Hjärt–kärlsjukdomar utgör en stor andel av de sjukdomar som drabbar människor i dag. I takt med ökad vällevnad och en allt äldre befolkning ökar dessa sjukdomars förekomst och behovet av sjukvårdsresurser. Ateroskleros, pulsåderförkalkning, orsakar de flesta av hjärt–kärlsjukdomarna, som nu är de dominerande dödsorsakerna i vår del av
världen. Förr var det de stora infektionssjukdomarna som härjade – nu är det ateroskleros. Detta kapitel handlar om hjärtats sjukdomar, kardiologi, och om ateroskleros, blodfettsrubbningar samt övriga kärlsjukdomar. En stor del av de sjukdomar som beskrivs i kapitlet har ateroskleros som gemensam patofysiologisk bakgrund.
Hjärtats sjukdomar – kardiologi
Det akuta omhändertagandet av patienter med hjärtsjukdom har förbättrats dramatiskt, med ökad överlevnad och förbättrad livskvalitet som resultat. Det är främst övervakning vid hjärtintensivavdelningar, nya mediciner och möjlighet till kranskärlsröntgen, kranskärlsoperationer och ballongdilatation som gjort förbättringen möjlig. Utvecklingen har medfört att antalet nyinsjuknade i kärlkramp och hjärtinfarkt minskar, och på senare tid har även hjärtsviktspatienterna blivit färre. De vanligaste hjärtsjukdomarna som hjärtinfarkt och kärlkramp är delvis möjliga att förebygga. Riskfaktorer som högt blodtryck, förhöjda blodfetter, rökning, fysisk inaktivitet och övervikt är till stor del relaterade till levnadsvanor. Även psykosociala förhållanden i hemmet och på arbetsplatsen påverkar risken för insjuknande. Hjärtsjukdomar har en nära koppling till andra invärtes sjukdomar, t.ex. diabetes, och till kirurgiska sjukdomar, t.ex. perifer kärlsjukdom. Hos äldre patienter är förekomsten av hjärtsjukdom hög. I åldrarna
över 65 år har närmare hälften av alla människor hjärt- och kärlsjukdom, och det är vanligare hos män än hos kvinnor i alla åldrar. Äldre patienter är oftare sköra med bland annat nedsatt njurfunktion, som medför att behandlingen blir en svår balansgång mellan nytta och biverkningar. Det kräver bred klinisk kompentens och ett etiskt förhållningssätt hos det behandlande teamet. När det gäller läkemedelsbehandling talar man om ”de fyra läkemedlen” acetylsalicylsyra, statiner, betablockerare och ACE-hämmare (eller angiotensin II-antagonister). Dessa läkemedel används på ett stort antal indikationer inom både sekundärprevention och vid primärprevention. Numera kombineras gärna ACE-hämmare med tiaziddiuretika vid t.ex. behandling av hypertoni. Hjärtsjukdom debuterar ofta akut, och rätt behandling kan vara livsavgörande. Redan inom ambulanssjukvården startar det prehospitala omhändertagandet en vårdkedja för att ge ett optimalt omhändertagande för patienten.
70
Medicin.indb 70
2013-06-19 09.07