9789129676013

per olov enquist

Den tredje grottans hemlighet Illustrationer av Katarina StrĂśmgĂĽrd

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 3

2010-09-06 15.15

läs mer om per olov enquist på www.rabensjogren.se

rabén & sjögren Box 2052 103 12 stockholm www.rabensjogren.se © text: per olov enquist 2010 omslag och illustrationer: Katarina strömgård tryckt hos scandBook AB, Falun 2010 isBn 978-91-29-67601-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 4

2010-09-06 15.15

innehåll

Kapitel 1 Mischas död . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Kapitel 2 Det övergivna tältlägret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28

Kapitel 3 Den litauiska kartan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

43

Kapitel 4 Fienden är försvunnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

63

Kapitel 5 Marcus griper in . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

82

Kapitel 6 Björnens signal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

93

Kapitel 7 ormen vid insteget på nordsidan . . . . . . . . . . . . . . 106

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 5

2010-09-06 15.15

Kapitel 8 vargmammans barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

118

Kapitel 9 upptäckten av fienden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

130

Kapitel 10 Björnen griper in . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

144

Kapitel 11 Äppelträdet på bergets topp . . . . . . . . . . . . . . . . .

161

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 6

2010-09-06 15.15

Kapitel 1

mischas död

1.

Mischa dog sommaren 2005. Hon var en östsibirisk laika, hon blev sjuk i maj. i loggboken, den stora anteckningsbok där expeditionsledaren skulle nedteckna allt som hände före och under händelserna sommaren 2006, står som första anteckning: ”24 juli 2005. Beslutar Mischas död. Avfärd 14.30.”

Det där ”beslutar” Mischas död ser ju konstigt ut. Men historien började och slutade med en begravning; först av en hund, sedan av en varg. Först var det historien om hur Mischa dog, och till sist vargmammans begravning under äppelträdet av sten.

Det är inte så sorgligt som det låter.

Morfar hade förresten slutat röka. Han gick hela den sommaren och gnällde om hur röksugen han var, och hur tomt livet blivit. Det var otroligt irriterande för alla. Detta bara som en parentes.

7

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 7

2010-09-06 15.15

Det är klart: det som hänt den gången för tre år sedan, uppe på De tre grottornas berg, lämnade barnen ingen ro.

De ville tillbaka. tre år efter det att Marcus och hans syskon räddat vargungen, tre år efter det att Cecilia tillsammans med hunden Mischa genom sin långa och livsfarliga vandring (det var tonen när de skulle ”minnas gemensamt”) ner för berget med de tre grottorna hade räddat sin morfar (som brutit benet tack vare sin enastående klumpighet) – tre år efter allt detta flyttade barnen ännu en gång in i huset söderås i västra värmland. Det som var beläget under berget.

Alla barnbarnen ville tillbaka dit. De grubblade mycket på vargmamman och hennes lilla unge: hur det hade gått. och var fanns björnen? Han som samtalat med Marcus, varnat dem för de tyska vargmördarna, den björn som bott i den tredje grottan. Konstigt nog var det morfar som både bromsade, och längtade.

Han sa: det kan aldrig bli lika roligt en andra gång.

– Jag vill inte ha det roligt, sa Marcus. Jag vill veta hur min björn har det.

– Du har väl ingen björn! sa Gabriel som var för ung den gången för att vara med, så Marcus svarade inte, för det var onödigt.

8

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 8

2010-09-06 15.15

– och min vargunge som jag sov med i sängen! sa Mina.

– vad är du rädd för morfar? sa Marcus.

Det fick han aldrig svar på. Morfar hade opererat hjärtat våren 2004 och verkade ibland lite blek om nosen.

– vi gör om det, sa Mina.

– Man kan aldrig göra om nåt sånt, sa morfar. Jag är förresten röksugen.

– För mycket snack och för lite verkstad! vi reser, sa Gunilla som var gift med morfar och var den som tog besluten.

Då reste de. Huset hade namnet söderås. Mycket var förändrat. Mischa, den östsibiriska laikan, hade dött.

2.

Mischa dog den 24 juli 2005, på ett djursjukhus i stockholm under överinseende av morfar och Marcus.

Kan man börja på det sättet? Överinseende låter hemskt. ingen hade väntat att Mischa skulle bli så svag, men kanske borde också barnen ha förstått att det skulle hända till sist. Mischa var ju gammal, sjutton år. Man brukade räkna det så, förklarade morfar, att varje hundår var lika 9

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 9

2010-09-06 15.15

med sju år för en människa. vilket betydde att Mischa egentligen var etthundranitton år gammal. om man räknade om till människoår. sju gånger sjutton.

Man märkte efter ett tag att Mischa verkligen blivit gammal. när hon den gången – som det senare kom att beskrivas i boken De tre grottornas berg – hade lotsat Cissi ner för berget, trots fruktansvärda väderleksförhållanden och regnslippriga klippor, då hade ingen tänkt på att hon var gammal. Men nu hade hon blivit stel i benen, och nästan blind. Det var känt att mycket gamla hundar kunde bli blinda; men att det skulle hända Mischa kom lite överraskande.

Marcus var den första som märkte det.

Han hade frågat morfar om det inte var något fel med Mischa. Hon rörde sig så konstigt. som om hon inget såg.

Hundar som är över hundra i människoår blir faktiskt ofta blinda, hade morfar förklarat.

– Morfar, hade då Marcus sagt, hur gammal är du? och morfar hade svarat sjuttiofem år. Då hade Marcus, som var nio år och duktig i räkning, frågat hur gammal morfar skulle vara om han varit hund; jag vet inte, hade 10

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 10

2010-09-06 15.15

morfar sagt, jag är ju ingen hund. Men Marcus hade räknat tyst för sig själv och sagt: Du skulle vara drygt tio år om du var hund! Och då har du sju hundår på dig innan du blir blind!

– Jag är ingen hund! hade morfar sagt en gång till, inte alls surt, snarare som en gammal klok folkskollärare. ibland hade han det irriterande tonfallet efter sin mamma som varit lärarinna i en liten by ute i skogen i norrland. Hon hade talat undervisande och förstående. och så hade morfar blivit likadan. som om alla han talade till behövde undervis­ as. i alla fall hade han till Marcus sagt Jag är inte blind! och Jag ser som en örn!

– Ja men sjuttiofem människoår, är du inte lite halvblind ändå? hade Marcus envisats, men då hade morfar tagit fram en tidning och hållit den på en meters avstånd och läst Zlatan gjorde hattric!

Det var ju inte bevis på nånting.

Men det var ett bekymmer med Mischa.

Marcus var den förste som upptäckte det, det var när denna vackra hund började gå in i väggen. Hon kom stapplande med låg fart, kanske två knop i veckan, menade Marcus, och såg inte att det var en vägg i vägen – och pang – så slog hon i väggen och stod där helt förvirrad.

11

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 11

2010-09-06 15.15

och vände sig sen om, långsamt. och fortsatte att knega sig fram tills hon kom fram till nästa vägg. och pang, huvudet i väggen. och då stod hon stilla och såg helt frågande ut. Ändå skulle det bli värre.

Det var som om benen inte längre bar henne. när hon vaknade på morgon och Marcus eller Mina eller Malva eller Moa eller Cissi ville ge henne mat, då orkade hon nästan inte resa sig. låg där bara och såg melankolisk ut. sen ställde hon sig långsamt och skakade i hela kroppen, och man såg att hon hade ont. och det hjälpte inte om Marcus satte sig bredvid henne och strök henne över pälsen.

– Hon mår inte bra, sa morfar. Man kan inte ljuga om det. Hon är för gammal. Först blir man gammal, sen blir man för gammal. Fattar du?

– vad händer då?

– Då går man tjong in i väggen. och då är det kört.

– Är det samma med dig?

Men det hade morfar inte svarat på, för det var onödigt tyckte han nog, eller också visste han inte själv vad han skulle säga. Men det var den sommaren 2005 alla morfars barnbarn började förstå att Mischa snart måste dö. i loggboken finns nästan ingenting antecknat.

12

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 12

2010-09-06 15.15

vissa saker är svåra att skriva om, särskilt i en loggbok.

– vem följer med till veterinären? hade morfar frågat.

Det är tufft att följa med, men jag vill att någon av er gör det.

Det blev alldeles tyst i rummet, och barnen satt i en cirkel på golvet och Moa hade börjat gråta, men de andra försökte bemanna sig.

– vem följer med? sa morfar om igen, och Cissi tittade i taket, och ville helst göra som Moa, men Cissi var ju stor nu och drog på en rödhårig pojkvän.

– vem vill följa med? envisades morfar. Cissi? nej.

Moa? Mina? nej. Gabriel? nej, du är bara sju år, du är för liten.

Det blev alldeles tyst bland barnen.

– Marcus? Följer du med mig och ger Mischa den sista sprutan? Hos doktorn? ställer du upp?

– Jag följer med dig morfar, sa Marcus. om Mischa vill så ställer jag upp.

– Jag tror att Mischa vill, sa morfar. och så blev det så, att Marcus följde med den gången Mischa låg och dog. Det är så historien egentligen börjar.

13

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 13

2010-09-06 15.15

3. på natten innan Mischa skulle dö hade Marcus svårt att sova.

Han drömde att han besökte Mischa som låg i en säng på ett sjukhus. och Mischa sa, i drömmen alltså, men det var väldigt tydligt att hon sa det, att snälla Marcus jag har så hemskt ont i kroppen så nu tror jag det är dags att dö.

Det lät nästan hemskt.

Jamen vad gör jag då, hade Marcus sagt i drömmen, vad vill du att jag ska göra? och då hade Mischa satt sig upp i sjukhussängen och vispat till med tassen som om hon velat visa på nånting, och sagt du är min bäste vän och om jag säger att du måste hjälpa mig då måste du! Det lät som en befallning, och Marcus kände sig i drömmen nästan tårögd och andfådd inför allt detta. Jamen hur, hade Marcus sagt, men då hade Mischa nästan högtidligt sagt det skall uppen­ baras för dig! Och när jag dör så vill jag flyga rakt genom berget och ut på andra sidan och så landa i den blå dalen med lingon och vattenfall. och det sista lät så konstigt att Marcus hade vaknat, och inte kunnat somna om. ”Den blå dalen med lingon och vattenfall.” så kunde man ju bara inte säga. Men Mischa hade sagt det. sedan låg han och tänkte att det här är dagen när morfar och jag 14

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 14

2010-09-06 15.15

ska gå till veterinären med Mischa.

Han hörde hur Mischa låg och gnydde och hade ont.

Det var därför de skulle gå till veterinären, som var en djurdoktor, som skulle se till att Mischa somnade in och slapp ha ont, för det hade morfar sagt.

Marcus hade lovat att följa med, det var lite svårt, han visste inte om han ville. Men alla de andra barnen, Cissi och Mina och Moa, satt bara och snyftade och grät och vred sig. så han vart lite trött på dem. och ville visa att åtminstone han kunde bemanna sig.

– okey, sa han. Jag tänker följa med till djurdoktorn. slutsnackat! tillfogade han.

Fast egentligen var han ganska rädd. Men då tittade morfar på honom en stund och sa inte något, och sen sa han att det var väl lika bra. För Mischa ville nog ha med sig sin bästa vän när hon nu skulle ge sig iväg.

– Till den blå dalen med lingon och vattenfall, hade Marcus då sagt, vilket var obegripligt för alla. i vissa lägen, hade Marcus tänkt, är det bättre att vara obegriplig än att inte ha nånting att säga. särskilt i detta läge. så gav de sig iväg. Det var vid pass tretiden på eftermiddagen. Morfar fick bära Mischa till bilen.

15

I_Den tredje grottans hemlighet.indd 15

2010-09-06 15.15