäkijä: Pilattu maito”, som noora shingler varit med och producerat. Shingler tycker inte att råmjölk är farligt. Det är pastöriseringen och homogeniseringen i mejerierna som fördärvar drycken. Var femte finländare är ”laktosintolerant” och för dem är råmjölk ofta ett bättre val. – Råmjölk kan de flesta dricka, också de som är laktosallergiker. Äkta mjölk kommer direkt från en ko. Jag förstår dem som tycker att fettfri mjölk inte borde få kallas mjölk. Det är snarare en mjölkprodukt, säger bloggerskan. Shingler har bloggat i fem år, huvudsakligen om mat och kosmetika. Kemikaalicocktail lockar varje månad ca 25 000 unika läsare. Halva dagen går åt till bloggen och den andra halvan till andra projekt, berättar 32-åriga Shingler som skriver kolumner i fler olika skrifter. Hon tänker inte på läsarantal då hon skriver, men det är viktigt att det hon skriver sprids.

”Vi är vana att lyda. Jag tror att det har att göra med hur kuvade vi var under efterkrigstiden.”

ens tänker på, säger hon. Energidrycker är något Shingler upprörs över. Dryckerna är särskilt populära bland högstadieelever och enligt Shingler borde de åldersbegränsas. – Då olika tillsatsämnen kompletterar varandra blir effekten mycket starkare, vilket få förstår. Det gör att man lätt får i sig för mycket. Dryckerna är definitivt ett stort problem i högstadier, säger Shingler, som själv dricker grönt te och tycker kaffe är helt okej. Bloggandet har burit frukt för Shingler. Pirkka bytte namn på sin guacamole, som innehåller 0,7 procent avokado, till ”guacamolesmakande dippsås”. Mjölkdokumentären som utkom förra veckan kan också leda till åtgärder. – Att Pirkka bytte namn på sin produkt var en liten seger, men det handlar bara om en burk. Det finns flera fall som ännu borde behandlas.

Shinglers list saker hon äter men inte borde fyra

1. Färdigbroiler, lätt att göra, men oetiskt producerad. 2. Mjölkchoklad, dåligt för en, men oemotståndligt. skippa giftet.

3. Knackkorvar, är inte riktig mat.

Noora Shingler är passionerad då det kommer till mat.

4. Broccoli på vintern, är från spanien och inte närproducerad.

I Shinglers kylskåp: skippa giftet.

- g r ö n s a k e r, b r o c c o l i , spenat, selleri, morötter…

Noora Shingler är passionerad då det kommer till mat.

– Konsumenter i Finland brukar inte ifrågasätta så mycket. Vi är vana att lyda. Jag tror att det har att göra med hur kuvade vi var under efterkrigstiden. Det är viktigt att ifrågasätta det statliga. Det är verkligen inte näringsexperter som ritar upp våra tallriksmodeller, säger hon. De senaste veckorna har hästköttskandalen varit ett hett samtalsämne.

Shingler tycker att debatten är välkommen. – Det är bra att allt flera öppnar ögonen och förstår att Finland inte är avskilt utan en del av den globala produktionskedjan. Vår mat kommer från andra länder. Flera måste förstå att lokalproducerad mat är ett bra alternativ, säger hon. Det värsta med färdigmat är inte

tillsatsämnena, utan att man går miste om så mycket nyttigt man skulle få i sig via vanlig mat. Enligt Shingler duger vitaminpiller inte som ersättning. Ifall man bara fokuserade på att äta mångsidigt i stället för att haka upp sig på kalorimängder och fetthalter skulle man må bättre. – Då man äter vanlig mat får man i sig mycket nyttigt som man aldrig

- ekomjölk - grekisk yoghurt - kryddpasta - kokosvatten - mycket bär

Hejdå! Smocka är tillbaka om ett år. //Redaktionen


Tidningen Smocka fredag 1.3.2013