H
emmets hjärta
köket är en speciell plats. Hemmets hjärta, den plats där livet pågår, där maten lagas. Det är här, runt köksbordet, som dagen börjar över frukosten. Det är här vi sitter tillsammans med våra barn och deras läxor. Det är här vi samlas när det är fest. (Har du någonsin varit på en fest där partyts mittpunkt inte varit i köket?) Här äter vi romantiska middagar. Här bakar vi med barnen. Här smygröker vi under fläkten och pratar kärleksbekymmer i telefonen, lågmält och förtroligt. Här hänger vi med vännerna till långt in på småtimmarna. En fest eller en bjudning – oavsett anledning till firandet – utgår alltid från maten. Min farmor var något av en expert inom området. Hon älskade att bjuda hem vänner och bekanta, älskade det sociala umgänget. Dessvärre var hon inte särskilt road av matlagning, men hon fixade det ändå. Hon hade några paradrätter som hon alltid lyckades slänga ihop och gick det att fuska så gjorde hon det. Hellre än bra, var ledorden. Hemma i farmors våning, som låg mitt på Stureplan i Stockholm, tejpades det upp tapeter – och var gardinerna (eller min pappas långbyxor) för långa så tog hon fram häftapparaten. Oavsett så var det viktigaste för min farmor själva partyt. Att gästerna kom och att alla hade trevligt. Jag är ingen mästerkock och kommer aldrig att bli. Men jag älskar mat och tycker om att laga den. Jag älskar också att bjuda hem folk. Gärna en salig mix av människor som inte känner varandra alltför väl och gärna fler än färre. När det kommer till maten är det enkelhetens lov jag prisar. Jag bjuder hellre på en riktigt vällagad spaghetti bolognese som har fått stå och puttra i ett dygn för att fördjupa smaken, än på något svårlagat med knepiga och dyra råvaror. I den här boken bjuder jag på mina paradrätter. God och bjudvänlig mat som inte kostar skjortan, men som alla tycker om. När jag vid ett tillfälle bjöd mina killkompisar på grabbmiddag serverade jag köttbullar med potatismos och gräddsås. Alla tog om tre gånger och faten var länsade. För mig är det receptet på en lyckad middag. Enkelt och gott. Man ska inte behöva spara pengar i två månader för att bjuda sina vänner på middag eller fest. Hellre fest än inte fest! En kompis till mig sa en gång att det nog handlar om att våga. Alla kanske inte tror att det är fint nog att bjuda på spaghetti med köttfärssås eller köttbullar. I så fall hoppas jag att de tänker om. Och att jag kan ingjuta lite mod med den här boken. Bara testa, jag lovar att era gäster kommer att vara så glada och tacksamma över att få »riktig mat« som de faktiskt tycker om …
F örord
6