Den lila stenen i mitten av blomman hade en liten repa, annars såg ringen nästan ny ut. Trots att den var mer än fyrtio år gammal. Jag hade hittat ringen i en låda hemma hos mormor och morfar när vi var där för några veckor sedan. Och när mormor såg hur mycket jag tyckte om den, sa hon att jag kunde få den om jag lovade att vara rädd om den. Och det lovade jag förstås. – Jag ska inte bli av med den! sa jag. Mamma nickade. – Det är bra, sa hon. Kom ihåg att ta av den när du ska bada bara. När vi svängde av stora vägen mot Björkudden bultade mitt hjärta hårt i bröstet. Nu var vi riktigt nära. Och tio minuter sena. Vägen delade sig flera gånger och för varje gång blev den allt smalare. Till slut var det bara en liten grusväg, som vi sakta, sakta sniglade oss fram på. Mamma såg sig förtjust omkring och kvittrade glatt om den vackra skogen och sjön som glittrande kikade fram mellan träden. – Titta! sa hon och pekade ut genom rutan på sin sida. Vilket gulligt hus! Där skulle jag vilja bo …
13
I_RUM 213.indd 13
2011-04-20 10.55