rar framför mig. Perfekta i längd. Jag gräver i fickorna och får upp skrynkliga papper. Å, herregud, det är 200-sedlar! Sex stycken. Å, herregud. Det är ju minst … minst … Det är väldigt mycket pengar. Tack, Allah. Varför sa jag alla de där dumma sakerna till Dig? Jag skulle ju bara haft tålamod. Jag visste att Du skulle lyssna på mig och att det skulle hända nåt i mitt liv. Men jag hade ju aldrig kunnat tro att det skulle bli nåt så mirikanskt som den här resväskan. Du förtjänar Dina 99 namn. Det svär jag på. Och så finns det stringtrosor. Fuchsiafärgade och röda i spets. Det finns till och med en stringtrosa med pärlor. Nu låter det ju som om jag är expert, men när jag satt där måste jag erkänna att jag fick fundera ordentligt. Jag rår inte för det, jag måste le. Jag tittar åt vänster, jag tittar åt höger. Jag tar av mig mina trosor. Jag sätter på mig stringtrosan med pärlor. Vad konstigt det känns. 29
inlaga SÅnt jag säger till Allah.indd 29
2011-05-11 13:47:59