Page 1

ANDERS AGELL MARGARETA BRATTSTRÖM

Margareta Brattström är professor i civilrätt och verksam vid Uppsala universitet. Hon undervisar bl.a. i familjerätt och har t.ex. skrivit om makars pensionsrättigheter.

IUSTUS FÖRLAG

Äktenskap.samb.omsl.5U.2.indd 1

02 01 FnL1 AE5ORic= EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu 02 0040

ISBN 978-91-7678-798-4

5

ANDERS AGELL MARGARETA BRATTSTRÖM

Anders Agell var professor i civilrätt vid Uppsala universitet och under många decennier verksam bl.a. inom familjerättens område.

Äktenskap Samboende Partnerskap

I denna bok behandlas den rättsliga regleringen rörande äktenskap och samboförhållanden. Den numera upphävda lagen om registrerat partnerskap för två personer av samma kön behandlas också, eftersom lagen fortsätter att vara tillämplig för de samkönade par som tidigare registrerat partnerskap och som hittills inte gjort om det till ett äktenskap. Gällande lagregler och rättspraxis står i centrum. Några av de frågor som avhandlas är ingående och upplösning av äktenskap samt förmögenhetsrättsliga förhållanden för såväl makar som registrerade partner och sambor. Dessutom diskuteras rättspolitiska frågor, ibland med internationella jämförelser. Boken är främst avsedd att vara en lärobok i äktenskaps- och samborätt för juridikstuderande. Den kan också ge vägledning för alla som, yrkesmässigt eller privat, kommer i kontakt med olika juridiska frågor som kan uppstå i samband med de relationer som berörs i boken.

Äktenskap Samboende Partnerskap Femte upplagan

IUSTUS FÖRLAG

8/22/11 10:18 AM


11-35 Iustus Ă„ktenskap 22 aug.indd 2

2011-08-22 10.11


anders agell margareta brattström

ÄKTENSKAP SAMBOENDE PARTNERSKAP femte upplagan

IUSTUS FÖRLAG

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 3

2011-08-22 10.11


Omslagsfotografiet föreställer Uppsala Juridiska fakultets oljemålning på trä, en samtida kopia efter Pieter Brueghel d.ä. (1525–1569), kallad ”Bröllopsdansen”. Fotografi: Bo Gyllander, Uppsala. © Författarna och Iustus Förlag AB, femte upplagan, Uppsala 2011 ISBN 978-91-7678-798-4 Omslag: Förenade Ord, Uppsala Sättning: Harnäs Text & Grafisk Form Tryck: Edita, Västerås 2011 Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 4

2011-08-22 10.11


Förord

Mina strävanden med denna lärobok är att klargöra de bärande principerna i lagstiftningen med tonvikt på reglers ändamål och strukturella sammanhang, att belysa rättstillämpningsproblemen (förhoppningsvis utan att huvudlinjerna skall förloras), samt att belysa de rättspolitiska problemen, ibland med hjälp av rättsjämförande utblickar. I tredje upplagan av boken (första upplagan utkom 1995, den tredje 2004) har jag lagt till en del hänvisningar till rättsläget i de andra nor­ diska länderna. Detta har skett på grundval av en omfattande undersökning av en arbetsgrupp angående möjligheterna att harmonisera, på vissa områden ”återharmonisera”, familjerättslagstiftningen i de nordiska länderna. Boken innehåller nästan enbart civilrättsliga perspektiv. En del processuella och socialrättsliga upplysningar förekommer, men utblickarna till dessa rättsområden är, med tanke på bokens civilrättsliga huvud­ ämne, långtifrån heltäckande. Viktiga frågor om internationell privatoch processrätt (angående tillämplig lag, domstolars behörighet med mera) förbigås nästan helt. En utmärkt och distanserad beskrivning av principerna i Äktenskapsbalken ges i Lars Totties lagkommentar (i Norstedts s.k.”blåa bibliotek”). (Tottie, som senare blev regeringsråd, var på sin tid sekreterare i ”familjelagssakkunniga, som framlade förslaget till ny äktenskapsbalk.) En mycket ingående beskrivning av olika tillämpningsproblem vid bodelning finns i advokaten Örjan Telemans bok, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa. Praktiskt nyttig är också hans bok ”Äktenskapsförord”. I tredje upplagan av min bok har texten varit föremål för en ganska omfattande översyn. Bland annat har tillkomsten av 2003 års sambolag medfört stora förändringar i kap. 12–14. 5

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 5

2011-08-22 10.11


Hänvisningarna till andra författare, som yttrat sig om en del tillämpningsproblem, är ganska många men ändå inte kompletta. Berghamn, Gräddö den 22 juli 2004 Anders Agell

Förord till femte upplagan Det har gått närmare fyra år sedan den fjärde upplagan av boken kom, som var den första som Anders Agell och jag stod för tillsammans. En väsentlig förändring som ägt rum sedan dess är att äktenskapslagstiftningen blivit könsneutral och att partnerskapslagen upphävts. Trots att nya partnerskap inte kan registreras är bokens titel inte ändrad. Orsaken är att en majoritet av dem som ingått partnerskap enligt tidigare regler varken har ingått äktenskap eller omregistrerat sitt förhållande till äktenskap. Partnerskapslagen kommer således, fast den är upphävd, ha fortsatt tillämplighet på par som lever i ett registrerat partnerskap. I övrigt innehåller den nya upplagan en uppdatering i förhållande till lagstiftning, praxis, litteratur och i relation till statistiska uppgifter. Anders Agell, bokens ursprungliga författare, avled i november 2009. Den här upplagan har jag därför fått ombesörja ensam. Uppsala, den 15 juli 2011 Margareta Brattström

6

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 6

2011-08-22 10.11


Innehåll

Förkortningar

11

1 Juridisk och social bakgrund för den fortsatta framställningen 1.1 Bokens ämnesområde 1.2 Äktenskap, samboende och partnerskap i sociologisk och statistisk belysning 1.3 Lagstiftningshistorik från början av 1900-talet 1.4 Övergångsbestämmelser och följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. 1.5 Bokens disposition

13 13

2 Äktenskaps ingående 2.1 Förlovning 2.2 Äktenskapshinder 2.3 Vigsel

27 27 28 32

3 Äktenskapsskillnad 3.1 Historik och rättsjämförelse 3.2 Gällande regler om äktenskapsskillnad och betänketid 3.3 Särskilda fall av omedelbar äktenskapsskillnad 3.4 Familjerådgivning

39 39 43 48 49

4 Allmänt om äktenskapets rättsverkningar i personliga och andra hänseenden

51

5 Underhållsskyldighet mellan makar under äktenskapet och efter äktenskapsskillnad 5.1 Avtal om underhåll 5.2 Underhåll under bestående äktenskap 5.3 Underhåll efter äktenskapsskillnad

55 55 56 59

14 22 24 25

7

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 7

2011-08-22 10.11


5.3.1 Huvudprinciper 5.3.2 Närmare om bestämmande av underhållsbidrag till frånskild make

59 65

6 Makars äganderätt till egendom 6.1 Huvudprinciper 6.2 Särskilt om samäganderätt på grund av kommissionsköp – dold samäganderätt 6.2.1 Makarnas inbördes förhållande 6.2.2 Sakrättsliga och andra frågor

74 74

7 Makars ansvar för skulder vid utmätning och konkurs

85

8 Giftorättssystemet. Olika typer av egendom 8.1 Liten historik 8.2 Rättsjämförelse 8.3 Giftorättsgods och enskild egendom. Huvudregler 8.4 Enskild egendom på grund av äktenskapsförord eller villkor av tredje man 8.5 Tolkningsregler angående surrogat och avkastning av enskild egendom 8.6 Sammanblandning av giftorättsgods och enskild egendom 8.7 Egendom av särskilt slag 8.8 Utbetald ersättning för personskada och kränkning 8.9 Behandlingen av pensionsrättigheter 8.9.1 Inledning 8.9.2 Det svenska pensionssystemet och dess koppling till bodelning 8.9.3 Närmare om pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande 8.9.4 Överföring av rätt till premiepension

91 91 92 93

76 76 82

95 100 102 104 110 112 112 113 118 124

9 Inskränkningar i en makes förfoganderätt över sin egendom, särskilt bostad och bohag

126

10 Avtal mellan makar 10.1 Allmänna synpunkter 10.2 Äktenskapsförord. Formella regler 10.3 Gåvor mellan makar. Formella och materiella regler 10.4 Avtal om bodelning. Formella regler. Föravtal m.m. 10.5 Ogiltighet och jämkning av avtal mellan makar

133 133 136 140 145 150

8

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 8

2011-08-22 10.11


11 Bodelning 11.1 Huvudprinciperna för delningen. Andelsberäkning och lottläggning 11.2 Bodelningens genomförande, omfattning och rättsverkningar 11.2.1 Bodelning under äktenskapet 11.2.2 Bodelning i anledning av äktenskapsskillnad, bodelningsförrättare m.m. 11.2.3 Bodelning i anledning av makes död 11.3 Egendom som skall ingå i delningen. Värdering. Skuldavräkning 11.4 Makes redovisningsplikt 11.5 Regler som påverkar andelsberäkningen – vederlag och engångsunderhåll 11.6 Jämkning vid bodelning 11.6.1 Inledning 11.6.2 Skevdelning enligt ÄktB 12:1 11.6.3 Jämkning med hänsyn till makarnas pensionsförhållanden 11.6.4 Jämkning av äktenskapsförord enligt ÄktB 12:3 11.7 Ytterligare om lottläggningen. Rätten till bostad och bohag 11.8 Konkurrensen mellan borgenärsfordringar mot en make och den andre makens giftorättsanspråk

157

12 Efterlevande makes rättsställning 12.1 Makes arvsrätt jämförd med släktingarnas 12.2 Den efterlevande makens fria förfoganderätt. Kvotdelarna. Egendomsfördelningen efter båda makarnas död 12.3 Efterlevande makes rätt då den avlidne maken gjort testamente 12.4 Efterlevande makes rätt då den avlidne insatt en förmånstagare till försäkringsbelopp 12.5 Basbeloppsregeln 12.6 Efterlevande makes rätt att bestämma bodelningens omfattning. Förverkande av giftorätten i speciella fall 12.7 När kan bodelning ske efter avliden make?

220 220

157 160 160 163 169 171 180 184 189 189 189 199 204 208 212

225 229 232 234 237 241

9

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 9

2011-08-22 10.11


13 Samboförhållanden 13.1 Historik och rättsjämförelse 13.2 Om svensk lagstiftningsideologi angående sambor på olika rättsområden 13.3 Civilrättsliga och besläktade regler om sambors rättsförhållanden 13.4 Sambolagens huvudprinciper och syften. Begreppen sambor samt bostad och bohag 13.5 Bodelning av samboegendom efter separation 13.5.1 När skall bodelning ske? 13.5.2 Bodelningens genomförande 13.6 Rätten att överta hyresrätt eller bostadsrätt, som inte ingår i bodelning 13.7 Inskränkningar i sambos förfoganderätt över gemensam bostad och bohag 13.8 En efterlevande sambos rättsställning

246 246 248 254 262 270 270 274 282 284 286

14 Rättsutvecklingen avseende samkönade par i svensk familjerätt

290

Citerad litteratur

296

Citerade rättsfall

301

Sakregister

305

10

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 10

2011-08-22 10.11


Förkortningar

AFL Lag (1962:381) om allmän försäkring ATP Allmän tilläggspension BrB Brottsbalken BrL Bostadsrättslagen (1991:614) FAL Lag (2005:104) om försäkringsavtal FB Föräldrabalken GB Giftermålsbalken HD Högsta domstolen HovR Hovrätt IL Inkomstskattelag (1999:1229) JB Jordabalken JFFT Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland JT Juridisk Tidskrift KonkL Konkurslagen (1987:672) LIP Lag (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPS Lag (1993:931) om individuellt pensionssparande NJA Nytt juridiskt arkiv NOU Norske offentlige utredninger PL Lag (1994:1117) om registrerat partnerskap RB Rättegångsbalken RH Rättsfall från hovrätterna RÅ Regeringsrättens årsbok SCB Statistiska Centralbyrån SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap TR Tingsrätt 11

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 11

2011-08-22 10.11


UB Utsökningsbalken ÄB Ärvdabalken ÄktB Äktenskapsbalken

12

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 12

2011-08-22 10.11


1 Juridisk och social bakgrund för den fortsatta framställningen

1.1 Bokens ämnesområde Det centrala ämnet för denna bok är äktenskapsrätten, som av ålder utgör ett av de två huvudområdena inom familjerätten. Det andra huvud­ området gäller förhållandet mellan barn och föräldrar. I modern svensk rätt går en ganska skarp gräns mellan dessa båda områden eftersom egentligen inga regler om barn finns intagna i äktenskapsbalken (ÄktB). I ÄktB har barnen direkt betydelse endast enligt reglerna om äktenskapsskillnad; indirekt inkluderas också barnen när makarnas familj någon gång omtalas i balken. Boken behandlar också rättsförhållandet mellan sambor, dvs. när två personer stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Sedan senare hälften av 1960-talet har mönstren för familjebildning förändrats genom att samboende mellan man och kvinna utan äktenskap blivit vanligt. Ofta är samboendet ett förstadium till ingående av äktenskap, men många par fortsätter att leva som sambor. Rättsliga frågor för sambor har således fått en stor praktisk betydelse. Från och med 1995 blev det möjligt för två personer av samma kön att registrera ett partnerskap och därmed uppnå samma rättsverkning mellan partner som ett äktenskap hade för gifta kvinnor och män. Sedan den 1 maj 2009 är äktenskapslagstiftningen könsneutral. Vid samma tidpunkt upphävdes partnerskapslagen. Den fortsätter dock att vara tillämplig för de sam­könade par som varken ingår äktenskap eller omregistrerar sitt partnerskap till äktenskap. Vad som nu sagts belyser på sitt sätt att det inte inom familjerätten­ finns något enhetligt familjebegrepp. Vare sig ett par är gifta med var­ andra eller lever tillsammans ogifta kan de sägas utgöra en familj. Inom 13

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 13

2011-08-22 10.11


det i vid mening socialrättsliga området talar man visserligen om familje­ politik liksom ibland om barnfamiljerna som en grupp. Familjerätten som en del av civilrätten gäller emellertid rättsförhållandet mellan individer, t.ex. mellan makar. Förhållandet mellan föräldrar och barn kan aktualisera flera olika rättsförhållanden. Ett barn kan leva med båda sina föräldrar i en kärnfamilj, med endast en av föräldrarna eller med en biologisk förälder och dennas make eller sambo i en ombildad familj. (Se härtill vidare Agells uppsats Familjebegrepp och lagstiftningsideologi i svensk rätt, Festskrift till Armann Snaævarr, 1989, omtryckt i De lege, Juridiska fakultetens i Uppsala årsbok 1993.)

1.2 Äktenskap, samboende och partnerskap i sociologisk och statistisk belysning Inom familjesociologin har man ibland sökt systematisera vilka funktioner som familjen kan spela. Termerna fortplantningsfunktionen och den sexuella funktionen talar för sig själva som abstrakta uttryck för mera livsnära processer. Vidare har man talat om den fostrande funktionen med tanke på barnens framtid. Den ekonomiska funktionen syftar på det ekonomiska samarbete som förutsätts mellan familjemedlemmarna och skyddsfunktionen på familjens möjlighet att skydda sina medlemmar i krissituationer. Familjen kan också fylla en funktion för sina medlemmars fritid liksom deras religionsutövning. Slutligen fyller familjen en känslomässig funktion. Tänker man i dessa banor är det klart att familje­ situationen för dem som lever tillsammans har en mycket stor, ofta avgörande, betydelse för individernas välbefinnande. Jämfört med hur livsförhållandena såg ut till och med 1950-talet har den inbördes betydelsen av de här nämnda funktionerna blivit mycket förskjutna i Sverige. Fortplantningsfunktionen och den sexuella funktionen har kanske inte direkt berörts, låt vara att den allmänna inställningen på det sexuella området blivit mycket friare och att möjligheterna och tillgången till assisterad befruktning utvecklats. Familjemedlemmarnas ekonomiska beroende av varandra är däremot betydligt mindre än förr dels på grund av utbyggnaden av välfärdsstaten (t.ex. genom studiestöd och pensioner), dels eftersom kvinnor och män numera förvärvsarbetar i ungefär samma omfattning. Könsrollerna har förändrats och föräldrar förutsätts kunna göra samma insatser i vård av hem och barn. Mot denna 14

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 14

2011-08-22 10.11


bakgrund har familjens fostrande funktion fått nya förutsättningar, vilka förstärkts av utbyggnaden av barnomsorgen. Förändringarna i familjelivet innebär samtidigt att vissa av familjens övriga funktioner får ökad betydelse. Fritidsfunktionen kan ses som den ram inom vilken de olika familjemedlemmarna kan få utrymme för både gemensamma och individuella intressen. Fritidsfunktionen har dock kanske betydelse främst genom den inverkan den kan ha på de fostrande och känslomässiga funktionerna inom familjen vilka i sin tur har betydelse för familjens skyddsfunktion, särskilt i krissituationer. I den mån välfärdssamhällets eller arbetslivets förändringar leder till någon form av utslagning (arbetslöshet, misslyckanden i skolan) blir skyddsfunktionen, dvs. familjen som ett stöd i kriser, särskilt viktig. Familjens känslomässiga funktion bör samtidigt ses i relation till kvinnors och mäns verksamhet utanför familjen. Den känslomässiga funktionen har också för barnens del fått i någon mån ändrade förutsättningar genom att barnens fostran från tidig ålder också sker utanför familjen och genom att de flesta barn tidigt strävar efter att ingå i en social gemenskap med andra barn. Alla dessa förändringar minskar dock inte behovet av familjen som en plats där familjemedlemmarna kan få känslomässigt stöd och ett skydd gentemot de påfrestningar som det omgivande samhället kan utsätta individerna för. Förändringarna i samhällslivet och de nya förutsättningarna för familje­ livet har samtidigt gjort familjen sårbar. Sammanboende påbörjas av enbart känslomässiga skäl vare sig det senare leder till äktenskap eller inte. Det är inte lätt att förena dessa utgångspunkter eller ankomsten av barn med ett kanske jäktigt yrkesliv och samhälleliga värderingar enligt vilka individuellt självförverkligande betonas mera än behovet av familjegemenskap. Med en storslagen formulering, som hämtats från en utländsk kollega, är dock inte problemet vad som på lång sikt händer med familjen, om den skulle bli alltför svag – problemet är i stället vad som händer med individerna om familjebanden skulle mista sitt värde. Lars Dencik (svensk socialpsykolog, verksam i Danmark) talar om två olika typer av moderna men ”svaga” familjer. (Se till det närmast följande Denciks­uppsats Familjen i välfärdsstatens förvandling, Dansk sociologi 1996 s. 57–82.) ”Svängdörrsfamiljen” kännetecknas av att familjeinstitutionens behov av gemenskap och samsyn i gemensamma angelägenheter får vika till fördel för varje familjemedlems behov av att tillvarata egna intressen. I familjetypen ”socialt akvarium” kan medlemmarna i och för sig vistas

15

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 15

2011-08-22 10.11


mycket tillsammans men de företar sig sällan något aktivt för att skapa samhörighet och gemenskap mellan familjemedlemmarna. Alltför långtgående slutsatser bör man dock inte dra av dessa definitioner; Dencik ger en betydligt mera nyanserad bild. Han urskiljer emellertid också två starka familje­ typer, dels den otidsenliga och utgående, ”hierarkiska” familjetypen (där ledaren kan vara en kvinna men vanligtvis är man), dels vad han kallar för ”den moderna starka familjen” där familjemedlemmarna har möjlighet att utveckla sin särart och egna preferenser, men där detta samtidigt inordnas i och avstäms mot familjeinstitutionens behov av samhörighet och gemenskap. Individerna i en sådan familj bör vara inriktade på att både värna om familjegemenskapen i allas intresse och att inom denna ram realisera sina egna, personliga intressen. Familjemedlemmarna bör i demokratisk och diskuterande anda vara både självhävdande och kompromissökande.

Trots sin allmänna karaktär kan dessa reflexioner nog antyda något om bakgrunden till de omvälvande förändringar som skett i familjebildningsmönstren under de senaste 40–50 åren. Som vi strax skall uppmärksamma något närmare har nämligen under en stor del av denna tid giftermålsfrekvensen sjunkit kraftigt samtidigt som samboende utan äktenskap blivit mycket vanligt. Vidare har skilsmässofrekvensen bland gifta ökat fram till 2000-talet och då avstannat på en hög nivå samtidigt som upplösningsfrekvensen bland samboende är mycket hög. Dessa konstateranden innebär naturligtvis att rättsreglerna om äktenskapsskillnad och dess konsekvenser fått en ökad betydelse. Detsamma gäller frågan vilka olika rättsregler som gäller för samboförhållanden. Innan vi griper oss an med juridiken skall här göras en återblick på familjebildningsvanorna i Sverige sedan början av 1900-talet. Som redan nämnts har det skett särskilt stora förändringar sedan mitten av 1960-talet. Säkerligen har kvinnornas ökade förvärvsarbete och ökade ekonomiska självständighet spelat en roll härvidlag. Enligt folk- och bostadsräkningarna var andelen förvärvsarbetande bland samtliga kvinnor 4 % år 1920 och 9 % år 1940. Ännu så sent som 1960 var andelen 23 %, eller 26 % om beräkningen begränsas till kvinnor under 65 år. (Se SOU 1964:35 s. 17.) Numera förvärvsarbetar de allra flesta kvinnor, även de med mindre barn, åtminstone på deltid. Sverige anses internationellt sett ha en hög sysselsättningsgrad, i synnerhet för kvinnor, (prop. 2010/11:1, bilaga 3 s. 17). I tabell 1 presenteras de absoluta talen för giftermål och skilsmässor i Sverige för de senaste 50 åren. 16

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 16

2011-08-22 10.11


Tabell 1. Antal äktenskap avrundade till hundratal

1960 1970 1980 1990 2000 2010

Giftermål 50.100 43.300 37.600 40.500 39.900 50.700 Skilsmässor 9.600 12.900 19.900 19.400 21.500 23.600

Tendensen var länge att antalet giftermål minskade. Men under nästan hela 2000-talet har utvecklingen varit den motsatta, antalet par som ingår äktenskap har ökat. Som framgår av tabell 1 är ökningen tämligen kraftig. Numera ingås ungefär lika många giftermål som i slutet av 1960-talet (Sveriges befolkningen har dock ökat under samma period från omkring 8 miljoner till knappt 9,5 miljoner). Skilsmässofrekvensen har inte stigit i motsvarande mån som antalet äktenskap – trots att flera par än på länge ingår äktenskap. Antalet par som skiljer sig har under 2000-talet legat på ett intervall mellan 20.000 och 23.600, någon påtaglig förändring har inte skett sedan mitten av 1970-talet. Trots att antalet äktenskap ökat i absoluta tal fortsätter dock den relativa giftermålsfrekvensen att sjunka. Denna har i svensk statistik ofta mätts som den procentandel av alla ogifta kvinnor i åldern 19–44 år som gift sig under ett visst kalenderår. Förändringarna i giftermålsvanorna blir då mera dramatiska på sätt som illustreras av tabell 2. Tabell 2. Nyblivna gifta på 1.000 ogifta i första giftet, kvinnor 20–44 år År

1921–30 1941–  45 1961–65 1971–75 1981–85 1991–95 2000–05

Procentandel 73 133 192 97 53 38 35

Att förändringarna av de relativa giftermålstalen fortsatt att falla beror på att de räknas fram som ett allmänt bråktal, där täljaren består av antalet förstagångsäktenskap under ett visst år och nämnaren av alla ogifta kvinnor i åldern 20–44 år. När giftermålsfrekvensen var hög, från 1940talet till och med halva 1960-talet, sjönk antalet kvinnor i nämnaren till bara omkring 260.000. När sedan antalet giftermål började sjunka, steg naturligtvis antalet ogifta kvinnor i nämnaren för att år 2010 uppgå till knappt 900.000. Efter flera års ökning av det absoluta antalet giftermål har dock det relativa giftermålstalet vänt uppåt och uppgick 2010 till 40 procentandelar. Det kan förvåna att det relativa giftermålstalet var så lågt som 73 på 1920-talet (och även dessförinnan). Förhållandet sammanhänger med 17

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 17

2011-08-22 10.11


att det på den tiden fanns färre samboende par över huvud taget och många flera ensamstående unga människor utan ekonomisk förmåga att bilda familj. Av totalantalet giftermål har omgiftena utgjort omkring 20 procent allt sedan 1980-talet. Tidigare utgjorde omgiftena en betydligt mindre­andel av alla giftermål, nämligen knapp 4 procent på 1920-talet, 6 procent i början av 1940-talet, 10 procent i början av 1960-talet och 12 procent för 1972. Förr i världen var det främst den ena makens död som kunde leda till omgifte. Uppgången från och med 1980-talet förklaras främst av att antalet skilsmässor ökat i antal och därmed gett en bas för även flera omgiften. Oberoende av omgiftena har emellertid nedgången av den relativa giftermålsfrekvensen sammanhängt med en uppgång av nygifta personers medelålder vid första giftet. I början av 1960-talet var medelåldern för förstagångsäktenskapen för kvinnor under 24 år och för män runt 28 år. För år 2010 var medelåldern för kvinnor 32,9 år och för män 35,5 år. De allra flesta som gifter sig nu för tiden har varit samboende dessförinnan. Under början av 1900-talet torde bara enstaka procent av alla samboende par ha varit ogifta. ”Stockholmsäktenskap” bör statistiskt sett ha spelat en obetydlig roll. Det har beräknats att andelen ogifta av alla samboende par var 6–7 % år 1969, då förändringarna började bli märkbara. Beräkningarna är inte helt lätta att göra, då samboende inte registreras någonstans. Vid folk- och bostadsräkningarna har individerna själva fått svara på om de sammanbott ”under äktenskapsliknande förhållanden”. Med ledning därav uppskattades andelen ogifta av alla samboende till 15 % år 1980. Numera torde den ha stigit till uppemot en tredjedel av alla samboende par. Den starkt ökade frekvensen av samboende utan äktenskap har naturligtvis också påverkat andelen barn födda av ogift mor. Under det senaste decenniet har en majoritet, mellan 50 och 60 %, av de nyfödda barnen en ogift mor. Av dem har de allra flesta föräldrar som är sambor. Barn som vid sin födelse hade gifta föräldrar uppgick 2009 till 45 %, vilket kan jämföras med 90 % på 1940-talet. Då nedgången av giftermålsfrekvensen hade kommit i gång på allvar i början av 1970-talet hade 75 % av alla nyfödda barn gifta föräldrar. Medelåldern var 28,9 år för förstföderskan år 2009, medan samma siffra för en man som blir far för första­gången var 31,4 år. Om siffran jämförs med medelåldern för första 18

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 18

2011-08-22 10.11


äktenskapet, se strax ovan, blir det tydligt att det är vanligt förekommande att par blir sambor och får barn innan de eventuellt gifter sig. I tabell 1 ovan har totalantalet skilsmässor sedan 1960 angetts. Även denna ökning blir mera dramatisk, om den uttrycks som frekvensen av skilsmässor för äktenskap ingångna under olika år. Tabell 3. Äktenskap upplösta genom skilsmässa efter vigselår och varaktighet Per 100 äktenskap 5 år 10 år 15 år 20 år 25 år 30 år 35 år 40 år efter vigselår 4 8 12 16 20 22 23 23 1955 1965 5 15 22 27 32 34 35 35 12 21 27 33 37 39 40 1975 1980 13 22 28 34 38 40 1985 13 23 31 36 40 1990 15 26 34 39 1995 14 25 32 2000 14 25 2005 14

Av tabell 3 framgår, föga förvånande, att det är vanligare att ett modernt äktenskap slutar med en skilsmässa än de som ingicks på 1960-talet och tidigare. Vidare framgår att antalet skilsmässor varit på en relativt jämn nivå alltsedan 1975 (dagens regler om skilsmässa infördes 1974!) och att chansen att förbli gift är tämligen stor efter 20–25 års äktenskap oavsett vilket år man ingick äktenskapet. Den genomsnittliga varaktigheten för ett äktenskap som slutade med skilsmässa 2010 var 11,5 år. Under en stor del av 1990-talet har, enligt en av SCB använd beräkningsmetod, skilsmässorisken för ett nygift par extrapolerats till att vara omkring 50 %. För par som gifte sig 2010 beräknas risken för skilsmässa vara knappt 50 %. Även om det inte här beläggs med statistik har skilsmässo­frekvensen varit högre i äktenskap, där någon av makarna varit gifta tidigare, än i förstagångsäktenskap. Upplösningsfrekvensen av äktenskap är sålunda hög, men separationsfrekvensen bland ogifta samboende är än högre. Dessa förhållanden berör naturligtvis i hög grad också barnen; låt vara att utvecklingen kombinerats med en stark uppgång av gemensam, rättslig vårdnad för 19

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 19

2011-08-22 10.11


särboende föräldrar liksom med förekomsten av så kallat växelvis boende för barnen. (Se om dessa frågor vidare Åke Saldeen, Barn och föräldrar s. 39 ff.) Det finns inte statistiskt säkerställda uppgifter om vanligheten av samkönande parförhållanden. Däremot finns det officiell statistik alltsedan­ 1994 för registrering av partnerskap och sedan 2009 om enkönade äktenskap. Tabell 4. Antalet personer som registrerat eller avregistrerat partnerskap Registreringar Avregistreringar Män Kvinnor Män Kvinnor 1995 498 167 2000 218 139 2005 244 349 2009 63 85

– – 53 48 64 70 107 117

Ur tabell 4 kan utläsas att antalet registreringar för 1995, då lagen trädde i kraft, naturligt nog var något högre än under de därefter följande åren. Vidare kan vi notera att antalet registrerade partnerskap till en början var högre bland män än bland kvinnor, men att en omsvängning skett. Medelåldern för de som registrerat partnerskap har i jämförelse med makar varit något högre. Sedan 2009 är det möjligt för samkönade par (SCB kallar dem enkönade par) att ingå äktenskap, och nya partnerskap kan inte registreras. Däremot fortsätter, som redan nämnts den upphävda partnerskapslagen att gälla för samkönade par som varken ingår äktenskap eller omregistrerar sitt partnerskap till äktenskap. Vid utgången av 2010 fanns drygt 1.900 män och 1.800 kvinnor som levde i partnerskap, vilket motsvarar 1.850 par. Vid samma tidpunkt fanns det knappt 1.450 samkönade par som ingått äktenskap. Man kan sammanfattningsvis kanske säga att den här beskrivna utvecklingen berör tre rättspolitiska huvudfrågor. 1) Har det juridiska regelsystemet någon betydelse för skilsmässo- och separationsfrekvensen? 2) Hur bör lagstiftningen ställa sig till samboende utan äktenskap? 3) Kan lagstiftning på olika områden medverka till ändrade familjemönster och attityder i samhället? Den andra frågan kommer att något beröras vid behandlingen av de juridiska reglerna om samboende (kap. 13 nedan). Den tredje frågan kommer att tas upp i flera sammanhang, 20

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 20

2011-08-22 10.11


exempelvis i samband med skilsmässoregler, underhåll samt registrerat partnerskap (kap. 3, 5 och 14). Som svar på den första frågan gäller nog i det stora hela att utformningen av reglerna om äktenskapsskillnad inte på något avgörande sätt kan påverka familjestabiliteten, som sammanhänger med mera djup­gående, samhälleliga förhållanden och en mängd faktorer av olika slag. (Frågorna diskuteras något närmare ur ett juridiskt perspektiv i Agells uppsats ”Familjestabiliteten i Sverige. Ett rättsligt perspektiv”, Vitterhetsakademiens Årsbok 1992, omtryckt i De lege, Juridiska fakulteten i Uppsala Årsbok 1993, s. 57 ff.) Även om familjestabilitet ses som ett värde bör man dock inte bortse från att flertalet skilsmässor kanske är önskvärda, inte minst för barnens skull. Forskning om barns förhållanden inom och utom Sverige visar nämligen att barnen i en familj ofta skadas mera av påfrestningar, när förhållandet mellan föräldrarna är dåligt och stör familjelivet, än av en skilsmässa i och för sig. Man kan slutligen också fråga sig vilka de samhälleliga förändringar är som på så kort tid, c:a 40 år, medfört att de formella familjebildningsvanorna blivit så kraftigt förändrade och att familjestabiliteten blivit så mycket lägre än förr i världen. Sammanhangen är naturligtvis komplexa. Efter andra världskriget skedde en stor inflyttning till städerna vilket bröt upp gamla sociala mönster. Moderna hushållsmaskiner gjorde hemarbetet mindre betungande. Kvinnlig arbetskraft blev efterfrågad på arbetsmarknaden. P-pillret på 60-talet och sexualundervisningen i skolorna bidrog till en friare livsstil och så småningom blev det också en mer tillåtande attityd avseende sexuell läggning. Kvinnornas förvärvs­ arbete har lett till förändrade könsroller utan att männen alltid levt upp till kvinnornas förväntningar. (Undersökningar visar att det vanligen är kvinnan som vill skiljas och mannens bristande insatser i hemarbetet är ett av de vanligaste motiven.). En generell slutsats som kan dras beträffande utvecklingen de senaste dryga 40 åren är att individernas möjlighet att själva forma sitt liv ökat men att vi inte lever i ett samhälle som lyckats att förena det självklara önskemålet att kvinnor och män skall ha samma möjligheter i arbetslivet med en god familjestabilitet. (Se vidare Agell ”Familjeformer och lagstiftningsideologi”, SvJT 1998 s. 517 ff.)

21

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 21

2011-08-22 10.11


1.3 Lagstiftningshistorik från början av 1900-talet År 1920 tillkom ”den nya” giftermålsbalken efter nordiskt lagsamarbete. Den ersatte ”den äldre” giftermålsbalken i 1734 års lag och viss annan lagstiftning. Lagstiftningen skedde i två etapper. Redan år 1915 hade antagits en lag om äktenskaps ingående och upplösning. Den lagen arbetades in i den nya giftermålsbalken (GB) samtidigt som äktenskapets ekonomiska rättsverkningar fick en ny utformning. Den nordiska lagstiftningen var för sin tid synnerligen modern. Den innebar ett brott med äldre principer, vilka ansågs föråldrade. De värderingar som blev styrande för den nya lagstiftningen fick först flera decennier senare sin motsvarighet i de flesta andra europeiska länder. Det kan här inte bli fråga om någon närmare redogörelser för de förändringar i lagstiftningen som genomfördes för 85–90 år sedan. Påpekas kan emellertid att mannens överhöghet över kvinnan då bröts. Idén om jämställdhet mellan makarna fick bestämma utformningen av det nya giftorättssystemet genom regler om vardera makens äganderätt och särförvaltning över sin egendom samt frihet från andra makens skulder. Samtidigt bibehölls tanken på gemenskap mellan makarna genom gifto­rätten i sin nya utformning, dvs. som ett krav på hälftendelning vid äktenskapets upplösning, men med bibehållen äganderätt till vars och ens tillgångar för vardera maken under bestående äktenskap. En annan viktig nyhet i den samnordiska lagstiftningen var att äktenskapsskillnad blev möjlig på liberalare grunder än tidigare. Lång och varaktig söndring mellan makarna godtogs som en principiell grund för äktenskapsskillnad. (Denna utveckling har Agell beskrivit närmare i uppsatsen Individ, familj, stat. Om värderingar i familjerättslagstiftningen under 1900-talet, SvJT 1984 s. 715–739. Se också Sörgjerd, Reconstructing Marriage­in a Changing Legal and Societal Landscape.) Under decennierna efter GBs tillkomst vidtogs visserligen en del smärre förändringar i lagen. Först genom tillsättningen av en parlamentariskt sammansatt lagstiftningskommitté (de s.k. familjelagssakkunniga) 1969 fick emellertid lagstiftningsarbetet en inriktning mot mera ingripande förändringar i balkens principer. I direktiven förutskickades bl.a. att rätten till äktenskapsskillnad i framtiden borde vara grundad på liberalare principer än vad söndringsprincipen medgav; vardera makens önskan att upplösa ett äktenskap borde respekteras. Vidare diskuterades i direktiven vilken inställning lagstiftaren borde ha till samboende mellan man och 22

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 22

2011-08-22 10.11


kvinna utan äktenskap, eftersom denna samlevnadsform sedan mitten av 1960-talet hade blivit allt vanligare. Som riktpunkt angavs i direktiven att lagstiftaren borde ställa sig neutral till mannens och kvinnans val av samlevnadsform, dvs. om de gifter sig eller inte. Den närmare innebörden av dessa olika principer skall uppmärksammas senare i boken. Familjelagssakkunnigas arbete ledde till lagförslag i två etapper, dvs. tillvägagångssättet motsvarade i så måtto alldeles hur man gjorde på 1910talet. År 1973 antog riksdagen på grundval av de sakkunnigas förslag nya regler i GB om ingående och upplösning av äktenskap (se SOU 1972:41, prop. 1973:32 och LU nr 20). De reglerna flyttades senare över till äktenskapsbalken, som trädde i kraft 1988. Äktenskapsbalken byggde på familjelagssakkunnigas fortsatta utredningsarbete om ekonomiska verkningar av äktenskap och samboförhållanden. Ett delresultat av det arbetet blev antagandet 1978 av nya bestämmelser om underhållsskyldighet mot make (eller mot barn enligt Föräldra­ balken; se SOU 1977:37, prop. 1978/79:12 och LU nr 9). Arbetet om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar avslutades tre år senare med ett omfattande betänkande (SOU 1981:85). Ytterligare sex år senare, dvs. 1987, ledde lagförslaget efter ganska många ändringar till att riksdagen antog den nya balken. Samtidigt förstärktes också – på principiell grundval av familjelagssakkunnigas förslag – en efterlevande makes arvsrätt enligt ärvdabalken (ÄB), och en lag antogs om sambors gemensamma hem, kallad ”sambolagen”. (Se prop. 1986/87:1 och LU 1986/87:18.) År 1987 antogs också – på grundval av särskilt kommittéarbete – lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Från och med 2004 gäller en ny sambolag (2003:376), där den största nyheten är att lagen är könsneutral och således gäller för samboende par oavsett kön (se prop. 2002/03:80 s. 39 f.). Som redan framgått har samkönade par sedan 1995 också haft en möjlighet att registrera partnerskap enligt lag (1994:1117) om registre­ rat partnerskap (PL) och från och med 2009 är äktenskapslagstiftningen könsneutral. Utvecklingen beträffande lagstiftning kring samkönade par kommer att behandlas vidare nedan under 13.1 och 14.

23

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 23

2011-08-22 10.11


1.4 Övergångsbestämmelser och följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. 1987 års lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1988, då giftermålsbalken­ upphörde att gälla. Se lagen (1987:788) om införande av äktenskapsbalken, dvs. äktenskapsbalkens promulgationslag och lagen (1987:789) om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem liksom de avslutande punkterna i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken. Genom en ganska omfattande följdlagstiftning (SFS 1987:790–816) vidtogs konsekvensändringar i annan lagstiftning.

ÄktB liksom sambolagen (vare sig vi tänker på 1987 års eller 2003 års sambolag) gäller även för förhållanden som uppkommit genom vigsel eller samlevnad innan respektive lag börjat gälla. Principen att nya regler i denna mening kan få tillbakaverkande kraft på bestående rättsförhållanden är sedan ganska länge accepterad som vägledande i den svenska familjerättslagstiftningen. Härigenom får regler som grundas på nya värderingar genomslag inom rimlig tid, samtidigt som man undviker de praktiska nackdelarna av att dubbla regelsystem kanske behöver tillämpas under många decennier. När GB trädde ikraft 1921 tillämpades en annan huvudprincip. Äktenskap som ingåtts före ikraftträdandet skulle även fortsättningsvis i princip bedömas enligt äldre giftermålsbalken i fråga om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar, men makarna gavs möjlighet att övergå till GB:s regelsystem.

Tillämpligheten av regler i ärvdabalken beror på om en arvlåtare avlidit efter ikraftträdandet, dvs. den 1 januari 1988; har han eller hon dött tidigare skall äldre regler tillämpas. Även enskilda rättshandlingar som företagits före ikraftträdandet av ÄktB måste alltjämt bedömas med ledning av de giltighetsregler som gällde då rättshandlingen företogs. Som vi skall se längre fram, innebär ÄktB ett avskaffande av krav på vittnen för giltigheten av äktenskapsförord och avtal om bodelning. Det är dock tydligt att ett redan träffat avtal, som är ogiltigt därför att vittnen saknas, inte kan bli verksamt enbart därför att vittneskravet övergetts i ÄktB. (Jfr prop. 1986/87:86 s. 128 f., lagrådet.) Även om den nya lagstiftning, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1988, har tillämplighet även på äldre äktenskap och samboförhållanden, behövdes en del regler för precisering av rättsläget i olika hänseenden. Se lagen (1987:

24

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 24

2011-08-22 10.11


788) om införande av äktenskapsbalken. Eftersom ÄktB numera varit gällande i ganska många år torde de flesta praktiska övergångsproblemen i dag ha mist sin betydelse. Vissa frågor kan dock alltjämt komma att bli bedömda enligt GB:s regler. Frågan om ett äktenskapsförord är giltigt har redan nämnts. Äldre regler kan också få betydelse om en make avlidit före den 1 januari 1988 och den andre maken ärvt egendom med s.k. fri förfogande­ rätt. Arvingar efter den först döde maken kan då ha rätt till s.k. efterarv när även den efterlevande maken avlidit. Rätten till efterarv, som utgör ett arv efter den först döde maken som arvlåtare, måste bedömas enligt äldre regler, eftersom arvlåtaren avlidit före de nya reglernas ikraftträdande.

När partnerskapslagen infördes 1995 fick Sverige ett helt nytt rättsinstitut och några övergångsregler var då givetvis inte nödvändiga. Annorlunda förhöll det sig när partnerskapslagen upphörde att gälla den 30 april 2009. Efter det datumet kan nya partnerskap inte registreras. Redan registrerade partnerskap kan omvandlas till ett äktenskap antingen genom att ett par gör en anmälan därom till Skatteverket, eller genom en vigsel (se 3 § lagen 2009:260 om upphävande av partnerskapslagen). Partnerskapet kommer att gälla som ett äktenskap från anmälan respektive vigseln. För dem som inte omvandlar sitt redan registrerade partnerskap till äktenskap ska partnerskapslagen tillämpas trots att den i övrigt upphört att gälla (se 2 § lagen 2009:260 om upphävande av partnerskapslagen). Vid utgången av 2010 fanns det, som redan nämnts ovan, 1.850 registrerade partnerskapspar. Den upphävda lagen kommer således att vara tillämplig i relativt många fall, vilket kan förefalla konstigt och svårt. Ett partnerskap har dock haft – och kommer fortfarande att ha – samma rättsverkningar som ett äktenskap (se den upphävda lagen 3:1 och nedan 14). I praktiken är det alltså äktenskapsbalkens bestämmelser som reglerar även vad som gäller för dem som fortsätter att leva i ett registrerat partnerskap. (Se vidare Civilutskottets betänkande 2008/09:CU19)

1.5 Bokens disposition Boken behandlar, som framgår av titeln, tre samlevnadsformer – äktenskap, samboende och partnerskap. Kapitel 2–12 berör primärt äktenskap. Först behandlas ingående och upplösning av äktenskap, kapitel 2 och 3. Äktenskaps allmänna rättsverkningar utvecklas i kapitel 4, underhållsskyldighet under och efter äktenskapet berörs mer grundligt i kapitel 5 samt reglerna om makars 25

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 25

2011-08-22 10.11


äganderätt till egendom och om makars ansvar för skulder i kapitel 6 respektive 7. Giftorättssystemet, som är av central betydelse för att förstå reglerna om ett äktenskaps ekonomiska rättsverkningar, beskrivs i kapitel 8. Inskränkningen av en makes förfoganderätt över sin egen egendom utvecklas i kapitel 9. Makars möjlighet att ingå avtal som bland annat kan sätta giftorättssystemet ur spel presenteras i kapitel 10. En följd av giftorättssystemet är att makars egendom kan omfattas av en bodelning; innebörden därav utvecklas i kapitel 11. När ett äktenskap upplöses genom ena makens död aktualiseras såväl äktenskapsrättsliga som arvsrättsliga regler. Sambandet mellan de två regelsystemen behandlas i kapitel 12 angående efterlevande makes rättsställning. Kapitel 13 handlar om samboförhållanden. Den lagstiftningsideologi som lett fram till sambolagen samt de rättsverkningar som sambolagen har för sambor kommer att analyseras. Mycket av det som berörts redan under de föregående kapitlen om makars rättsförhållanden, t.ex. om äganderätt och skuldansvar, visar sig ha betydelse även för sambor. I det avslutande kapitel 14 kommer utvecklingen av lagstiftningen och av underliggande värderingar för samkönade parförhållanden att genomgås. Vidare beskrivs kortfattat vilka rättsverkningar som följt av ett registrerat partnerskap.

26

11-35 Iustus Äktenskap 22 aug.indd 26

2011-08-22 10.11


11-35 Iustus Ă„ktenskap 22 aug.indd 2

2011-08-22 10.11


ANDERS AGELL MARGARETA BRATTSTRÖM

Margareta Brattström är professor i civilrätt och verksam vid Uppsala universitet. Hon undervisar bl.a. i familjerätt och har t.ex. skrivit om makars pensionsrättigheter.

IUSTUS FÖRLAG

Äktenskap.samb.omsl.5U.2.indd 1

02 01 FnL1 AE5ORic= EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu 02 0040

ISBN 978-91-7678-798-4

5

ANDERS AGELL MARGARETA BRATTSTRÖM

Anders Agell var professor i civilrätt vid Uppsala universitet och under många decennier verksam bl.a. inom familjerättens område.

Äktenskap Samboende Partnerskap

I denna bok behandlas den rättsliga regleringen rörande äktenskap och samboförhållanden. Den numera upphävda lagen om registrerat partnerskap för två personer av samma kön behandlas också, eftersom lagen fortsätter att vara tillämplig för de samkönade par som tidigare registrerat partnerskap och som hittills inte gjort om det till ett äktenskap. Gällande lagregler och rättspraxis står i centrum. Några av de frågor som avhandlas är ingående och upplösning av äktenskap samt förmögenhetsrättsliga förhållanden för såväl makar som registrerade partner och sambor. Dessutom diskuteras rättspolitiska frågor, ibland med internationella jämförelser. Boken är främst avsedd att vara en lärobok i äktenskaps- och samborätt för juridikstuderande. Den kan också ge vägledning för alla som, yrkesmässigt eller privat, kommer i kontakt med olika juridiska frågor som kan uppstå i samband med de relationer som berörs i boken.

Äktenskap Samboende Partnerskap Femte upplagan

IUSTUS FÖRLAG

8/22/11 10:18 AM

9789176787984  

ANDERS AGELL MARGARETA BRATTSTRÖM IUSTUS FÖRLAG Femte upplagan anders agell margareta brattström IUSTUS FÖRLAG femte upplagan © Författarna...