Page 1


Legenden om Akรกrna

I jakten pรฅ en fรถrlorad far

Jon-Alexander Henriksson

3


Om det skulle finnas karaktärer i boken som liknar människor från riktiga livet, döda eller levande, så är det en ren slump.

© 2012 Jon-Alexander Henriksson

Omslag: Oskar Bernhardsson/Hane Design Förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige Tryck: Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7463-439-6

4


Författarens noteringar. Glöm inte bort drömmen på sidan 17. Check. Drömmar kommer att skrivas sist i boken. Typ. Eller så blir det det sista som jag skriver. Trentak är inte djurens stad. Ändra på s.26. Eller vänta, det är det kanske? Jo, det är det nog. Frukten dokus skapades av Nina Niemelä, Olofström, 090323. Likaså skapades spykologerna av densamme 090423. Spykologerna och dokusfrukten finns inte på riktigt. 090609 ändrades dokus till att bli namnet på Eriks fjäril. För att inte sno allt för många namn, så valde jag istället att kalla Gaia för Foromak. Hästen heter Caspian, för det heter Adams lillasysters häst. Caspian är vit och har en brun fläck på sidan, eftersom det inte finns några ljusgröna hästar. Grubbla inte för mycket över lampor, dusch osv. Kommer att ändras! Erik är vänsterhänt- därför. Jake Foromak, Nilda Tadd Onnesia, Lomert Raste, Lyn Oneira, Vincent Maerd, Sabin Arrowny, Dokus Kinehi Att skriva *** varje gång som Julius Endrake dedikeras till Hampus Quist den 24/11-09. Jon Björkman bör nämnas för att ha gett inspiration till Eriks bakgrund, tack vare sin spelledarskap under EON. Mira Raste är ÅTTA år! Eller är hon verkligen det? Tristan Skogsmark ÄR EN TJEJ! Kaffe är ett faktum. Likaså öl och sprit. Notera att skriva en bok är som att måla, metaforiskt sett. Man börjar med skissen, sedan konturerna och sist färgläggningen. Jag vill bli klar med konturerna helt innan jag börjar färglägga (detaljfylla) varav vissa områden kan verka väldigt glesa medan andra i stort sett redan är klara. Den 18/8 2010 kombinerade jag EON med legenden, med Linus Olofsson som Sean och Robin Olofsson som Sabin. Den smått annorlunda kombinationen har åtminstone gett lite inspiration, även om mycket fuckar upp sig xD Robin Olofsson vill ha ponies med i boken, svaret är NEJ! Tackar sergeant Wallin och Adamski för att ha testläst delar av boken. Jag uppdaterar från och till stycken som är mitt i boken. Yepyep. David Ocker, Alexander Xavier, Charles Yanma, Antonio Geruga, Julius Endrake, Quercus Naara. 120205 skapades byn Ardnit, namnet kommer från Sara Bergquist! Igår fick Sarah (Lina) en häst. En vacker norsk fjordhäst som heter Nova. Hon har en vit mule Darunia är en by som ligger ibland de nordvästra bergen. Foromak klanens symbol skapades av Nils Everling för en väldigt massa år sen. Narrarnas grundregel #14 insattes av Madmeat den 16/3. Slutligen vill jag tacka de som varit med någonstans på vägen, de som läst och peppat samt de som hjälpte till med att ”likea” fram min tryckning på facebook. MANGE TACK!<3

5


Narrarnas grundregler: #1: En narr dör inte förrän den är bortglömd. #2: Händer är till för att skapa magi, inte för att slåss. #3: Ord kan användas både som charm och vapen, en narr svär aldrig. #4: Behandla kvinnor så som att deras välbefinnande är viktigare än ditt liv, dina tankar och dina drömmar. #5: Ingen får under några omständigheter någonsin se en narr gråta. #6: Var alltid redo. #7: Få publiken att älska dig, och barnen lite extra. #8: Man ska inte vara elak mot de okunniga. #9: Gåvor ska aldrig överanalyseras. #10: Om man tappar humöret så letar man upp det så snabbt man kan. #11: En riktig narr är ingen tjuv. #12: En narr rotar inte i andras privatliv utan tillåtelse. #13: Det en man väljer att inte säga, är inte menat för att yttras. #14: Om det inte funkar, tillsätt mer våld. #15: Om man inte vet, men måste, så är det lika bra att chansa.

6


Legenden om Akárna. Prolog. I en värld, så vit. Dåtid. ”Fokusera!”, tänkte han för sig själv där han stod ute i skogen. Hans ben började kretsa av en grön aura som lös svagt i nattens mörker. Svetten rann ner för hans panna, det började bli tungt. Men han kunde inte ge upp nu, inte förrän han hade lyckats. De andra fick inte veta att de två var ute i skogen, det skulle bli en massa onödigt tjafs då. Trams. ”Så. En gång till, Andie, jag ska klara det.” Hon nickade och spände upp bågen med en pil som inte bestod av någonting annat än ihoptryckt luft. Han log för sig själv, hon var så söt när hon var fokuserad och tittade ut mot fjärran. Han var stolt över att vara hennes svettkompis, förkortat svettis, hennes träningskamrat. Hon sköt iväg pilen medan han fortfarande stod och tittade på henne. Han ryckte till och körde igång. Det var en helsikes fart som den pilen lyckades få, hon var stark. Men hans ben var starkare, tänkte han och fyllde sig själv med Akárna medan han jagade pilen. Han blev lätt, det kändes som att han svävade fram. Han älskade magi, att klara testet för att få bruka det var det bästa som han hade gjort. Han hörde ljudet av en till pil som kom flygandes bakom honom i ännu högre hastighet. Han tog ett kort steg åt sidan, lade all vikt på framsidan av vänster fot. Han fokuserade in grön Akárna i vänsterhanden och klöv pilen på mitten samtidigt som han snurrade ett varv i motsols riktning. För att få tag i den första pilen fick han inte sakta ner farten under manövern, men den här gången lyckades i alla fall han hålla balansen. Han skulle precis ta tag i den första pilen, när den flöt ut i luften igen. Han saktade ner farten och försökte lugna ner andningen. Sedan joggade han tillbaka till henne igen. ”En gång till.” sade han flåsandes. ”Jag ska klara det.” Hon nickade och spände upp bågen igen. Detta var träning för henne också. Att skapa en pil med luftens gröna Akárna samtidigt som hon spände upp med luftens röda Akárna var inte helt enkelt. ”Kom igen nu svettis, du vet att du klarar det.” sade hon och avlossade en ny pil. Tusentals dagar senare kom han springandes mot henne. Han hade inte haft energi nog till att fokusera den gröna Akárnan i benen, så han hade fått köra på det traditionella viset, trots att det var väldigt långt till henne och det tog väldigt lång tid. Han visste inte hur lång tid sedan det var som han såg henne, men han noterade att hon blivit något smalare sen senast. Hennes frisyr var annorlunda också. Regnet som öste ner gjorde de båda två helt dygnsura. ”Andie..” flåsade han när han kom fram till henne. ”Svettis, va-” Hon avbröts av blicken som han gav henne.

7


”Det är Derwyn! Han.. Han har hittat ett sätt att göra sig själv evigt levande! Samtidigt som vi pratar så är han och lär detta till de som väljer att stå på hans sida.” ”Svettis, jag förstår inte..” hon tittade tveksamt på honom. ”Det är väl jättebra att vara odödlig? Har du inte hört att det blir vanligare och vanligare att man dör ung?” ”Nej, du förstår inte..” han torkade av den regnblandade svetten i ansiktet på sin tröja och sträckte på sig. ”Det är för att han upptäckt det eviga livet som folk dör i förtid. Han tar åt sig den Akárna som håller De okunniga vid liv! Han fyller sin egen livskraft genom att sänka andras!” Hans stämma var stenhård, och det skrämde henne. ”Men om alla okunniga lär-” ”Nej!”, röt han till. ”Du vet varför vi har tester så att bara vissa får bemästra Akárna! De kommer inte att kunna hantera det, de kommer att döda varandra ändå. Och när det inte finns tillräckligt med folk att döda så kommer han ta planetens liv, till slut kommer jordens kärna, Foromak, att dö!” Efter en stund suckade hon. ”Och nu har du sprungit ända hit för att du vill att jag ska stoppa honom, eller hur..” han nickade långsamt. ”Men nej, jag kan och kommer inte att göra det.” hon vände sig om och började gå ifrån honom. ”En massa människor kommer att dö, Andie!” skrek han efter henne. ”Han lyssnar fortfarande på dig! Du har ju alltid velat förändra världen, eller hur! Detta är din chans!” ”Jag klarar inte det, svettis, jag klarar inte det.” han föll ner på knä och slog sina knutna nävar i marken. ”Man är inte död förrän man är bortglömd, Andie!” ropade han efter henne. Hon stannade till, men vände inte på ansiktet. Sedan fortsatte hon, bort från honom. Ytterligare dagar senare så stod han på ett öppet fält med de män han lyckats få med bakom sig. Han hade hållt ett tal för dem, det såg ut som att de fått lite hopp i ögonen i alla fall. På andra sidan fältet var Derwyn och alla de som han hade fått med sig än så länge. Det var en helt ofantlig mängd, de var på väg mot en ny stad för att få med sig ännu fler folk. Knappt några var egentligen något att ha för strider, det var bara bybor som ville leva för evigt. När de två partierna såg varandra, började de att springa mot varandra med vapnen i sina händer, Akárnas auror runt sina kroppar, redo att döda. Detta kom senare att kallas för ”magikriget”. Fältet som de var på förlorade allt liv, förmultnade, spred sig och blev senare det som kom för att kallas ”Den stora Öknen”. De överlevandes historier skrevs ner, där fanns många skillnader, men något som de hade gemensamt var att de två sidornas ledare plötsligt försvann i ett starkt, vitt ljus.

8


Kapitel N. I en värld, så grå. Nutid. Magikriget är nu helt plötsligt en myt, en legend, som bara få visste om. Det samhälle som var uppbyggt före detta krig är nu helt borta och bortglömd. Det finns enbart ett fåtal skrifter kvar från den tiden, och det är inget som vem som helst får ha tillgång till. Nu har folk börjat om, utvecklat helt nya saker, vissa annorlunda mot hur det var innan, vissa inte. Folket bor på det land som de själva kallar för Världen. Det har en form som ett hjärta, eller så är det kanske hjärtat som har samma form som landet. Om man ställer sig på klippkanterna som ligger väster om den lilla byn Vandro, går det att se Det Främmande Landet en bit ut på Det Stora Havet, ett tecken på att det kan finnas liv bortom Världen. Det är ingen som vet hur stort det här landet är eller vad som finns där. Starka simmare har försökt att ta sig dit, utan att lyckas. Vissa har till och med lyckats bygga något som de kallar för vattenbärare, trä som flyter. Men även dessa har slukats av havets vind och vågor. Världen består mestadels av skog och fält. Det finns mindre partier med klippor och en och annan sjö, men det tillhör inte vanligheten. Om man ser på en karta över Världen, kan man tydligt se Ökencirkeln som bildar en stor ring på landet. Den är inte sammanhängande, men de små öknar som finns skapar en cirkel om man ser det uppifrån. Ingen minns varför öknarna finns, ej heller den plats som idag kallas för Den Stora Öknen och inte heller fängelset, Desreta, som ligger däri. Folket bor i samhällen av olika storlekar, från enstaka hus till vanliga byar till storbyar till städer. I Världens mitt ligger Huvudstaden, Pailtac. Det som skiljer en by från en storby, är att i en storby finns det folk som leder. Oftast är det borgmästare som är storbyarnas ledare, men det är ingen regel. Till exempel så leds storbyn Temex, en av de större orterna i Ökencirkeln, av en sheriff. Det som sedan skiljer en storby från en stad är att städerna har något som är unikt i hela staden. I Foresta bor alla i träd, som är övernaturligt stora. Folket försörjer sig på det som finns i och strax utanför staden, och det finns broar mellan träden som är byggda av trädens trä och sav. I Xerb bor nästan alla Världens tjuvar och banditer, då det är den enda lagfria platsen. Staden ligger i den västra delen av Den Stora Öknen och av den anledningen så är alla husen gjorda av sten som huggits ut ifrån öknens klippor. Pailtac är sedan den stad där Regeringen bor, det folk som kontrollerar att allting sköts som det ska i Världen. Pailtac ligger innanför Ökencirkeln, är omringat av höga murar och det är här som nästan all ny teknologi upptäcks. Vem som helst har inte tillträde in eller ut. Många från Xerb är kända och portade. Regeringen bor i sin tur i en mindre borg som vaktas konstant. Det händer då och då att yrkesmördare kommer för att avliva en av medlemmarna ur Regeringen, men ingen har ens lyckats nå dörren till borgen.

9


Under ett år i världen går det två årstider, varmsäsongen och kallsäsongen. Varmsäsongens början firas ofta med festivaler runt om i Världen, medan man brukar spendera början på kallsäsongen tillsammans med sina nära och kära. Just nu är det varmsäsong, och folket i storbyn Strug har börjat förbereda sin traditionella festival. Det finns folk från Världen över som kommer för att besöka denna omtalade festival, även om folk ifrån insidan på Ökencirkeln är en ovanlig syn. Storbyn är till ytan inte speciellt stor, men den är däremot komprimerad om man jämför med andra storbyar. Den ligger i Världens sydöstra del, inte överdrivet långt ifrån Nematar, en fiskarby som ligger vid Det Stora Havet. Strug omgivs av mindre partier skogar och fält, bortsett från de små klippor som ligger på ortens västra sida. Strugs festival är känd för god öl, bra musik och alltid trevliga människor. I storbyn bor det runt fem tusen människor, en siffra som tillfälligt nästan fördubblas om det är fint väder under festivalstid. Precis som med allt annat så finns det också saker med Strug som folk utifrån är kritiska till, som deras brist på fina kvinnor och värdshus. Det är inte allt för lång tid sedan kallsäsongen avslutades, vilket innebär att det är nu som maten är som färskast och godast på året. Det var längesedan regn eller snö skådades, men folket som vet vad de håller på med vattnar istället sina grödor med vatten ifrån sjöarna som ligger i närheten. De tar med all mat de kan till festivalen och försöker få det utbytt mot antingen annan mat, eller pengar, som är Världens valuta. Pengar, för övrigt, finns i tre olika slag. De är allihopa mynt, men i tre olika valörer. De som är minst värda, är helt täckta av silver. Vilka symboler som finns på silverpengen varierar, eftersom att silver finns att få tag på vid flera ställen i Världen. Det finns allt ifrån träd och berg till hjärtan och ansikten. Den dyraste valören däremot, guld, finns bara att tillgå i närheten av Pailtac, varav att de mynten alltid ser likadana ut. På guldmyntets framsida är en bild på staden, med dess murar och torn som syns med tydliga detaljer. På dess baksida finns en örn, djuret som symboliserar huvudstaden. Örnens blick är kall och hård, men också rättvis och ödmjuk. Den tredje valören har en sida av guld och en av silver och därför ett värde som ligger mellan de två andra myntsorterna. Folket kallar den allmänt för hybridpeng. Den guldiga sidan visar antingen staden eller örnen, medan den silvriga fortfarande kunde visa nästan vad som helst. En ren guldpeng var ungefär lika mycket värd som tio hybridpengar och som etthundra silverpengar, men det skiljde sig åt från plats till plats.

10


9789174634396  

Ijaktenpåenförloradfar Jon-AlexanderHenriksson 3 Förlag:BooksonDemandGmbH,Stockholm,Sverige Tryck:BooksonDemandGmbH,Norderstedt,Tyskland ISB...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you