9789155256883

H책kan Groop

M책la i akvarell

Ord i boken som följs av asterisk (*) finns förklarade på sidan 91

Copyright © Håkan Groop Bokförlaget Semic, Sundbyberg www.semic.se Formgivning: Håkan Groop Redaktör: Eva Holmberg Tryck: Livonia, Lettland, 2011 ISBN 978-91-552-5688-3

Förord Akvarellmålning är spontant och mycket spännande, men samtidigt väldigt tålamodsprövande. Ibland ska man måla snabbt, i nästa stund invänta torktiden.

Att måla akvarell kräver mod och beslutsamhet då färgen är transparent – misstag syns genom de olika färglagren och möjligheten att rätta till dem är begränsad.

En del använder en kombination av transparenta och täckande färger samt tusch på samma målning, vilket givetvis är tillåtet. Men en genuin akvarellist använder endast akvarellfärg, blyertspenna och det vita papperet i sitt skapande.

Jag har målat olja, akryl och akvarell till och från i 37 år och är verksam konstnär sedan femton år tillbaka. I dag målar jag oftast akvarell, som är mer spännande och ger mig mest motstånd. Mina motiv hämtar jag i huvudsak från naturen – den karga miljön runt fyrplatser, från målarresor i Europa och det vackra landskapet i Sörmland.

Under tolv års tid har jag hållit kurser i akvarellmålning både i Sverige och i Europa och lärt känna många kursdeltagare. De berättar om hur roligt och utvecklande det varit att helhjärtat få ägna sig åt ett kreativt intresse under en helg eller en hel målarvecka. Känslan av välbefinnande, lugn och harmoni har varit samstämmig.

Jag har funderat på vad det är som händer i oss när vi upplever naturen och får måla och skapa tillsammans. Vad är det som gör att vi mår så bra? Det jag funnit är att målningsprocessen och kursupplägget på många sätt har likheter med en personlig utvecklingsprocess. Man utvecklas som människa genom att måla.

Min önskan är att du som läsare skall få nya infallsvinklar som utvecklar ditt eget måleri, oavsett om du är nybörjare, eller har målat i många år. Samtidigt vill jag ge dig tankar som kan bidra till att du ökar kunskapen om dig själv, och fortsätter att utvecklas som människa.

Lycka till med ditt skapande!

Håkan Groop

Innehåll Förord Att välja motiv 6 Behandla motivet 12 De perfekta proportionerna 18 Rätt vinklar 20 Nära och långt borta 22 Material 26 Börja måla 30 Färgblandning 36 En målning blir till 50 Tankens kraft 56 Avsluta 58 Feedback 60 Galleri 62 Mina fyrar 85 Slutord 90 Ordförklaringar 91 Register 92

Att välja motiv

D

et krävs en del förberedelser innan man sätter igång med att måla akvarell. En del av det är det praktiska: val av papper, färg och pensel, bearbetning av papperet och så vidare. Det här tar jag upp i kapitlet Börja måla (sidan 30), men jag vill börja i en annan ände, minst lika viktig: valet av motiv. Att hitta rätt motiv är själva utgångspunkten för den kreativa processen.

Många av mina elever upplever att det är svårt att hitta intressanta motiv. För att komma vidare gäller det att lära sig se på omgivningen med konstnärens ögon. Den förmågan kan du träna upp genom att vara mer nyfiken på din närmiljö. Ta inget för givet, se efter hur saker och ting verkligen ser ut: Hur stark är egenskuggan, hur faller slagskuggan från föremålet? Hur mycket styr mina förväntningar på hur motivet ser ut? Iaktta former, färger och skuggor i din vardag.

Ett tips är att alltid ha med sig en kamera. Titta i sökaren, det begränsar synfältet, du ser motivet tydligare, kan direkt beskära bilden och därmed hitta tavlans intressecentrum. Bygg upp din bild genom att välja ut vad som är viktigt och sedan betona det.

Alla andra element i bilden ska endast vara ett stöd för att framhäva det viktiga.

Fotografera motivet, men komplettera gärna på plats med skisser, och tänk på att din målning kommer att vara en personlig tolkning av motivet, så att du inte låser dig i ett alltför exakt avbildande. Detta kommer jag att beröra mer i nästa kapitel.

Här följer tre berättelser om hur man kan skapa sitt eget motiv, för att exemplifiera processen:

6

Brahehus slottsruin

För några år sedan åkte jag E4:an söderut och passerade Brahehus slottsruin. Jag stannade till på avfarten till värdshuset mitt emot, gjorde en snabb skiss och tog några foton för minnet.

Jag betraktade motivet en stund. Trots att vyn egentligen inte var så spännande, med motorväg, räcken och en ganska ointressant himmel, såg jag en möjlig målning.

Jag sorterade in den i minnesbanken för att göra något av motivet framöver.

På väg hem nästa dag såg jag solen gå ned med en fantastisk färgprakt som följd.

7

Jag körde in på värdshusets parkering, gick och köpte te och en kaka. Sedan satte jag mig vid ett fönsterbord och insöp utsikten mot ruinen och solnedgången, memorerade färgerna. Efter en stund kunde jag se slutmålningen för min inre syn. Ett intressant motiv på en historisk plats.

Jag kom att tänka på alla tillfällen när jag avrått mina elever från att måla solnedgången. Det är svårt att återge en solnedgång på akvarellpapperet utan att den tenderar att bli grällig och påminna om ”hötorgskonst”. Det kan många gånger vara bättre att lägga ifrån sig penseln och bara njuta av skådespelet. Ger man sig trots allt i kast med uppgiften så gäller det att vara lite försiktig med de starkaste kulörerna.

Nästa dag gick jag till ateljén för att göra några snabba idéskisser.

Jag flyttade själva ruinen åt höger. Då slottet är byggt med ingången till vänster, känns det naturligt att vända ruinen in mot bildens centrum. Vidare flyttade jag slottet och den främre muren i sidled, som om jag betraktade motivet mer från höger.

Allt för att få en bättre balans. Jag ville bredda motivet då jag bestämt mig för att måla ett liggande format. Jag kunde på så sätt få med mer av Visingsö i bakgrunden och därmed öka djupet i bilden.

Jag målade himlen vått-i-vått* och var försiktig med alltför starka varma färger. Jag blandade kadmiumgult och ockra i botten, som jag med mera vatten tonade mot papperets vita upptill. Sedan drog jag några penseldrag med den kalla crimsonröda. Vidare lät jag den mörka blå himlen ta mer utrymme på bekostnad av de varma färgerna.

Slutresultatet blev en målning som visar motivet tolkat på ett personligt sätt. Inte en fotografisk avbildning.

8

Ledfyr i solnedgång

oss från en strålande klarblå himmel.

Några dagar senare gick jag in i min ateljé för att ta itu med materialet från skärgårdsutflykten. Eftersom den lilla ledfyren aldrig skulle bli spännande med en neutral blågrå himmel, så jag bestämde mig för att göra målningen mer intressant och valde en dramatisk solnedgång istället för originalets svaga soldis.

Under hösten 2008 följde jag med min son Niklas på en båtutfärd i Stockholms skärgård.

Han hade köpt biljetter till en utflykt med temat ”Fyrar i Stockholms farvatten”. Ute på däck gjorde jag några snabba skisser och fotograferade fyrplatser, prickar och ledfyrar som vi passerade på vår kryssning. Det var en något kylslagen septemberdag, men solen värmde

9

Briggen Tre Kronor

Kom ihåg:

När det gällde Briggen Tre Kronor, som låg vid hamn i Vaxholm då vi passerade på samma resa, beslöt jag att återge den ganska verklighetstroget. Jag överdrev himlens färger en aning och bortsåg från en och annan tamp. Jag förenklade även kajen, de små båthusen och höstfärgerna i bakgrunden för att få fartyget att stå ut.

Betrakta din omgivning med en nyfiken blick så hittar du intressanta motiv. En kamera kan vara till god hjälp genom att avgränsa och hitta målningens intressecentrum. Men lås dig inte vid verkligheten: det inte bara är tillåtet, du bör använda dig av konstnärlig frihet när du skapar.

10

S/S Stockholm

Stockholm och passade då på att leta upp S/S Stockholm och fotograferade henne i hamnen. När jag sedan målade använde jag mig av min konstnärliga frihet och lät S/S Stockholm ersätta finlandsfärjan.

S/S Stockholm mötte vi aldrig på vår utfärd.

Det var i själva verket en rödvit Viking Linefärja som styrde in mot Stockholm. Det sena eftermiddagsljuset var magiskt, men jag blev inte speciellt upphetsad vid tanken på att måla en finlandsbåt. En vecka senare var jag åter i

11