9789140678362 by Smakprov Media AB

Tove Phillips

Varför är skapande verksamhet så viktigt för barns utveckling? Vilka metoder och tekniker passar för barn i olika åldrar? Hur kan man arbeta med bild, musik och drama i vanliga skolämnen som svenska och matematik? De här frågorna och många fler diskuteras i Skapande verksamhet. Boken är skriven för alla som behöver stärka sina kunskaper om skapande verksamhet i förskola, skola och olika fritidsverksamheter. Den tar upp teoretiska resonemang kring skapandets betydelse och pedagogiska användningsområden. En stor del av boken går dessutom igenom olika metoder och tekniker inom bild och form, musik, dans och rörelse samt drama.

Skapande verksamhet

Boken har en tydlig koppling till kursplanen för kursen Skapande verksamhet med hänvisning till det centrala innehållet i början av varje kapitel. Diskussionsfrågor, uppgifter och instuderingsfrågor gör att du som läsare själv kan vara aktiv i ditt lärande.

Tove Phillips

Tove Phillips, lärare i Barnoch fritidsämnen/engelska och frilansskribent.

Tove Phillips

ISBN 978-91-40-67836-2

789140 678362

Innehåll 1. Skapandets betydelse.......................6 Vad är skapande verksamhet?..................................................8 Skapande och utveckling.........................................................15 Skapande och lärande .............................................................22 Skapande och hälsa.................................................................26

2. Skapande pedagogik......................32 Skapande verksamhet i den pedagogiska verksamheten..............................................................................34 Skapande verksamhet som pedagogiskt redskap...........54 Lärmiljöer och material .............................................................60

3. Metoder: bild och form....................................68

4. Metoder: musik..............................................108

5. Metoder: dans, rytmik och rรถrelse................124

6. Metoder: drama.............................................144 Ordlista........................................................................................158 Index............................................................................................159 Bildfรถrteckning..........................................................................160

1. Skapandets betydelse Varför är det bra för barn att skapa, sjunga och dansa? Måste man vara bra på ett måla för att tycka om att måla? Hur kan skapande verksamhet få oss att må bättre? Det här och mycket mer diskuteras i detta kapitel. Du får lära dig vad skapande verksamhet innebär och vad skapandet har för betydelse för individens utveckling, lärande och hälsa. Kapitlet innehåller följande punkter:

• Vad är skapande verksamhet? • Skapande och utveckling • Skapande och lärande • Skapande och hälsa

Centralt innehåll Detta kapitel behandlar den första punkten i kursens centrala innehåll: ”Skapande verksamheters betydelse för människors lärande och växande.”

Vad är skapande verksamhet? Alla människor ägnar sig åt skapande verksamheter. Att skapa är en naturlig del av det mänskliga beteendet. Ibland är skapandet en praktisk nödvändighet som vi utövar för att framställa saker som främjar vår överlevnad eller gör livet enklare eller mer bekvämt. Våra hus, vägar, möbler, kläder, datorer och prylar är till exempel alla resultat av skapande verksamhet. Men skapande kan också utövas för sin egen skull. Då är det själva processen som står i centrum, snarare än slutprodukten.

Att pimpa skateboarden är inte nödvändigt, men det är kul och det blir snyggt.

Skapande verksamhet är en viktig del i förskolan, i skolan och på fritidshemmet. Att arbeta med färg, form, musik och rörelse främjar olika sidor av barnets utveckling samtidigt som det är något som många barn tycker är roligt. Men det är inte bara barn som tycker det är roligt att skapa och det är inte bara barn som har behov av att uttrycka sig. I verksamheter för personer med funktionsnedsättning och äldre är skapande verksamhet ett vanligt inslag, men det är också en viktig del av livet för den vuxna människan. Genom att fördjupa sig i sitt skapande kan man nå sidor av sig själv som man sällan kommer i kontakt med i vardagen. Ett recept för välmående, helt enkelt.

Skapandeprocessen För många handlar skapande om att producera eller reproducera någonting. Man målar en tavla, man sjunger en sång, man bakar ett bröd och man spelar en pjäs. Fokus ligger ofta på resultatet. Men skapandet handlar lika mycket om den väg som leder fram till resultatet, dvs. själva processen. Skapandet är en fantastisk process. Vi skapar när vi tar någonting, eller ingenting, och gör något annat av det. Vi skapar när vi förvandlar en form, en yta, ett ljud eller en rörelse till något nytt. Under skapandeprocessen använder vi oss av alla våra sinnen, kognitiva förmågor och rörelser på ett sätt som frigör det som vi kallar kreativitet. Små barn tänker sällan långsiktigt. När små barn skapar har de inga stora visioner om det resultat som målandet, kladdandet och byggandet ska leda fram till. Det färdiga resultatet glöms snabbt bort när man påbörjar en annan lek. Barn dansar inte för att bli bättre på att dansa, utan för att det är roligt. De sjunger inte för att bli mer tonsäkra, utan för att det känns härligt att sjunga. För barn handlar skapande i allra högsta grad om processen. Ju äldre man blir desto större vikt lägger vi vid resultatet, på både gott och ont.

kognitiv – att göra med perception, tänkande och hantering av information elitism – en idé om att en elit, en viss grupp människor, är bättre eller har viktigare tankar och åsikter än andra

Resultatet Den kreativa processen är skapandets kärna – det är här utvecklingen sker. Men det betyder inte att resultatet saknar betydelse. När skapandet leder fram till något som är bra, fint eller intressant får man ett slags kvitto på processen. Men vem är det egentligen som bedömer vad som är bra, fint eller intressant? Konst och skapande är på sätt och vis ett väldigt elitistiskt område. Det är några få som bestämmer vad som är fint, bland annat genom att ge vissa stilar och skapelser hög status. Detta syns inte minst på de otroliga priser en del konstverk har. I själva verket är konst och skapande högst personligt. Vi har olika bakgrund och olika smak och attraktionen uppstår i mötet mellan skapelsen och betraktaren. Eller som det gamla talesättet säger: ”Skönheten ligger i betraktarens öga”.

Kejsarens nya kläder Kejsarens nya kläder är en saga som skrevs av den danske sagoförfattaren H.C. Andersen. Sagan handlar om en kejsare som är väldigt förtjust i fina och dyra kläder. En dag kommer det två skräddare till staden. De besöker kejsaren och skryter vitt och brett om vilka fantastiska kläder de syr. De har inte bara hög kvalitet och strålande skönhet – de säger sig också använda sig av ett magiskt tyg. Tyget är strålande vackert, men osynligt för alla som är korkade eller som inte kan sköta sitt jobb. Kejsaren tycker naturligtvis att det låter fantastiskt. Med sådana kläder skulle han ju lätt kunna upptäcka vilka av hans undersåtar som inte sköter sig. Han ger skräddarna varsin vävstol och massor av pengar för att väva sitt magiska tyg och sy hans nya kläder. Efter ett tag skickar kejsaren in en av sina ministrar till skräddarna för att se hur det går. Till sin förskräckelse kan ministern inte se tyget! Men skräddarna talar om tygets skönhet och ministern kan inte annat än hålla med – han vill ju inte framstå som dum. Än mer chockerad blir kejsaren när han slutligen ska prova sina nya kläder – inte heller han kan se dem! Men han håller god min och låtsas ta på sig kläderna. När han sedan vandrar naken i en procession genom staden för att visa upp sina berömda kläder drar hela befolkningen efter andan. Ingen vill avslöja att de inga kläder ser, så de talar högt och lågt om det vackra tyget och den fina passformen. Då ropar ett barn: ”Men han har ju ingenting på sig!” Och alla vet att barn inte ljuger, så snart stämmer hela folkmassan in i ropen: ”Han har ju ingenting på sig!” Och kejsaren känner att de har rätt, men fortsätter ändå sin procession, även om han känner sig lite dum. På vilket sätt kan sagan illustrera den allmänna uppfattningen om fin konst?

Betraktandets konst Skapande verksamhet är ett utövande. Utövandets motpol är åskådandet. Att betrakta andras skapelser kan vara minst lika givande som att skapa själv. Att måla en tavla eller sjunga en sång ger en typ av tillfredsställelse. Att betrakta någon annans tavla eller lyssna på någon annans sång ger en annan. När man tar del av andras skapelser får man också ta del av deras tankar och känslor. Samtidigt kan man tolka andras skapelser utifrån sig själv och på så sätt lägga in sina egna tankar och känslor i andras skapelser. Jag kan t.ex. bli väldigt berörd av en tavla av Anders Zorn, men det betyder inte att den rör mig på samma sätt som den rörde Zorn själv. Genom att ta del av andras bilder, musik och skapelser utvecklar man sin förmåga att se, höra och tolka. Det kan också ge inspiration och lust till det egna skapandet.

Anders Zorn – en av de främsta svenska konstnärerna, levde mellan 1860 och 1920

Produktion, reproduktion, kreativitet Om man arbetar pedagogiskt med skapande verksamhet, exempelvis i förskola eller skola, kommer den egna synen på skapande att färga verksamheten.

• Med fokus på produktion intresserar man sig främst för

slutresultatet. Det viktiga är hur bra eller fint barnet sjunger eller målar. Barn lär sig ganska snabbt om det är resultatet som är viktigast när pedagogen säger ”Åh, så fint!” eller ”Om du gör så här så är det lättare att rita innanför kanterna” eller ”Försök att göra det ännu mer noggrant nästa gång”. Om man fokuserar för mycket på slutresultatet kan det leda till att en del barn tappar lusten att skapa. Det är inte längre roligt när färgen alltid hamnar utanför kanterna eller när det aldrig är någon som säger att man sjunger vackert. Och även om någon säger att det är vackert så ser man snart själv att det inte är så ”vackert” som de andras. Och när resultatet är det viktigaste glömmer man att fokusera på processen.

• Med fokus på reproduktion ägnar man sig framför allt åt

att återskapa något och att göra det så likt så möjligt. Det kan till exempel vara när man försöker rita av ett träd eller härma en sång eller dans från Melodifestivalen. Bildundervisningen förr handlade mycket om att kunna reproducera så skickligt som möjligt. För de barn som saknade talang, fallenhet och teknisk skicklighet blev skolans skapande verksamhet en plågsam påminnelse om hur dålig man är på att teckna och måla. Idag handlar avbildning snarare om att tolka än att reproducera – vi ser saker på olika sätt och presenterar dem på olika sätt.

• Med fokus på kreativitet hamnar resultatet och produktio-

nen i skymundan. Här handlar det istället om att uppmuntra den kreativa processen. Hur närmar man sig en uppgift? Hur tänker man? Kan man tänka på något annat sätt? Hur löser man problem? En pedagog som fokuserar på kreativiteten skapar entusiasm och skapandelust hos barnen. Fantasin har fritt spelrum och alla nya infallsvinklar får ta plats i processen. Med ett sådant perspektiv kan alla utveckla sin skapandeförmåga, oavsett talang och förutsättningar.

Lek och skapande Går det att dra någon gräns mellan lek och skapande? Enligt lekforskaren Birgitta Knutsdotter Olofsson är lek och skapande ”sytt av samma tyg”, vilket är ett kreativt sätt att beskriva kopplingen. Ta till exempel barn som leker med figurer och dockor. Hela deras lek är en improvisationsteater där de kontinuerligt skapar manus, dialog och rekvisita. Eller barn som gör sandkakor i sandlådan. Visst leker de, men nog skapar de också. Eller barn som bygger kojor, klär ut sig, hittar på egna ramsor och bygger slott av potatismos och korv på tallriken. Barn skapar hela tiden i sin lek. De hittar på nya ord och sånger, de improviserar med egna instrument, de skapar hemliga språk, de klipper, klistrar, kladdar och uppfinner mängder av nya saker som ingen gjort förut. På samma sätt kan man säga att vuxna leker när de skapar. Att på fritiden ägna sig åt att sticka, måla, meka, sjunga, baka, snickra, dekorera och plantera gör att även vuxna kan få utlopp för sitt lekbehov. Lek handlar om att göra något kreativt för att man tycker att det är roligt, vare sig man är barn eller vuxen.

Skapande verksamheter Skapande verksamhet är ett ganska svårdefinierat begrepp. Det finns ju hundratals verksamheter som är skapande – allt ifrån att laga mat och leka rollspel till att knyppla och bygga båtar. I den här boken kommer vi att ha en något snävare syn. Eftersom boken framför allt är riktad till blivande pedagoger inom barnomsorg, skola och fritid ligger fokus inom de områden som man traditionellt arbetar med i dessa verksamheter:

knyppling – en sorts vävning av textila spetsar

• • • •

Bild och form Musik Dans och rytmik Drama

Detta till trots är det viktigt att komma ihåg att alla situationer och miljöer ger möjligheter till skapande verksamhet. I en kreativ pedagogisk miljö uppstår ett skapandeklimat där såväl pedagoger som barn får utlopp för sin fantasi och sin initiativförmåga.

diskutera

fundera på

1. Skulle du beskriva dig själv som kreativ och fantasifull? Varför/varför inte? 2. Tror du att alla människor kan utveckla sin kreativitet? 3. Vilken typ av konst tycker du om? Varför? 4. Vad har du för erfarenhet av skapande verksamhet i skolan? 5. Vad har du för erfarenhet av skapande verksamhet från dina APL-perioder?

uppgift

Arbeta enskilt. Du har tre vita A4-papper, penna, sax och lim. På 20 minuter ska du skapa något som illustrerar vad skapande verksamhet är för dig. Du ska använda alla tre papper och samtliga verktyg. När tiden är slut ska alla visa upp och kortfattat berätta om sina verk för resten av klassen.

Skapande och utveckling Att skapande verksamhet är en positiv kraft i barns utveckling är de flesta pedagoger och utvecklingspsykologer överens om. Samtliga delar av barnets utveckling främjas av att barn får ägna sig åt kreativa och skapande aktiviteter. Därför är det inte konstigt att bild och form, musik, dans och drama ges stort utrymme i förskolan och i skolans tidigare år.

kognitiv utveckling

motorisk utveckling

skapande verksamhet social utveckling

emotionell utveckling

Genom att ges möjlighet att skapa kan barnet upptäcka och utveckla många olika förmågor. Några av de förmågor som utvecklas i den skapande aktiviteten är nödvändiga eller användbara i olika delar av livet. Det är sådant som initiativkraft, problemlösningsförmåga och förmåga att hantera motgångar. Andra förmågor utvecklar snarare en gyllene kant på tillvaron – det är sådant man kan använda sig av för att själv trivas och må bra.

Kognitiv utveckling Den kognitiva (eller intellektuella) utvecklingen handlar om ett antal olika förmågor som har att göra med tänkandet. Många utvecklingspsykologer, som Jean Piaget och Lev Vygotskij, har utvecklat teorier om barns kognitiva utveckling. Några av de viktigaste kognitiva förmågorna är:

• Uppmärksamhet, som bland annat tränas när barn lyssnar

och lär av vad andra gör, t.ex. när pedagogen visar hur man trär i en tråd i en nål.

• Perception, dvs. varseblivning av olika intryck med hjälp av våra sinnen. Perceptionen är beroende av fysiska förmågor som syn och hörsel, men kan också utvecklas genom exempelvis gehörträning och bildtolkning.

• Koncentrationen, vilken i allra högsta grad är en förutsätt-

ning för skapande. Det är fascinerande att se hur barn som vanligtvis är högljudda och klättriga kan förvandlas till mycket koncentrerade skapare när de ritar, bygger lego eller spelar piano.

• Minnet, vilket har olika processer och förvaringsplatser i

hjärnan. Långtidsminnet är oändligt och rymmer det mesta av det vi varit med om och lärt oss. Arbetsminnet är mindre men kan tränas upp och bli mycket effektivt. Toner, texter och danssteg kan memoreras så att de blir automatiska, men hur är det när vi försöker minnas och rita av klassrummet?

• Språket har mycket att vinna på skapande verksamhet, inte minst när man ägnar sig åt rim, ramsor och sång i kombination med rörelse. Men också tecknandet rymmer ett symbolspråk som ibland får ersätta det talade ordet.

• Tänkandet består av olika tankeprocesser som är högst

individuella. Alla människor utvecklar olika tankemönster. Några är medvetna, andra omedvetna. I skapandet har barn möjlighet att utveckla mängder av tankeprocesser, som exempelvis problemlösning, resonerande och abstrakt tänkande.

Motorisk utveckling Den motoriska utvecklingen är enorm under barnets första år. Från att bara ligga på rygg och sprattla okontrollerat lär det sig att krypa, gå, hoppa, klättra och springa på bara några år. Nya utvecklingssteg kan ske först när barnet är fysiskt moget för det – en ettåring kan t.ex. inte lära sig att cykla. Samtidigt är det flera moment som man inte lär sig om man inte tränar, oavsett hur gammal man är – en vuxen som aldrig lärt sig cykla kan inte cykla. Den motoriska utvecklingen sker alltså i en kombination av mognad och träning. Den skapande verksamheten ger barnet goda möjligheter att utveckla sin motoriska förmåga. Olika aktiviteter tränar olika förmågor:

• Bild och form tränar framför allt finmotorik och öga-handkoordination. Små barn har ganska svag finmotorik, men allt pysslande och pillande bidrar till att förbättra den.

• Att spela vissa instrument kräver såväl god finmotorik som taktkänsla. Sånger och ramsor utvecklar munmotoriken, vilken i sig är en viktig förutsättning för talet.

• Dans och rörelse utvecklar framför allt grovmotoriken, men även finmotorik och taktkänsla. Med många tidiga positiva erfarenheter av rörelse är chansen också stor att man tycker om att röra på sig i vuxen ålder.

Utveckling av skapande förmågor Barns skapande formas av flera olika faktorer och förmågor som utvecklas i olika takt. Det finns mycket forskning och vetenskapliga kunskaper om barns motoriska utveckling, men desto mindre om barns utveckling av förmågor inom bild, form, färg och musik. Det område som man intresserat sig mest för är bildutvecklingen, dvs. barns förmåga att rita tvådimensionella former och figurer. Här har den amerikanske konstforskaren Victor Lowenfeld (1903-1960) skapat en utvecklingsmodell som innehåller sex stadier.

Alison, 6 år (nästan 7)

Barns bildutveckling Klotterstadiet 1-4 år

Kännetecknas av olika typer av klotter: punkter, bågar, spiraler, streck och cirklar. Stadiet genomgår tre faser: från oordnat klotter till kontrollerat klotter och slutligen benämnt klotter, då barnet kombinerar olika klottertyper för att få dem att föreställa saker i omgivningen.

Det förschematiska stadiet 4-7 år

Kännetecknas av att barnet experimenterar med tidigare klotter och sätter ihop det till figurer. Till att börja med ser man framför allt s.k. huvudfotingar, men efter hand blir figurerna mer avancerade. Motiven blandas på papperet och det finns ingen enhetlig ”scen”.

Det schematiska stadiet 7-9 år

Kännetecknas av att barnet lär sig strategier för hur man skapar olika figurer. Detta gör att man alltid ritar en person, ett hus och en bil på ungefär samma sätt. Bilderna innehåller ofta en ”scen”, men saknar djup. Proportionerna stämmer ofta dåligt överens med verkligheten.

Begynnande realism 9-12 år

Nu blir figurerna något mer verklighetstrogna. Man lägger större fokus på proportioner, detaljer och variationer i färg. Det blir mer djup i bilderna, eftersom man arbetar med framför och bakom och inte bara ovanför, nedanför och bredvid.

Det pseudonaturalistiska stadiet 12-14 år

Det viktiga är nu att motivet ska bli så likt verkligheten som möjligt. Man avbildar motiv från olika håll och i olika rörelser samtidigt som man använder sig av mer avancerade tekniker som överlappningar och skuggor.

Puberteten 14-17 år

Kännetecknas av mycket experimenterande. Man testar gärna olika metoder och arbetar mer med att få fram olika känslo- och sinnesuttryck.

Emotionell utveckling

behaviorism – riktning inom psykologin som utgår ifrån att människan föds som en lerklump utan egenskaper och formas av miljön flow – känsla av ”flyt” som kan uppstå när man är helt fokuserad på en viss uppgift eller aktivitet

Den emotionella utvecklingen handlar om känslor, psyke och personlighet. Det finns olika teorier om emotionell utveckling. Sigmund Freud och Erik H. Erikson ansåg att det finns stadier i utvecklingen då vi är speciellt fokuserade på, eller känsliga för, vissa typer av påverkan. Inom behaviorismen ansåg man istället att alla känslor och beteenden är inlärda – vi blir de vi är och känner som vi gör genom positiv och negativ förstärkning från omgivningen. Idag finns det många olika teorier om emotionell utveckling, men de flesta är överens om att den sker i ett samspel mellan många olika faktorer. Att ägna sig åt kreativt skapande är välgörande för den emotionella utvecklingen på flera olika sätt.

• Att skapa är på många sätt en terapeutisk verksamhet för

såväl vuxna som barn. Du har säkert själv varit med om hur du fått dig själv att må bättre genom att pyssla, teckna eller sjunga. Under skapandets gång är det vanligt att man försjunker in i sin egen lilla värld i ett slags flow där tankarna flyger hit och dit, både medvetet och omedvetet. Känslorna sorteras, bearbetas och rensas utan att man behöver göra något speciellt.

• Att skapa är ett sätt att lära känna sig själv. Idéer, fantasier

och visioner uppstår inom individen. De är en spegling av vem man är och vad man har för kunskaper och erfarenheter. När man i skapandet lyssnar på den inre rösten får man en bättre uppfattning om den egna identiteten. Varför vill jag alltid rita hus? Varför gillar jag att sjunga just den här låten så mycket? Vad försöker jag egentligen att uttrycka med det här självporträttet? En ökad självinsikt ger en tydligare självbild, vilket ger en tryggare identitet.

• Skapande verksamhet kan också ha en positiv inverkan på

självkänslan och självförtroendet. Om man uppmuntras för sin fantasi och sin skapandeglädje, snarare än resultat, får man en positiv bekräftelse på sig själv och sitt inre jag. En stärkt självkänsla kan också leda till ett stärkt självförtroende, vilket gör att man vågar tro på sin egen förmåga och inte ger upp när man möter motgångar.

Social utveckling Kreativt skapande kan utövas enskilt eller tillsammans med andra. I det enskilda utövandet uppnår man en viss typ av tillfredsställelse, i grupputövandet ett annat.

• Att bygga, måla eller konstruera något tillsammans ut-

vecklar en rad olika förmågor. Det tränar bland annat samarbetsförmåga, ömsesidig respekt, empati, tolerans och turtagning. Dessutom vidgar det barnets egen referensram, eftersom det lär sig hur andra ser, tolkar och tänker. På så sätt är gruppskapande väldigt utvecklande.

• Sång, dans och rörelse skapar lust och glädje att vara

tillsammans på ett enkelt och okonstlat sätt. Att ha roligt tillsammans lär barnet att uppskatta sina medmänniskor och utvecklar på så sätt den sociala kompetensen.

• Drama är ett av de bästa redskapen för att främja den sociala utvecklingen. Genom att testa på olika roller kan barnen lära sig att se situationer från andras perspektiv, vilket ökar den empatiska förmågan. Att spela teater ställer dessutom krav på samarbetsförmåga.

diskutera

fundera på

1. Hur mycket tid tycker du att skapande verksamhet borde få i förskolan, i grundskolan och i gymnasiet? Varför?

2. Har du upplevt att skapande kan vara terapi när du mår dåligt? Berätta!

uppgift

Arbeta i par. Föreställ er att ni har i uppgift att genomföra en aktivitet i förskolan som ska stärka två av följande: kognitiv, motorisk, emotionell och social utveckling. Ni väljer själva utvecklingsområden och planerar därefter aktiviteten. Redovisa därefter kortfattat era tankar för resten av klassen.

Skapande och lärande Skapande verksamheter bidrar inte bara till barnets kognitiva, motoriska, emotionella och sociala utveckling. De är också en positiv faktor i barns lärande. Den pedagogik som präglar svensk skola har hämtat mycket influenser från pedagogen John Dewey, vars pedagogiska filosofi vilade på tanken om ”learning by doing”. Dewey, och många andra pedagoger med honom, menade att barn lär sig allra bäst genom att själva få göra, skapa och experimentera. Att läsa om hur ett frö utvecklas till en blomma är inte alls samma sak som att själv få så fröet och se det växa. Att på bilder se hur en lådbil är konstruerad är inte alls samma sak som att få bygga den själv. När ett barn ska rita en segelbåt måste det tänka efter hur en segelbåt ser ut och fungerar. Åt vilket håll blåser seglen och varför måste det finnas en stor köl under båten? Att skapa är att lära, vilket gör skapande verksamhet till ett kraftfullt verktyg i allt lärande.

Att göra verkligheten tydligare Skapandet kan vara ett sätt att sortera och arbeta med de intryck man får av världen och göra dem mer begripliga. Att göra omgivningen begriplig är viktigt för känslan av delaktighet och meningsfullhet. Det är också viktigt för att få en förståelse för hur samhället är uppbyggt och hur saker runtomkring fungerar. Rent praktiskt kan det handla om allt ifrån att bygga legostäder till att rita bondgårdar eller sjunga om olika länder. Det kan också handla om att återskapa föremål som finns i omgivningen och på så sätt lära sig hur de är konstruerade. Genom att arbeta med verkligheten får man automatiskt in kunskaper om naturlagar, matematik, biologi, samhälle, geografi, språk och kultur. Men istället för att lärande och kunskap hamnar i fokus, får man det ”på köpet” – som en biprodukt till själva skapandet.

Skapande som metod och innehåll En klok och kreativ pedagog använder skapandet som metodiskt verktyg i alla typer av lärande och inte bara när det står bild eller musik på schemat. Riktiga kunskapshöjder når man när den skapande aktiviteten både blir en metod, ett kunskapsinnehåll i sig själv och ett sätt att närma sig andra kunskapsinnehåll. Det kan till exempel innebära att:

• Pedagog och barn slår på en trumma (metod) • Man talar om trumslagens rytm och styrka – hur snabbt och hårt slår man? (musikaliskt kunskapsinnehåll)

• Man räknar trumslagen och takten i siffror (matematiskt kunskapsinnehåll)

På detta sätt förvandlas en enkel aktivitet till en givande inlärningssituation. Kunskaperna kommer direkt från verkligheten och blir därför relevant för barnen. I förskolan finns det ofta ett stort utrymme för den här typen av kreativitet, medan många pedagoger i skolan upplever att de begränsas av kursplaner, kunskapskrav, schema, lokaler och brist på kunskaper om skapande metoder.

Kemi, fysik, matematik – vad mer kan man lära sig på att bygga en snögubbe?

Varför fungerar skapande pedagogik? Varför är det då ibland bättre att tillägna sig kunskap genom skapande jämfört med att till exempel läsa i en bok eller lyssna på en lärare som berättar? Det finns många fördelar med att använda sig av en skapande pedagogik:

• Kunskap blir mer verklig när man själv fått utföra och uppleva den, som till exempel när man följt instruktioner om hur man utför ett vattenexperiment.

• Kunskap blir mer synlig när man kan se den framför sig i

fysisk form, t.ex. när man ritar en människokropp i naturlig storlek på väggen och tejpar dit olika organ.

• Kunskaper som kan kopplas till minnen av någonting man gjort, snarare än någonting man läst eller hört, är lättare att komma ihåg. Har man en gång knådat en deg så sitter kunskapen därefter i fingrarna.

• Kunskaper som skapats i ett sammanhang är lättare att sätta

in i sammanhang. Ett rollspel om medeltiden skapar t.ex. en bättre helhetsförståelse än lösryckta fakta om människors livsvillkor under medeltiden.

Lärstilar Inom pedagogiken används ibland begreppet lärstil för att beskriva att människor lär sig saker på olika sätt. Man brukar säga att det finns fyra lärstilar.

• Med en visuell lärstil tillägnar man sig framför allt kunskaper genom synen, exempelvis genom att läsa texter eller se bilder och film.

• Med en auditiv lärstil är det hörseln som är den främsta

kanalen för inlärning. Det innebär till exempel att man lär sig bra genom att lyssna och samtala.

• Med en taktil lärstil underlättas inlärningen om man får

använda sig av sina händer. Det kan till exempel innebära att man tar till sig kunskaper genom att konstruera, skapa, teckna och skriva. Många upplever att de lyssnar bättre om de samtidigt har en penna i handen så att de kan klottra.

• Med en kinestetisk lärstil är det framför allt kroppen och

känslorna som tar till sig kunskaperna. Här är det t.ex. positivt med rörelse, dans, drama och praktiskt arbete.

Alla människor har en egen kombination av lärstilar. En person kanske är mest taktil och visuell, vilket gör att han eller hon gärna ägnar sig åt att teckna, måla, skriva och läsa. En annan kan vara auditiv och kinestetisk, vilket underlättar lärande genom sång, musik och rörelse. Genom att använda sig av skapande aktiviteter som verktyg för lärande i skolan kan man tillgodose elever med olika lärstilar. När många olika sinnen är inblandade blir upplevelsen större samtidigt som man minns bättre. diskutera

fundera på

1. Hur kan man arbeta med ett ämne som matematik för barn genom skapande verksamhet?

2. Skulle man kunna arbeta mer praktiskt även på gymnasienivå? I så fall hur?

3. Vilka lärstilar är dominerande hos dig? Hur visar det sig?

Skapande och hälsa Skapande verksamhet har, som du nu läst, positiv inverkan på barns utveckling och lärande. Men hur påverkas vår fysiska och psykiska hälsa egentligen av att måla, pyssla, sjunga, bygga och dansa?

Glädje och njutning

endorfin – ett smärtlindrande hormon som produceras i kroppen

Den mest omedelbara hälsoeffekten av att ägna sig åt skapande verksamhet är stundens glädje och njutning. När man är glad och aktiv frigörs endorfiner i kroppen. Endorfinerna lindrar smärta och skapar en känsla av välmående. En förutsättning för att man ska känna glädje och njutning är naturligtvis att man tycker att aktiviteten är rolig. Att bli påtvingad en pysseluppgift som man tycker är tråkig får snarare motsatt effekt. För att skapandet ska vara lustfyllt är det viktigt att det präglas av frivillighet, frihet och fantasifullhet. Det är därför det är viktigt att pedagogen uppmuntrar processen snarare än resultatet.

Rörelse och fysisk hälsa Den mänskliga kroppen är skapad för rörelse och egentligen finns det inget mer naturligt än att röra på kroppen. Det känner små barn. Om de har suttit stilla för länge gör kroppen valet att den vill springa, hoppa och klättra. Genom dans och rytmik får barn inte bara utlopp för sitt rörelsebehov. De lär sig också känna sin kropp och sina rörelser. Genom att sträcka sig, böja sig och snurra kan de upptäcka vilka möjligheter de har samtidigt som de lär sig att kontrollera kroppens motoriska funktioner. När barn rör på sig får de inte bara kunskap om sin kropp och sina fysiska förmågor. Rörelse och fysisk aktivitet har också stor positiv inverkan på den allmänna fysiska hälsan.

• Man blir piggare och orkar mer. • Det blir lättare att koncentrera sig. • Man förebygger övervikt och fetma. • Risken för benskörhet senare i livet minskar. • Hjärtat hålls i god form, vilket förebygger hjärtkärlsjukdomar.

• Man förebygger cancer och diabetes. • Det är bra för magen och tarmarna. • Man sover bättre.

Sinnesstimulans Att arbeta med kreativt skapande innebär att man använder flera av sina sinnen samtidigt. I synnerhet syn, hörsel, känsel och kroppsuppfattning aktiveras när man målar, sjunger, dansar och ägnar sig åt annan skapande verksamhet. Sinnesstimulans är inom vården en beprövad metod för att främja avslappning och välmående. Men även för människor som inte är sjuka är det positivt att låta sina sinnen arbeta. Det ger hjärnan stimulans, samtidigt som det ger känslorna ett harmoniskt lugn.

Kontroll, självförtroende och självkänsla Skapande verksamhet är tillfredsställande på många olika sätt. Ett är att man uppnår en känsla av kontroll. Det är jag som bestämmer vilken färg trädet ska ha. Det är jag som bestämmer hur den här lerbiten ska formas. Det är jag som bestämmer över min kropps rörelser. Att uppleva kontroll är ett sätt att känna att man behärskar sig själv och sin omgivning. Detta i sin tur gör att självförtroendet ökar. Med ett ökat självförtroende får man en större tilltro till den egna förmågan. Jag kunde göra trädet lila. Jag kunde forma lerbiten till en snigel. Jag kunde (nästan) stå på händer. Det kan också stärka självkänslan, alltså hur nöjd man är med sig själv och hur värdefull man tycker att man är. Om jag kan kontrollera så här mycket så kan jag också kontrollera annat. Det betyder att jag har betydelse, att jag kan göra skillnad. Det måste göra mig till en värdefull person. Självförtroende och självkänsla är positiva friskfaktorer när det gäller den psykiska hälsan. Det gör att man bättre hanterar motgångar och lättare kan ta sig ur känslor av nedstämdhet.

Skapande som medicin Inom vården för personer som lider av psykisk ohälsa används skapande aktiviteter ofta som behandlingsmetod. Det har visat sig att konstnärligt skapande kan bidra till snabbare tillfriskning och ökat välmående hos patienter med olika typer av psykisk ohälsa, såsom depression eller ångestsyndrom. Skapande verksamhet som behandlingsmetod har flera effekter:

• Skapandet är ett sätt att uttrycka sina känslor. Många tycker det är svårt att uttrycka i ord hur de mår, men kan genom bild, form och musik förmedla känslorna.

• Skapandet är också ett sätt att bearbeta sina känslor och

upplevelser. Handens och kroppens terapeutiska rörelser i kombination med att man i tankarna går igenom hur man känner är en typ av bearbetning som är nödvändig för att gå vidare.

• Att vara kreativ ökar förmågan att hitta nya strategier för

tänkande och handlande. Kreativitet och problemlösningsförmåga kan göra att den som mår dåligt lär sig att hantera och se på sin sin ohälsa från nya perspektiv.

• För vissa kan en skapande aktivitet vara en välbehövlig flykt från grubblerier och nedstämdhet. När man i sitt skapande hamnar i en känsla av ”flow” glömmer man bort andra tankar och känslor.

uppgift

Arbeta i par. Er uppgift är att besöka en förskola, ett dagcenter, en daglig verksamhet eller en psykisk behandlingsenhet. Intervjua personalen om hur man arbetar med skapande verksamhet med syfte att främja deltagarnas fysiska och psykiska hälsa. Be om praktiska exempel och fråga gärna om ni kan delta vid någon aktivitet där ni kan observera deltagarna utifrån ett hälsoperspektiv. Berätta sedan om era besök för resten av klassen.

sammanfattning

•

Skapande verksamhet kan vara många olika saker. Ofta kopplas det ihop med bild, form, musik, dans och drama, men det kan också t.ex. handla om att baka bröd, att ta fram nya produkter eller att inreda sitt hem.

•

Tre olika perspektiv på skapande verksamhet är a) produktion, b) reproduktion och c) den kreativa processen. Vilket perspektiv man har påverkar hur man närmar sig skapandet och vad man får ut av det. Med fokus på produktion och reproduktion kan man tappa en del av de positiva effekter som skapas under själva skapandeprocessen.

•

Skapande verksamhet har stor betydelse för barns utveckling. Kreativa aktiviteter som bild, musik och rörelse kan bland annat främja såväl grov- som finmotorik, olika kognitiva förmågor, utveckling av känsloliv, identitet och självbild samt empati, samarbetsförmåga och andra sociala kompetenser.

•

Skapande verksamhet är ofta en positiv faktor i barns lärande. Det finns många sätt att använda kreativt skapande som ett verktyg för lärande. Genom att själv utföra och uppleva får kunskapen större relevans samtidigt som det blir lättare att minnas.

•

Skapande verksamhet har en positiv inverkan på människans fysiska och psykiska hälsa. Genom rörelse mår man bättre samtidigt som man förebygger sjukdomar och ohälsa. Skapande verksamhet kan främja den psykiska hälsan, då den kan ge individen en känsla av kontroll, vilket leder till ökat självförtroende. Kreativt skapande har visat sig vara bra som kompletterande behandlingsmetod för människor med psykisk ohälsa.

instuderingsfrågor

Vad är skapande?

Vad har små barn för inställning till skapande?

På vilket sätt är konst ett elitistiskt område?

Beskriv kopplingen mellan lek och skapande.

Vad innebär det att se skapandet som en form av reproduktion?

Vilka är de skapande verksamheter som man ofta arbetar med i skolan?

Ge exempel på hur skapande påverkar den kognitiva utvecklingen.

Ge exempel på hur skapande påverkar den motoriska utvecklingen.

Vilka är de sex stadierna i barns bildutveckling?

10. Hur kan man få bättre självinsikt genom skapande? 11. Hur kan drama bidra till den sociala utvecklingen? 12. Vad sa John Dewey om skapande verksamhet? 13. Hur kan skapande bidra till att göra verkligheten tydligare och mer begriplig för barn?

14. Ge exempel på varför man ibland lär sig bättre genom att skapa istället för att läsa eller lyssna.

15. Vilka är de fyra lärstilarna och vad innebär de? 16. Vad är endorfin och hur fungerar det? 17. Varför är dans och rörelse bra för barn? 18. Hur kan man må bättre genom att stimulera sina sinnen? 19. På vilket sätt kan skapande verksamhet hjälpa människor med psykisk ohälsa? Ge exempel.

6. Metoder: drama Vad är egentligen drama? På vilka sätt kan drama främja barns utveckling? Hur kan man arbeta med drama för barn i förskolan och skolan? Detta är några av de saker som tas upp i det här kapitlet. Du får tips vad gäller de praktiska förutsättningarna för dramalek och du får även inspiration och förslag på olika aktiviteter som passar bra för barn. För varje aktivitet anges lämplig ålder och materialbehov, men det mesta kan anpassas efter de lokala förutsättningarna.

Centralt innehåll Detta kapitel fortsätter på den tredje punkten i kursens centrala innehåll: ”Olika metoder, tekniker och material för skapande aktiviteter.”

144

145

Drama och dramapedagogik Drama kan vara många olika saker. Det vi kanske först tänker på är teater, dvs. en scenkonst genom vilken man framför berättelser till publiken. Men drama kan också syfta på riktiga, dramatiska händelser i vardagen: ”Ett fruktansvärt drama utspelade sig på torget igår”. Ett tredje perspektiv på drama har man inom dramapedagogik. Där blir drama inte bara ett skolämne, utan också en metod för utveckling och lärande. Drama i pedagogiska verksamheter kan handla om att spela teater och sätta upp pjäser, men det handlar också om lekar, dramaövningar, rollspel och improvisation. Drama och dramapedagogik ingår på olika sätt i svensk förskola och skola. I förskolan är de del av den skapande verksamheten, av leken och mer eller mindre av den dagliga verksamheten. I skolan kan den exempelvis ingå som inslag i musikundervisningen, i idrotten eller i svenskämnet.

Barns lek och drama På sätt och vis är drama en av de mest naturliga formerna av skapande verksamhet för barn. Nästan alla deras lekar utgör dramatiseringar av påhittade händelser. Barn ägnar sig åt drama när de leker med legogubbar, när de leker tjuv och polis, när de klär ut sig och när de pysslar i dockhuset.

146

Drama och utveckling Att ägna sig åt drama, såväl i den egna leken som i mer pedagogisk form, är positivt för utvecklingen på många sätt.

• Det ger tillfälle att utforska sig själv och sina känslor, vilket ökar självinsikten och stärker självbilden.

• Det ger en möjlighet att uttrycka och bearbeta känslor, vilket är positivt för den emotionella utvecklingen.

• Det skapar förståelse för andras känslor, vilket ökar empati och social kompetens.

• Det ger träning i hur man kan hantera olika situationer. • Det utvecklar kroppsuppfattningen samt grov- och finmotoriken.

• Det utvecklar språket och kommunikationsförmågan. • Det kan stärka självkänslan och självförtroendet, genom att man tränar sig på att våga, vilket kan vara lättare om man bär någon annans roll.

Lokaler och rekvisita Visst vore det härligt att ha ett eller flera rum avsedda för drama, rörelse, lek och skapande verksamhet. På många förskolor försöker man utforma lokalerna så att de är flexibla och lätt kan anpassas till olika ändamål. I verksamheter där lokalerna och möjligheterna är begränsade måste man istället använda fantasi och kreativitet. Genom att ställa möblerna åt sidan och sätta upp stora tygstycken som ridåer får man snabbt en enkel dramalokal. Scenografi och rekvisita är spännande delar av drama. På många teatrar arbetar man mycket med symbolik för att med så få medel som möjligt illustrera olika omgivningar. Detta är något som barn kan vara ganska duktiga på. De kanske inte förstår abstrakta kopplingar, men de är bra på att låtsas. Det är t.ex. ingenting konstigt med att en kudde är ett bord eller att en mattpiska är en gitarr.

rekvisita – lösa föremål som bl.a. används inom film och teater för att skapa miljöer och stämningar scenografi – konsten att bygga upp en teaterscen eller filmmiljö

147

Utklädningslådan Att ha en (eller flera) lådor med utklädningskläder är väldigt användbart. Kläderna kan inte bara användas när man spelar teater eller gör dramaövningar, utan också i barnens dagliga lek. När man använder sig av utklädningskläder är det lättare att klä på sig olika roller. Kostymerna behöver inte vara särskilt avancerade för att nå önskad effekt – det kan räcka med en hatt för att förvandlas till polis. Exempel på sådant som kan finnas i utklädningslådorna är:

• Klädesplagg (gärna udda kläder eller vuxenkläder, exempelvis skänkta från föräldrar)

• Dräkter och maskeradkostymer (t.ex. polishatt, bagarmössa, drakdräkt, prinsessklänning etc.)

• Skor, väskor, hattar, peruker, smycken och glasögon Om man vill leka tiger, vampyr, mustaschprydd polis eller skäggstubbig tjuv är det roligt att också kunna måla ansiktet. Det finns särskilda färger för ansiktsmålning, men giftfria vattenfärger går ofta lika bra (och är enkla att tvätta bort).

148

Dramaövningar Dramaövningar har flera olika syften. De tränar fantasi och kreativitet, de får oss att släppa loss och våga, de främjar samarbete, de utvecklar språk och rörelse och de ökar empatin samtidigt som de skapar glädje och välmående. Nedan följer exempel på olika dramaövningar som passar för barn. Rörelselekar Ålder: Från 3 år Som uppvärmning av kropp och sinne passar det bra med rörelselekar av olika slag, t.ex. tunnelkull, följa John, fruktsallad eller hela havet stormar. För de yngre barnen kan man istället springa runt med pedagogen som ledare och låstas vara flygplan som flyger, kaniner som hoppar eller tåg som tuffar. Rollekar Ålder: Från 5 år Man kan t.ex. använda sig av kort med bilder på olika roller (polis, bagare, gammal tant, hund) som man delar ut till barnen. Kom på en miljö eller situation där rollerna befinner sig (t.ex. en busskö, en mataffär, en badstrand) och sätt igång leken genom en spännande replik (t.ex. ”Någon har stulit min klocka!” eller ”Har någon sett min katt?”). Som pedagog gäller det att vara uppmärksam och delaktig så att man håller liv i leken. Hur gör en...? Ålder: Från 4 år Även här kan man använda sig av kort med bilder på olika roller. Korten läggs i en hög uppochner på golvet. Ett barn plockar upp ett kort och berättar vad det är. Därefter kan man tillsammans försöka komma på hur man spelar en sådan person. Någon kan till exempel visa hur tjuven smyger och låta alla de andra härma. Någon annan kan imitera rösten hos en gammal tant.

149

Gissa vad jag äter Ålder: Från 5 år Den här övningen går ut på att ett barn ska låtsas äta någonting. Det kan antingen hitta på någonting själv eller plocka ett kort med en bild, t.ex. köttfärssås och spaghetti, glasspinne, godis, smörgås, äpple eller fil. Medan barnet låtsas äta ska de andra barnen gissa vad det är. Om det är för svårt kan barnet få ge muntliga ledtrådar, typ: ”Mmm, vad sött och gott!” eller ”Vilken härlig grön färg!”. Djurstatyer Ålder: Från 4 år Låt alla barn utom ett sprida ut sig i rummet och ställa sig som olika djur (de får själva välja vilka djur de föreställer och inte berätta för någon). Det barn som inte är djur ska nu gå runt och gissa vilka djur de andra barnen föreställer. Om han/hon gissar rätt med en gång befrias djuret och får gå med och gissa. Om man inte kan gissa får man trycka djurstatyn på näsan för att få fler ledtrådar. Då ska djurstatyn börja låta och röra sig som djuret det föreställer. När man gissar rätt befrias statyerna och sällar sig till de barn som gissar tills det inte finns några statyer kvar. Hur låter man? Ålder: Från 5 år Den här övningen går ut på att använda olika röstlägen för att uttrycka känslor. Använd gärna kort med ansikten som visar olika känslolägen: t.ex. glad, arg och ledsen. Ju äldre barnen är, desto fler känslolägen kan man prova (t.ex. rädd, förvånad, besviken, irriterad, stressad eller trött). Som utgångspunkt kan man låta barnen hitta på egna fraser (typ ”Jag är kissnödig” eller ”Jag hinner inte leka just nu”) eller plocka dialoger från en saga. Låt sedan barnen plocka kort och uttrycka fraserna på ett glatt, argt eller ledset sätt. Gå sedan vidare och välj en annan fras.

150

Sagokedja Från 4 år Att komma på en saga tillsammans är ett enkelt och effektivt sätt att stimulera barns fantasi. Sitt i en ring och låt en person börja sagan med en eller några meningar. Det får gärna börja med ”Det var en gång...” Gå sedan vidare runt ringen och låt alla spinna vidare på sagan. Det är bra att ha en sten eller liknande att skicka runt, så att det blir tydligt när man lämnar över ordet. Om något barn inte kan eller vill så gör det ingenting. Avsluta med ett passande slut innan barnen börjar tröttna. Berätta om bilder eller föremål Från 7 år Den här övningen går ut på att fantisera ihop en historia om en bild eller ett föremål. Som hjälp kan man ha en hög med vykort eller en påse full med olika föremål, t.ex. en nalle, en nyckel, ett par simglasögon eller en klocka. Låt barnen i tur och ordning plocka ett vykort/föremål och hitta på en historia om resan man gjort till platsen vykortet visar eller varifrån föremålet kommer. Det är bra om pedagogen börjar för att ge exempel på hur det kan gå till.

151

Dockteater Ålder: Från 3 år Dockteatern är rolig eftersom den både kan användas som lek och som en teater att visa upp för en publik. Det är inte dumt om pedagogerna med jämna mellanrum spelar upp små scener för barnen som inspiration. Dockteatern kan bestå av en vikvägg med scenfönster och handdockor, men man kan också göra eget material. Banankartonger är idealiska, eftersom de har en ram som man kan måla. Figurer kan klippas ut i hårt papper och tejpas upp på blomsterpinnar (de kan måla figurerna själva eller skriva ut bilder från internet).

Charader Ålder: Från 5 år Charader är en klassisk dramalek som går ut på att en eller flera personer spelar upp en, roll, ett ord, en mening eller en situation för en publik som ska gissa vad man föreställer. Charader går att variera i det oändliga. För de yngre barnen kan det handla om att föreställa ett djur eller ett yrke. För äldre barn kan man utvidga med kortare meningar, sångtitlar och filmer. Då kan man också dela upp publiken i lag som får poäng när de gissar rätt.

152

Pedagogen kliver in Ålder: Från 5 år Ett sätt att arbeta med drama är att låta pedagogen vara en hemlig ”igångsättare”. Det kan till exempel börja med att man sitter tillsammans i en ring. Pedagogen kan vara lite hemlighetsfull och få barnen att förstå ett det är någonting på gång. Pedagogen smyger sedan ut ur rummet och ber barnen vänta tysta. När pedagogen kommer tillbaka är det som en helt annan person, som tagen ur en berättelse. Han eller hon kan vara förklädd (till bagare, pensionär, barn, doktor) och springa, gå eller smyga fram till barnen och berätta eller fråga något som får barnen involverade i skådespelet: ”Ajajaj, jag har så ont i min näsa! Jag har haft en tjuv i bageriet och han tog alla mina kanelbullar och när jag jagade honom så snubblade jag på katten och slog i näsan. Ni måste hjälpa mig!” Här gäller det att pedagogen är väl förberedd och har några idéer som kan användas för att få fart på barnen. För att lättare komma in i dramastämningen kan pedagogen ha med sig en säck med utklädningskläder och accessoarer som delas ut bland barnen som en del av skådespelet: ”Nej, men herr Gustafsson, ni ser ut att frysa – här har ni en rock!” ”Men jag är inte herr Gustafsson!” ”Nähä, och vem är ni då?” ”Jag är... vargen... eller nej, jag är Spiderman!” ”Oj då, ja, det är min syn som är så dålig, jag måste ta på mig glasögon. Är det någon annan som behöver glasögon? Eller hatt?”

153

Dramatisera sagor Ålder: Från 5 år Drama och sagor passar bra ihop. Sagor har ofta en tydlig berättelse med början och slut, vilket gör dem enkla att dramatisera. När barnen lever sig in i sagan genom att dramatisera den får de en djupare förståelse för sagans innehåll och budskap. Detta främjar såväl språkutveckling som empati. När man arbetar med sagor finns det ingenting som säger att man måste hålla sig till originalberättelsen. Tvärtom är det utvecklande om barnen får lägga till, ta bort och ändra händelser och dialoger. Genom att låta barnen komma på nya slut på gamla sagor ger man dem en möjlighet att påverka. Det finns olika sätt att arbeta med dramatisering av sagor. Det mest naturliga är kanske att dela upp sagans roller mellan barnen och låta dem spela upp sagan. Om det inte finns tillräckligt med roller till alla barnen får man hitta på nya roller med nya repliker. Istället för en rödluva kan man ha två tvillingrödluvor och dessutom finns det i sagor alltid plats för ett talande träd eller en liten hustomte. Även detta planerande och regisserande är en lärorik process för barnen. Slutprodukten, dvs. uppspelningen av dramat, är bara en liten del av dramatiseringsprocessen. Ett annat sätt att dramatisera sagor är med hjälp av dockor, legogubbar eller andra figurer. Då kan barnen fokusera mer på dialogen och händelseförloppet, vilket ger större utrymme för improvisation.

sketch – kort pjäs med komisk slutpoäng

Sketcher Ålder: Från 8 år När barn kommit upp i skolåldern börjar de uppskatta skämt och roliga historier. Då kan det vara väldigt uppskattat att låta dem spela upp sketcher för varandra, antingen sådana som de har hittat på själv eller sådana som utgår ifrån roliga historier. Man kan exempelvis dela in klassen i grupper om tre och låta alla spela upp varsin Bellman-historia.

154

En egen pjäs Ålder: Från 7 år Att skriva en egen pjäs att visa upp för föräldrar eller skolkamrater är ofta roligare än att använda sig av befintliga pjäsmanus. Då kan man anpassa rollerna efter gruppen och innehållet efter gruppens intressen. Nedan följer några tips som kan vara bra att ha när man låter barnen skriva egna pjäser:

• Börja med en brainstorm där man bollar idéer om vad

pjäsen ska handla om. Arbetar man i grupp är det bra om pedagogen går runt och handleder.

• De tre viktigaste delarna i pjäsen är början, slutet och de

vändpunkter som uppstår under händelseförloppet. Uppmana barnen att lägga extra möda på dessa.

• Uppmuntra varje barn att utveckla sin roll så att den blir

mer levande, exempelvis genom att fantisera ihop information om personen (ålder, bakgrund, familj, personlighet).

• Ge barnen stor frihet att använda sin fantasi vid val av scenkläder, rekvisita, ljud och ljus. Var samtidigt beredd på att hjälpa till med tips, inspiration och praktisk hjälp. Att skriva en pjäs, att träna och att förbereda för uppvisning är en mycket kreativ process som skapar stor entusiasm hos de flesta. Som pedagog är det viktigt att hitta en balans mellan att hålla sig i bakgrunden och att hjälpa till.

155

Spela in film Ålder: Från 7 år Med dagens smidiga digitala teknologi är det enkelt att spela in film, även för barn. Det finns många olika typer av film som barn kan vilja göra:

• De kan filma sig själva när de spelar upp en pjäs, ungefär som en spelfilm på tv.

• De kan göra en dokumentärfilm om naturen, något speciellt djur, sin skola eller något specialintresse. Vid reportagefilmning får de även träna på att intervjua.

• De kan göra en film där skådespelarna består av dockor,

legogubbar eller andra figurer. Då fokuserar man mer på berättandet än på agerandet. Dialogen blir viktig och man kan träna på att växla mellan en berättarröst och olika rollers röster.

• De kan göra korta reklamfilmer där de försöker sälja olika

produkter. De kan själva välja produkt eller bli tilldelad en produkt av pedagogen. Detta tränar såväl fantasi som inlevelseförmåga samtidigt som man får öva på att tänka ur andras perspektiv (tittarens/kundens).

156

instuderingsfrågor

Vilka olika betydelser har begreppet drama?

Hur kan arbete med drama främja barns utveckling?

Vad är rekvisita?

Vad är scenografi?

På vilket sätt kan dramatiserande underlättas av utklädningskläder?

Ge exempel på saker som kan finnas i en utklädningslåda.

Hur kan man göra en enkel dockteater?

Vad är charader?

Är det viktigt att hålla sig till originalberättelsen om man dramatiserar en saga? Varför?

10. Vad kan man göra om det inte finns tillräckligt med roller om man ska dramatisera t.ex. en saga?

11. Vad är en sketch? 12. Vilka är de viktigaste delarna i en pjäs? 13. Hur kan man göra en roll mer levande? 14. Hur kan man arbeta med dramatisering och film i skolan? 15. Vilka förmågor tränas när man gör reklamfilmer?

157

Tove Phillips

Skapande verksamhet

Tove Phillips

Tove Phillips, lärare i Barnoch fritidsämnen/engelska och frilansskribent.

Tove Phillips

ISBN 978-91-40-67836-2

789140 678362