Kap 05 Romant.Sid 101-134
05-02-01
14.07
Sida 107
Om jämlikheten När Rousseau ger ut sin skrift Om olikheten mellan människorna (1755) slår han upplysningsmännen med fasa. Först upprepar han kritiken av den onaturliga kulturen och överklassens ruttna moral. Sedan attackerar han dess privilegier och maktställning och hävdar att all rätt och all makt egentligen tillhör det enkla och fattiga folket. För i samhällslivets gryning hade alla varit jämlikar. Med denna skrift gjorde sig Rousseau mer hatad än någon annan 1700-talsförfattare. Upplysningsmännen var borgare. De gick gärna hårt åt adelns privilegier och ville helst komma åt dess jord. Men i deras ögon gick Rousseau för långt: han angrep ju äganderätten och rikedomen som sådan! Och den annars så välartikulerade Voltaire fyllde marginalerna i sitt exemplar med hatfulla utbrott som ”skurk!”, ”å den dåren!” och ”stackars djävul”. Vid läsningen av det citerade avsnittet om äganderätten blev Voltaire ursinnig: ”Vad! Denne tjuv skulle vara samhällets välgörare! Det är en trashanks filosofi!”. Men andra var desto mer lyhörda: några årtionden senare skulle Rousseaus ord om makten, rikedomen och jämlikheten upprepas nästan ordagrant – av det fattiga småfolket på Paris gator 1789 … En allegorisk bild av revolutionen till Rousseaus ära. Samtida målning.
romantiken