9789147082421

Mini och den Röda stjärnan Över Miniland svävar ett silverglänsande föremål med rymdvarelser ombord.

Mini och hans vänner blir både nyfikna och oroliga. Varifrån kommer rymdskeppet och varför är det här? När Mini vet svaren på frågorna är det för sent!

Mini och den röda stjärnan är den sista boken i serien om Mini.

Det är en fristående fortsättning på Nya äventyr med Mini.

LÄSGÅVAN C • MINI OCH DEN RÖDA STJÄRNAN

Till dig som ska läsa

Mini och den Röda stjärnan LENA HULTGREN TORD NYGREN

Best.nr 47-08242-1

ÄSG

L

Tryck.nr 47-08242-1

ÅVAN

C

Innehåll KAPITEL

1

Den röda snön ...................................................... 3

KAPITEL

2

Den varma stenen .............................................. 11

KAPITEL

3

De okända ........................................................... 19

KAPITEL

4

Den hemliga gången .......................................... 29

KAPITEL

5

Den magiska fickan ........................................... 38

KAPITEL

6

Den nya galaxen ................................................ 48

KAPITEL

7

Den låsta dörren ................................................ 55

KAPITEL

8

Den Röda stjärnan ............................................ 61

KAPITEL

9

Den främmande vännen ................................... 69

KAPITEL

10

Det gyllene röret ................................................ 76

KAPITEL

11

Den livsviktiga formeln .................................... 85

KAPITEL

12

Den glödande fickan ......................................... 93

KAPITEL

13

Den förlorade stenen ....................................... 103

KAPITEL

14

Det svarta hålet ................................................ 112

KAPITEL

15

Den magiska stenen ......................................... 120

ISBN 978-91-47-08242-1 © 2008 Lena Hultgren och Liber AB Redaktör: Anna Lindén Formgivare: Toula van Rooij Teknisk produktion: Bertil Stålenmark Illustrationer och omslag: Tord Nygren Första upplagan 1 Tryck: Elanders, Ungern 2008

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

2

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/ rättsinnehavare.

KAPITEL 1

Den röda snön

När Mini vaknar går han fram till fönstret och tittar ut. Under natten har det snöat för första gången den här vintern. Det ser ut som om någon har pudrat florsocker över hela Miniland.

Plötsligt är snön inte längre vit utan röd! Ett starkt rött ljus strålar ner över trädgården. Mini kikar upp mot himlen. Då försvinner det röda ljuset och snön är lika vit som den var nyss.

Mini smyger sig ut ur sovrummet och går nerför trappan till hallen. Han går ut för att ta reda på varifrån det röda skenet kom.

3

Utomhus är det kallt. Isen har lagt sig på sjön.

Annars verkar allt vara sig likt. Mini ska just gå in när han får syn på ett blankt, ovalt föremål som svävar över Minilands slott. Det är inte ett flygplan och inte en fågel. Rätt som det är strålar ett rött ljus ut från föremålet. Strålen träffar slottet och med ens lyser tornen och murarna röda. Hela slottet ser ut att glöda!

Mini rusar in i köket för att hämta sin kikare. När han kommer ut igen är både det röda ljusskenet och det märkliga föremålet borta.

4

Mini går in igen och tänder en brasa i öppna spisen i köket. Sedan går han av och an medan han funderar på vad han har sett. Han tänker så det knakar, ändå kan han inte förstå vad det var han såg nyss. Plötsligt vet han vem han ska fråga.

– Trollkarlen! ropar Mini högt för sig själv.

Trollkarlen brukar veta det mesta.

Mini bestämmer sig för att han ska hälsa på sin gamle vän i Blå Berget. Men först vill han äta frukost tillsammans med Milli. Mini går upp till sovrummet.

Där ligger Milli och sover. Hon är så söt.

– God morgon, viskar Mini och väcker henne med en puss på kinden.

– God morgon! svarar Milli sömnigt och sträcker på sig.

När hon slår upp ögonen märker hon genast att Mini inte är sig lik.

– Vad är det som har hänt? Är det något med barnen?

– Nej, barnen sover, svarar Mini, som inte vill oroa Milli i onödan. Därför berättar han ingenting om det röda skenet från det främmande föremålet.

– Titta ut genom fönstret så ska du få se något! fortsätter han.

5

Milli stiger upp och går fram till fönstret. Mini följer efter och lägger armen om henne. Solen har gått upp och snön gnistrar vit i det svaga morgonljuset.

– Å, vad det är vackert! säger Milli. Det ser ut som om någon har strött en miljon diamanter över Miniland.

Några fåglar får syn på dem. Först flyger en domherre förbi fönstret, sedan en blåmes och sist en talgoxe.

De flyger hit och dit och flaxar ivrigt med vingarna.

– Hur ska de klara sig i den här kylan? suckar Mini.

– Vi har ju det stora fågelhuset som bävrarna byggde, svarar Milli.

– Javisst, ja! Fågelhuset! Det hade jag glömt! säger Mini.

– Det är bäst att vi sätter upp deras hus med detsamma, skrattar Milli. Fåglarna verkar vara mycket hungrigare än vi.

Mini och Milli hjälps åt att lyfta ut fågelhuset ur förrådet. Det ska stå ända borta vid skogsbrynet.

Det är mycket tungt. Då och då måste de stanna för att vila.

6

– Det här är mycket tyngre än jag minns, pustar Mini. Jag hämtar den röda stenen.

– Äsch, vi ska nog klara det du och jag, flåsar Milli.

Då kommer deras vän örnen flygande.

– Hej, där nere! Behöver ni hjälp?

– Ja tack, gärna! Milli börjar förklara var fågelhuset ska stå, men örnen avbryter henne: – Ska det stå som det stod förra vintern?

– Ja, svarar Milli.

– Då vet jag precis! säger örnen.

7

Örnen griper tag med klorna om taket och lyfter fågelhuset. Det tar inte ens en minut förrän det står på plats.

– Å, vad snabbt det gick! säger Mini.

– Ja, tack för hjälpen! Vill du äta frukost med oss? frågar Milli.

Det hinner inte örnen.

– Då är du välkommen hit en annan dag, säger Milli vänligt. Hon går för att undersöka om fågelhuset är helt.

– Har du så bråttom? undrar Mini.

8

– Ja, jag blev kallad till Kungen tidigt i morse, svarar örnen. Han bad mig besöka Trollkarlen.

Det gäller något mycket viktigt.

– Vad konstigt! säger Mini förvånat. Jag ska också till Trollkarlen. Vi ska bara äta frukost först.

– Jag måste tyvärr ge mig av genast, säger örnen allvarligt.

– Du kan väl hälsa honom att jag är på väg, säger Mini.

– Det ska jag göra. Jag är säkert kvar hos Trollkarlen när du kommer, ropar örnen. Med ett par kraftiga vingslag lyfter han och seglar iväg ut över sjön.

Milli hör vad örnen ropar och blir snopen: – Ska du till Trollkarlen idag? Varför det?

Mini vet inte vad han ska svara. Han vill varken ljuga eller oroa henne.

– Jag går och funderar på en uppfinning, som jag vill prata med honom om, förklarar Mini.

– Jaså, var det inget annat? skrattar Milli och går bort till förrådet. Kom, så tar vi fram fågelmaten!

9

På varje våning i fågelhuset ska olika sorters fågelmat fyllas på. Mini och Milli hjälps åt att bära dit solrosfrön, majs, nötter och sjögräs. Nu kommer fåglar flygande från alla håll.

– Titta! ropar Milli. Hela fågelhuset är fullt med matgäster!

Det har börjat snöa igen. Stora vita flingor dalar ner.

– Nu är det väl ändå vår tur att äta frukost? frågar Mini.

– Ja, det ska bli skönt att komma in i värmen, svarar Milli och går mot huset.

Mini följer efter, men innan han går in kan han inte låta bli att titta ut över himlen. Ingenting ovanligt syns, så han stampar av sig snön och går in.

Om Mini hade stått kvar några sekunder till hade han träffats av ett rött sken. Den röda ljusstrålen från det främmande föremålet är så stark att snön smälter bort på det översta trappsteget.

10

KAPITEL 2

Den varma stenen

Hela familjen sitter tillsammans vid frukostbordet och småpratar. Ute snöar det så mycket att det blir mörkt inomhus. Därför tycker alla att det känns extra mysigt att sitta kvar länge. Ändå börjar Mini bli otålig. Nu vill han till Trollkarlen.

Till slut ser Milli att han sitter och skruvar på sig.

– Oj, har du glömt bort att du skulle till Trollkarlen? frågar Milli.

– Nej, jag satt just och tänkte på det, svarar Mini.

Jag måste nog flyga dit nu.

11

– Snälla pappa, får vi följa med? frågar Vicke, Vire och Viva samtidigt.

Vicke lägger huvudet på sned.

– Det är så spännande hos Trollkarlen! Vi kan väl få följa med dig dit! ber han.

– Nej, inte den här gången, säger Mini.

– Men varför? frågar trillingarna i munnen på varandra och ser besvikna ut.

Mini ser hemlighetsfull ut: – Jag ska be Trollkarlen om hjälp med en speciell uppfinning.

– Är det en överraskning till oss? undrar Viva.

– Är den färdig till vår födelsedag? Vicke ser förväntansfull ut.

– Nej, det är inte en överraskning och det har inte med er födelsedag att göra.

Vire sitter och tittar på Mini, sedan säger han: – Jag känner på mig att du har en hemlighet som du inte vill berätta för oss. Jag tror att det är något farligt.

Mini blir så förvånad. Han vet inte vad han ska säga.

– Nej, det är inte alls något farligt, säger Milli.

Så mycket vet jag i alla fall.

12

Mini ska hämta den röda stenen som ligger inlåst i ett hörnskåp i vardagsrummet. Nyckeln dit har han alltid i en guldkedja runt halsen. Han låser upp skåpet och lyfter ner en urna fylld med vit sand från månen.

I urnan ligger den röda magiska stenen. När Mini tar upp den känns den inte som vanligt. Stenen är inte längre sval utan ljummen. Det känns som om någon nyss hade hållit i den. ”Undrar om det har något att göra med det röda skenet”, tänker han oroligt.

Innan Mini går iväg kramar han om Milli och barnen.

– Jag är snart tillbaka, säger han och stänger ytterdörren. Men innerst inne känner han på sig att det kan ta lång tid innan han kommer hem igen.

13

Mini går ner till den översnöade bryggan.

Han tar upp den röda stenen ur västfickan och lägger den i sin vante.

Idag flyger han inte till Blå Berget över sjön som han brukar. Istället flyger han längs sjön, mellan träden i skogen.

Han vet inte riktigt varför, men han är försiktig som om han gömde sig för någon eller något.

14

Mini landar utanför Trollkarlens grotta.

Bredvid honom i snön syns spåren efter örnens breda vingar. Mini borstar av sig snön så gott det går.

Den röda stenen stoppar han ner i västens innerficka.

Sedan bultar han sin speciella signal på porten till grottan. ”Dunk, dunk, dunkeli-dunk, dunk, dunk ...”

När han står där och väntar på att Trollkarlen ska öppna känner han att någon tittar på honom.

Han vänder sig hastigt om, men ingen syns till.

Varför kommer inte Trollkarlen och öppnar?

Mini känner på handtaget. Porten är låst.

Efter en stund höjer han handen för att bulta ännu en gång, och då öppnas porten försiktigt på glänt.

Innanför står en gammal kvinna som Mini inte har sett tidigare.

– Du är Mini, säger hon och ler vänligt mot honom.

– Ja, svarar Mini, men vem är du?

15

Kvinnan svarar inte med detsamma. Hon ber honom stiga in. När hon har stängt och låst porten skjuter hon för en extra järnregel.

– Sådär ja! Jag är Godes syster, förklarar hon.

Jag kallas Sia, men jag heter Sofia.

Mini förstår inte. Han känner inte någon som heter Gode.

– Å, har han inte berättat vad han heter? Sia skrattar.

Menar du att alla hans vänner kallar honom Trollkarlen fortfarande, fast han är flera hundra år gammal?

Nu begriper Mini vem Sia pratar om. Gode, det är Trollkarlens riktiga namn!

– Jo, vi säger alltid Trollkarlen till honom. Jag har aldrig haft en tanke på att han skulle ha ett vanligt namn, säger Mini.

– Gode tycker nog att det namnet är för högtidligt, skrattar Sia. Kom med mig! Han och örnen väntar på dig uppe i Runda rummet i utsiktstornet. Örnen och Trollkarlen sitter mittemot varandra vid ett bord som ser ut som en skål. Själva skivan är blank som en spegel.

16

– Det var bra att du äntligen kom, säger Trollkarlen.

Sätt dig här och titta på bilden av himlavalvet.

Mini har hört talas om den magiska rymdspegeln.

Om man kikar i den tillräckligt länge kan man se hela Vintergatan med alla dess planeter och stjärnor. Örnen är djupt koncentrerad och har knappt märkt att Mini har kommit.

– Mini, ser du vad som har hänt? frågar Trollkarlen.

Han låter trött och verkar otålig.

Mini anstränger sig för att snabbt komma djupt in i bilden.

– Det tar den tid det tar, säger Sia.

17

Mini stirrar så att det svider i ögonen, men han ser ingenting. Plötsligt ropar örnen till. Med sin skarpa syn har han trängt genom atmosfären och vidare långt ut i yttre rymden.

– Nu ser jag! Det är något stort rött som liknar en tunnel eller ett brinnande hål!

Trollkarlen suckar tungt: – Då ser du vad jag och Sia har sett. Tre par skarpa ögon kan inte se fel.

Mini ger sig inte. Han vill också se vad de andra har upptäckt. Den magiska spegeln tar Mini med på en rymdfärd. Hastigheten är så hög att ingen vetenskapsman i den Stora världen ens skulle kunna mäta den.

– I tanken färdas vi snabbare än med ljusets hastighet, mumlar Sia. När Mini ser ett glödande hål vid Vintergatans yttre gräns känner han en plötslig värme från den magiska stenen. Han tappar koncentrationen och tar upp stenen. Nu är den så het att han måste lägga den ifrån sig på golvet. Häpet stirrar han på den.

– Titta, säger han till de andra.

Den magiska stenen strålar!

18

KAPITEL 3

De okända – Vi har sett mer än vi vill se, suckar Trollkarlen.

Han lägger ett tunt silvertyg över rymdspegeln.

– Vad var det vi såg? undrar Mini och plockar upp den röda stenen. Den har svalnat och ser nu ut som vanligt igen.

Trollkarlen svarar inte. Han tycker att de ska gå ner till Tysta rummet och fortsätta prata där. Mini har aldrig varit där. Han vet inte hur man går dit.

Han vet bara att rummet ligger långt in i Blå Berget.

– Var är ingången? frågar Mini.

– Det är bara jag och min syster som får veta var den hemliga dörren är, säger Trollkarlen.

Trollkarlen trollar fram två silkessjalar och binder för ögonen på Mini och örnen. Mini blir både förvånad och ledsen.

– Litar du inte på mig längre? undrar Mini.

– Jag litar på dig, Mini, men jag vill inte att du ska behöva bära på hemligheter som lockar till sig De okända, svarar Trollkarlen.

19

– De okända? flämtar Mini. Vad menar du?

Vilka är de?

– Jag ska svara på din fråga när vi har kommit in i Tysta rummet. Där kan ingen tjuvlyssna på oss, för där är väggarna av bly, säger Trollkarlen.

Trollkarlen och Sia leder Mini och örnen framför sig lite hit och dit i köket. Efter en stund kommer de till den hemliga dörren. Det knäpper till som när ett lås går upp. Ett svagt knirrande ljud hörs när dörren öppnas.

– Tröskeln är hög, så ta ett ordentligt kliv över den, varnar Trollkarlen.

Inne i Tysta rummet luktar det speciellt, inte av fukt och kyla som i en källare utan mer som i ett bibliotek.

Mini och örnen väntar medan Sia och Trollkarlen tänder levande ljus. Sedan hörs åter det svaga knirrandet och det knäppande ljudet. Då får Mini och örnen äntligen ta av sig sina ögonbindlar.

De ser sig omkring. Det är inte konstigt att Mini tyckte att det luktade som i ett bibliotek. I hyllor från golv till tak och längs väggarna i hela rummet finns böcker och papper travade i högar.

20

– Var är dörren? undrar Mini.

– Det är en lönndörr, svarar Trollkarlen, men han visar inte var den är.

Mitt i rummet står ett bord med en skiva av sten.

Runt bordet finns gamla träbänkar med mjuka sittdynor i varma färger. Trollkarlen ber dem att sätta sig.

21

– Berätta för Mini varför du är här, säger Trollkarlen och vänder sig till örnen.

– Du vet ju att Kungen bad mig att flyga hit? börjar örnen.

Mini nickar och väntar spänt på fortsättningen.

– När Kungen vill att jag ska komma hissar han en gul flagga på det östra tornet. Det gjorde han i natt, men jag såg den inte förrän i morse när jag tog en flygtur över sjön före soluppgången.

– Kom till saken, säger Trollkarlen otåligt.

– Kungen drömde mardrömmar och vaknade mitt i natten. När han försökte somna om fylldes hela rummet av ett rött sken. Ljuset var så starkt att han måste blunda.

– Ett rött sken? frågar Mini förvånat.

– Mini, varför frågar du när du vet vilket ljussken det var? undrar Sia med lugn stämma.

Mini ser in i Sias kloka ögon och förstår att hon kan läsa tankar.

– Fortsätt! säger Trollkarlen till örnen.

– Jo, först låg Kungen och höll för ögonen.

Efter ett tag märkte han att ljuset inte var lika skarpt.

22

Skenet var mer rosa än rött. Då smög han sig fram till fönstret och såg något som han aldrig tidigare hade sett.

– Vad såg han? frågar Mini ivrigt och tänker på det han själv såg ovanför slottet.

– Det vet du, viskar Sia vänligt.

– Berätta vad Kungen såg! säger Trollkarlen till örnen.

– Han såg ett stort, föremål som blänkte. Det svävade ovanför slottet. Just som han skulle väcka drottningen försvann det, lika snabbt som när en såpbubbla spricker.

– Jag vet, jag såg det också, säger Mini. Det är därför jag är här.

– Vi vet det, säger Sia. – Men, vad var det för något? undrar Mini.

– Och vad var det vi såg i rymdspegeln egentligen? frågar örnen.

23

Mini och den Röda stjärnan Över Miniland svävar ett silverglänsande föremål med rymdvarelser ombord.

Mini och hans vänner blir både nyfikna och oroliga. Varifrån kommer rymdskeppet och varför är det här? När Mini vet svaren på frågorna är det för sent!

Mini och den röda stjärnan är den sista boken i serien om Mini.

Det är en fristående fortsättning på Nya äventyr med Mini.

LÄSGÅVAN C • MINI OCH DEN RÖDA STJÄRNAN

Till dig som ska läsa

Mini och den Röda stjärnan LENA HULTGREN TORD NYGREN

Best.nr 47-08242-1

ÄSG

L

Tryck.nr 47-08242-1

ÅVAN

C