Förord
med stor förmåga att förena inlevelse i sina patienters levnadsomständigheter med insikten att många krämpor har en del av sin bakgrund i patientens livssituation. De behandlingar som Charles beskriver att pappa Robert använde kan ibland påminna om modern familjeterapi. För den som läser mellan raderna blir det också uppenbart att pappa Darwin kunde vara tämligen auktoritär. Sådan såg tidens läkar- och fadersroll ut. Ursprungligen var det meningen att Charles och hans fem år äldre bror Erasmus skulle fortsätta i fars och farfars fotspår och utbilda sig till läkare och i det syftet skickades de till Edinburgh, där det fanns en berömd medicinsk fakultet. Båda bröderna avbröt emellertid sina studier i förtid. Erasmus bosatte sig i London där han etablerade ett stort umgänge i tidens radikala kretsar och med tiden utvecklades till en excentrisk ungkarl. Charles berättar själv att han avbröt läkarstudierna därför att han inte stod ut med de blodiga dissektioner som ingick i utbildningen. Inte heller klarade han av att se de plågsamma operationer – det fanns ingen narkos vid början av 1800-talet – som kirurgerna utförde. Då föredrog han att slå sig i slang med den några år äldre anatomen och zoologen Robert Grant och studera det marina livet vid den skotska kusten. Grant var specialist på ryggradslösa djur; han hade läst Lamarck och anslutit sig till dennes lite oklart formulerade idéer om biologisk utveckling. Charles fann alltså medicinens kroppslighet alltför påträngande. Han beslöt att i stället utbilda sig till präst och sökte sig till Cambridge. De båda anrika universiteten i Oxford och Cambridge – ibland lite föraktfullt sammanfattade under benämningen »Oxbridge» – hade till [13]
NoK_Darwin Sjalvbiografi.indd 13
08-09-01 11.23.33