Issuu on Google+

Alla är vi beroende av det som vi kallar ”människobehandlande organisationer” dvs. vårdcentraler, skolor, socialförvaltningar, rättsvårdande organisationer, biståndsorganisationer och många andra. Och ungefär lika många har åsikter om dem. Vad innebär det för sättet de organiseras på? Nyinstitutionell organisationsteori kan hjälpa oss att ställa kritiska frågor. Är det vetenskaplig kunskap eller moraliska bedömningar som i grunden styr socialtjänstens verksamhet? Hur kommer det sig att det går mode i hur äldreomsorgens biståndsbedömning organiseras? Vem får sista ordet när rättsvårdande myndigheter och socialtjänsten samverkar? Vad menar vi när vi tycker att en verksamhet fungerar? Och hur går förändring i organisationer egentligen till?

Boken vänder sig till alla som vill fördjupa sin förståelse av människobehandlande organisationer. Den är lämplig att användas på socionomutbildningar och masterutbildningar inom olika samhällsvetenskaper. Redaktörer är Stig Linde, universitetslektor, och Kerstin Svensson, professor i socialt arbete.

STIG LINDE & KERSTIN SVENSSON (red.)

Boken är sprungen ur ett flerårigt samtal i en forskargrupp kring organisering vid Socialhögskolan i Lund. Författargruppen har erfarenhet från social barn- och ungdomsvård, kriminalvård, hemlöshetsarbete, äldreomsorg, socialt inriktade frivilligorganisationer och flera andra områden inom människobehandling. I kapitlen undersöks vad nyinstitutionell organisationsteori hjälper oss att se och förstå, och när vi behöver kompletterande teoretiska modeller och perspektiv.

FÖRÄNDRINGENS GENS ENTREPRENÖRER OCH TRÖGHETENS AGENTER

Människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv

FÖRÄNDRINGENS ENTREPRENÖRER OCH

TRÖGHETENS AGENTER

Människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv

Best.nr 47-09879-8

Tryck.nr 47-09879-8-00

STIG LINDE & KERSTIN SVENSSON (red.)


Förändringens entreprenörer och tröghetens agenter – människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv ISBN978-91-47-09879-8 © 2013 Författarna och Liber AB Förläggare: Johan Lindgren Projektledare: Cecilia Björk Tengå Redaktör: Camilla Nevby Omslag och grafisk form: Fredrik Elvander Foto omslag: B.Lindgren och Getty Images Layout: OKS, Indien

Upplaga 1:1 Tryck: Kina 2013

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

9789147098798b1-208c.indd 2

7/4/13 12:06 PM


Innehåll Förord ...................................................................................................................... 7 Bokens ärende .......................................................................................................8 Stig Linde och Kerstin Svensson

Vad är människobehandlande organisationer? ..............................................10 Institutionens tyngd och tröghet ......................................................................12 Både process och egenskap ..............................................................................15 Aktörer, aktanter och kentaurer .......................................................................15 Nyinstitutionell forskning ................................................................................16 Att förstå förändringar som översättningar ....................................................19 Hänger det ihop? ................................................................................................20 Nyinstitutionell teori har begränsad räckvidd................................................22 Stor teori eller olika översättningar? ................................................................23

Socialt arbete som moralisk praktik ......................................................................25 Claes Levin

Människobehandlande organisationers behov av legitimitet .......................26 Institutionell teori som förståelsemodell .........................................................28 Människobehandling som moraliskt arbete ...................................................29 Byråkrati och välfärdsprofessioner ..................................................................32 Den moraliska gemenskapens betydelse .........................................................35 De sociala institutionerna och hur de tänker .................................................36 Institutionaliseringens processer .....................................................................38 Avslutning ...........................................................................................................40

Osäkerhet – ett nödvändigt uttryck för professionalitet eller ett tecken på okunskap? ..............................................................................42 Lina Ponnert

Den oundvikliga osäkerheten – människors och organisationers komplexitet ..........................................................................................................43 Osäkerhet, säkerhet och kopplingen till kunskap .........................................45 Den nödvändiga osäkerheten – vikten av ifrågasättande reflektion och sensitivitet ..................................................................................46 Förmåga att känna osäkerhet .....................................................................47 Förmåga att agera trots osäkerhet ..............................................................47

3

9789147098798b1-208c.indd 3

7/4/13 12:06 PM


I n n e h å ll

Osäkerhet i yrkesrollen – när tilltron till den egna kompetensen sviktar ..................................................................................................................48 Tilltron till metoder och procedurer ............................................................48 Att inte våga agera och göra självständiga bedömningar ..........................51 Kan professionell osäkerhet ingå i en evidensbaserad praktik? ..................52 Osäkerhet kring hur de tre benen i en evidensbaserad praktik ska viktas ................................................................................................54

Det sociala arbetets moraliska geografi ................................................................56 Marcus Knutagård

De hemsökta platsernas geografi .....................................................................57 Moralisk geografi – om platsens ordning ........................................................59 Att ordna världen ...............................................................................................62 Nyinstitutionell organisationsteori får inte glömma platsen ........................64 Institutionalisering – förgivettagna sätt att handla ........................................65 Symbolisk makt – den förgivettagna ...............................................................66 Chronoscape – tid, plats och organisering......................................................67 Plats och mobilitet ..............................................................................................68 Fixerum................................................................................................................69 Att synliggöra det privata i det offentliga ........................................................70 Var är du? ............................................................................................................71

Varför fungerar det? Om betydelsen av förväntningar, institutioner och aktörer .......................................................................................73 Kerstin Svensson

Organisatoriskt fält .............................................................................................75 Individer och organisationer ............................................................................75 Isomorfism eller flexibilitet ...............................................................................77 Tre olika organisationer på samma fält ...........................................................79 Regler, riktlinjer och föreskrifter..................................................................81 Praxis utvecklas genom professionella bedömningar .................................82 Gemensamma ideal ger gemensam syn i ny organisation .........................84 Åter till likhet och föränderlighet ................................................................85 När det fungerar, vad är det som fungerar? ....................................................87

Kunskap, makt och styrning ..................................................................................90 Kerstin Johansson

En outvecklad kunskapsbas inom socialtjänsten ..........................................91 En väg till kunskapsutveckling .........................................................................92 Idéspridning inom ett organisatoriskt fält ......................................................95 Den regionala implementeringen ...................................................................96

4

9789147098798b1-208c.indd 4

7/4/13 12:06 PM


I n n e h ål l

En reforms resa .................................................................................................101 Samverkan och konflikt ...................................................................................101 De yrkesverksamma socialarbetarna i en ”kunskapsbaserad socialtjänst” .......................................................................................................103 Styrning, makt och kunskap i framtidens socialtjänst.................................105 Kunskapsstyrning som liberalt expertstyre i människobehandlande organisationer ...................................................................................................107

Konkurrerande logiker – en möjlighet för institutionella entreprenörer? ..................................................................................................109 Stig Linde

Organiseringens paradoxer .............................................................................111 Konkurrerande logiker ....................................................................................111 Forskning om institutionella logiker .............................................................113 Hur sker förändring?........................................................................................114 Organiserad spontanidrott ..............................................................................115 Ledarna ......................................................................................................117 Finansiering och organisationsstöd ..........................................................117 Drive in-projektet på olika nivåer ..................................................................118 Projektet utmanar idrottens kärnlogik ..........................................................120 Projektet drar nytta av föreningsidrottens image .........................................122 Legitimitet som ”smittar” ................................................................................123 Att studera institutionellt entreprenörskap ...................................................123 Entreprenör eller process i fokus? ..............................................................124 Anknyta, kombinera, skapa mening .........................................................125

Samverkan som konflikt – om förhållandet mellan rättsliga strukturer och organisatoriskt handlande ...............................................127 Susanna Johansson

Ett institutionellt översättningsperspektiv på rätten ....................................130 Ett rättssociologiskt perspektiv på rätten ......................................................132 Rätten som institutionell struktur ..................................................................133 Spänningen mellan en straffrättslig logik och en socialrättslig behandlingslogik ........................................................................................133 Normkonflikter och potentiella tolkningsproblem....................................135 Rätten som organisatorisk handling ..............................................................136 Samråd och medhörning av förhör som konflikt- och förhandlingsarenor ....................................................................................136 Överskridande av gränser i samverkan ....................................................138 Upprätthållande av gränser i samverkan .................................................139 Rättslig praktik: ett växelspel mellan institution och handling ..................141

5

9789147098798b1-208c.indd 5

7/4/13 12:06 PM


I n n e h å ll

Nyinstitutionell teoribildning och dynamisk analys – användbarhet, kritik och alternativ .....................................................................145 Staffan Blomberg och Jan Petersson

Organisatorisk förändring – det kortare perspektivet .................................146 Organisatorisk förändring – det längre perspektivet...................................147 Det empiriska exemplet ...................................................................................148 Analys av konsolideringsfasen........................................................................150 Motstånd med omsorgsideologiska förtecken ..............................................152 Modifiering av modellen – balansering av kärnvärden...............................152 Värden som tillskrevs modellen i spridningsfasen har infriats ..................154 Modifiering inom modellen – nackdelar och nya värden uppmärksammas ..............................................................................................155 Organisatorisk förändring i det längre perspektivet – några slutsatser ....155

Avlärande ..........................................................................................................159 Verner Denvall

Den lärande organisationen som idé .............................................................160 Att lära nytt........................................................................................................162 Sker avlärande inom socialt arbete? ...............................................................165 Nyinstitutionella perspektiv på lärande organisationer ..............................167 De-institutionalisering.....................................................................................169 Nivåer och mekanismer...................................................................................171

Hur kan vi förstå aktörer i komplexa verksamheter? ...........................................173 Stig Linde och Kerstin Svensson

Förändring och styrning – samspel mellan aktör och institution..............173 Förändringens entreprenörer och tröghetens agenter ................................176 Organisatoriska fält – ett redskap för analys ................................................177 Makt och motstånd: Redskap för att studera spänningar och dynamik ...179 Nyinstitutionella perspektiv och kompletterande analysverktyg ...............181

Referenser .........................................................................................................183 Om författarna ...................................................................................................206 Register..............................................................................................................207

6

9789147098798b1-208c.indd 6

7/4/13 12:06 PM


Förord

V

i organiserar vår mänskliga samvaro i allt högre grad. Resultatet av denna organiseringsiver är organisationer. Organisationslandskapet tätnar. En av drivkrafterna bakom denna utveckling är den starka förhoppningen om att vi rationellt kan förbättra samhällslivet genom bättre organisering. Denna strävan efter förbättring genom organisering stöter inte sällan på patrull. Vi som har skrivit denna bok, en forskargrupp med bas på Socialhögskolan i Lund, har i några års tid samtalat om vad vi ibland kallat ”organiseringens paradoxer” och de irrationella inslagen i organisationer som har människor som sitt ärende. Organisationernas aktörer är människor och deras uppgift är att utföra ett arbete som innebär att de möter människor för att förändra, förbättra, kontrollera eller handlägga något i deras liv. På så sätt är det inte bara människor som verkar i organisationernas namn, det är också människor som är det ”råmaterial” som behandlas i organisationerna. Därför kallas de människobehandlande organisationer. Vad är då det speciella med dessa? Utgör de något undantag från andra sätt att organisera verksamheter? En organisation är väl en organisation? Nu har vi i drygt ett års tid organiserat vårt pratande om dessa frågor till en skrivprocess. Alla i gruppen har inte haft möjlighet att vara med just i skrivandet, men många har ändå funnits med i diskussioner längs vägen. Vi vill här manifestera vår tacksamhet för alla bidrag och mångas delaktighet i den volym som nu är i handen på Dig som läsare. Med denna bok vänder vi oss till dem som vill fördjupa sin förståelse av människobehandlande organisationer: bland dem praktiker, brukare (dvs. de flesta av oss) och beslutsfattare. Inte minst hoppas vi att boken kan bidra till reflektion och lärande hos socionomstudenter och masterstudenter inom olika samhällsvetenskaper. Författarna

7

9789147098798b1-208c.indd 7

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende Stig Linde och Kerstin Svensson

V

i har i denna antologi samlat några av våra reflekterande resonemang om organisering i relation till nyinstitutionell organisationsteori. Det sammanhang i vilket boken är skriven är inom en institution, en organiserad del av ett universitet: Socialhögskolan i Lund. Den (både institutionen och boken) utgör en mötesplats, en vägkorsning dit vi kommer från olika håll. De tio författarna har erfarenhet från den sociala barn- och ungdomsvården, kriminalvården, hemlöshetsarbete, äldreomsorgen, socialt inriktade frivilligorganisationer och flera andra områden inom människobehandling, både som praktiker och forskare. Alla dessa är områden där människors värdighet sätts på spel. Vi vill hävda att det spelar en avgörande roll för den enskilda människan hur vi förstår verksamheten och hur den organiseras. Det har betydelse om man ser det som att de som är målgrupp för en verksamhet är objekt för insatser eller aktivt medverkande aktörer. Det har också betydelse om man ser till hur en organisation är tänkt att verka eller hur den i praktiken verkar. Det finns många andra aspekter som kan betonas, organisering är mer än organisationen. Organisering inbegriper såväl överenskommelser om en viss struktur på en organisation som ordnandet av det dagliga arbetet. Organisering handlar om hur något ordnas: tiden, platsen, en verksamhet eller något annat. Det är först när detta ordnande antar en uttalad form och börjar avgränsa sig mot omvärlden som man kan börja tala om en organisation. Därför är det organisering som intresserar oss i första hand. Och det är organisering i ett visst sammanhang – människobehandlande organisationer – som är bokens ärende. Antologins kapitel behandlar flera olika människobehandlande organisationer och flera organisatoriska fält. Författarna har valt dem för att tidigare studier har väckt både frågor och en önskan att bättre förstå vad som sker här. Vi vill inte bara förstå vad som sker utan också reflektera över frågan hur vi kan förstå dessa organisatoriska händelser och samhälleliga fenomen. Boken har en teoretisk utgångspunkt som kan sammanfattas i två frågor: Hur kan vi kritiskt förstå de människobehandlande organisationernas praktik och roll i samhället? Vilka frågor kan teorierna som vi här kallar nyinstitutionella hjälpa oss att ställa? Detta har varit våra utgångspunkter när vi i kapitel för kapitel fördjupat oss i olika teman.

8

9789147098798b1-208c.indd 8

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

Claes Levin inleder med att skärskåda grunderna för arbetet i människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv. Vad är det man gör när man gör det man säger att man ska göra – och detta relaterat till vad andra tycker och säger att man ska göra? Det teoretiska begreppet rationaliserade myter praktiseras i en diskussion om sociala institutioner och om vad som egentligen ger dessa sitt existensberättigande. Flera av exemplen som refereras i kapitlet kommer från den sociala barnavården. Lina Ponnert fokuserar därefter socialarbetarens situation inom den sociala barnavården, i denna tid med krav på vetenskaplighet och evidensstöd. Hon tar sin utgångspunkt i den enskilda socialarbetarens sätt att hantera osäkerhet när det gäller att göra de bedömningar som situationen kräver. Finns det risker med att vara säker, och kan osäkerhet vara ett tecken på yrkeskunnande och trygghet i yrkesrollen? Marcus Knutagård för in en ny dimension i förståelsen av institutionalisering när han ställer sig på en annan plats, galgbacken, för att visa på en moralisk geografi där rummet i sig kategoriserar människor. Medvetenheten om platsens betydelse och om hur institutionaliserade tankemönster präglar människors handlande spelar en kritisk roll för hur vi fördelar livsrummet. Vi ser det i dag också i förrumsligandet av den virtuella världen. Vems är hemlösa Elins soprum eller hemlöse Olofs container? Kerstin Svensson går in i praktiken i ett organisatoriskt fält, nämligen rättsväsendet, och ställer där frågan: Varför fungerar det? Eller snarare: Hur ser de processer ut som gör att vi kan se att en verksamhet fungerar? Hon tar exempel från tre organisationer med olika typer av institutionell logik: domstolar, kriminalvård och brottsofferjourer. Vad får vi syn på när vi ställer frågorna ovan till dessa tre? Och vad menar vi egentligen när vi bedömer vad som fungerar och inte fungerar? Efter dessa exempel på hur nyinstitutionell teori kan hjälpa oss att bättre förstå människobehandlande organisationer i sina sammanhang kommer fyra kapitel om organisering och förändring. Kerstin Johansson placerar sig mitt i en pågående process, som initierades av utredningen ”Evidensbaserad praktik i socialtjänsten – till nytta för brukaren”, där nationella aktörer vill påverka utvecklingen av lokala människobehandlande organisationers sätt att tänka och arbeta. För att förstå denna organisering och styrning av kunskap använder hon sig av den nyinstitutionella tankemodellen om översättning. Förutom att reflektera över ”kunskapsstyrning” speglar hon en vidare utveckling, nämligen den om hur den politiska styrningen förändras. Stig Linde berättar om en kväll i en idrottshall i en förort där den aktivitet som bedrivs såsom spontanidrott också i hög grad är organiserad. Vilka olika institutionella logiker är det som möts (och konkurrerar) i denna mikrostudie

9

9789147098798b1-208c.indd 9

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende

av ett projekt, där staten är en aktör och en 16-årig fotbollstjej en annan? Och vilka olika problem är kvällen i sporthallen lösningen på? Susanna Johansson har studerat en social innovation inom barnavårdens arbete kring brottsutsatta barn, nämligen institutionaliseringen av en samverkansform som går under benämningen barnahus. Här förväntas polis, åklagare och socialtjänst överskrida gränser och utbyta information och perspektiv samtidigt som de ska upprätthålla gränser och vara trogna de mandat deras olika regelverk ger dem. Samverkan studeras som en konflikt mellan olika institutionella intressen, där förhandlingar och tolkningsprocesser slutligen avgör det rättsliga innehållet och hur praktiken organiseras. Staffan Blomberg och Jan Petersson har under lång tid undersökt förändringens villkor i äldreomsorgens organisationer. Om en verksamhet anpassar sig efter yttre omständigheter för att vinna legitimitet i omvärlden så får detta även konsekvenser på längre sikt. Vad händer när nya lösningar konfronteras med de kärnvärden som ligger till grund för organisationens syn på sig själv och vad som ska göras? Avslutningsvis, efter beskrivningarna av institutioner och hur förändringsprocesser kan äga rum, finns även en fråga om hur vi kan förstå förutsättningarna för förändring. Vad blir bestående, och hur går det till? Verner Denvall granskar föreställningen om lärande organisationer. Om styrning sker genom ny kunskap, vad gör man då med den gamla kunskapen? Organisatoriskt lärande består ju till en inte oväsentlig del av upprättande av rutiner som institutionaliseras som organisationens ”minne”. Går de inte att bli av med? Eller är ”avlärande” möjligt? Är det till och med så att förändringar kräver en ”de-institutionalisering”, och hur kan den i så fall se ut? Innan vi kommer till de enskilda kapitlen ska vi här i inledningen kort presentera den teoretiska bakgrunden med början i begreppet människobehandlande organisationer. Därefter följer några viktiga begrepp som används inom nyinstitutionell organisationsteori och en reflektion om densamma.

Vad är människobehandlande organisationer? Vi ingår alla i, bidrar till eller är beroende av det som vi benämner människobehandlande organisationer och som ofta beskrivs med det engelska begreppet Human Service Organizations. Människobehandling, eller Human Service, sker inom många olika organisationer, men främst inom det som också kan kallas välfärdsstatens organisationer: vårdcentraler, skolor, socialförvaltningar, rättsvårdande organisationer, biståndsorganisationer och många andra. De är unika som organisationer genom sin moraliska karaktär

10

9789147098798b1-208c.indd 10

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

då de som arbetar där har att besluta om ofta knapphändiga resurser i form av främst pengar, tid och expertis, resurser som innebär stöd till och kontroll av människor (Hasenfeld 2010). Hur ska dessa resurser prioriteras? Detta arbete utgår ifrån bedömningar om klientens moraliska status, ofta relaterat till orsaken till den brist som ska hävas.1 Frågan hur ”behandlingens”2 resultat bör se ut är i hög grad en värderingsfråga, liksom det moraliska rättfärdigandet av de interventioner vårdgivaren sätter i stånd. Det som också sker är att klienter/patienter/brukare i högre eller lägre grad anpassar sig till organisationens bedömningar och internaliserar dessa som en reflektion kring sin egen identitet och självvärdering (Hasenfeld 2010 s. 97). Yeheskel Hasenfeld menar att moralreglerna i människobehandlande organisationer kan härledas till flera olika källor. En källa är staten som kan sanktionera en övergripande policy kring exempelvis familjepolitik, dödshjälp eller en norm för försörjningsstöd. I organisationerna omvandlas politiken till riktlinjer för handläggning, och i lokalsamhället genereras värdeomdömen när man anpassar centrala riktlinjer till lokal praktik. Här görs lokala bedömningar, exempelvis kommunala riktlinjer för vad som ska ingå i försörjningsstödet eller hur den lokala kvinnojouren ska hantera de svåra situationer som aktualiseras där. En tredje arena där moraliska bedömningar görs är den enskilda organisationen och aktörerna däri som har att omsätta regler och riktlinjer i mötet med medborgaren. Där vilar en relativt stor moralisk bedömningsbörda på den enskilda välfärdsarbetaren. Staten, lokalsamhället och organisationen är alla beroende av ”frontlinjens” medarbetares omdöme och förmåga att tolka reglerna i varje enskilt fall. Det spelar ingen roll hur många regler som nedtecknats, det är upp till frontlinjebyråkraten att samla och tolka informationen om den hjälpsökande och använda sitt handlingsutrymme för att foga samman dessa perspektiv (Lipsky 2010). Denna diskretionära3 uppgift är i sig ett tolkningsarbete innehållande moraliska prövningar. Alla dessa moraliskt betingade insatser innebär att människobehandlande organisationer rymmer en rad osäkerheter. Sådan osäkerhet genereras bland annat av att dessa organisationer, ofta politiskt styrda, har att navigera efter vaga eller flertydiga mål som inte sällan vuxit fram som politiska kompromisser. En annan stor osäkerhetsfaktor är att verksamheternas arbetsprocedurer

1 Frågan om behövandes moraliska ställning är mycket gammal och har bl.a. uttryckts i termer såsom ”värdiga och ovärdiga fattiga” (Geremek 1991). 2 ”Behandling” är ett tvetydigt begrepp, som antingen syftar till ”hantering” i mer generella termer eller till en viss form av målinriktad intervention. Se Levin, Sunesson och Swärd (1998). 3 Från engelskans discretion, som både kan översättas med omdöme(sförmåga) och bestämmanderätt, dvs. i detta sammanhang byråkratens/socialarbetarens handlingsutrymme. Motsvarande begrepp saknas i svenskan, där handlingsutrymme mer syftar till det givna utrymmet, medan discretion är vidare och även inkluderar bl.a. kompetensen att utnyttja givna utrymmen. Det gammalsvenska skön som t.ex. finns i ”skönsmässig” ligger nära, men vi väljer att försvenska discretion och tala om diskretionär.

11

9789147098798b1-208c.indd 11

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende

och metoder sällan kan prestera förutsägbara resultat. Även när det finns experimentellt utprovade arbetssätt förväntas de fungera i vitt skilda kontexter som av kulturella, politiska, ekonomiska och demografiska skäl påverkar interventionernas förväntade verkan. Dessa organisationer bedöms oftare utifrån uppfyllelsen av de normer och förväntningar som omgivningen lägger på dem, än utifrån hur de hanterar procedurer och de resultat de uppnår. Detta eftersom både resultat och procedurer är svåra att definiera. Ett exempel: Alla människobehandlande organisationer bygger på en kombination av stöd och kontroll. Tydligt är det i fängelset. Synen på vad fängelset ska klara av varierar över tid. I en tid kan fängelse diskuteras utifrån att det ska vara rymningssäkert, i en annan utifrån att det ska vara rehabiliterande. Den formella uppgiften för kriminalvården är att verkställa straff, men implicit finns en stor förväntan på att verkställelsen av straff ska leda till minskad kriminalitet. Det innebär att verksamheten är känslig för den föränderliga omvärlden, till exempel skiftande politiska majoriteter, växlande opinioner och ombytliga moden. För omvärlden räcker det inte att kriminalvården verkställer straff, det finns många synpunkter på hur det görs och att det leder till resultat bortom de formella målen. Den nyfikne frågar sig då: Hur upprätthåller sådana organisationer sin legitimitet? Det är en fråga som de organisationsforskare som kallas nyinstitutionella har intresserat sig för. Så bokens grundläggande fråga är följande: Hur kan nyinstitutionell teori hjälpa oss att beskriva och förstå dessa för vårt samhälle så väsentliga institutioner och förklara dessas starka samhälleliga legitimitet, inte minst relaterat till deras ofta paradoxala resultat?

Institutionens tyngd och tröghet Utöver begreppen organisation och organisering är institution ett centralt begrepp, så centralt att man kan skriva hela böcker om det.4 Definitionerna är många men det finns en kärna: beständighet över tid. Eller annorlunda uttryckt: institutioner växer fram ur vår vana att skapa vanor. När vi samspelar med varandra blir det ofta så att vi utför handlingar på ett visst sätt. Detta framstår med tiden som det ”naturliga” sättet att göra, vilket kan minska vår osäkerhet i en instabil omvärld (Berger & Luckmann 1979 s.  68 f., Oliver 1992). Därför har institutioner alltid en historia. De skapas i en interaktion över tid. Av samma skäl innebär institutioner kontroll, i det att de innefattar förutbestämda mönster för mänskligt handlande. Institutioner kan alltså

4 Såsom Lars-Eric Jönsson, Anders Persson och Kerstin Sahlin (2011) gjort nyligen och tidigare Richard Scott (1995) m.fl. Begreppet kan härledas tillbaka till en av sociologiämnets fäder, Émile Durkheim.

12

9789147098798b1-208c.indd 12

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

beskrivas funktionellt, institutioner utövar någon form av styrning, somliga kallar det tvång, som reglerar organisationers och individers handlande. ”Institutioner genererar förutsägbarhet” (Jönsson m.fl. 2011 s. 109). Sociologerna Göran Ahrne och Apostolis Papakostas (2002) beskriver en institution som en ”kollektivt delad uppfattning som kan vara mer eller mindre uttalad och medveten och mer eller mindre tydlig och synlig” (a.a. s.  48). De  ställer också frågan hur allmänt förekommande denna uppfattning bör vara för att förstås som en institution. Begrundar man detta så inser man att institutioner inte består i evighet. Förloppet när legitimiteten hos en institutionaliserad organisatorisk praktik undergrävs, urgröps eller upphör kan vi kalla avinstitutionalisering.5 En intressant forskningsfråga är i vilken mån det kan påverkas och av vem, vilka eller vad. Institutioner har ofta en rumslig innebörd, en platsbestämning för vissa syften. Samhället rymmer institutioner för särskilda sociala problembärare. De har inrättats utifrån en kategorisering av människor som har resulterat i fängelset, sinnessjukhuset, uppfostringsanstalten och andra praktiker kopplade till specifika byggnader och organiserade system. Även kunskapsinstitutioner, såsom skolor och universitet, kan räknas in i denna typ av institutioner, om än de hanterar andra kategorier än de som tillskrivs sociala problem. Organisationsforskningen, och särskilt dess nyinstitutionella del, bygger vidare och problematiserar den här dubbla betydelsen av institutionen och organisationen och den ömsesidiga verkan dem emellan. Institutionen, den förgivettagna och reglerande, styr organiseringen, men organisationer gestaltar också, och manifesterar, institutioner. Här har oft a byggnaderna en viktig roll.6 I städerna står de gamla fängelserna, i städernas utkanter de gamla hospitalen, liksom regementsbyggnaderna och fabrikerna som på flera orter övertagits av en annan institution, högskolan i sin lokala utformning. Det är därför lätt att förstå att orden organisation och institution i dagligt tal brukas som synonymer. Men det finns en poäng med att skilja på betydelsen så att en organisation konkretiseras i en uttalad struktur med befattningar, rollinnehavare och byggnader. Till den kan man ringa, mejla eller gå. Institutionen kan betraktas som en abstraktion, bestående av regler, normer och tankemodeller (Scott 2008).7 De båda begreppen förstärker naturligtvis varandra och det kan vara svårt att skilja dem åt i vardagspratet. Exempelvis 5 M. Tina Dacin & Peter A. Dacin (2008) påpekar att institutionella praktiker sällan utsläcks helt. De kan fortleva, om än i mindre omfattning eller styrka, och kan antingen fungera som påminnelse om tidigare skeenden och val eller som råmaterial för konstruktionen av nya institutioner (s. 327 f.). 6 Se gärna Anders Åmans (1976) intressanta arkitekturhistoriska undersökning om de svenska vårdinstitutionernas historia. 7 Jfr Göran Ahrne och Apostolis Papakostas (2002).

13

9789147098798b1-208c.indd 13

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende

talar vi om ”skolan” som en universell och etablerad föreställning om ett samhällsfenomen – en institution – och om ”min skola”, ofta belägen i en viss byggnad, som en särskild lokal verksamhet – det vill säga en organisation (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Andra organiserade institutioner bär på ytterligare komplexitet, t.ex. ”kommunen” eller ”församlingen” som kan användas som beteckningar på administrativa enheter, men som också definieras genom viss geografisk indelning av områden. Det finns också organisationer och institutioner som saknar geografisk definition, eller som till och med är att betrakta som globala företeelser av nätverkskaraktär, t.ex. Facebook eller al-Qaida. Men för att uttrycka det lite enklare med en liknelse om en fotbollsmatch: institutionen är reglerna, och organisationen spelet. Guðbjørg Erlingsdóttir (1999) erbjuder en möjlig definition när hon beskriver institution såsom: … förgivettagna handlingsmönster, vilka legitimeras av normer och värderingar som både möjliggör och begränsar dessa handlingsmönster. Både normerna och handlingsmönstren etableras vid institutionaliseringsprocesser bland individer och i grupper i olika praktiker i eller mellan olika fält. (Erlingsdóttir 1999 s. 20)

Institutioner kan beskrivas som tröga. En aspekt av detta är bundenheten till vissa upptrampade stigar. Tröghet är dock inte motpolen till förändring, och Lars-Eric Jönsson m.fl. (2011) hävdar institutioners förändringsbarhet. Institutioner är inga naturlagar utan ”mänskliga produkter”, om än skapade i högre eller lägre grad av medvetenhet. För oss samhällsvetare som studerar organisationer ger institutionen både ett teoretiskt perspektiv, och till och med ett redskap, samtidigt som det är det vi undersöker: det förgivettagna, de tysta överenskommelserna, kontrollen och traditionerna. Institutionell teori belyser hur handlande i organisationer följer det som tas för givet, hur organisationer påverkas av sin omgivning som består av andra organisationer, och hur organisationer kommer att följa regler, såväl formella som informella, snarare än att välja rationella sätt att handla. (Eriksson-Zetterquist 2009 s. 5)

Jönson m.fl. menar att betraktandet av fenomen som institutioner ”tillhandahåller en förståelseram som ligger utanför det som vi uppfattar som rationellt” (a.a. s. 115). Förstår vi dem dessutom inte som gudagivna utan konstruerade blir det meningsfullt att studera hur de konstruerats och hur de kan förändras.

14

9789147098798b1-208c.indd 14

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

Både process och egenskap Institutionen innebär en social ordning, ett mönster som etablerats. Processen för denna etablering, detta upptrampande av framkomliga vägar, kallar vi för institutionalisering. Till denna process hör att det som alltmer repeterats och blivit ordningar längs vägen förses med legitimerande motiveringar som i nästa steg blir självförstärkande och även mobiliserar försvarare för det fall att ordningen ifrågasätts. Begreppet institutionalisering är dubbeltydigt. Det kan både avse en process och en egenskap av varierande grad. Processen handlar om hur aktörer överför till andra vad som socialt definieras som riktigt och verkligt. Institutionalisering kan ur en annan aspekt betraktas som en relativ egenskap och kan då förstås som en variabel (Jepperson 1991 s. 146). Med andra ord kan en handlings betydelse och innebörd betraktas som mer eller mindre förgivettagen. Institutionalisering har som sådan beskrivits innefatta olika stadier (Tolbert & Zucker 1996). Den första spridningen av en nyordning kan betecknas som något slags inledande för-institutionaliserat stadium. När en viss samstämmighet nåtts om nyordningens värde kan man tala om fenomenet som semi-institutionaliserat. Helt institutionaliserat blir något som blivit ”historiskt” eller sedimenterat. Det analytiska sammanhanget avgör om vi studerar institutionalisering som en oavslutad process eller om vi undersöker ett uppnått tillstånd. Om man, som vi i denna antologi, är intresserad av aktörernas roll pekar Paul DiMaggio på paradoxen i denna dubbeltydighet (1988 s. 13). Institutionalisering som en uppnådd verkan, ett slags ”resultat”, lyfter fram organisatoriska strukturer och praktiker men ställer de intressen och påverkansfaktorer som funnits längs vägen i historiens skugga. Om vi i stället betraktar institutionalisering som en process kan vi spana efter den relativa makten hos organiserade intressen och dessa intressens mobiliserande aktörer. Aktörerna syns alltså bättre om vi studerar processen.

Aktörer, aktanter och kentaurer Vilka är då dessa aktörer? Aktörer kan definieras brett. De är förstås individer, människor. Men även organisationer kan vara aktörer, likaså organiserade intressen, såsom professioner, eller än mer opersonliga administrativa formeringar, såsom de intressen som verkar för standardiseringar av olika slag (Brunsson & Jacobsson 1998), till exempel socialbidragsnormer. Även materiella ting kan i förbindelse med människor påverka skeenden. Den franske vetenskapssociologen Bruno Latour kallar dem då aktanter (1998 s.  151). En smalare syn på aktörsbegreppet begränsar det till att gälla människor.

15

9789147098798b1-208c.indd 15

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende

Organisationer kan ju inte tala eller röra sig. Det är bara individer som kan agera. Bejakandet av aktörens betydelse innebär inte att vi tar för givet att aktören är rationell, medveten och fri att handla. Rollen kan förvisso besättas av en person med privata och personliga egenskaper. Men den är samtidigt inbäddad i ett legalt, normativt och kognitivt kontrollerat sammanhang eller, med andra ord, ett ”organisationsomgärdat handlande” (Johansson 2002 s. 57). Sociologen Göran Ahrne beskriver det som så att aktören i organiserade sammanhang agerar både för organisationen och för sin egen räkning. Organisationen utrustar individen med resurser, uppgifter, certifieringar eller andra legitimerande attribut, till exempel en uniform. Organisatoriska kentaurer är det begrepp Ahrne (2004) använder för att benämna denna dubbla roll, och det är ofrånkomligt att individen än är representant för sig själv, än för organisationen. Det är varken enkelt eller rimligt att skilja dessa roller åt, de finns ständigt tillsammans och medverkar till att forma varandra. Vi lever med en ofta diskuterad spänning och motsägelse mellan vad somliga kallar struktur och agent, och hur man ska förstå deras respektive betydelse. På motsvarande sätt kan vi se begreppen institution och aktör. Varje ordning, struktur eller regelsystem ger den enskilda organisationsmedlemmen (individ, organisation eller stat) ett visst (och ibland relativt stort) tolkningsutrymme, vilket därmed bidrar till att handlingar inte blir likformade. Å andra sidan är den enskilda aktören inbäddad i sociala relationer där det finns förväntningar på ett visst agerande. Dessutom styrs själva uppfattningen av den situation som ska hanteras av det etablerade sättet att ta in information och bedöma densamma. James G. March & Herbert A. Simon skrev redan 1958 om den ”begränsade rationalitet” som styr beslutsfattande i organisationer. För att hantera komplexa beslutssituationer förenklar vi ofta besluts- och handlingsalternativen. Som exempel kan nämnas biståndsbedömarens fördefinierade (standardiserade) batteri av hemtjänstinsatser, trots att socialtjänstlagen i sin övergripande intention ställer stora krav på individuell anpassning av biståndet. Som visas i Staffan Blombergs & Jan Peterssons kapitel i denna bok finns det starka organisatoriska motiv för denna standardisering av sättet att organisera äldreomsorg.

Nyinstitutionell forskning Institutionella teorier finns i olika inriktningar och upplagor, dels beroende på institutionsbegreppets funktion i skilda akademiska discipliner (såsom ekonomi, statsvetenskap, sociologi), dels som ett resultat av teoriutveckling.8 8 Vi hänvisar till Scott (2008), Eriksson-Zetterquist (2009) och Jönsson m.fl. (2011) för utförliga presentationer.

16

9789147098798b1-208c.indd 16

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

År 1977 brukar anges som ett märkesår för en sådan teoriutveckling. John W. Meyer och Brian Rowan publicerade då en artikel med titeln Institutionalized Organizations: Formal Structures as Myth and Ceremony. De nyinstitutionella organisationsforskarna använder här några grundläggande begrepp för att beskriva det irrationella i det önskade rationella organiserandet. Ett sådant begrepp är rationaliserade myter. Med det menas institutionaliserade normer för hur en organisation ska se ut och bete sig. Sådana rationaliserade procedurer kan handla om hur en organisation ska hantera kvalitet, rekrytering, miljöfrågor eller vad som i sammanhanget anses som ett väl övervägt och uppdaterat beteende. Myter är de därför att deras nytta tas för given utan att de visats påverka organisationens effektivitet. Meyer och Rowan (1983) har givit exempel på hur sådana myter om rationella strukturer används, såsom i skolan. Statliga och kulturella normer anger vad en skola ska vara, oavsett om de är bra för undervisningen och hur de påverkar studenternas resultat. När organisationen anpassar sig till dessa krav på lämplighet, rationalitet och modernitet svarar man upp mot omgivningens krav. Å andra sidan kan det vara så att detta sätt att arbeta inte är särskilt praktiskt, sett från kärnverksamhetens sida. Lösningen blir då att särkoppla, dvs. delvis separera det praktiska handlandet från den formella strukturen (Weick 1976). Därmed kan en organisation svara an mot förändringar utifrån och ändå ha en stabil ”produktion”. Men det innebär också att det finns regler som ofta negligeras och beslut som inte implementeras, likaså metoder och teknologier med oklar effektivitet samt kontroll- och utvärderingssystem som i sin ytlighet krasst kan betraktas som någon form av trygghetsskapande ritual. Det finns därför skäl, skriver Meyer & Rowan (1991 s. 42), att göra skillnad mellan en organisations formella struktur och vad som sker i vardagens aktiviteter. På detta sätt har författare inom organisationsforskningen skapat begrepp för att beskriva och förstå det irrationella som sker i organisationer i ett kritiskt ifrågasättande av officiella mål och rationella projekt. Eller annorlunda uttryckt: institutionell teori öppnar upp för tanken att en omhuldad aspekt av en organisation inte är något annat än en teoretisk artefakt (Greenwood m.fl. 2008 s. 32). Särkopplingen av yttre krav och verksamhetens kärna, och anpassningen av de yttre, formella strukturerna till omgivningens normer, är grundläggande element i det som Johansson (2002, 2009) kallar nyinstitutionalismen inom organisationsanalysen. I denna forskning uppmärksammas hur de institutionaliserade normerna för hur en organisation ska se ut och bete sig anammas i en mängd organisationer, vilkas kärnverksamheter skiljer sig åt. Ett exempel är att lagstiftningen kräver likartade årsredovisningar, såväl från vinstdrivande företag som från ideella organisationer (Gustafson 2006). Både slakteriet och skolan kan bli resultatenheter, med resultatenhetschefer som

17

9789147098798b1-208c.indd 17

7/4/13 12:06 PM


Bokens ärende

redovisar på ett standardiserat sätt. Kyrkan och landstinget har skapat sina ”egna” kvalitetssystem baserade på samma koncept, Total Quality Management (TQM). Human Resource Management blir ett inslag i flertalet större organisationer, och en ny yrkeskår – ibland kallad HR-specialist – anställs. Utgångspunkt för en av de mest citerade artiklarna inom den nyinstitutionella litteraturen, Paul DiMaggios och Walter Powells (1983) The Iron Cage Revisited: Institutional Isomorphism and Collective Rationality in Organizational Fields, var frågan om vad som driver den institutionella likformningen, det som i nyinstitutionella studier benämns isomorfism.9 För att förstå vad som gör att organisationer tenderar att efterlikna varandra använde författarna begreppet organisatoriska fält eller organisationsfält. Inom dessa fält grupperar sig organisationer som ägnar sig åt ungefär samma saker, beskriver sin verksamhet på likartade sätt och på så sätt utvecklar likartade normer och principer för vad som är önskvärt och inte. Detta sker dels genom att organisationer härmar framgångsrika verksamheter, dels genom normöverföring (främst genom professioner), men också via tvingande regler som formuleras i och för organisationerna. Det är de stora och etablerade organisationerna som har tolkningsföreträde på fältet, men de utmanas hela tiden av uppstickare som försöker omformulera normer och definitioner till sin fördel, om än inom fältets ramar. Det finns en tydlig politisk aspekt av fältbegreppet som handlar om att skydda sin position och sin autonomi. Här refereras ofta till Pierre Bourdieu och kampen på (slag)fälten, såsom modebranschen, konsten eller utbildningssystemet (Bourdieu 1986). Fältbegreppet visar att det sker en påverkan organisationer emellan. Denna påverkan kräver inte nödvändigtvis direktkontakt. Det som förändras är föreställningen om att vissa organisationer av någon anledning hör samman. Samhörigheten grundas alltså på idéer, inte interaktion. (Johansson 2002 s. 142)

Detta innebär också, väl värt att notera för läsaren, att organisationsforskningen är en av de aktörer som formerar och identifierar organisatoriska fält. Organisatoriska fält är således inte primärt sociala nätverk utan sociala konstruktioner som i hög grad är föränderliga (Johansson 2002 s. 141 f.). Lagstiftaren kan förändra fältet från en dag till en annan genom att en lag träder i kraft. Fält kan förändras genom att organisationer omkategoriseras: där det förr fanns affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor finns i dag banker. Föreställningen, eller idén, om vad en bank ”är” kan således lätt förändras. Om än inte utan friktion. I pressen kan man läsa om att människor blir upp-

9 Från grekiskan: isos = samma, lika, och morph = form.

18

9789147098798b1-208c.indd 18

7/4/13 12:06 PM


B o k e n s äre n de

rörda när banker inte längre vill hantera kontanter och bankens praktik inte motsvarar den institutionaliserade bilden av en bank. Bilderna av organisationer på ett visst fält finns i omvärlden, men också i organisationerna själva där man har en uppfattning om vilka organisationer och praktiker som är lika och därmed också var man kan hämta idéer till sin egen utveckling. Ett exempel på hur organiseringsidéer sprids inom ett fält ges i Staffan Blombergs (2004) studie av den specialiserade biståndshandläggningen inom äldreomsorgen som också skapade en ny kategori handläggare i kommunerna: biståndsbedömare. Det är värt att notera att både denna studie och Björn Bloms (1998) om marknadsorienteringen av socialtjänstens individ- och familjeomsorg, liksom Guðbjørg Erlingsdóttirs (1999) avhandling om hur kvalitetsidén lanserades inom hälso- och sjukvården, relaterar till mer övergripande förändringar än enbart inom enskilda organisationer. Just detta att kontextualisera de fenomen vi studerar är ett viktigt karaktärsdrag i institutionell teori och forskning (Greenwood m.fl. 2008 s. 33). De ovan nämnda studierna beskriver den ”marknadifiering” av människobehandlande organisationer som sedan 1990-talet alltmer präglat offentlig sektor, ofta benämnd New Public Management (NPM)10. Erlingsdóttir (1999) visar hur kvalitetsmodellen som lanseras på sjukhuset inte alls ”landar” som praktik på vårdavdelningarna, men hur idén likväl etableras som en del av en marknadsinriktad omdaning av vården. Genom att studera idéerna som sprids, och hur de sprids, kan man få kunskap inte bara om idéer och deras spridning, utan även om organisationen och dess samtida praktik och logik.

Att förstå förändringar som översättningar Skandinaviska forskare som studerat amerikansk nyinstitutionell organisationsteori har även tagit till sig andra teorier om hur organisering förändras, bland annat franska vetenskapsstudier (Callon 1986). Förändring betraktas, och studeras, som kedjor av översättningar (Czarniawska & Joerges 1996). Idéer eller praktiker som sprids besitter ingen rörelseenergi i sig själva, utan sprids genom att människor bär dem vidare (Latour 1998). Här görs en tydlig skillnad från diffusion ”där idéer, likt gas, sprider sig likformigt ut i rummet utan att förändras. Men istället för att på detta sätt tala i termer av sändare–mottagare är det mer relevant att tala om aktiva sökare” (Roggebrand 2007). Poängen är att i detta skeende omskapas den ursprungliga idén, utifrån bärarens – översättarens – egna projekt och intressen. Även om någon anammar eller härmar en intressant idé så är det inte en kopiering som sker, utan en omformning.

10 För en studie över NPM:s utbredning, se Sahlin-Andersson (2000).

19

9789147098798b1-208c.indd 19

7/4/13 12:06 PM


Alla är vi beroende av det som vi kallar ”människobehandlande organisationer” dvs. vårdcentraler, skolor, socialförvaltningar, rättsvårdande organisationer, biståndsorganisationer och många andra. Och ungefär lika många har åsikter om dem. Vad innebär det för sättet de organiseras på? Nyinstitutionell organisationsteori kan hjälpa oss att ställa kritiska frågor. Är det vetenskaplig kunskap eller moraliska bedömningar som i grunden styr socialtjänstens verksamhet? Hur kommer det sig att det går mode i hur äldreomsorgens biståndsbedömning organiseras? Vem får sista ordet när rättsvårdande myndigheter och socialtjänsten samverkar? Vad menar vi när vi tycker att en verksamhet fungerar? Och hur går förändring i organisationer egentligen till?

Boken vänder sig till alla som vill fördjupa sin förståelse av människobehandlande organisationer. Den är lämplig att användas på socionomutbildningar och masterutbildningar inom olika samhällsvetenskaper. Redaktörer är Stig Linde, universitetslektor, och Kerstin Svensson, professor i socialt arbete.

STIG LINDE & KERSTIN SVENSSON (red.)

Boken är sprungen ur ett flerårigt samtal i en forskargrupp kring organisering vid Socialhögskolan i Lund. Författargruppen har erfarenhet från social barn- och ungdomsvård, kriminalvård, hemlöshetsarbete, äldreomsorg, socialt inriktade frivilligorganisationer och flera andra områden inom människobehandling. I kapitlen undersöks vad nyinstitutionell organisationsteori hjälper oss att se och förstå, och när vi behöver kompletterande teoretiska modeller och perspektiv.

FÖRÄNDRINGENS GENS ENTREPRENÖRER OCH TRÖGHETENS AGENTER

Människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv

FÖRÄNDRINGENS ENTREPRENÖRER OCH

TRÖGHETENS AGENTER

Människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt perspektiv

Best.nr 47-09879-8

Tryck.nr 47-09879-8-00

STIG LINDE & KERSTIN SVENSSON (red.)


9789147098798