Page 1

snuten i skymningslandet


Snuten i skymningslandet Svenska polisberättelser i roman och på film 1965–2010

Michael Tapper

nordic academic press


Till Marita, my partner in crime

Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.

Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund info@nordicacademicpress.com www.nordicacademicpress.com

© Nordic Academic Press och Michael Tapper 2011 Sättning: Frederic Täckström, sbmolle.com Omslag: Lönegård & Co Omslagsbild: Roony Johansson/Sydsvenskan/IBL Tryck: ScandBook, Falun 2011 ISBN 978-91-85509-62-1


Innehåll Förkortningar Förord Introduktion

13 15 17 19 22 24

Året var 1965 Tidigare forskning Avhandlingens syfte och mål

i genre Inledning

31 35 39 43

1. Polisgenrens historia

49 51 53 54 56 58 60 66 69 73 78

Kriminalgenren Genrehistorik Lagens idéhistoria Plattfoten Modernitetens riddare förankrad i traditionen Polisen tar över Polisen i välfärdssamhället Backlash Dirty Harry Storstadshämnaren Brottets idéhistoria Den kriminella dystopin: psykopaten och seriemördaren Stoppbild

2. Brottsplats Sverige

Etablerandet av en svensk deckartradition Lag och rätt i stad och land Brott och svenskhet Storstadens unga vildar Rötäggen korsar fyrtiotalismens spår En ständigt ökande brottslighet Från straff till vård Kriminalvårdsdebatt i den nya vänsterns tid Från vård till straff Kriminaljournalistik och moralpanik Print the faction! Faktion och medieberättande Stoppbild

79 84 87 91 96 101 105 107 110 113 116 119 123 126


ii romaner och filmer om ett brott: sjöwall-wahlöö Inledning

129 129 132 135

3. Per Wahlöö och Maj Sjöwall innan Sjöwall-Wahlöö

138 140 144 145 148 149 156 160 161 163 166 171 173 175

4. Spår av ett brott

176 179 185 188 191 194 195 196 197 201 202 203 207 208 209 212 214 216

5. Mot skymningslandet

217 218 222 225 228 231 234

Sverige – himmel som helvete Den nya vänsterns folkhemskritik Ekohumanismens folkhemskritik Wahlöö-Mattsson-Sjöwall ”Kanske i morgon” (1963) och Flygplan saknas (1964) Morianerna (1965) Nattmara (1965) Mördaren – en helt vanlig person (1967) Mottagandet av Mattssonfilmerna Efterspel En svensk dystopi: kommissarie Jensen Mord på 31:a våningen (1964) Stålsprånget (1968) Mottagandet av Jensenromanerna Arvet efter Jensen Stoppbild

Roseanna (1965) Roseanna (1967) Roseanna (1993) Mottagandet av Roseanna Mannen som gick upp i rök (1966) Mannen som gick upp i rök (1980) Mottagandet av Mannen som gick upp i rök Mannen på balkongen (1967) Mannen på balkongen (1993) Mottagandet av Mannen på balkongen Den skrattande polisen (1968) Den skrattande polisen (The Laughing Policeman, 1973) Mottagandet av Den skrattande polisen Brandbilen som försvann (1969) och Polis, polis, potatismos! (1970) Brandbilen som försvann och Polis, polis, potatismos! (båda 1993) Mottagandet av Brandbilen som försvann och Polis, polis, potatismos! Stoppbild

Den vedervärdige mannen från Säffle (1971) Mannen på taket (1976) Mottagandet av Den vedervärdige mannen från Säffle och Mannen på taket Det slutna rummet (1972) Polismördaren (1974) Mottagandet av Det slutna rummet och Polismördaren


Terroristerna (1975) Polismördaren och Stockholm Marathon (båda 1994) Mottagandet av Terroristerna och Stockholm Marathon Eftermäle Polisen, medierna och Sjöwall-Wahlöö Ett land av självmördare och alkoholister Horor, utlänningar, skurkar och en ständigt ökande brottslighet Från Martin Beck till Gunvald Larsson Stoppbild

237 241 243 246 251 256 258 260 264

iii handlingens män i svensk vintersaga Inledning 6. Olov Svedelid – Sveriges snabbaste författare

267

7. Leif GW Persson – kriminologen som samhällskritiker

310 311 312 315 317 319 322

Den rasande Roland: Hassel 1972–76 Tjuv och polis Hasselsamhället Svedelid-Mattsson: Smutsiga fingrar (1973) Mottagandet av Hasselromanerna 1972–76 Ett nytt försök med Hassel 1979–84 Hassel, samtiden och genren Mottagandet av Hasselromanerna 1979–84 Tio tv-filmer 1986–92 Hassel återuppstår 1987–94 Hassel goes international 1995–2004 Hassel/Förgörarna (2000) och mottagandet av Hasselromanerna 1987–2004 Stoppbild Bakgrund till Grisfesten: Geijeraffären Grisfesten (1978) Brott, klass och poliskrig Mannen från Mallorca (1984) Mottagandet av Grisfesten och Mannen från Mallorca Efterspel till Geijeraffären Bakgrund till Profitörerna: Prostitutionsutredningen och Horor, hallickar och torskar Profitörerna (1979) Profitörerna (1983) Mottagandet av Profitörerna Bakgrund till Samhällsbärarna: fallet VD1 Samhällsbärarna (1982) I lagens namn (1986) Mottagandet av Samhällsbärarna och I lagens namn Stoppbild

271 272 276 280 285 286 289 292 295 296 300 304 306 309

324 326 330 332 334 335 339 341 344


8. Jan Guillou – ett örnperspektiv

Författaren, faktionen och genren Coq Rouge (1986) Täcknamn Coq Rouge (1989) Mottagandet av Coq Rouge och Täcknamn Coq Rouge Operation Paratrooper och Förhöret (båda 1989) Den demokratiske terroristen (1987) Den demokratiske terroristen (1992) Mottagandet av Den demokratiske terroristen I nationens intresse (1988) Fiendens fiende (1989) Fiendens fiende (1990) Mottagandet av I nationens intresse och Fiendens fiende Den hedervärde mördaren (1990) Kvällspressen (1992) Mottagandet av Den hedervärde mördaren Vendetta (1991), Ingen mans land (1992) och Den enda segern (1993) Vendetta och Tribunal (båda 1995) Hamilton (1998) Mottagandet av Vendetta, Ingen mans land, Den enda segern och Hamilton I hennes majestäts tjänst (1994) och En medborgare höjd över varje misstanke (1995) Mottagandet av I hennes majestäts tjänst och En medborgare höjd över varje misstanke Långt farväl: Hamlon (1995), Madame Terror (2006) och Men inte om det gäller din dotter (2007) Mottagandet av Hamlon, Madame Terror och Men inte om det gäller din dotter Stoppbild

345 347 354 357 360 363 364 366 367 368 372 375 376 379 380 381 382 386 388 391 393 397 398 400 401

iv bortom utopin Inledning 9. Henning Mankell – den lilla världen och den stora Polisen, Brottet, dimman, trasproletariatet Den melankoliske polisen Mördare utan ansikte (1991) Mördare utan ansikte (1995) Mottagandet av Mördare utan ansikte Hundarna i Riga (1992) Hundarna i Riga (1995) Mottagandet av Hundarna i Riga Den vita lejoninnan (1993) Den vita lejoninnan (1996) Mottagandet av Den vita lejoninnan Mannen som log (1994) Mannen som log (2003)

405 412 414 418 421 425 428 430 432 433 435 437 438 440 444


Mottagandet av Mannen som log Villospår (1995) Villospår (2001) Mottagandet av Villospår Den femte kvinnan (1996) Den 5:e kvinnan (2002) Mottagandet av Den femte kvinnan och Den 5:e kvinnan Steget efter (1997) Steget efter (2005) Mottagandet av Steget efter Brandvägg (1998) Brandvägg (2006) Mottagandet av Brandvägg Prolog: Pyramiden (1999) Pyramiden (2007) Mottagandet av Pyramiden Avläggare: Innan frosten (2001) Mottagandet av Innan frosten Den orolige mannen (2009) Mottagandet av Den orolige mannen Sex brittiska Wallanderfilmer (2008/2010) Mottagandet av de brittiska Wallanderfilmerna Stoppbild

446 448 452 455 456 458 459 461 463 465 467 469 470 471 473 474 475 477 478 479 480 484 486

10. Håkan Nesser – Eurosnuten i landet Ingenstans

487 489 495 497 498 499 502 504 505 507 508 508 510 511 511 514 515 518 519 520 522 523 524 526

Maardamvärlden Det grovmaskiga nätet (1993) Det grovmaskiga nätet (2000) och de tre tv-serierna 2000–01 Mottagandet av Det grovmaskiga nätet och de tre tv-serierna Borkmanns punkt (1994) Borkmanns punkt (2005) och de sex filmerna 2005–06 Mottagandet av Borkmanns punkt Återkomsten (1995) Återkomsten (2001) Mottagandet av Återkomsten Kvinna med födelsemärke (1996) Kvinna med födelsemärke (2001) Mottagandet av Kvinna med födelsemärke Kommissarien och tystnaden (1997) Mottagandet av Kommissarien och tystnaden Münsters fall (1998) Münsters fall (2005) Mottagandet av Münsters fall Carambole (1999) Carambole (2005) Mottagandet av Carambole Ewa Morenos fall (2000) Moreno & tystnaden (2006)


Mottagandet av Ewa Morenos fall och Moreno & tystnaden Svalan, katten, rosen, döden (2001) Svalan, katten, rosen, döden (2006) Mottagandet av Svalan, katten, rosen, döden Fallet G (2003) Fallet G (2006) Mottagandet av Fallet G Verklighetens poliser Stoppbild

527 528 531 532 533 535 536 537 538

v millennieskiftets polisserier Inledning

541 542

11. Beck

546 546 548 550 554 557 558 560 562

Polisstaten mot den organiserade brottsligheten Svensk europudding, American style Beck noir: första serien 1997 Beck/Lockpojken, en avsiktsförklaring Swedish Badass Kriminalitet och samhällsskildring i första serien Gunvald Larsson tar över: andra serien 2001–02 Medkännande våld: Hämndens pris Kriminalitet och samhällsskildring i andra serien Gunvald, en man för en ny tid: tredje serien 2006–07 och fjärde serien 2009–10 Ormen vid feminismens barm: Skarpt läge Kriminalitet och samhällsskildring i tredje och fjärde serierna Mottagandet av Beck Stoppbild

565 566 569 572 580

12. Johan Falk

581 581 584 587 590 592 594 596 600

13. Wallander

601 604 608 610 614 618

Filmtrilogin 1999–2003 Noll tolerans 1999 Livvakterna (2001) Den tredje vågen (2003) Johan Falk på GSI – sex filmer 2009 Kriminalitet och samhällsskildring Mottagandet av Johan Falk Stoppbild Sex and the Police I: första Wallanderserien 2005–06 Sex and the Police II: andra Wallanderserien 2009–10 Kriminalitet och samhällsskildring Mottagandet av Wallander Stoppbild


14. Stieg Larsson – deckarens återkomst

619 620 626 630 633 636 641 643 646 648

15. Roslund & Hellström – ett grodperspektiv

649 651 654 655 657 658 662 663 666 667 669 671

Millenniumtrilogin i en samtidskontext Män som hatar kvinnor Mottagandet av Män som hatar kvinnor Flickan som lekte med elden (2006) och Luftslottet som sprängdes (2007) Mottagandet av Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes Den svenska filmversionen av Millenniumtrilogin (2009) Mottagandet av den svenska filmversionen av Millenniumtrilogin Slutreflektion Stoppbild Odjuret (2004) Mottagandet av Odjuret Box 21 (2005) Mottagandet av Box 21 Edward Finnigans upprättelse (2006) Mottagandet av Edward Finnigans upprättelse Flickan under gatan (2007) Mottagandet av Flickan under gatan Tre sekunder (2009) Mottagandet av Tre sekunder Stoppbild

16. Välfärdsstatens fall – Leif GW Perssons trilogi om mordet på Olof Palme Bakgrund till trilogin: i kölvattnet på Palmeutredningen En trilogi mellan pusseldeckare och procedural Mellan sommarens längtan och vinterns köld (2002) En annan tid, ett annat liv (2003) Faller fritt som i en dröm (2007) Mottagandet av trilogin om Palmemordet Övriga polisromaner Stoppbild

672 674 676 679 681 683 685 687 688

17. Snuten i skymningslandet

689 691 692 694 696 698 701 703

Noter Summary

709

En berättelse om faktion: mottagandets historia 1965–2010 Det litterära mottagandet Mottagandet av filmerna Polisen i Gemeinschaft och Gesellschaft Polishämnaren och högerpopulismen Polishämnaren och fascismen Ondskans återkomst

The beginnings of a Swedish police genre Sjöwall-Wahlöö and The Story of a Crime

761 762 763


Two main narratives Conclusion

764 766

Appendix Moralpanik – två exempel

767 767 768

Referenser Personregister Verkregister

771

Exempel 1: Drevet på Kungsgatan Exempel 2: Pedofilipaniken

807 835

Illustrationer s. 30 s. 128 s. 266 s. 404 s. 540

Annonskampanj för tv-programmet Efterlyst i TV3 på reklampelare i Malmö (författarens foto). Framsida på tidskriften Tidsignal nr 46, 16–22 november 1966, något beskuren i höger kant. Annons 1994 för Jan Guillous roman I hennes majestäts hemliga tjänst. Den är hämtad ur förlaget Norstedts egen tidning. Dockan, målning 1972 av Gerhard Nordström ur sviten Sommaren 1970. Bilden är hämtad ur Lars Göran Oredssons bok Gerhard Nordström (Stockholm: Carlsson 2007) och reproduceras här i svartvitt. Bild ur filmen Beck – Money Man (1997). Här syns the ”Swedish Badass”, Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt).


Förkortningar AB AN AoB AT BLM BRÅ CIA DAST DFFG DN EB Expr FiB HD JFGSI F&TV FBI FH FRA GP GT KD KDS KvP LGWP LTO M MT NA NE Nine-eleven NyD OSS PT S SD SDS SM SP SvD StT TB UNT ÖC

Aftonbladet Arbetet Nyheterna Allt om böcker Arbetar-Tidningen Bonniers Litterära Magasin Brottsförebyggande rådet Central Intelligence Agency (Detektiv Agent Science fiction Thriller) Magazine De Förenade FNL-Grupperna Dagens Nyheter Encyclopaedia Britannica Expressen (förkortningen används endast i litteraturlistan) Folket i Bild Helsingborgs Dagblad Johan Falk-Gruppen för Särskilda Insatser Film & TV Federal Bureau of Investigation Filmhäftet Försvarets radioanstalt Göteborgs-Posten Göteborgs-Tidningen Kristdemokraterna Kristen Demokratisk Samling Kvällsposten Leif GW Persson Lagen om tillfälligt omhändertagande Moderaterna Morgon-Tidningen Nerikes Allehanda Nationalencyklopedin Attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 Ny Demokrati Office of Strategic Services Polistidningen Socialdemokraterna Sverigedemokraterna Sydsvenska Dagbladet Snällposten (Sydsvenskan) Svenska Morgonbladet Svensk Polis Svenska Dagbladet Stockholms-Tidningen Tidningen Boken Upsala Nya Tidning Östgöta-Correspondenten

Anmärkningar: Där inget annat anges är översättningarna av citaten mina egna, och om ingen annan källa redovisas har biostatistiken hämtats från Svensk Filmdatabas (svenskfilmdatabas.se).

13


Förord ”An adventure 65 million years in the making” lyder som bekant Jurassic Parks reklamslogan, och så här i backspegeln känns den här boken just så. Först och främst vill jag tacka mina handledare. Historiedocent Ulf Zander har varit en outtröttlig läsare, kritiker och stöd både i och utanför arbetet, och filmprofessor Erik Hedling har givit många värdefulla synpunkter. Båda har dessutom visat storsint fördragsamhet med det svällande formatet. Annika Olsson och Björn Andersson på Nordic Academic Press ska ha stort tack för sin professionalism och entusiasm i produktionen av föreliggande tegelsten, Måns Winberg för ovärderlig korrekturläsning. Många, många har bidragit med stort och smått, från filmer, artiklar och böcker till viktig detaljinformation om allt mellan himmel och jord – ett samlat och emfatiskt tack till alla er. Min familj förtjänar stående ovationer för att ha uthärdat alla år då arbetsrummet varit min borg och för att ha bevarat min livsglädje i stunder då den varit svårt utrotningshotad. Till IF Lunds Karate Kyokushinkais medlemmar riktar jag ett varmt osu för all energi, vänskap och blåmärken under träningspassen. Den löpande ekonomin har främst räddats av Sydsvenskan och Nationalencyklopedin. Till antikvariat världen över riktar jag ett tack för att de till en anständig kostnad försett mig med ett bibliotek som radikalt krympt utrymmet i vårt hus. Tack också till alla som generöst och i sann demokratisk anda nätpublicerar sin forskning, bland annat kriminologerna på BRÅ och Stockholms universitet. Inspirationskällorna i skrivandet är oräkneliga, men den främsta har ändå varit Robin Wood, vars filmessäer jag haft nöjet att både göra bildningsresor i och publicera under min tid vid rodret på Filmhäftet och Film International. Alfred Hitchcock sade en gång att han var nöjd om hans filmer blev hälften så bra som han föreställde sig dem under produktionsförberedelserna. Själv ser jag arbetsprocessen som en tillgång i sig, prövandet av kanoniserade omdömen och historieskrivningar som ett intellektuellt stimulerande detektivarbete. Om resultatet har blivit lyckat är det guldkanten på arbetet. Men det kan förstås bara du som läsare bedöma. För ekonomiskt bidrag till tryckningen riktar jag ett varmt tack till: Skrivtapiren och Holger & Thyra Lauritzens stiftelse för främjande av filmhistorisk verksamhet, samt andra organisationer som tillkommit efter att boken gått till tryck.

15


[K]ollektivet är en fara för den enskilda människan. Det kan förtrycka hennes frihet och förkväva hennes egenart och självständighet. Man måste vara bra hänsynslöst utvecklingsoptimistisk för att förneka den faran. Författaren kan naturligtvis undgå problemet genom att avsvära sig kollektivet. Den individuella totalprotesten är en klädsam och mänsklig attityd för poeter. [---] [D]et förefaller som om 50-talets litteratur undvikit den moderna kollektivismen, undvikit den speciella civilisation som 50-talet skapat och som pekar rakt in i 60- och 70-talen. Det märks bland annat på valet av motiv och miljöer. Vi har fått levande skildringar av människor i Norrlands glesbygd, i brukssamhällen och landsbygdskommuner, liksom av människor i barndomens miljöer. Vi har undfägnats med skarpsynta allegorier och rena skirskära romantiken. Mycket lite av detta skulle man vilja undvara. Men det förefaller som om författarna skulle hejda sig inför trerummarna i Rågsved och Kortedala, väja undan för snabbköpsbutiker, tunnelbanetåg och förortsbussar, och stå tvekande utanför moderna kontorskomplex och serviceindustrier. Det är ju där som den moderna tidens nybyggare utan traditioner står att finna. Det är den verklighet där allt fler människor lever och kommer att leva. Det krävs ingen skarpsyn för att veta att det är ett liv som för många präglas av vantrivsel, trängsel och ensamhet. […] Vi kan kartlägga den moderna kollektivmänniskans konsumtionspreferenser och bostadsförhållanden, hennes grupptillhörighet och åsiktsvariationer. Det är riktigt och nödvändigt. Vi behöver också och framför allt en skildring av hennes mänsklighet. […] Thomas Hardy skrev en gång att ”Literature is the written revolt against accepted things”. Och Artur Lundkvist kan få fylla i med orden: ”Den moraliska plikten framför andra är ett missnöje i stort.” Revolten och missnöjet har alltid varit drivkraften framåt mot ett bättre samhälle. Ur Olof Palmes bidrag till ”Politiker och författare: En enquête” i BLM, nr 3 19601


Introduktion Ett bländande gult rapsfält sträcker sig upp mot en djupblå himmel. Dova, mollstämt förebådande toner kontrasterar mot den sommaridylliska landskapsbilden. En mörkhyad flicka i klänning och med en plastdunk i handen går med bestämda steg ut i fältet. Kriminalinspektör Wallander kallas till platsen och går ut på fältet för att tala med flickan. Han tar fram sin polisbricka medan han med lugn röst försöker ta kontroll över situationen. Effekten blir den motsatta. Upprörd häller flickan dunkens innehåll över sig och tänder på. Wallander står kvar, fastfrusen, och iakttar skeendet med skräckfylld blick. Eldgula lågor ur rapsfältet slickar den blå himlen. Förtexter. Gula bokstäver bildar ordet WALLANDER mot en blå bakgrund, från vilken en trött och sliten medelålders man med tredagarsskäggstubb ser på oss med melankoliska blickar. På ljudbandet sjunger Emily Barker ”Nostalgia”: ”shadow lights/across northern skies/cut my blue heart in two.” Lika effektfullt som David Lynchs Norman Rockwell-allusion i inledningen till Blue Velvet (1986) sammanfattar upptakten till första delen i den brittisksvenska samproduktionen Wallander (2008) temat om ett paradis förfallet till en mardröm. Men det är ingen allmän civilisationskritik och inte vilket land som helst som åsyftas. Det blå-gula färgmotivet blir nästan parodiskt i sin symboliskt övertydliga syftning på Sverige som himmel och helvete, och Barkers välbekanta sång blir till en diagnos av både Wallanders och landets tillstånd: nostalgi. Just nostalgi inför en förlorad guldålder – förlorad oskuld, förlorat folkhem – har blivit ett nyckelord i kommentarer och analyser av svensk kriminalfiktion i litteratur, på film och tv, som i SVT-programmet Kobras temaprogram den 10 mars 2009 om svensk kriminallitteratur på export med just Wallander som huvudexempel. Den här föreställningen är resultatet av en omsorgsfullt formad faktion – en mötesplats mellan fakta, fiktion och myt – och det är ingen slump att den har blivit så populär såväl i Sverige som utomlands. Med Sjöwall-Wahlöö som riktmärke har den svenska kriminalgenren vuxit till en framgångshistoria både som underhållningslitteratur och som ideologiproduktion. Men Sverige och svensk kriminalgenre är inget isolerat fenomen, inte heller angreppen mot det moderna, socialliberala välfärdssamhället. Kriminalgenren i litteratur och tecknade serier, på film och tv är ett globalt masskulturellt och industriellt fenomen med enorma upplagor, stor spridning och därmed med resonans i breda folklager. Enligt litteraturprofessor Stephen Knight har enbart Agatha Christie sålt en dryg miljard böcker, och kring millennieskif-

17


snuten i skymningsl andet tet 2000 utgjorde kriminalfiktion en tredjedel av all utgiven skönlitteratur över hela världen.1 Filmregissörer som Jean-Pierre Melville, Mike Hodges, Don Siegel, Martin Scorsese, Michael Mann, Quentin Tarantino, Nicolas Winding-Refn och Kjell Sundvall har alla profilerat sig som auteurer inom genren. Tv-konsumenter över hela världen kan med lätthet räkna upp dussinet kriminalserier producerade enbart under senaste decenniet, förutom nationella succéer som danska Mordkommissionen (Rejseholdet, 2000–04) och tyska Tatort (1970–) även brittiska och amerikanska storsäljare som I mördarens spår (Prime Suspect, 1991–2003), Uppdrag: mord (Homicide: Life on the Street, 1991–99), The Wire (2002–08), På spaning i New York (NYPD Blue, 1993–2005) Life on Mars (2006–07) och de tre parallella CSI-serierna (2000–). I en del länder blev särskilda massfabricerade förpackningar till typbeteckningar för genren. På 1920-talet började en förläggare i Italien att publicera kriminallitteratur med gula omslag. Sedan dess är giallon en synonym för kriminal- och skräckfiktion.2 År 1945 introducerades en serie kriminalromaner med svarta omslag i Frankrike – série noire – som senare inspirerade till begreppet film noir för filmer under 1940-talet i den hårdkokta deckarromanens anda.3 Också i Sverige har främst kriminalromanen men också film- och tv-serier blivit en storindustri under framförallt de senaste 20 åren. Idag ger sökord som ”Schwedenkrimi” och ”Swedish Crime Fiction” ett stort antal träffar som, tillsammans med försäljningssiffrorna, är en tydlig mätare på exportframgången. Uppgifter om att enbart Henning Mankells romaner om Kurt Wallander sålt i 25 miljoner exemplar i 36 länder är en annan.4 När svensk dagspress 2006 rapporterar om svenskarnas välvilliga inställning till en nationell litterär kanon röstar skollärarna på traditionella finkultursnamn som Selma Lagerlöf, Vilhelm Moberg och Gustaf Fröding medan deras elever listar Liza Marklund, Jan Guillou, Henning Mankell och Håkan Nesser.5 Som publikt framgångsrik genre med ambitioner att ge publiken en ny verklighetsuppfattning har den svenska polisromanen med utgångspunkt i Sjöwall-Wahlöös serie Roman om ett brott varit en framgångssaga. Mer än kanske några andra skönlitterära projekt bidrog de till att omvandla bilden av Sverige från utopi till dystopi under rekordåren, en tendens som förstärkts av senare idéströmningar under 1900-talet. I en tid av intensiv ideologisk samhällsdebatt gick de ut med tydliga varudeklarationer om hur de medvetet använde sig av en genre för ett politiskt syfte,6 och de fick åtskilliga efterföljare. Egentligen var deras ståndpunkt inte särskilt märklig eftersom kriminalgenren, liksom den närbesläktade skräckgenren, har som sin utgångspunkt att definiera inte bara vad som är lag och brott utan också moral och normer i ett samhälle. Med sina inbyggda konflikter, där genrens traditionella protagonister representerar det etablerade samhällets hegemoniskt syftande ideologi i kamp mot moraliska och politiska avvikare, ställer deckaren och i ännu högre

18


introduktion grad polisberättelsen både rätts- och moralfilosofiska men i grunden också ideologiska frågeställningar på sin spets. Den här boken är ett försök att gå till botten med dessa frågeställningar i några av de mest säljande och därför mest inflytelserika exemplen i roman och film 1965–2010. För det nostalgiska anslaget i förtexterna till Branaghs Wallander till trots är det i polisgenren som den dystopiska folkhems- och Sverigebilden formulerats, ofta i samklang med både inhemska och utländska faktioner. Därför har jag valt att rikta en kritisk blick mot denna svenska tradition, dess snutar och dess skymningsland.

Året var 1965 Ett av det 20:e århundradets mest symbolladdade årtal är 1968, något som inte minst hamrats in i det allmänna historiemedvetandet genom ett otal generationsromaner, spelfilmer och jubileumsfiranden i massmedierna decennierna efteråt. Ur legenden har det uppstått en ständigt självbekräftande historisk sanning om ”revolutionsåret”, som Kjell Östberg i en undertitel till sin bok 1968 hävdat var en tidpunkt då allting var i rörelse.7 Men åtminstone i det här sammanhanget är 1965 märkesåret, då Sjöwall-Wahlöö både formellt och tematiskt förnyade den svenska kriminalgenren. Det var det första året efter den epok M Keith Booker benämnt som ”det långa femtiotalet” och andra har kallat ”det första kalla kriget”: perioden 1946–64.8 Historikern Marie Cronqvist förknippar den perioden med ”förverkligandet av folkhemmet, en konsensusorienterad inrikespolitisk och ekonomisk stabilitet med en stark socialdemokrati i högsätet”.9 Efter det började underförstått fallet från guldåldern. Det var en tid av intensiv ideologisk debatt och omprövning utan vilken den moderna svenska polisromanen inte hade varit möjlig. Nu låter sig sällan historiska perioder delas in i med rakbladsvass precision. Socialdemokratin gjorde sitt historiskt bästa val 1968, då partiet fick egen majoritet i riksdagen. Rekordårens ekonomiska tillväxt avbröts först med oljekrisen 1973. Och fram till slutet av 1970-talet var inrikespolitiken relativt homogen i den socialliberala mittfåra dit alla partier flyttade sig. Men i stora drag har Cronqvist rätt, även om den socialdemokratiska folkhemspolitiken trots sina försök till konsensuspolitik alltid varit omstridd. Viktigt för den här avhandlingen är inte minst att 1965 var ett kriminalpolitiskt nyckelår, då Karl Schlyters behandlingsideologi stadfästes i den nya brottsbalken och hela polisväsendet förändrades efter förstatligandet. Det var också det år då den moderna välfärdsstaten började utmanas och ifrågasättas inom hela det politiska spektrat, i Sverige även inifrån arbetarrörelsen själv. Kulturradikalismen nådde sin kulmen med trolöshetsdebatten 1963–66. Freds- och antikärnvapenrörelsen dog ut men avlöstes under året av Vietnamrörelsen, som i ett stadigt växande antal demonstrationer reagerade mot

19


snuten i skymningsl andet att amerikanska trupper i stor skala hade börjat flygas in under året. Kring De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) och den demokratisk-socialistiska tidskriften Zenith uppstod en oppositionell nyvänster som först några år senare överröstades av de marxist-leninistiska småpartierna. Överhuvudtaget låg ett uppbrott från gamla normsystem i luften, pregnant sammanfattat i Leif Panduros boktitel Skit i traditionerna (Rend mig i traditionerne, 1958): du-reformen, slit-och-släng, informell klädsel, personlig frigörelse, ungdomsrevolt, nya subkulturer, nya kulturgrupper utanför institutionerna. I den offentliga debatten var sexliberalism ett honnörsord, framförallt inom den liberala studentrörelsen, Sveriges Liberala Studentförbund (SLS), men också i massmedierna. Debatterna var många och följdes av åtskilliga debattböcker, till exempel CG Hjelms Sexualdebatten i TV (1962) och Lars Ullerstams De erotiska minoriteterna (1964). Abort var en stridsfråga, som tvingade fram en ny abortutredning. Den tillsattes 1965 men kom först 1971 med sitt betänkande, vilket ledde till en ny och liberalare lagstiftning 1974. Den första juli 1963 hade Statens Biografbyrå fått en ny paragraf som stipulerade att man inte utan vidare kunde klippa i en film som ”vunnit erkännande såsom film av betydande konstnärligt värde eller som uppenbarligen kan antagas vinna ett sådant erkännande”. Tre dagar senare inlämnades Ingmar Bergmans Tystnaden (1963) till censuren och ”bröt sexvallen”, som det hette i debatten, genom att den friades. Det, menade en ledare i Expressen den 3 november, borde i praktiken också ha inneburit att censuren därmed avskaffade sig själv.10 Kritiken späddes på några månader senare, då Vilgot Sjömans kontroversiella 491 (1964) gick till regeringen för slutgiltigt censurbeslut. För första gången sedan grundandet 1911 ifrågasattes Statens Biografbyrå på allvar som myndighet. Pressad av hård kritik totalförbjöd man inte en enda film med 15-årsgräns under 1965.11 Pornografilagen (”sårande av tukt och sedlighet”) utreddes av en kommission, vars utlåtande ledde till lagens avskaffande 1971. Men i praktiken var den överspelad redan samma år. Förutom de nya herrtidningarna FiB Aktuellt och Lektyr – i ständig tävlan om vem som publicerade de djärvaste flickfotografierna – sålde Curt H:son sina pinuptidningar Piff och Raff i Pressbyrån, och 1965 var året då Berth Milton senior började bygga upp sitt företagsimperium kring hårdporrtidningen Private. Även etablerade författare gav sig samma år i kast med pornografin med den av Bengt Anderberg redigerade antologin Kärlek I, en bästsäljare som följdes av flera under decenniet. Stormaktspolitiskt var 1965 ett omvälvande år. I Sovjetunionen hade Nikita Chrusjtjov året innan ersatts av Leonid Brezjnev, som avbröt föregångarens inrikespolitiska töväder och utrikespolitiskt gav namn åt Brezjnevdoktrinen efter invasionen av Tjeckoslovakien. Flera års ökad känsla av trygghet förbyttes därför i en ökad försvarsvilja under 1965.12 I USA blev ”rädsla för brott”

20


introduktion (”fear of crime”) 1965 ett mediebegrepp för en allmänt utbredd känsla av alienation och paranoia i de snabbt växande miljonstäderna.13 En ny storstadskriminalitet, särskilt bland ungdomar, hade också brett ut sig till följd av en snabbt växande narkotikahandel. Missbruk av syntetiska, receptbelagda, centralstimulerande läkemedel har belagts tillbaka till 1938, då dessa introducerades i Sverige. Flera preparat underkastades därför särskilda restriktioner 1944 och narkotikaklassades 1959. Missbruk även av opiumderivat som morfin men också kokain förekom redan på 1800-talet i särskilt läkarkretsar och har säkerligen också funnits här, men eftersom narkotikahantering inte var kriminaliserad innan 1930 lagfördes ingen. Efter 1958 blev narkotikabrottsligheten så stor att Stockholmspolisen avdelade en särskild enhet på fyra man till narkotikabekämpning, och 1963 gjorde man sitt första tillslag mot en inhemsk narkotikatillverkare. Efter 1965 blev narkotikaspridningen större samtidigt som en rad nya preparat blev vanliga, främst hasch men också LSD.14 Den nya narkotikan följde i spåren på modskulturen, som gjorde sig känd i samband med modskravallerna i augusti 1965. Efter 1967 gled modsfenomenet över i hippierörelsen.15 Åren 1965–67 genomfördes ett försök med legal förskrivning av centralstimulerande medel – främst av det dominerande preparatet amfetamin – men resultatet visade på en ökad narkotikaspridning även till andra utanför projektet, vilket spädde på ökningen av antalet missbrukare. Försöket lades ner och avlöstes av en skärpt lagstiftning åren 1968–72. Heroin, som fick stor spridning i västvärlden under 1960-talet, blev vanligt i Sverige först i mitten av 1970-talet. Narkotikamissbruket följde i spåren av ett ökande alkoholmissbruk bland ungdomar delvis till följd av att mellanölet introducerades 1965. En minskning av narkotikamissbruket under 1980-talet avlöses av en ny ökning under 1990-talet. Andelen narkotikamissbrukare inom kriminalvården ökade från 20 procent 1970 till drygt 50 procent 2000.16 1965 var dessutom året då miljonprogrammet påbörjades och ombyggnaden av stadskärnorna i de större städerna var som allra intensivast, ett byggprojekt som kom att få en central plats i den svenska polisgenrens samhällskritik. I en retrospektiv artikel skrev en av programmets mest profilerade kritiker, Expressens bostads- och arkitekturskribent Olle Bengtzon, att miljonprogrammet hade tillkommit under ett tryck från bostadsköer som ”hade gjort att partierna i riksdagen ständigt överbjöd varandra om att vilja bygga mest”.17 Men i mitten av 1960-talet var byggindustrins nya generation inte densamma som funktionalismens visionärer på 1930- och 1940-talen utan tekniker och ekonomer. Mycket av det som inte gick att massproducera som byggelement försvann redan vid ritbordet, resten i själva byggprocessen: Bara allt för ofta skalade också beskäftiga byggledare – av snålhet eller enbart klåfingrighet – bort mycket av det som skulle ge trivsel och skönhetsvärden.

21


snuten i skymningsl andet Den yttre miljön, gårdar och planteringar försummades i både planering och utförande; ofta fanns inga pengar kvar sedan husen byggts till buskar och träd som skulle ge stadsbilden liv och karaktär. Uniform upprepning och växande skala bidrog också till ogästvänlighet och främlingskap.18

Arkitekten Sonja Vidén har påpekat att drygt en tredjedel av miljonprogrammets hus var småhus – villor, radhus, kedjehus, atriumhus och parhus – som byggdes i både små och stora grupper.19 Men också flerbostadshusen byggdes med stor variation och i skiftande storlekar. Det var dock inte de exemplen som syntes i debatten, utan ett urval storskaliga områden som kallades ”nyslum”, ”förortsghetton” och ”betongbunkrar”. På några år förbyttes bilden av miljonprogrammet som den förverkligade framtidsdrömmen om att ersätta de gamla, omoderna arbetarbostädernas trångboddhet, vägglöss och tbc med ljus, luft, grönska och livets alla bekvämligheter i ett modernitetens skräckexempel. För trots att det inte saknades samtida motsvarigheter i både Sovjetblocket och övriga västvärldens public housing-projekt blev miljonprogrammet tillsammans med de radikala innerstadssaneringarna i svensk debatt något av en nyckelsymbol för 1960-talets förvandling av Sverige från föredöme till varnande exempel: Hammarkullen i Göteborg, Tensta i Stockholm, Rosengård i Malmö och, för innerstäderna, den nya Sergelstorgsplattan mitt i huvudstaden med sin livliga knarkhandel till synes symboliskt placerad på tröskeln till den provisoriskt utlokaliserade riksdagen.

Tidigare forskning Svenska kriminalberättelser – såväl i roman som på film – har trots internationella framgångar särskilt under de senaste två decennierna hittills varit ett marginellt forskningsområde. De sex sidorna av cirka 1 700 som ägnas genren i det historiska trebandsverket Den svenska litteraturen från 1999 är talande. Något större uppmärksamhet har kriminalfilmen fått i motsvarande verk, som Leif Furhammars Filmen i Sverige, men då för enskilda filmer som Hillman-deckarna på 1950-talet och Bo Widerbergs kanoniserade polisfilm Mannen på taket (1976). Än färre texter har behandlat genren i både litteratur och film. De flesta har skrivit om antingen eller. Sara Kärrholms Konsten att lägga pussel analyserar den svenska pusseldeckarromanen som kommentar till det svenska välfärdssamhället 1945–1964. Även Ulf Carlson har skrivit om ideologin i 1950-talsdeckaren i tre essäer om Stieg Trenter, Maria Lang respektive Vic Suneson.20 Dag Hedman har i antologin Brott, kärlek, äventyr publicerat både svenska och utländska essäer om kriminallitteratur – samtliga bidrag behandlar dock utvecklingen före den tidsperiod som jag beskriver.21 Anders Öhman ägnar ett kapitel åt ”Deckare

22


introduktion och thrillers” i sin Populärlitteratur men fokuserar på romaner om deckare och advokater, däremot inte poliser.22 Sjöwall-Wahlöös tio internationellt bästsäljande och stilbildande ”Roman om ett brott”-volymer har givit dem något mer uppmärksamhet. Den första större studien var emellertid inte svensk utan dansk: litteraturvetaren Ejgil Søholms Roman om en forbrydelse från 1976. Som detaljerad genomgång av romanserien är den samtidigt imponerande till omfånget, omständligt berättad och kritiskt begränsad av sin egen, som författaren själv skriver, ”känslosocialistiska inställning som otvetydigt stämmer överens med författarnas [Sjöwall-Wahlöös] grundhållning”.23 Samma okritiska förhållningssätt visavi författarparet gäller generellt för deras eftermäle, som i Claus Sechers essä i den danska antologin Lystmord (1984) och i de amerikanska genreöversikterna The Police Procedural (1982) och The Public Eye (1992) samt monografin Polemical Pulps (1993).24 Den enda mer kritiskt granskande studien gör litteraturprofessorn Lars Wendelius i sin analys av Sjöwall-Wahlöö-romanen Det slutna rummet i boken Rationalitet och kaos (1999).25 Wendelius är också en av få som skrivit mer fördjupande om Jan Guillous Carl Hamilton och om Henning Mankells Kurt Wallander, och hans bok har idémässigt flera beröringspunkter med den här boken. Några motsvarande texter finns däremot inte om Olov Svedelids Roland Hassel, Leif GW Perssons radarpar Johansson & Jarnebring, Håkan Nessers Van Veeteren, Stieg Larssons Millennium, Roslund & Hellströms kollektiv kring kommissarie Ewert Grens eller för den delen om polisfilmserier som Beck, Johan Falk och Wallander. Sverige har dessutom varit begåvat med en gedigen tradition av specialtidskrifter som Jury (1972–2008) och DAST (1968–2007) med artiklar i ämnet, företrädesvis om litteraturen. Med dessa tidningar som bas har bland annat författare som K Arne Blom, Jan Broberg, Bo Lundin och Sjöwall-Wahlöö skrivit om kriminalgenren. Även om deras och andra medarbetares essäer och böcker inte haft några vetenskapliga ambitioner så har de, liksom dagspressens litteratur- och filmrecensioner, varit en väsentlig del av den kulturella kontexten för mottagandet av de genreverk jag tar upp. Fram tills för några år sedan togs den svenska kriminalfilmen endast upp i kommentarer och essäer till filmförteckningen i Svensk filmografi,26 enstaka artiklar som Mikaela Kindbloms om Beck-serien 1993–9427 samt Maaret Koskinens inkluderande av polisfilmer i sin analys av krisande maskulinitet i sin essä om 1980- och 1990-talsfilm i den engelskspråkiga antologin Film in Sweden.28 År 2004 ägnade Anders Marklund ett kapitel åt kriminalfilmen i sin avhandling om svenska filmgenrer 1985–2000, men hans intresseområde är inte idétraditionen utan åskådarupplevelsen. 29 En bok som försöker sig på en heltäckande genreöversikt både vad gäller kriminalfilm på bio och tv är Daniel Brodéns kulturkritiska avhandling

23


9789185509621  

snuten i skymningslandet Michael Tapper nordic academic press Svenska polisberättelser i roman och på film 1965–2010 © Nordic Academic Press...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you