Page 1

Frida Nilsson

Hedvig har sommarlov. Solen skiner, myggorna sticks och vattnet i ån är badvarmt. Men allt är inte som det ska. Farmor har fått en propp i hjärnan och blivit alldeles konstig. Bästisen Linda är bortrest och kommer inte tillbaka förrän i ­augusti. Åsnan Max-Olov är bara rolig ibland och Högmans katt springer så fort den ser Hedvig. Det ser ut att bli en ganska tråkig sommar. Ända tills Steken dyker upp. Hedvig och sommaren med Steken är tredje fristående boken om lantisungen Hedvig som bor utanför tjotahejti, granne med ingen. Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar. I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl. Hennes debutbok, Kråkans otroliga liftarsemester, belönades med BMF­plaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, Hedvig och Max-Olov, augustnominerad. Några pressröster om augustnominerade Hedvig och Max-Olov: ”Njutbart som en kvällshimmel hos Madicken.” (DN) ”Läs, titta, skratta, gråt och överraskas!” (SvD) ”Frida Nilsson är en fräck, fantasifull och formuleringsfiffig författare.” (Expressen)

ISBN 978-91-27-02636-0

Frida Nilsson


Hedvig och sommaren med Steken.indd 7

09-11-20 13.44.01


Hedvigs farmor har fått en propp i hjärnan. Den kom när hon stod och strök. Tjoff bara, så ramlade hon ihop på golvet och låg stilla som ett slocknat ljus. Ambulansen kom, strykjärnet blev kvar på brädan. Sen gick det fyra dagar och så fick farmor åka hem från sjukhuset igen. Men strykbrädan måste de slänga för den blev förstörd. ”Den som var nästan ny också”, säger mamma. Pappa trycker på hissknappen med en sexa på. Våning sex, där bor farmor och farfar. Huset är byggt av betong. Fast det är het sommar är det svalt och dunkelt i hissen. Sommar hos Hedvigs farmor och farfar brukar betyda spottsoppa. Det är farmors specialitet, det har det varit ända sen pappa var liten. Spottsoppa är inte soppa som är kokt på spott. Den är kokt på körsbär, och kärnorna är kvar inuti. Därför sitter alla och spottar vid bordet. Kling, kling, kling! låter det när kärnorna landar i spottbunken. 7

Hedvig och sommaren med Steken.indd 7

09-11-20 13.44.01


”Den som spottar utanför får ingen kaka efteråt”, brukar farmor säga. Det är för att det kan bli såna fläckar på duken av körsbär. Farmor tycker inte om fläckar, och hon tycker inte om drälliga barn heller. Ifall Hedvig får soppa kring munnen torkar farmor bort det med den sura disktrasan. Den trasan är det värsta Hedvig vet. Men soppan är god. ”Blir det spottsoppa idag?” frågar hon och trycker upp hissdörren så att det gnisslar om gångjärnen. Det är längesen hon var här, farmor har legat hemma i en månad utan att kunna ta emot besök. ”Vänta lite.” Mamma sätter sig på huk. Hon tittar Hedvig i ögonen, lite ängsligt, lite allvarligt. ”Jag tror inte att farmor har kokat nån idag”, svarar hon. ”Farfar säger att hon har blivit lite annorlunda efter proppen. Hon har svårt att komma ihåg saker. Det blir så ibland.” Hon försöker stryka Hedvig över huvet, men Hedvig knycker undan. Hon tycker det låter dumt, det som mamma säger. Varför skulle en propp få folk att glömma bort att koka soppa? De ringer på. Det luktar matos från en annan lägenhet och nån slamrar med luckan till sopnedkastet längre ner. Snart rasslar det om låset. 8

Hedvig och sommaren med Steken.indd 8

09-11-20 13.44.01


Det är en liten tant med håret hängande över axlarna som öppnar dörren. Klänningen är solkig och naglarna omålade. ”Vem söks?” undrar hon. Det är farmor. Men det är knappt så hon går att känna igen. Andra gånger när farmor öppnar brukar hon ha klackskorna på sig och naglarna är alltid skära. Ryggen är rak som ett spett, håret sitter i en hård knut bak på huvet. Den här tanten går i tofflor fast det är sena eftermiddan. Hon håller ryggen ungefär lika rak som en rutten gurka, glasögonen är flottiga – och hon tittar på mamma och pappa och Hedvig som om de har ringt på fel dörr. ”Hej, mamma, det är vi!” säger pappa. ”Hej, farmor”, säger Hedvig. Farmor tar sig förvirrat om hakan. 9

Hedvig och sommaren med Steken.indd 9

09-11-20 13.44.03


”Har vi träffats?” frågar hon. ”Det minns jag inte.” Men då kommer farfar skyndande med stora steg. ”Välkomna!” Försiktigt och osäkert kliver familjen över tröskeln och ställer av sig skorna. Farfar sätter en hand kring munnen så att farmor inte ska höra. ”Ibland vet hon inte ens vem det är hon ser i spegeln”, viskar han. Nej, den proppen visste var den tog. Den täppte till många gångar i hjärnan. Gångar där det fanns minnen som var tio och tjugo och trettio år gamla. Det enda farmor kan komma ihåg nu är att borsta tänderna och såna saker. Men en gång i förra veckan trodde hon att skohornet var tandborsten. Hon hade redan smetat på tandkräm och stoppat det i munnen när farfar kom in i badrummet. Farfar pekar på skohornet som hänger intill dörren. Han försöker skratta, men ögonen är blanka. Han ser liten ut på nåt vis, fast han är så stor. Det är som om luften har gått ur en ballong. Nån skjorta har han inte fått struken på flera veckor heller. Hedvig har kommit alldeles av sig. Det känns som att få en knytnäve i magen. Fast värre. En knytnäve kan man förstå. Det här går inte att förstå. Hur kan 10

Hedvig och sommaren med Steken.indd 10

09-11-20 13.44.03


farmor, som alltid brukade vara så ordentlig, ha försökt borsta tänderna med ett skohorn? ”Hon kanske ville skoja?” säger hon. ”Ja, kanske det.” Farfar ler smått. Sen kliver han efter farmor in i köket. Kaffe­kopparna åker fram och en vetelängd läggs upp på fat. Den har fått små svettpärlor i plastpåsen. ”Ska du ha en bit, mamma?” frågar pappa.

11

Hedvig och sommaren med Steken.indd 11

09-11-20 13.44.04


Farmor nyper åt sig ett stycke av längden och sätter tänderna i det. ”Ooo, den var god”, säger hon. ”Har du bakat den?” ”Nämen, mamma, inte kan jag baka”, svarar pappa. ”Känner du inte igen oss, Ester?” undrar mamma. ”Inte det minsta?” Hon stryker farmor över handen och försöker tala om saker som kunde kännas bekanta. Hon berättar att Hedvig äntligen har fått sommarlov, och att det var nästan trettio grader varmt på skolavslutningen! Farmor lyssnar intresserat. Sen tittar hon på Hedvig. ”Hur gammal är du, lilla barn?” Hedvig ser i bordet. Hon vill inte svara. Sist de sågs visste farmor mycket väl att hon var nio. Att hon frågar nu känns bara idiotiskt. Pratet kommer av sig. Ett gökur i stora rummet ropar kokoo. Skedarna skramlar i kopparna. När det har varit tyst lite för länge, sveper mamma kaffet och vänder sig mot farfar. ”Ernst-Hugo, kan du inte ta och berätta nånting från förr, nånting som Ester tycker om att höra. Så får vi se om hon inte kan dra sig till minnes?” 12

Hedvig och sommaren med Steken.indd 12

09-11-20 13.44.04


Det tycker alla är en bra idé. Och ingen behöver ens fråga vilken historia farfar ska välja. Visst blir det historien som de har hört säkert hundra gånger förr. Den om Sju par arslen. För längesen, när farmor var ung, jobbade hon på en skofabrik i stan. Hela dagarna satt hon med en stans och gjorde de små hålen som skosnörena ska löpa igenom. Direktören på skofabriken var en gans­ ka korkad typ som alltid gick och kontrollerade så att de inte latade sig. Och han hade en son som var lika gammal som farmor. Den sonen var det fetaste i Mellansverige. Dörrarna på fabriken kom han inte igenom om han inte gick sidledes. Han var så fet att fabriksarbetarna i smyg kallade honom för Sju par arslen. Men direktören och hans son hade fått nys om det där öknamnet. Därför hade de bestämt att ingen nånsin skulle få säga sju på fabriken. Inte ens när de räknade skor fick de säga det. Istället blev det: Ett par skor, två par skor, tre par skor, fyra par skor, fem par skor, sex par skor, sex par skor och ett par skor, åtta par skor. Och så vidare. Det där tyckte ju alla var så fånigt att det blev ännu roligare att viska om Sju par arslen. 13

Hedvig och sommaren med Steken.indd 13

09-11-20 13.44.04


Nu var det så att när farmor var ung var hon så vacker att det knappt fanns hennes like. Midjan var smal som ett kvastskaft, näsan liten och tänderna vita som socker. Därför blev Sju par arslen förälskad i henne. Farfar sneglar på farmor. Det märks att hon känner igen historien, hon lyssnar med ett leende på läppar­ na och nickar på rätt ställen. Farfar fortsätter ivrigt. Varje dag kom Sju par arslen springande med en liten blomma eller en karamell och tjatade om att farmor skulle följa med honom på kondis. Men farmor ville inte. Och hur hon än sa nej så blev han bara tjatigare. Hon visste snart inte vad hon skulle göra. Då, plötsligt en dag, dök en ny karl upp på fabriken. Han var från Säffle och skulle börja vid sulningen. Och vilken karl sen! Håret var korpsvart och låg i vågor över skallen, armmusklerna var stora som soffkuddar. Det var farfar. Farfar ville också bjuda farmor på kondis. Det fick han, både en och fem gånger, och sen fick han bjuda på bio också. Efter det var det aldrig nån som såg Sju par arslen besvära farmor igen, för farfar var så stark att han kunde riva en skosula mitt itu. Från och med nu, sa han en dag när alla hörde, ska 14

Hedvig och sommaren med Steken.indd 14

09-11-20 13.44.04


den som vill här på fabriken få säga sju! Och den som sätter sig emot det, han får med mig att göra! Sen var det inte förbjudet att säga sju längre. Farfar lutar sig tillbaka i stolen och skrattar. Familjen stämmer in, och farmor också. En liten stund sitter de där och känner att allt är som vanligt. Hedvig blir varm i magen, det är skönt när farfar är så där säker och trygg som han ska vara. ”Jodå”, skränar farfar och lägger armarna i kors. ”Den fetknoppen visste när han var brädad!” Då blir farmor tyst. Skrattet verkar ha fastnat i halsen, som en plugg. Kaffebrödet spottar hon ut i handen och lägger på bordet. Den kletiga högen glänser av spott. ”Jag blev så mätt”, mumlar hon. Så skulle hon aldrig ha gjort förr. Hedvig kan inte sitta kvar, det kryper i kroppen av att se. ”Kan jag gå till stora rummet?” säger hon och försvinner utan att vänta på svar. Gråten trycker på. Hon vill att farmor ska bli frisk. Hon vill ha de vanliga rosa naglarna och hårknuten, hon vill att farmor ska känna igen dem – och så vill hon inte ha dräll vid matbordet för det passar inte här! I stora rummet är alla möbler ålderdomliga. Bor15

Hedvig och sommaren med Steken.indd 15

09-11-20 13.44.04


det har svängda ben och fåtöljerna lejontassar. Det är trivsamt på nåt vis. Men det som Hedvig älskar mest är ett glasskåp som sitter på väggen. Inuti står fyrtioåtta tennsoldater. De är farmors, hon fick dem av en släkting i Tyskland när hon var liten. Rockknapparna är i guld. Alla ansikten har ögon och mun. Det finns en häst som drar en kanon också, den är det synd om. Hästar tycker inte om att gå i krig. Plötsligt har gråten blivit bortglömd. Hedvig känner att hon vill ta på de där soldaterna. Hon vet att hon inte får, farmor är sträng med att hålla skåpet stängt, för gevären kan lätt brytas av. Men nu är det väl ingen som skulle märka nåt? Tyst smyger hon efter en stol och kliver upp. Det gnisslar en aning från låset när hon vrider om nyckeln. Hon lyssnar mot köket, de pratar vidare där inne: ”Är det du som har bakat längden?” frågar farmor. ”Nej, lilla mamma, den har du och pappa köpt på affärn”, svarar Hedvigs pappa. Då svänger Hedvig upp luckan. Det luktar gammalt inne i skåpet. Soldaterna med sina levande små ansikten ser på henne. Hedvig plockar upp en som håller ett mässingshorn mot munnen. Tuuuuut! låter hornet. Det betyder att de andra 16

Hedvig och sommaren med Steken.indd 16

09-11-20 13.44.04


ska gå till anfall. Med ett vrål kastar sig soldaterna mot varann och börjar skjuta. Blodet sprutar och huvena rullar. Hästen gnäggar förtvivlat. Tuut-tuut! Nästa signal betyder att striden är över. Männen återvänder till lägret. Många ligger döda på marken. Vissa är skadade för livet. Hedvig ställer tillbaka soldaten med mässingshornet och sträcker sig längre in i skåpet. Om hon kunde nå den där hästen … Hon råkar stöta till en av soldaterna som står närmast kanten. Den ramlar! Med en skräll landar den på golvet! Hon kastar sig ner och får fatt i soldaten. Hjärtat hamrar så att det nästan gör ont. Och när hon reser sig upp – då står farmor där, smalare och gråare än en skugga. Det är som om kroppen förstenas. Hedvig kan inte röra sig och inte få fram ett ord. En lång stund står de och bara tittar på varann. ”Jag är trött”, säger farmor så, alldeles lugnt. ”Jag ska gå och sova.” ”Jaha.” Farmor sneglar på soldaten i Hedvigs hand. ”Tycker du om de där soldaterna?” frågar hon, så 17

Hedvig och sommaren med Steken.indd 17

09-11-20 13.44.05


man kunde tro att det var första gången Hedvig såg dem. ”Ja.” Farmor nickar. ”Då ska du få dem en dag.” ”Nu?” ”Nej, inte nu. Nu måste jag sova.” Hon går på hasande fötter mot sovrummet.

18

Hedvig och sommaren med Steken.indd 18

09-11-20 13.44.06


”När ska du bli frisk?” frågar Hedvig. Farmor hör inte. Sovrumsdörren stängs med ett knarrande. ”Nej men, vad gör du, det där skåpet får du inte öppna.” Mamma kommer klivande från köket. Hon tar soldaten ur Hedvigs hand och ställer den på plats, innan hon stänger luckan igen. ”Farmor behövde gå och lägga sig”, säger hon. ”Vi ska åka hem.” Hedvigs hjärta hamrar fortfarande hårt som järn mot järn när hon står i hissen. Det är knappt så det går att tro, det som farmor just har sagt. I pappas händer hänger tre kassar med skrynkliga skjortor. När de är strukna ska de åka tillbaka till stan och lämna dem. Då kanske farmor har blivit bättre. Och då … kanske … ska tennsoldaterna bli Hedvigs.

19

Hedvig och sommaren med Steken.indd 19

09-11-20 13.44.07


Frida Nilsson

Hedvig har sommarlov. Solen skiner, myggorna sticks och vattnet i ån är badvarmt. Men allt är inte som det ska. Farmor har fått en propp i hjärnan och blivit alldeles konstig. Bästisen Linda är bortrest och kommer inte tillbaka förrän i ­augusti. Åsnan Max-Olov är bara rolig ibland och Högmans katt springer så fort den ser Hedvig. Det ser ut att bli en ganska tråkig sommar. Ända tills Steken dyker upp. Hedvig och sommaren med Steken är tredje fristående boken om lantisungen Hedvig som bor utanför tjotahejti, granne med ingen. Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar. I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl. Hennes debutbok, Kråkans otroliga liftarsemester, belönades med BMF­plaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, Hedvig och Max-Olov, augustnominerad. Några pressröster om augustnominerade Hedvig och Max-Olov: ”Njutbart som en kvällshimmel hos Madicken.” (DN) ”Läs, titta, skratta, gråt och överraskas!” (SvD) ”Frida Nilsson är en fräck, fantasifull och formuleringsfiffig författare.” (Expressen)

ISBN 978-91-27-02636-0

Frida Nilsson

9789127026360  

Frida Nilsson 7 8 9 10 farmor, som alltid brukade vara så ordentlig, ha för- sökt borsta tänderna med ett skohorn? ”Hon kanske ville skoja?”...