Page 9

utelämnade personer

familj som accepterade mig som en av sina egna. Ännu ett foto där jag bär Lederhosen: Oma visar sin tillgivenhet genom sättet hon vilar sin hand mot min axel. På ett annat har jag klätt ut mig till cowboy inför firandet under fettisdagskvällen, Fastnacht, 1938: Tante Lina, som drev Brauerei Keller, och Siegfried, den lokale nazistpampen, och jag trängs för att komma med på bilden. Det var inte tanken att få se alla dessa gamla foton som fick mig att tveka att öppna kartongen, det var pappersbunten som låg under dem. Jag lade den där efter att för första gången, för nästan tjugo år sedan, ha läst texten på bladen. Den läsningen var som att riva upp ett gammalt sår. Det rör sig om det maskinskrivna manuset till min mammas opublicerade självbiografi. För att skriva min egen måste jag återigen riva upp det såret – eftersom berättelsen om min sargade barndom börjar med berättelsen om min mammas.

* I pappersbunten finns två versioner av min mammas livshistoria. Under en prydligt maskinskriven slutversion ligger ett första utkast på gulnade pappersark som hålls samman av ett gammalt skosnöre av läder. När jag nu vänder på bladen i slutversionen lägger jag märke till att en del av texten är skriven på baksidan av ett duplicerat brev som mamma under senare delen av sitt liv skrev till personer som hade annonserat ut sällskapsdjur som de ville bli av med: ”Er annons i den lokala tidningen visar att Ni har ägnat tankar, och även pengar, åt att försöka se till att djuret Ni inte längre kan ta hand om blir placerat i ett bra hem. Jag ber Er tänka igenom saken ännu en gång så att det inte lämnar Er för att hamna i fel händer.” Min egen livshistoria skulle kanske ha blivit ganska annorlunda om hon hade visat samma omtanke 21

Vän med fienden.indd 21

11-07-12 15.58.53

9789186297800  

9–10 november 1938 Prolog 13 vän med fienden 14 att stå emot vrålandet. Snart stod hon vid den förstörda entrén till sin affär, bland textil...