Page 1

RFK YHUNOLJKHW $QHNGRWHU RP VWMlUQELOGHU YDUYDV PHG PRQR JUDILHU RP VSHFLHOO RFK DOOPlQ UHODWLYLWHW VDPW DQGUD lPQHQ VRP K|U VWMlUQYHWHQVNDSHQ WLOO

5D\PRQG 6QLMGHUV ± %OLQND OLOOD VWMlUQD

%OLQND OLOOD VWMlUQD lU P\W

5D\PRQG 6QLMGHUV

%OLQND OLOOD VWMlUQD

HQ ERN RP VWMlUQRU I|UU RFK QX


10

BLINKA LILLA STJÄRNA

Motto

Nedan följer en sedelärande historia, tillskriven filosofen Francis Bacon men helt nyligen väckt till nytt liv av P J Anders Linde i en artikel i Svenska Dagbladet av söndagen den 31 mars 2013: Herrens år 1432 uppstod ett allvarligt gräl mellan klosterbröder om hur många tänder en häst har i munnen. Meningsutbytet pågick i tretton dagar utan uppehåll. Alla de gamla böckerna och krönikorna hämtades fram, och underbar och mäktig lärdom av ett slag som aldrig förut hörts i trakten kom till uttryck. Vid fjortonde dagens början bad en ung broder sina lärda kolleger att få säga ett ord, och till stor förundran hos dem som kivade uppmanade han dem att på ett rått och exempellöst sätt titta in i en hästs öppna mun för att få svar på sina frågor. Då detta sårade deras värdighet å det grövsta blev de ursinniga, och tillsammans kastade de sig över novisen, slog honom svårligen och slängde ut honom. För, sade de, säkerligen hade Satan lockat denne fräcke novis att förespråka oheliga och okända vägar att finna sanningen, i motsats till all fädernas undervisning. Stridsmannen Bacon är sedan 1600-talet ett stycke historia värt att minnas. Hans krig gällde skolastikens tvärsäkra auktoritetstro. I vår tid är det mediernas snuttefiltar som stelnar till betongåsikter. Därför, mina vänner, flytta på altarskåpet, tänj tanken och se efter själv när du läst ut denna bok. Stjärnnatten är förtrollande, och en lisa för själen. Den bjuder på utsikter som ger insikter.


11

HUNDEN SOM GRÅTER

Innehåll

Hunden som gråter

12

Sju skygga sköna stjärnor – Vinterhimlen

62

Växtverk

112

Jungfrun och Lejonet – Vårhimlen

166

Världens äldsta flammor

216

Svanen som var på Lyran – Sommarhimlen

276

Krokvägen till relativiteten

336

Att slå knut på en fisk – Hösthimlen

392

En förvriden värld

436

Att hitta väg

514


12

BLINKA LILLA STJÄRNA

Procyon

Sirius

Canopus

Himmelsavsnittet med de två hundarna Procyon ( Canis Minoris, alfa i Lilla hunden) och Sirius ( Canis Majoris, alfa i Stora hunden), samt på våra breddgrader osynliga Canopus ( Carinae, alfa i Kölen)


HUNDEN SOM GRÅTER

13

Hunden som gråter

Dagsljuset har frusit fast vid västra horisonten. Blodröda slöjor i långsamt dalande rörelse. Vid horisonten mitt emot tvekar ännu ett ljus, nattens stjärnor har tänts på himmelsskålen. Vid Vintergatans flodstrand tindrar mörkrets första stjärnfyrar. Vinternatten är förtrollande med sina blossande stjärnor och sin kyla som tycks komma från rymdens djup. En av de första eldflagorna på vinterns kupa är Procyon ( Canis Minoris, Lilla hunden) – namnet betyder ”hunden som går före”. Den heter så för att den går upp före en annan hund: Hundstjärnan eller Sirius ( Canis Majoris, Stora hunden). För 70-tusen år sedan kan det ha varit tvärtom. Hundstjärnans flykt över Vintergatans flodbädd, på jakt efter sin broder, guden Enki (Canopus), kan ge svar på frågan hur gammal stjärnvetenskapen är. Stjärnkartan visar januarihimlen åt söder till, från några timmar efter vintermörkrets inbrott. Numera ritar astronomerna sina kartor med observatören i centrum och på det sätt som himlen ovanför betraktaren välver sig: dagens kartografi är lika egocentrisk som medeltidens kosmologi var geocentrisk. I dag står man under himlens valv, vari man själv utgör centrum. Medeltidens kartritare gjorde tvärtom: de avbildade stjärnhimlen genom skaparens öga. Från Guds utkikspost blev stjärnhimlen spegelvänd. Det är därför inte lätt att finna väg i det symbolbelamrade myller som de första uranografers gravyrstift med stor konstfullhet lyckats frambringa. Dåtidens stjärnkartor var mer till för att hitta en andlig eller mytologisk väg på himlen.


14

BLINKA LILLA STJÄRNA

Hos våra förfäder i dunkel forntid var stjärnhimlen ett lågt valv och föreställningen om en himlens sfär tog formen av ett spänt tält eller en dyrbar mantel på vilken de skimrande stjärnljusen var fästade som på ett konstfyllt broderi. Karl den store ägde ett sådant stjärnsmyckat klädesplagg berättar Peter Nilson om i en av sina fina böcker. Bilden av ett fäste eller firmament känns igen från Bibeln. Hos vissa naturfolk, exempelvis hos Mantirafolket på Malackahalvön, är kosmos en uppochnedvänd kruka som hänger i ett rep över jorden. I dag finns 88 konstellationer, på äldre kartor kan man lätt hitta fler. Drygt hälften – fyrtioåtta stycken noga räknat – har vi ärvt från förr. Gamla stjärnkartor hade nog främst ett allegoriskt syfte. Himlen var genomstucken av budskap som inte visade tingen som ögat såg dem. Det var i helheten Guds skapelse synliggjordes, världen var ett gytter av tecken och symboler. Det gällde att hålla ordning på himlens bildkaos och vara på sin vakt, så den graffiti som en vresig Gud klottrade på himlens svarta tavla i tid kunde tolkas som förebud på prövningar varmed den Allsmäktige kunde hemsöka sin skapelse. Nutidens datoriserade kartografer har mer alldagliga syften: deras kartor är till för att hitta något man aktivt söker. Den moderna människan förväxlar i sitt bildskapande objektivitet med intetsägande: hon broderar sina stjärnor på en ofransad himmelsstramalj av vertikala och horisontella koordinatlinjer – deklination och rektascension, himlens latitud och longitud. Tunna trådar mellan stjärnorna påminner dock även här om forna tiders mönster. Stjärnkartor liknar de mönster som fanns i barndomens seriemagasin: ett gytter av punkter och siffror, omöjligt att reda ut för ögat. Till slut hade man i sifferordning fört blyertspennan från punkt till punkt och det hade blivit en figur som förklarade allt, linjerna fick kaoset att hänga samman. Till slut förstod man och kunde ropa En gubbe med en hund! Till exempel. Ett av de första stjärnljusen som vintertid klättrar upp för himmelskupolen är Procyon – ”hunden som går före” (av gr. kyoon, hund och prefixet pro-). Astronomerna kallar den  Canis Minoris, huvudstjärnan i den konstellation som på svenska heter Lilla hunden. Procyon kallas


HUNDEN SOM GRÅTER

15

så för att den blir synlig någon timme före en annan hund: Hundstjärnan eller Sirius. Åt väster till hägrar den arabesk som hjärnan ritat kring Sirius –  Canis Majoris. Stora hunden och Lilla hunden tillhör de klassiska stjärnbilderna, de fick sina namn av Klaudios Ptolemaios under andra århundradet av vår tideräkning, men var gamla redan då. Hos oss är Sirius vinternattens drottning. Med sitt numera bländvita men under antiken röda sken överglänser Hundstjärnan allt annat på himlen. Bara månen och någon gång Venus lyser klarare än detta ljuvliga ljussmycke som himlen bär runt vristen. Egyptierna kallade den Sopdet (grek. Sot-

Konstellationen Canis Major (Stora hunden). Ur den polske astronomen och ölbryggaren Johannes Hevelius postumt utgivna Prodomus Astronomia, Firmamentum Sobiescianum, sive Uranographia, 1690. Sobieski var namnet på den polske konungen Johan III som förlänat Hevelius skattefrihet på öl, vilket gjorde honom till en förmögen man


16

BLINKA LILLA STJĂ„RNA

Eridanus, himmelsfloden. Ur Johann Bayer:s Uranometria, 1603


HUNDEN SOM GRÅTER

17

his). Araberna gav den olika namn, däribland Sirms. Babylonierna och kineserna kallade den Pilstjärnan. I Hellas sade man Seirios, i betydelsen brännhet eller sol, måhända ett tecken att man redan då anade att stjärnor är solar som vår egen sol. I alla tider har nattsolen Sirius varit människans ledstjärna, inte minst för våra förfäder här i norr, och den tjänstgjorde i historisk tid både som bondepraktika och almanacka. Av samma skäl blev den ett givet inslag i äldre stjärnlegender. Sirius är nog identisk med Isis eller Osis, himlens drottning och modergudinnan hos egyptierna. Modergudinnan var fruktbarhetssymbol, och bilden överfördes utan svårighet till jordens svarta mylla. Ur Nilens gyttja – cham – föddes ju som av ett under nytt liv. Sothis tillbads därför också som beskyddarinna av åkerbruket. Cham var Nilens gyttja, fyllt av mirakelkraftens förmåga att omvandla sterila stenöknar till böljande sädesfält. Namnet brukades i urgammal tid som ett ord för själva Egypten, och det har gått i arv till omvandlingar av det mer ockulta slaget: alkemin, och därifrån vidare till vetenskapen om kemiska bindningar och dess omvandlingar, kemin. När vi säger slam menar vi nog ”cham”. Det är inte underligt att de grekiska filosoferna tusen år efter egyptierna upphöjde urhavet Okeanos avlagringar till världens urstoft: Okeanos var den kosmiska Nilen varur världen hade fötts. Så som floden Eridanus står denna mytologiska vattenådra på himlen intill himlens herde Orion. Hos grekerna hette stjärnfloden Potamos, vilket betyder flod, hos romarna lika kortfattat Amnis, Flumen eller Fluvius (flod). Amn och Amnis är nog samma ord skulle jag tro; Amn är det gamla namnet för Gullspångsälven, den som bildar gräns mellan Svealand och Götaland. Större är inte världen. Hundstjärnans uppgång i julimorgonens askbleka gryningsljus signalerade i Egypten såningstidens ankomst och början på ett nytt år. Nilfloden skulle strax stiga, skölja över sina provisoriska fördämningar och sprida livbringande slamtungt vatten över åkrarna. Att första gången skymta en stjärna samtidigt med solen har världen över varit en metod för att hålla reda på årets fortgång. Olika stjärnors heliakiska uppgång var lika många telegram från himlen att någon specifik aktivitet borde företas. Man trodde att stjärnan återföddes efter en tids frånvaro och


18

BLINKA LILLA STJÄRNA

fått nytt liv. I de arkaiska samhällen där folket levde nära naturen var en sådan liten och för oss obetydlig händelse en stor sak. En kort stund anade man att stjärnan fanns där, innan solen jagade bort ljusflagan. Men det räckte för att alla i byn skulle bege sig till vinodlingarna och påbörja skörden. I andra fall var det fälten som skulle sås eller det nya året som tog sin början. Den ljusaste stjärnan i konstellationen Jungfrun heter Spica, Axet på svenska. En svag stjärnlykta i denna stjärnbild –

Virginis – kallades för Vindemiatrix, vars heliakiska uppgång signalerade att det blivit dags att skörda druvorna. Redan Aratos i antikens Hellas använde detta namn. En stjärna i Vattumannen,  Aquarii, heter också Sadalmelik vilket står för ”den lycklige konungen” eller ”konungens lyckobringare”. Tydligen uppfattades denna stjärnas heliakiska uppgång som en signal på något viktigt förestående, början på regnsäsongen eller slutet på arabernas vintersäsong är nog det mest troliga. Sirius heliakiska uppgång (gr. anatolé ) som symbol för en ny årstid efter sjuttio dagars bortavaro lever kvar i många språk, även sådana som knappast kan ha varit påtänkta på faraonernas tid, däribland i det gammalsvenska ”hunddagar”. I våra trakter infaller ju Sirius uppgång i rodnande morgonglöd under sensommaren. För lantfolket förebådade hunddagarna inte början på det nya livet utan slutet på det gamla. Hunddagarna markerade odlingssäsongens avslutning, de inföll under den onda rötmånaden. Hos oss ligger vintern alltid i bakhåll och Bores isvindar skulle snart åter svepa över Frejas sommarrike. Den grekiske skalden Homeros gjorde Sirius till Orions hund. Orion är nog den praktfullaste av alla stjärnbilder: himlens Simson, krigargud och jägare. Den strålande stjärnan vid hans högra fot är överjätten Rigel – den som visar rätt väg. Ordet har med tiden fått bildligt innehåll i svenskans ”regel”, rättesnöre. Arabiskans rigl betyder dock endast fot, grund eller riktmärke. I Babels land var Orions hund himlens herde eller ”den som mäter havets djup”, det senare namnet kommer från att den i österlandet stiger upp ur Persiska viken. Sirius är givetvis Stella Maris – havets stjärna och sjöfararnas fyr. Seden att dyrka Sirius som modergudinna överfördes småningom till kristendomen och hundstjärnan blev symbol för Jesu moder.


HUNDEN SOM GRÅTER

19

Hos romarna kunde Sirius heta Canicula, en diminutivform som något förvirrande betyder ”lilla hunden”, fast hundstjärnan idag står i Stora hunden. ”Dies canicularis” var hunddagarna, då Rom gick på sparlåga på grund av hettan. Canicula är ett smeknamn, även om det är mer än lovligt frestande att tolka det som att romarna redan visste vad vi vet genom stjärnvetenskapen, nämligen att Sirius för länge sedan var en del av konstellationen Lilla hunden. Caniculaåret var romarnas namn på egyptiernas kalender, den som mätte årets längd mellan två på varandra följande heliakiska uppgångar av hundstjärnan Sirius. Grekerna föreställde sig hunden Sirius tillsammans med sin husbonde Orion på jakt efter Sjustjärnorna, stjärnhopen Plejaderna i konstellationen Oxen. Taurus (Oxen) ligger snett ovanför Orions högre skuldra, bildad av stjärnan Orionis eller Mankib, det arabiska ordet för skuldra. Man tänkte sig Plejaderna som en svärm duvor, grekiskans pleiades betyder just duvor. En annan förklaring bygger på ordet plein, grekiska för segla och härlett från duvans flykt. Sjustjärnornas uppgång i morgonguldet på vårkanten sammanföll med sjöfartsäsongens början. Somliga utläser dock i Plejadernas duvflock inget mer än grekernas pluralform, den som i det engelska språket har överlevt i ordet för flertal – plenty. I grekernas mytologiska dramatisering berättas hur Orion förälskade sig i oceaniden Plejone och hennes sju fagra döttrar hon hade med titanen Atlas, guden som visserligen bar jordklotet på sina skuldror men mellan varven ägnade sig åt annat också. Den kärlekskranke Orion förslösade emellertid tid och energi på att uppvakta damerna på gudarnas berg Olympos, då han försökte vinna deras gunst. När grekernas övergud Zeus omsider tröttnat på det larm som ungdomarnas kärleksbestyr väckte i lägret, förvandlade han de sju systrarna till duvor och flyttade boet från Thessaliens Olympen till sitt nuvarande läge på himmelskupan. Detta är mycket vackert men det fascinerande är att Plejaderna med blotta ögat bara kan ses som sex stjärnor, medan dess mytologiska motsvarighet – hesperiderna – var sju till antalet. Mytologin bjuder här på olika förklaringar. En av dem är att den sjunde systern Merope ( Tauri), tvingades lämna gruppen efter sitt


RFK YHUNOLJKHW $QHNGRWHU RP VWMlUQELOGHU YDUYDV PHG PRQR JUDILHU RP VSHFLHOO RFK DOOPlQ UHODWLYLWHW VDPW DQGUD lPQHQ VRP K|U VWMlUQYHWHQVNDSHQ WLOO

5D\PRQG 6QLMGHUV ± %OLQND OLOOD VWMlUQD

%OLQND OLOOD VWMlUQD lU P\W

5D\PRQG 6QLMGHUV

%OLQND OLOOD VWMlUQD

HQ ERN RP VWMlUQRU I|UU RFK QX

9789174639056  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you