Page 20

vän med fienden Änkor som kastar sig själva på sina mäns likbränningsbål behöver i alla fall inte plågas av några självförebråelser. Mot mig, som hade hamrat på dörren till det fängelse jag var inlåst i, slog de nu till med kraft och när jag till slut inte klarade av situationen skrek jag ut en desperat bön om hjälp. Det var på dagen efter begravningen och jag riktade min vädjan till min man som om han vore vid liv och fanns i rummet. Jag slöt ögonen och räknade tyst upp problemen: lånen på huset, att jag måste hitta ett arbete, att jag måste hitta någon som tar hand om barnet, men viktigast av allt: att bli av med kvarnstenen runt halsen, huset, som jag inte hade råd att bo kvar i och heller inte ville bo kvar i. Han var alltid fyndig i krissituationer, visste instinktivt vem han skulle vända sig till om han hamnade i nödläge och kunde alltid hitta tak över huvudet i en främmande stad. När jag fortsatte mina tysta böner upplevde jag med stor klarhet att han lyssnade. Han var befriad från graven och döden och allt det hemska som hör därtill. Han ville hjälpa, lätta följderna av att han så plötsligt och oväntat hade gått bort. Jag kände plötsligt en stor inre frid och den oro som hade tyngt mig var borta.

Jag tror att mamma i sin bok utelämnade det hon skämdes för och det som gjorde att hon inte framstod som speciell. Jag tror inte att hon ville föra läsaren bakom ljuset utan sig själv – och det lyckades hon med. Hon beskriver hur hon som barn drog ned applåder när hon spelade fiol, men hon nämner inte vem som köpte fiolen, betalade för lektionerna och gav henne den kärlek och uppmuntran som stärkte hennes självförtroende. Det verkar vara oviktigt i sammanhanget, det viktiga var att det var mamma som fick applåderna. Jag tror även att hon inte insåg hur kylig hon måste ha framstått om man utgår från en del av det hon skrev. Hon verkar ha haft något slags emotionell blind fläck. Kort efter min pappas 32

Vän med fienden.indd 32

11-07-12 15.58.54

9789186297800  

9–10 november 1938 Prolog 13 vän med fienden 14 att stå emot vrålandet. Snart stod hon vid den förstörda entrén till sin affär, bland textil...

9789186297800  

9–10 november 1938 Prolog 13 vän med fienden 14 att stå emot vrålandet. Snart stod hon vid den förstörda entrén till sin affär, bland textil...