Issuu on Google+

På hemligt uppdrag hos kungen

Det damp ned en inbjudan i min brevlåda härförleden. ”HM Konungens förste hovmarskalk får härmed på nådigt uppdrag inbjuda Författaren Anna Jansson till middag hos deras Majestäter på Stockholms slott …” Jag undrade förstås vem som med mig behagade skämta aprillo. Så jag luskade runt i bekantskapskretsen och fick ett hemligt uppdrag. ”Om du ska till kungen måste du försöka knycka ett hårstrå eller en cigarrfimp eller ett glas han har druckit ur”, viskade min väninna konspiratoriskt och blinkade åt mig över sitt vinglas. När jag såg lite undrande ut förklarade hon att hon misstänkte att maken var släkt med Oskar den II. Makens farmor hade arbetat som kokerska i de skogar där kungen på den tiden jagade vilt och småvilt och fruntimmer. Nio månader senare nedkom farmodern med en son. Hon vägrade berätta vem barnafadern var men sonsonen har påfallande Bernadottska drag. ”Vi behöver materialet till en DNA-analys”, förklarade hon och då förstod jag att det här var ett uppdrag för en deckarförfattare. Iförd aftontoilette tog jag alltså en droska till slottet. Klänningen var djupt urringad bak och bh-frågan var inte slutgiltigt löst utan måste fixas med en säkerhetsnål som jag tänkte få hjälp med i lobbyn. Men när det stod en karl i receptionen vågade jag inte fråga, i fall han skulle tänka att jag skulle tänka … asch ni vet. Fördelen med klänningen var att den hade långa puffärmar där jag kunde smuggla in ett glas eller en fimp eller en plastpåse att stoppa hårstrået i. När jag kom fram hade kappans syntetfoder gnuggat sig mot klänningen som blivit elektrisk som en 8

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 8

08-09-04 14.46.01


högspänningsledning och satt klistrad som ett flugpapper på kroppen. Det var inte riktigt det sprakande intryck jag hade bespetsat mig på att göra när jag vandrade genom salongerna som var fyllda med gigantiska blomsterarrangemang för att möta kungafamiljen. Drottningen var verkligen mycket vacker i sin gröna sidenklänning och Victoria log så vänligt och jag hälsade på kungen och presenterade mig som den som gav fågelinfluensan ett ansikte. ”Jaså, höhö, verkligen, det kan man kanske säga”, skrockade han och just då hade jag mitt gyllene tillfälle. Silvia tittade åt ett annat håll och prinsessans uppmärksamhet var riktad mot nästa gäst. Men ärligt talat – jag skäms för att säga det. Modet svek mig. Han var lite tunnhårig och jag förstod att andra måste ha varit där före mig i samma ärende. Så jag bidade min tid till efter middagen. Och där minglade Reinfeldt och Bildt och Leijonborg och en barndomsvän från Gotland och chefen för Nationalmuseum, blandade och kuperade som i en bisarr dröm. Maten serverades i dockportioner och menyn var på franska och när kungen avslutade taffeln skulle alla sluta äta direkt. Kniv och gaffel ned på kommando och sen var det groggbord och cigarrer. Röken la sig som dimmorna vid Lützen. Jag letade överallt efter kungen. Men han var försvunnen i röken. Festen var slut. Droskorna kördes fram och han hade inte ens lämnat sin sko efter sig på trappan.

9

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 9

08-09-04 14.46.01


I telespindelns nät

Förr i tiden var en telefon bara en telefon och den användes till korta viktiga meddelanden. Det var dyrt att telefonera, särskilt om det var rikssamtal. En sommar i min ungdom när min stora kärlek bodde i Norrland gick hela min lön åt till att betala en telefonräkning på hiskeliga 600 kronor. Vilket motsvarar det tiodubbla i dagens penningvärde (det var värt vartenda öre). Idag är det inte kostnaden som avskräcker mig från att ha med telejätten att göra utan byråkratin. I går till exempel så tänkte jag att jag skulle försöka få hjälp med alla lösa telefonsladdar som hänger som överkokt spagetti från hål i väggarna. En inredningsdetalj som lämnats kvar sen lillbrorsan och S i ett anfall av kollektiv kreativitet och Martin Timell-iver gjorde en extreme homemakeover på sladdfronten. Först blev jag placerad i kö för att med egna ord beskriva mitt ärende i detta röstfascistiska helvete som inte fixar min gotländska. Och ju mer upprörd jag blir desto mer dialekt talar jag. En kort stund blev jag alldeles stum för jag var inte beredd på att behöva prata med en maskin. ”Här beskriver du ditt ärende med egna ord.” ”Sladdar”, sa jag. ”Du vill ladda ditt refillkort”, säger rösten då och det känns som att bli härmad på ett försmädligt sätt. ”Nej”, säger jag. ”Sladdar!” ”Förlåt, jag uppfattade inte vad saken gällde?” ”Telefonsladdar.” 10

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 10

08-09-04 14.46.01


”Telefoni. Gäller det fast telefoni eller mobil telefoni, bredband eller uppkoppling till internet?” ”Telefonjack”, säger jag, allt mer irriterad. ”Då blir det support.” ”Ja, förihelvete – bara det är en människa!” ”Jag uppfattade inte ditt svar och du kopplas nu tillbaka till kön.” För att få sladdarna fixade måste jag sen sitta i ytterligare två olika köer. En för mitt privata abonnemang och en annan för min firma. Trots att sladdarna hänger ut genom samma hål i väggen. Därefter sätter sig två olika Nissar i två olika bilar för att fara till Vintrosa, en för varje abonnemang. När den ena sätter sig i bilen kostar det 685 kronor och när den andra sätter sig i bilen kostar det 550 kronor och ska de arbeta kostar det lika mycket till per Nisse och timme. Då kan man ju fundera på var de gör av den riktiga personalen som har ersatts av maskiner. Jo, så här är det. Den riktiga personalen sitter vid andra telefoner och ringer upp mig för att sälja tjänster jag inte vill ha när jag absolut inte har tid att prata med dem – särskilt inte sen de slösat bort min arbetsdag i sitt röststyrda helvetesmaskineri med vidhängande kösystem. Sista gången jag ringde upp sa de: ”Samtalet kan komma att spelas in i syfte att förbättra vår kundservice.” ”Hallå, hallå!” ville jag skrika. ”Varför inte pröva att låta kunderna prata med en riktig människa, i stället för att reta gall­ feber på dem så de är urförbannade när de väl kommer fram?” Ett litet tips från coachen bara.

11

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 11

08-09-04 14.46.01


Hantverkarsvett är dyrare än saffran

Jag sitter vid telefonen och väntar på mannen som aldrig ringer. Väntar och andas i takt med klockan som tickar på köksväggen. Duschade redan klockan fem för att vara säker på att inte missa telefonen. Väntar. Ser ut genom fönstret. Väntar. Går av och an på köksgolvet och väntar. HAN borde vara här när som helst. Han lovade ringa. När signalen ljuder flyger jag upp från köksstolen och svarar med en gång – besviket konstaterar jag att det är en väninna. Jag ber henne fatta sig kort för jag väntar ju på att HAN med verktygsbältet ska höra av sig och säga när han kommer. Det var bäst att ta ledigt från jobbet – i fall han skulle komma. Han sa på tisdag, senast på onsdag och nu är det fredag. Ett verktygsbälte är nästan som ett pistolhölster, det närmaste cowboy en svensk man kan komma. Fem millimeter skäggstubb. Passgång med händerna självsäkert vilande på hölstret. En solkig t-shirt som krympt i tvätten och jeans där snusdosan nästan nött hål på bakfickan. Så ska en riktig hantverkare se ut. En man som hjälper kvinnor i nöd. Men inte gratis. När han ställer ned sin unikabox börjar taxametern ticka. Efter en timmes jobb lägger han sig under äppelträdet och snackar i sin mobil. Det är klart att han måste sköta sin firma och svara sina kunder när de ringer. Taxametern, tänker jag … taxametern! Efter vilan måste han sticka iväg på ett annat jobb. Något akut. ”Men du har ju just kommit”, hinner jag inte säga innan han är borta – puff – som i en dröm av krutrök och damm. Jag tycker att mitt ärende också är akut! 12

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 12

08-09-04 14.46.01


Jag som tänkte prata med honom om stoppet i avloppet också. Fast antagligen skulle han inte ha gjort något åt det. Till exempel är ett projekt som att ta bort en pelletspanna inte alls så enkelt som man inbillar sig. Det är aldrig så enkelt. Det kan gå åt ett helt gäng gubbar för en sån sak, för de tassar inte in på varandras arbetsområden. En rörmokare, en elektriker och en Nisse med metallsåg är ett minimum och sen några händiga granngubbar som bär upp den ur källaren och någon annan som fraktar bort den. Och ändå – utan hantverkare skulle Sverige stanna. Det är småföretagarna som gnetar ihop till skatten som går till alla arbetslösa akademiker i bidrag. Det kanske man ska tänka på när man som rådvill förälder ändå vill hjälpa sina barn att fundera på vad de ska bli i framtiden. Min son kom oförhappandes på att han ville bli sotare – för att vara garanterad ett jobb. Det tog en stund för mig att smälta, men sen blev jag glad. För en händig karl är värd sin vikt i guld eller, lite mer poetiskt uttryckt, ­i saffran.

13

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 13

08-09-04 14.46.02


Intuitiv elektriker

Ibland kan man fundera på hur man kan ana att en strumpa ligger fastknölad i baksätet på bilen fast man inte har en aning om hur den kom dit. Eller hur man kan känna att någon finns bakom ens rygg och ser på en. Man vänder sig om och där står han. Eller just i den stund man lyfter luren för att ringa X – då ringer han i stället. Är det intuition? Vad är egentligen intuition? Finns den? Enligt Nationalencyklopedin kommer ”intuition av ordet intuitio som betyder rikta blicken på, eller uppmärksamt betrakta. En filosofisk term för uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt utan stöd av erfarenhet eller intellektuell analys …” Fast det tror jag är skitsnack. Rent logiskt kan det inte vara så att man ens för ett ögonblick kan koppla bort den erfarenhet man har. Kanske är intuition rent av den samlade erfarenhet och kunskap man kan mobilisera under bråkdelen av en sekund. Ett slags stridsberedskap eller förmåga till blixtanalys, för att känna av en situation. Förstås med risk att befästa de fördomar man redan har om andra, om man sen inte låter folk få en chans att bevisa sig. Människor med uppfällbara solglas på glasögonen är inte alltid debila. Enligt CG Jung är intuition en omedveten psykologisk process. Han betonade dock att den är irrationell. Irrationellare än vadå, blir nästa logiska fråga. Slumpen är 50 procent om man slår krona och klave. För ett par somrar sen hade vi regn, massor av regn och meteorologerna talade om solsken fast luften gick ur högtrycken som punkterade ballonger och blev till mera ösregn och över14

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 14

08-09-04 14.46.02


svämningar. VäderNissarna smög sig in i studion som strykrädda hundar, väl medvetna om att de inte ens med vetenskapens hjälp nått upp till slumpnivå. Jag hörde ryktesvägen att de hamnat på 3 procent rätt – och min intuition säger mig att det nog stämmer. Fast ibland finns det irrationella också utanför vetenskapens värld. Något som gör mig full i skratt är när jag ser visitkort där det står intuitiv massör – alltså inte diplomerad eller legitimerad utan någon som tänker känna in mina vibbar och sen knåda mig på måfå, utifrån mina outtalade önskningar och behov, för att förlösa mig från inre spänningar och nattligt tandagnissel. Det får mig att gapflabba för det sätter igång en hel tankekedja av bilder. Tänk en intuitiv elektriker som liksom känner in vad de olika sladdstumparna har för energier … hankontakten och honkontakten kanske vill varandra något … och om man skalar bort all plast och gör en fläta av metalltrådarna så kan man få till ett helvetes fyrverkeri … och tar du sen i spisen och diskbänken samtidigt är det en enkel biljett till evigheten. Eller en intuitiv pilot. Eller varför inte en intuitiv hjärnkirurg.

15

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 15

08-09-04 14.46.02


Vågar man äta?

Egentligen borde det vara ganska okomplicerat att äta frukost. I generation efter generation har människor klarat av det utan att få ångest. Man har ätit sin mat och låtit den tysta mun, helt enkelt. När det gäller frukost är jag ganska liten i maten (ett fantastiskt uttryck om man översätter det till utrikiska) men jag tar igen det senare under dagen med råge. Till frukost blir det en kopp kaffe och en macka. ”Ser du det där som skimrar liksom i blått och lila alldeles­ i ytan på kaffet”, frågade en renlärig man som antagligen bara dricker grönt te från obebodda öar. ”Det är diesel”, sa han smått triumferande, ”… femtio gånger mer cancerframkallande än bensin. Dricker du verkligen kaffe?” Ja, det får jag ju medge att jag gör, fast i fortsättningen kanske jag blundar för att slippa se färgspelet och rör snabbt med skeden för att få petroleumprodukterna att snurra ned i botten medan jag tar ett bett av mackan. En smörgås har ingen dött av, tänker jag. Men där har jag fel enligt all fitnessexpertis. På mackan finns det fett. Fett ger övervikt och övervikt ger diabetes och hjärtkärlsjukdomar och dyrare flygbiljetter om man måste betala för dubbla säten. Å andra sidan hävdar somliga att det inte alls är fettet som är skadligt, det är sockret. Det är kolhydrater man ska se upp med. Man måste tänka på vad det är för glykemiskt index. Det vill säga hur snabbt blodsockret höjs av det man stoppar i sig. Så egentligen ska man låta bli själva brödet och då har vi pålägget kvar av min ursprungliga frukost. Ost eller skinka, det är frågan. Dr Scarsdale presenterade en metod som gick ut på att äta 16

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 16

08-09-04 14.46.02


huvudsakligen proteiner för att gå ned i vikt, det var innan han blev skjuten av sin fru. Om hon tröttnat på honom eller dieten vet jag inte, men ryktet sa att de kvinnor som levt efter Scarsdales läror fick neurologiska skador av att bara äta proteiner. Med andra ord: Att äta frukost är förenat med fara och säkert är det lika riskabelt att äta lunch. Potatis och morötter har fel glykemiskt index. I pommes frites finns akrylamid. Den grillade korven är full av stekytecancerogener. Kycklingen kan vara bärare av salmonella och i insjöfisken finns det kvicksilver. I margarinet kan det finnas plastkulor, vilket öppnar för frågan: Vad finns det mer för saker i maten som vi inte vet? Hönskadaver? Klorin? Hårbollar? Skiftnycklar? Om man skulle skippa idén med fast flöda och bara äta vitaminer är det också hälsovådligt och leder till en för tidig död, i synnerhet om man sväljer ned det med aspartansötad dryck som eventuellt kan utlösa diabetes och andra hemska åkommor som inte är riktigt klarlagda ännu och därför än mer skrämmande än det vi redan vet. Fast vitlök kan man äta mycket av. I alla fall idag. Så det gäller att passa på. I morgon när du slår upp tidningen kan det vara giftigt.

17

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 17

08-09-04 14.46.02


Den gemensamma måltidens död

En gång i tiden, för så där en fyrtio år sedan när jag var ett litet barn, åt vi kvällsmat tillsammans ­hela familjen på en gång. Varje kväll. Jo, det är sant – jag ljuger inte, det var så på den tiden. Vi satt runt bordet och pratade med varandra om vad vi gjort på dagen, berättade historier och hade det hemtrevligt och inte alls bråttom. Någon gång på resan fram till att jag skaffade egna barn kom illasinnade livsstilsutvecklare på att människor borde aktiveras. För det är fint att vara aktiv och dåligt att vara passiv, alltså att sitta stilla och äta mat med sin familj i hemmets lugna vrå. Aktiv skulle man vara och engagerad och medveten och upplyst och vältränad och framförallt lojal, ingen svikare som satt hemma och ja, ni vet … åt mat i maklig takt för att det var hemtrevligt. Nu när mina barn håller på att flytta ut så funderar jag på vad de kommer att minnas från sitt barndomshem. Det hemtrevliga plinget från mikron när var och en värmde sin egen snabbmat på olika tider? De desperata telefonförsäljarna som fick mamma att hoppa upp och ned på köksstolen för att svara och slutligen skrika: ”Jag står med i NIX-registret! Det är er förbaskade skyldighet att ta redan på det innan ni ringer.” Aldrig var det så förr. Inte ringde man väl och störde folk mitt i maten? Inte utan att be om ursäkt i alla fall. Kanske kommer de att minnas alla konstiga maträtter som skapades på grund av tidsbrist och dålig planering. Blodkorv med tonfisk. Korvslantar i vinägrettsås. Fiskbullar med snabbmakaroner. Förr fick maten ta lika lång tid att laga som det 18

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 18

08-09-04 14.46.02


tog tid att skala och koka potatis. Nu får kvällsmat ta lika lång tid att tillreda som det tar för snabbmakaronerna att koka och ­ibland inte ens det, ibland mikrar man en Gorbys på två minuter blankt och äter den vid teven. Visst blir man mätt på det sättet också, men något viktigt går förlorat. Prattiden. Tiden att formulera sin egen berättelse i ord. Tiden att spegla sig i varandras ansikten och känna sig sedd och lyssnad på. För det kan aldrig teven ge. Ibland talar man om den nyttiga medelhavskosten som är så bra för hälsan. Olivolja, frukt och grönsaker, ni vet. Det skulle vara väldigt spännande, tycker jag, om man kunde mäta om det är själva maten eller om det är sättet man äter maten på som har de här fina hälsoeffekterna. Alla äter lunch tillsammans och slappar på sin siesta. Sen äter man middag på kvällen med vänner och släktingar, man äter långsamt och man umgås och det är livet. Tänk om man är så aktiverad och engagerad och lojal att man missar själva livet.

19

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 19

08-09-04 14.46.02


I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 20

08-09-04 14.46.03


Toaletter man minns

Så här i semestertider finns det stora möjligheter att utöka sina erfarenheter av de inrättningar som tar hand om våra mest basala behov. Det är sällan man kommer till skott och fotograferar de avträden man besöker, men man minns dem – somliga av dem ­med desto större skärpa. Senaste syjuntan blev något av en minnenas afton, en kavalkad av gamla och nya klosetter. Vi var rörande eniga om att standarden på en restaurang kan bedömas snabbast genom ett besök på damrummet, enligt principen: ren toalett, rent kök. Det finns ställen jag avstått från att äta på efter att först ha besökt toaletten. Och det finns andra toaletter där jag varit beredd att lägga en extra slant på maten efter att ha suttit en stund på tronen och speglat mig i de blänkande kranarna och sniffat på de väldoftande små tvålarna. Fast när toapappret är vikt i en liten snibb reagerar sjuksköterskan i mig med antiseptisk blick. Jag ser händerna i grova gummihandskar. Samma vantar som nyss vevade runt i toastolens inre fulla av bakterier viker nu toapappret som snart ska nå mina intimare regioner. Brrr! Det finns spännande kulturella skillnader, det inser man med skräckblandad förtjusning om man tågluffar eller reser med de rosa bussarna. I Grekland får man inte spola ned papper i toaletten och på 70-talet tilldelades man silkepapper, två ark, när man besökte allmänna toaletter och betalade en slant till toalettvärdinnan. Samma slags papper som till varmkorv, fast utan tryck. Längre söderut kan man råka på vattenkannor med lång slang och pip. Inget papper. Var pipen har varit tidigare råder 21

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 21

08-09-04 14.46.03


inget tvivel om och det kan kännas lite ovant till en början. Lika ovant som det är för resenärer söderifrån att komma till västvärlden och försöka förstå sig på våra märkliga anordningar. Vad är det som säger att man inte ska sitta på huk med fötterna på själva ringen? Det är egentligen bara en fråga om tradition, inte om funktion, eller hur? Så här i sommartid finns det något charmigt med gamla utedass tapetserade med veckotidningar från tiden när Carli Tornehave var i ropet och man kunde läsa tandkrämsreklam som: ”Säker i sadeln som aldrig förr. Colgate öppnar hjärtats dörr.” Syrendoft kommer för min del alltid att vara förknippad med utedass. Långbänkarna lär ha kommit till under spanska sjukan, när folk behövde omedelbar tillgång till fjölen. Man skulle kunna sitta hela juntan på en sån där långbänk och snacka tjejsnack i skymningen, som en helgjuten naturupplevelse på landet, ekologisk liksom. Teve visade för en tid sen en enfjöls ”fågelholk” där man med en vev kunde få hela utedasset att snurra, och byta utsikt medan man satt och filosoferade. Kan det möjligen vara den ultimata utedassupplevelsen?

22

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 22

08-09-04 14.46.03


Skolkunskaper jag kunde ha klarat mig utan

Vid femtio års ålder kan det vara dags för en halvtidsbedömning. Hur mycket av det man matades med under skoltiden var egentligen nödvändigt, när man blickar tillbaka från ålderstrappans höjdpunkt? Jag är född på det förhoppningsfulla femtiotalet. Under de omvälvande sextio och sjuttiotalen fullföljde jag min skolplikt, en tid av experiment och djärva satsningar inom skolvärlden. Som mina generationskamrater blev jag ett oskyldigt offer för modulmatten. Föräldrarna skickades på kurs för att förstå det obegripliga. Det hela startade som ett experiment i Sumpan och spred sig som en farsot över hela landet. Vi som aldrig fick säga noll, utan tvingades uttrycka intigheten som tomma mängden, är en förlorad generation. Ingen matematiker av större dignitet har enligt min vetskap kläckts ur detta träsk. Sexualundervisningen var ett annat område som lämnade en del övrigt att önska. På mellanstadiet blev man av en dödligt generad lärare upplyst om att pojkar och flickor ser olika ut. Flickor har springa. Pojkar har en kissepinne. Vilken framförhållning! Den unge som vid tioårsålder inte snappat en sådan sak borde ha fått stödundervisning, pekbok och hjälm. Nej, det var av sina kompisar man lärde sig om verkligheten. Det man fick veta var kanske inte alltid så vederhäftigt, men definitivt mer intressant. Barnkunskapen var det ämne som erbjöd flest överraskningar, om man bortser från resultaten av vissa experiment på hemkunskapen. En väninna berättade för mig om sin barn­ kunskapslärare som med stor auktoritet hävdade att man 23

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 23

08-09-04 14.46.03


plockar ut ögonen på skelande barn och vänder dem rätt innan man sätter tillbaka dem. Har funderat på om lärare ibland som hämnd på stökiga klasser lär dem FEL. Under sjuttiotalets våg av psykologiserande fick jag lära mig att när det lilla barnet har bajsat får man inte bara burdust spola ned skiten i toaletten. Det vore att se ned på något som barnet har presterat och det kan hämma en individ för hela livet. I stället måste man förklara för barnet att den här lilla bajskotten måste få vara hos sina bajskompisar. Sen får man spola. På sjuksköterskeskolan läste vi sociologi. Ett ämne jag utan några som helst problem skulle ha klarat mig utan. När vi kom till avsnittet om jaget som presenterar självet för mejet slog jag dövörat till av mentalhygieniska skäl och lärde mig Hylands hörnas ABC-bok utantill i stället. ”Idrott är att hinna före, till ett fånigt litet snöre. Dekolletage är nu för tiden, sidenklänning utan siden. Älgen ensam satt och log i en sönderskjuten skog.” Det är ord med tyngd i. ”Mänsklighetens dumhet har inte blivit större under tidens lopp, men dess möjlighet att ge uttryck åt sin dumhet har allt blivit större”, sa Frans G Bengtsson. Jag hoppas att han har rätt i det. Kanske är det så att varje generation får sin beskärda del av galenskaperna, varken mer eller mindre.

24

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 24

08-09-04 14.46.03


Äktenskapsmäklerskan

En försiktig vårsol stryker över markerna med sina guldgula ögonfransar. Grannarna stapplar ut ur sina vinterboningar. En del har fått skägg, andra har fått ungar, somliga har bytt fruar under den långa vintern. Jag hälsar obeslutsamt och försiktigt på en man som liknar en av dem vi grillade med i höstas. Jo bestämt är det han. Lite rundare, lite gråare, men nog är det självaste X (han vill inte vara med på bild). Med vårsolen avslöjas obarmhärtigt allt det som kunnat döljas i eldsljusets dunkla sken. Dammfaktorn är något som alltid borde bedömas vid nyanskaffning av prylar. Fy tusan så det ser ut! Dammiga gardiner, spindelnät i hörnen och en rad av tomma toarullar på badrumsgolvet. Nivån på städningen i min enkla boning är näst intill vårdintygmässig. Tur att barnen börjar bli myndiga och inte kan omhändertas. Jag far omkring med kvasten (jag sa inte på kvasten) från golv till tak och rör upp ett moln av damm som får katterna att nysa. När jag passerar spegeln i hallen inser jag att även jag behöver en helrenovering. Garderoben är full av ingenting-att-ta-på-sig. Håret ser ut. En klippning måste det bli och en ny spännande färg. Tillsammans med min väninna som har en frisersalong var jag för en tid sedan på tjejmiddag. Samtalet vid bordet spann kring möjligheter att utveckla hennes affärsverksamhet, förse den med det där lilla extra. Kunden får inte bara en klippning utan något mer. En möjlighet att utvecklas som människa. Ett möte. En början till något nytt och spännande. Jag tänkte direkt att man skulle kunna boka in en två meter 25

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 25

08-09-04 14.46.03


lång basketspelande somalier och en rasist samtidigt för rakning och ta upp frågan om vi ska kvotera in färgade poliser i Sverige. Eller låta herr B (Besserwisser), som vet allt om hur polisen borde sköta sitt arbete (det är väl bara att sy in dom jävlarna), möta en verklig lag- och paragrafexpert. Eller låta katthatare K (skjut alla kräk!), möta kattvälgörare L, vars bostad svämmar över av räddade djur. Det skulle kunna pigga upp arbetsmiljön på en frisersalong. Frågan är hur det skulle påverka kundunderlaget. Människor kanske inte vill bli uppfostrade. De vill bli förälskade. Det är ju vår. Romantiken flödar som smältvatten över gatorna. Längtan stiger som sav i björk. Folk köper nya kläder som galningar. Klipper sig. Färgar håret. Dansar. Köper blommor. Tvättar bilen. Rakar sig. Våren är sprängfylld av förväntan. Kanske skulle man kunna boka in singlar man tycker passar ihop, fortsatte jag. Ge samma klipptid som den tilltänkte/tilltänkta och förvägra dem tillträde vid andra tidpunkter. Singelklippning. Så kan man hjälpa dem att liksom börja prata med varandra, hitta gemensamma nämnare. ”Men det gör jag ju redan”, sa min väninna. ”Gör du! Gör du det på riktigt?” frågade jag dumt. ”Ja visst. Ett par jag mäklade ihop gifte sig i somras. Jag gör det hela tiden.”

26

I_Hantverkarsvett är dyrare än saffran.indd 26

08-09-04 14.46.03


9789172321687