Issuu on Google+

MED DIG GÅR JAG UNDER ERIKA BENGTSSON


2


Med dig g책r jag under


MED DIG GÅR JAG UNDER Erika Bengtsson


Med dig går jag under Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Erika Bengtsson © Omslagsfoto: iStockphoto.com Grafisk form och sättning: Katrine Kolström, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2013 ISBN: 978-91-87001-95-6


För att skydda personers integritet i boken, är allas namn bytta, förutom Andreas namn och hennes hemstad. Likaså är personernas hemorter bytta, som nämns i boken. Andreas föräldrar, har godkänt det som skrivits om dem. Boken är endast skriven för att skildra Andreas smärtsamma år, för att hjälpa andra i liknande situation och hindra andra tjejer från att begå samma misstag som henne. Hon vill också få samhället att reagera på ett annat sätt, om de märker att någonting inte står rätt till. Andrea vill inte på något sätt svartmåla eller hänga ut någon person, utan boken är helt och hållet skriven utifrån hennes egen upplevelse och hennes egna känslor.


Hur kunde det bli så här?

D

en sann historia om Andrea 13 år som träffar en äldre man på nätet. Det hon trodde skulle vara ett förhållande med en yngre kille, blev ett förhållande med en 28-årig man, fyllt av både psykisk och fysik misshandel. I denna gripande historia får ni följa med under Andreas fruktanssvärda år och hur hennes liv förvandlades från idylliskt till en riktig ”mardröm” som man inte ens önskar sin värsta fiende. Den stora frågan är hur kunde det bli så här? Idag är Andrea en 24-årig trebarnsmamma och vill gå ut med sin historia för att hjälpa andra tjejer i samma situation. Hon vill dessutom få samhället att reagera snabbare och ingripa om de märker att allt inte står rätt till. Var beredda på att ta fram näsdukarna då tårarna kommer trilla nerför era kinder, när ni märker vad denna underbara tjej har fått utstå. etta är dessvärre


Prolog

H

koll på verkligheten Hon sitter i skolan och hatar alla. Hon tycker allt är hopplöst och tråkigt. Hon mår inte bra. Hon är väldigt ledsen för snart händer det som inte ska hända en 15-åring. Hon ska träffa en man som har utnyttjat henne sedan hon bara var tretton. Hon ska sitta mitt emot honom i en rättegång. Hon vågar inte. Hon vill inte och hon är rädd. Ingen förstår hur jobbigt hon har det. Hon önskar att detta inte hade hänt. Hon tycker det känns som det är hennes fel att hon inte vågade säga nej. Han kanske skulle tyckt att hon var töntig om hon sagt nej. Istället får hon stryk av honom för att hon säger nej till andra saker. Hon tycker det är hennes eget fel för egentligen är det inte så svårt att hjälpa honom diska och städa hans lägenhet. Han ville titta på tv medan hon skötte lägenheten, men om hon inte gick med på det så fick hon stryk istället. Hon trodde att han älskade henne, men så var det inte. Han ville bara ha någon att bestämma över. Hon fick aldrig träffa sina kompisar eller kusiner. Han tyckte att hon skulle vara med honom och inte träffa några andra. Till slut blev det så att hon inte träffade några andra än honom. Hon var i sin egen lilla värld med honom. Hon förstod inte varför alla försökte hjälpa henne att on hade ingen

11


komma ifrån denna kille. Hon tyckte ju att han var jättesnäll. Hon förstod ingenting. Men med tiden så märkte hon att han förändrades. Han blev arg och slogs nästan hela tiden. Då började hon fundera. Hon undrade vad som hade hänt. Efter en månad fick hon inte gå till skolan för honom. Det enda hon fick göra var att ta emot stryk och lyda honom. Hon var väldigt ledsen. Hon tyckte att ingen brydde sig och hon undrade varför ingen såg på henne att hon mådde dåligt. Varje morgon fick hon sminka sig oändligt mycket för att ingen skulle se vad som hänt henne. Det blev värre, han tvingade med henne upp till sin mamma. Hon var ledsen och rädd. Hans mamma sa till henne: Om du sårar honom får du ett helvete. Hon fick inte ha någon kontakt med sin familj. Den här tjejen var helt borta från verkligheten. Hon hade ingen koll på någonting längre. Utdrag ur en uppsats av Andrea när hon gick i åskurs nio

12


Jag och Patrik


1

E

middag småspringer jag uppför trappan. Har en upprymd känsla i kroppen och sätter mig framför datorn en stund. Av en ren slump kommer jag in på Aftonbladets hemsida och deras chatt. Det kryllar av konversationer och de mest hemska sexförslagen haglar över mig. ”Vilka idioter”, mumlar jag och sträcker mig fram för att stänga av hemskheterna, då jag får syn på något intressant. ”Hej tjejen! Hur mår du?” Jag höjer på ögonbrynen och läser igen. Blir förvånad av att meningen inte innehåller ordet sex. ”Jag mår bra! Hur mår du?” ”Fint. Här skiner solen. Vi har precis grillat.” ”Gott!” Vår konversation fortsätter och fortsätter, och Patrik verkar vara helt underbar. Han pratar mycket om dikter och är poetiskt lagd, vilket kap han verkar vara! Det känns som om vi känt varandra i evigheter. Mina fingrar rör sig smidigt över tangentbordet. ”Det är dags att stänga av datorn nu!” hörs pappas bestämda röst nerifrån huset, mitt när jag skriver en mening. Jag slänger ett öga på klockan och märker att tiden rusat iväg. Innan jag avslutar skickar jag iväg ett sista meddelande. ”Måste sticka nu, tandborsten väntar.” fter en god

15


Vilken härlig kille. Finns det verkligen så underbara killar? Jag sitter kvar i den gröna snurrstolen en stund och lyckan spirar i mig när det plötsligt piper i min Nokiatelefon. ”Hej tjejen! Hur mår du?” Det är samma meddelande som på datorn. Ler brett och förstår att det är Patrik. Har man rätt att vara så här lycklig? Jag rör för tionde gången i min Oboy samtidigt som jag är på en annan planet. Kanske på kärleksplaneten? Jag får ett fånigt leende när jag tänker på Patrik. Konstigt att det kan finnas ett pirrande i magen när man pratar med någon man aldrig har träffat. Men han är så charmig och verkar otroligt mån om mig. Vi messar dagligen till varandra och ringer minst fyra gånger om dagen. Ibland kan det pipa över 100 gånger i min telefon, vilket kan vara ganska irriterande då jag vill sova eller vara ifred med en kompis en stund. Men för det mesta är det bara kul att vara så uppskattad. Jag har nu en underbar pojkvän och är lyckligt lottad. ”Gumman! Jorden anropar. Jag tänkte bara höra med dig angående vår Italienresa i slutet av maj. Jag förstod på dig att du inte ville följa med. Jag och mamma har diskuterat fram och tillbaka och vi tycker att det är okej att du stannar hemma med farmor. Hon kommer mer än gärna hit och bor här med dig.” Yes! Fan vad bra. Jag tvekar något, jag sväljer några gånger och tar sedan mod till mig. ”Jag skulle vilja att Patrik, min pojkvän kommer hit och bor hos mig när ni är iväg.” ”Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att det är någon bra idé. Jag tycker att det är bättre att du och farmor är själva. Ni kommer att ha det jättebra tillsammans.” Plötsligt rycker både jag och pappa till när vi hör en oväntad smäll i fönsterrutan. Utanför ser vi en vit liten fågel 16


som kraschade in i glaset, men den verkar ha klarat sig fint. Den är bara lite vimmelkantig och kommer snart att flyga iväg igen. Jag går tillbaka till pappa för att fortsätta böna och be om att jag och Patrik ska få träffas, men jag hinner bara vända mig och se på pappa så brister jag ut i skratt. Jag kan inte sluta att skratta och pappa själv ser ut som ett frågetecken. ”Kolla dig i spegeln, får du se!” Pappa går ut i hallen och jag hör hur han skrattar till. Han tar en servett och torkar av sig chokladstänken från min Oboy. Vi försöker samla oss båda två. ”Snälla pappa, jag vill så gärna. Han är världens underbaraste. Han är sjutton år gammal och bor i Skara. Snälla, snälla, snälla. Det hade varit så roligt för honom och mig att få träffas i några dagar.” ”Jag och mamma kan gå med på det. Men ni får inte under några omständigheter sova i samma rum.” Jag är nu så lycklig att jag stutsar upp och ner. ”Tack pappa! Du är helt underbar. Du är den bästa pappan i hela världen.” Dagarna går snabbt och idag ska jag träffa min pojkvän för första gången. Jag är full av förväntan och ser nu att klockan är 17:00 och det är dags för mig och Patrik att mötas på tågstationen. Jag undanhåller för mamma och pappa att Patrik har ändrat sin ålder från 17 år till 21 år. Detta gjorde han för bara några dagar sedan. ”Där står han nog!” ”Ja, det måste vara han. Han skulle ha vit keps, med Nikemärke på.” ”Men den killen kan inte vara 21 år.” ”Nej. Han ser mycket äldre ut.” Jag får en hård puss som sedan relaterar i en kyss. Min näsa fylls av stark parfym, blandat med vedervärdig snusdoft. Dofterna riktigt sticker i min näsa. 17


Det är idag som jag och min kusin ska gå och titta på fotboll och Patrik får följa med oss till Örjansvall, en stor fotbollsarena i Halmstad. Jag älskar fotboll och det är extra roligt när HBK spelar på hemmaplan. Vi pratar en stund innan vi går tillsammans till fotbollsmatchen. På vägen dit retas Patrik med mig hela tiden och kittlar mig. Detta fortsätter han med även när vi kommer fram, vilket gör att jag i princip missar hela matchen. Jag blir irriterad inom mig och det jobbigaste är att han inte ens märker att jag inte vill. Hela situationen känns ytterst obekväm, men jag vågar inte säga till honom utan han fortsätter retas hela tiden. Vägen hem känns evighetslång och jag vill bara vara framme. När ska han sluta kittla mig? Alltså, jag är inte fem år. Han behandlar ju mig som ett litet barn.

18


2

”K

om !

S ätt dig bredvid mig.” Jag går med vemodiga steg in i rummet och nervositeten sprider sig i hela min kropp. Jag vill inte! Inte, inte, inte!! skriker en stark röst inuti mig, men inga ord kommer ut ur min mun. Inte ett enda, inte ens ett litet pip. Det är så tyst i rummet att jag kan höra hur Patrik andas. Han säger ingenting han heller, men visar tydligt med sitt kroppsspråk att han är nöjd och njuter av att vara här med mig. Själv skulle jag bara vilja försvinna genom ett hål i golvet eller bli helt osynlig. Min näsa är fylld av skarp herrparfymdoft och jag känner mig allmänt illa till mods. ”Fin du är älskling.” Han smeker mitt lår och tittar mig rakt in i ögonen. Jag försöker undvika hans ögonkontakt genom att böja ner mitt huvud och stirra på mina fötter, samtidigt som hans hand glider uppför min smala kropp ända upp till min nacke. Försiktigt tar han upp mitt huvud så att jag har mitt ansikte rakt framför hans. Patriks tunga glider in i min mun och mina smaklökar gör en volt av den äckliga snussmaken. Jag börjar nu må illa och svetten rinner nerför min ryggrad och alla mina muskler är spända. Hela min kropp är stel som 19


”Söta små trosor.” Hans kommentar gör att jag rodnar. Jag lägger mig så nära väggen jag kan för att inte behöva röra hans kropp. Patrik som nyss låg med ryggen mot mig, vänder sig om så att våra ansikten nu är mittemot varandra. Nervositeten spirar inom mig. Vad ska hända nu? Jag är väldigt rädd.

N

är Andrea är tretton år träffar hon Patrik på internet. De inleder ett förhållande men snart inser Andrea att något är fel. Patrik är inte de 17 år som han sagt sig vara. Han är 28. Bit för bit rasar världen samman för Andrea och hennes verklighet blir ett slagfält där hon måste kämpa för att ta tillbaka makten över sin kropp och det liv hon en gång hade. Med dig går jag under är en sann berättelse om 13-åriga Andreas kaosartade förhållande med den 28-åriga Patrik. Ett förhållande kantat av psykisk våld, misshandel och sexuella övergrepp där den enda vägen ut är antingen att gå under eller överleva.

www.idusforlag.se


9789187001956