9789127116900

Foto: © Mia Carlsson EvaSanner_Frittfall_omslag.indd 1

,!7IJ1C7-bbgjaa!

FRITT FALL

OMSLAG: Cina Stegfors FOTO: Johnér bildbyrå

Det här är inte en roman – det är en bok om personlig utveckling. Det handlar om en människas utvecklingsprocess, från känslan av att vara drabbad av ödet till upplevelsen att verkligen leva sitt liv och vara på rätt plats i tillvaron. Det handlar om att hitta sin egen karta och leva efter den.

EVA SANNER

Eva Sanner är diplomerad psykosyntesterapeut och har tidigare givit ut Det sjunde steget samt varit medförfattare till Ayurveda för kropp och själ på Natur & Kultur. Hon har också skrivit den uppmärksammade boken Kåt, glad och tacksam och är relationscoach på DN:s nätupplaga.

Det här är berättelsen om Lars som mitt i livet tvingas nödlanda, ganska smärtsamt, och om hans väg tillbaka.

Trött och utarbetad reser han till Malta för en veckas semester och lite vila, men väl där blir han kvar längre än han trodde var möjligt på en turistort under lågsäsong.

Sakta vänjer han sig vid ett annat tempo, andra tankar, andra vänner än dem han brukade hänga med på barerna hemma. Under vistelsen dras han in i en organisation vars arbete nästan kostar honom livet … Är förändringen värd det pris han får betala?

E VA

S A N N E R

FRITT FALL

om en nödlandning och början på en ny resa

Det kändes märkligt att äta ensam. Han brukade alltid ha sällskap, antingen av affärskolleger, kompisar eller av en kvinna. Sophie hade ätit med honom många gånger, i alla fall i början av deras relation.

Nu satt han här helt solo på en av de dyraste maltesiska restaurangerna och lät hovmästaren föreslå mat, vinkyparen välja vin och dessertkyparen säga vilken tårta han skulle äta. En servitör vek upp servetten och lade den i hans knä.

Han tog en konjak till kaffet och konstaterade att solen hade lämnat efter sig en rosaröd kvällshimmel. Middagen hade ändå smakat gott, trots att han känt sig så slut att han kunnat somna mellan varmrätten och desserten. Nu var hans mage full och han kände inte krampen lika mycket. Han var klart onykter när han betalade notan. Att promenera till restaurangen var en sak, men att gå till fots samma väg tillbaka var betydligt svårare. Kanske berodde det på vinet, kanske var det den jävla tröttheten som gjorde det. Efter ungefär halva vägen kände han sig tvungen att sätta sig ner på en av bänkarna intill strandpromenaden.

Aldrig hade trettionio känts så gammalt som ikväll. Tydligen för gammal för att klara av att ragga, för gammal för att orka festa, för att ens orka gå hela vägen hem till hotellet utan paus.

Han mindes hur det varit sista tiden på jobbet.

Hur förvånad han blivit över att kroppen inte lydde, som om den varit en maskin som alltid brukat fungera och som plötsligt strejkade. Han hade inte orkat helt enkelt, varken fysiskt eller psykiskt. Till sist hade han lytt sina kollegers råd och bokat tid för läkarundersökning. Det fanns en trötthet i hans kropp som var större än han anat.

ISBN 978-91-27-11690-0

EN BOK OM PERSONLIG UTVECKLING

09-06-15 08.06.13

091305Fritt fall.ORIG.indd 4

09-06-01 09.58.39

Innehåll

Förord 7 Prolog 9 1. Nödlandning 11 Övning: Den viktigaste frågan 20 2. Förvirring 21 Övning: Vad gör du med din tid? 30 3. Allt du behöver 31 Övning: Beslut och vilja 44 4. Självkritik 45 Övning: Skrivande som reflektion 54 5. Tre positioner 55 Övning: Dina delpersonligheter och Dina positioner 66 6. Utan agenda 67 Övning: Spontanitet och positivitet 82 7. Helig vrede 84 Övning: Vad brinner du för? 96

091305Fritt fall.ORIG.indd 5

09-05-27 07.58.15

8. Att se på riktigt 97 Övning: Betrakta det som händer inom dig 113 9. Hjältens längtan 114 Övning: Din positiva skugga och Din negativa skugga 133 10. Där ljuset sipprar in 134 Övning: Förändra dina tankar 147 11. Jakt 148 Övning: Din svåraste situation 161 12. Fångad 162 Övning: Förlåtelse 172 13. Innerst inne 173 Övning: Sexualitet 186 14. En ny uppgift 187 Övning: Ditt livssyfte 201 15. Uppbrott och uppgörelse 202 Övning: Vad behöver du ta adjö av? 213 16. Återkomst 215 Övning: Ett första steg mot framtiden 227 Epilog 228 Efterord och tack 229 Litteratur 231

091305Fritt fall.ORIG.indd 6

09-05-27 07.58.15

Förord

Låt mig säga det först som sist: det här är ingen roman. Det är en bok om en människas utvecklingsprocess, från hans upplevelse att vara drabbad av ödet och av andra människors brist på omtanke, till känslan av att verkligen leva sitt liv och vara på rätt plats i tillvaron.

Det är en berättelse om att falla fritt och om att hitta sin egen karta och leva efter den.

Det finns många självutvecklingsböcker fulla av kloka råd och tips som är fantastiskt bra och mycket inspirerande. Men det jag själv saknat i många av dem är en beskrivning av det motstånd vi ofta känner när vi ger oss ut på en utvecklingsresa. Vi vill inte ha smärtan eller de tillstånd av förvirring eller frustration som vägen mot förändring och förnyelse så ofta visar sig innehålla.

Det är ibland först när livet tvingar oss som vi gör förändringar på allvar. Det är våra kriser som får oss att växa. Den här berättelsen handlar om en man som tvingas till en nödlandning. Hela hans livsfarkost har kommit ur kurs och han har tappat både motivationen och sina sunda instinkter. Men just detta är också hans möjlighet till något nytt, friskare och mera sant i sitt liv.

Jag hoppas att berättelsen ska locka dig som läsare att själv ta del av processen med hjälp av de övningar och reflektioner som finns i slutet av varje kapitel. Jag hoppas också att texten ska vara en hjälp och ett stöd för dig som kanske själv just har nödlandat. I slutet av boken finns en lista på de böcker jag har använt. Dem kan du läsa om du vill veta mer om de olika metoder och tänkesätt som hjälten i berättelsen möter.

Vi är alla vandrare. Ibland strosar vi på upplysta boulevarder, vid 7

091305Fritt fall.ORIG.indd 7

09-05-27 07.58.16

andra tillfällen famlar vi oss fram längs steniga, mörka och namnlösa stigar. Men alla som oförtrutet fortsätter sin vandring kommer närmare sitt eget mål – att bli den han eller hon verkligen är.

8

091305Fritt fall.ORIG.indd 8

09-05-27 07.58.16

Prolog

Det ligger en man på marken. Han är skadad och blöder.

Förvirrad, skräckslagen och outhärdligt törstig ligger han där.

En gång trodde han sig vara stark och fnös åt svaghet när han såg den hos andra.

En gång flög han högt ovan molnen på väg mot fjärran mål.

Nu är han den som behöver bli räddad, han är den som sitter fast.

Han måste komma härifrån, vattnet är nästan slut och han har ont.

Mörkret är totalt. Ingen hör hans förtvivlade rop på hjälp.

Han är villig att göra vad som helst för att slippa härifrån.

Men bara två människor vet var han befinner sig.

Hans fiende och han själv.

9

091305Fritt fall.ORIG.indd 9

09-05-27 07.58.16

091305Fritt fall.ORIG.indd 10

09-05-27 07.58.16

1 Nödlandning

Lars Svanberg satt mitt emot den kvinna han trodde sig älska och hade just insett att hon faktiskt höll på att lämna honom. Däremot hade han ännu inte förstått varför. Han skulle komma att göra det senare, men det skulle ta tid. Just nu verkade det som om han bara försökte vara så otrevlig som möjligt – men det var inte för att han egentligen var elak utan för att hans liv rasade. Inte vill man göra det lättare för den som spränger sönder det. Hans röst som i vanliga fall var energisk lät torr och trött.

– Jag har bestämt mig för att ta en restresa i alla fall. Jag fattar bara inte hur du kan göra såhär mot mig, just nu är det extremt olägligt.

Hans ansikte var uttryckslöst. Sophie, kvinnan mitt emot honom vid bordet på det stimmiga kaféet, kramade hans hand. Ingen av dem var medveten om omgivningen.

– Jag är ledsen att det blev såhär just nu, men för mig fungerar det här inte längre, jag mår för dåligt. Jag har tänkt på det länge, men inte orkat ta itu med det förrän nu.

De satt tysta en stund. Vid bordet intill diskuterade två kvinnor huruvida den ena av dem skulle se bättre ut i blekta slingor eller om det grå skulle döljas med en mörk toning. Sophie tittade ner i golvet. När han tog över igen var hans röst lite starkare.

– Jag var hos doktorn idag. Han påstod att det här kommer att ta tid och sjukskrev mig i tre månader för utmattning. Men jag har bara en vecka på mig och sen måste jag vara tillbaka på banan, det 11

091305Fritt fall.ORIG.indd 11

09-05-27 07.58.16

är mycket som ska hända på jobbet om vi ska kunna fortsätta över huvud taget. Jag behöver bara vila några dagar så kommer jag att bli som ny. Utmattning och sjukskrivning är bara för mesar.

Sophie släppte hans hand och såg ut genom fönstret. Ett lätt aprilregn hade gjort asfalten våt. Det var sent på eftermiddagen och trafiken på Hornsgatan var tät. Hon drog djupt efter andan.

– Jag kommer att bo i mina föräldrars sommarstuga tills jag har hittat något annat. Det är lika bra att vi inte träffas när du kommer tillbaka hem, jag flyttar mina saker medan du är borta. Jag hoppas att du kan förstå så småningom. Eller åtminstone respektera att jag går.

Hans grå ögon var som metall när han svarade.

– Uppriktigt sagt så tror jag inte det och jag tycker inte heller att du förstår mig. Du kräver i princip att jag ska vara någon annan än jag är, bara för att du lever i en illusion om att vi på något sätt ska förändra världen. Sånt där trodde jag folk över trettio hade växt ifrån. För mig handlar det om att skapa det liv jag vill leva och det tar jag ansvar för.

– Jag väljer att försöka förändra någonting, men du väljer att tänka på dig själv. Jag står inte ut med konsekvenserna. Och så verkar du mer intresserad av ditt jobb än av mig, eftersom du faktiskt jobbar jämt, sa hon och reste sig.

Han suckade och vände sig bort.

– Det känns bara så jävla otacksamt. Vi har ju för fan älskat varandra i tre år. Hur du kan kasta bort det fattar jag bara inte.

Han vände sig mot henne igen. Under ilskan fanns en desperation, ett rop som inte fick det svar han längtade efter.

– Lasse, du förstår inte att jag redan har försökt. Jag har redan ansträngt mig för att leva på ditt sätt och det går inte, inte för mig i alla fall. Sen har jag försökt att tala om hur jag vill ha det, men du har inte velat höra. Jag känner fortfarande inte att du lyssnar. Vi är kanske helt enkelt för olika du och jag. Det här som hänt med Henrik nu … jag gör inte slut på grund av honom, men jag inser att jag saknar för mycket i din och min relation.

Hon gick. Han såg ner i koppen och märkte därför inte att hon 12

091305Fritt fall.ORIG.indd 12

09-05-27 07.58.16

hade tårar i ögonen när hon tog på sig kappan. Han var arg och besviken. Visst hade han gett henne allt han kunnat? Bjudit henne på en massa saker som hon själv inte skulle ha haft råd med, för att de skulle komma ut och ha lite kul. De hade rest, de hade njutit av livet och varandra. Nu var det slut och det var sannerligen inte vad han ville. Men hon hade beslutat för dem båda. Och det här hade hon kommit fram till samtidigt som han kollapsat på jobbet och blivit sjukskriven för utmattning. Man kunde verkligen inte lita på kvinnor. Hon hade alltså helt enkelt hoppat i säng med någon annan, någon jävla miljösnubbe förstås, och nu var det slut. Han reste sig utan att dricka upp kaffet och gick hem för att packa.

Av de resmål som hade funnits tillgängliga med så kort varsel var Malta den enda plats han inte redan hade besökt. »En liten skitö med väldigt lite träd men med god mat och bra klubbar«, hade hans kompis Hans sagt om platsen. Just nu brydde han sig inte om geografin. Han tänkte i princip inte lämna hotellets poolområde – hans ambition var att vila och koppla av, kanske äta lite gott och förhoppningsvis få omkull någon tjej. Han tänkte inte ha dåligt samvete för det sista. Det var ju slut med Sophie, hon hade själv sagt att hon inte ville ha kontakt. Nu kunde han göra som han ville.

Det var bara det att han egentligen inte ville någonting. Han var trött, så in i märgen trött. När resebyråns minibuss körde upp framför entrén till det nyinvigda Hilton Malta lät han sig därför villigt fösas in tillsammans med de övriga gästerna. Han checkade in och lät någon annan dra hans väska på en bagagevagn, han som alltid brukat bära själv för att visa hur stark och vältränad han var.

Nu var det illa till och med på den fronten. Han hade inte tränat ordentligt på över ett år och gått upp i vikt så att han fått köpa nya kostymer för att ändå se bra ut på jobbet. Flåset var dåligt och benen tunga. Nu var också hans hjärta krossat. Vad som skulle ta längst tid att fixa till visste han inte. Bara att han hade kramp inombords, att han ville slippa den och att han visste precis hur.

Sviten bestod av ett sovrum och ett vardagsrum, båda vette ut mot vattnet. Det fanns en stor balkong och när han betalat 13

091305Fritt fall.ORIG.indd 13

09-05-27 07.58.16

dricksen i den utsträckta handen och blivit ensam öppnade han dubbel­dörrarna ut. Han hörde det mäktiga ljudet av havet men också ett annat ljud, ett slags instängt hasande. I ett hörn av balkongen låg en fågel, uppenbarligen skadad. Det var en rovfågel, det såg han på näbben även om han inte visste vilken art det var.

Den blödde från en av vingarna och kastade sig fram och tillbaka i sina försök att ta sig ut. Han stängde genast balkongdörren och ringde receptionen.

Hotellportieren som kom upp verkade inte förvånad.

– Malta är en plats där flyttfåglarna tar paus. Men många fastnar i nät eller blir skjutna. Den här tar vi inte till veterinären, vi avlivar den på bakgården.

Fågeln lindades in i en filt och bars iväg. Kvar på balkongen var några blodstänk och en fjäder. Han tog in fjädern, varför visste han inte.

Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen. Han tog av sig kläderna och drog på sig morgonrocken med Hiltons emblem, öppnade minibaren och tog en rejäl whisky med is. Han gick in i sovrummet, slängde sig på sängen och gick igenom tevekanalerna. Det fanns ett personligt meddelande till honom på internkanalen, »Welcome Lars Svanberg«. Efter lite zappande hamnade han på en betal-teve-kanal där man visade porrfilm. Han såg två halvtimmeslånga filmer, de var som de flesta han hade sett förut – en krystad handling som efter två minuter ledde till ett samlag. Han kom två gånger utan att känna något annat än en sorgsen lättnad, han var van att tillfredsställa sig själv och att använda porr för att bli upphetsad. På något sätt fick filmerna honom att känna sig som hemma.

Han tog en whisky till, men kände fortfarande samma kramp i maggropen. Varför befann han sig egentligen här? Han som bara ville vila, nu skulle han också behöva ta in en massa nya intryck.

Fan, vad skönt det är med sånt som man vet på förhand hur det är, det här blir bara en massa besvär, tänkte han och ångrade lite att han gett sig iväg till en ny plats. Han slumrade en stund.

När han vaknade vid sextiden bestämde han sig för att det började bli dags för middag. Portieren i receptionen rekommenderade en 14

091305Fritt fall.ORIG.indd 14

09-05-27 07.58.16

restaurang som låg på gångavstånd längs strandpromenaden. Det var en sval och klar kväll och han noterade doften av hav. Det var i alla fall varmare här än hemma. Vattnet var sannolikt för kallt för att bada i, men ljudet från havet påverkade honom starkt. Det påminde om ett stort djur som andades tungt, in och ut. Han visste att många uppfattade havsvågor som lugnande och försökte höra ljudet på det sättet, men just nu kände han sig bara mer obekväm av rasslet och bruset. Han lade märke till klipporna av mjuk kalksten som blivit urholkade och formade av havet så att det på flera ställen bildats bassänger med vatten. Klipporna påminde om stora hårda ostar med ojämna, vattenfyllda hål som vattnet och tiden gemensamt grävt ut.

Restaurang Barracuda låg precis på en liten udde, med utsikt över havet, en del av hamnen och strandpromenaden. Han satt en stund i baren medan han väntade på sitt bord. Längre bort vid den silverblanka bardisken satt en kvinna, några år yngre än han själv. Hon såg bra ut och hade fin figur i tajt, röd klänning. Han log mot henne. Hon log inte tillbaka utan tände en cigarrett och tittade åt ett annat håll. Han drack upp sin drink. Vart hade hans charm egentligen tagit vägen? Han var van att få uppmärksamhet från kvinnor där han visade sig. Kanske syntes det hur trött han var eller kanske kände hon på sig att han inte ville mer än slå ihjäl tiden eller helt enkelt bara ville slippa vara ensam inatt. Samtidigt kom han på sig med att känna sig lättad över att bli så odramatiskt avvisad. Han behövde nu inte heller bevisa eller prestera någonting.

Shit, han var verkligen inte sig lik.

Det kändes märkligt att äta ensam. Han brukade alltid ha sällskap, antingen av affärskollegor, kompisar eller av en kvinna. Sophie hade ätit med honom många gånger, i alla fall i början av deras relation.

Efter en tid hade hon tyckt att det var för dyrt att alltid äta ute och hon ville inte att han bjöd henne jämt och ständigt bara för att han tjänade så mycket mer än hon. Resultatet hade blivit att de istället ofta ätit hemma hos henne. Nu satt han här helt solo på en av de dyraste maltesiska restaurangerna och lät hovmästaren föreslå mat, vinkyparen välja vin och dessertkyparen säga vilken tårta han 15

091305Fritt fall.ORIG.indd 15

09-05-27 07.58.16

skulle äta. En servitör vek upp servetten och lade den i hans knä.

Han kunde ha känt sig som en kung men just nu kändes det bara som om allt var samma skit i olika förpackningar.

Han tog en konjak till kaffet och konstaterade att solen hade lämnat efter sig en rosaröd kvällshimmel. Middagen hade ändå smakat gott, trots att han känt sig så slut att han kunnat somna mellan varmrätten och desserten. Nu var hans mage full och han kände inte krampen lika mycket. Han var klart onykter när han betalade notan. Att promenera till restaurangen var en sak, men att gå till fots samma väg tillbaka var betydligt svårare. Kanske berodde det på vinet, kanske var det den jävla tröttheten som gjorde det.

Efter ungefär halva vägen kände han sig tvungen att sätta sig ner på en av bänkarna intill strandpromenaden.

Aldrig hade trettionio känts så gammalt som ikväll. Tydligen för gammal för att klara av att ragga, för gammal för att orka festa, för att ens orka gå hela vägen hem till hotellet utan paus. Han mindes hur det varit sista tiden på jobbet. Hur förvånad han blivit över att kroppen inte lydde, som om den varit en maskin som alltid brukat fungera och som plötsligt strejkade. Han hade inte orkat helt enkelt, varken fysiskt eller psykiskt. Till sist hade han lytt sina kollegors råd och bokat tid för läkarundersökning. Läkaren hade sjukskrivit honom i tre månader för att han verkligen skulle vila upp sig och komma igen. Själv hade han trott att det skulle räcka med en vecka och blivit förbannad på läkaren som klemade. Men för varje minut som gick blev det nu allt mer uppenbart för honom att en vecka kanske inte skulle vara tillräckligt. Det fanns en trötthet i hans kropp som var större än han anat.

Ensamheten slog sina kalla vingar omkring honom och han kände sig liten intill det brusande havet som hade funnits där miljoner år före honom, långt innan det funnits några människor över huvud taget. Han var inte mer betydelsefull än stenarna som åkte in och ut i strandkanten och hade verkligen misslyckats med det han hoppats på. Affärerna höll på att gå åt skogen, risken för det var i alla fall överhängande, och hans tjej ville inte träffa honom mer. Orättvist behandlad kände han sig också, inte bara av henne utan även av sina 16

091305Fritt fall.ORIG.indd 16

09-05-27 07.58.16

två kompanjoner i företaget, Thomas och Viktor, som hela tiden utlovat guld och gröna skogar om alla bara jobbade lite mer, om de bara fick den eller den affären i hamn. Han hade verkligen gjort sitt bästa men företaget kämpade ändå med ekonomiska problem och med att hitta rätt kunder. Och när det gällde kvinnor – att det skulle vara så satans svårt att hitta den rätta. Han hade verkligen trott på Sophie men nu hade hon också fegat ur. Hon hade hoppat i säng med en kille på en konferens och så blev det som det blev.

Han kände någonting blött och salt på kinderna men utgick från att det var havsvatten.

Dagen därpå hade hotellet ordnat en utflykt. Egentligen var Lars emot den typen av gruppaktiviteter, han ville inte riktigt känna sig som charterturist. Han insåg dock att han var för bakfull för att orka göra något på egen hand och följde med. Guiden var precis som guider brukar – professionellt engagerad och så påläst att man fick en känsla av att hon i själva verket tänkte på något helt annat medan hon berättade om målet för utflykten och dess historia.

– Vi ska nu besöka ett av flera mycket gamla tempel som finns på Malta. De är alla ungefär ett tusen år äldre än Egyptens pyramider och därmed världens äldsta byggnadsverk som fortfarande har upprättstående väggar. Man tror att templen byggdes för att dyrka en gudom som var kopplad till fruktbarhet – både människornas förmåga att reproducera sig och jordens förmåga att ge föda åt öns invånare. Denna kult var viktig här vid den tiden, alltså under bronsåldern. Det finns flera statyer av vad man tror är gudomliga gestalter, de flesta med runda former som för tankarna till kvinno­ kroppen.

Utanför bredde landskapet ut sig – eller vad man nu skulle kalla den bebyggelse som täcker större delen av Malta. På en halvtimme hade bussen avverkat alla de små städerna längs vägen och tagit sig till den utpost alldeles vid stranden där resterna av två tempel fanns, ett vid parkeringsplatsen och ett längre ner vid vattnet. Lars såg ut över havet som idag var mörkblått. Det fanns åskmoln vid horisonten.

17

091305Fritt fall.ORIG.indd 17

09-05-27 07.58.17

Hela gruppen gick in genom grinden till det första templet, Hagar Qim. Guiden fortsatte att förklara allt som tilldragit sig här. Det fanns en plats där man utfört brännoffer och stenen var fortfarande svart trots tiden som gått. En stenvägg hade ett hål, där besökare stuckit in huvudet och ställt den fråga man ville ha svar på av oraklet inne i templet. Oraklet hade utgjorts av en präst eller prästinna som, kanske i trans eller under påverkan av något hallucinogent medel, gav kryptiska svar på besökarnas frågor om privatlivet, framtiden och hur gudinnan skulle tjänas för att livet skulle bli lyckosamt. Platsen berörde honom på ett märkligt sätt och han undrade för sig själv vilken fråga han skulle ha ställt om han fått ställa bara en enda.

Gruppen försvann runt ett hörn, medan han begrundade orakelväggen. Hans funderingar avbröts av att någon tilltalade honom.

– Visst är det fascinerande. Var och en av oss behöver kanske konsultera ett orakel någon gång – om inte annat så för att komma fram till vilken fråga som är viktigast att ställa och få besvarad.

Orden kom från en kvinna som satt på en bänk vid den motsatta stenväggen. Hon hade en anteckningsbok i handen och en stor blommönstrad handväska bredvid sig. Hon var smal och av medellängd och han skulle gissa att hon var i femtiofemårsåldern.

Hennes hår var i stort sett helt grått och klippt i en kort pagefrisyr, hennes hud var brun och rösten varm och melodisk. Men det mest anmärkningsvärda var hennes ögon. De fick honom att tänka på både kristall och ocean på samma gång.

– Har du själv kommit på vilken fråga som är viktigast för dig? frågade han.

– Det är olika varje gång jag kommer hit och jag har varit här många gånger. Jag har alltid en ny fråga och får alltid något svar med mig. Men du ger faktiskt själv intryck av att ha något som du går och grubblar på.

Han insåg för andra gången det senaste dygnet att det han gick igenom faktiskt inte bara kändes på insidan, det kanske också syntes utanpå. Eller så var den här kvinnan tankeläsare. Han slog sig ner på bänken bredvid henne.

18

091305Fritt fall.ORIG.indd 18

09-05-27 07.58.17

– Jag har det lite krångligt just nu, det kan man nog utan överdrift säga. Jag är sjukskriven för att jag jobbat för mycket. Men det löser sig snart, jag är på banan inom en vecka har jag bestämt mig för.

– Jaha, och om du har bestämt dig så kommer det att bli så?

– Det brukar bli som jag har bestämt.

Både han själv och hans nyfunna sällskap kunde höra den lilla, lilla darrningen på rösten som ofrivilligt kom när han uttalade den sista meningen. Orden var kaxiga, men sättet han sa dem på avslöjade honom. Bäst att hålla tyst, tänkte han. Och vem var förresten den här konstiga kvinnan att börja ställa frågor om hans liv, bara för att han råkade gå förbi henne där hon satt på stenbänken? Han kände hur irriterad han blev och reste sig upp.

– Jag tror jag ska leta rätt på min grupp nu. Hejdå.

Han gick efter att ha stuckit in huvudet i orakelväggen en sista gång och demonstrativt ställt sig att titta på utsikten några ögonblick.

Han trodde sig känna de havsblå ögonen i ryggen. Det kändes obehagligt att tänka att kvinnan han just mött kanske kunde se på honom vad han tänkte. Som om han själv inte kunde kontrollera den information han gav till andra om sig själv. Eller som om han var som alla andra och att hon visste mer än han om vad som driver människor. Irriterande var hon i alla fall.

Han gick tillsammans med gruppen den stenlagda vägen några hundra meter ner mot havet för att pliktskyldigast titta lite också på det andra mindre templet, Mnajdra. Någon hade sprejat bokstäver på baksidan av en av de stora stenarna, det stod »Birds or Temple – you choose« och det verkade som ett obegripligt busstreck. I bussen på väg tillbaka till hotellet blev ovädersmolnen mörkare och regnet började falla. Han fick springa till hotellentrén för att inte bli helt blöt av åskskuren. Han kände sig på uselt humör och en gin och tonic i baren blev snabbt en till. Den andra drinken smakade inte lika gott, men slank ner i alla fall. Han övervägde att ta trapporna upp men valde sedan hissen. Rummet hade blivit städat och på balkongen syntes inte längre några blodspår. Fjädern låg kvar på tevebordet där han lagt den.

På natten drömde han att han blivit skjuten i hjärtat. En stor pil 19

091305Fritt fall.ORIG.indd 19

09-05-27 07.58.17

stack ut och han försökte få bort den, men det gjorde för ont att dra ut den. Han kunde inte sträcka ut armarna eller röra sig på något annat sätt utan låg bara hopkrupen och väntade på att någon skulle hitta honom. Han var inte ledsen eller rädd utan tänkte märkligt nog att det hela var nödvändigt. Plötsligt upptäckte han att han låg på en balkong med havet nedanför, men utan något räcke. Han tänkte att om han bara rullade över på sidan så skulle han falla ner i havet och bli frisk igen. Han lät sig glida över kanten. Men han föll aldrig ner i vattnet utan blev en fågel. **

Övning: Den viktigaste frågan •• Om du i din nuvarande livssituation skulle ställa en fråga till någon som visste allt om dig och dessutom älskade dig, vilken skulle din fråga vara?

•• Vad har du problem med att förstå eller hantera just nu?

•• På vilket område i ditt liv som det ser ut idag känner du att du skulle behöva råd och stöd för att hantera frustration, besvikelse eller längtan?

•• Föreställ dig sedan att du också är den som svarar på frågan. Om du var din egen bästa vän och gav dig själv ett riktigt klokt och kärleksfullt svar, hur skulle det lyda?

20

091305Fritt fall.ORIG.indd 20

09-05-27 07.58.17

2 Förvirring

Den andra morgonen på Malta vaknade Lars tidigare än han egentligen hade lust med. Först mindes han inte var han var eller varför.

Men så kom han ihåg sin hopplösa situation och kände hur modet sjönk. Han mindes också det korta samtalet med kvinnan dagen innan. Han visste inte ens vad hon hette, bara att hon var svenska.

Han hoppades att han skulle slippa träffa henne mer.

Klockan var nio och solen sken från en nästan klar himmel. Det var lika bra att börja dagen. Han hade sovit djupt och inte druckit mer än de två drinkarna i baren efter tempelturen. Tröttheten han kände kom inte från bakfylla, utan från djupet av honom själv och den kom tillsammans med en uppgivenhet. Han tog ett dopp i poolen för att över huvud taget kunna vakna och åt sedan frukost i hotellmatsalen – bacon, ägg, kaffe med mjölk, rostat bröd med ost och marmelad. Efteråt kände han sig ganska nöjd tills han upptäckte att hans kamera saknades. Hans första tanke var att han blivit bestulen, men så lugnade han sig och bad hotellreceptionisten om numret till templet i Mnajdra. Mycket riktigt visade det sig att han hade glömt sin kamera där. Eller rättare sagt, någon hade hittat kameran och lämnat in den i receptionen.

Idag gick ingen abonnerad buss till templet. Först tänkte han ta en taxi, men så kom han att tänka på vad Hans berättat om alla gula bussar som går kors och tvärs över Malta och bestämde sig för att försöka med en av dem. Han hittade en linje som enligt kartan verkade gå nästan ända fram, men han råkade gå av en hållplats för 21

091305Fritt fall.ORIG.indd 21

09-05-27 07.58.17

tidigt och det blev ändå ganska långt att gå. Eftersom han inte hade någon tid att passa bestämde han sig för en promenad. Det var nu mitt på dagen och ganska hett i solen.

När han kom fram till receptionen vid entrén till tempelområdet var den fortfarande öppen men skulle strax stänga för siesta, så receptionisten var ivrig att ge honom kameran och förklara att telefonnumret på den medföljande lappen gick till kvinnan som hittat den.

– Jag kan nästan säga att jag känner henne, så ofta har hon varit här. Jag tror inte hon vill ha hittelön för kameran men hon blir nog glad om du ringer och säger att du hämtat den.

Han ringde numret som verkade vara ett maltesiskt mobilnummer.

– Hej, tack för att du lämnade in kameran, jag har precis hämtat den, sa han på engelska.

– Åh, vad bra att du fick den. Har du lugnat dig efter igår eller är du fortfarande irriterad på mig?

Han kände genast igen den melodiska rösten. Att han inte förstått att det var hon som hittat kameran!

– Eh, jag kände kanske att det blev lite väl privat. Men jag vill gärna bjuda på fika som tack för hjälpen.

– Gärna. Om du inte har något viktigt affärsmöte på gång förstås.

Hon log när hon pratade, det hörs när någon gör det. Men det kändes inte som något hånfullt leende och de bestämde att ses vid färjeläget i Sliema. Han promenerade nu till den busshållplats som låg alldeles intill ingången till tempelområdet och tog nästa tur tillbaka till Valletta. Vid den stora rondellen som också fungerar som busstation fick han sedan byta buss för att komma till kajen där färjorna gick. Han såg ett kafé alldeles i närheten som hette Chalies bar och åt lunch, grillad kyckling med pommes frites och sallad till. Han var den enda gästen förutom ett äldre par som satt under ett parasoll och spelade backgammon med varandra. De såg ut att ha all tid i världen.

När han skulle betala fungerade inte maskinen som skulle läsa kontokortet.

22

091305Fritt fall.ORIG.indd 22

09-05-27 07.58.17

– Har du några kontanter? frågade mannen bakom disken.

– Tyvärr inte.

– Kommer du ofta förbi här?

– Det vet jag inte, det är min tredje dag här och jag ska bara stanna en vecka.

Lars stubin var kort: – Du, jag vet inte om jag har lust att ta mig hit en annan dag bara för att betala, det är väl inte riktigt mitt problem att ni har maskiner som inte fungerar.

Den andre behöll sitt goda humör.

– Jag vet hur vi gör. Om du kommer förbi här någon mer gång under din vistelse här, så betalar du då. Om det inte blir så, så bjuder jag på lunchen. Då kan du i din tur bjuda någon annan på lunch när du kommer hem, var kommer du ifrån förresten?

– Jag bor i Sverige, i Stockholm.

De bytte visitkort. Mannen som alltså hette Chalie sa att om inte annat fick han väl själv komma till Stockholm och bli bjuden på lunch någon gång. Han fick Lars att skratta. Det kändes skönt.

Lars satt kvar på kaféet och så småningom såg han kvinnan med de speciella blå ögonen som påminde om havet, komma gående längs kajen. Nu visste han att hon hette Elisabeth Lundgren. Det såg ut som om hon kom från den lilla färjan, vilken var länken över till Valletta för den som ville slippa sitta i en varm buss i trafiken för att ta sig runt de tre vikarna. De beställde varsin caffe latte, hon sin »decaf« med sojamjölk. Lars ville bjuda som tack för besväret med kameran, men han kunde ju inte betala så det blev Elisabeth som stod för fikat. Men han försökte i alla fall uppföra sig hyggligt när han nu träffade på en landsmaninna som gjorde honom en tjänst.

Han hade också blivit nyfiken, mot sin vilja. Hon var ovanlig på ett sätt som han inte kunde sätta fingret på. Nästan genast var de tillbaka i sitt samtal från igår.

– Du nämnde att du var van vid att det blir som du bestämt. Jag funderade på det efteråt, faktiskt. På att du kanske har kommit ganska långt med din starka vilja, men att du också har blivit väldigt trött av ditt liv.

23

091305Fritt fall.ORIG.indd 23

09-05-27 07.58.17

– Vad menar du med det?

Han kände sig plötsligt satt under luppen igen. Varför hade han inte bara lämnat en summa pengar som hittelön? Kanske för att han inte hade några kontanter. Nu satt han åter här med denna människa som tydligen fann ett absurt nöje i att gräva i andra människors problem.

– Jag hörde att du sa att du var sjukskriven och att det hade med ditt jobb att göra. Men det är ju inte alla som blir sjuka av sitt jobb.

Eller utmattade, sa hon.

– Allt har egentligen gått som på räls, ända tills nu på sistone. Det här är bara något tillfälligt, det är jag säker på. Visst har jag stark vilja, men det är ju för fan någonting bra. Mina kollegor brukar säga att jag har en vilja som kan försätta berg. Jävligt bra när man sysslar med försäljning faktiskt, försvarade han sig.

De satt tysta en stund och Lars lyssnade på havet och funderade på det han nyss hade sagt. Stämde det med verkligheten eller var det den bild han ville ge av sig själv?

– I alla fall så har jag bestämt mig för att jag ska vila upp mig en vecka på Malta och sen kommer jag att vara tillbaka igen, fortsatte han.

– Jag brukar tänka att vi består av många olika delar och att de ibland tycker olika om saker och ting. Om du nu har bestämt dig för att vara tillbaka om en vecka, så kanske det är intressant att fundera över vilken del av dig själv som har fattat det beslutet. Det brukar vara det som avgör hur stor kraft beslutet får – och vilka konsekvenserna blir. Om det är den delen i dig själv som tycker att du aldrig duger eller att du alltid kan göra lite till som har bestämt att du ska vara tillbaka om en vecka, då nästan hoppas jag att det inte kommer att bli så. Du ser ut som en människa som har hamnat i en återvändsgränd. Kanske också en annan del av dig tycker att det är dags att vila och att det är den som har fört dig hit.

Han blundade och kände hur det brände bakom ögonlocken.

Varför kunde hon inte bara försvinna tillbaka till den konstiga planet hon kom ifrån? De satt åter tysta några ögonblick innan hon fortsatte.

24

091305Fritt fall.ORIG.indd 24

09-05-27 07.58.18

– Jag tror inte på slumpen, vet du det? Jag tror att livet är intelligentare än vi anar och att de vägar vi tar är de vägar vi behöver.

Ibland behöver vi följa en väg tills den leder rakt in i en vägg bara för att vi inte har lyssnat på oss själva, på den visdom vi har djupast inom oss. När vi når väggen gör det ont. Men då kan vi också verkligen inse att vi hamnat på fel spår och välja en ny väg, kanske en som passar bättre till den person vi är eller den vi vill vara. Och som leder till ett annat mål.

Han hörde att hon undervisade, men det gjorde ingenting. Faktiskt började det kännas rätt skönt att lyssna. Det hon sa fick honom att känna sig sedd, inte avslöjad. Det berodde kanske på den värme som också fanns i hennes röst när hon talade om vägarna som gick snett. Och han hade ju verkligen gått in i väggen, det tyckte ju till och med hans läkare.

– Jag fattar inte hur någonting som var så rätt i början kan bli så fel, sa han tyst, som för sig själv.

– Vi förändras. Det som gjort dig sjuk idag, är tankar och värder­ ingar som hör till dig som du var för säg femton, tjugo år sen. Eller hur? Var det inte då som du egentligen valde bana eller bestämde hur ditt liv skulle se ut?

Han drog sig till minnes studietiden, då han och hans kompisar ägt världen – inte bara när de festade och raggade på krogen utan också när de efter examen kunde välja och vraka bland jobben. Det fanns så många möjligheter och alla ledde till framgång i form av rikedom och statustyngda positioner. Beslutet som påverkat hans framtid mest var förmodligen beslutet att gå på utbildningen till civilekonom. Efter det hade det mesta rullat på av sig självt, det ena hade gett det andra. Han hade hela tiden gjort sitt bästa och hade tänkt att när väl målet var nått, skulle han slippa jobba så hårt och slita så mycket. Men målet flyttades hela tiden framåt. Han fick aldrig tid att njuta av sina segrar eller att reflektera över vart han var på väg. Än mindre hann han ändra riktning.

– Jag ska berätta något för dig, sa hon. Det var en gång en vandrare som visste precis vart han var på väg, för han följde kartan som hans far låtit tatuera på insidan av hans hand. Det var bara det att 25

091305Fritt fall.ORIG.indd 25

09-05-27 07.58.18

för varje år så blev tatueringen mera suddig och till sist var den så otydlig att han inte längre visste vare sig var han befann sig eller vart han skulle. Någon frågade honom då vart han längtade, eftersom han ju nu på sätt och vis kunde ge sig av vart som helst – allt var ju lika fel eller rätt. Men vandraren hade aldrig känt någon längtan och visste inte vad den andre talade om – han hade bara följt kartan och inte känt efter själv.

När Lars hörde detta kände han hur värken i magen var där igen.

Han mindes plötsligt hur hans far hånat honom för hans mediokra betyg från sjunde klass och hur han blivit jämförd med sin tre år äldre bror som till synes utan problem lyckades med allt. Han hade fattat ett beslut att ingen skulle få skratta åt honom igen, läst upp betygen så att han kommit in på en treårig gymnasielinje och därefter på Handelshögskolan. Han hade valt samma bana som sin far – inte av eget intresse, utan för att visa att han klarade av det. Men inte ett ord av erkännande, av uppmuntran under studierna eller som uttryck för fadersstolthet hade han fått. Pappan gick dessutom bort strax innan Lars tog sin examen, vilket gjorde att hans mamma inte heller orkade visa någon glädje eller stolthet. Kanske var det han själv som tatuerat sin hand med en karta. Men det var i så fall kartan till det mål som han trodde att pappan önskade.

– Jag försökte nog bli så som jag trodde pappa ville.

Han hade aldrig tänkt i sådana banor förut, utan alltid tänkt att han gjort det han själv hade valt och det som varit viktigt för honom.

– Jag har träffat så många som försökt anpassa sig till först den ena, sen den andra. De flesta av dem har slutat som du – med att bli förvirrade, ledsna och trötta. Många har blivit sjuka av att försöka prestera för att få bekräftelse. Det är som om vi har ett litet barn inom oss som fortfarande försöker göra mamma eller pappa glada men utan att lyckas. Och vi blir själva olyckliga av det, sa hon.

Det fanns ett sätt hos henne att uttrycka sig generellt och om »alla människor« som egentligen störde honom. Men inte så mycket att han inte fortsatte tala med henne. Han märkte att han blev inspirerad att fråga mer.

26

091305Fritt fall.ORIG.indd 26

09-05-27 07.58.18

– Men vad har jag egentligen gjort för fel och hur kommer det sig att så många andra gör samma sak som jag gör, men utan att må så dåligt av det? Jag känner att jag verkligen mår skit just nu. Men jag har ju bara försökt nå mina mål. Eller kanske var det pappas mål.

Han funderade högt och brydde sig inte om att det lät osammanhängande. Hon såg på honom och slöt sedan ögonen. Efter en stund öppnade hon dem igen.

– De flesta av oss mår så småningom dåligt om vi gör någonting som vi inte känner mening med. Eller om vi gör någonting som vi i och för sig känner mening med, men som vi gör för mycket av.

Vi behöver balans när det gäller hur vi använder vår tid, så att vi hinner med att ta hand om alla de behov vi har. Men om vi tappar kontakten med vår inre kärna, och istället bara gör det som den starkaste rösten vill, då blir det så att det kortsiktiga vinner, och det är oftast det som ger mest i plånboken, mest status eller mest berömmelse. Det är inte alltid den klokaste rösten som skriker högst, det gäller nog både inom varje individ och när vi är i grupp med andra.

Lars mindes sitt beslut att tjäna fem miljoner på lika många år.

Det hade känts som ett bra beslut just då. Han hade också lyckats, faktiskt på kortare tid än så. Men efter det hade han nog inte beslutat någonting sådant, mer än att han för varje budgetår velat höja ribban lite till. Kanske hade glädjen över den ekonomiska framgången också blivit mindre uttalad med tiden. Han hade mer än väl så han klarade sig och det som växte var siffror på kontoutdragen.

Han började resa till exotiska platser och bjöd ibland med sig vänner och flickvänner, men de senaste åren hade inte heller det gett honom samma glädje. Han hade en dyr bil och en stor våning i en fin stadsdel. Han tränade på ett exklusivt gym där bara kändisar och finanslejon hade råd att gå och han åt alltid ute på de finaste restaurangerna. Men allt smakade ändå likadant. Och nu hade han blivit så trött att han inte orkade någonting av allt detta.

– Jag håller precis på och läser en bok som heter Lyckligare av Tal Ben-Shahar, som menar att vi både behöver njuta av vår vardag och göra meningsfulla saker i våra liv. Jag kan förstås ha fel, men jag får 27

091305Fritt fall.ORIG.indd 27

09-05-27 07.58.18

en känsla av att du inte gör så mycket som du känner är roligt eller meningsfullt. Och kanske njuter du inte heller så mycket av livet.

När mår du egentligen riktigt bra?

Hennes fråga gjorde honom stum. Han hade ju egentligen ett fantastiskt liv och kunde göra vad han ville, särskilt nu när han blivit singel igen. Men han ville försöka svara. Det första han tänkte på var sex – men det kunde väl inte vara det hon menade? Det andra han tänkte på var att få en bra affär i hamn – när kontrakten var påskrivna kom ett särskilt lugn. Men det varade ofta inte särskilt länge, så det kanske inte heller var det som var det rätta svaret.

Det tredje han tänkte på var egentligen inte en tanke, utan mera ett minne. Han såg sig själv tillsammans med sin mormor och hur de gick och köpte glass i kiosken som låg på väg upp mot åsen i Enköping. Det var tidigt sjuttiotal och han fick en päronpuck med silvrigt papper och en påse med sega råttor. Sedan gick han balansgång på muren invid grusgången medan mormor låtsades bli orolig för att han skulle ramla ner. De gjorde likadant varje gång och det var lika härligt.

– När jag äter glass med mormor. Fast det är förstås väldigt länge sedan.

Han hörde själv hur sorgligt det lät. Och ensamt.

– Kanske är det också lika länge sedan du gjorde något du mådde bra av, fast vi får väl hoppas att det inte är så illa. Och att du åtminstone mår bra när du har sex, sa hon med en glimt i ögat.

Han kände sig inte bara sedd utan avslöjad. Han ville försvara sig mot den här jobbiga kvinnan som plötsligt kommit för nära.

– Själv har du väl inte haft något sex på länge, du är väl för gammal för sånt, svarade han.

Hon svarade inte utan såg bara på honom. Kanske funderade hon över vad hon skulle svara på hans elakhet. Han hade i alla fall inte lust att vänta på att hon skulle komma på något dräpande svar, utan tömde sin kopp och reste sig.

Elisabeth tog fram någonting ur sin väska. Det var en liten anteckningsbok med svarta pärmar.

– Om du vill göra någonting bra för dig själv under tiden du är 28

091305Fritt fall.ORIG.indd 28

09-05-27 07.58.18

här, så kan du skriva ner i den här boken vad du tänker på, vad du känner och vad som händer dig. Då kan du lättare se vad som är på gång inom dig och kanske hitta rätt väg vidare. Många gånger är vi inte medvetna om vad som händer oss och behöver göra samma misstag inte bara en utan flera gånger innan vi lär oss läxan.

– Jag brukar notera allt viktigt i mitt fickminne, sa han.

– Det är faktiskt bra ibland att skriva med vanlig penna på papper, precis som man gjorde förr i tiden. Det är som om någonting särskilt händer inom oss när vi formar bokstäver med handen, det sker någonting med vårt sätt att tänka och reflektera. En amerikansk författare som heter Julia Cameron skrev en bok som handlar om kreativitet, där hon rekommenderar alla att skriva några minuter varje dag särskilt i förändringsprocesser eftersom det då kan vara bra att följa sin egen utveckling på nära håll och samtidigt få lite självdistans. Du får den här boken av mig.

Konstigt nog log hon mot honom när hon räckte fram boken.

– Hoppas vi ses igen, sa hon.

Hon var tydligen inte riktigt klok.

När han kom tillbaka till hotellet gick han igenom kamerans minne för att radera och göra mer plats för nya bilder och märkte att det fanns två nya, som han själv inte tagit. Den ena föreställde Lars Svanberg, en man i den lägre medelåldern med begynnande kulmage, som stack in huvudet i ett hål i en stenvägg. Den andra föreställde också honom, men tagen i motljus med havet bakom så att det såg ut som om han stigit upp ur vågorna med en gloria runt huvudet. Det måste vara Elisabeth som tagit bilderna. **

29

091305Fritt fall.ORIG.indd 29

09-05-27 07.58.18

Övning: Vad gör du med din tid?

•• Gör ett schema över en genomsnittlig vecka och skriv ner hur mycket du arbetar, sover, reser, tittar på teve, städar, umgås med andra och så vidare.

•• Hur stor del av en genomsnittlig vecka ägnar du åt aktiviteter som du mår riktigt bra av att göra, sådant som du blir glad, tillfredsställd och lugn av eller som på annat sätt känns skönt eller positivt för dig?

•• Hur stor del av din tid ägnar du åt sådant som du kanske inte direkt njuter av, men som du finner meningsfullt, viktigt eller betydelsefullt för andra eller för dina relationer?

•• Hur stor del av din tid ägnar du åt sådant som du måste, som du tycker är tråkigt eller som inte ger dig någonting i utbyte?

•• Vad skulle du göra om din tid var begränsad?

•• Vad skulle du definitivt inte göra som du gör nu?

30

091305Fritt fall.ORIG.indd 30

09-05-27 07.58.18

091305Fritt fall.ORIG.indd 31

09-05-27 07.58.18

Foto: © Mia Carlsson EvaSanner_Frittfall_omslag.indd 1

,!7IJ1C7-bbgjaa!

FRITT FALL

OMSLAG: Cina Stegfors FOTO: Johnér bildbyrå

Det här är inte en roman – det är en bok om personlig utveckling. Det handlar om en människas utvecklingsprocess, från känslan av att vara drabbad av ödet till upplevelsen att verkligen leva sitt liv och vara på rätt plats i tillvaron. Det handlar om att hitta sin egen karta och leva efter den.

EVA SANNER

Eva Sanner är diplomerad psykosyntesterapeut och har tidigare givit ut Det sjunde steget samt varit medförfattare till Ayurveda för kropp och själ på Natur & Kultur. Hon har också skrivit den uppmärksammade boken Kåt, glad och tacksam och är relationscoach på DN:s nätupplaga.

Det här är berättelsen om Lars som mitt i livet tvingas nödlanda, ganska smärtsamt, och om hans väg tillbaka.

Trött och utarbetad reser han till Malta för en veckas semester och lite vila, men väl där blir han kvar längre än han trodde var möjligt på en turistort under lågsäsong.

Sakta vänjer han sig vid ett annat tempo, andra tankar, andra vänner än dem han brukade hänga med på barerna hemma. Under vistelsen dras han in i en organisation vars arbete nästan kostar honom livet … Är förändringen värd det pris han får betala?

E VA

S A N N E R

FRITT FALL

om en nödlandning och början på en ny resa

Det kändes märkligt att äta ensam. Han brukade alltid ha sällskap, antingen av affärskolleger, kompisar eller av en kvinna. Sophie hade ätit med honom många gånger, i alla fall i början av deras relation.

Nu satt han här helt solo på en av de dyraste maltesiska restaurangerna och lät hovmästaren föreslå mat, vinkyparen välja vin och dessertkyparen säga vilken tårta han skulle äta. En servitör vek upp servetten och lade den i hans knä.

Han tog en konjak till kaffet och konstaterade att solen hade lämnat efter sig en rosaröd kvällshimmel. Middagen hade ändå smakat gott, trots att han känt sig så slut att han kunnat somna mellan varmrätten och desserten. Nu var hans mage full och han kände inte krampen lika mycket. Han var klart onykter när han betalade notan. Att promenera till restaurangen var en sak, men att gå till fots samma väg tillbaka var betydligt svårare. Kanske berodde det på vinet, kanske var det den jävla tröttheten som gjorde det. Efter ungefär halva vägen kände han sig tvungen att sätta sig ner på en av bänkarna intill strandpromenaden.

Aldrig hade trettionio känts så gammalt som ikväll. Tydligen för gammal för att klara av att ragga, för gammal för att orka festa, för att ens orka gå hela vägen hem till hotellet utan paus.

Han mindes hur det varit sista tiden på jobbet.

Hur förvånad han blivit över att kroppen inte lydde, som om den varit en maskin som alltid brukat fungera och som plötsligt strejkade. Han hade inte orkat helt enkelt, varken fysiskt eller psykiskt. Till sist hade han lytt sina kollegers råd och bokat tid för läkarundersökning. Det fanns en trötthet i hans kropp som var större än han anat.

ISBN 978-91-27-11690-0

EN BOK OM PERSONLIG UTVECKLING

09-06-15 08.06.13