Page 1

OMBUDSKAPITALISTERNA Institutionella ägares röst och roll

Anette Nyqvist

ATT ORGANISERA MARKNADER


OMBUDS­ KAPITALISTERNA Institutionella ägares röst och roll

Anette Nyqvist

ATT ORGANISERA MARKNADER


En bokserie om att ­organisera marknader Det senaste decenniet har marknader och marknadslösningar varit i ropet. Marknad ses i många sammanhang som en bättre lösning än organisation. Stater privatiserar, företag ”outsourcar” och kommuner arbetar med entreprenader och kundvalssystem. I stället för att stater, företag eller kommuner utför arbeten i egen regi så lägger de ut uppdrag på flera utförare som ska konkurrera med varandra. Ibland ligger mycket idealiserade föreställningar om organisationer och marknader bakom reformerna. Organisationer står för byråkrati och tröghet medan marknader ses som flexibla och dynamiska. Men skillnaderna mellan marknad och organisation är inte lika stora i praktiken. En likhet mellan dem är att båda är organiserade och att graden av organisation är olika stor såväl i enskilda organisationer som på enskilda marknader. Marknader är inget som uppstår av sig självt. De kräver ofta en omfattande organisering för att komma till stånd och för att fungera någorlunda väl. Det är många som försöker organisera marknader. De försöker påverka hur säljare och köpare ska bete sig, de försöker bestämma hur varor och tjänster ska utformas och klassificeras, de försöker övervaka marknader och de försöker beskriva och förklara dem. Det är inte bara stater som är involverade i sådana ansträngningar utan också standardiseringsorganisationer, frivilligorganisationer och branschorganisationer för att ta några exempel. Bokserien Att organisera marknader grundar sig på studier av hur organisering av marknader går till, vilka personer och organisationer som får inflytande och vilka idéer som blir styrande. Serien bygger på moderna organisationsteoretiska perspektiv på marknader. Den ger

3


E n bokserie om att ­organisera marknader

underlag för en fördjupad diskussion om marknadslösningar och böckerna kan också användas för universitetsutbildningar inom företagsekonomi, statsvetenskap, sociologi och antropologi. I den nutida globala ekonomin är det i allt högre utsträckning organisationer och inte enskilda personer som äger företag. Många av dessa organisationer förvaltar andras kapital – de är ombud för pensionssparare och andra. Hur dessa så kallade institutionella ägare utövar sitt ägarskap har avsevärd betydelse för hur ekonomin i stort fungerar. I den här boken analyserar Anette Nyqvist hur sådana ägare resonerar och agerar. Vill dessa mäktiga organisationer bara ha högsta möjliga avkastning på kapitalet eller tar de ett vidare ansvar? Trevlig läsning! Nils Brunsson

4


Innehåll Tack. 7

1. Inledning – Ägarroll i förändring  8 Förändringar och förskjutningar  10 Organisering och organisationer  14 Göra marknad  18 Egendomsrelationer 22 Idéer om styrning  26 Drama och aktörer  33 Följa organisationer  38 Bokens upplägg  50

2. Ägarskifte, fonder och självregleringens ­organisation  52 Ägande i siffror  52 Faser av ägande  54 Explosion av organisationer  58 Gemensamma medel  61 Sverige fullt av fonder  64 Pensionsfonder – störst av de stora  68 Vikten av förtroende  69 Marknadens regler  72 Självregleringens organisation  77

3. Äga brett över tid  85 Tid och pengar  85 Kapital och temporalitet  88 Portföljer och korgar  93 Universella ägares dilemma  94 Passiva och aktiva  99 Hantering av ”skit”  102 Äga för att förändra  108

5


I nneh å ll

4. Det goda ägandet  111 Ansvar, aktsamhet, sundhet  112 Marknad och moral  117 Godhetens historik  120 Ansvarighetens praktiker  122 Göra skillnad  127 Subjektivt och situationellt  129 Principer och experter  133

5. Röster och stämmor  143 ”Ärade stämmodeltagare”  146 Stämmor och styrning  147 Stämman som arena  155 Föreställningen kan börja  162 Röster på stämman  169 Positioneringar och gränsdragningar  175 Fostrande röster  181

6. Stora och starka röster  183 Makt och ansvar  184 Röststöd och riktlinjer  187 Hitta vänner  193 Kunskapande och nätverkande  198 Betydelsen av dialog  208 Institutionella ägares ton och röststyrka  215

7. Ägandets möjligheter, ägandets begränsningar  217 Ägandets möjligheter  218 Ägandets begränsningar  221 Medlare i mellanrum  223 Rollen: Förmedlare och förändrare  225 Rösten: Fostrande och förstående  229 Balansakt i tystnad  230

Referenslista 232 Referenser till hemsidor på Internet  253 Referenser till media  255

6


Tack.

Jag har många organisationer att tacka; några av dem är: Riksbankens Jubileumsfond och forskningsprogrammet Att organisera marknader, Score och Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet. Tack för finansiering och arbetsplats med allt vad det innebär i termer av såväl arbetsro som givande och utvecklande diskussioner. Ett stort tack till alla som har läst och kommit med kloka kommentarer i olika faser av detta bokprojekt; i bokstavsordning: Nils Brunsson, Melissa Fisher, Staffan Furusten, Christina Garsten, Emma Sjöström, Göran Sundström, Sven-Ivan Sundqvist, Adrienne Sörbom, Renita Thedvall, Helena Wulff. Ett särskilt tack till samtliga organisatörer och deltagare i forskningsnätverket GoveMark 2010–2013. Stort tack också till alla informanter som så generöst har delat med sig av erfarenhet och tid. Tack. Anette Nyqvist Stockholm juni 2014

7


1. Inledning – Ägarroll i förändring Den här boken handlar om pengar och politik, ägande och makt. Den ger en inblick i hur en ny och annorlunda sorts finansmarknadsaktör tar plats och hävdar att det är möjligt att inte enbart tjäna pengar på aktier utan att dessutom, samtidigt, göra världen till en bättre plats. Den handlar om de möjligheter, och begränsningar, som ägandet av aktier kan ses innebära och om hur såväl idéer som praktiker kring aktieägande och ägarroll är föränderliga. Det har skett ett ägarskifte på världens finansmarknader. Vilka som äger aktier och hur de äger har förändrats radikalt. Den här boken handlar om de nya ägarna och hur de påverkar den vedertagna synen på vad aktieägande är och innebär. I ägarskiftet växer nya föreställningar om rollen som aktieägare fram, och nya normer för vad aktieägare ska och bör göra förhandlas fram och får spridning. De nya ägarna vill både göra pengar och göra skillnad – och det gör de som ombud åt oss andra. Jag skriver om institutionella ägares röst och roll. Med röst menar jag de institutionella ägarnas försök att påverka och förändra; inte bara de bolag som de är delägare i utan också hela branscher och andra investerare. Med roll menar jag de institutionella ägarnas speciella mellanposition. De är placerade mellan individer och bolag, mellan privatekonomi och global finansmarknad, och det är utifrån denna mellanposition som institutionella ägare har till uppgift att äga och förmera kapital. Institutionella ägare – fondbolag, livförsäkringsbolag och pensionsfondbolag – har, under de senaste decennierna och globalt sett, blivit allt fler och större, och det är nu dessa som till stor del äger näringslivet. Institutionella ägare investerar i, bland annat, aktier för att tjäna pengar på investeringen, de har bolagens aktiekurser i fokus snarare än själva

8


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

bolagen. Dessa organisationer äger inte andelar i ett bolag för att först och främst driva bolaget utan för att få del av dess värdeökning och vinst – och detta gör de på uppdrag av sina kunder. I den här boken kallar jag institutionella ägare för ombudskapitalister.1 De investerar i bolag för att tjäna pengar på investeringarna vilket per definition gör dem till kapitalister, och detta gör de på uppdrag av andra, vilket gör dem till ombud. För inte så länge sedan var det kapitalstarka industrialister som förverkligade sina idéer genom att starta, investera i och driva bolag. Detta industriella ägande var ett entreprenörsdrivet, individuellt ägande där bolagens stadiga och långsiktiga utveckling, tillväxt och vinst stod i fokus. Industrialisterna ägde, kort sagt, aktier för att driva bolag, och de var traditionella kapitalister i begreppets bokstavliga bemärkelse; privata aktörer som äger produktionsmedel i form av kapital. Industrialisterna finns kvar, men en annan typ av ägare har under de senaste decennierna tagit över – nämligen ägare i form av institutioner. De nya kapitalisterna heter inte Rockefeller och Carnegie, Wallenberg och Bonnier, utan istället New York City Pension Fund och California State Teacher’s Retirement System, Första AP fonden och Folksam, för att nämna några av de stora institutionella ägarna i världen respektive Sverige. Vår tids kapitalister är organisationer – inte individer. De är fondbolag, livförsäkringsbolag och, inte minst, olika typer av pensionsfonder världen över, och deras uppdrag är att investera sina kunders kapital på ”bästa sätt” i bland annat aktier i bolag världen över. Som finansiella ombud förvaltar institutionella ägare ett kollektivt kapital, vilket i sin tur medför att det indirekt är de institutionella ägarnas kunder som tillsammans äger majoriteten av alla aktier i världen. På så sätt 1  Termen ”ombudskapitalist” används explicit och kritiskt i en debattbok skriven av Dick Kling, nationalekonom på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. I debattboken ”Radhusproletärer och ombudskapitalister – om svenskarnas förlorade förmögenheter” (Timbro 2007) argumenterar Kling mot vad han kallar ”ombudskapitalism” och för ett ökat enskilt ägande. Det sätt på vilket jag här använder termen ”ombudskapitalist” har ingenting med Klings ställningstagande argument att göra. Min användning av termen är uteslutande deskriptivt och syftar till att förenklat och kortfattat beskriva hur ägandet av aktier till stor del idag är organiserat världen över.

9


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

länkar institutionella ägare samman enskilda individer till ett globalt finansiellt system och gör de allra flesta av oss, indirekt, till delägare i många tusen stora och små bolag världen över. Och institutionella ägare är kapitalister åt oss. Ur ett globalt perspektiv är institutionella ägare en ny och annorlunda typ av aktieägare och finansmarknadsaktör. De är nya därför att de under de senaste decennierna har vuxit i antal och storlek och nu dominerar aktieägandet på världens finansmarknader. De är annorlunda därför att de, i egenskap av finansiella ombud för andra, i allt högre grad har, och ser till att ta, en särskild position som ansvarsfulla, moraliska och etiska finansmarknadsaktörer. Här undersöker jag vad de institutionella ägarnas röst innebär, det vill säga hur institutionella ägares försök att påverka och förändra yttrar sig. Jag använder organisationsteoretikern Albert O. Hirschmans (1970) välkända, och ofta använda, diskussion om voice, där han med ”röst” menar ”strategier för inflytande och påverkan som utgångspunkt”. Jag ska senare i detta kapitel gå närmare in på detta. Institutionella ägares mellanposition och roll, som ombud för en mängd andra, är central. Här kan tidigare diskussioner, inte minst inom antropologin, om förmedlarrollen kopplas till ett organisationsteoretiskt perspektiv i det att mellanpositionen dels länkar samman aktörer på olika nivåer, dels möjliggör och kanaliserar kunskap och information mellan det lokala och det globala (Bailey 1969; Geertz 1960; James 2011; Wolf 1956). Förändringar och förskjutningar

Man kan säga att institutionella ägare befinner sig i skärningspunkten mellan två omfattande och samtidigt pågående, separata men samtidigt sammanlänkade förändringar på finansmarknaderna. Den ena förändringen handlar, som jag redan har nämnt, om ägarstrukturer, medan den andra handlar om en pågående värdeförskjutning och förhandlingar om vilka värden som ska ligga till grund för investeringar. Som jag också redan har nämnt innebär den förändrade ägarstrukturen att där det för bara några decennier sedan var individer som stod för ägar-

10


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

skap, kontroll och makt på aktiemarknaden är det nu organisationer som äger majoriteten av aktier. Dessa institutionella ägare har i uppdrag att förvalta och förmera andras kapital, vilket gör att jag här ser dem som ombudskapitalister. Den andra förändringen, om värdeförskjutningen, handlar om att allt fler stora organisationer världen över under det senaste decenniet har börjat presentera och positionerat sig som pådrivande aktörer inom den framväxande så kallade RI-industrin (Responsible Investments) där andra värden än de strikt finansiella ges ökat utrymme och ökad betydelse på finansmarknaderna. Mer om detta och liknande ansatser längre fram i boken. På svenska har begrepp som ”etiska”, ”ansvarsfulla” och ”hållbara” investeringar kommit att bli vanliga översättningar av ”responsible investments”. I den här boken används genomgående ”ansvarsfulla investeringar” för att beskriva och diskutera institutionella ägares uttalade mål att investera etiskt och driva igenom miljömässiga och sociala hänsyn i placeringsstrategierna. Och också målet att vara, som de själva säger, ”aktiva” ägare som arbetar för att påverka individuella bolag, hela branscher och andra finansmarknadsaktörer. Det är som aktörer och självpåtagna förebilder inom RI-industrin som institutionella ägare kan ses som pådrivare av nya normer för näringsliv och finansmarknader. RI-industrin i sig kan sägas vara en ”normerande plats” i sociologen Saskia Sassens bemärkelse (1998). Sassen skriver om normative sites som platser, i vid bemärkelse, där andra typer av organisationer än stater träder fram som normsättande makthavare med både auktoritet och legitimitet (1998: 94). Institutionella ägare världen över är betydelsefulla frontfigurer i utvecklingen av en normerande plats med inflytande över näringsliv och finansmarknader. Intresset för ansvarsfulla investeringar har under det senaste decenniet ökat stort och är idag ett relativt etablerat investeringsalternativ. Man kan säga att ansvarsfulla investeringar på relativt kort tid har blivit en ”industri”. Att benämna en specifik sorts marknad ”industri” pekar på att det handlar om en viss typ av produktion eller särskild marknad, men betonar också det vidare sammanhang som den specifika marknaden omgärdas av. RI-industrin inkluderar således inte endast köpare

11


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

och säljare utan även alla andra aktörer som på olika sätt har med den marknaden att göra. Industri-begreppet belyser det specifika som utmärker karaktären och kulturen kring en viss typ av marknad (Aspers & Darr 2011: 759–760). Under framväxten av ”industrin för ansvarsfulla investeringar” har, som sagt, en rad olika benämningar använts och används fortfarande. Jag skriver mer om utvecklingen i kapitel 4, men vill redan här nämna skillnaden mellan RI och SRI. SRI står för Socially Responsible Investments och är fortfarande det vanligaste begreppet för ansvarsfulla investeringar bland praktiker och forskare. Anledningen till att jag här använder mig av akronymen RI istället för SRI är för att jag, i enighet med antropologerna Marina Welker och David Wood (2011), menar att det finns betydande skillnader mellan SRI och RI. För att bena ut de olika begrepp och inriktningar som förekommer på området för ansvarsfulla investeringar, skiljer Welker och Wood mellan SRI och RI. De menar att RI har vuxit fram ur SRI och att en viktig skillnad mellan inriktningarna är att aktörer inom RI-industrin på ett tydligt och uttalat sätt försöker kombinera ett fokus på aktieägarvärde med sociala och miljömässiga hänsyn (Welker & Wood 2011: 57). I kapitel 4 går jag igenom de olika idéer och praktiker som präglar ansvarsfulla investeringar och RI-industrins aktörer. Utöver RI och SRI finns ett par akronymer som är ofta förekommande och som har stor betydelse för ”aktiva” och ”ansvarsfulla” institutionella ägare. Också dessa skriver jag mer om i kapitel 4; här vill jag bara kort nämna ESG och PRI. ESG (Environmental, Social, Governance) är, enligt en av mina informanter, de ”tre pelare som ansvarsfullt investerarbeteende vilar på”. Att göra ESG-analys på ett bolag innebär att man som potentiell investerare går igenom hur bolaget i fråga hanterar miljöfrågor, sociala frågor och, som en annan informant uttryckte det, ”vanlig bolagsstyrning” i sin verksamhet. ESG leder oss till den andra akronymen PRI, som jag här bara kort redogör för. Det är så att ESG är centralt för PRI – och vice versa. PRI, eller UN-PRI, är ett FN-initiativ om hur ansvarsfulla investeringar ska genomföras och säkerställas. PRI består av sex principer, det vill säga frivilliga regler, som investerare världen över kan välja att skriva under på och därmed lova att följa. PRI

12


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

är de riktlinjer som hitintills har fått störst genomslag och legitimitet bland institutionella ägare aktiva inom RI-industrin. Flera av de stora institutionella ägarna i Sverige har undertecknat principerna, och de institutionella ägare som jag har fokuserat på är alla signatories, det vill säga undertecknare. Samhällsvetenskapliga forskare från olika discipliner har beskrivit hur stater i en komplex globaliserad värld kan sägas förlora auktoritet, regel- och normsättande och övervakning och ansvar, och hur då andra typer av organisationer får ökat inflytande på till exempel regelsättande, normbildande och identitetsformerande processer (Graeber 2011; Ong 2012; Power 1997; Riles 2011; Rose 1999; Sassen 2006). Göran Ahrne och Nils Brunsson (2011) har beskrivit hur vissa organisationer huvudsakligen ägnar sig åt att skapa globala identiteter och statussystem, medan andra organisationer försöker förändra världen runt omkring dem. Institutionella ägare är exempel på en typ av organisation som ägnar sig åt både ock. I fokus här är alltså en viss typ av organisationer (nämligen institutionella ägare) och hur de genom att försöka påverka marknadsaktörer spelar en betydande roll i organiseringen av finansmarknaderna. Det är i detta sammanhang som begreppet ”röst” är relevant. I den här boken ska vi se hur institutionella ägare bidrar till att nya normer för såväl bolag som finansmarknadsaktörer tar form, förhandlas fram, prövas och sprids. I egenskap av stor aktieägare och finansiellt ombud för andra och genom att arbeta med ”aktivt” och ”ansvarsfullt ägande” utmanar institutionella ägare befintliga normer och sätter nya gränser för vad de ska och bör göra som ägare. Det jag intresserar mig för är institutionella ägares ”röst” som påtryckare och normerare. Kopplat till detta väcks även frågor om institutionella ägares roll som ombud år andra. Röst och roll är, som tidigare nämnts, länkade till och till synes beroende av varandra. Mer specifikt undrar jag därför först och främst hur, och var, institutionella ägare agerar som påtryckare, förändrare och normerare? Vilka är de nya normerna? Hur formas, legitimeras, lanseras och sprids de av institutionella ägare? Men jag undrar också vad institutionella ägares roll som ombud innebär för hur de ser på sig själva och sitt uppdrag?

13


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

Med dessa olika frågor sammantaget utforskar jag vilken sorts aktieägare ombudskapitalisterna är: vad vill de och vad gör de? Slutligen diskuterar jag också var gränserna för vad institutionella ägare anser sig kunna och borda göra kan skönjas – och vad de gränserna i sin tur innebär. Den här boken handlar således både om institutionella ägares röst och om deras roll, och om hur röst och roll hänger ihop och är beroende av varandra. Jag undersöker dessa finansiella ombuds normativa påverkansprojekt gentemot såväl näringsliv som finansmarknader. Så – normerande påverkan för förändring genom aktieägande är bokens övergripande tema. Organisering och organisationer

En grundläggande teoretisk utgångspunkt här är att marknader generellt, och finansmarknader i synnerhet, inte bara är organiserade utan dessutom socialt och kulturellt konstruerade och därmed inte spontant eller naturligt framvuxna (Aspers 2013; Carrier 1997; Granovetter 1985; Lie 1997; Maurer 2012; Polanyi [1944] 1957). I ett sådant konstruktivistiskt och organisationsteoretiskt perspektiv ingår även en syn på organisationer som ständigt föränderliga och, inte minst, processuella och relationella (Ahrne 1994; Ahrne & Brunsson 2008; Czarniawska-Joerges 1992; Garsten & Nyqvist 2013; Hannerz 1992; Hernes 2008; Wright 1994). Med ett organisationsteoretiskt perspektiv sätts både försök till samverkan och försök till påverkan i fokus, och beslutsprocesser och maktkamper, såväl inom som mellan organisationer, beskrivs och analyseras. En av de grundläggande principerna för alla typer av organisationer är medlemskapet. Det vill säga, för att en organisation ska vara just en formell organisation och inte bara en grupp individer så måste det finnas medlemmar, och det är via medlemskapet som individen länkar sig samman med organisationen (Ahrne 1994; Ahrne & Brunsson 2011). I boken är det institutionella ägare som är organisationerna i fokus, och här visar jag hur just denna typ av organisation agerar i en pågående organisering av och på världens finansmarknader.

14


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

En, för denna bok särskilt viktig organisationsteoretisk insikt är att alla typer av organisationer fungerar som sammanlänkande platser där individers, och även andra organisationers, handlingskraft och intentioner samlas och omvandlas till kollektiva sociala processer (Ahrne 1994). Organisationer kan inte ses som fristående och neutrala, utan de ska ses som sammanlänkade och processuella (Scott & Davis 2007). Genom den kollektiva kapitalallokering som institutionella ägare ägnar sig åt samlar de också både handlingskraft och intentioner som omvandlas till sociala processer. Här är det just ägandet av aktier som jag intresserar mig för, och inte handeln med aktier. För att behålla ägandet och ägarrollen i fokus använder jag mig här genomgående av termen institutionella ägare, medan det är lika vanligt att samma organisationer kallas, och kallar sig själva, för institutionella investerare. Att intressera sig för de institutionella ägarnas roll som investerare vore att fokusera på deras uppdrag att maximera avkastning på investerat kapital, något som är en fundamental uppgift för vilken finansmarknadsaktör som helst, organisation eller inte. Ett publikt aktiebolag är ett bolag vars aktier är föremål för handel på värdepappersmarknaderna. En aktie representerar en ägarandel i ett aktiebolag. I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Att köpa aktier till ett visst pris för att sedan sälja dem till ett högre är investerarens grunduppdrag, och naturligtvis är också det en intressant och viktig uppgift att undersöka, inte minst vad gäller de institutionella investerarna. Men det får bli en annan studie. Det jag här intresserar mig för är inte handeln med aktier utan ägandet av dem. Ägandet sker i fasen mellan köp och försäljning och innebär att ha köpt men ännu inte sålt. Jag belyser här hur ägandet på intet sätt är någonting passivt, utan också det en aktiv handling. Det jag intresserar mig för är aktieägande som praktik. Organisationsteoretikern Albert O. Hirschmans teorier om att stanna kvar som medlem i en organisation eller att lämna den är intressanta i det här sammanhanget. I Exit, Voice, and Loyalty: Responses to Decline in Firms, Organizations, and States (1970), skriver Hirschman om ”röst” och ”sorti” som två alternativa strategier som medlemmar av en

15


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

organisation (till exempel kunder, anställda eller aktieägare) har att använda sig av om de inte är nöjda. Är organisationen i fråga ett bolag, betyder ”sorti” att på ett eller annat sätt lämna bolaget, det vill säga att sluta vara kund, anställd eller ägare. Alternativet ”röst” betyder att den som är missnöjd stannar kvar som kund, anställd eller ägare för att på olika sätt protestera och därigenom försöka påverka bolaget i önskad riktning så att säga inifrån. Hirschmans tredje begrepp ”lojalitet” ser han inte som en alternativ handlingsstrategi utan snarare som en variabel som har inflytande på om medlemmen väljer ”sorti” eller ”röst” och som förklaring till varför dessa två strategier kan förekomma samtidigt. Hirschman menar att medlemmars lojalitet till organisationen kan få dem att, trots missnöje, stanna kvar och söka möjligheter att påverka och förändra i stället för att snabbt lämna organisationen i fråga. Hirschman diskuterar inte ägarfrågor specifikt utan beskriver mer generellt relationen mellan medlem i och ledning av organisationer. Men tvillingbegreppen, ”sorti” och ”röst”, har kommit att användas flitigt vad gäller just aktieinnehav och handel. ”Sorti” används ofta som metafor för att sälja ett aktieinnehav, oftast på ekonomisk grund för att aktierna inte väntas ge den avkastning ägaren förväntade sig vid köpet. Det är i dessa sammanhang som uttrycket ”att rösta med fötterna” brukar användas. Det amerikanska uttrycket ”Wall Street Walk” illustrerar samma sak; att gå, det vill säga att sälja aktierna och därmed, med Hirschmans terminologi, använda sig av ”sorti”. Hirschman hävdar att ”sorti” är ett enklare, mer definitivt och därmed mer effektivt (det vill säga billigare) alternativ, medan ”röst”, att stanna kvar och försöka påverka, är ett svårare, osäkrare och mer kostsamt alternativ (Hirschman 1970: 38). Begreppet ”röst” förekommer ofta i diskussioner kring ägarfrågor och bolagsstyrning, och då i termer av aktieägares inflytande i och påverkan på bolag. Mer specifikt handlar det om olika former för inflytande, såsom att aktivt delta i bolagsstämman, representation i bolagsstyrelsen och/eller valberedningen som förslår styrelsemedlemmar, direkta kontakter med bolagets ledning, kontakter och samarbete med andra ägare. Men försäljning kan också ske som protest eller missnöj-

16


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

esyttring grundad på andra värderingar än ekonomiska. I dessa fall blir ”sorti” en ”röst”-strategi, eller kanske rättare sagt sista utvägen i en ”röst”-process. Organisationer och organisering handlar om och bygger på mellanmänsklig social samordning, och antropologisk forskning har sedan disciplinens begynnelse till stor del handlat om relationer och meningsskapande människor emellan. Så att undersöka hur social organisering går till är ett av de mer centrala och grundläggande socialantropologiska forskningsområdena. På 1920-talet kom socialantropologisk metod och teori att spela en stor roll i studier av ”sociala system” och ”social organisation” bland anställda på stora industrier i USA (Baba 2006; Garsten & Nyqvist 2013; Schwartzman 1989; Wright 1994). Det var med dessa studier av informell, social organisering på verkstadsgolv som det som idag kallas organisationsantropologi började (Baba 2006). Inom samtida socialantropologisk forskning har studier av relationella och sociala aspekter i och kring komplexa och formella organisationer, såsom privata företag och statliga myndigheter, kommit att bli allt vanligare (Garsten & Nyqvist 2013; Wright 1994). Ett antropologiskt perspektiv på organisationer fäster vikt vid dessa som meningsskapande system, där sådant som social interaktion och mellanmänskliga relationer har betydelse för hur organisationerna formas och fungerar. Det vill säga, organisationer är, med detta synsätt, inte några stabila, enhetliga skapelser, utan snarare någonting som kontinuerligt skapas, ifrågasätts, förhandlas och förändras av både individuella aktörer och större strukturer inom och mellan organisationer (Wright 1994). Antropologer studerar och analyserar hur sådant ifrågasättande, förhandlande och formande i praktiken går till. Antropologer fäster ofta uppmärksamhet vid de ofta förgivettagna och vardagliga handlingarna och händelserna inom en organisation. För en antropologs blick kan sådant som ”sitter i väggarna” eller görs på rutin ge betydelsefulla insikter om en organisations kultur; hur olika grupperingar formas och hur ett kollektivt identitetsskapande och meningsskapande växer fram och får fäste. Ett antropologiskt perspektiv på organisationer kan förenklat sägas vara bredare och mer holistiskt

17


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

än ett traditionellt, organisationsteoretiskt perspektiv. För en antropolog är organisationers processuella och relationella aspekter centrala och viktiga att få syn på och analysera. Antropologiska studier av och i organisationer handlar inte sällan om hur makt utövas och hur idéer och föreställningar sprids, hur identitet skapas och hur gemenskapande går till. Det handlar om meningsskapande inom och mellan organisationer, och ett antropologiskt fokus på organisationer innebär ofta att såväl det mycket partikulära och detaljerade som det mer sammansatta och komplicerade ägnas uppmärksamhet i forskningen (Garsten & Nyqvist 2013; Wright 1994). Ett antropologiskt perspektiv på bolaget som organisationsform sätter fokus på hur just bolag, såväl historiskt som i samtiden, på olika sätt, inte bara ekonomiskt utan också socialt och politiskt, har inverkan på det omgivande samhället (Welker, Partridge & Hardin 2011). I den här boken är det särskilt institutionella ägares roll i bolag som organisationsform som står i fokus. Man kan säga att jag här, med ett organisationsantropologiskt perspektiv, är intresserad av hur de institutionella ägarna tänker. Just detta är titeln på en redan klassisk bok, How Institutions Think (1986) av den brittiske antropologen Mary Douglas. När hon i boken skriver om att, och hur, institutioner på olika sätt formar individers föreställningar, erfarenheter och handlingar, liknar hennes sätt att använda termen ”legitimerad institution” det sätt på vilket organisationsantropologer senare ser på organisationer i termer av kulturella processer och kollektivt såväl som individuellt identitetsskapande. Jag belyser här hur finansmarknaderna är meningsskapande system och hur ägandet av aktier utgör en betydelsefull position för påverkan där social interaktion och mellanmänskliga relationer har stor betydelse. Göra marknad

Innan jag går in på olika perspektiv på ägande vill jag säga något om hur man inom antropologin, och andra samhällsvetenskaper, ser på, om inte handel med aktier specifikt så på finansmarknader mer generellt. Just finansmarknader har sedan länge setts som ett särskilt intressant

18


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

och viktigt samhällsvetenskapligt forskningsområde där antropologer, beteendevetare, filosofer, idéhistoriker och sociologer, för att nämna några, har belyst de politiska, sociala, kulturella och tekniska processer och faktorer som formar finansiella praktiker och därmed finansmarknaderna. Själva idén om kapital generellt, och finansmarknader särskilt, bygger på tillit och förtroende människor emellan. Visserligen har pengar i sig blivit någonting alltmer abstrakt och automatiserat och, har det hävdats, därmed distanserat från sociala nätverk och mänsklig interaktion (se t. ex. Simmel 2004 [1900]; Harvey 1989) – något som det i viss mån har, i jämförelse med mindre, avgränsade och lokala ekonomiska system och platser för utbyte och handel. Men detta innebär inte att pengar och finansiella praktiker i den senkapitalistiska världen är någonting avpersonifierat, avpolitiserat, neutralt, rationellt och naturligt, helt oavhängigt sociala relationer, maktpositioner och politisk strävan. Tvärtom. Att ekonomi och ekonomiska handlingar inte kan ses som någonting separerat från samhälle och sociala sammanhang utan snarare bör ses som någonting inbäddat i och beroende av ett socialt sammanhang, har forskning inom antropologi och sociologi sedan länge visat (Browne & Milgram 2009; Carrier 1997; Garsten& Lindh de Montoya 2004; Granovetter 1985; Maurer 2006; Parry & Bloch 1989; Polanyi 1957 [1944]). Just antropologiska studier av finansmarknader handlar ofta om den stora betydelse som sociala nätverk och mellanmänskliga relationer har för hur de annars i abstrakta och avpersonifierade termer beskrivna finansmarknaderna fungerar, eller inte fungerar (se t.ex. Abolafia 1996; Hertz 1998; Ho 2009; Zaloom 2006). Inom en mångvetenskaplig forskningsinriktning kallad Social Studies of Finance riktas fokus på hur olika värderingar och föreställningar formas och reproduceras av de kollektiva samspelen och gemenskapande processerna på finansmarknadernas arbetsplatser (Knorr Cetina & Preda 2004). Inom denna inriktning studeras också hur finansiell teknik av olika slag, från finansiella modeller och teorier till grafer och datorprogram, påverkar hur finansiell handel bedrivs och hur finansmarknader fungerar (MacKenzie 2006, 2009; Zaloom 2006). Forskningsbidrag inom Social Studies

19


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

of Finance visar också hur finansmarknadernas praktiker ser på sig själva och sitt yrke. Forskningen belyser hur identitet och kultur på olika sätt skapas bland dem som arbetar inom finansvärlden och hur detta, i sin tur, bidrar till att forma verksamheten (Abolafia 1996; Hertz 1998; Ho 2009). Den svenske ekonomen och idéhistorikern Peter Norberg har skrivit om, och beskrivit väl, just människors beteende och mentalitet inom den svenska finansvärlden (2001, 2005). Också här utgör individualism, konkurrens och risktagande, högt tempo och hårt arbete en förhärskande norm, och finansmarknadsaktörernas självbild är hämtad mer från ett globalt nätverk av finans- och elitkultur än från en svensk kontext (Norberg 2001, 2005). Med en konstruktivistisk utgångspunkt och ett performativitetsperspektiv i studiet av vad finansmarknader är och gör, tydliggörs hur marknader är konstruerade och hur marknadens aktörer (investerare, förvaltare, analytiker) är med och skapar både den marknad på vilken de verkar och sig själva som aktörer på denna marknad (Callon 2007; MacKenzie m.fl. 2007; Maurer 2012). I en historisk genomgång av finansväsendet framväxt skriver Marieke de Goede om den strid för legitimitet som har följt finansiella projekt från på 1600-talet fram till idag (2005). De Goede visar hur finanshandel är en ”performativ praktik” (2005:7). Här, och i annan litteratur, tydliggörs de ekonomiska, moraliska, politiska och juridiska argument genom århundradena har förts fram i legitimitetssyfte (Browne & Milgram 2009; de Goede 2005; Parry & Bloch 1989). Antropologer har det senaste decenniet undersökt till exempel hur en finansiell kultur över tid har vuxit fram (de Goede 2005; Parry & Bloch 1989); hur vissa föreställningar om finansmarknader och finansmarknadsaktörer ligger till grund för hur nya, unga handlare och analytiker ser på sig själva och sitt arbete (Hasselström 2003; Ho 2009); hur idéer om klass, ras och kön produceras och reproduceras i vardagliga och förgivettagna praktiker på finansmarknaderna (Fisher 2012). Det handlar om en typ av föreställningsvärld (Fisher 2012: 4), som skapas och upprätthålls av såväl individer som organisationer genom maktstrukturer, praktiker och meningsskapande inom den globala finansvärlden. Antropologen Karen Ho visar i sin studie (2009) av

20


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

anställda på investeringsbanker på Wall Street i New York hur finansmarknaden är ett kulturellt system som formas och upprätthålls av hur de anställda ser på sig själva och sitt arbete. På Wall Street uppmuntras och premieras risktagande, kortsiktighet och snabba klipp, och de anställda skolas in i en arbetsmiljö där osäkra arbetsförhållanden och övertidsarbete är norm. Allt detta sammantaget bidrar till en kultur av just risktagande, kortsiktighet och osäkerhet, vilket i sin tur påverkar hur de anställda på investeringsbankerna fattar sina beslut och bedriver sitt arbete. Med sin detaljerade studie av finansmarknadsaktörers vardagliga praktiker och förgivettagna logiker, dekonstruerar Ho de processer som bär upp och skapar finansmarknaderna. Genom att synliggöra de centrala idéer och praktiker som utgör en viss finansiell kultur visar Ho inte bara att, utan också hur finansmarknaderna skapas och återskapas genom sociala och kulturella processer. Antropologer som Karen Ho (2009) och Gillian Tett (2009) har genom sina kulturella analyser av finansmarknader visat att sådant som inom nationalekonomisk teori kallas för externaliteter (det vill säga hur andra än köpare och säljare påverkas) är strukturellt skapat av marknadsaktörerna själva. ”Wall Street” har kommit att bli ett samlingsnamn och en metafor för en traditionell finansmarknadskultur där stora risker och snabba klipp, höga ersättningar och långa dagar är det normala (Ho 2009). Den traditionella finansvärlden ses som en manlig värld där kortsiktighet, girighet och egennytta idealt råder (Fisher 2012; Ho 2009; Zaloom 2006). Vidare uppfattas finansmarknader generellt sett som abstrakta och frånkopplade samhället i övrigt, och finansmarknadsaktörer och deras praktiker som rationella och apolitiska (Fisher 2012; de Goede 2005; Ho 2009; Langley 2008). Antropologen Anna Hasselström skriver i sin avhandling om hur kunskap om finansmarknader skapas och sprids bland dess aktörer (2003); att finansmarknader, och de produkter som där handlas med, ses som hypermobila, platslösa och tidslösa men är sammantrasslade med och i specifika sociomateriella aktiviteter och relationer som är både plats- och tidsbundna (Hasselström 2003: 55). Det är mot denna traditionella finansvärld, eller snarare föreställningen om denna, som institutionella ägare på senare år har börjat posi-

21


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

tionera sig. Det jag i den här boken visar på är hur, och var, nya normer för aktieägande tar form, prövas och sprids av institutionella ägare. Egendomsrelationer

Ett vedertaget och vanligt sätt att definiera ägande är att använda juridiska termer och begrepp som rättigheter och skyldigheter, där ägandet medför kontroll över och ansvar för en specifik resurs eller egendom. Men egendom och ägande handlar mindre om faktiska ting och mer om de rättigheter som på olika sätt är kopplade till egendomen. Brittiske juristen och historikern James Henry Maines, sedd som rättssociologins fader, gjorde kring mitten av 1800-talet en genomgång och analys av egendomsbegreppet. Hans definition av egendom som ”ett knippe rättigheter” (Maine 1861) har bäring än idag eftersom det pekar på de många, ofta komplicerade och ibland motstridiga, rättigheter som en och samma egendom kan innebära (Hann 2005: 111). Ägande kan, givet detta, definieras som ”den största möjliga kombinationen av rättigheter över ett värdefullt föremål som lagen erkänner” (Hann 2005: 111–112). Att undersöka vilken roll ägande, i synnerhet ägandet av mark, har för människors sociala och politiska organisering blev, också det, tidigt en av de mest grundläggande frågorna inom den klassiska antropologin. Till exempel skrev en av de tidiga social-evolutionisterna, den amerikanske antropologen Lewis Henry Morgan, i slutet av 1800-talet att förekomsten av idéer om egendom och ägande i sig kunde ses som begynnelsen av civilisation (1974 [1877]). Marcel Mauss klassiska studie (1972 [1925]) om den sociala betydelsen av gåvor har analyserats som ett verk om föreställningar av egendom och dess betydelse (Hann 1998, 2005). Och klassiska antropologer som Bronislaw Malinowski (1935) och Raymond Firth (1939) intresserade sig för individuellt såväl som kollektivt ägande i sina respektive studier. Ägande definieras generellt sett först i termer av rättigheter, men allt oftare med tillägg om det sociala samspel ägande innebär. En antropologisk syn på vad egendom är – och gör – framhåller just de relationel-

22


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

la aspekterna av egendom och ägande. Den intresserar sig mindre för själva egendomen, och ägande ses inom antropologin som en relationsskapande interaktivitet kring egendom (Busse & Strang 2011; Hann 1998). Ägande har i hög grad med organisering att göra i och med att ägande, ur detta perspektiv, organiserar vilka som har rätt till vad – och hur. Via egendom och ägande synliggörs därmed exempelvis kontroll och makt, inkludering och exkludering. Det som antropologisk forskning tydligt har visat på är komplexiteten i sådana egendomsrelationer (se till exempel Busse & Strang 2011; Hann 1998; Strathern 1999; Humphrey & Veredy 2004). En tidigt formulerad antropologisk syn på egendom och ägande är den amerikanske antropologen Edward Adamson Hoebels syn från mitten av 1960-talet. Han skriver: ”Egendom är, med andra ord, inte en sak utan ett nätverk av sociala relationer som, genom användningen av och förfogandet över saker, styr människors beteenden” (Hoebel 1966: 424). Viktigt att notera här, och som många andra också har påpekat, är att ”saker” kan innefatta annat än faktiska ting och kan till exempel vara ”namn, rykten och kunskap, personliga och kollektiva identiteter, för att inte tala om immateriella tillgångar som valutainnehav och andelar i aktiebolag” (Hann 1998: 5). En syn på ägande i termer av egenskapsrelationer fäster dessutom uppmärksamhet på ägande som flöden och processer. Ett antropologiskt perspektiv på ägande som egendomsrelationer, det vill säga ”sociala relationer mellan människor” (Hann 1998:4), kan, har det hävdats, placeras in i ett vidare sammanhang och ses som interaktiva processer, inte bara människor emellan utan också mellan enskilda människor och deras omgivning. Antropologerna Mark Busse och Veronica Strang (2011) beskriver detta som utvidgade processer och vidare flöden som de sammanfattar som ”ägandets flödande karaktär” (2011: 4). Ett antropologiskt perspektiv på ägande synliggör, kort sagt, ägande som relationsskapande och sociala processer som organiserar individer och grupper snarare än att se ägande enbart som ”ett knippe rättigheter” eller juridiska kategorier. I den här boken är det just i rollen som ägare av aktier som de institutionella ägarna positionerar sig och försöker påverka och förändra.

23


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

Det är med ett processuellt och relationellt perspektiv på ägande, med fokus på ägandets organisatoriska egenskaper, som jag intresserar mig för hur institutionella ägare ser på sin roll och röst gentemot de bolag de äger aktier i. Med detta sagt och innan jag går in på olika syner på vad aktieägande är och innebär, är det på sin plats att nämna att kritiska studier av så kallad aktieägaraktivism i USA visar hur ägandet av aktier ofta placeras i en diskurs av makt och handlingskraft. Men också att det kan ses som en sorts mytbildning kring makten av att äga aktier och vad detta öppnar upp för möjligheter vad gäller påverkan och förändring av aktiebolags sätt att bedriva verksamhet (Welker & Wood 2011; Monks 2011). Mer om detta snart. Att vara aktieägare innebär rent konkret att äga andel i ett aktiebolag, och ett sådant aktieinnehav beskrivs ofta just i termer av rättigheter, i detta fall som rättighet till del av bolagets eventuella vinst. Det kapital som bolaget får av försäljningen av aktier kallas aktiekapital, och aktieägare är, genom sina köp av aktier, därmed också investerare i bolaget. Det gör att de som ägare också är riskkapitalister som investerar i bolag i syfte att få dessa att växa, gå med vinst, och, genom värdeökning av bolagets aktier, tjäna pengar på investeringen. (Kollegiet för svensk bolagsstyrning 2010; SFS 2005: 551; Svernlöv 2005). Så här förklarar bolagsjurist Carl Svernlöv i sin bok (2005) med kommentarer till den så kallade Koden för svensk bolagsstyrning: ”Aktieägarna svarar för näringslivets riskkapitalförsörjning, men bidrar också till effektivitet och förnyelseförmåga i enskilda företag och i näringslivet som helhet genom att utöva inflytande via bolagsstämman liksom genom köp och försäljning av aktier” (Svernlöv 2005: 22). Aktieägare har alltså, utöver rätten till avkastning, inflytande över bolaget genom rätten att delta i kontrollen av bolagets ledning och verksamhet genom att rösta på bolagsstämman (Kollegiet för svensk bolagsstyrning 2010; SFS 2005: 551). Redan i den svenska aktiebolagslagens första version från 1848 står det angivet att aktieägare är de som ska ha ”det bestämmande inflytandet över bolaget”. Ägandet är på det viset en ”grundläggande organisationsprincip i samhället”, skriver Gunnar Hedlund med flera i en bok om just institutionellt ägande från

24


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

mitten av 1980-talet (1985: 20–21). Att ägandet av aktier innebär mer än rätten till den eventuella avkastningen på investeringen är allmänt vedertaget men omskrivs på olika sätt och utifrån olika synsätt och perspektiv. Ett aktieinnehav innebär att aktieägaren har inflytande över bolaget genom möjligheten att på bolagsstämman vara med och fatta beslut som kan påverka utvecklingen av bolaget och därmed i förlängningen till exempel de anställdas arbete. ”Äganderätten ger inflytande över produktionsmedlen” heter det (Hedlund m. fl. 1985: 20). I sin bok om vad som ibland kallas för ”ägarstyrning” (mer om detta nedan) skriver Rolf Carlsson om aktieägandet i termer av ”ägaridéer” och att dessa ”handlar om visioner, övertygelser, om syn på världen och den egna rollen” (Carlsson 1997: 89). Den svenska aktiebolagslagen bygger på idén om att årsstämman är bolagets högsta beslutande organ. Alla ägare med minst en aktie är kallade till bolagsstämman, och där väljer ägarna styrelsen, som i sin tur är ansvarig för organisationen och förvaltningen av bolaget (SFS 2005:551; Kollegiet för svensk bolagsstyrning 2010). I Sverige reglerar alltså Aktiebolagslagen (SFS 2005:551) tydligt aktieägarnas roll i ett bolag och vilka styrverktyg ägarna har i relation till bolagets styrelse och ledning. I kapitel 5, som handlar om just bolagsstämmor, återkommer jag till regleringen kring svenska aktiebolags årsstämmor. I korthet kan här nämnas att det är på bolagsstämman som aktieägarna väljer bolagets styrelse, och denna är, i sin tur, ansvarig för organisationen och förvaltningen av aktiebolaget. Bolagsstämman kan ge direktiv till styrelsen, men det är styrelsen som utser bolagets verkställande direktör. Denne ska sedan, i enlighet med styrelsens anvisningar, sköta bolagets löpande verksamhet. Ett bolags aktieägare kan när som helst avsätta styrelsen genom att kalla till en extra bolagsstämma. Alla ägare har, oavsett storlek på aktieinnehavet, lika rätt till information från och om bolaget, och alla blir, som tidigare sagts, kallade till bolagsstämmorna där principen är en röst per aktie vid omröstningar och beslutsfattande. Sammantaget har aktieägare, enligt Aktiebolagslagen, flera olika styrverktyg till sitt förfogande. Det är genom bolagsstämman, bolagsordningen, val av styrelse och revisor och aktieägardirektiven som ett

25


1 . I nledning – Ä garroll i f ö rändring

bolags ägare kan styra det bolag i vilket de genom aktieinnehavet är delägare i. Hur sedan aktieägare använder sig av dessa styrverktyg, och i så fall till vilken grad, är upp till dem själva och beror till stor del på hur aktieägaren själv ser på sitt ägande och vad denne vill ha ut av aktieägandet. Innan jag går vidare är det här lämpligt att nämna något om de nationella olikheter som finns vad gäller ägarstrukturer och styrning av bolag. Ägarstrukturen på den svenska aktiemarknaden kan sägas likna den inom övriga Europa. Det innebär att ägandet i de stora börsbolagen domineras av ett fåtal större och förhållandevis aktiva ägare, medan ägarbilden i USA och Storbritannien brukar beskrivas som mer splittrad (La Porta m.fl. 1999; Overland 2012). Vad gäller styrningen av bolagen brukar det hävdas att Sverige ligger mitt emellan den modell som återfinns i USA och Storbritannien och den så kallade kontinentaleuropeiska modellen (Svernlöv 2005; Tson Söderström m.fl. 2003). Idéer om styrning

Modeller för hur ett bolag ska styras handlar om hur ansvaret för bolagets drift och förvaltning ska organiseras och fördelas mellan ägare, styrelse och verkställande ledning. Detta kallas på svenska för ”ägarstyrning” eller ”bolagsstyrning”, men det engelska begreppet corporate governance används allt oftare oöversatt. I den här boken kommer jag att använda termen bolagsstyrning. Bolagsstyrning som fenomen och forskningsområde sätter ägandet i centrum och är direkt kopplat till ägarskiften på världens finansmarknader och utbredningen av det institutionella ägandet, i världen såväl som i Sverige. Ett antropologiskt perspektiv fäster uppmärksamhet vid bolag som en kulturellt och socialt konstruerad organisationsform. Antropologisk forskning pekade förhållandevis tidigt på, inte bara att och hur olika kulturer bildas inom ramen för bolaget som organisationsform, utan också mer specifikt på hur just litteratur om företagsledning och bolagsstyrning kan ses som uttryck för pågående förändringar och maktskiften inom enskilda bolag

26


Ombudskapitalisterna – Institutionella ägares röst och roll ISBN 978-91-47-11187-9 © 2015 Anette Nyqvist och Liber AB Förläggare: Pontus Fryk Redaktör: Birgit Hortlund Projektledare: Magnus Winkler Grafisk form och omslag: Fredrik Elvander Ombrytning: Ellen Demérus Produktion: Jürgen Borchert Första upplagan 1 Repro: Exaktaprinting, Malmö Tryck: People Printing, Kina, 2015

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se


OMBUDS­KAPITALISTERNA Institutionella ägares röst och roll Det har skett ett ägarskifte på världens finansmarknader. Vilka som äger aktier och hur de äger har på bara några decennier för­ ändrats radikalt. Den här boken handlar om de nya ägarna: ombudskapitalis­ terna. Vår tids kapitalister är organisationer – inte individer. De är fondbolag, livförsäkringsbolag och pensionsfonder världen över och de kallas ofta institutionella ägare. De förvaltar andras pengar och deras uppdrag är att investera sina kunders kapital på ”bästa sätt”. Allt fler institutionella ägare vill framstå som aktiva och an­ svarsfulla. De hävdar att det är möjligt att både tjäna pengar och göra gott. Boken bygger på en etnografisk undersökning av hur och var institutionella ägare försöker framstå som aktiva och ansvarsfulla ägare. Vilka möjligheter har de att förvalta våra pengar på ett an­ svarsfullt sätt? Anette Nyqvist, socialantropolog, är forskare på Stockholms cent­ rum för forskning om den offentliga sektorn (Score) och vikarierande lektor vid socialantropologiska institutionen, båda vid Stockholm universitet. Hennes forskningsintresse är skärningspunkten mellan statlig maktutövning och skapandet av marknader.

Böckerna i serien ATT ORGANISERA MARKNADER bygger på studier av hur organisering av marknader går till, vem som får inflytande och vilka idéer som blir styrande. Böckerna ger un­ derlag för en fördjupad diskussion om hur marknader fungerar och vilka problem och lösningar de kan ge upphov till.

Best.nr 47-11187-9 Tryck.nr 47-11187-9

Profile for Smakprov Media AB

9789147111879  

9789147111879  

Profile for smakprov