9789129676976

I_Fรถrvandlad2.indd 3

2011-01-26 15.10

Läs mer om Mårten Melin på www.rabensjogren.se www.martenmelin.se

Också av Mårten Mera glass i däcken (2003) Susanne och den lilla grisen (2004) Svarta kängor med gul söm (2006) Jävla Lucia (2007) Amor anfaller! (2008) Som trolleri (2010)

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Mårten Melin 2011 © Omslag: Emma Adbåge 2011 Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-29-676976 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Förvandlad2.indd 4

2011-01-26 15.10

Sömngångare

När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig.

2. När jag drog undan täcket märkte jag att jag hade en massa jord under fötterna. What, liksom? Var kom den ifrån?

3. Jag hade hårstrån i munnen. Små, korta. Som om jag tuggat på ett gosedjur i sömnen eller något. Men jag hade inga gosedjur längre.

Tre konstiga saker. Det skulle snart bli fler. Många fler.

Jag gick fram till fönstret, drog undan gardinen. Solen lyste rakt på mig så det var lite svårt att se. Men visst låg det något på infarten? Något litet, brunt. Kanske var det bara en vante. Jag drog på mig jeans och t-shirt, borstade av fötterna innan jag satte på strumpor.

Så kom jag på att jag kanske hade gått i sömnen! Och att det var därför jag blivit skitig om fötterna. Kanske hade jag öppnat dörren och promenerat iväg och gått in och lagt 7

I_Förvandlad2.indd 7

2011-01-26 15.10

mig igen! Det skulle förklara ett och annat. Mina smutsiga fötter i alla fall.

Jag tog trappan i fyra kliv. Jag tänkte först gå in i köket som vanligt, men nyfikenheten tog över. Vad var det jag hade sett genom fönstret?

Jag öppnade ytterdörren och hann ta två steg ut.

En hand grep min arm och drog in mig igen.

Det var mamma. Hon hade dykt upp som från ingenstans. Men hon hade väl hört mig dunsa nerför trappan. ”Vart ska du?” sa hon och tittade på mina fötter. ”I bara strumplästen?”

Hon höll kvar handen. Hårt, det gjorde nästan lite ont. ”Jag skulle kolla en sak på infarten.”

Mamma tittade snabbt ut genom dörren. Sedan vände hon blicken mot mig och log. Fast leendet försvann medsamma. ”Kom in istället. Vi måste prata om en sak.”

Jag undrade förstås vad det kunde vara. Mamma gick mot köket, jag stängde ytterdörren och följde efter. Pappa och Sofia satt och åt frukost. ”God morgon”, sa jag.

Jag gick fram till bordet, tog mjölkpaketet och fyllde glaset som stod vid min plats. Drack ur. Fyllde det en gång till. Drack ur igen.

Så märkte jag att pappa och Sofia råstirrade på mig.

8

I_Förvandlad2.indd 8

2011-01-26 15.10

Pappa satt med öppen mun, han hade visst varit på väg att stoppa en rostmacka i den. Men kommit av sig. ”Alltså”, började jag. ”Jag var bara så törstig.”

Pappa nickade långsamt. ”Kom, Måns”, sa mamma. ”Vi sätter oss i vardagsrummet en stund.” ”Jaha?” sa jag och fyllde glaset en tredje gång. Mamma sa något tyst till pappa som jag inte hörde. Pappa nickade och tittade på mig. Sedan gick mamma in i vardagsrummet. Jag följde efter. Hade de sett mig gå i sömnen? Var det därför de var så konstiga? ”Sätt dig”, sa hon och nickade mot soffan.

Jag satte mig och lyfte glaset mot munnen. Mamma stod kvar. ”Har du … börjat intressera dig för flickor?”

Alltså, hade det varit en serietidning hade jag satt mjölken i halsen och börjat hosta. Skulle mamma berätta hur man gjorde barn eller vadå? Det var lite sent i så fall. Det visste jag redan. Fast jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet ändå. ”Det går ner i åldrarna sånt”, sa mamma nästan för sig själv.

Hon tog ett par steg mot pianot, tittade på fotografierna som stod där. Så lyfte hon upp det gamla porträttet på sin farfar som ung. Det var en fin bild, gammelfarfar satt på en 9

I_Förvandlad2.indd 9

2011-01-26 15.10

stol och tittade ner i marken. Han såg allvarlig ut.

Mamma tittade på fotografiet. Noga. Ett tag trodde jag nästan hon glömt att jag var där. Men så vände hon sig mot mig, fortfarande med fotografiet i sin hand. ”Du vet att min släkt kommer från Centraleuropa.” ”Ja”, sa jag förvånat och nickade mot fotografiet. ”Morfars pappa kom väl hit när han var liten?”

Jag förstod inte vad vår släkt hade med tjejer att göra. ”Mm”, sa mamma. ”Under kriget. De hade bott i en liten by. En by som sades vara … förbannad.”

Det sista ordet sa hon långsamt. Som om det skulle vara lättare att förstå då. Men jag fattade ändå inget. ”Vadå?” sa jag. ”En by kan väl inte vara arg?” ”Nej!” sa mamma och såg nästan ilsken ut. ”Jag menar att det fanns en förbannelse i den där byn.” ”Jaha …?”

Jag var rätt förvirrad. Och jag blev ännu mer förvirrad när mamma sa: ”Vad skulle du säga om att byta skola, Måns? Redan imorgon?”

Vadå? Byta skola? Jag trodde vi pratade om förbannelser?

Eller om tjejer? Mamma var bara hur konstig som helst.

Mamma tittade på mig. Som om hon väntade på att jag skulle säga något. Men jag visste inte alls vad det skulle vara. ”Jaaa”, fick jag fram. ”Det … det kommer lite plötsligt.”

10

I_Förvandlad2.indd 10

2011-01-26 15.10

Lite plötsligt? Fel. Det kom VÄLDIGT plötsligt. Jag var minst sagt totalförvirrad. Byta skola? Imorgon?! Helvrickat!

Det var inte så länge sedan jag börjat i min nuvarande skola eftersom vi precis flyttat. Jag får erkänna att det inte gick så bra. Jag var inte direkt stormförtjust i min klass. Det var många bråkiga. Störiga och stöddiga. På ett sätt kunde det vara rätt skönt att byta skola. Den enda jag egentligen skulle sakna var Amira. Inte för att hon någonsin pratat med mig. Men jag skulle sakna att titta på henne. Jag hade tänkt på henne igår, innan jag somnat. Innan jag vaknat mätt, jordig och med hår i munnen. ”Imorse”, sa jag. ”Jag var skitig om fötterna.”

Mamma nickade. ”Går jag i sömnen?” ”Ja”, sa hon snabbt. ”Det är därför du ska börja i en ny skola. Du får hjälp med det där.”

Jag hade aldrig hört talas om en skola för folk som gick i sömnen. ”Du behöver kanske inte gå där så länge”, sa mamma när hon såg att jag såg tveksam ut. ”Bara tills du fått … hjälp.”

Mamma tittade ut genom fönstret. ”Är den där skolan i närheten? Måste jag åka buss?” frågade jag. ”Den ligger långt härifrån. Du får bo där, på skolans internat.”

11

I_Förvandlad2.indd 11

2011-01-26 15.10

Jag skulle alltså flytta hemifrån! Jag tittade upp i taket, försökte låta bli att gråta. ”Men”, sa jag. ”Bara för att jag går i sömnen? Det är väl inte så farligt.” ”Det är det visst det!” sa mamma och ställde med en smäll tillbaka porträttet på morfars pappa. ”Du kan bli skadad. Du kan bli påkörd av en bil eller snubbla i trappan eller … ja, vadsomhelst!”

Det lät på mamma som om det var bestämt, att det inte var någon idé att tjafsa emot. Och faktiskt … Att få slippa alla puckon i klassen, Kevin och Aron och Erik. Det vore skönt. Riktigt skönt. Fast det var klart, det kanske fanns en massa puckon på den nya skolan också. Som gick i sömnen dessutom! Men det kunde knappast vara värre. ”Ni kommer väl och hälsar på mig?” frågade jag. ”Så klart”, sa mamma och kramade om mig.

Jag hann se att hon hade tårar i ögonen. Mina rann redan nerför kinderna.

12

I_Förvandlad2.indd 12

2011-01-26 15.10