Page 1

Phil Strongman

PRET TY VACANT Punkens historia. En gång för alla.

Översättning:

Thomas Engström

Albert Bonniers Förlag


www.albertbonniersforlag.se Engelska originalets titel: Pretty Vacant. A History of Punk Copyright © Phil Strongman 2007 Published by arrangement with Lennart Sane Agency AB Översättning: Thomas Engström Copyright © Albert Bonniers Förlag 2007 Svensk redaktion: Manne Svensson och Thomas Lundvall Omslag: Nathalie Barusta Gäbel Omslagsbild: © Dennis Morris, www.dennismorris.com Tryckning: ScandBook AB, Smedjebacken 2007 ISBN: 978-91-0-011252-3




Till minnet av Dave Goodman, Nils Stevenson och Joe Strummer




Innehåll: Förord till den svenska upplagan  9 Författarens förord  11

sida a: undergroundpunken PROLOG  17 1. 100 CLUB - WHATCHA GONNA DO ABOUT IT?  20 Glen Matlock, Dave Goodman, Ray Stevenson – McLaren och Westwood – 100 Club och Sex Pistols – Den nya undergroundscenen – ”Whatcha Gonna Do About It?” – Sid Vicious – Birollsinnehavarna och framtiden

2. MERCER ARTS CENTER – TOO MUCH TOO YOUNG 37 Velvet Underground och Andy Warhol – ”Waiting for the Man” – Iggy Pop och The Stooges – ”No Fun” – MC5 – Jonathan Richman och The Modern Lovers – ”Roadrunner” – Poeten Patti Smith och New York Dolls erövrar Manhattan – ”Jet Boy” och ”Trash”

3. CBGB’S – BLANK GENERATION 60 Dr Feelgood och pubrocken – ”She Does It Right” – Storbritanniens soulkillar i täten – Rockens nya konservatism – Debbie Harry och Blondie – Richard Hell och Television – ”Blank Generation” – Ramones – ”Blitzkrieg Bop” – Tidningen ”Punk”

4. WORLD’S END – REVOLT INTO STYLE  75 McLaren och Westwood: från konstutbildning och upptåg på Selfridges varuhus till gatans couture – Bowie och Ziggy – Acme Attractions och Don Letts – Roxy och Sid Vicious – Bernard Rhodes och SEX – Matlocks, Cooks och Jones prototyp till Pistols




5. LESSER FREE TRADE HALL – ANARCHY IN THE UK 112 London SS och prototypen till The Clash – ”Roadrunner” – Sex Pistols dyker upp – Buzzcocks, Steve Diggle och Manchester-scenen – The Damned – Tony Wilson är modig nog att låta Sex Pistols framträda på Granada TV:s ”So It Goes”

6. 6 DENMARK STREET – FAGINS LYA  142 Media – Punk-festivalen – Sex Pistols första möten med skivbolagen – Sex Pistols medverkar i Janet Street-Porters program – Sex Pistols skriver på för EMI – Damneds och Stranglers debutsinglar

7. REPLOKALEN I REHEARSAL REHEARSALS – WHITE RIOT  153 The Clash mister Keith Levene – Strummers och Jones låtskrivande tar fart – Johnny Thunders Heartbreakers (och Nancy Spungen) når London – Sex Pistols ”svärs in” av Bill Grundy i direktsänd tv – Överexponeringen i media lanserar punkrocken och har ihjäl kultpunken

sida B: OVErgroun dpunken 1. ROXY CLUB – BORED TEENAGERS  173 Medias underblåsning av hysterin och Anarchy-turnén – Matlock lämnar Sex Pistols efter Amsterdam – Adverts, Buzzcocks, Banshees, Generation X, Chelsea och Eater spelar på Roxy – Andy Czezowski och Sue – Don Letts och Jeannette Lee

2. PÅ KRYSSNING MED ”QUEEN ELIZABETH” – GOD SAVE WINDOLENE!  184 ”God Save the Queen” blir etta på listorna – Razzia på Sex Pistols partybåt – Brittiska säkerhetstjänsten och subversiva aktiviteter i musikbranschen – Television – Talking Heads – The Saints – Kevin Rowland och Birmingham-scenen

3. WINTERLAND I SAN FRANCISCO – LURADE  208 Sex Pistols Anarchy in the USA-turné – Bandet splittras i San Francisco – Ramones ger sig på den amerikanska musikindustrin – Dead Kennedys och den amerikanska västkustpunkens uppgång




4. GUNTER GROVE – UNDER HEAVY MANNERS  229 John Lydon slår ett slag för post-punken med Public Image Limited – Joy Divisions genombrott – Mark E. Smith och The Fall – Factory och Tony Wilson – PiL spricker

5. CHELSEA HOTEL – SHE’S SOMETHING ELSE  246 Sid Vicious ”mördar” Nancy bland Chelseas knarkare, fyllon och misslyckade konstnärer – Sid dör timmar före det att McLaren och Goodman flyger till New York – Lydon inleder rättsliga åtgärder mot McLaren medan ”The Great Rock’n’Roll Swindle” ligger för klippning

6. NEW YORK – LONDON CALLING 257 McLaren flyr London – ”The Great Rock’n’Roll Swindle” har premiär – Dennis Hoppers film ”Out of the Blue” fångar andan i den amerikanska punken – The Clash erövrar New York och spelar på Bond’s Casino fem kvällar i rad

7. SELFRIDGES – FLYKTEN BORT FRÅN 1900-TALET 262 Sex Pistols återförening 1996 gör Alan McGee och Oasis uppspelta men blir spiken i kistan för Banshees, britpopen och Anne Beverley – Buzzcocks, Stiff Little Fingers, Sham 69:s och Stranglers popularitet återupplivas – En särskild punkmånad på Selfridges innebär att McLaren har gått varvet runt, medan kritikerna fortsätter att vara djupt oeniga om genren och dess trettioårsjubileum

EPILOG  274 FÖRFATTARENS TACK  275 BÖCKER OM PUNKEN  276 FILMER OM PUNKEN  277




Förord till den svenska upplag an 1976, när jag precis slitit upp mig själv ur källarutrymmena och

mina vänners heroinlek täckte den där bilden en aftontidnings framsida. Tjejen med säkerhetsnål i kinden. Det sög till i magen. Pelle kom hem från London med Anarchy In the UK och God Save the Queen och punkarna satt i Gallerian. Kim, Kathy, Nike, Aldo. ­Innan hade allting varit brunt och mjukt på utsidan. Manchesterbyxor, afghan­pälsar, lappstövlar eller jeans och någon sorts hippie­ mjukisgrej med sjalar och broderier. Det där grön-svart-rosa skrikiga var magne­tiskt. Det lät och såg ut som jag kände mig: ”Neeej, jag tänker ­aldrig bli som ni.” Jag gick på konserterna själv först. Jarla­ teatern och ockupa­tionen av Rågsveds ungdomsgård, Oasen. Det var en explosion. Här hemma i Stockholm också. Det skapade livet. Det hade sett helt annorlunda ut om inte det där hade hänt. Jag gratulerar er som börjar läsa Pretty Vacant nu. Den är ett kultur­ historiskt dokument och en jättestor skvallerpåse. Den är proppfull av underbart värdelöst vetande för kalenderbitare och en faktabank av rockhistoria. Den är boken om några människor som alla var på en viss kaoskonsert på 100 club i London en tisdag våren 1976, och ett ”släktträd” med rötter i Velvet Underground och The Factory i New York. Den är berättelsen om en idé som spårade ur, men också om en tid som ville brinna och spränga. Den handlar om vår tids starkaste och mest obekväma konströrelse, ett uppror, den rockigaste av rock’n’roll, som aldrig ville vara rock’n’roll, som aldrig ville bli som dom, som aldrig ville bli stor, som ville rasera och bygga nytt. Igen och igen. Allt nu, spräng och förstör – rock’n’roll. Punk! 


Jag undrar förstås vart de rena tjejbanden tagit vägen. Sångers­kor­ na som ledde sina pojkmusiker nämns – Patti Smith, ­Siouxsie Sioux, Debbie Harry och Poly Styrene, artister som bröt mot konventionen både med sina uttryck och i sina roller. För visst hade tjejband som Slits och Raincoats, som gjorde än mer okonventionell musik, förtjänat mer plats. Här hemma fanns minst sju renodlade tjejband och väldigt många blandade band, och en gala på jätteklubben Rock Palais med bara tjejband drog lika mycket folk som någon med Ebba Grön eller Incest Brothers. Jag blir lite trött, men jag fortsätter naturligtvis ändå att glufsa i mig. Precis som då är jag lika mycket Johnny Rotten som Siouxsie Sioux. Den här boken är inte bara intressant för oss som själva bekräftas av detta jätteintresse. Punk är ett musik- och konsthistoriskt fenomen och Sex Pistols är ett otroligt starkt drama. Det kan låta konstigt, men efter att ha läst Pretty Vacant har jag förstått mer av mig själv och är stolt, rent av mallig, över att vara en del av alltsammans. Kajsa Grytt

10


Förfat tarens förord

F

örsta gången jag hörde talas om Sex Pistols satt jag i Acme

Attractions källarlokal på Antiquarius, antikmarknaden på King’s Road. Det var några dagar kvar till julen 1975 och Steph Raynor – delägare i Acme – frågade apropå ingenting: ”Du vet Malcolm, längre upp på gatan?” Han sa det lite menande, så jag nickade till svar. ”Han har ett band, ett rockband. De har visst börjat få lite spelningar.” Då visste jag inte vem Malcolm McLaren var och även om jag hade hört talas om ”en trendig sexshop” längst bort på King’s Road så hade jag aldrig varit där. Det var väl bara en porrbutik? hade jag naivt utgått ifrån. En porrbutik med några fler t-shirts än annars. Varför göra sig besvär om man inte letade efter porr? Vid det här laget borde jag ha ställt Steph några mer seriösa frågor, men allt mitt sjuttonåriga jag kom på var den banala undringen: ”Vad heter det där bandet då?” ”Sex Pistols”, svarade Steph, och min första tanke var: ”Vilket korkat namn! Låter som ett gäng manliga strippor …” Så det skulle dröja nästan fem månader till innan jag slutligen hann ikapp Pistols. Det skulle dröja år – i vissa fall årtionden – innan jag verkligen lärde känna flertalet av huvudpersonerna från den



MacLarens namn stavades felaktigt McLaren så ofta att han, enligt åtminstone en tidigare kollega, till slut bara accepterade det.

11


där immiga kvällen: Malcolm ”managern”; Glen Matlock, Pistols låtskrivare; Dave Goodman, ”ljudgeniet”; Ray Stevenson, den viktigaste rockfotografen i sin generation; Rays bror Nils, bandets charmige turnéledare; Joe Strummer, blivande Clash-legend; Bernard Rhodes, The Clashs sötsure manager; Jah Wobble, tuffingen från Stepney i East End som skulle visa sig vara en otroligt begåvad över­ levare inom musiken; Vivienne Westwood, den främsta designer som slog igenom på 70-talet; Steve Severin, blivande Banshee och filmmusikkompositör … Och andra som jag bara pratade med helt kort: John ”Rotten” Lydon, Sid Vicious, Siouxsie Sioux, Steve Jones och Paul Cook – varav de tre förstnämnda nu är ikoner. Sids död gjorde honom till den mest kända, från Korea till Kanada, från Los Angeles till Moskva. De var, är, fantastiska människor allihop – huvudpersoner som ingen författare skulle kunna hitta på, roller som en dramatiker skulle döda för. Men kanske var Malcolm McLaren den mest unike, för han var den ende där som hade tydlig anknytning till den pa­ rallella scenen i New York. Han förblir också den högst värderade – och i vissa kretsar mest hatade – av dem alla. Detta av många, mer eller mindre välgrundade, anledningar. Men vad det här gänget inspirerade till, ”punken”, tog sig snart långt bortom Sex Pistols-Clash-Ramones, bortom två butiker, bortom Manhattan och King’s Road, långt bortom någon enskild person eller grupp. Den blev en verklig rörelse – musikaliskt lika intensiv, spännande och heterogen som någon annan dessförinnan eller därefter (band som Stiff Little Fingers, 999, X-Ray Spex och Buzzcocks är lika olika varandra som de är olika sina förebilder.) För mig personligen förvanskade det nog bilden av hur saker och ting går till. När min bror Jay och jag gick på vår första Pistolsspelning hade vi låga förväntningar på dem och den kommande sommaren. Inom några få månader var bandet på tidningsomslagen och jag arbetade som kläddesigner på Acme. Mot årets slut var Pistols bokstavligt talat världsberömda, jag såg nya, innovativa band fyra eller fem kvällar i veckan och Jay hade påbörjat den långa och krokiga resa som skulle leda till att han under lång tid var 12


”världens störste dj”. Allt detta gav oss förmodligen det felaktiga intrycket att det var enkelt att lansera någonting (eller någon) utan särskilt mycket pengar eller stöd. Riktigt så enkelt är det ju inte. Särskilt inte nuförtiden. ”Det var det minst tråkiga sedan sextiotalet”, som Charles Shaar Murray uttryckte det, ”och allt som har kommit sedan dess, i alla fall om vi pratar vit rock, har känts lite som en tillbakagång.” Den tillbakagången har för alldeles för många inneburit en orgie av depressioner, droger, skuldsättning och självdestruktivitet. Och eftersom alltihop gick för långt för snabbt såg det ett tag ut som om punken helt skulle försvinna nästan utan att lämna några spår efter sig. Att den skulle bli ännu ett av kalla krigets offer. Men sanningen är att punken rörde upp en helvetes massa damm och mycket glittrar fortfarande. Den var och förblir både pretty och vacant och nu kommer den helt enkelt aldrig att glömmas bort. Det som nu följer visar förhoppningsvis varför. Phil Strongman

13


14


Sida A:

undergroundpunken

15


16


Prolog

L

ondon 1975. Klockan är ett en varm fredagsnatt i augusti. I East End har två tonårspojkar tagit sig ut på det mörka taket till ett hyreshus. Det har gått nästan en timme sedan man kunde höra de sista svaga tonerna av nationalsången från lägenheterna under deras fötter – vilket betydde att BBC avslutat sina sändningar för kvällen. Båda de unga männen – John Lydon och John Wardle – är igång, mest på grund av en våldsam kombination av gräs, amfetamin, sprit och (i den äldre Lydons fall) LSD. Men de står tysta längst ute på kanten av taket, de trotsar faran och ser ljusen därnere släckas ett efter ett i den varma smoggiga luften. Från gatan långt under dem ser det ut som att de planerar ett dubbelsjälvmord. Västerut i ett utbyggt trädgårdsskjul i förorten Hounslow sitter musikern och blivande producenten Dave Goodman och lyssnar om och om igen på en fyrkanalig inspelning med sitt band Polecat. Den blåögda jazzfunken pumpar i hörlurarna medan Goodman omsorgsfullt försöker lära sig att göra nedtoningar, mixa ihop kanaler, använda delay-effekter, kompression och expansion – kons­ ten att omvandla ljud till musik och musik till ljud. Han har just nu ingen aning om huruvida Polecat-skivan han arbetar med (deras första och sista) någonsin kommer att ges ut. Eller om han – en professionell basist som spelat i Hamburg, Manchester och till och med på Wembley tillsammans med storheter som Ben E. King, The Drifters och Jackson Five – någonsin kommer i närheten av toppskiktet igen. 17


I norra delen av stan, i ett ockuperat hus i Stoke Newington, kämpar en annan basist, nybörjaren Glen Matlock, med att göra en låt av ett riff – med att göra något av inget. Låten är till hans band, som efter ett års tid inte är fulltaligt och fortfarande saknar en sånga­ re som skulle kunna sjunga den; nu är bandet mest en samling oliktänkare och hopplösa fall. Konststudenten Matlock fruktar alltmer att de aldrig kommer att få en spelning … I södra London ett stenkast från Clapham Common bläddrar Malcolm McLaren med trött uppgivenhet igenom den tjocka bunt med tygprover som hans flickvän Vivienne Westwood har lagt på bordet (som består av en enorm ekskiva lagd på fyra dammiga högar med böcker – av Marx, Lenin, Alexander Trocchi och diverse anonyma porrförfattare). Plikttroget nickar McLaren för att visa intresse för tygerna som lagts framför honom, men tjugonioåring­ ens hjärna är fortfarande upptagen av en vision om något som ska kombinera hans egna intressen – kläder, politik, sexualitet och rock’n’roll, en blandning av Billy Fury och studentrevolten i Paris 1968. Vid början av året, då han under en kort period varit manager för de pånyttfödda New York Dolls, hade visionen verkat vara så nära att förverkligas. Nu tycks den lika avlägsen som någonsin förr, lika död som den brittiska musikscenen. På väg till köket snubblar McLaren nästan på en av kvällens hyresgäster, den hemlöse ficktjuven och blivande gitarristen Steve Jones som sover en ryckig sömn i korridoren. I en förort nordväst om stan gör sig före detta rockfotografen Ray Stevenson klar att gå och lägga sig, redan uttråkad av tanken på att ägna ännu en dag åt att spotta fram snabba stillbilder åt BBC. Tillbaka i East End. På hyreshusets tak bryter Wardle tystnaden efter att ha tänt en slocknad joint. Han pratar entusiastiskt om ny reggae han lyssnat på, importskivor som han lånat av en flickvän. Lydon mumlar ett svar, drar några bloss på jointen som Wardle räcker honom och fortsätter att stirra neråt. Ett bloss till, och så ler han som om han bar på en hemlighet. Vilket han såklart gör. För Lydon vet (även om hans vän inte gör det) att han bestämt sig för att bli med i rockbandet han varit och provspelat för några dagar tidigare. 18


Provspelningen var egentligen avsedd för hans vän John Beverley. Lydon fick mutas för att gå dit och det krävdes fysiskt våld för att få honom att faktiskt ta spelningen på allvar. Men nu har han fattat sitt beslut, beslutet som så småningom kommer att bidra till att föränd­ ra livet för alla ovan nämnda, och de i sin tur kommer att se till så att det också förändrar livet för miljontals andra. Rubriker kommer att skapas, avtal ingås, filmer göras, miljoner pund tjänas in och miljo­ner fler slösas bort, städers och till och med hela länders rykten kommer att påverkas, liv kommer att förändras, liv kommer att ta slut – i flera världsdelar. Och i det ögonblicket är det ingen som känner till det, ingen som ser det, ingen som ens misstänker att det är möjligt – ingen förutom dagdrömmaren McLaren (bara tjugonio med så mycket att lära) … och, kanske, den tanige unge mannen med dålig hållning på ett höghustak i East End.

19

9789100112523  

Thomas Engström Punkens historia. En gång för alla. Albert Bonniers Förlag Översättning: