9789179996871

Innehåll

1.

Vad händer med kärleken efter bröllopet?

2.

Håll kärlekstanken välfylld

17

3.

Förälskelse

23

4.

Kärleksspråk nummer ett: Ord som bekräftar

35

5.

Kärleksspråk nummer två: Tid tillsammans

51

6.

Kärleksspråk nummer tre: Gåvor

69

7.

Kärleksspråk nummer fyra: Tjänster

83

8.

Kärleksspråk nummer fem: Fysisk beröring

99

9.

Upptäck vad som är ditt kärleksspråk

113

10.

Kärlek är ett val

121

11.

Kärlek betyder allt

131

12.

Älska den icke älskvärde

139

13.

Barn och kärlekens språk

149

14.

En personlig hälsning

159

Arbetsbok för par och för samtal i grupp

163

9

Kapitel ett

Vad händer med kärleken efter bröllopet?

På 10 000 meters höjd mellan Buffalo och Dallas tryckte han ner tidningen i stolsfickan och vände sig till mig och sa: ”Vad sysslar du med?” ”Jag är äktenskapsrådgivare och reser runt och håller föredrag om hur man håller äktenskapet vid liv”, sa jag lite självsäkert. ”Det här har jag väntat länge på att få fråga!”, sa han. ”Vad händer med kärleken efter att man gift sig?”

Där rök chansen till en tupplur. ”Vad menar du?” frågade jag. ”Jo, jag har varit gift tre gånger och varje gång kändes allt underbart före bröllopet, men på något märkligt sätt kändes det inte lika bra efteråt. Innan vi gift oss trodde jag att jag älskade henne, men efter att vi gift oss var det som om kärleken bara försvann. Jag tycker själv att jag är hyfsat smart. Jag har eget företag, men det här begriper jag mig inte på.” ”Hur länge var ni gifta?” frågade jag. ”Det första äktenskapet varade i tio år. Det andra i tre och det senaste i nästan sex år.” ”Försvann kärleken direkt efter ni gift er eller var det så att den blev mindre påtaglig med tiden?” undrade jag.

9

”Det andra äktenskapet gick åt skogen redan från början.

Jag vet inte vad som hände. Jag trodde vi älskade varandra, men smekmånaden blev en katastrof som vi aldrig riktigt hämtade oss från. Vi hade bara känt varandra i sex månader innan vi gifte oss.

Allt var romantiskt och spännande. Men efter bröllopet började kriget.

I mitt första äktenskap hade vi tre, fyra år som var riktigt bra, innan barnet kom vill säga. Men efter att barnet kom kändes det som om barnet fick all uppmärksamhet och mig struntade hon i.

Det var som om hennes enda dröm i livet var att få barn och efter det behövdes jag inte längre.” ”Sa du det till henne?” undrade jag. ”Ja, det gjorde jag, men hon tyckte bara att jag var fånig.

Hon påstod att jag inte förstod mig på hur stressigt hon hade det med att ta hand om barnet dygnet runt. Hon menade att jag borde vara mer förstående och hjälpa henne mer. Det försökte jag, men det hjälpte inte. Efter detta så började vi glida ifrån varandra mer och mer och till slut fanns ingen kärlek kvar, bara tomhet. Vi insåg båda att äktenskapet var över.

Mitt senaste äktenskap? Jag trodde verkligen att det skulle bli annorlunda. Jag hade levt ensam i tre år och hade träffat henne under en tvåårsperiod. Jag var övertygad om att vi visste vad vi gjorde och att jag för första gången i mitt liv förstod vad det innebar att älska en annan människa. Jag trodde fullt och fast att hon älskade mig på samma sätt.

Jag tror inte jag förändrade mig så värst mycket efter att vi gift oss. Jag fortsatte att visa henne kärlek på samma sätt som innan vi gifte oss. Jag sa ofta att jag tyckte hon var vacker och att jag älskade henne. Jag berättade hur stolt jag var över att vara hennes man. Men några månader efter bröllopet började hon klaga över småsaker som att jag inte bar ut soporna eller hängde 10

upp mina kläder. Lite senare började hon gå till personangrepp och sa att hon inte litade på mig och att hon trodde att jag var otrogen. Plötsligt blev hon så negativ. Innan vi gifte oss var hon aldrig negativ. Hon var en av de mest positiva människor jag träffat. Det var det som gjorde henne så attraktiv. Hon klagade aldrig över något. Allt jag gjorde var fantastiskt, men så snart vi gift oss verkade det som om jag inte kunde göra något rätt. Ärligt talat har jag ingen aning om vad som hände. Till slut dog min kärlek och jag orkade inte med henne. Uppenbarligen hade hon inget till övers för mig heller. Vi var helt överens om att det inte var någon idé att fortsätta ett liv tillsammans, så vi valde att gå skilda vägar.

Det hände för ett år sedan. Nu är min fråga, vad händer med kärleken efter att man gift sig? Är min erfarenhet normal? Är det därför vi har så många skilsmässor i landet? Jag kan inte fatta att jag gått igenom det tre gånger. Vad händer med dem som inte skiljer sig? Lever de med tomheten, eller är det möjligt att hålla kärleken vid liv? Om det går, hur gör man då?”

Frågorna som han på sittplats 5A ställde är desamma som tusentals gifta och skilda ställer idag. Vissa frågar vänner, andra frågar terapeuter och pastorer och åter andra frågar sig själva.

Ibland är svaret dolt i psykologins forskarspråk vilket är näst intill ofattbart. Ibland finner vi dem i humor och traditioner. De flesta skämt och uttryck innehåller ett uns av sanning men ligger på nivå med att erbjuda Alvedon till en cancersjuk.

Längtan efter romantisk kärlek i äktenskapet ligger djupt rotad i oss. Alla veckotidningar med självaktning innehåller åtminstone en artikel om hur man håller kärleken vid liv. Det finns en uppsjö av böcker som behandlar ämnet och TV- och radioprogram är inte sämre. Att hålla kärleken vid liv är livsviktigt.

11

Om det nu finns så många böcker, tidningar och praktisk hjälp att få, hur kommer det sig då att det är så få gifta par som verkar ha funnit hemligheten med att hålla kärleken vid liv efter bröllopet? Hur kommer det sig att äkta par går på kurser för att lära sig praktiska saker om hur man förbättrar kommunikationen, men väl hemma är tillbaka på ruta ett utan förmåga att omsätta kunskapen i praktiken? Hur kommer det sig att när vi läst boken om 101 sätt att ge varandra kärlek, väljer ut två eller tre förslag som vi prövar och att vår partner inte ens lägger märke till att vi gjort det? Då är det ju lika bra att strunta i de andra 98 förslagen och göra som vi brukar.

Vi måste vilja lära oss vår partners primära kärleksspråk om vi ska bli bra på att ge kärlek.

Det är frågor som dessa som är utgångspunkten för denna bok.

Det är inte så att allt som redan skrivits i ämnet är värdelöst, problemet är att vi har missat en grundläggande sanning: Människor talar olika kärleksspråk.

När det gäller lingvistik så finns vissa huvudgrupper som till exempel japanska, kinesiska, spanska, engelska, portugisiska, grekiska, tyska, franska. De flesta av oss har växt upp med samma språk som våra föräldrar och syskon och det är det som är vårt första språk, vårt hemspråk. Efter hand lär vi oss andra språk, men de kräver mer av oss. De blir vårt andraspråk. Det vi talar och förstår bäst är vårt hemspråk, vårt primära språk.

Det känner vi oss mest hemma med. Men ju mer vi använder vårt andra språk desto bättre blir vi på att kommunicera även på det språket. Om vi bara talar vårt eget hemspråk med en person som har ett annat hemspråk utan att försöka göra oss 12

förstådda blir det problem. Då måste vi ta till andra knep som att peka, grymta, rita bilder eller använda kroppsspråket. Det går att kommunicera men det blir lite konstlat. Olika språk är en del av mänsklighetens kulturskillnader. Om vi vill kommunicera väl över kulturgränser måste vi lära oss det språk som den andra parten talar.

När det gäller att visa andra vår kärlek är det lite på samma sätt. Ditt känslomässiga språk kan skilja sig lika mycket från det som din partner har, som svenska skiljer sig från kinesiska. Det spelar ingen roll hur mycket svenska du pladdrar på med, så förstår din partner bara kinesiska och ni kommer aldrig att förstå hur ni ska kunna kommunicera. Stolsgrannen på planet talade med ”bekräftande ord” till sin tredje fru när han sa att hon var vacker. ”Jag sa att jag älskade henne. Jag berättade hur stolt jag var över att vara hennes man.” Han använde sig av sitt kärleksspråk och han menade verkligen det han sa, men hon kunde inte förstå hans språk. Hon kanske längtade efter att få hans kärlek i form av handling, men det fick hon inte. Det räcker inte med att vara uppriktig. Vi måste vilja lära oss vår partners primära kärleksspråk om vi ska bli bra på att ge den andre kärlek.

Efter fem år som äktenskapsrådgivare drar jag slutsatsen att det finns fem slags sätt att tala kärlekens språk på – fem sätt som människor både kan tala och förstå. Tittar vi på lingvistiken så finns där ett otal olika dialekter eller variationer av varje språk, och på samma sätt är det med kärlekens fem språk. Det finns massor av olika dialekter. Det gäller även artiklar som lovar: 10 sätt som får din partner att förstå att du älskar henne/honom, eller 20 sätt att få din man att vilja tillbringa tid med dig, eller varför inte 365 sätt att ge varandra kärlek i äktenskapet. Det finns inte 10, 20 eller 365 olika kärleksspråk. Jag menar att det bara finns fem. Men, det finns massor av olika dialekter. Sättet 13

hur man använder det ena eller andra kärleksspråket på är det bara fantasin som kan sätta gränser för. Det handlar om att bli bra på att tala samma kärleksspråk som ens partner.

Vi vet idag att varje barn redan från början utvecklar ett unikt känslomässigt mönster. Vissa barn utvecklar till exempel låg självkänsla medan andra utvecklar en stark självkänsla. Vissa utvecklar en känslomässig osäkerhet, medan andra växer upp med en inre trygghet. En del barn växer upp och känner sig älskade, önskade och uppskattade, medan andra växer upp och känner sig oälskade, oönskade och utan uppskattning.

De barn som upplever sig älskade av sina föräldrar och vänner utvecklar ett primärt känslomässigt kärleksspråk som bygger på deras unika psykologiska sammansättning och det sätt de lärt sig bli behandlade på av närstående och viktiga personer. De kommer att både tala och förstå ett speciellt kärleksspråk. De lär sig kanske även ett andra kärleksspråk, men det är med det de lärde sig först som de känner sig hemma. De barn som inte upplever sig älskade av sina föräldrar och vänner utvecklar även de ett unikt kärleksspråk.

Det kan jämföras med barn som inte lär sig grammatiken rätt eller behärskar ett tillräckligt stort ordförråd. Det behöver för den skull inte innebära att de inte kan lära sig att bli goda kommunikatörer.

Men det innebär att de måste jobba lite mer med saken än den som fick det med sig från första början. Barn som inte fått den känslomässiga närheten från början kan utveckla förmågan att både ta emot och ge kärlek, men de måste ligga i lite mer än de som fick det med modersmjölken.

Det är sällsynt att man och hustru har samma hemspråk när det gäller kärlek. Vi använder oss av vårt hemspråk och blir förvirrade när vår käraste inte förstår oss. Vi vill ju bara ge av vår kärlek, men vår partner förstår oss inte eftersom allt hon/han hör låter som utrikiska. Det är här vi finner problemets kärna, och 14

syftet med boken är att hitta en lösning på detta problem. Därför ger jag mig i kast med vågstycket att skriva ytterligare en bok om kärlek. När vi väl upptäckt de fem kärleksspråken och förstår vårt eget hemspråk och vår partners hemspråk har vi de verktyg som krävs för att omsätta alla förslag från böcker och tidningar i praktiken.

Så snart du identifierat och lärt dig tala din älskades kärleksspråk kommer du att ha nyckeln till ett varaktigt äktenskap.

Kärleken behöver inte ta slut efter bröllopet, men för att hålla den vid liv måste vi anstränga oss för att lära oss ett andra språk, vår partners kärleksspråk. Vi kan inte förlita oss på vårt eget hemspråk om vår partner inte förstår det. Om vi vill att han/hon ska uppleva den kärlek vi vill ge, måste vi använda oss av ett språk som han/hon förstår.

15

Kapitel två

Håll kärlekstanken välfylld Kärlek är det viktigaste ordet i vårt språk – och det mest förvirrande. Både sekulära och religiösa tänkare är eniga om att kärlek är något viktigt i livet. Vi får höra att ”kärleken har många sidor” och ”det är kärleken som får jorden att snurra”. Tusentals böcker, sånger, tidningar och filmer fullständigt dryper av ordet kärlek. Filosofiska och teologiska system har satt kärleken i högsätet. Grundaren av kristendomen ville att kärlek skulle vara tecknet på sann efterföljelse.1 Att känna sig älskad är ett av våra primära behov, säger psykologerna. För kärlekens skull är vi beredda att bestiga berg, besegra oceaner, vandra genom torra öknar och utstå allehanda prövningar. Utan kärlek klarar vi inte av att bestiga berget, haven blir för vida, öknarna alltför outhärdliga och prövningarna en pina. Aposteln Paulus satte kärleken på främsta plats när han sa att allt det vi gör utan kärlek är värdelöst. Han drog slutsatsen att sista akten i det mänskliga dramat bara kommer att handla om tre saker: ”… tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”2 Är vi överens om att ordet kärlek genomsyrar mänsklig samvaro både då och nu, så måste vi även enas om att det är ett ord som fortfarande skapar förvirring. Vi använder det på så 17

många olika sätt. Vi använder det när vi talar om att älska. Vi säger till exempel ”Jag älskar varmkorv” för att i nästa ögonblick säga ”Jag älskar min mamma”. Vi talar om att vi älskar att göra saker som att simma, åka skidor, jaga. Vi älskar saker som mat, bilar och hus. Vi älskar djur som hundar, katter och till och med små söta sniglar. Vi älskar naturen med träd, gräs, blommor och vädret. Vi älskar människor som mamma, pappa, son, dotter, makan, maken och vänner. Det händer till och med att vi älskar att älska.

Som om inte det skulle räcka för att bli förvirrad så använder vi ordet älska för att förklara beteende. ”Jag gjorde det för att jag älskar henne.” Det är en förklaring som ges till allehanda beteenden. En man som har en utomäktenskaplig förbindelse kallar det för kärlek, att han älskar henne. Pastorn å andra sidan kallar det för synd. Alkoholisthustrun som torkar upp efter maken kallar det kärlek, men psykologen kallar det för medberoende.

Föräldern som ställer upp på barnets minsta vink kallar det kärlek. Familjeterapeuten kallar det ansvarslöst föräldraskap. Vad är egentligen ett kärleksfullt beteende?

Bokens syfte är inte att radera ut all förvirring som råder kring orden kärlek och att älska, utan att fokusera på det slags kärlek som är viktig för vår känslomässiga hälsa. Barnpsykologerna säger att varje barn har vissa grundläggande känslomässiga behov som måste bli tillgodosedda för att barnet ska få en sund utveckling.

Bland dessa behov är det inget som är viktigare än behovet av kärlek och tillit, behovet att känna att man hör hemma och är önskad. Med kärlek i riklig mängd kommer barnet med största sannolikhet att utvecklas till en trygg vuxen person. Utan kärlek kommer barnet att förbli känslomässigt och socialt efterblivet.

Följande metafor tilltalar mig: Inom varje barn finns en ”känslomässig tank” som hela tiden strävar efter att vara fylld av 18

kärlek. När ett barn känner sig älskat kommer det att utvecklas normalt, men om kärlekstanken är tom, blir barnets uppförande stört. En stor del av detta störda beteende handlar om att få kärlekstanken påfylld. Detta lärde jag mig av Dr Ross Campbell, en psykiatriker vars specialitet är just barn och ungdom.

När jag satt där och lyssnade tänkte jag på alla föräldrar och barn som gått ut och in i min mottagning. Jag hade aldrig tidigare föreställt mig den där tomma kärlekstanken, men jag hade utan tvekan sett resultatet av en tom tank. All misskötsamhet är ett uttryck för ett felaktigt sätt att söka kärlek och bekräftelse. De söker på alla upptänkliga sätt och oftast på fel sätt och på fel ställen.

Jag kommer ihåg Alice som vid tretton års ålder fick behandling för en sexuellt överförd sjukdom. Hennes föräldrar var utom sig av oro. De var arga på Alice. De var arga på skolan som de menade hade ett ansvar eftersom de gett henne undervisning om sex. Varför gjorde hon på detta sätt? undrade de.

I varje människa finns nedlagt en längtan efter intimitet, att vara älskad av någon annan. Äktenskapet är tänkt att möta detta behov.

När jag samtalade med Alice berättade hon att föräldrarna skildes när hon var sex år. ”Jag trodde pappa lämnade oss för att han inte älskade mig längre”, sa hon. ”När mamma gifte om sig fyra år senare, tänkte jag att nu har hon någon som älskar henne, men jag har ingen som älskar mig. Jag längtade så efter att känna mig älskad. I skolan träffade jag en kille. Han var äldre än jag, men han gillade mig. Det var så underbart att jag nästan inte kunde tro det. Han var snäll mot mig och efter ett tag kände jag att han älskade mig. Jag ville inte ha sex, men jag ville vara älskad.”

19

Alices ”kärlekstank” hade varit tom i många år. Mamman och styvfadern hade gett henne allt det materiella hon behövde, men hade inte förstått hennes inre kamp och längtan efter kärlek och bekräftelse. Det rådde ingen tvekan om att de älskade henne och trodde att de gav henne allt hon behövde. Men det var inte förrän det nästan var för sent som de upptäckte att de inte talade samma kärleksspråk som Alice.

Vårt känslomässiga behov av kärlek är inte bara ett barn- och ungdomsbehov. Det är ett behov som följer oss upp i vuxen ålder och in i äktenskapet. Förälskelsestadiet fyller behovet temporärt, men det är som sagt bara temporärt och har sina begränsningar som vi ska se senare. När den romantiska förälskelsen lagt sig dyker det känslomässiga behovet av kärlek upp eftersom det ligger i själva existensen som människa. Det är själva kärnan av våra känslomässiga behov. Vi behöver kärlek innan vi blir förälskade och vi behöver kärlek så länge vi lever.

Att känna sig älskad av sin äkta hälft ligger i längtan efter äktenskap. Nyligen sa en man till mig: ”Vad spelar huset, bilen, sommarstället eller allt det där andra för roll om min fru inte älskar mig?” Förstår du vad han menade? ”Först och främst vill jag känna mig älskad av min fru.” Det går inte att ersätta mänsklig kärlek med saker. En hustru sa: ”Under dagen struntar han i mig och på kvällen vill han ha mig i sängen. Det funkar bara inte.”

Det handlar inte om en fru som hatar sex, det handlar om en fru som desperat försöker fylla sin känslomässiga kärlekstank.

Det är något i vår natur som skriker efter att bli älskat.

Isolering är förödande för det mänskliga psyket. Därför anses isolering som ett av de värsta straffen. I människan finns nedlagt en längtan efter intimitet och att vara älskad av någon annan. Äktenskapet är tänkt att möta detta behov. Därför kan vi läsa i de gammaltestamentliga texterna om mannen och kvinnan som 20

förenas till ”ett kött”. Det innebär inte att individerna förlorar sin identitet, det betyder att de delar varandras liv på ett djupt och intimt sätt. Nya testamentets författare utmanar både mannen och kvinnan att älska varandra. Från Platon till Peck har författare understrukit vikten av ett kärleksfullt äktenskap.

Men om kärlek är viktig så är den samtidigt gäckande. Jag har lyssnat på många gifta par som berättat om sin hemliga smärta. Vissa av dem sökte hjälp därför att den inre smärtan var så stor att de inte klarade av att bära den. Andra kom därför att de visste att deras beteenden mot partnern höll på att förstöra äktenskapet. Åter andra kom för att berätta att de inte ville vara gifta längre. Deras drömmar om ”så levde de lyckliga i alla sina dagar” hade raserats av den tuffa verkligheten. Om och om igen har jag hört orden: ”Det finns ingen kärlek kvar, vår relation är död. I början hade vi det bra, men inte längre. Vi klarar inte ens av att vara tillsammans i samma rum. Vi tillfredsställer inte varandras behov.” Deras berättelser säger mig att vuxna i likhet med barn har en ”kärlekstank”.

Kan det vara så att par som lider har en kärlekstank vars visare står på noll? Kan det vara så att alla hårda ord, dumma handlingar, isolering och kritik uppstår på grund av den där tomma tanken?

Om tanken går att fylla, innebär det att äktenskapet kan räddas? Är det möjligt för äkta par som har en full tank att lösa sina problem på ett än trevligare sätt? Kan det vara så att den där tanken är själva nyckeln till ett fungerande äktenskap?

Dessa frågor gjorde att jag gav mig ut på en lång resa. Längs vägen fick jag en enkel men stark insikt som jag kommer att dela med mig av i denna bok. Resan har under mina tjugo års tid som äktenskapsrådgivare fört mig in i hundratals äktenskap med allt av tankar och problem som finns. Allt från Seattle till Miami har äkta par bjudit in mig i deras privata äktenskapsrum för att tala 21

öppenhjärtigt. De illustrationer jag använder mig av i boken är hämtade från verkligheten. Namn och orter är förändrade för att skydda den personliga integriteten hos dem som så öppet berättat om dessa svåra saker.

Jag är övertygad om att det är lika viktigt att hålla den känslomässiga tanken full i äktenskapet som det är att hålla rätt oljenivå i bilen. Att försöka ”köra” sitt äktenskap på en tom ”kärlekstank” kan kosta mer än att försöka köra bilen utan olja.

Det du nu kommer att ta del av kan vara räddningen för tusentals äktenskap och även förbättra det känslomässiga klimatet i många redan bra äktenskap. Det spelar ingen roll hur kvaliteten i ditt äktenskap är i dag, den kan alltid bli bättre.

VARNING: Att förstå de fem kärleksspråken och att lära sig tala partnerns kärleksspråk kan radikalt förändra hans/hennes beteende. Människor beter sig annorlunda när deras kärlekstank är full.

Innan vi går in på de fem kärleksspråken måste vi börja med att ta oss en titt på det viktiga men förvirrande tillstånd som vi kallar förälskelse.

FOTNOTER: 1. Johannes evangelium 13:35.

2. 1 Korinthierbrevet 13:13.

22

Kapitel tre

Förälskelse Utan förvarning stod hon utanför mitt kontor och bad min sekreterare om att få träffa mig fem minuter. Jag kände Jenny sedan arton år. Hon var trettiosex och ogift. Många män hade korsat hennes väg under årens lopp. En höll hon ihop med i sex år, en annan i tre år och flera andra under kortare perioder.

Då och då träffade hon mig för att diskutera problem som uppstått i relationen. Hon var av naturen väldisciplinerad, ärlig, strukturerad och omtänksam. Därför var det lite ovanligt att just hon dök upp utan föranmälan. Nu måste det handla om verkligt stora problem var min första tanke eftersom hon bara stod där utan inbokad tid. Jag sa till min sekreterare att visa in henne, beredd på att hon skulle bryta ihop och berätta något hemskt så snart dörren var stängd. Men istället nästan skuttade hon in i mitt kontor, strålande av lycka. ”Hur är det med dig idag, Jenny?” frågade jag. ”Underbart!” svarade hon. ”Jag har aldrig mått bättre i mitt liv. Jag ska gifta mig.” ”Ska du gifta dig?” sa jag och dolde chocken. ”Med vem och när?” ”Med David Johnson”, ropade hon, ”i september.” ”Vad spännande. Hur länge har ni känt varandra?” ”Tre veckor. Jag vet att det låter vansinnigt Dr Chapman, med tanke på alla jag sällskapat med tidigare och alla gånger jag nästan 23

gift mig. Jag kan knappt tro det, men jag vet att David är rätt man för mig. Det kände vi båda första gången vi träffades. Fast det sa vi inte då, utan först efter en vecka när han friade till mig. Jag visste att han skulle fråga och jag visste att jag skulle svara ja. Så här har jag aldrig känt det förr. Du om någon känner ju till alla relationer och problem som jag haft. Det var alltid något som inte stämde.

Jag kände aldrig frid över att gifta mig med någon av de andra, men nu vet jag att David är den rätte för mig.”

Så här långt in i samtalet satt Jenny och gungade på sin stol och sa fnissande: ”Jag vet att det är knäppt, men jag är så lycklig.

Så lycklig har jag aldrig varit förr i hela mitt liv.”

Vad var det som hade hänt med Jenny? Hon var förälskad.

I hennes tankevärld var David den mest underbare man hon någonsin mött. Han var helt perfekt. Han skulle bli den perfekte maken. Hon gjorde inte annat än tänkte på honom, dag och natt.

Att David varit gift två gånger tidigare, hade tre barn och haft tre jobb det senaste året var inget problem för Jenny. Hon var lycklig och övertygad om att så skulle hon känna resten av livet tillsammans med David. Hon var förälskad.

De flesta av oss gifter oss på grund av förälskelse. Vi träffar någon vars yttre karaktär och personlighet skapar tillräcklig attraktion för att tända vårt förälskelsesystem. Klockorna pinglar och triggar processen som innebär att vi kommer att göra allt för att lära känna den där personen. Det första steget kanske handlar om att dela en hamburgare eller en stek, beroende på budgeten, men det är inte maten vi bryr oss om. Vi är på väg att upptäcka kärleken. Kan denna varma, pirrande känsla inom mig vara äkta kärlek?

Ibland händer det att vi tappar den där pirrande känslan redan under första träffen. Vi får reda på att han snusar och därmed ebbade pirret ut direkt. Inga fler hamburgare tillsammans 24

med honom. Andra gånger händer det att pirret blir starkare efter hamburgaren än vad det var före. Vi ser till att vi träffas igen och igen och till slut har vi nått nivån där vi hör oss själva säga ”Jag är kär!” Efter ytterligare en tid blir vi övertygade om att detta verkligen är den rätta och så säger vi det till honom/henne och hoppas på ett positivt gensvar. Får vi inte det så backar vi lite för att kanske ta nya friska tag för att vinna den andres känslor.

När känslorna är ömsesidiga börjar vi tala om äktenskap. Alla är vi eniga om att förälskelsen är ett viktigt förspel till ett gott äktenskap.

Våra drömmar före äktenskapet handlar om äktenskaplig lycka ...

Det är svårt att tro något annat när man är förälskad.

När förälskelsen är som hetast är den rent av euforisk. Vi är helt upptagna av varandra. När vi lägger oss tänker vi på den andre.

När vi vaknar är det han/hon som först finns i våra tankar. Vi längtar efter att få vara tillsammans. Att få vara tillsammans är som att vara i himlens förgård. När vi håller varandra i handen känns det som om vi hade ett gemensamt blodomlopp. Vi skulle kunna kyssas i evighet om det inte var för att vi var tvungna att gå till skolan eller jobbet. Omfamningen ger näring åt drömmar om äktenskap och sjunde himlen.

Den som är kär lever i illusionen om att ens käresta är perfekt.

Mamma kan nog se skavankerna, men inte han. Mamma säger: ”Min son, har du tänkt på att hon varit patient inom psykiatrin de senaste fem åren?” Men hans svar blir: ”Tjata inte mamma!

Hon har ju varit frisk i tre månader nu.” Vännerna ser också problemen, men är inte beredda att säga något om han inte frågar.

25

Och det gör han ju inte, för i hans värld är hon den perfekta och vad andra tycker bryr han sig inte det minsta om.

Våra drömmar före äktenskapet handlar om äktenskaplig lycka: ”Vi kommer att göra varandra outsägligt lyckliga. Andra kanske bråkar och slåss, men inte vi. Vi älskar varandra. Helt naiva är vi inte. På det intellektuella planet vet vi att vi kommer att vara oeniga ibland. Men det är något som vi kommer att samtala om i lugn och ro. Den ene av oss kommer att ge med sig och vi kommer fram till ett gemensamt beslut.” Något annat är svårt att tro när man är förälskad.

Av någon anledning tror vi att om vi är riktigt förälskade så kommer det att vara livet ut. Vi kommer alltid att ha de underbara känslor som vi har just nu. Det finns inget som kan störa detta. Det finns inget som kan förstöra den kärlek vi känner för varandra just nu. Vi är förälskade och förlorade i varandras charm och personlighet. Vår kärlek är det mest underbara vi någonsin upplevt. Vi kan se att vissa gifta par tycks ha förlorat denna känsla, men det kommer aldrig att hända oss. De hade förmodligen inte den rätta känslan från början, tänker vi.

Tyvärr är det så att förälskelsens känsla av evighet bara är en illusion. Psykologen Dr Dorothy Tennov har gjort långtidsstudier på förälskelsefenomenet. Efter att ha studerat mängder av relationer drog hon slutsatsen att den genomsnittliga tiden vad gäller romantisk förälskelse ligger på två år. Handlar det om en hemlig utomäktenskaplig romans så kan den vara lite längre. Men till slut så trillar vi alla ner från molnen och måste sätta fötterna på jorden. Då öppnas våra ögon och vi ser vårtorna i den andres ansikte. Vi erkänner att vissa av den andres personlighetsdrag är rätt irriterande. Hennes beteende är ganska påfrestande. Han kan vara stingslig och till och med nedlåtande och kritisk. De där småsakerna som vi förbisåg tidigare har nu blivit till stora berg.

26

ISBN 978-91-7999-687-1