9789186861001

© Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se Boken är tryckt och bunden hos Kristianstads Boktryckeri AB 2011 Sn PLOM|YlQOLJW )6& FHUWLÀHUDW SDSSHU ISBN: 978-­91-­86861-­00-­1

Göm Enya!

Text: Anette Skåhlberg

Bild: Katarina Dahlquist

Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

-­ Anette Skåhlberg

HON HAR VANDRAT genom dagar och nätter. Försökt att sova där hon kommit åt. Varit hungrig långa perioder. Känt kölden bita om natten. Men hon försöker hålla det ifrån sig. Vill orka fortsätta. Vill framåt. Framåt. Framåt. Någonstans i fjärran vet KRQ DWW KRQ VND ÀQQD GHW KRQ Vn PnQJD GDJDU KDU OlQJWDW efter.

Hon knyter handen hårt omkring sin halskedja och kryper ihop under en nedfallen byggnadsställning. Hon sluter ögonen. +RSSDV ÀQQD YLODQ L QnJUD WLPPDUV V|PQ 'lU L GU|PPDUQD kan hon känna hur solen omfamnar henne. Gör henne stark.

Starkare än stenarna som ligger inunder hennes kropp.

Starkare än rädslan hon bär i sitt bröst.

7lQN RP KRQ LQWH ÀQQHU YlJHQ" 7lQN RP KRQ LQWH KLWWDU GHW HQGD VRP EHW\GHU QnJRW" +RQ SUHVVDU VDPPDQ |JRQORFNHQ Vill inte vakna. I drömmen ser hon varje steg hon ska ta.

Rakt in i staden ska hon söka sig. Hon vet att hon är på rätt väg. Att hon kommer allt närmare medan solen är på väg ner över husen.

Hon heter Enya.

Hon har vandrat genom dagar och nätter.

Försökt att sova där hon kommit åt.

7lQN RP KRQ LQWH ÀQQHU YlJHQ" Tänk om hon inte hittar det enda som EHW\GHU QnJRW" +RQ KHWHU (Q\D

ÖGONEN RÖR SIG SNABBT under ögonlocken. Ella vrider sig i sömnen. I drömmen springer hon fram längs gatorna och skriker. Hon springer och springer. I panik rusar hon på trottoarerna och söker efter någon som vet vem hon är. Men LQWH QnJRQVWDQV ÀQQHU KRQ HWW DQVLNWH VRP lU EHNDQW Det är då som hon öppnar munnen och skriker. Skriket far runt omkring henne och plötsligt slår hon upp ögonen och ser sig förfärat omkring i sitt rum. Försöker hämta andan. Hennes lilla kropp skakar av frossa. Nattlinnet är fuktigt av svett och i ansiktet rinner tårarna nerför hennes kinder. Hon tänder lampan. Det har varit en dröm. En hemsk mardröm. Men det är något med drömmen som får henne att gråta vidare. Hon är sorgsen i hela kroppen och kryper ihop med knäna mot bröstet.

Snart är både Adam och Anton hos henne. Undrar vilka mardrömmar hon haft. Men Ella kan inte berätta. För det är något med drömmen som hon inte kan förklara. Istället lutar hon huvudet mot Adam och låter sig omfamnas när han kryper ihop intill henne och somnar. Han är alltid lika trött när han blir väckt mitt i natten. Anton smeker Ella över håret och nynnar svagt på en melodi.

Aldrig tidigare i sitt liv har Ella känt att hon borde vara någon annanstans. Men nu. Det är inte det att hon vill bort från Adam och Anton. Men det är som om en bortglömd bit inom henne plötsligt börjat göra sig hörd. Ella vet inte hur eller vad hon ska göra. Det enda hon vet är att någonting snart kommer hända.

Hon känner det djupt inne i sitt bröst. Något nytt som är på väg, något hon aldrig tidigare har känt rörelsen av.

(OODV QDWWOLQQH lU IXNWLJW RFK L DQVLNWHW ULQQHU WnUDUQD QHUI|U KHQQHV NLQGHU +RQ KDU KDIW en mardröm. Något nytt är på väg, något hon DOGULJ WLGLJDUH KDU NlQW U|UHOVHQ DY

IDAG ÄR EN SPÄNNANDE DAG. Alla i skolan ska ta med sig nügot som de har fütt i present och som betyder mycket fÜr dem. Ella vet precis vad hon ska välja. Halsbandet. Det där halsbandet som hon har haft pü sig ända sedan den dagen hon hittades i trappuppgüngen.

En kedja med ett snirkligt silverhjärta och ett vackert E, som i Ella. Jämt har hon pü sig halsbandet. Till och med när hon sover. Hennes hand vandrar automatiskt upp mot halsen fÜr att greppa smycket. Ella tycker mycket om att hülla hjärtat i handen.

0HQ QX 1X ÀQQV GHW LQWH GlU +RQ UXVDU WLOO VSHJHOQ RFK EOLU I|UIlUDG +HQQHV ÀQDVWH lJRGHO det bästa hon har, silverkedjan med hjärtat, är borta! Hon kan känna hur hennes eget hjärta bÜrjar slü snabbare. Hon blir helt torr i munnen. Hennes Ügon türas. �Du müste hjälpa mig Anton. Du müste hitta halsbandet.

Snälla, snälla, snälla, säg att du vet var det är‌� Men Anton vet inte. Han säger att hon ska det lugnt. Inte oroa sig, hon har säkert tappat det nügonstans.

Klart hon oroar sig! Adam tycker att hon ska leta igenom sitt rum fÜr han tror att det ligger där säger han. �Det är sü rÜrigt att du tappar bort dig själv därinne.�

Ella gür lüngsamt till sitt rum. Tänk om hon aldrig, aldrig nügonsin hittar halsbandet igen‌

(OOD W\FNHU P\FNHW RP DWW KnOOD VLOYHUKMlUWDW L KDQGHQ 0HQ QX 1X ÀQQV GHW LQWH GlU +HQQHV ÀQDVWH lJRGHO lU ERUWD 7lQN RP KRQ DOGULJ DOGULJ QnJRQVLQ KLWWDU KDOVEDQGHW LJHQ

MITT PÅ GOLVET i sitt rum står Ella och skriker. Hon skriker på Adam. Hon skriker på Anton. Och hon skriker på halsbandet.

Allting känns orättvist. Varför skulle just hon tappa bort det bästa hon har!

Adam och Anton ser bekymrat på henne från dörröppningen.

De säger att det är dags att gå till skolan. Första lektionen börjar om tjugo minuter. Men Ella vill inte! Hon vill inte, vill inte, vill inte! Tjurskalligt sätter hon sig i soffan och stirrar rakt framför sig. Hon tänker inte ens gå ut ur lägenheten förrän smycket är hittat.

Anton försöker prata med henne. Lilla gumman. Så säger han. Lilla gumman. Men Ella blir arg. Säger att han inte ska gumma henne för då gubbar hon honom. ”Stora gubben”, svarar hon irriterat. Anton är på väg att bli arg men Adam lugnar honom och föreslår att de kanske kan skriva lappar och sätta upp lite överallt. Om det är så att hon har tappat halsbandet så kanske någon har hittat det. Ella är tveksam men blir övertygad när Adam säger att de till och med kan låta den som har halsbandet få hittelön.

Adam och Anton skriver lappar och Ella ritar små blommor bredvid texten. På vägen till skolan sätter de lapparna lite överallt. Vid affären. På träd. I telefonkiosken. På husväggen. I den stora tunneln. Till och med på olika cyklars pakethållare.

Ella ser otåligt mot Adam. ”De ringer ju aldrig. Inte en enda ringer.” Adam förklarar att de inte kan ringa förrän de har sett lappen men att det säkert kommer ringa någon när kvällen kommer.

$GDP I|UHVOnU DWW GH NDQVNH NDQ VNULYD ODSSDU RFK VlWWD XSS 3n YlJHQ WLOO VNRODQ 9LG DIIlUHQ 3n WUlG , WHOHIRQNLRVNHQ 7LOO RFK PHG Sn ROLND F\NODUV SDNHWKnOODUH