Page 1


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 1

DRÄNKT


Dr채nkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 2


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 3

Frida Andersson Johansson

DRÄNKT


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 4

Förlag: Stimpla Publishing info@stimplapublishing.se www.stimplapublishing.se Copyright © Frida Andersson Johansson 2015 Titel: Dränkt Omslag: Jesper Holm Sättning: Arne Öström Tryckt hos Scandbook i Falun 2015 ISBN 978-91-981694-4-7


Dr채nkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 5

Till Ela, Adam och Moa


Dr채nkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 6


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 7

Prolog FEBRUARISOLEN VAR BLEK över den smala Mälarviken, men det var ett par plusgrader i luften och borren skar lätt genom isen. Christer pausade för att knäppa upp jackan, vände ansiktet mot den svaga vinden och drog luften djupt ner i lungorna. Fingrarna riktigt kliade efter spöt. Den bra känslan från i morse höll i sig och han hade valt både lina och pirk med målet att få stora fiskar på kroken. Han anade inte hur stora. Isen var blank och på gränsen till för tunn, men Christer visste hur vattnet strömmade och var inte rädd. ”Ska du verkligen ge dig ut ensam?” Gunilla hade som vanligt inte kunnat dölja sin oro. ”Ni är så välkomna att följa med”, hade han svarat. Självklart var det ingen som hörsammade hans inbjudan. De satt bänkade framför hockeymatchen med gapande munnar och gardinerna fördragna mot solljuset. Ingenting skulle få dem att flytta på sig förrän alla tre perioder var spelade till slut. Christer suckade. Vem hade anat att hans familj skulle bli så olik honom själv? Ingen hockeymatch i världen kunde få honom att avstå från en solig dag utomhus. Sitta och stirra på skärmar, sådant fick han nog av på jobbet. Det var förstås inga hockeymatcher som visades där, bara säkerhetskamerornas bilder från olika hörn av Högdalens kraftvärmeverk. En vacker dag kanske de också skulle visa någon sådan där anarkist som försökte bryta sig in för att ställa till oreda. Miljön –7–


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 8

skyllde de på, fast soporna ändå måste förbrännas. Bara en av de sex pannorna eldades med olja. Dårar. För Christers del kunde de gärna elda med olja rakt igenom, bara det fanns el. Hur mycket skulle anarkisterna tänka på miljön den dagen de själva eller någon de tyckte om låg på operationsbordet och strömmen gick? Det räckte att folk fick maten i frysen förstörd för att de skulle inse att de var ganska beroende av sina kraftverk. En hög med issörja hade bildats kring hålet. Inte mycket kvar nu. Christer lutade hela sin vikt mot borren och höll på att förlora balansen när den gick igenom. Han drog upp den med ett klafsande ljud och råkade putta omkull ryggsäcken som stod intill. Irritationen flammade upp. Det var då tusan vad han var fumlig nu för tiden. Han fiskade snabbt upp väskan, öppnade den och kikade ner. Tyget i sitsen till den inbyggda campingstolen hade sugit åt sig vatten, men kaffetermosen verkade ha hållit tätt och grahamsfrallorna med ost såg lika goda ut nu som när han packade ner dem. Ändå ville inte irritationen släppa. Det verkade som om förmiddagens flyt redan hade försvunnit. Som för att bekräfta misstankarna tog vinden fart och blev vassare. Besviken tvingades han knäppa jackan igen. Nåja, det kunde varit värre, himlen var fortfarande blå. Det varma kaffet smakade fint ur termoslocket. Christer satt på den fuktiga pallen med vinden i ryggen och ansiktet mot solen. Fick kisa trots solglasögonen, men det gjorde inget. Känslan var ändå viktigare än synen när man pimplade. Det var i händerna man kände om en fisk hade nappat eller om den bara var framme och nafsade. Pirken glänste när han lutade sig fram för att peta ner den i hålet, försiktigt så att hullingarna inte skulle skada vanten. Vinden hade mojnat igen och knakandet och knäppningarna hördes tydligt. Isen sjöng. Längre ut löpte den svarta ränna som var farleden. Flera isflak hade gjort sig lösa i tövädret och gled över vattnet. Det var ingenting att oroa sig för, inte alls. Men det var tur att inte Gunilla var här och såg det. Hur mycket han än lirkade ville pirken inte sjunka ordentligt och irritationen flammade upp igen, fick näring av oron. Kunde han inte –8–


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 9

ens få ett litet blänke igenom ett femton centimeter stort hål? Hade gammelfingrarna redan kommit? Farsan hade inte haft känsel nog för att använda fjärrkontrollen när det var som värst. Är det min tur nu? Så fick det inte vara. Han satte sig på knä för att komma åt lättare. Kanske var det tanken på Gunillas oro som gav liv åt de onda aningarna, kanske var det rädslan för den egna fumligheten. Det var som om han kände på sig att någonting skulle hända. När Christer petade upp solglasögonen i pannan och såg den mörka sprickan som löpte från borrhålet utåt vattnet ilade skräcken genom bröstet. Knäppningarna från isen ekade i öronen. Han famlade efter dubbarna. Skulle Gunilla få rätt? Varför hade han inte tagit flytvästen? Så gick solen i moln och sprickan försvann. Han skrattade skrämt åt sig själv. Det var visst bara en skugga. Vilken ängslig gammal gubbe han höll på att bli. Han koncentrerade sig på hålet igen. Spricka eller inte, någonting var fel. Pirken ville inte ner i vattnet. Det fanns inget grund här, ändå hängde linan slak som om den hakat upp sig i någonting strax under isen. Fortfarande med bultande hjärta böjde Christer sig fram för att se så inte kroken hade hakat i kanterna av hålet. Den stackars fluglarven han agnat med rörde sig svagt någon decimeter under vattenytan och under den skymtade mörkret. Sjön. Väl? Det sög till i magen. De onda aningarna var tillbaka, men han sköt bort dem och lade sig platt på mage för att kunna se ordentligt. Tack och lov hade Gunilla fått honom att ta de höga överdragsbyxorna trots plusgraderna. Hans huvud skymde ljuset, men hålet var helt klart blockerat. Christer lyfte otåligt bort spöt och lade dubbarna bredvid. Drog av sig vantar och jacka och kavlade upp tröjärmen så högt det gick. Han stålsatte sig mot kylan och körde ner armen i hålet. De skrovliga sidorna rev mot skinnet och vattnet skickade isande strålar upp genom armen, snart skulle handen domna av kylan. Han kunde känna kanten längst ner och trevade med fingrarna mot undersidan av isen. Konstigt. Ingenting låg i vägen. –9–


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 10

Han knep ihop ögonen och pressade ner handen en bit till, viftade fram och tillbaka i vattnet. Någonting mjukt och slemmigt gled över handryggen. Måste vara en bit sjögräs som flutit upp. Hela underarmen sved av kylan och fingrarna var stumma, men han lyckades gripa tag kring det trådiga där nere och ryckte till för att rensa bort det. Sjögräset rörde sig oväntat trögt, som om det var fäst vid någonting tungt. Christer blickade ner på det han höll i handen samtidigt som en dov duns hördes under isen. Inte sjögräs. Han stirrade misstroget på sin rödfrusna hand. Den var full av långa, ljusbruna strån. Hår! Världen gungade och det blev svårt att andas. Under kängorna anades en skiftning, som en skugga. Någon ligger under isen. Han slet åt sig handen, torkade sig desperat mot byxorna. Ett hårstrå hade klistrat sig fast, lindade sig kring fingrarna, skar in i skinnet. Yrseln tilltog och det susade i öronen. Håret från en död. Frukostrester och termoskaffe plaskade mot isen när magen vände sig ut och in. Det luktade surt och han vände bort ansiktet, flämtade efter luft. I en sekund var huvudet helt tomt, sedan vällde tankarna över honom. Borde han såga upp hålet och dra upp den som låg där? Tänk om det var någon han kände. Tänk om sågen råkade skära i … Borde han ringa någon? Vad skulle folk säga? Christer hulkade igen. Jag måste hem. Det brände av kyla i handen och han drog ner den fuktiga tröjärmen, vände sig om efter jackan. Undvek att titta mot hålet. Ögonen tårades av chock och av solljus och de domnade fingrarna fumlade med blixtlåset. Vantarna låg slängda vid spöt, han böjde sig fram för att plocka upp dem. En rörelse i ögonvrån fångade hans uppmärksamhet och Christer stelnade i sin framåtböjda position. Stirrade misstroget. Försökte ta in vad han såg. Skriket lämnade munnen innan hjärnan helt hunnit förstå. En hand. En vit hand trevade sig upp ur hålet. Bara några decimeter ifrån honom böjde sig långa fingrar kring kanten han själv borrat upp, bleka naglar klöste mot det frusna. Christer kastade sig bakåt. Kängorna gled på den blanka ytan när – 10 –


Dränkt inlaga 150209 Droppe_inlaga 2015-02-11 16:54 Sida 11

han till hälften sprang, till hälften kröp därifrån. Bort. Bara bort. Från handen, från fingrarna som trevade och sökte. Februarisolen bländade. Mössan ramlade av och håret föll ner i ögonen. Kommer den efter mig? En knöggla i isen fick honom att dråsa omkull. Han föll tungt. Ett finger vek sig under honom och han slog upp ett sår i pannan. Han märkte det knappt. Var är den? Ta mig inte! Benen skakade men han lyckades resa sig. Solen blänkte i den frusna sjön. Blod droppade från ögonbrynet och ögonen tårades i vinden. Christer rusade i blindo. Bort. Bara bort. Först när isen brast förstod han att han sprungit åt fel håll.

– 11 –

Profile for Smakprov Media AB

9789198169447  

9789198169447  

Profile for smakprov