Page 7

”Det är Derwyn! Han.. Han har hittat ett sätt att göra sig själv evigt levande! Samtidigt som vi pratar så är han och lär detta till de som väljer att stå på hans sida.” ”Svettis, jag förstår inte..” hon tittade tveksamt på honom. ”Det är väl jättebra att vara odödlig? Har du inte hört att det blir vanligare och vanligare att man dör ung?” ”Nej, du förstår inte..” han torkade av den regnblandade svetten i ansiktet på sin tröja och sträckte på sig. ”Det är för att han upptäckt det eviga livet som folk dör i förtid. Han tar åt sig den Akárna som håller De okunniga vid liv! Han fyller sin egen livskraft genom att sänka andras!” Hans stämma var stenhård, och det skrämde henne. ”Men om alla okunniga lär-” ”Nej!”, röt han till. ”Du vet varför vi har tester så att bara vissa får bemästra Akárna! De kommer inte att kunna hantera det, de kommer att döda varandra ändå. Och när det inte finns tillräckligt med folk att döda så kommer han ta planetens liv, till slut kommer jordens kärna, Foromak, att dö!” Efter en stund suckade hon. ”Och nu har du sprungit ända hit för att du vill att jag ska stoppa honom, eller hur..” han nickade långsamt. ”Men nej, jag kan och kommer inte att göra det.” hon vände sig om och började gå ifrån honom. ”En massa människor kommer att dö, Andie!” skrek han efter henne. ”Han lyssnar fortfarande på dig! Du har ju alltid velat förändra världen, eller hur! Detta är din chans!” ”Jag klarar inte det, svettis, jag klarar inte det.” han föll ner på knä och slog sina knutna nävar i marken. ”Man är inte död förrän man är bortglömd, Andie!” ropade han efter henne. Hon stannade till, men vände inte på ansiktet. Sedan fortsatte hon, bort från honom. Ytterligare dagar senare så stod han på ett öppet fält med de män han lyckats få med bakom sig. Han hade hållt ett tal för dem, det såg ut som att de fått lite hopp i ögonen i alla fall. På andra sidan fältet var Derwyn och alla de som han hade fått med sig än så länge. Det var en helt ofantlig mängd, de var på väg mot en ny stad för att få med sig ännu fler folk. Knappt några var egentligen något att ha för strider, det var bara bybor som ville leva för evigt. När de två partierna såg varandra, började de att springa mot varandra med vapnen i sina händer, Akárnas auror runt sina kroppar, redo att döda. Detta kom senare att kallas för ”magikriget”. Fältet som de var på förlorade allt liv, förmultnade, spred sig och blev senare det som kom för att kallas ”Den stora Öknen”. De överlevandes historier skrevs ner, där fanns många skillnader, men något som de hade gemensamt var att de två sidornas ledare plötsligt försvann i ett starkt, vitt ljus.

8

9789174634396  

Ijaktenpåenförloradfar Jon-AlexanderHenriksson 3 Förlag:BooksonDemandGmbH,Stockholm,Sverige Tryck:BooksonDemandGmbH,Norderstedt,Tyskland ISB...

9789174634396  

Ijaktenpåenförloradfar Jon-AlexanderHenriksson 3 Förlag:BooksonDemandGmbH,Stockholm,Sverige Tryck:BooksonDemandGmbH,Norderstedt,Tyskland ISB...