Page 1

Att ge stöd till personer med adhd och Aspergers syndrom Alla vi som jobbar med stöd åt personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vet att det inte finns en färdig mall för möten och insatser. Vår förmåga att orka, vilja och kunna förstå varandra är av avgörande betydelse.  Vill du ha hjälp – Nej tack gärna  handlar om rollen som yrkesperson och om människor som tänker annorlunda än de flesta – och om svårigheter och möjligheter att mötas. I boken delar vi med oss av de verktyg vi själva haft nytta av och hoppas att de kan väcka inspiration. Carolina Lindberg är pedagog, författare, och handledare. Jill Carlberg Söderlund  är informatör och föreläsare, och aktiv debattör i media inom frågor kring NPF. Agneta Lindberg är informatör och föreläsare som arbetar för att öka förståelsen för vad det innebär att leva med NPF-diagnos. Malin Valsö är leg. psykolog, författare och föreläsare.

ISBN 978-91-7205-933-7

9

789172 059337

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna! Lindberg Carlberg Söderlund Lindberg Valsö

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna!

Carolina Lindberg • Jill Carlberg Söderlund Agneta Lindberg • Malin Valsö

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna! Att ge stöd till personer med adhd och Aspergers syndrom


Innehåll INLEDNING

Författarpresentationer

1. HJÄLP OCH STÖD

2 . A N N O R L U N D A TÄ N K A N D E

Neuropsykiatriska funktionshinder Autismspektrumtillstånd (AST) Adhd Hur hjärnan jobbar Konsekvenser av att leva med en hjärna som   är annorlunda 3 . M Ö T E N M E L L A N M Ä N N I S KO R

Att erbjuda ett begripligt sammanhang Att bygga förtroende Fokus på framtiden ”Det låter jättebesvärligt men det är tyvärr inte vårt bord” Att slippa bli uppfostrad Att prata om barnens behov med föräldrar med NPF ”Du tittar ju i ögonen, du kan inte ha Aspergers syndrom!” Transparens Att bli inrättad i mall Att be om ursäkt 4 . P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E

Tydlighet Förutsägbarhet Rutiner

5 7. 9 15 16 17 17 18 31

42 42 43 45 47 50 52 56 58 59 62 63 63 65 68


Visuellt stöd Uppföljning Många bollar i luften Öppna och slutna frågor Överenskommelser (hen säger att hen ska   men det händer inget) Vad är valbart och vad är tvång? Tydliggöra konsekvenser Dåliga vanor What’s in it for me? Om belöningssystem Hantera grubbel Praktisk transparens Att anpassa den fysiska miljön Att tänka på vid möten Att tänka på när man jobbar i någons hem Neuropsykiatrisk utredning – att prata om diagnosen 5 . N Å G R A S Ä R S K I L D A U T M A N I N G A R

Samtal när någon är frustrerad Att leverera ett nej Personligt och privat Stöd kring mat Att stötta i tvingande situationer Att omhänderta barn Stöd kring våld och sexuellt våld

71 77 79 81 84 88 89 89 91 92 95 96 97 98 99 100 105 105 109 112 114 117 122 124

SLUTORD

129

L I T T E R AT U R - O C H W E B B T I P S

132

TA C K

134


INLEDNING

AT T FÅ G E S T Ö D till någon är en ära. Alla vi som försökt vet att det inte alltid går. Vi når inte fram med våra goda idéer, klienten kommer inte till träffarna, eller så sitter vi där och gör överenskommelse efter överenskommelse, verkar helt ense och sedan ger klienten fullständigt sjutton i det vi kommit överens om. Den här boken handlar om att i sin yrkesroll möta personer som tänker annorlunda än de flesta. Annorlunda än normen. När två hjärnor inte processar information på samma sätt är det lätt att man utgår från två olika världar och därför har svårt att mötas. Spännande nog för oss samhällsrepresentanter så är det vårt ansvar att tänka till, tänka nytt och ta störst del i att anpassa vårt sätt, så att mötet med klienten blir just så givande som det kan bli. Vi som skrivit den här boken arbetar alla kring neuropsykiatriska funktionshinder, NPF, och framför allt inom AST, autismspektrumtillstånd. Ingen av oss är dock jätteintresserade av människors diagnoser, utan mer av bemötandefrågor vid annorlunda tänkande. Vi tror att du kan ha nytta av mycket i boken även om den du möter inte har en uttalad diagnos inom neuropsykiatriska funktionshinder. Alla vi som jobbar med att ge stöd i olika former vet att det aldrig räcker med en mall eller en manual för hur mötet eller insatsen ska se ut. Förmåga att orka och kunna möta människan, att skapa förtroende och att förstå varandra har en avgörande betydelse. Vi behöver också ha tillgång till vår INLEDNING

 5


empatiska förmåga. Ibland är det svårt att förstå klientens val och beteenden. Då är det lätt att brista i empati. Vår erfarenhet är att förståelse för och hänsyn till det annorlunda tänkandet är till hjälp när man vill hitta tillbaka till sin medkänsla. Därför skriver vi en del om just det i boken. Vi tror att människors berättelser berör och ger såväl inspiration som medkänsla. Därför har vi valt att sammanföra professionella och personliga perspektiv. Malin och Carolina utgår från sin bas som professionella, medan Jill och Agneta främst skriver utifrån egna erfarenheter av att leva med neuropsykiatriska diagnoser. Oavsett hur bra man är på att förstå och skapa professionella relationer så kan en välfylld verktygslåda vara av avgörande betydelse. Det räcker helt enkelt inte med att vara en hyvens person – man måste ha något att erbjuda utöver det. Alla verktyg har sina begränsningar och fungerar olika bra utifrån vilka förutsättningar som finns runtomkring. Vi delar med oss av de verktyg vi själva haft nytta av och hoppas att de kan väcka inspiration. Om du fastnar för något speciellt verktyg finns det massor av bra böcker där det går att fördjupa din kunskap. Vi har samlat några av dem bland våra litteraturtips i slutet av boken. Viktigt är ju förstås att anpassa verktygen efter människans behov så att det inte blir människan som förväntas anpassa sig till verktyget. Inspireras och använd det som passar just dig och din klient, använd verktygen som ett komplement till allt det du redan gör som brukar fungera. De negativa exempel som finns i boken är avidentifierade. Vi är inte ute efter att sätta dit någon. Vi använder oss av ordet klient när vi måste, men använder förstås hellre ordet människa eller person. Personer som jobbar med att möta människor kallar vi för samhällsrepresentanter. Personer utan neuropsykiatriska skörheter beskriver vi som NT-människor. NT är ett ovetenskapligt uttryck som betyder neurotypisk eller ”normal tillsvidare”. När vi beskriver någon som inte är könsspecifik använder vi ordet hen. 6 

INLEDNING


Författarpresentationer Carolina Lindberg är pedagog, författare, och handledare. Hon har erfarenhet från bland annat Aspergercenter1, metodutveckling inom BUP och daglig verksamhet. I dag arbetar hon med olika skribentuppdrag, ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder i familjehemsvård samt som handledare inom bland annat habilitering, behandling och boende. Jill Carlberg Söderlund är informatör och föreläsare. Hon fick sin diagnos, Aspergers syndrom, när hon var elva år. Idag arbetar hon med att föreläsa för bland andra föräldrar, personer med egen diagnos och professionella. Jill jobbar också med olika skribentuppdrag och är aktiv debattör i media kring neuropsykiatriska funktionshinder. Agneta Lindberg är informatör och föreläsare. Hon föreläser för bland annat yrkesverksamma, och delar med sig av sin insida och egna erfarenheter för att öka förståelsen för vad NPF innebär. Agneta har läst på KTH, och coachar idag gärna mentorer till studenter med NPF. Agneta har Aspergers syndrom och adhd. Hon är attitydambassadör inom den rikstäckande kampanjen (H)järnkoll2. Malin Valsö är leg. psykolog och författare. Hon har erfarenhet från bland annat barn- och ungdomspsykiatrisk öppen- och slutenvård, specialistenheten Kognitivt stöd och från Aspergercenter. Idag arbetar hon med neuropsykiatriska utredningar, behandling, handledning och föreläser.

1 2

www.habilitering.nu. www.hjarnkoll.se. INLEDNING

 7


Konsekvenser av att leva med en hjärna som är annorlunda Att med NPF leva i en värld som är skapad av och för NTmänniskor är lite som att hamna i ett främmande land, med främmande kultur, nya lagar och regler och oskrivna sociala koder. Det kan låta spännande och exotiskt, vilket många med NPF också tycker att det är – när det finns ork och energi över till att betrakta detta främmande med vänliga, nyfikna ögon. Men att tänka annorlunda än majoriteten, lägga kraft på sådant som andra upplever som självklarheter, misslyckas i sociala och andra sammanhang och uppleva sin verklighet som fragmentarisk får konsekvenser för livskvaliteten.

Stress, energi och ork Vad som stressar och gör oss människor oroliga är högst individuellt. Vi vågar oss ändå på att generalisera lite om vad som stressar många med neuropsykiatriska funktionshinder. • Sociala situationer: De flesta människor är oförutsägbara. De förutsätter att man ska kunna läsa av dem och snabbt ska hitta ett behagligt samtalsklimat. Dessutom förväntas man kunna läsa mellan raderna och blir ofta misstänkliggjord om man inte beter sig enligt de oskrivna sociala reglerna. • Nya platser: Att vara i nya sammanhang där det till exempel är underförstått vilken stol man ska sätta sig på, hur man gör för att anmäla sin ankomst, hur länge man ska stanna, vad syftet med träffen är och vilken hjälp man ska kunna få kan vara oerhört stressande. Lägg sedan till en tapet med mönster man inte kan bortse från och en fläkt som tar över alla ljud och rädsla att inte hitta till toaletten om det skulle behövas. • Förväntningar: Många beskriver att möten med samhällsrepresentanter visst kan vara trevliga, men att de inte har en aning om vad som har betydelse för sammanhanget, hur det som sägs används och den egentliga meningen med mötet. A N N O R L U N D A TÄ N K A N D E

 31


I avsnittet ”Att erbjuda ett begripligt sammanhang” på sidan 42 skriver vi en del om hur man kan göra insatser begripliga. För många med NPF är det svårt att själva skapa en känsla av sammanhang, särskilt i pressade situationer7. • ”Ta dig i kragen”: Många med NPF beskriver att de alltid anstränger sig till sitt yttersta. Alltså inte bara gör så gott de kan, utan att de gör sitt allra, allra bästa precis hela sin vakna tid. Men hur mycket de än anstränger sig tycks det aldrig räcka. Ofta kan detta leda till ett slags ”allergi” mot krav. Det som av omgivningen beskrivs som bagateller upplevs av personen som oöverstigligt, vilket kan utlösa kraftiga känsloreaktioner. • Nej: Att behöva ta ett nej när man hoppats på ett ja kan vara väldigt påfrestande. Kanske beror det på att det är svårt att föreställa sig vad som kommer härnäst när ett nej omkullkastat ens framtidsplaner. Kanske beror det också på att det kostat så oerhört mycket energi och kraft att våga/orka kasta sig ut och ställa frågan. • När det inte blev som jag tänkt mig: För många med NPF kostar det så otroligt mycket energi att få vardagens bestyr att gå ihop. De som lyckas har ofta lagt ofattliga mängder energi och tankekraft på att hitta fungerande rutiner och hållbar planering. För oss som automatiserar kan det vara svårt att förstå hur en så enkel sak som att ta en dusch eller resan till jobbet kan ta en massa kraft och energi. NPF kan innebära att den vanliga vardagen är en knappt hanterbar stressfaktor. En snabbt påkommen förändring som gör att man måste ändra sina planer eller rutiner kan vara droppen som får bägaren att rinna över.

7

Den som vill fördjupa sin kunskap om KASAM, (känslan av sammanhang), och dess vikt för människans psykiska hälsa kan läsa vidare i Hälsans mysterium, Aaron Antonovski, (Natur & Kultur 2005).

32 

A N N O R L U N D A TÄ N K A N D E


Många av oss i samhällets tjänst har kollegor som blivit utmattningsdeprimerade. Detta är personer som varit utsatta för hög press under lång tid, som ibland haft en ökad sårbarhet och ibland en orimlig situation som gjort att deras kroppar eller själar så småningom sagt ifrån. Många som upplevt utmattningsdepression beskriver hur de blir extra sårbara en lång tid efter att de anses som arbetsföra igen. Kanske är det så för personer med neuropsykiatriska funktionshinder också. Vardagens krav blir orimliga att hantera och så småningom utvecklar man nästan som en allergi mot vardagslivet.

J I L L B E R ÄT TA R

Att leva i den här världen är otroligt energikrävande. Perceptionsstörningarna gör att allt som involverar ljud, ljus, beröring, lukt eller andra människor är otroligt krävande. Det innebär i princip alla måsten. Jag brukar pressa mig själv för jag vill vara ”duktig” och passa in så gott jag kan. Jag gör mitt allra bästa helt enkelt. Problemet är att jag inte känner mina egna gränser så bra. Det verkar ju så lätt för andra att handla mat, åka till skolan eller städa hemma. Varför inte för mig? Jag borde inte känna mig så trött av sådana saker, men det gör jag ofta ändå. När man inte ser meningen med att göra något blir sysslan otroligt långdragen och uttråkande. Eftersom jag rätt ofta missar sammanhang som andra ser, är det vanligt att motivationen brister om jag inte får en förklaring på varför något ska göras. Det slutar ofta med att saker, om de ens påbörjas, inte slutförs. Ytterligare en anledning till att jag blir trött är att jag inte automatiserar – saker går alltså inte av sig själva av bara farten. Jag måste tänka igenom varje moment hur många gånger jag än gjort det innan. Ungefär som så här för neurotypiska människor; när man börjar tänka på att man ska andas, då slutar det gå på automatik. Det blir ganska jobbigt efter ett tag att hela tiden tänka på att andas in, andas ut, andas in. Tänk sen att så är det med alltifrån att bre smör på mackan till att räkna matte. A N N O R L U N D A TÄ N K A N D E

 33


Att vara så här trött hela tiden, läcka energi, kan få ganska allvarliga konsekvenser. Ofta är vi helt utmattade och därmed oförmögna att göra något alls hur viktigt det än är. Det är inte ovanligt att autistiska människor är deprimerade från tidig ålder, delvis på grund av konstant total utmattning. Sömn är ett viktigt behov för alla människor. Att komma till ro och sova på natten är svårt, att försöka göra det när man måste ha ordning omkring sig gör det nästan omöjligt. Exempel: Jag har ett otroligt starkt behov av ordning och reda. Om jag ska kunna sova på kvällen måste rummet vara städat och fint. Ofta saknar jag kraft att städa i slutet av en lång dag, vilket lämnar mig i en omöjlig situation där kraften inte räcker till behovet. Effekten är att jag måste välja mellan att antingen sova oroligt om jag lämnar rummet stökigt eller sova väldigt få timmar om jag tvingar mig att stanna uppe och städa. Detta gör mig ännu tröttare, så nästa dag har jag ett ännu större behov av ordning eftersom jag är uttröttad. Sömn är inte den enda typen av vila vi behöver. Att göra saker som ger energi är också otroligt viktigt. Hobbyer kan vara sådana saker. Det är vanligt att vi testar en hel del olika hobbyer men det är svårt att hitta det som ger mer energi än det tar. Att ägna sig åt specialintressen är ett annat utmärkt sätt att få tillbaka energi. Det kan vara alltifrån att läsa på om något som intresserar en, till att resa till platser man är fascinerad av. Själv gillar jag att spendera timmar på wikipedia och läsa om intressanta historiska händelser. Jag försöker lära mig att identifiera vad som tar respektive ger energi och balansera mitt liv efter det. Då blir jag mindre stressad och får mer kraft att göra sådant som faktiskt måste göras. n

Frustration Att inte få ordning på livet, trots att man är normalbegåvad, kan lätt skapa frustration över den egna oförmågan. Om man har svårt att läsa mellan raderna och att föreställa sig att män34 

A N N O R L U N D A TÄ N K A N D E


Hantera grubbel Att fastna i tankarna, grubbla, rent av älta, går ofta att komma vidare från. För att få hjälpa någon vidare ur grubbel krävs ofta att man har ett stort förtroendekapital med sig. Några gånger har vi fått förtroendet att tillsammans med personen komma fram till ett tänkbart sammanhang, som ingen kommer att kunna få veta om det är exakt sant eller inte, men som personen kan tänka sig att använda som orsaksförklaring och acceptabel ”sanning”. När man begriper hur saker hänger ihop brukar grubblet gå att släppa. Det är inte alltid det fungerar att bestämma sig för en förklaring och sedan hålla sig till den. Vissa gånger går det faktiskt att lägga orsakspusslet tillsammans. Genom frågor som vem var med, vad han sa då, vart gick hon då, kan man hitta ett antal pusselbitar som tillsammans skapar en logik som är synlig för den neurotypiska hjärnan men osynlig för någon med NPF. För att tro på någon annans pusselmotiv krävs dock förtroende för den personen och dennes förmåga att tolka omvärlden. Ibland går det att släppa grubbel utan att förstå orsaken. Eventuellt kan det behövas någon liten ritual för att avsluta grubblandet och lägga det ifrån sig. Att elda upp det man skrivit om sina grubbeltankar, slänga en påse tunga grubbelstenar över en bergskam eller begrava tegelstenen, med tillhörande ceremoni om så önskas. Något nytt att fylla sin vardag med kan också behövas, och nya redskap för att hitta positiva eller i alla fall andra sätt att tänka. Grubbel kan ofta kännas övermäktigt att ta sig ur för personen själv. Att veta att det finns olika alternativa sätt kan vara befriande. Sedan får personen förstås välja det sätt som hen tror passar bäst just den här perioden i livet för att släppa just det här grubblet. Det kan vara bra att tänka på att alla inte vill bli av med sitt grubbel. Det kanske tillför något i vardagen, känns tryggt och P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E

 95


bekvämt att ha att komma tillbaka till och inte hindrar personen i det liv hen vill leva. Även om vi tycker att det verkar vara begränsande och ge en dålig livskvalitet är det inte säkert att det är så.

Praktisk transparens Vad innebär det att vara transparent? Dels handlar det ju om ett förhållningssätt, ett sätt att tänka kring och bemöta sina medmänniskor. Ett sätt att hantera den maktposition man befinner sig i som samhällsrepresentant. Lätt är det att tänka men hur gör man i praktiken? Många med NPF lägger som tidigare nämnts en massa kraft på att försöka hänga med i det som händer mellan raderna, de outtalade förväntningarna och våra tolkningar av dem likaväl som deras tolkningar av oss. Särskilt psykologer och socionomer är lite extra skrämmande eftersom de har läst mycket om mänskligt fungerande under sina utbildningar. Ett sätt att göra sig mindre otäck är att benämna det av ens tankar som klienten kan ha nytta av (alltså inte vad man ska äta till middag när man kommer hem eller hur man stör sig på sin kaffefläck som man fick vid morgonfikat). ”När jag lyssnar på det du beskriver tänker jag dels att du är en väldigt stark person som har klarat av allt det du berättar. Jag tänker också att det låter som om du är väldigt arg på det som hänt dig och att du känner dig orättvist behandlad. Det låter som om du har mycket ilska som behöver få komma ut. Sen tänker jag också att det skulle kunna vara så att du har en väldigt hög ångestnivå. Sådant kan jag inte avgöra bara av det samtal som vi har, utan det behöver jag mer tid och speciella frågeformulär för att ta reda på. Om vi kommer fram till att du har hög ångest finns det olika alternativ till hur man hanterar den som du får ta ställning till.” n 96 

P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E


För en del är det här alldeles för mycket information. För andra är det för lite. Ibland kommer vi att träffa rätt och ibland fel. En sådan här lång harang ska, om den uttalas, följas av en skriftlig sammanfattning som klienten kan få med sig när hen går. Av sammanfattningen ska framgå vad klienten behöver ta ställning till tills nästa gång. En del personer som har mycket problematik tror att de är för komplicerade för att kunna få hjälp. Vi har ännu inte mött någon med NPF som har en så komplicerad situation att den inte kan förbättras på något plan. Svårast har vi tyckt att det verkar vara att komma vidare med äldre kvinnor som diagnostiserats sent, och som livet hunnit göra mycket våld på innan de fått sin diagnos. Svårt måste dock inte vara samma sak som omöjligt. Allt går att komma vidare med, och små nåbara delmål är ett måste för en på sikt förändrad situation kan ge realistiskt hopp.

Att anpassa den fysiska miljön Precis som vi behöver vara bra på att skicka begripliga kallelser så behöver vi anpassa den miljö som vi förväntar oss att personen vi möter ska kunna befinna sig i. Det gäller allt från hur man ska göra för att ta sig in i byggnaden, om man ska anmäla sig i receptionen, var väntrummet börjar och slutar, och vart man ska ta vägen om man inte blivit inkallad av den man ska träffa i tid. Kostar kaffet i väntrummet pengar? Vilka broschyrer får man ta med sig och vilka tillhör enheten? Om det finns flera väntrum, hur kan jag vara säker på att jag väntar i rätt? Besöksrum är svåra att anpassa så att de fungerar för alla, men tickande klockor, videokameror eller stolar som ställs mitt emot varandra är stressande för många. Alltför starka färger och mönster kan också vara distraherande, liksom lysrörsbelysning. En del tycker att det är svårt om man antecknar utan att de får se vad man skriver. Att förklara varför man tar anteckningar och P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E

 97


att lägga dem på bordet så att klienten kan se att de bara är till för att sortera i samtalet och inte innehåller en massa negativa värderingar om klienten kan skapa mer avslappning.

Att tänka på vid möten Det finns hur mycket som helst att tänka på om man är en samhällsrepresentant som möter människor i kontorsmiljö. Materialet Stöd vid möten som finns att hämta på Autismforum.se kan vara en hjälp för att hitta det individuella varje person behöver. Generellt finns det en del vi kan tänka på: • Gör en begriplig och välkomnande kallelse, gärna med bild på dig och på entrén. • Gör entrén tillgänglig med bra skyltning, skriftlig info om hur man anmäler sig samt var väntrummet börjar och slutar, och var WC finns. • Tänk på din klädsel och miljön som ni ska sitta i. Undvik alltför färgsprakande och iögonfallande detaljer. • Möblera på ett sådant sätt att klienten och du hellre kommer snett bredvid varandra än mitt emot varandra. • Om det finns en klocka som tickar högt, ta ut den och lägg fram ditt armbandsur om du inte har tillgång till någon annan tyst klocka eller ännu hellre en TimeTimer® 15. • Ta med en tillbringare vatten och riktiga glas in på rummet. Många som äter olika mediciner blir torra i munnen. Plastmuggar är lätta att krama sönder. Häll upp vatten, motoriken blir ofta sämre när man är lite nervös. • Ha penna, papper och gärna whiteboard tillgänglig. • Gör en gemensam agenda som du skriver på whiteboarden och bockar av allteftersom.

15 TimeTimer®

är ett tidshjälpmedel som finns att köpa som fysisk klocka och även går att ladda ner som app till smartphone.

98 

P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E


• Erbjud klienten att använda whiteboarden. • Sammanfatta i punktform det ni kommer fram till, stäm av med klienten att ni förstått varandra. • Ta en kopia på sammanfattningen, så att klienten får ett ex och du själv kan behålla ett. • Följ klienten tillbaka till väntrummet, många med NPF har svårt att hitta.

Att tänka på när man jobbar i någons hem • Klargör både vilka insatser klienten har rätt till och vilka som inte är frivilliga. • Anpassa dig – det är du som är på besök. • Respektera att allt i en människas liv inte måste förbättras. • Om klienten är trött eller sliten måste du inte underhålla genom småprat. Det är okej att göra det man ska och sedan gå. • Gör upp om hur klienten vill ha stöd när hen är trött och sliten, när klienten INTE redan är trött och sliten. • Ändra inte rutiner bara för att du börjar tröttna på dem. • Bestäm tillsammans hur ni ska göra om klienten inte öppnar när ni kommit överens om. • Försök att göra så lika som möjligt om ni är flera som jobbar med samma klient. • Gör dig inte viktigare än vad du behöver vara. • Fråga klienten på ett sätt hen klarar att svara på när det gäller förändringar. • Klienter som alltid säger ja är lättare att köra över än personer som kan säga nej. Därför kräver den som är medgörlig ännu mer professionell finkänslighet från vår sida. • Kom överens med klienten om hur vikarier och ny personal ska introduceras, innan det är dags för ny personal och vikarier att gå sitt första pass.

P R A K T I S K T B E M Ö TA N D E

 99


Att ge stöd till personer med adhd och Aspergers syndrom Alla vi som jobbar med stöd åt personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vet att det inte finns en färdig mall för möten och insatser. Vår förmåga att orka, vilja och kunna förstå varandra är av avgörande betydelse.  Vill du ha hjälp – Nej tack gärna  handlar om rollen som yrkesperson och om människor som tänker annorlunda än de flesta – och om svårigheter och möjligheter att mötas. I boken delar vi med oss av de verktyg vi själva haft nytta av och hoppas att de kan väcka inspiration. Carolina Lindberg är pedagog, författare, och handledare. Jill Carlberg Söderlund  är informatör och föreläsare, och aktiv debattör i media inom frågor kring NPF. Agneta Lindberg är informatör och föreläsare som arbetar för att öka förståelsen för vad det innebär att leva med NPF-diagnos. Malin Valsö är leg. psykolog, författare och föreläsare.

ISBN 978-91-7205-933-7

9

789172 059337

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna! Lindberg Carlberg Söderlund Lindberg Valsö

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna!

Carolina Lindberg • Jill Carlberg Söderlund Agneta Lindberg • Malin Valsö

Vill du ha hjälp? – Nej tack gärna! Att ge stöd till personer med adhd och Aspergers syndrom


9789172059337  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you