– Kan du tänka dig, de vill välja in mig i styrelsen, sa hon med ett saligt leende. – Det kan jag mycket väl tänka mig, sa David. Varför skulle de inte göra det? – Det har du rätt i, skrattade mamma. Är man bäst så är man bäst. Det var väl så du menade? – Självklart. Davids syster Johanna hade varit på bio med några kompisar. När hon kom hem såg hon direkt att hennes bror inte mådde bra och började fråga ut honom. Han lade pekfingret över läpparna och skakade på huvudet. – Vad var det där om? frågade Johanna en stund senare, när mamma var utom hörhåll. Vad är med dig? Varför vill du inte prata? – Jag ville inte oroa mamma. – Varför inte? Vad har man annars mammor till? Vad är det för fel på dig? – Inget speciellt. – Utom att du mår pyton och inte vet vad det beror på? – Ungefär så, svarade David och kunde inte låta bli att skratta. Något motvilligt berättade han så gott han kunde. – Gå till en läkare, var Johannas råd. Vi har en jättebra vårdcentral alldeles i närheten. Jag kan visa vägen om du inte hittar. – Var inte dum. Det är klart jag hittar. – Ja, men då så. Vad är du rädd för? 18
Cras Ge aldrig upp ny.indd 18
2011-09-12 10.23